Ett av mina viktigaste tal

Okej, detta blev kanske lite väl långt. Men det är samtidigt viktiga saker det handlar om. Hela Ålands ekonomi faktiskt. Här är hela min presentation av tilläggsbudgeten i lagtinget i går. Läs och tänk och häng med i omställningen.

Fru talman,

Det ska sägas direkt. I stort sett ingen av dem utskottet hört när det gäller de föreslagna inbesparingarna har av rätt självklara skäl applåderat dem. Annat är såklart inte att vänta. Ingen vill förlora förmåner man fått. Ändå måste det ske. Det är nödvändigt att spara. Målet med vårt arbete är tydligt definierat. Den gungande landskapsbudgeten ska bringas i balans så fort som möjligt, helst redan till 2014, för att redan 2015 skapa ett finansiellt handlingsutrymme. Med denna tilläggsbudget är vi på god väg.

Här kunde man gå in i en diskussion kring skattehöjningen i Finland vilket höjer de fiskala intäkterna även för Åland. Märk väl, den skattehöjningen är även ålänningarna med och betalar. Hur som helst är det semantik om hur mycket det ”räddar” en del av landskapets ekonomi. För verkligheten är att de pengarna är en del av realekonomin.

Ändå sätter den så kallade extra intäkten ljuset på den svagaste punkten i vårt nuvarande ekonomiska system. För medan vi har fullt bestämmande över utgifterna är inkomsterna något som avgörs av Finlands riksdag. Om Åland ska få sin ekonomi i balans kan vi alltså inte göra som andra företag i problem, försöka öka inkomsterna och skära i utgifterna. Vi kan bara göra hälften, hålla utgifterna i schack genom besparingsåtgärder. Trots att sådana är smärtsamma.

Dessa nedskärningar borde naturligtvis ha gjorts för mycket länge sedan men då det blivit för sent att vakna tidigt så är det framtiden räknat från nu som vi måste förhålla oss till. Hur jobbigt det än är. Medborgarna måste betala lite mer och kanske få lite mindre. Denna förändring tar tid vilket det måste få göra. Demokrati är för viktigt för att hantera lättvindigt.

I landskapsregeringens första riktiga tilläggsbudget som vi behandlar i dag finns förvisso många rätt allmänna skrivningar. Det är nödvändigt i samband med en omställningsbudget som ju på flera sätt och i högre grad bereder marken för en framtid än sätter de faktiska ramarna. På flera områden måste alltså landskapsregeringen komma tillbaka till lagtinget innan förslagen blir operativa. Det borde vi hålla i minnet när vi diskuterar vidare. Jag förstår heller inte hur man någonsin ska komma framåt och göra nödvändiga omställningar utan att göra som nu. Först förklara avsikten och sedan komma med lagförslagen.

Lite övergripande uttryckt var det årliga underskottet tio till femton miljoner euro i november i fjol, kanske uppemot tjugo miljoner. Som bekant beror det på vilka avväganden man gör. I den liggande tilläggsbudgeten vidtas de första tydliga inbesparingsåtgärderna. De kanske inte räcker till. Det kanske måste göras mer. Men det är en bra början. Vi måste hålla landskapets egna utgifter i ett fast grepp. Och inte nog med det. I allt detta sparande och prioriterande får vi aldrig glömma bort det livsviktiga ledarskapet som rätt hanterat ska inspirera alla ålänningar att göra mer med ibland mindre resurser. Som vi alltid gjort.

Allt handlar om att skapa förutsättningar för framgångsrika företag och orädda samt produktiva medborgare som kan bidra med skattekraft. Det finns möjligheter precis överallt, men på olika sätt. Politikens viktigaste uppgift är att skapa framtidstro hos alla som valt Åland som sin boplats. Men sådant sker inte genom att svinga med något trollspö. Allt självförtroende börjar hos en själv. Det är därför var och ens medborgares både skyldighet och rättighet att se det halvfulla glaset i livet. För vad än man tycker om än det ena och än det andra får vi aldrig glömma bort att vi bor på en av världens tryggaste platser. Det ska vi tillsammans fortsätta kämpa för.

