En hyllning till sjöfarten

Inledningen av denna vecka tillbringades i Oslo då Östersjökonferensen BSPC möttes för sitt årliga möte där stater och regioner drar upp de politiska linjerna för en bättre vardag i och kring Östersjön. Här finns mer att läsa om själva mötet.

Åland är med i BSPC och har lika stark röst som alla andra. Det bevisade i fjol då Åland för första gången fick ordförandeskapet för hela organisationen och därmed kunde påverka ton och agenda i samtalen och sätta dagordningen för den stora konferensen i lagtingsbyggnaden. 

En stor del av mitt liv har jag företrätt Åland i internationella sammanhang. Dels inom öspelen och dels inom BSPC. I det senare är jag sedan några år tillbaka maritim rapportör med uppgift att varje år ställa samman en rapport över tillståndet inom shippingen i Östersjön. Det är en ambitiös sammanställning som man kan läsa på den här länken.

I samband med att sjöfartsrapporten presenterades sade jag följande (sorry, på engelska, hinner inte översätta):

Dear friends, let me be frank with you – I want you to read our maritime report that you will find on our website. It is an important document which will help you understand the world and I will tell you why.

Shipping make the world go around. Thanks to dedicated shipowners and brave and professional seafarers we are able to buy cars that has been manufactured in Japan and cellphones produced in China. We can eat fresh bananas every day, if we so choose, and healthy vegetables wherever we might be in the world. Thanks to the people and the vessels in the offshore-industry Norway is a wealthy country and with the help of sophisticated maritime infrastructure you can travel wherever you want at a reasonable cost. Shipping is life and our oceans are something that connects us all and make our world smaller and in fact better. Trade is life and without ships there would be no trade.

One of the purposes of the Baltic Sea Parliamentary Conference is to make the Baltic Sea Region a role model for the rest of the world when it comes to ecological and economical standards and quite a few other areas. That is brave and inspiring and something we all should aim at: to become a little bit better every day. As parliamentarians we are able to change policies, BSPC is the thinktank that can make governments act. In shipping we have succeeded. Not only BSPC but together with other policymakers such as International Maritime Organization and different international bodies the Baltic Sea today can be described as a small sea with great ambitions.

In this report on developments in Integrated Maritime Policy you will learn more about blue biotechnology, how the vision amongst the scientists are aiming to become reality amongst sailors. It has not been printed but you will find it on the website and it will change the way you look at maritime businesses. Europe make difference. Roughly 90 % of world trade is carried by ships. 76 % of the EU’s external trade is shipped by sea, and European shipowners control 40 % of the world’s fleet. Quite a few of them are frequent guests in the Baltic Sea.

In our work we have taken part in numerous conferences and meetings where the shipping industry identifies challenges in order to change to the better. The shipping companies have historically lived a life far from transparency, what happened at sea stayed at sea. That is not the case nowadays. Stronger regulations have improved the transparency and also pushed the development into a greener and more sustainable future. In the report there are more to read about the bold initiative from IMO which will reduce the emissions from shipping dramatically, despite the fact that the goods transported will increase worldwide. The decision from IMO means that the Green House Gases from shipping should peak as soon as possible and to reduce the total annual GHG emissions by at least 50 % by 2050 compared to 2008, while, at the same time, pursuing efforts towards phasing them out entirely.

Highlighted areas in our report are also gender equality, safety, sustainability, automation, digitalization, sulphur cap, blue growth and marine litter. All of that will change the reality in shipping to the better. We see for real what we have dreamt of in many years. The IT-generation meets the old school shipping industry and miracle will take place. We are there today and the use of dirty fuel is soon to be old and the future brighter. There are still a long way to go but in shipping the first and most important steps have been taken.

The Baltic Sea Region (BSR) is a vital part of the global maritime industry. Since 2015, the Baltic became a part of the Sulphur Emission Control Area (SECA), where only low-sulphur fuel or scrubbers are allowed. In 2020, the rest of the world will follow, which puts the operators in the Baltic Sea in a good position in terms of technical knowledge. The cluster is vital for the economic and social development in the BSR and the rest of the world. The Baltic Sea Region have together with the North Sea been the role model we so dearly would like it to be. We are not perfect, very few are, but as long as we are a little bit better than the rest of the world it is good enough!

Finally let me express my sincere thanks to my collegue as Maritime Rapporteur Jochen Schulte and our Secretary Ms. Carmen Holhlfeld from the Landtag Mecklenburg-Vorpommern who in a professional manner have structured loads of information into a comprehensive and instructive report. I started with stating that shipping makes the world go around. By reading this report I assure you that your understanding of the maritime world will be deeper and that you will look at ships at sea with greater respect. They are certainly one of the solutions to the eternal question: how do we act more sustainable?

