Tusende öar och skär
Så ska fötterna äntligen och igen trampa de tusen öarna och skären som Åland består av. Farväl till vänner som de i öspelsfamiljen är svåra för stunden men uppvägs alltid av känslan att komma hem. Och vännerna finns kvar. Av resor och samtal uppstår också minnen och med minnen kommer perspektiv och med perspektiv ska i vart fall någon form av klokhet uppstå.
Det finns mycket att göra här hemma inser jag efter att ha skummat debatterna på nätet och i bladen. Alla tycks vilja att Åland ska spara och landa på en ekonomiskt bärkraftig nivå (under de senaste fyra åren har det som bekant burit käpprätt åt fel håll). Men bara såvitt detta inte berör en själv. Jag får känslan av att åtminstone delar av den politiska oppositionen, troligen frustrerad av den svaga sommaren, lever i nån slags förnekelse när det gäller ekonomiska realiteter. Bokstäverna har flugit som projektiler i Facebookdebatten och på insändarsidorna. Möjligen döljer det sig välriktade kulor i skottsalvorna men de är inte lätta att upptäcka. Tvärtom får jag känslan av att allt egentligen bara går ut på att utan egna riktiga förslag kritisera och gnälla, vilket i allt väsentligt får betraktas som normalläge. Men mot bakgrund av den verklighet som råder där ute är jag rädd för att det är fel taktik. Man kan inte spara utan att spara. Man kan inte skapa balans i en båt om alla sitter på den ena relingen.
Det kan finnas en enkel förklaring. Från djupet av skrivbordsstolen, medan regnet smattrar på rutan utanför, är det kanske inte enkelt att ha något större perspektiv på tillvarons besvärligheter. Det blir ju lätt att sitta där och bilda sig uppfattningar baserade på det egna perspektivet som kan bli lite skevt från en sådan utsiktsplats. Jag har under veckan som gått umgåtts med folk från öspelens alla hörn. Ur detta uppstår två tankar. För det första att Åland, än så länge och ur finansiell synvinkel, är mer lyckligt lottade än de allra flesta av våra övänner ute i världen. För det andra att det där ute råder en vilja att kämpa och tänka rätt för att sätta fart på de hjul som för ögonblicket rullar ganska sakta.
Det är det idéarbetet som borde få större plats i debatten än de tramsfrågor som nu verkar ligga i det så kallade fokuset.
Det finns mycket att göra här hemma inser jag efter att ha skummat debatterna på nätet och i bladen. Alla tycks vilja att Åland ska spara och landa på en ekonomiskt bärkraftig nivå (under de senaste fyra åren har det som bekant burit käpprätt åt fel håll). Men bara såvitt detta inte berör en själv. Jag får känslan av att åtminstone delar av den politiska oppositionen, troligen frustrerad av den svaga sommaren, lever i nån slags förnekelse när det gäller ekonomiska realiteter. Bokstäverna har flugit som projektiler i Facebookdebatten och på insändarsidorna. Möjligen döljer det sig välriktade kulor i skottsalvorna men de är inte lätta att upptäcka. Tvärtom får jag känslan av att allt egentligen bara går ut på att utan egna riktiga förslag kritisera och gnälla, vilket i allt väsentligt får betraktas som normalläge. Men mot bakgrund av den verklighet som råder där ute är jag rädd för att det är fel taktik. Man kan inte spara utan att spara. Man kan inte skapa balans i en båt om alla sitter på den ena relingen.
Det kan finnas en enkel förklaring. Från djupet av skrivbordsstolen, medan regnet smattrar på rutan utanför, är det kanske inte enkelt att ha något större perspektiv på tillvarons besvärligheter. Det blir ju lätt att sitta där och bilda sig uppfattningar baserade på det egna perspektivet som kan bli lite skevt från en sådan utsiktsplats. Jag har under veckan som gått umgåtts med folk från öspelens alla hörn. Ur detta uppstår två tankar. För det första att Åland, än så länge och ur finansiell synvinkel, är mer lyckligt lottade än de allra flesta av våra övänner ute i världen. För det andra att det där ute råder en vilja att kämpa och tänka rätt för att sätta fart på de hjul som för ögonblicket rullar ganska sakta.
Det är det idéarbetet som borde få större plats i debatten än de tramsfrågor som nu verkar ligga i det så kallade fokuset.
 |
| Lite så här från ovan är det ett blomstrande samhälle vi kan se. Längre ner råder oro över nödvändiga inbesparingar. |
Kommentarer
Skicka en kommentar