fredag 18 juli 2014

Bra kämpat Hannes Öhman!

Fick i går läsa att en av den åländska idrottens mest legendariska profiler lägger innebandyskorna och -klubban på hyllan. Ålänningen Hannes Öhman slutar efter att under en lång räcka år ha dominerat den svenska innebandyn i klubblaget Storvreta och vid sidan av det varit ett av de tyngsta namnen i det finländska landslaget. Bra kämpat Hannes och tack för alla minnen!

Snyggt också av UNT med en specialartikel om den åländske stjärnan!

Beskedet om att den svenske innebandykungen abdikerar får mig att minnas pratstunden jag hade med honom sommaren år 2012 inför utgivandet av boken Ålands Idrott, Historien om en ö och dess hjältar från 1897 till 2012. Intervjun med Hannes finns med i boken liksom ett tiotal andra reportage om framträdande åländska idrottsledare och aktiva, till exempel Pekka Lyyski. Boken gavs ut av Ålands Idrott rf och alla intäkter tillfaller direkt den åländska idrottsrörelsen. Sammanlagt finns långt över tusen åländska idrottskvinnor- och män med i boken som finns att köpa på Mariehamns bokhandel och Lisco.

Få andra verksamheter har likt idrotten skapat förebilder och åstadkommit förändring. Det har skett och det sker tack vare kämpar som Hannes Öhman och många fler.
FAKTARUTA
Född:
28 november 1976.
Största framgång: Tre SM-guld med laget Storvreta, ett med Balrog.
Starkaste minne: Kanske det allra första guldet 2004 som vi tog efter en magisk vändning i sista minuten.
Viktigaste förebild: Många. Men till exempel Peter Wiklöf och Lennart Johansson i Våsc (Viking Åland Sport Club). Tom Sarling som jag tillbringat otaliga kvällar med i Vikingahallen och Godbyhallen och förbättrat tekniken och klubborna.
Därför blev det innebandy: Kompisar, brorsan, tillfälligheter. Mycket spelade in.
Meriter: 115 landskamper för Finland. 99 ligamatcher med Våsc. 404 elitseriematcher i Sverige och 428 mål!
Idrotten blev livet efter broderns död
Mariehamnssonen Hannes Öhman är i dag innebandy-Sveriges hetaste målskytt. Två år i följd har hans klubba avlossat segermålen i SM-finalerna. Totalt hänger det fyra SM-guld på Hannes vägg. Men vägen dit har varit lång och gropig. Inte minst efter att Hannes äldre bror och store förebild Petri avled i följderna av en bilkrasch. Då blev idrotten en av Hannes’ räddningsplankor.

Från början var Hannes Öhman, tidigt sportsligt begåvad, mest inne för fotboll och ishockey. Men så tvingades han som fjortonåring välja mellan de två stora sporterna. Han tvekade och då kom plötsligt innebandyn in i bilden. Sporten var relativt ny på Åland men vann snabbt i popularitet. 

I det här sammanhanget måste också Hannes’ knappt sex år äldre bror Petri Öhman nämnas. Petri var också en av dessa idrottstalanger som lyckades med allt han företog sig. Han var vindsnabb på 100 meter, duktig i bollsporter och i allt väsentligt en förebild för Hannes. Eftersom även Petri börjat med innebandy var steget inte långt för lillebror att följa efter.

Men 1992 inträffade det obegripliga och det ogripbara, en av dessa tragedier som prövar allt vi är vana vid. 21-årige Petri Öhman avled i sviterna av en bilkrasch och plötsligt var femtonårige Hannes ensam kvar. Förutom den egna sargade familjen blev det idrotten som skapade tryggheten för en ensam tonåring.

– Jag kommer faktiskt inte ihåg mycket av tiden före den dagen. Det är som verklighet och drömmar flyter ihop, säger han tjugo år senare.

Hannes Öhman gjorde som många andra skulle gjort i samma läge. Han slöt sig och släppte inte in någon på livet. Känslor och tonårskillar har aldrig varit någon bra kombination. Men tryggheten i laget och längtan till framtiden fick honom så småningom att på nytt säga ja till livet.

Hannes är tydlig med att idrotten hjälpt honom komma vidare efter tragedin med den äldre brodern. I idrotten fanns stabiliteten, glädjen och samvaron med andra. Kanske är det en av förklaringarna till Hannes Öhman gått från att vara ”svår” som ung till att i dag arbeta framgångsrikt som säljare, vara far och sambo och bättre än någonsin på att sköta sina relationer till vänner och familj.

– I dag vet jag hur viktigt det är att släppa in folk och att själv ställa upp när det behövs. Det tog lång tid att inse detta men nu sitter det, säger han.


Hannes Öhman jobbar, vid sidan av innebandyn, med business to business-lösningar för Sharp i Upsala. Det handlar om kassasystem och informationsskyltar och mycket annat. Likheterna med elitidrott är många.

– Jag gillar tävlingsmomentet, att varje månad försöka uppnå budget, man bygger relationer och försöka göra så bra affärer som möjligt. Det är match varenda dag.

I februari år 2010 fick Hannes Öhman och hans sambo en son. Det satte ytterligare fart på hans karriär, inte tvärtom vilket kanske är den vanligaste utvecklingen.

– Jag tycker själv att säsongerna 2011 och 2012 är de bästa jag spelat. Att bli pappa gjorde mig på något sätt helare som människa. Det är en alldeles speciell känsla att ha ens eget kött och blod på plats vid matcherna.

Hannes Öhman var i Våsc då det begav sig yngst i laget, skör och kantig till sin personlighet och i stort behov av styrning från de äldre. I dag är han äldst i Storvreta och därmed en ledare och inspiratör för många yngre. Fast någon egen tränarkarriär funderar han inte på. Han har förlängt sitt spelarkontrakt med två år till att omfatta även säsongen 2013/2014.