SÅ HÄR LYDER PRESSMEDDELANDET SOM SKICKADES UT EFTER MÖTET:

Baltic Sea Parliamentary Conference Oslo 25-27 August 2019

De samlade staterna och regionerna runt Östersjön har under början av veckan mötts i Oslo för att diskutera gemensamma angelägenheter med fokus på åtgärder för ”Clean Oceans and The Future of Working Life” in Oslo. På plats bland de cirka 200 parlamentarikerna var Ålands lagtings BSPC-delegation med ordförande Jörgen Pettersson, viceordförande Annette Holmberg-Jansson, ledamöterna Sara Kemetter och Ingrid Zetterman samt delegationssekreteraren Sten Eriksson.

Mötet resulterade i en resolution med sammanlagt 32 olika förslag som nu skickas till samtliga regeringar för vidare åtgärder. Bland frågorna som ska hanteras vidare finns

-       Fortsätta arbetet för fredliga lösningar på svåra problem, gärna med Ålandsexemplet som modell. Detta har till exempel lyfts allt oftare av medlemmar i den ryska duman som en möjlig lösningsmodell för Ukraina/Krim-krisen.

-       ReGeneration2030-konferensen som arrangerades i Mariehamn senaste helg nämndes flera gånger och hyllades som ett gott exempel för alla regeringar.

-       Framtidens arbetsliv måste diskuteras, vad betyder t.ex. digitaliseringen för moderna och framtida arbetsplatser och att arbetskraft är något som måste vårdas.

-       Plastavfall är ett gemensamt problem för alla Östersjöstater och något som ska hanteras gemensamt och internationellt.

-       I södra Östersjön är gamla ammunitionslämningar ett dagligt och svårlöst hot. BSPC-staterna är överens om att det måste till konkreta åtgärder för att inleda ett omfattande bärgningsarbete av lämningarna från krigen.

-       Fortsätta ett nära samarbete med systerorganisationen (på regeringsnivå) CBSS för att koordinera åtgärder som gynnar alla, till exempel hållbar turism och en renare sjöfart.

Jörgen Pettersson som fram till och med mötet i Oslo var BSPC:s vicepresident agerar också sjöfartsrapportör och levererade en fyllig rapport på 78 sidor som redogör för shippingens betydelse för hela Östersjön.

”Sjöfarten genomgår just nu en enorm förändring i och med att övriga världen efter årsskiftet måste göra som vi i Östersjön gjort sedan 2015 och övergå till lågsvavliga bränslen. Sjöfarten gör att hela världens handel fungerar och genom att skapa miljövänligare transporter är världens alla fartyg en lösning snarare än ett problem”, sade Pettersson.

Åländska BSPC-delegaten Sara Kemetter är rapportör för temaområdet hållbar turism runt Östersjön. Arbetet har gått ut på att kartlägga hur det ser ut i dag och på vilket sätt länderna runt Östersjön kan nå större hållbarhet och miljövänlighet i framtiden:

”Arbetet kring hållbar turism där hela Östersjöregionen är involverad har varit givande. Vi vill hitta gemensamma lösningar för näringslivet och miljön att samarbeta för att kunna få hela regionen att blomstra.”

Kemetter lyfte också den åländska demilitariseringen och neutraliseringen som frekvent hyllas även av andra deltagare. Det åländska exemplet nämns allt oftare som ett sätt att skapa fred i konfliktdrabbade områden som Ukraina, Krim osv.

Annette Holmberg-Jansson underströk behovet av framtidens arbetsplatser och allt tyngre krav på arbetsgivarna.

”Allt handlar inte längre bara om pengar utan minst lika mycket vilka möjligheter till personlig utveckling som morgondagens arbetsgivare är beredda att bidra med. Vi måste som samhälle stå redo för helt nya krav från arbetstagare.”

Nu tar Litauen över ordförandeskapet och konferensen som nästa år hålls i Vilnius, efter det står Sverige på tur.

Jörgen Pettersson blickar tillbaka på tre högintressanta år i ledningen för BSPC och är nöjd med att Ålands ställning stärkts inom gemenskapen kring Östersjön.

På denna bild finns parlamentariker från alla de länder som har gräns mot Östersjön. Här formas visioner och strategier vilka blir verklighet via de olika ländernas och regionernas regeringar. BSPC har sedan 1991 varit med och skapat ett bättre samarbetsklimat i hela Östersjön. Oslo, 25.8.2019.

Den åländska BSPC-delegationen på plats i Oslo. Från vänster undertecknad, viceordförande Annette Holmberg-Jansson samt medlemmarna Ingrid Zetterman och Sara Kemetter.

