80 år sedan kriget bröt ut
Vi har den 30 november och snart kan vi sätta punkt för denna månad som jägare älskar men alla andra ser mest som en transportsträcka. När jag ser ut genom fönstret ser jag också solen för typ första gången i höst. Bara det är en stor sak!
I dag har det gått 80 år sedan kriget bröt ut i republiken. Runtom i Finland och på Åland tänds ljus för att vi aldrig ska glömma den 30 november 1939 då ryssarna gick in i Finland med avsikten att inlemma den nya nationen i det väldiga Sovjetunionen.
Det hela var noga regisserat från Moskva där den blodtörstige och maktgalne Stalin hyste stormaktsambitioner. Den 27 november 1939 hördes sju explosioner i den lilla sovjetiska byn Mainila och Moskvaradion rapporterade att det var Finland som genomfört attacken vilket var inget annat än lögn.
I Godby bor min vän Lasse Parikka tillsammans med sin hustru Birgit. Lasse är numera pensionär efter ett långt yrkesliv som började i Finland och slutade på Åland. Hans familj hörde till dem som levde sina liv i fred och frid i Karelen men som drabbades av krig och kaos och på några timmars varsel tvingades lämna hem och vardag. Lasse har trots denna start i livet lyckats väl men han glömmer aldrig vilket är viktigt, fred och frihet är inget som kommer av sig självt – det är något vi måste jobba för varenda dag.
Det vinterkrig som inleddes 1939 övergick senare i ett fortsättningskrig och fram till den 21 september 1944 var landets självständighet inte bara ifrågasatt av Sovjetunionen utan direkt hotad. Då undertecknades det fredsavtal som sedan dess i stora drag följts.
Åland är i dag till följd av internationella traktat demilitariserat och neutraliserat. Ändå är det viktigt att minnas. När det hade gått 75 år sedan krigets utbrott skrev jag följande ord som fortfarande håller.
Att Finland och Åland överhuvudtaget överlevde kriget med sin jättelika granne är en historisk bragd som bottnar i mod, beslutsamhet, list och en kombination av hjärta och hjärna. Till alla är det därför på sin plats att säga tack och jag minns särskilt berättelsen om Allan Finholm som var en av de som bokstavligen stod när andra föll.
Med dessa ord ber jag att få önska alla en skön lördag och i morgon en fridfull första advent. Frihet är inget vi får till skänks, det är något vi måste fortsätta kämpa för; varenda dag.
Här kan man för övrigt läsa om och lyssna till andra minnen i Svenska Yle från den dag som för alltid ska definiera oss.
I dag har det gått 80 år sedan kriget bröt ut i republiken. Runtom i Finland och på Åland tänds ljus för att vi aldrig ska glömma den 30 november 1939 då ryssarna gick in i Finland med avsikten att inlemma den nya nationen i det väldiga Sovjetunionen.
Det hela var noga regisserat från Moskva där den blodtörstige och maktgalne Stalin hyste stormaktsambitioner. Den 27 november 1939 hördes sju explosioner i den lilla sovjetiska byn Mainila och Moskvaradion rapporterade att det var Finland som genomfört attacken vilket var inget annat än lögn.
I Godby bor min vän Lasse Parikka tillsammans med sin hustru Birgit. Lasse är numera pensionär efter ett långt yrkesliv som började i Finland och slutade på Åland. Hans familj hörde till dem som levde sina liv i fred och frid i Karelen men som drabbades av krig och kaos och på några timmars varsel tvingades lämna hem och vardag. Lasse har trots denna start i livet lyckats väl men han glömmer aldrig vilket är viktigt, fred och frihet är inget som kommer av sig självt – det är något vi måste jobba för varenda dag.
Det vinterkrig som inleddes 1939 övergick senare i ett fortsättningskrig och fram till den 21 september 1944 var landets självständighet inte bara ifrågasatt av Sovjetunionen utan direkt hotad. Då undertecknades det fredsavtal som sedan dess i stora drag följts.
Åland är i dag till följd av internationella traktat demilitariserat och neutraliserat. Ändå är det viktigt att minnas. När det hade gått 75 år sedan krigets utbrott skrev jag följande ord som fortfarande håller.
Att Finland och Åland överhuvudtaget överlevde kriget med sin jättelika granne är en historisk bragd som bottnar i mod, beslutsamhet, list och en kombination av hjärta och hjärna. Till alla är det därför på sin plats att säga tack och jag minns särskilt berättelsen om Allan Finholm som var en av de som bokstavligen stod när andra föll.
Med dessa ord ber jag att få önska alla en skön lördag och i morgon en fridfull första advent. Frihet är inget vi får till skänks, det är något vi måste fortsätta kämpa för; varenda dag.
Här kan man för övrigt läsa om och lyssna till andra minnen i Svenska Yle från den dag som för alltid ska definiera oss.
 |
| Det här är min vän Lasse Parikka som aldrig glömmer. Hans familj tvingades fly sitt hem i Karelen 1939. I dag bor Lasse i Godby och missar aldrig ett läge att hylla fred och demokrati. |
Bra skrivet Jörgen!
SvaraRadera