torsdag 31 maj 2012

Ett av mina viktigaste tal

Okej, detta blev kanske lite väl långt. Men det är samtidigt viktiga saker det handlar om. Hela Ålands ekonomi faktiskt. Här är hela min presentation av tilläggsbudgeten i lagtinget i går. Läs och tänk och häng med i omställningen.


Fru talman,

Det ska sägas direkt. I stort sett ingen av dem utskottet hört när det gäller de föreslagna inbesparingarna har av rätt självklara skäl applåderat dem. Annat är såklart inte att vänta. Ingen vill förlora förmåner man fått. Ändå måste det ske. Det är nödvändigt att spara. Målet med vårt arbete är tydligt definierat. Den gungande landskapsbudgeten ska bringas i balans så fort som möjligt, helst redan till 2014, för att redan 2015 skapa ett finansiellt handlingsutrymme. Med denna tilläggsbudget är vi på god väg.

Här kunde man gå in i en diskussion kring skattehöjningen i Finland vilket höjer de fiskala intäkterna även för Åland. Märk väl, den skattehöjningen är även ålänningarna med och betalar. Hur som helst är det semantik om hur mycket det ”räddar” en del av landskapets ekonomi. För verkligheten är att de pengarna är en del av realekonomin.

Ändå sätter den så kallade extra intäkten ljuset på den svagaste punkten i vårt nuvarande ekonomiska system. För medan vi har fullt bestämmande över utgifterna är inkomsterna något som avgörs av Finlands riksdag. Om Åland ska få sin ekonomi i balans kan vi alltså inte göra som andra företag i problem, försöka öka inkomsterna och skära i utgifterna. Vi kan bara göra hälften, hålla utgifterna i schack genom besparingsåtgärder. Trots att sådana är smärtsamma.

Dessa nedskärningar borde naturligtvis ha gjorts för mycket länge sedan men då det blivit för sent att vakna tidigt så är det framtiden räknat från nu som vi måste förhålla oss till. Hur jobbigt det än är. Medborgarna måste betala lite mer och kanske få lite mindre. Denna förändring tar tid vilket det måste få göra. Demokrati är för viktigt för att hantera lättvindigt.

I landskapsregeringens första riktiga tilläggsbudget som vi behandlar i dag finns förvisso många rätt allmänna skrivningar. Det är nödvändigt i samband med en omställningsbudget som ju på flera sätt och i högre grad bereder marken för en framtid än sätter de faktiska ramarna. På flera områden måste alltså landskapsregeringen komma tillbaka till lagtinget innan förslagen blir operativa. Det borde vi hålla i minnet när vi diskuterar vidare. Jag förstår heller inte hur man någonsin ska komma framåt och göra nödvändiga omställningar utan att göra som nu. Först förklara avsikten och sedan komma med lagförslagen.

Lite övergripande uttryckt var det årliga underskottet tio till femton miljoner euro i november i fjol, kanske uppemot tjugo miljoner. Som bekant beror det på vilka avväganden man gör. I den liggande tilläggsbudgeten vidtas de första tydliga inbesparingsåtgärderna. De kanske inte räcker till. Det kanske måste göras mer. Men det är en bra början. Vi måste hålla landskapets egna utgifter i ett fast grepp. Och inte nog med det. I allt detta sparande och prioriterande får vi aldrig glömma bort det livsviktiga ledarskapet som rätt hanterat ska inspirera alla ålänningar att göra mer med ibland mindre resurser. Som vi alltid gjort.

Allt handlar om att skapa förutsättningar för framgångsrika företag och orädda samt produktiva medborgare som kan bidra med skattekraft. Det finns möjligheter precis överallt, men på olika sätt. Politikens viktigaste uppgift är att skapa framtidstro hos alla som valt Åland som sin boplats. Men sådant sker inte genom att svinga med något trollspö. Allt självförtroende börjar hos en själv. Det är därför var och ens medborgares både skyldighet och rättighet att se det halvfulla glaset i livet. För vad än man tycker om än det ena och än det andra får vi aldrig glömma bort att vi bor på en av världens tryggaste platser. Det ska vi tillsammans fortsätta kämpa för.