Så här kan det se ut när resolutioner blir verklighet. Runt bordet sitter representanter från hela Östersjön och här är Ålands röst lika stark som alla andras, även om de heter Tyskland eller Ryssland eller Finland eller Sverige.

Sveket mot skärgården

Det har knappast undgått något men jag älskar sjöfart, fartyg, sjömän, befraktare, rederier och allt annat som hör shippingen till. På Ålands Sjöfart och på Ålandsbloggen i Sjöfartstidningen berättar jag om allt som händer och försöker skapa ett sammanhang där alla syns och ryms.

Ett av de rederier som jag imponerats av över tid är Finferries i Åbo. Det är finländska statens eget färjbolag som sköter all skärgårdstrafik i landet. De är stjärnor på alla sätt och någon skugga ska alltså inte falla på Finferries eller deras åländska intressebolag Ansgar Ab. De har gjort sitt jobb och lyckats få Ålands landskapsregering att teckna avtal om en ny färja för Föglölinjen.

Problemet är att detta, enligt min mening, är fel tänkt från beställarens sida. I dag finns övertygande argument för att en tunnel mellan fasta Åland och Svinö vore ekonomiskt mer förnuftigt och miljömässigt och socialt mer hållbart. Skrev därför en insändare i när det är 60 dagar kvar till valet.

Skärgården missar tidernas möjlighet
Själva definitionen på feltänk är att göra samma sak gång på gång och förvänta sig ett annat resultat. Det är exakt vad som händer när landskapsregeringen bortser från att utreda vad en tunnel mellan Svinö och Degerby skulle kosta och vilka utvecklingsmöjligheter en sådan skulle skapa. Genom att nu låta bygga en ny färja och en jättebro över orörd natur underhåller landskapsregeringen den pyspunka som sedan decennier tillbaka avfolkat skärgården. Man gör samma sak och hoppas på det bästa.

Det är beklämmande att se det motstånd mot utveckling som kommuniceras från landskapsregeringen. Man säger att man ”inte tror” på tunneln. Det är faktaresistent i nivå med alla de som tycker att klimatlarm är bara trams. Man kan välja att inte tro på Gud eller livet efter detta eller hurdant väder det blir i morgon. När det gäller tunnlar talar bevisen för sig själva i den övriga världen.

Landskapsregeringen missar chansen att utveckla och väljer istället att lägga en tung och blöt filt över en region som behöver luft och framtidstro.

Fakta är följande. Den nya hybridfärjan kostar i dagens penningvärde 66,7 miljoner euro på 15 år. Den nya bron över Spettarhålet är beräknad till 25 miljoner euro och torde avskrivas på 30 år. Nödvändig övrig infrastruktur som el och en ny kaj på Svinösidan etc kan med säkerhet uppskattas till 4 miljoner euro. Det betyder att den nya trafiklösningen som ställer Degerby offside och förutsätter rejäla investeringar även på Föglös östra sida går lös på 95 miljoner euro – bara på de första 15-30 åren.

En tunnel beräknas, baserat på siffror från Färöarna, Island och Norge, kosta 12.000 euro per löpmeter. Sträckan mellan Degerby och Svinö är 9.500 meter. Därmed landar vi på 114 miljoner euro. Den kostnaden kan spridas ut på minst femtio år, antagligen mycket längre, och finansieras av utomstående institut som vill ha långsiktiga och säkra placeringar. En tunnel är en fast konstruktion till skillnad mot ett fartyg som har en begränsad livslängd och en bro som kräver årligt underhåll. Kostnaden per år blir rejält mycket mindre om man bygger en tunnel i jämförelse med att fortsätta köra färjor och vinsterna uppstår från första dag.

Det som händer nu två och en halv månad före valet är bedrövligt med tanke på skärgårdens framtid. En tunnel skulle förändra läget i grunden och skapa möjligheter som inte ens går att gissa sig till. Istället väljer landskapsregeringen att göra precis som förut och dessutom betala mer. Åland får det oerhört kämpigt framöver om det är så här vi ska utveckla vårt landskap och vår självstyrelse. En tunnel skulle i ett enda slag medföra enorm förbättring på hållbarhetsområdet och dramatiskt minska utsläppen vilket landskapet i vart fall till pappers gärna vill stödja.

Till sist. I eftertankens kranka blekhet framstår misslyckandet att bygga tunneln år 2007 som bedrövligt. Hade man då genomfört projektet hade vi sedan minst fem år tillbaka betraktat Föglö som en del av fasta Åland och vi hade haft en bättre totalekonomi och mer livskraft i skärgården. Det vore eländigt om vi misslyckades ännu en gång.

Jörgen Pettersson
Lagtingsledamot, C

Fotografen Therese Andersson har tagit den här bilden. 

