Några ord om budgeten
Under veckan som gick handlade det om så kallad remissdebatt kring det budgetförslag som den avgående landskapsregeringen lämnat.
Detta förslag överlämnas nu till finans- och näringsavdelningen som jag leder och vi ska formulera ett betänkande kring de förslag som ingår i budgeten. I samband med debatten höll jag ett anförande som går att se på Youtube på den här länken (filmen är låååång, men du hittar anförandet mellan 6.25,40 och 6.41,25).
En annan och ofta tabubelagd fråga som hör till vår tids allra största utmaningar är den tilltagande psykiska ohälsa som begränsar människors möjligheter att nå sin fulla kapacitet. Jag vill att detta prioriteras i budgeten i ännu högre grad än i dag och särskilt tar fasta på behandlingen av människor som drabbats av missbruk av olika former. Vi lägger stor vikt vid preventiva åtgärder vilket är bra men inte tillräckligt. Vi måste också förbättra vården av alla de som drabbats. Mellan 800 och 1.000 ålänningar, det är statistiskt fastslaget, lider av någon form av beroendesjukdom – oftast kopplat till alkohol, allt mer till narkotika och spel. I dag är de drabbade hänvisade till den beroendemottagning som Mariehamns stad sköter. Dit går bara mellan 10 och 15 procent av de uppemot 1.000 som är drabbade. Det är alldeles för lite och därför är det dags att göra som man gjort i övriga västvärlden – beroende och missbruk är en sjukdom och ska behandlas som en sådan. Detta har slagits fast av WHO och detta vill jag att vi tar tag i även på Åland. Det är en investering i framtiden som snabbt skulle återbetala sig.
En ö utan arbetsplatser blir snabbt öde och därför måste vi alltid ha i beaktande sådana näringar som skapar sysselsättning. En av dem är vattenbruk. Det råder en enorm efterfrågan på fisk i Finland och Sverige. På Åland hör våra fiskodlare till världens främsta men jag får uppfattningen att de tvingas slåss mot väderkvarnar istället för att få möjlighet att utveckla sin näring. Deras miljöpåverkan är utmanande men i allt väsentligt väldigt mycket bättre än förr. Jag vill att landskapet och branschen sätter sig ner och tillsammans når en lösning som gynnar alla. På Åland borde vi hitta utvägar istället för problem. Är man liten måste man vara pragmatisk.
Till sist vill jag slå ett tungt slag för en gren som bokstavligen skapat vårt samhälle – jakten på viltet i naturen. De åländska jägarna är sådana som inte bara i ord utan särskilt i handling gör skillnad. I budgetförslaget nämns som prioriterade områden till exempel invasiva arter. Här måste vi göra mer än bara prata. När det gäller arter som skarv, säl och särskilt mårdhund krävs det krafttag som vi hittills inte varit vana vid. Vi börjar känna till vad skarv och säl ställer till med våra yrkesfiskare. Vi som vistas i skogen ser vad mårdhundarna gör. Förr var våra skogar fyllda av skogsfågel som orre, järpe, morkulla och tjäder. I dag är skogarna tysta och skälet till detta är mårdhunden, den har tagit över våra skogar och gjort tillvaron för nämnda skogsfåglar omöjlig.
Mårdhunden är en invasiv art som tagit sig till Åland köksvägen. Den äter allt och är särskilt intresserad av häckande fåglar och deras ägg. I mårdhundens spår klarar sig ingenting i småviltsväg och den sprids i en imponerande och oroväckande takt.
Läget är prekärt och det måste till åtgärder. Jag menar att målet borde vara att utrota mårdhunden. Detta inkluderar rejäla skottpengar, det handlar om en investering för att de åländska skogarna på nytt ska bli fyllda av liv, inte mårdhundar.
Med dessa ord vill jag tacka den avgående landskapsregeringen för ert arbete. Ni gjorde ert bästa liksom regeringarna före er. Nu väntar det nya tag i fyra år och efter det vet ingen något annat än att detta sker på nytt.
 |
| Är man intresserad går detta att se typ live på länken som finns lite längre ner i bloggen. Anförandet hölls senaste onsdag. |
Detta förslag överlämnas nu till finans- och näringsavdelningen som jag leder och vi ska formulera ett betänkande kring de förslag som ingår i budgeten. I samband med debatten höll jag ett anförande som går att se på Youtube på den här länken (filmen är låååång, men du hittar anförandet mellan 6.25,40 och 6.41,25).