Det är lätt att i allt detta framstå som en sann domedagsretoriker när det gäller dagens finansiella situation. Det är både sant och inte sant. Vi måste förvisso se över våra utgifter men sett ur ett helikopterperspektiv handlar det trots allt om rätt små uppoffringar. Alla våra möjligheter finns kvar och vår lycka vilar i våra egna händer. Men bara om vi själva vill. När det gäller framtiden och möjligheterna är det viktigt att inte låta några små moln skymma sikten mot himlen. Ni som deltog i den stora Kapitalmarknadsdagen i Alandica i går vet vad jag menar. Åland formligen kryllar av entreprenörer som med öbons trygga självförtroende nyfiket blickar mot framtiden och inte drar sig för att utmana till och med världsledande konkurrenter. Detta ska vi fortsätta med, vi måste skapa trygghet som leder till entreprenörskap.

Jag vill fortsätta med att lyfta fram några områden som diskuterats mer än andra i utskottet och bland allmänheten. Det innebär dock inte att de övriga är oviktiga. Långt därifrån.

Samhällsservicestrukturreformen är ett bökigt ord men beskriver ändå väl vad som är den kanske största utmaningen för oss alla. För att med bakgrund av en försörjningskvot som går åt fel håll, där färre arbetsföra ska försörja fler pensionärer, krävs nya sätt att arbeta och leva. Vi har nyligen fått några idéer från en av regeringen tillsatt arbetsgrupp och ser från utskottets sida fram mot att regeringen snarast återkommer med ännu mer konkreta tankar kring fortsättningen. Det är som ni förstår inget alternativ att inte göra något. I synnerhet med tanke på de små kommunerna i glesbygd och skärgård vilka känner sig trängda av den diskussion som nu pågår. Vi får aldrig glömma bort att värna och stärka de svagaste i samhället. För i dag gäller som det alltid gjort. Styrkan i ett samhälle definieras i omsorgen om de som av olika skäl inte klarar sig lika bra som andra.

Den digitala agendan kan låta teoretisk men är starkt sammanlänkad med samhällsservicestrukturreformen. Vår förvaltning har släpat efter alltför länge när det gäller att på ett rationellt sätt hantera alla frågor som hör ihop med digitaliseringen och skötseln av vårt gemensamma samhälle. Utskottet understryker vikten av att i synnerligen brådskande ordning komma vidare. Annars kan vi inom några år stå inför ett faktum att vårt kulturarv arkiveras i Helsingfors eller i Stockholm istället för på Åland. Det är viktigt med en helhetssyn i det fortsatta jobbet och vi uppmanar därför landskapsregeringen att snarast återkomma till lagtinget med ett meddelande kring hur denna upprustning och uppryckning i praktiken ska hanteras. Det borde i ärlighetens namn inte vara så svårt. Vi har i dag på Åland IT-bolag som framgångsrikt konkurrerar på världsmarknaderna. Då ska vi väl lyckas göra samma sak inom det offentliga Åland också.

För att vi ska kunna leverera samhällsservice även i framtiden är det viktigt att kommunernas skattekraft kan upprätthållas. Av det skälet anser utskottsmajoriteten i likhet med regeringen att det är fel att överlåta sjukvårdskostnadsavdraget på kommunerna. Avdraget försvann i Finland 1992, men fram tills nu har vi på Åland lyckats behålla det. Slopandet av sjukkostnadsavdraget i kommunalbeskattningen flyttar över en del av kostnaderna på medborgarna istället för på landskapet eller kommunerna. Det är förvisso en del av den generella välfärden vi hittills kunnat unna oss som nu försvinner till följd av nya och andra och bistrare tider. Det är dock viktigt att hitta system för att hjälpa de som drabbas hårdast av det slopade avdraget. Detta är inte första gång man slopar tidigare beviljade avdrag. Ett stort avbräck var det så kallade allmänna avdraget som försvann för några år sedan. Ett framtvingat beslut även det. Alla vill ha avdrag men få vill eller i vårt fall har råd med att betala dem. Detta är i självstyrelsepolitisk mening naturligtvis inte optimalt. Men det är det inte heller att över tid göra av med mer pengar än som kommer in. Ett ekonomiskt sunt Åland är ett starkt Åland.