Grattis Peter, tack för festen!

Så där i grova drag finns det två sorters människor – de som själva gärna ordnar fester och de som hellre går på andras. Peter Mattsson hör till de förstnämnda. 

Peter Mattsson fyllde 60 år den 2 augusti och firade med generöst kalas på Wiklöf Holding Arena i går kväll. Det blev en fest att minnas länge och tänka på när mörkret sänker sig och snålblåsten sätter in.

Som klubbdirektör och vd för IFK Mariehamn Ab är Peter Mattsson mannen som ser till att det finns pengar, lag, pengar, personal, pengar, tränare, pengar, sponsorer och mycket mer och att det alls är möjligt för IFK att spela i den högsta ligan och dessutom har vunnit den en gång och cupen en annan. 

Jag hade förmånen att som ordförande för IFK Mariehamn jobba nära Peter Mattsson och kunde då se det enastående engagemang som han och så många andra känner för denna klubb. I själva verket har Peter Mattsson i mer än 50 år arbetat för den klubb som gjort så mycket för staden Mariehamn och landskapet Åland att dess motstycke nästen helt saknas. Det är en prestation som är värd att minnas och hylla.

I mitt arkiv hittar jag en text jag skrev i samband med Champions League-kvalet mot Legia Warszawa. Den håller streck än i dag och lyder så här:

Det är inte att överdriva, Peter Mattsson har ägnat i stort sett hela sitt liv till att bygga det som är dagens IFK Mariehamn. Först som spelare, sedan som ledare och i dag som vd och klubbdirektör. Fast Champions League fanns kanske inte riktigt med i planerna.

Det finns många definierande stunder på den förtrollande resa som IFK Mariehamn genomfört i den finländska och europeiska fotbollen. Men ett ögonblick glömmer Peter Mattsson aldrig.

Det är lördagen den 26 september år 2015 och IFK möter FC Inter i finalen i Finska Cupen. Platsen är fabriksplan i Valkeakoski och vädret är varmt men molnigt.

Inte bara Mattsson och den övriga ledningen är på plats. Minst femhundra ålänningar har också följt med. Stämningen är skyhög. Men i den trettionde minuten händer det som inte får hända. Ställningen är 0-0 då IFK drabbas av en utvisning och tvingas spela resten av matchen med en man kort. Trots det, eller tack vare, lyckas IFK göra 1-0 strax före halvtidsvilan och sedan 2-0 i mitten av andra halvlek. Men sedan forcerade det numerärt starkare FC Inter in reduceringen till 2-1 med två minuter kvar för att slutligen i en ursinnig kanonad vara ytterst nära att kvittera och ställa till med en oerhört jobbig förlängning. När den förlösande slutsignalen ljöd utbröt därför ett ofattbart jubel över bragden.

Men i allt detta stod Peter Mattsson och fylldes av alla många olika känslor. Att vinna cupguldet var såklart oerhört men också insikten att guldet gav en biljett till Europa och möjligheterna att tjäna pengar. Segern förändrade i stort sett allt. Cupguldet öppnade dörren till Europa League vilket gav ett nödvändigt tillskott till klubbkassan.

”Så var det. Hade vi inte lyckats vinna den matchen hade det ekonomiska läget blivit mycket kritiskt. Antagligen hade vi tvingats försöka oss på en ny aktieemission eller kraftigt banta spelartruppen vilket hade gjort det svårare att spela i den högsta ligan”, säger Peter Mattsson.

”Det var en märklig känsla där på läktaren i Valkeakoski. Jag var såklart glad över segern men i ännu högre grad lättad över att ekonomin skulle ordna upp sig”, säger Mattsson.

Framgångssagan tog inte slut där. Cupsegern följdes upp med det sensationella ligaguldet år 2016 vilket en gång för alla satte IFK Mariehamn på den internationella fotbollskartan. Tack vare ligasegern kvalar IFK i sommar in till Champions League, alltså samma turnering där Real Madrid, Liverpool, Bayern München och de övriga giganterna deltar i.

”Visst får man nypa sig i armen när man inser hur stort detta är. Å andra sidan är det något vi alltid planerat för. I vår långsiktiga strategi ingår att vi ska bli ett stabilt ligalag och är man det får man vara beredd även på europeiska matcher”, säger Peter Mattsson.

Sannsagan om IFK Mariehamn har inte passerat obemärkt. De finländska, rikssvenska och internationella mediahusen har ägnat Åland och grönvitt spaltkilometrar; så gott som uteslutande med en positiv och optimistisk touch.

Inför Champions League-kvalet i sommar hälsade till exempel Dagens Nyheter på och gjorde ett stort reportage om IFK. Reportern frågade Peter Mattsson om det alls finns någon fördel med att bedriva elitfotbollsverksamhet på en ö med färre än 30.000 invånare?