Orden föll ungefär så här:
Talman,
den här budgeten som vi nu diskuterar blir inte särskilt långlivad. Det är en avgående regerings sista försök att lämna avtryck och därför inte särskilt livskraftigt mot bakgrund av valresultatet. Detta hände även efter valet 2011 och efter valet 2015. (För den intresserade finns betänkandet från 2011 presenterat på den här länken.) Den här budgeten ersätts om några månader med en ny slags omställningsbudget och arbetet med vad den ska innehålla påbörjades under den förra mandatperioden och fortsätter nu. På finans- och näringsutskottets vägnar vill jag tacka alla för inläggen i debatten. Vi tar med oss detta i det fortsatta arbetet på tisdag.
För egen del har jag som vägkost i budgetarbetet valt att tänka i termer som utgör idrottens grundprinciper. Som till exempel att man aldrig når framgång genom att skylla på andra. Den idrottsman som lägger ansvaret på domaren, vädret, motståndarna, eventuella skador eller laguttagningen eller medspelarnas prestationer når inte toppen. Den som till hundra procent koncentrerar sig på det man faktiskt kan påverka, vinner.
Mot den här bakgrunden vill jag lyfta några saker som vi själva kan bestämma över och som på olika sätt gör Åland större och starkare och mer intressant att besöka eller, ännu hellre, flytta till.
När det gäller synen på infrastruktur vill jag se förändring. Genom att bygga en tunnel till Föglö gör vi hela Åland större och vår ekonomi mer sund och förutsägbar. Vi skapar framtidstro för hela skärgården. En tunnel till Degerby är ekonomiskt, socialt och infrastrukturellt överlägsen den planerade bron på Gripö och den hybridfärja som numera och dessvärre är under byggnad. Detta måste hanteras med kraft och beslutsamhet och det bör höra till den nya regeringens allra första prioriteter. Här vill jag också lyfta Vårdö som hörde till de kommuner som drabbades hårdast under förra mandatperioden. Det var inte okej att lyfta bort kommunen ur skärgårdstrafiken och jag vill så snabbt som möjligt se en förändring kring detta vilket vore en injektion i näringsliv och framtidstro.
För att skapa insikter och bygga intellektuell höjd är Högskolan på Åland vår kanske viktigaste organisation. Åtminstone borde den vara det och därför förutsätter jag att bolagiseringen av högskolan går vidare och att till exempel sjöfartsutbildningen ges resurser för att växa och bli bäst, gärna i hela världen. Om någon plats borde ha förutsättningar att utbilda framtidens sjöfolk är det Åland med vår närhet till branschen och havet. Skapandet av Alandica Shipping Academy är en bra början, nu ska bara arbetet fortsätta och intensifieras – med stöd i vår egen lagstiftning!
Här vill jag också lyfta de möjligheter vi har inom yrkesutbildningen att skapa utbildningar som lockar folk från hela svensk-Finland, till exempel genom att ordna en väktarutbildning på Åland.
Vi har även byggandet av ett nytt Bomarsundscenter som ska stå klart i samband med självstyrelsens 100-årsjubileum den 9 juni 2022. Detta arbete måste fortsätta, vi får aldrig släppa tanken på att göra vår historia mer tillgänglig och intressant för såväl vår egen befolkning som för våra besökare.
Äntligen kan vi på ett tydligt sätt berätta om Ålands förhållande till världens kanske förnämsta tapperhetsmedalj, Victoriakorset. Det allra första delades ut till irländaren Charles Davis Lucas för att han i strid med order och med sitt eget liv som insats lyckades kasta en brinnande granat till sjöss från sitt fartyg Hecla som med listiga manövrar och nya farleder lurat det ryska försvaret och just då intensivt deltog i bombardemanget av fästningen. Hade inte Lucas och de andra lyckats då, hade vi kanske inte haft något lagting i dag. Våra berättelser är unika och vi måste bli bättre på att använda dem.
Jag har haft förmånen att vara med på ett hörn när det gäller planerandet av såväl sjöfartsutbildningen som Bomarsundscentret och tycker avgående minister Tony Asumaa har agerat rationellt och pragmatiskt. Trots att vi har befunnit oss på olika sidor den politiska mur som alldeles för ofta skapar problem i högre grad än möjligheter har Asumaa och jag enats kring mål som på ett övergripande plan är bra för hela Åland. Tack för gott samarbete minister Asumaa och lycka till framöver. Här måste jag göra en spaning. Under min första mandatperiod tyckte jag oppositionen uppträdde ofattbart gnälligt och okonstruktivt. Under tiden i opposition gjorde jag och mina kolleger i oppositionen ibland likadant. Det gjorde att folk därute, våra väljare, till en del förlorade tron på vad vi, alla, gör. Jag kan inte påverka någon annan men jag lovar att själv försöka göra annorlunda än hittills. Inom politik är det som i idrott, man kan bara bestämma över sitt eget spel.
