onsdag 18 juli 2012

Om strider och segrar

Skrev detta inuti ett skrov av stål på en höjd av 12.000 meter i en fart uppgående till imponerande 887 km på väg mot Bermuda, den ö som nästa sommar ska stå värd för NatWest Island Games eller öspelen. Sådana där inledningar ledsnar jag aldrig på. Det är omöjligt att inte bli djupt imponerad gentemot all form av mänsklig förmåga vid blotta tanken på den teknologi som gör det möjligt att susa fram på detta vis.


Kommentar på Facebook:
Claes Ekström Corrections: Flygplan är inte byggda av stål (för tungt), mestadels av aluminium (Al) och farten mäts i km/h (kilometer i timmen)...

Från detta jetplansperspektiv är det såklart svårt att förhålla sig till världen sådan den ter sig långt därnere. Då är filmer till stor hjälp vilka i bästa fall och på sitt sätt definierar livet och nuet. Därför slänger jag mig utan större tvekan ner i filmrecensionernas värld. Avverkade två filmer som på olika sätt skildrar kamp om makt, gunst och kärlek.

Battle of the Pacific
Starkaste minnet från krigsfilmen var när de japanska soldaterna besegrade intill det ogripbara men långt ifrån förödmjukade kapitulerade genom att sjungande taktfast marschera ner från det berg de kallat sitt hem under ett och ett halvt år av blodiga strider. Exakt så ska förluster tacklas. Filmen som sådan är både intagande och asig. Den förklarar händelser som ändå måste tett sig oförklarliga och den visar utan ömkan hur brutalt kriget var. I korta drag: fyrtiosju japanska soldater höll typ fyrtiotusen amerikanare stången under ett och ett halvt år. Betyg: Högt.

Page One Inside The New York Times
Detta är en film som sänder ut chockvågor över nyhetsvärlden. Av två olika skäl. 1. Ångesten. Tidningar går på riktigt och i en rasande fart i konkurs i USA. 2. Framtidstron. För om konservativa New York Times klarar sig. Då ska väl andra också göra det. Såsom tidigare lite aktiv i just den branschen är det uppskakande och tankeväckande att se det extremt nakna reportaget från världens kanske mest mytomspunna nyhetsmedia NYT. Ändå var det intressant att se att de i stort sett förde samma diskussioner som pågår kring tidningshusens kaffebord på Åland, i Finland, i Sverige och i resten av världen. Hur f-n ska man egentligen tjäna pengar på internet. Betyg: Högt.


Vännen Jan Helin twittrade förresten i måndags om fenomenet på ett generellt plan och tweetade ett lysande citat:

”Being a technically illiterate journalist in today's multimedia world is like being a pilot who’s a bit shaky on landings.”

Och där finns utmaningen för alla de i branschen som fortfarande tror det räcker att man kan skriva det andra har sagt eller copypejsta pressmeddelanden och hemsidor och tro det blir en story. Hela artikeln Helin hänvisar till finns här.


Krigsfilm utav bara attan. Smällar, blod, tårar men också ett formidabelt slut!
Skräckfilm för mediabranschen. Eller den väckarklocka som ibland kan behövas för att man ska komma i tid till jobbet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...