”Det tror jag absolut. Det är en lugn och trygg omgivning. Om det till exempel går dåligt hade det inte varit kul att ha den position jag har i en storstadsklubb. Jag hade nog inte orkat göra det jag gör då eftersom jag gör det med hjärtat. Här kan vi alla arbeta i lugn och ro”, svarar Mattsson.

Om Peter går därför att skriva hur mycket som helst. Jag nöjer mig med att konstatera några enkla saker som jag lärt mig av Mattsson och IFK.

För att nå framgång krävs hårt arbete, mod och en bra mobiltelefon. Dessutom behövs respekt, omsorg och en urstark tro på sig själv och sin omgivning. Den bästa matchen har ju trots allt ännu inte spelats.

Tack för en fantastisk fest, uppriktig vänskap, många skratt och ses på match på söndag!

Bilden är lånad av Yle/ Tomi Hänninen som tog den då det stod klart att IFK blev finländska ligamästare 2016.

Dags lyfta Bomarsund

Har ju i olika repriser lyft frågan om hur Åland kan ladda sin berättelse och göra oss ännu mer intressanta för besökare. Detta arbete kan man göra på olika sätt men ett led är insändare i tidningarna. Därför skrev jag några rader häromdagen som föll som följer:

Bland samhällets så kallade megatrender som tankesmedjorna definierar för att förstå framtiden finns ett starkt och växande intresse för den egna historien. Tidningshyllorna i butikerna bågnar av tidskrifter som på ett enkelt sätt förklarar världskrig, månfärder, stenåldersmänniskan och mycket mer. HBO och Netflix och de andra TV-bolagen brottas om vilka serier som blir morgondagens succér. Det kan vara precis vad som helst för bra berättad historia står extremt högt i kurs. På Netflix hör redogörelsen om Fox News och den siste ryske tsaren till de största succérna. På HBO finns Tjernobyl och mycket mer. Den gemensamma nämnaren är viljan att på ett innehållsrikt och dramatiskt sätt berätta om vår historia. Målgruppen finns där och väntar i tv-sofforna.

Detta växande historiska intresse är något som vi på Åland borde dra nytta av ännu mer än i dag och därför är det viktigt att göra verklighet av det besökscenter som just nu planeras att byggas i Bomarsund. Åland var nämligen en plats där den europeiska historien tog en ny vändning. Mitt bland forngravars kummel i hängbjörkars skygd gjorde britter och fransmän gemensam sak och skickade ut ryssarna i tangentens riktning.

Åland var tänkt att bli det väldiga ryska rikets västra utpost men slutade med ruiner och hjältedåd utöver det vanliga. I samband med slaget om Bomarsund till exempel Victoriakorset, ett av världens mest prestigefyllda pris för tapperhet i strid.

Till Åland var även det i dag världsberömda champagnevraket som hittades häromåret utanför Föglö på väg med sin dyrbara last, beställd av kommendanten Pavlov som fått nog av allt hårt jobb och planerade en fest större än alla andra fester. Det var efterlängtat och nödvändigt att hålla alla på gott humör, att bygga en fästning på Åland var nämligen inte det enklaste.

Under bygget av Bomarsund genomgick Åland och ålänningarna en stark förvandling. Kulturen förändrades, affärslivet blev internationellt, hantverken gjorde skillnad och dans, musik och fest blev vardagsmat, för de lyckliga få.

Tänk på detta när ni kör igenom det söndersprängda fästningsområdet. Det som ser ut som sten är i själva verket en fantastisk historia med vars hjälp vi kan locka gäster till Åland och se till att de är lite klokare när de åker hem igen.

När det begav sig 1854 gick det vilt till i Bomarsund, både till sjöss och på land. Den här bilden gjordes av målaren Edwin T. Dolby och litografin av William Simpson. den föreställer bombardemanget sådant det upplevdes från ett av alla kanonbärande fartyg.

Vi kan locka gäster med historien

I dag är det sjuttio dagar kvar till höstens lagtingsval. Jag vill gärna fortsätta jobba för hela Åland och för att vi ska stärka vår plats i världen. Åland behöver besökare och vi behöver en berättelse som lockar båda nya och gamla vänner till vårt landskap. En av de berättelser som förklarar delar av världen sådan den ser ut i dag finns i Bomarsund där världshistorien delvis tog en ny vändning. I Bomarsund möttes hjältar och jordbrukare och sjömän och militärer i ett projekt som skulle ta Åland in i en helt ny tillvaro.

Det växande ryska imperiet expanderade på 1800-talet till Åland och ett formidabelt fästningsbygge i Bomarsund nära staden Skarpans. 