Det är lätt att i allt detta framstå som en sann domedagsretoriker när det gäller dagens finansiella situation. Det är både sant och inte sant. Vi måste förvisso se över våra utgifter men sett ur ett helikopterperspektiv handlar det trots allt om rätt små uppoffringar. Alla våra möjligheter finns kvar och vår lycka vilar i våra egna händer. Men bara om vi själva vill. När det gäller framtiden och möjligheterna är det viktigt att inte låta några små moln skymma sikten mot himlen. Ni som deltog i den stora Kapitalmarknadsdagen i Alandica i går vet vad jag menar. Åland formligen kryllar av entreprenörer som med öbons trygga självförtroende nyfiket blickar mot framtiden och inte drar sig för att utmana till och med världsledande konkurrenter. Detta ska vi fortsätta med, vi måste skapa trygghet som leder till entreprenörskap.

Jag vill fortsätta med att lyfta fram några områden som diskuterats mer än andra i utskottet och bland allmänheten. Det innebär dock inte att de övriga är oviktiga. Långt därifrån.

Samhällsservicestrukturreformen är ett bökigt ord men beskriver ändå väl vad som är den kanske största utmaningen för oss alla. För att med bakgrund av en försörjningskvot som går åt fel håll, där färre arbetsföra ska försörja fler pensionärer, krävs nya sätt att arbeta och leva. Vi har nyligen fått några idéer från en av regeringen tillsatt arbetsgrupp och ser från utskottets sida fram mot att regeringen snarast återkommer med ännu mer konkreta tankar kring fortsättningen. Det är som ni förstår inget alternativ att inte göra något. I synnerhet med tanke på de små kommunerna i glesbygd och skärgård vilka känner sig trängda av den diskussion som nu pågår. Vi får aldrig glömma bort att värna och stärka de svagaste i samhället. För i dag gäller som det alltid gjort. Styrkan i ett samhälle definieras i omsorgen om de som av olika skäl inte klarar sig lika bra som andra.

Den digitala agendan kan låta teoretisk men är starkt sammanlänkad med samhällsservicestrukturreformen. Vår förvaltning har släpat efter alltför länge när det gäller att på ett rationellt sätt hantera alla frågor som hör ihop med digitaliseringen och skötseln av vårt gemensamma samhälle. Utskottet understryker vikten av att i synnerligen brådskande ordning komma vidare. Annars kan vi inom några år stå inför ett faktum att vårt kulturarv arkiveras i Helsingfors eller i Stockholm istället för på Åland. Det är viktigt med en helhetssyn i det fortsatta jobbet och vi uppmanar därför landskapsregeringen att snarast återkomma till lagtinget med ett meddelande kring hur denna upprustning och uppryckning i praktiken ska hanteras. Det borde i ärlighetens namn inte vara så svårt. Vi har i dag på Åland IT-bolag som framgångsrikt konkurrerar på världsmarknaderna. Då ska vi väl lyckas göra samma sak inom det offentliga Åland också.

För att vi ska kunna leverera samhällsservice även i framtiden är det viktigt att kommunernas skattekraft kan upprätthållas. Av det skälet anser utskottsmajoriteten i likhet med regeringen att det är fel att överlåta sjukvårdskostnadsavdraget på kommunerna. Avdraget försvann i Finland 1992, men fram tills nu har vi på Åland lyckats behålla det. Slopandet av sjukkostnadsavdraget i kommunalbeskattningen flyttar över en del av kostnaderna på medborgarna istället för på landskapet eller kommunerna. Det är förvisso en del av den generella välfärden vi hittills kunnat unna oss som nu försvinner till följd av nya och andra och bistrare tider. Det är dock viktigt att hitta system för att hjälpa de som drabbas hårdast av det slopade avdraget. Detta är inte första gång man slopar tidigare beviljade avdrag. Ett stort avbräck var det så kallade allmänna avdraget som försvann för några år sedan. Ett framtvingat beslut även det. Alla vill ha avdrag men få vill eller i vårt fall har råd med att betala dem. Detta är i självstyrelsepolitisk mening naturligtvis inte optimalt. Men det är det inte heller att över tid göra av med mer pengar än som kommer in. Ett ekonomiskt sunt Åland är ett starkt Åland.