Talman,
den här budgeten som vi nu diskuterar blir inte särskilt långlivad. Det är en avgående regerings sista försök att lämna avtryck och därför inte särskilt livskraftigt mot bakgrund av valresultatet. Detta hände även efter valet 2011 och efter valet 2015. (För den intresserade finns betänkandet från 2011 presenterat på den här länken.) Den här budgeten ersätts om några månader med en ny slags omställningsbudget och arbetet med vad den ska innehålla påbörjades under den förra mandatperioden och fortsätter nu. På finans- och näringsutskottets vägnar vill jag tacka alla för inläggen i debatten. Vi tar med oss detta i det fortsatta arbetet på tisdag.
För egen del har jag som vägkost i budgetarbetet valt att tänka i termer som utgör idrottens grundprinciper. Som till exempel att man aldrig når framgång genom att skylla på andra. Den idrottsman som lägger ansvaret på domaren, vädret, motståndarna, eventuella skador eller laguttagningen eller medspelarnas prestationer når inte toppen. Den som till hundra procent koncentrerar sig på det man faktiskt kan påverka, vinner.
Mot den här bakgrunden vill jag lyfta några saker som vi själva kan bestämma över och som på olika sätt gör Åland större och starkare och mer intressant att besöka eller, ännu hellre, flytta till.
När det gäller synen på infrastruktur vill jag se förändring. Genom att bygga en tunnel till Föglö gör vi hela Åland större och vår ekonomi mer sund och förutsägbar. Vi skapar framtidstro för hela skärgården. En tunnel till Degerby är ekonomiskt, socialt och infrastrukturellt överlägsen den planerade bron på Gripö och den hybridfärja som numera och dessvärre är under byggnad. Detta måste hanteras med kraft och beslutsamhet och det bör höra till den nya regeringens allra första prioriteter. Här vill jag också lyfta Vårdö som hörde till de kommuner som drabbades hårdast under förra mandatperioden. Det var inte okej att lyfta bort kommunen ur skärgårdstrafiken och jag vill så snabbt som möjligt se en förändring kring detta vilket vore en injektion i näringsliv och framtidstro.
För att skapa insikter och bygga intellektuell höjd är Högskolan på Åland vår kanske viktigaste organisation. Åtminstone borde den vara det och därför förutsätter jag att bolagiseringen av högskolan går vidare och att till exempel sjöfartsutbildningen ges resurser för att växa och bli bäst, gärna i hela världen. Om någon plats borde ha förutsättningar att utbilda framtidens sjöfolk är det Åland med vår närhet till branschen och havet. Skapandet av Alandica Shipping Academy är en bra början, nu ska bara arbetet fortsätta och intensifieras – med stöd i vår egen lagstiftning!
Här vill jag också lyfta de möjligheter vi har inom yrkesutbildningen att skapa utbildningar som lockar folk från hela svensk-Finland, till exempel genom att ordna en väktarutbildning på Åland.
Vi har även byggandet av ett nytt Bomarsundscenter som ska stå klart i samband med självstyrelsens 100-årsjubileum den 9 juni 2022. Detta arbete måste fortsätta, vi får aldrig släppa tanken på att göra vår historia mer tillgänglig och intressant för såväl vår egen befolkning som för våra besökare.
Äntligen kan vi på ett tydligt sätt berätta om Ålands förhållande till världens kanske förnämsta tapperhetsmedalj, Victoriakorset. Det allra första delades ut till irländaren Charles Davis Lucas för att han i strid med order och med sitt eget liv som insats lyckades kasta en brinnande granat till sjöss från sitt fartyg Hecla som med listiga manövrar och nya farleder lurat det ryska försvaret och just då intensivt deltog i bombardemanget av fästningen. Hade inte Lucas och de andra lyckats då, hade vi kanske inte haft något lagting i dag. Våra berättelser är unika och vi måste bli bättre på att använda dem.