Slopandet av indexjusteringen av studiestödet har det rått delade meningar om i utskottet vars majoritet dock stödjer förslaget från regeringen. Vi tror inte en indragning av förhöjningen kommer att inverka menligt på våra studerandes möjlighet till försörjning.

Skärgårdstrafiken är något som detta lagting hanterat i snart exakt 90 år. Men frågan är om inte dagsläget är mer oförutsägbart än någonsin tidigare. Åland är ett oerhört oljeberoende samhälle och oljepriset befinner sig i dag i ständig uppgång. Här väntar alltså en omställning i skärgårdstrafiken som i allt högre grad blir en allt större utmaning för hela Åland. I dag står vi de facto inför en ekvation som inte går ihop. För medan kostnaderna i det närmaste skenar lider skärgården av en utflyttning som med få undantag när pågått lika länge som självstyrelsen funnits. Slutresultatet blir att skärgårdstrafikens relativa andel av budgeten stiger för varje år som går. Gillar man siffror kan man fundera på vad det i praktiken betyder att bränslepriset stigit med 450 procent på 12 år, inom skärgårdstrafiken från en miljon till 4,5 miljoner euro. Ändå måste det understrykas. Skärgården är Ålands kanske viktigaste resurs. Det är där vår identitet och ursprung kommer från. Av det skälet är det nödvändigt att med det snaraste komma med förslag till lösning från landskapsregeringens sida. Ett nytt turlisteförslag är på gång just i dessa dagar och utskottet emotser med intresse hur landskapsregeringen ska leva upp till de formulerade sparkraven. 

Naturbruksskolan är en liten men vass sten i den samhälleliga skon. Den måste användas bättre än i dag, vi har inte råd att stå där med outnyttjade byggnader alltmedan vi betalar hyror för lokaler i Mariehamn. Hela utskottet stödjer den tanken. Men vi är lite oense om hur det i praktiken ska gå till. Oppositionen vill inte bevilja några pengar alls innan det är helt klart vilken eller vilka verksamheter som ska dit. Det tycker vi andra är för operativt och föreslår istället att lagtinget beviljar pengarna nu för att snabbt sätta fart på renoveringen. För när allt kommer omkring så kan man inte bygga ett kontor på så i grunden många andra sätt än ett.

Jag har berört IT-branschen där ålänningar visat framfötterna över hela världen. En minst lika viktig bransch är livsmedelsklustret som redan i dag är en viktig exportör av unika produkter och i framtiden sannolikt blir ännu viktigare. Det är troligt att en värld som kräver hållbarhet i större grad kommer att övergå till närproducerad mat. Då kan Ålands läge mellan två stora marknader, Finland och Sverige, bli synnerligen värdefullt.

I tilläggsbudgeten föreslås som en rationalisering och inbesparing att avbytarsystemet inom en tre års period ska privatiseras. Under åren 2013 och 2014 händer ingenting men till 2015 ska kostnaderna ner från dagens 600.000 euro till 200.000 euro. Är det tillräckligt för att branschen ska klara sig och för att industrin i form av ÅCA ska ha tillräckligt med råvara? Det vet varken jag, utskottet eller regeringen med säkerhet. Därför understryker utskottet vikten av att noga analysera effekterna för en livsviktig bransch innan regeringen går vidare med de lagförslag som måste komma innan privatiseringen blir verklighet. Man ska också i sammanhanget minnas att det handlar om en omställning som inte börjar nu utan som har inletts för många år sedan. År 1990 fanns det 207 mjölkproducerande gårdar på Åland. I dag är vi nere i drygt 40. Och utvecklingen går mot ännu färre smågårdar men ännu fler stora. Det är en omställning till modern ekonomi som även många andra branscher genomlevt och klarat av och mer än så. En modernisering är sällan eller aldrig dålig. Många branscher har ställt om och insett att omställningen i sig blev nyckeln till ännu större framgång.

