söndag 29 juli 2012

En drottning och hennes Queen

Så tog nio dagars musikfest slut då. I går. Det kan ha varit i sista stund. Tyckte nog alla började se ganska slitna ut både inne på festivalområdet och i Stadshusbacken där folk bokstavligen låg i högar på varandra. Efter att ha gått där några kvällar måste jag med risk för att betraktas som gnällgubbe slå fast en sak, eller två.


För det första, det dricks alldeles åt skogen för mycket bland folk som inte borde göra det. För det andra, det var alldeles åt skogen för få föräldrar som syntes till i det träsk som Stadshusbacken förvandlades till. Så var det sagt. Unga har i alla tider festat och det kommer inte att upphöra nu. Men jag hoppas innerligen att de efter att ha tagit ut svängarna i sommar inser vikten av att jobba hårt i skolorna i höst. Orkar man festa, orkar man nämligen jobba. Måste också tillägga. Alla rumlade inte omkring, där fanns gott om unga som stod och pratade, lyssnade, spanade och njöt. Ni vet vilka ni är. Sträck på er!


En som jobbar mer än många andra är vår åländska musikdrottning Johanna Grüssner. Hennes kör avslutade Rockoff-festivalen i går på ett sätt som borde fått alla dessa DJ:s som uppträtt på samma scen att generat skruva på sig och överväga att deleta alla de låtar de har på sina USB-stickor. Alltså de låtar som andra artister skapat och som DJ:s åker runt och spelar för sin egen berömmelses skull. Kalla mig missunnsam, men det där fenomenet kan jag inte begripa. Johanna däremot, hon har nött på med sin musik. Hon har tagit fram sin Ålands projektkör. Hon har tränat, trimmat, bestämt och plockat ihop alla dessa röster, viljor och förmågor till en helhet som gör att Freddie Mercury i dag sitter på sin molnkant med dinglande ben och glatt konstaterar ”Det var som fan!”


För det gjorde i alla fall jag från min plats i publiken. Är väl så långt från en musikkännare man kan komma men begriper mig mycket väl på när något går hem bland folk. Och som Johanna & Co gjorde det i går. Så mycket folk som dansade, klappade, sjöng och höll på har jag väl aldrig sett maken till på Åland förut. Här har så kallade toppartister avlöst varandra (DJ:sarna inräknade) och så kommer en kör med folk från huvudsakligen Åland, men också från Sverige och Finland, in och inte bara sopar tiljorna med alla andra. De äter sina konkurrenter till frukost, de plockar isär dem och visar upp dem så alla kan se att känslor alltid vinner över förnuft när det kommer till musik. Det var fascinerande att se hur dirigent- och producent-Johanna i går pekade, gestikulerade, skrattade, sjöng och ägde en hel kör och en hel publik. Stämmorna som alla är olika sjöng plötsligt samtidigt, i samma tonart och mot ett gemensamt mål. 


Måste också nämna en av solisterna, vilka alla gjorde vad jag förstår klockrena insatser. Men en stack i mina öron ut mer än andra. Elin Manselin lämnade ett avtryck som ska stanna länge. Med hjälp av sin röst och sitt utspel tolkade hon sina Queenslåtar och gjorde dem ibland till sina egna. Det är imponerande. Alla kan göra som man gjort förut och det blir precis hur bra som helst – det handlar ju ändå om ett världsband. Men få kan förvandla örhängen som Queenslåtarna de facto är till nästintill egna produktioner. Elin Manselin kan det. Hon använder sin röst på samma sätt som en konstnär med hjälp av sin pensel understryker, förstärker och komplicerar sin tavla. Det är skickligt, naturligtvis, men det är också modigt. Det kräver sin kvinna att gå sin egen väg när det gäller världsklenoder som Queen. Hatten av för det.


Projektet Queen som denna kör genomfört har hyllats på både höjd och bredd. Jag instämmer i de hyllningarna. Men jag vill också hylla själva idén och initiativet att föra samman alla dessa röster till en helhet och göra något som folk ska prata om länge framöver. Framför allt hoppas jag andra låter sig inspireras av Johanna & Co som på riktigt visat att precis allt är möjligt uti denna vår lilla del av en stor värld.


Tänk på det när du går på jobb i morgon. Eller om du inte gör det. Låt tanken stanna kvar tills det är dags.


Ålands projektkör gjorde homerun, knockout och hattrick och vad det nu heter när de i en ursinnig finish avslutade årets Rockoff i går kväll. Kom Uggla, kom Timbuktu, kom inte Thorsten Flinck, kom Loreen och kom killar och tjejer som spelar andras skivor. Mot Johanna & Co hade ni faktiskt ingen chans! 

4 kommentarer:

  1. Klockrent Jörgen! Klockrent! Du uttrycker mina tankar exakt som jag har sagt till Johanna och Elin hela tiden!!!! Men du formulerar det så perfekt! Mitt i prick! Så tokbra skrivet! Så glad jag blev när jag läste detta!! :)))
    Annika S

    SvaraRadera
  2. Så bra skrivet. I år har jag inte sett annat än Mange Makers och Johanna. När vi åkte hem sa jag, den där tjejen Elin hon är något annorlunda. Har sett konserten två gången och skulle kunna göra det om och om igen.

    SvaraRadera
  3. JP. Du skriver så det tåras i ögonen. Visserligen har jag inte varit på Rockoff mer än igårkväll och det för Johanna & co. Det var helt suveränt och jag hörde folkets jubel långa vägar då jag smet därifrån strax innan slutet. Bra jobbat.

    SvaraRadera
  4. Att vara en av de utvalda rösterna är stort. Mycket stort! Vår Johanna är inget annat än ett geni. We love you! Elin står ut men en eloge till de övriga solisterna också. Åland har en otrolig musikskatt. Tack Jörgen för en fin betraktelse. Även jag grät en skvätt.
    Tenor

    SvaraRadera

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...