90 år sedan Paavos guld

Vore det nån slags ordning på dagens Finland skulle folket i dag stanna upp en stund och skänka sina tankar till den, i mitt tycke, största superstjärna som representerat Finland i den stora världen.

I dag är det nämligen exakt nittio år sedan Paavo Nurmi vinner guld på såväl 1.500 meter som 5.000 meter; med en timme vila mellan loppen. Det hade aldrig Sebastian Coe fixat. Platsen var Paris och tävlingen var OS och Paavo Nurmi sprang snabbast i hela världen. Han vann fem medaljer under spelen och Finland blev nästbästa nation i hela OS, undrar om man kommer att få uppleva det nån gång...

Den enda som på den tiden på allvar kunde utmana Paavo Nurmi var ålänningen Frej Liewendahl som även han deltog i Paris-OS. Om deras kamp har jag skrivit i boken Ålands Idrott så här:
”Liewendahl hade ingen lätt uppgift mot amerikaner, engelsmän, italienare, australiensare och fransmän. Ännu då han under klockklang gick upp på sjunde, strax därpå sjätte plats, måste man misströsta om Mikkola-adeptens möjligheter att i det ganska utdragna fältet slå sig fram till den finalgivande andraplatsen. När han mitt på bortre långsidan drog förbi femman och fyran i trevlig stil, kunde en nordisk optimist nästan hoppas få se honom klämma amerikanen. Till och med när jänken upphanns vid ingången till sista kurvan och passerades vid utgången, ansågs den friskt knatande italienaren tio meter framför honom säker mot attentatet. 30 meter från mål var även maccaronigossen expedierad av den unge ålänningen. Och det var så eftertryckligt att italienaren fann för gott att kasta omkull sig i längdhoppsgropen!”

Tydligare än så kan man inte beskriva dramatik på en löparbana. I 1.500-metersfinalen (som Nurmi vann) blir Liewendahl slutligen åtta på tiden 4.00,03. Strapatserna lämnar inte Frej Liewendahl oberörd. Sommarens sjukdomar tar ut sin rätt. Trots stark Parishetta deltar Liewendahl i försöksheatet på 3.000 laglöpning. Han klarar sig bra och skulle haft plats i finallaget om kroppen inte givit upp. Den löpstarke ålänningen tvingas avstå finalloppet som Finland till sist vinner. Närmare en olympisk guldmedalj har en ålänning vare sig förr eller senare varit.

Efter Paris-OS reser Frej Liewendahl till Amerika för tävling och träning. Han blir där i ett år. Och kommer hem med en överraskning. Ännu snabbare fötter.

1926 gör Liewendahl vad väldigt få lyckats med. I ett 1.000-meterslopp besegrar ålänningen Paavo Nurmi, ’Löparnas konung’, på tangerade finska rekordtiden 2.31,2. Publiken gillar inte tilltaget utan står kvar helt tyst. Men Paavo Nurmi vet bättre, han gratulerar sin konkurrent med orden att det var en ’hälsosam läxa’.”
Så här såg det ut då Paavo Nurmi nådde målet, allra oftast som förste man. Den enda som på riktigt utmanade honom på denna tid var ålänningen Frej Liewendahl.

 

Kommentarer

Populära inlägg