Utmaningen är att producera mer mjölk vilket leder till högre priser och sundare affärsverksamhet – ÅCA har kapaciteten, kunskapen och verktygen. Det finns efterfrågan på många fler än tusen kor till. Och för att klara det måste troligen en omställning göras. Under tjugo års tid har mjölkproduktionen i stort sett stått stilla. Det är dags att med alla till buds stående medel gjuta självförtroende i en genuin åländsk framtidsbransch.

Det förtjänar också understrykas att de finns goda skäl att se över den befintliga bidragspolitiken över lag som ibland har lyckats och ibland har misslyckats men sällan setts över särskilt noga. När man har med skattepengar att göra är det prickskytteprincipen som borde råda. De vilda hagelskotten är sedan lång tid tillbaka obsoleta. Utskottet understryker dock också att regeringen måste se till att det finns kapital och riskkapital för att klara den planerade omställningen inom till exempel jordbruksklustret. Man borde till exempel inte leda bort verksamma gårdar till så kallad extensiv drift där man odlar grödor som ingen vill ha för att EU i sin vishet medger stöd för sådant. Detta är såklart ett otyg och något som inte finns i så värst många andra branscher.

Några ord om budgetmotionerna. Jag vill ge en eloge till liberalerna som med hjälp av sina motioner på riktigt försökte delta i ansvaret för vårt gemensamma Ålands bästa. Så ska demokrati fungera, är man inte nöjd med de förslag som finns ska man komma med egna förslag. Detaljerna i motionerna får självklart förslagsställarna själva presentera. Utskottsmajoriteten valde att förkasta motionerna men jag vill ändå tacka för den konstruktiva debatt som förslagen satte i gång i utskottet.

Vi har också några reservationer från såväl liberalerna som från Ålands framtid vilka är bifogade till betänkandet. De är ett resultat av omröstningar där minoritetens förslag förlorade. Inte för att de är dåliga utan eftersom de tidsmässigt inte passar in i den omställning som regeringsblocket ämnar inleda. Jag vill ändå passa på att ge oppositionens företrädare i utskottet min erkänsla för ett väl utfört jobb. För att bygga ett stabilt, inspirerande och tryggt Åland behövs alla sidor. Inte bara regeringsblocket.

Fru talman,
Omställningsbudgeten handlar trots allt om marginella förändringar i ett välfärdssamhälle som i allt väsentligt bara kan beskrivas som världsklass. Jämfört med vad som hänt i andra europeiska områden måste vi minnas att de upplevda försämringar som vi nu tvingas genomföra är mindre än många andras.

Vi står inför en omställning som ruskar om den ekonomiska trygghet vi vant oss vid. Det är dock skäl att understryka att den säkerheten är och har under många år varit falsk. För precis som vilket hushåll som helst kan heller inte landskapet Åland fortsätta sin resa mot framtiden genom att göra av med mer pengar än som flyter in. Det slutar med att de som är unga i dag tvingas reda upp vad deras föräldrar ställt till med. Så kan man såklart inte ha det. Därför är det viktigt att genomföra denna omställning, till nytta för det landskap vi tack vare framsynta självstyrelsekämpar för 90 år sedan fått i vår omsorg med avsikt att vi så småningom ska ge vidare till nästa generation.

Detta är de första stegen på ett arbete som inte bara varar fyra år utan som över tid ska göra Åland till en blomstrande ö och dess medborgare till orädda världsmedborgare.

Fru talman, jag vill avslutningsvis passa på att rikta ett särskilt tack till utskottssekreterare Niclas Slotte samt alla mina kolleger i Finans- och näringsutskottet. Ni har på ett storartat sätt medverkat till att arbetsklimatet i utskottet är inspirerande, kreativt och handlingskraftigt. Vi är inte till alla delar alltid överens om tingens ordning men det råder respekt och glädje i våra gemensamma förhandlingar. För det vill jag tacka er alla.

Och med de orden föreslår jag på finans- och näringsutskottets vägnar att landskapsregeringens förslag till första tilläggen till budgeten för 2012 antas med beaktande av utskottets motiveringar i betänkandet. Om så sker har vi knappt 341 miljoner euro till vårt förfogande för driften av vårt landskap.