Från Bomarsund skulle ryssarna dominera hela Östersjön och fortsätta erövra och härja. På den här stranden stod kommendanten Bodisco och borde varit nöjd, stolt och modig. Fast sommaren 1854 gick allt på tok för Ryssland i samband med Krimkriget som även nådde Åland. Storbritannien och Frankrike gjorde gemensam sak och skapade den största och modernaste flottan världen dittills skådat. Deras mål var att spränga hela fästningen i Bomarsund tillbaka till stenåldern och det lyckades man med mycket väl.

Innan det hände var Åland centrum för mycket av den tidens excesser, till exempel var det världskända champagnevraket på väg till Bomarsund när det förliste utanför Föglö.

I torsdags för 165 år sedan gick huvudsakligen franska trupper i land och satte stopp för de ryska drömmarna i Bomarsund. Det var spel mot ett mål, den franskbrittiska krigsmakten var alldeles för stark för ryssarna.

När detta utspelade sig på Åland var vårt landskap i hela världens fokus. En seger var nödvändig för den fortsätta internationella freden och inget fick gå snett. När dammet lagt sig blev Åland demilitariserat vilket vi är än i denna dag och numera kända som fredens öar. I samband med anfallet mot Bomarsund instiftades också Victoriakorset, en av världens mest kända tapperhetsmedaljer. Den första gick till sjömannen Charles David Lucas som modigt slängde en brinnande granat till sjöss och därmed räddade sina kompisar ombord på brittiska krigsfartyget HMS Hecla.

Tack vare den historien kom brittiske prins Edward till Åland år 2014.

Bomarsund och dramatiken som utspelade sig här är en fantastisk historia om krig och fred, människor och mod, kärlek och hat. Bomarsund är ett historiskt minnesmärke som jag vill att vi använder mer och berättar tydligare med hjälp av ett besökscenter. Historia är dramatik och den grund på vilken vi byggt vår välfärd. Bomarsundstiden gjorde Åland modernt och berömt. Nu är dags att dela med sig av denna vår historia!

Detta och mycket mer är jag beredd att arbeta vidare med, för hela Ålands bästa! Historia är i dag väldigt levande, tror du inte så kolla in serierna på Netflix och HBO där gårdagens sensationer i dag är som nya. #sjuttiodagarkvartillvalet

Historien om Bomarsund måste berättas ännu tydligare än i dag för att locka hit besökare från vår omvärld. Det vill jag bidra till i Ålands lagting!

Raka svar på några frågor

På forumet Åland Ekonomi ställer en man vid namn Billy J. Sandberg några frågor med anledning av kommande val. De är riktade till alla och ingen men i vart fall några av dem är sådana jag känner starkt för och gärna besvarar:

FRÅGA: Vi tittar ofta storögt mot Färöarna, när dom byggt en tunnel eller liknande. Säkert med all rätt. Men det finns en stor och betydande skillnad mellan Färöarna och Åland, och det är att dom tar hand om sina pengar själva. Som sagt, allt drivs med pengar. Jag undrar om det finns partier som jobbar för att Åland ska få ta hand om sina pengar? Om inte, varför?

SVAR: Det är inte nog med det. Förutom att Färöarna sköter sin egen ekonomi får de dessutom ett ”bloktilskud” om drygt 600 miljoner kronor per år från danska staten. Färöarna lever alltså i den bästa av två världar. Beträffande Åland är svaret ja, jag vill att Åland på sikt ska kunna sköta sin egen ekonomi på ett mer självständigt sätt; i vart fall så länge det inte äventyrar vårt samhälle. Här finns en utmaning i framtida arbetsplatser och näringsliv. För att långsiktigt klara välfärden måste åländska företag lyckas i omvärlden och Åland utgöra ett besöksmål som skapar turistintäkter. För att överleva måste vi kunna sälja och skapa omsättning. Vi måste skapa tillväxt och arbetsplatser.

FRÅGA: För att kunna använda pengarna man har effektivt, behöver man veta vad saker och ting kostar. Förra året kom det i Sverige en ESO-rapport, som sade att en genomsnittlig flykting kostade 74000kr/år under hela hens livstid. Mig veterligen finns inga sådana rapporter för flyktingar bosatta på Åland. Finns det partier på Åland som jobbar, eller ens är intresserade av att ta reda på denna kostnad? Om inte, varför?

SVAR: Du får ursäkta men den här frågan känns lite tendentiös och faktiskt lite främlingsskeptisk. På Åland har vi försvinnande få flyktingar varför jag tror att en sådan beräkning är ganska meningslös. Den större och viktigare frågan är om invandring överlag. Där är det lätt att vara tydlig. Jag vill att Åland ska växa och att vi på sikt ska bli minst 50.000 personer. Det vore bra för alla.

