Strul på hjul är kul

Som yngre funderade jag mycket på en möjlig framtid som skateboard-proffs i USA. Inte för att jag var särskilt skicklig på bräda men för att framtiden sådan den då tedde sig i främst San Fransisco verkade lovande. Kombinationen av att vara i grunden ganska lat, ganska feg, ganska farträdd och ha dåliga knän blev till sist en kombo som tvingade mig lägga skateboarden på hyllan och plocka ner schackbrädet. Tack och lov, vad är väl San Fransisco mot insikterna i Siciliansk spelöppning?!


Hur som. I går kom en longboard förbi huset och, snapp, där satt den. Jag skickade mig själv tillbaka i tiden, tänkte vattentornet i Godby, fäste blicken ner mot kiosken, sparkade iväg och lät drömmarna styra. Ungefär så blev det faktiskt igår. Trots att balansen kanske inte var något att skriva hem om och trots att hjärnan i panik skriker: ”Din €%&%€## tomte, gå ner från denna tingest och gå in och plugga dina spelöppningar och Ålands finansiella situation just nu. Detta ÄR livsfarligt!”


Jag log åt hjärnspökena och åkte vidare. För ska man vara med här i livet får som vanligt absolut ingenting mänskligt vara en främmande. Och nu är det faktiskt bara en dag kvar till kräftpremiären. Den ska jag avnjuta såsom varande longboardåkare. Undrar hur många andra som kan säga det?

Dagens outfit. Bräda: longboard. Skor: vita. Klocka: Swatch beachvolleymodellen. Shorts: Billabong. Underwear: CDI. Tröja: J. Lindeberg. Frisyr: Okammat. Allmäntillstånd: I balans.