Tack för ordet.

Frågor på det?


onsdag 30 maj 2012

Med oängsligheten som ledord

I går ordnades en Kapitalmarknadsdag i Alandica. Unga och äldre entreprenörer delade frikostigt med sig av sina erfarenheter. Det blev en föreställning i dur och ett rungande exempel på drivkraften i entreprenörsskapet och företagsbyggande. Liksom en nyttig påminnelse att ingenting är omöjligt.

Jag kan ibland tycka att det råder en överdriven misstänksamhet och oro inför framtiden. Man är orolig för hur marknaderna ska utvecklas, hur vädret ska bli, om man ska bli uppskattad på jobbet, hur IFK egentligen ska klara sig och yadayada. I grund och botten gissar jag den oron bottnar i osäkerheten att inte veta allt vad morgondagen för med sig. Då brukar jag tänka på alternativet. Tänk om man faktiskt visste vad som ska hända – vilken mardröm.

De entreprenörer som vi kunde lyssna till i går hade varken tid eller lust att fundera så mycket på vad som kan gå snett här i livet. De har fullt upp med att hitta nya affärsmöjligheter. Jag satt där i några timmar och fick en uppfriskande dos framtidshopp vilket är bra inför den stora omställningsdebatten som börjar i lagtinget i dag. Här är några spridda iakttagelser som på inget sätt ska ge sken av att vara heltäckande. Fast om det finns ett ord som täcker in det mesta är det mitt nya favorituttryck: företagarna vi lyssnade på var oängsliga, varenda en av dem som talade.

Olof Hägerstrand, Quedro. Han har byggt upp ett företag som nischat in sig på fastighetsmäklare och lite annat och blivit framgångsrikt. Han berättade livligt om sina första år med Quedro och gjorde processen kort med fokusera-mantrat: ”Man ska alltid fokusera... Visst, det gör vi stenhårt i dag. Men om någon i företagets uppbyggnadsskede hade bett oss ordna en svensexa hade vi såklart sagt ja tack!”

Anders Rundberg, storägare och vd för resebokningsbolaget Carus. Han delade bland annat med sig av sin syn på den egna marknadsföringen och underströk gång på gång att det alltid gäller att se möjligheterna, inte problemen. Som om jag sagt det själv.

Jan M Wennström, Stallhagen. Mannen som kom, investerade och nu säljer öl för brinnkära livet. Han sade något som de flesta av oss någon gång kommer att säga här i livet: ”Det enda jag ångrar är att jag inte blev entreprenör tidigare.” Om beslutet att placera sina egna slantar i just öl förklarade han så alla begrep: ”De drycker som konsumeras mest här i världen är vatten, te och öl, i den ordningen. Vatten tycker jag man ska köra båt på, te har jag aldrig gillat och öl... tja, ni fattar.” 

Kim-Stephan Sirkka, Modilo Ab. Österbottningen som gjort som så många andra österbottningar gjort. Han flyttade till Åland och missar numera inte en chans att hylla det åländska klimatet. Alltså inte vädret utan inställningen till nya idéer. Kim-Stephan var med och sydde ihop fusionen mellan dåtida PBS och Carus, blev ”tredje hjulet under cykeln” som han uttryckte det och startade nytt. Simple as that. Han betonade vikten av att hitta investerare som begriper vikten av att inte ta livet av idéerna och prisade inställningen i vårt landskap: ”Åland är outstanding när det gäller viljan i att se möjligheter, att ge blommor tillfällen att blomma.” Han vidgade också begreppet hemmamarknad som inte längre är bara Åland som det kanske varit hittills. Dagens upptagningsområden ligger i både Finland och Sverige tack vare vår placering mitt emellan.

CleanGas, Florian Haug. Berättade bland annat om hur man förvandlar sopor till diesel och mycket mer. Detta företag liksom många andra har sprungit ur sjöfarten och allt tuffare krav på avgasrening.