FRÅGA: Kommunsammanslagningen. Blir den av, kommer det innebära en snabb död för de yttre skärgårdskommunerna. Exempel finns på finska sidan. Ingen kommer bo på Kumlinge om skola och äldrevård försvinner. Så enkelt är det. Här är jag bara intresserad av för eller mot.

SVAR: Jag är för självstyrelse på alla plan och emot tvångsmässiga och illa genomtänkta kommunsammanslagningar. Jag tror som du att det på ett effektivt sätt skulle ta kål på skärgårdskommunerna.

FRÅGA: Vad tycker ni är viktigare, att forma en "demokratisk medborgare", eller en skicklig yrkesman/kvinna? Kom också ihåg, att det ena alltid utesluter det andra.

SVAR: Att skapa duktiga yrkeskvinnor och -män som hittar arbete och försörjning. Resten ger sig automatiskt.

FRÅGA: Hur ställer sig de olika partierna här? Rösträtt till 16-åringar, ja eller nej?

SVAR: Njae, jag tycker det är bra som det är och att man kopplar samman rösträtt med myndighetsålder. Låt unga vara unga så länge som möjligt, de hinner rösta ändå.

För övrigt tycker jag det är dags att bygga en tunnel mellan Degerby och Svinö. det skulle spara enorma mängder pengar och skapa en alldeles ny och lovande framtid till skärgården.

Tack för möjligheten att svara och ha en fin höst!

Hälsningar från Idrottsparken i Mariehamn där vi laddar för en spännande hemmamatch inkommande söndag då Ilves kommer på besök!

Tyst om Vårdö från borgen

När man inte vet vad man ska svara är det enklast att förbli tyst. Det vet varenda kotte som ställt till det och helst vill att allt ska blåsa förbi. Särskilt tydligt framgår detta när det handlar om hur Ålands landskapsregering behandlat Vårdö kommun och deras ställning inom det offentliga trafiksystemet. Enligt LR är Vårdö inte längre en skärgårdskommun vilket framstår som väldigt konstigt och orättvist på gränsen till elakt.

Jag tror att oviljan att förklara och motivera helt enkelt beror på insikten att man gjort fel, tänkt galet, klantat till det osv och nu bara önskar att allt ska glömmas bort.

Det handlar om Vårdö och detta är det ungefär fjärde inlägget i samma fråga. Ålands landskapsregering har gjort sämre för alla och bättre för ingen och vägrar förklara hur det var tänkt.

Så här skrev jag i en insändare tillsammans med kompisarna Knut Mattsson och Kurt Eriksson:

Landskapsregeringen
har försämrat för Vårdö
All politik borde sträva till att göra bättre, inte sämre. Under den mandatperiod som snart är till ända har Ålands landskapsregering gjort tvärtom. Vårdö är i dag en tystare kommun än den var för fyra år sedan och de frågor vi med jämna mellanrum ställt har fortfarande inte fått något svar. Hanteringen av Vårdö lämnar en besk eftersmak från en mandatperiod som handlat om att försämra i högre grad än förbättra för hela Åland.

Våren 2017 beslöt Ålands landskapsregering (LR) genom ett ministerbeslut av infrastrukturminister Mika Nordberg (MS) att Vårdö, dit man tar sig med färja från Sund, inte längre är en skärgårdskommun utan i trafikmässig mening något annat. Vi menar att detta är ett beslut som strider mot god förvaltning och sunt förnuft. Ingen berörd part kontaktades i beredningen och någon konsekvensanalys genomfördes inte.

I dag vet vi att minst en turistanläggning lagts ned och att de andra drabbades av sämre beläggning och därmed lägre omsättning och svagare ekonomi, exakt det som lagtingets finans- och näringsutskott befarade men inte åtgärdade. Även övriga delar av Vårdös och skärgårdens näringsliv har drabbats negativt av beslutet. Antalet bilar och människor som använder skärgårdstrafiken har minskat och ett skört näringsliv är ännu svagare. Åtgärden har haft en negativ effekt på skapandet av ett levande samhälle.

Genom att lyfta bort Vårdö från skärgårdstrafiken förändrades och försämrades möjligheterna till företagande på Vårdö dramatiskt och omedelbart. Företag som satsat utifrån givna förutsättningar har tvingats se sin omsättning sjunka. Kostnaderna har blivit högre och företagarnas tilltro till samhället är sargat. Beslutet som drabbat Vårdö och dess företagare var och är orättvist, oförutsägbart och kontraproduktivt.