Slopandet av indexjusteringen av studiestödet har det rått delade meningar om i utskottet vars majoritet dock stödjer förslaget från regeringen. Vi tror inte en indragning av förhöjningen kommer att inverka menligt på våra studerandes möjlighet till försörjning.

Skärgårdstrafiken är något som detta lagting hanterat i snart exakt 90 år. Men frågan är om inte dagsläget är mer oförutsägbart än någonsin tidigare. Åland är ett oerhört oljeberoende samhälle och oljepriset befinner sig i dag i ständig uppgång. Här väntar alltså en omställning i skärgårdstrafiken som i allt högre grad blir en allt större utmaning för hela Åland. I dag står vi de facto inför en ekvation som inte går ihop. För medan kostnaderna i det närmaste skenar lider skärgården av en utflyttning som med få undantag när pågått lika länge som självstyrelsen funnits. Slutresultatet blir att skärgårdstrafikens relativa andel av budgeten stiger för varje år som går. Gillar man siffror kan man fundera på vad det i praktiken betyder att bränslepriset stigit med 450 procent på 12 år, inom skärgårdstrafiken från en miljon till 4,5 miljoner euro. Ändå måste det understrykas. Skärgården är Ålands kanske viktigaste resurs. Det är där vår identitet och ursprung kommer från. Av det skälet är det nödvändigt att med det snaraste komma med förslag till lösning från landskapsregeringens sida. Ett nytt turlisteförslag är på gång just i dessa dagar och utskottet emotser med intresse hur landskapsregeringen ska leva upp till de formulerade sparkraven. 

Naturbruksskolan är en liten men vass sten i den samhälleliga skon. Den måste användas bättre än i dag, vi har inte råd att stå där med outnyttjade byggnader alltmedan vi betalar hyror för lokaler i Mariehamn. Hela utskottet stödjer den tanken. Men vi är lite oense om hur det i praktiken ska gå till. Oppositionen vill inte bevilja några pengar alls innan det är helt klart vilken eller vilka verksamheter som ska dit. Det tycker vi andra är för operativt och föreslår istället att lagtinget beviljar pengarna nu för att snabbt sätta fart på renoveringen. För när allt kommer omkring så kan man inte bygga ett kontor på så i grunden många andra sätt än ett.

Jag har berört IT-branschen där ålänningar visat framfötterna över hela världen. En minst lika viktig bransch är livsmedelsklustret som redan i dag är en viktig exportör av unika produkter och i framtiden sannolikt blir ännu viktigare. Det är troligt att en värld som kräver hållbarhet i större grad kommer att övergå till närproducerad mat. Då kan Ålands läge mellan två stora marknader, Finland och Sverige, bli synnerligen värdefullt.

I tilläggsbudgeten föreslås som en rationalisering och inbesparing att avbytarsystemet inom en tre års period ska privatiseras. Under åren 2013 och 2014 händer ingenting men till 2015 ska kostnaderna ner från dagens 600.000 euro till 200.000 euro. Är det tillräckligt för att branschen ska klara sig och för att industrin i form av ÅCA ska ha tillräckligt med råvara? Det vet varken jag, utskottet eller regeringen med säkerhet. Därför understryker utskottet vikten av att noga analysera effekterna för en livsviktig bransch innan regeringen går vidare med de lagförslag som måste komma innan privatiseringen blir verklighet. Man ska också i sammanhanget minnas att det handlar om en omställning som inte börjar nu utan som har inletts för många år sedan. År 1990 fanns det 207 mjölkproducerande gårdar på Åland. I dag är vi nere i drygt 40. Och utvecklingen går mot ännu färre smågårdar men ännu fler stora. Det är en omställning till modern ekonomi som även många andra branscher genomlevt och klarat av och mer än så. En modernisering är sällan eller aldrig dålig. Många branscher har ställt om och insett att omställningen i sig blev nyckeln till ännu större framgång.

