Till minnet av Hemingway

Den här dagen nöjde sig inte författaren Ernest Hemingway med att lyfta ner geväret från väggen för att bildligt talat sätta lite fart på den story han tänkte skriva. Han satte i skott och bestämde sig för att sluta leva. Om han satte pipan i munnen och kunde känna stålet innan smällen vet jag lika lite som någon annan men verkan blev den avsedda. Ett geni var borta och en värld lite tommare.

Dagen var den 2 juli 1962, två dygn före den amerikanska nationaldagen vilket han kanske ändå inte brydde sig så mycket om.

Ernest Hemingway var en skribent av det rätta virket. Han slösade aldrig med orden men hans berättelser var mångbottnade. Som skrivare följde han spanska inbördeskriget närmare än de flesta. Läs gärna Klockan klämtar för dig och häpnas över hur mycket som kan rymmas på några få rader. Han stod också på stranden i Normandie när de allierades fartyg anlände på Dagen D. När Paris senare befriades var han såklart också på plats. Långt innan dess deltog Hemingway själv i första världskriget, sårades svårt i båda benen och skrev efter det Farväl till vapnen, självklart även den ett mästerverk.

Det bästa han ändå enligt min egen mening skrev var Den gamle och havet som följt mig nästan från det jag lärde mig läsa. Här finns lite mer att läsa om den boken.

Skälet till att folk väljer att sluta leva kan naturligtvis ingen annan känna till på riktigt. Det kan vara modigt eller fegt men är till sist var och ens ensak. Ernest Hemingway hade under en safari/jakttripp i Afrika skadats svårt i två olika flygolyckor år 1952 eller 1954, historiebeskrivningen är lite oklar kring just detta. Efter det var han sig inte lik. Plågad av svag hälsa och svåra smärtor fann han trösten i spriten och skövlade på så sätt sitt eget förstånd och förnuft under sina perioder i Kuba och Florida. Han sökte hjälp och fick sammanlagt trettionio elchocker vilket på den tiden uppfattades som enda boten mot demonerna.

Sitt sista andetag innan skottet massakrerade den geniala hjärnan och för alltid satte punkt drog han i Idaho, USA. Självmordet var ironiskt vid sidan av tragiken. Hemingways egen far tog även han sitt liv med hjälp av ett gevär den 6 december år 1928. Detta kunde sonen aldrig förlåta och skrev i de böcker han dedicerade: ”Det viktiga är att hålla ut”, alltså en hälsning till fadern.

Själv kunde Ernest Hemingway till sist inte leva upp till detta. Hedra honom gärna genom att läsa någon av hans böcker. Det är svårt att hitta bättre.

Ernest Hemingway skrev Afrikas gröna berg efter att ha fått smak för storviltsjakt. Han gick alltid klädd i lediga kläder , var stark och uthållig och ägnade sig gärna åt boxning när han inte charmade sin omgivning. 

När jobbet kallade fick fritiden ge vika. 

Djuphavsfiske var en annan hobby han gärna ägnade sig åt. Antagligen var det i samband med sådana utflykter fröet till det som skulle bli Den gamle och havet började gro.

Här är en fin film på drygt tre minuter om Hemingway