Jag har haft förmånen att vara med på ett hörn när det gäller planerandet av såväl sjöfartsutbildningen som Bomarsundscentret och tycker avgående minister Tony Asumaa har agerat rationellt och pragmatiskt. Trots att vi har befunnit oss på olika sidor den politiska mur som alldeles för ofta skapar problem i högre grad än möjligheter har Asumaa och jag enats kring mål som på ett övergripande plan är bra för hela Åland. Tack för gott samarbete minister Asumaa och lycka till framöver. Här måste jag göra en spaning. Under min första mandatperiod tyckte jag oppositionen uppträdde ofattbart gnälligt och okonstruktivt. Under tiden i opposition gjorde jag och mina kolleger i oppositionen ibland likadant. Det gjorde att folk därute, våra väljare, till en del förlorade tron på vad vi, alla, gör. Jag kan inte påverka någon annan men jag lovar att själv försöka göra annorlunda än hittills. Inom politik är det som i idrott, man kan bara bestämma över sitt eget spel.
En annan och ofta tabubelagd fråga som hör till vår tids allra största utmaningar är den tilltagande psykiska ohälsa som begränsar människors möjligheter att nå sin fulla kapacitet. Jag vill att detta prioriteras i budgeten i ännu högre grad än i dag och särskilt tar fasta på behandlingen av människor som drabbats av missbruk av olika former. Vi lägger stor vikt vid preventiva åtgärder vilket är bra men inte tillräckligt. Vi måste också förbättra vården av alla de som drabbats. Mellan 800 och 1.000 ålänningar, det är statistiskt fastslaget, lider av någon form av beroendesjukdom – oftast kopplat till alkohol, allt mer till narkotika och spel. I dag är de drabbade hänvisade till den beroendemottagning som Mariehamns stad sköter. Dit går bara mellan 10 och 15 procent av de uppemot 1.000 som är drabbade. Det är alldeles för lite och därför är det dags att göra som man gjort i övriga västvärlden – beroende och missbruk är en sjukdom och ska behandlas som en sådan. Detta har slagits fast av WHO och detta vill jag att vi tar tag i även på Åland. Det är en investering i framtiden som snabbt skulle återbetala sig.
En ö utan arbetsplatser blir snabbt öde och därför måste vi alltid ha i beaktande sådana näringar som skapar sysselsättning. En av dem är vattenbruk. Det råder en enorm efterfrågan på fisk i Finland och Sverige. På Åland hör våra fiskodlare till världens främsta men jag får uppfattningen att de tvingas slåss mot väderkvarnar istället för att få möjlighet att utveckla sin näring. Deras miljöpåverkan är utmanande men i allt väsentligt väldigt mycket bättre än förr. Jag vill att landskapet och branschen sätter sig ner och tillsammans når en lösning som gynnar alla. På Åland borde vi hitta utvägar istället för problem. Är man liten måste man vara pragmatisk.
Till sist vill jag slå ett tungt slag för en gren som bokstavligen skapat vårt samhälle – jakten på viltet i naturen. De åländska jägarna är sådana som inte bara i ord utan särskilt i handling gör skillnad. I budgetförslaget nämns som prioriterade områden till exempel invasiva arter. Här måste vi göra mer än bara prata. När det gäller arter som skarv, säl och särskilt mårdhund krävs det krafttag som vi hittills inte varit vana vid. Vi börjar känna till vad skarv och säl ställer till med våra yrkesfiskare. Vi som vistas i skogen ser vad mårdhundarna gör. Förr var våra skogar fyllda av skogsfågel som orre, järpe, morkulla och tjäder. I dag är skogarna tysta och skälet till detta är mårdhunden, den har tagit över våra skogar och gjort tillvaron för nämnda skogsfåglar omöjlig.
Mårdhunden är en invasiv art som tagit sig till Åland köksvägen. Den äter allt och är särskilt intresserad av häckande fåglar och deras ägg. I mårdhundens spår klarar sig ingenting i småviltsväg och den sprids i en imponerande och oroväckande takt.
Läget är prekärt och det måste till åtgärder. Jag menar att målet borde vara att utrota mårdhunden. Detta inkluderar rejäla skottpengar, det handlar om en investering för att de åländska skogarna på nytt ska bli fyllda av liv, inte mårdhundar.
Med dessa ord vill jag tacka den avgående landskapsregeringen för ert arbete. Ni gjorde ert bästa liksom regeringarna före er. Nu väntar det nya tag i fyra år och efter det vet ingen något annat än att detta sker på nytt.
Kommentarer
Skicka en kommentar