Utmaningen är att producera mer mjölk vilket leder till högre priser och sundare affärsverksamhet – ÅCA har kapaciteten, kunskapen och verktygen. Det finns efterfrågan på många fler än tusen kor till. Och för att klara det måste troligen en omställning göras. Under tjugo års tid har mjölkproduktionen i stort sett stått stilla. Det är dags att med alla till buds stående medel gjuta självförtroende i en genuin åländsk framtidsbransch.

Det förtjänar också understrykas att de finns goda skäl att se över den befintliga bidragspolitiken över lag som ibland har lyckats och ibland har misslyckats men sällan setts över särskilt noga. När man har med skattepengar att göra är det prickskytteprincipen som borde råda. De vilda hagelskotten är sedan lång tid tillbaka obsoleta. Utskottet understryker dock också att regeringen måste se till att det finns kapital och riskkapital för att klara den planerade omställningen inom till exempel jordbruksklustret. Man borde till exempel inte leda bort verksamma gårdar till så kallad extensiv drift där man odlar grödor som ingen vill ha för att EU i sin vishet medger stöd för sådant. Detta är såklart ett otyg och något som inte finns i så värst många andra branscher.

Några ord om budgetmotionerna. Jag vill ge en eloge till liberalerna som med hjälp av sina motioner på riktigt försökte delta i ansvaret för vårt gemensamma Ålands bästa. Så ska demokrati fungera, är man inte nöjd med de förslag som finns ska man komma med egna förslag. Detaljerna i motionerna får självklart förslagsställarna själva presentera. Utskottsmajoriteten valde att förkasta motionerna men jag vill ändå tacka för den konstruktiva debatt som förslagen satte i gång i utskottet.

Vi har också några reservationer från såväl liberalerna som från Ålands framtid vilka är bifogade till betänkandet. De är ett resultat av omröstningar där minoritetens förslag förlorade. Inte för att de är dåliga utan eftersom de tidsmässigt inte passar in i den omställning som regeringsblocket ämnar inleda. Jag vill ändå passa på att ge oppositionens företrädare i utskottet min erkänsla för ett väl utfört jobb. För att bygga ett stabilt, inspirerande och tryggt Åland behövs alla sidor. Inte bara regeringsblocket.

Fru talman,

Omställningsbudgeten handlar trots allt om marginella förändringar i ett välfärdssamhälle som i allt väsentligt bara kan beskrivas som världsklass. Jämfört med vad som hänt i andra europeiska områden måste vi minnas att de upplevda försämringar som vi nu tvingas genomföra är mindre än många andras.

Vi står inför en omställning som ruskar om den ekonomiska trygghet vi vant oss vid. Det är dock skäl att understryka att den säkerheten är och har under många år varit falsk. För precis som vilket hushåll som helst kan heller inte landskapet Åland fortsätta sin resa mot framtiden genom att göra av med mer pengar än som flyter in. Det slutar med att de som är unga i dag tvingas reda upp vad deras föräldrar ställt till med. Så kan man såklart inte ha det. Därför är det viktigt att genomföra denna omställning, till nytta för det landskap vi tack vare framsynta självstyrelsekämpar för 90 år sedan fått i vår omsorg med avsikt att vi så småningom ska ge vidare till nästa generation.

Detta är de första stegen på ett arbete som inte bara varar fyra år utan som över tid ska göra Åland till en blomstrande ö och dess medborgare till orädda världsmedborgare.

Fru talman, jag vill avslutningsvis passa på att rikta ett särskilt tack till utskottssekreterare Niclas Slotte samt alla mina kolleger i Finans- och näringsutskottet. Ni har på ett storartat sätt medverkat till att arbetsklimatet i utskottet är inspirerande, kreativt och handlingskraftigt. Vi är inte till alla delar alltid överens om tingens ordning men det råder respekt och glädje i våra gemensamma förhandlingar. För det vill jag tacka er alla.

Och med de orden föreslår jag på finans- och näringsutskottets vägnar att landskapsregeringens förslag till första tilläggen till budgeten för 2012 antas med beaktande av utskottets motiveringar i betänkandet. Om så sker har vi knappt 341 miljoner euro till vårt förfogande för driften av vårt landskap.

Tack för ordet.

Frågor på det?