– Jag tror det skulle vara otroligt svårt att gå från rollen som spelare till att plötsligt bli tränare. Däremot kunde jag kanske tänka mig att jobba som sportchef eller liknande i klubben, mer i kulisserna.

Tvåspråkige Hannes, alltså finska och svenska, har spelat över etthundra landskamper för Finland men har obegripligt nog inte tagits ut till VM de senaste åren. Inför sommaren 2012 fick han på nytt frågan från landslagsledningen om han ville delta i landslagslägren.

– Fast för det räcker inte motivationen riktigt till. Jag vill inte lämna familjen mitt i sommaren för fyra läger, säger trettiofemåringen.

Hannes lämnade ändå en lucka till landslagsledningen. Om han behövs är det bara att slå en signal senare på hösten.

Livet som spelare i Storvreta är välordnat. Klubben hör till världens bäst organiserade och ekonomiskt stabila innebandyföreningar. Alla spelare får någon slags ersättning för sina insatser. Hannes kallar sig själv semiprofessionell och beskriver sin hobby som ”ett bra betalt extraknäck”. Säsongen 2012/2013 ser han mycket fram mot.

– Jag är kanske inte lika snabb som förut men jag är smartare och har blivit bara bättre och bättre de senaste två åren. Vinnarinstinkten är det definitivt inget fel på, ler han.

Det finns det papper på. I SM-finalen 2011 gjorde han fem mål, fyra under spel och det femte i den avgörande straffläggningen. I finalen 2012 avgjorde han genom att göra både 4-3 och 5-3, vilket blev slutresultatet, mot IBK Dalen.

Med tre raka SM-guld i ryggen är Storvreta såklart favoriter även i årets elitserie. Men Hannes som varit med ett tag vet att för varje seger kommer förlusten närmare. Det försöker han pränta in i de yngre spelarna som tror segrar kommer på beställning.

– Jag flyttade till Sverige 1999. Det tog fem år innan jag fick första guldet. Sedan tog det sju år till följande final. Mycket styrs av tillfälligheter och marginalerna är minimala.

Vid sidan av innebandyn har Hannes även utvecklat en god känsla för golf. Han ligger nu på 4,2 i handikapp och spelar så mycket tiden det medger. Särskilt under sommarledigheten på Åland. Den kunde gärna få bli ännu längre.

– Om jag planerar att flytta hem igen? Ja, det tror jag. Försöker just nu visa sambon alla fördelar med att bo på Åland.

I dag är Hannes Öhman en känd gestalt i innebandykretsar. Hans namn nämns med stor respekt och yngre spelare har bilder på honom på väggarna i sina pojkrum. Då är det viktigt att minnas några saker. Framgång inom idrott kommer inte av sig självt. Det ligger oerhört mycket arbete bakom varje finalmål eller seriemål för den delen. Det krävs goda tränare och starka förebilder. Hannes Öhman nämner Tom Sarling som den kanske viktigaste inspiratören och pådrivaren. De båda kompisarna nådde bägge det finländska landslaget. De tränade extra så fort det fanns en chans.

– Vi hörde oss för om det fanns lediga knutar i Godbyhallen och i Vikingahallen där vi kunde ställa oss och skjuta mot mål. Där tillbringade vi timme efter timme tills de stängde hallarna. Vi justerade våra klubbor med hjälp av värmepistoler. Igen och igen. Jag undrar om de som är unga i dag faktiskt gör detta?

Säger Hannes Öhman på ungefär samma sätt som äldre alltid sagt om yngre. Det är inget nytt att äldre tycker ungdomarna är lite för bekväma, men kanske närmare sanningen än någonsin. Det är en realitet att unga människor i dag i högre grad föredrar att sitta stilla istället för att träna. Exakt vad det betyder för framtiden är såklart omöjligt att med säkerhet slå fast.

– Jag hoppas verkligen samma tålamod och engagemang finns i dag. Innebandy är en sådan sport där utrustningen gör skillnad. Det kan handla om millimeter för att en klubba ska passa just dig när det gäller hook och handtag.

Detta vet Hannes Öhman med säkerhet tack vare, exempelvis, det jobb som entusiasten och ordningsmänniskan Mats Adamzcak gjorde då Våsc var som hetast i den högsta finländska ligan. Mats höll statistiken i ett järngrepp och förde bok på allt. Siffrorna blev omöjliga att värja sig mot, för Hannes.

– Han visade svart på vitt att jag hade massor med avslut mot mål men sällan träffade. ”Du skjuter mycket, men åt fel håll”, sammanfattade Mats.

Det blev en ögonöppnare för Hannes Öhman som tog de orden med sig på fler än ett sätt. Han justerade förstås klubban och greppet och blev tack vare det en världsspelare. Men inte bara det. Sättet som statistiker-Mats sade det på skulle följa med Hannes i den fortsatta karriären. För när det handlar om lagidrott kretsar det mesta, om inte allt, kring hur en laganda skapas.

– Man ska vara lojal, ärlig och öppen. Det går inte att i ett lag gå omkring och grubbla på det ena eller det andra. Allt måste ut, till hela lagets bästa. Eventuella problem måste klaras upp direkt, säger Hannes Öhman.

Hannes Öhman kommer, givet att inga större skador inträffar, att fram till och med säsongen som slutar 2014 vara en nyckelspelare i världens kanske bästa innebandyförening. Det är han tack vare den grund han en gång skapade i det åländska idrottslivet och med hjälp av pådrivande ledare och konkurrerande lagkamrater.
/Jörgen Pettersson

Hannes Öhman som vi vant oss vid att se honom. I fortsättningen får jublet ske från läktaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...