Vi menar att Ålands lagtings finans- och näringsutskott samt Ålands landskapsregering har svikit regionen och ålänningarna genom att lova handling men göra ingenting. Med sina beslut och bristen på utlovade åtgärder för att ”minska olägenheterna” (utskottets skrivning) har landskapsregeringen och lagtinget aktivt släckt lampor i skärgården.

Beslutet att i strid med logik och allmän rättsuppfattning exkludera Vårdö från skärgårdstrafiken är ingenting annat än ett exempel på missbruk av makt i syfte att skada mer än bygga upp. Ålands landskapsregering borde enligt vår mening utveckla samhället, inte avveckla.

Vi kan inte stillatigande se på hur Vårdö och den övriga skärgården behandlas av Ålands landskapsregering och upprepar därför de frågor vi ställt tidigare. Det är val i höst och ålänningarna har rätt att veta hur landskapsregeringen och dess stödpartier ställer sig till detta.

1. På vilket sätt har beslutet att ta bort Vårdös status som skärgårdskommun utvecklat regionen, skapat arbetsplatser och uppmuntrat till ett levande samhälle?

2. Finns det överhuvudtaget några uppskattningar på eventuella inbesparingar som uppnåtts med hjälp av beslutet?

3. Avser LR rätta till beslutet och återge Vårdö rätten att vara en del av skärgårdens infrastruktur?

4. Anser LR att beslutet gynnar skärgården och dess näringsliv och förutsättningar?

Jörgen Pettersson, C, lagtingsledamot
Kurt Eriksson, pensionerad sjökapten och företagare
Knut Mattsson, pensionerad bankdirektör

Vårdö kyrka har egentligen inte så mycket med detta att göra men får ändå symbolisera kommunen och dess strävan att vara en del av skärgården trots att landskapsregeringen tycker annorlunda.

Viktig satsning för hela Åland

Idrott i allmänhet och särskilt fotboll är inte bara en viktig sysselsättning och ett engagerande nöje. Det är också en viktig del i bygget av Ålandsbilden och vår förmåga att vara intressanta för omvärlden. Därför är det oerhört positivt att landskapet och Mariehamn gör gemensam sak och bygger först en friidrottsanläggning i Ytternäs och sedan förstorar Idrottsparkens gräsplan och byter underlaget till konstgräs som kan användas i betydligt högre grad än naturgräs. Det skapar förutsättningar för utökad turneringsverksamhet och fler hotellnätter på hela Åland.

Ingen enskild åländsk företeelse låter tala om sig lika mycket som IFK Mariehamn i Finland och så vidare.

Storyn är dessutom till övervägande del positiv och framtidsinriktad. Att IFK har vunnit cupen, ligan och representerat Åland i europeiska sammanhang är imponerande på många sätt. Det är inte nog med det. Åland United har i lika hög grad visat omvärlden att Åland är redo att tävla långt över vår egen matchvikt.

Jag menar att hela Åland skulle må bra av att hämta inspiration från idrotten. Där finns optimism och en obändig tro på att precis allt är möjligt med rätt förberedelser och hårt jobb.

Det åländska näringslivet vet detta och jobbar hårt med att hitta vägar till marknader utanför de åländska gränserna.

Där finns framtiden, på Åland måste vi ständigt arbeta med den bild vi skickar utåt och göra oss intressanta på så många områden som möjligt. Vi vill att barnfamiljer ska komma hit och söka trygghet och vardagsro, vi vill att ungdomarna ska komma hit och festa loss några veckor varje sommar och vi vill att gäddfiskare och golfare ska inse att ingenting går upp mot Åland. Denna storytelling behöver drivkrafter och innehåll och här är fotbollen livsviktig. Liksom berättelsen om Bomarsund och Pommern. Och Stallhagen och alla andra företag som ägnar sig åt förplägning.

Jag tycker vi på Åland borde ägna mer tid åt att hitta morgondagens näringsliv och börja med att förbättra sådant vi redan är bra på. Det skapar ringeffekter som kanske en dag blir vårt nya Chips eller färjtrafik eller spelindustri eller något annat. Jag vet för lite om detaljerna men kanske är rödbeta framtidens guldgruva? På Åland finns bördig jord och flest soltimmar i Finland. I världen finns en stark hälsotrend och det vet varenda unge att rödbeta håller dig levande och frisk längre än allt annat!

I dag är det 80 dagar kvar till höstens val till Ålands lagting. Jag står till förfogande och lovar att fortsätta stärka Åland och göra vårt samhälle till ett resmål och en affärspartner att räkna med!

Här på Idrottsparken gjorde jag mina första stapplande fotbollsfinter på det glada 1970-talet. Sedan flyttade jag till Finström och började så småningom spela volleyboll i Jomala. I dag utgörs min egen motion av squash och ordförandeskapet i den internationella öspelsorganisationen IIGA.