Evolver och Lasse Aspbäck berättade om Private Equity på åländska. Det handlar om att behålla båda fötter på jorden och utmejsla företag som har en historia. Bolaget har hittills investerat i små och medelstora företag i Finland, på Åland och i Sverige. Han gjorde en nyttig påminnelse. Det gäller inte bara att starta nya företag, som mycket av rådgivningen och konsultationen i dag går ut på. De gamla och etablerade måste också hållas kvar och utvecklas. Man riskerar annars att glömma bort utvecklingen och förädlingen av de gamla framgångarna. Och det är ur ett rent ekonomiskt perspektiv naturligtvis dumt.

De blå staplarna som Olof Hägerstrand visade upp är omsättningen under Quedros första sju år. Den gröna stapeln längst till höger är en vinst som om allt går som det ska ska stiga brant i fortsättningen.
Anders Rundberg från Carus visade bland annat hur man marknadsför sig genom sina medarbetare och lovar runt. Men håller allt.
Jan M Wennström har sålt öl som ingen annan ålänning de senaste åren. Det syns tydligt i siffrorna.

tisdag 29 maj 2012

Laxen som fångades två gånger

I dag ska det handla om fiske i denna blogg. Trollingfiske för att vara exakt. Och inte vilken fiskehistoria som helst utan något i mina ögon fullständigt osannolikt och unikt bortom rimliga horisonter. En av de två huvudrollsinnehavarna spelar min son William eller ”Mille” som alla säger. Den andra fiskaren i dramat är hans fiskekompis Peter som körde båten.

Grabbarna drog ut på Ålands hav på söndagskvällen, samma hav som senaste helg varit hemviste för Trollingträff Åland där största laxen som fångades vägde 15,26 kilo exakt. Som ni begriper är vikten extremt viktig i dessa kretsar där entusiasmen är större än bland de flesta; så där generellt sett. Efter att ha fått ut alla spöna, vilket kräver sina män bara det, körde de två fiskarna runt kanske en timme innan det small till. Lax på gång! Mille har varit med förut men det här var den första laxen som skeppare Peter skulle landa i sin egen båt. Spänningen steg alltså omedelbart till Red Alert-nivå.

Sedan tog det ungefär en timme så låg laxen på båtdurken. Dessvärre räckte vågen som fanns ombord inte till, den stannade på femton kilo. Dramatiken kring själva fångsten går jag inte närmare in på. Vem som helst kan begripa vilken stämning som rådde i båten under den timmeslånga kampen då laxen ibland vräkte sig upp ur havet i ett ursinnigt hopp för att bli kvitt kroken. Förgäves.

På vägen hem till hamn gick telefonen varm, för sådana är trollingfiskarna, de vill berätta så snabbt som möjligt åt så många som möjligt. Därför fanns en liten välkomstkommitté i Lervik, Mariehamn, när fiskarna kom till kaj. Jodå, jag var såklart på plats! Peter tog laxen i ena gälen, balanserade på bommen intill båten för att gå till kaj. Då brast gälen och laxen kanade långsamt men säkert ner tillbaka i sjön och sjönk som en sten. Den minen på fram tills då världens kanske lyckligaste man går inte att beskriva, än mindre att återberätta. Men den följande räddningen gör det, tack vare Iphonens kamera. Mille näckade och dök i det trettongradiga vattnet och lyckades rädda sin fiskekompis Peters stora dag.

Vi andra som stod på kaj hade det närmast ofattbart roligt medan vi bevittnade spektaklet kring laxen som fångades inte en, utan två gånger samma kväll. Den vägde exakt 16,40 kilo och hade alltså varit störst om den kommit under tävlingshelgen. Bättre än så blir sällan fiskehistorier!

Nöjda fiskare visar upp kvällens fångst och en av de största laxarna som tagits i år på trolling. 16,4 kilo vägde fisken när den slutligen lät sig placeras på en våg.

Och här är filmen på det andra infångandet

måndag 28 maj 2012

Filmen från bragdmatchen

Oki, ska snart sluta jamsa om fotboll. Bara två tips till. Det ena från en stor liten grupp som är med och gör IFK Mariehamn till Hela Ålands Lag. GMM som förkortningen lyder är ett skönt gäng med genuina hjärtan. Deras splitternya hemsida är:

www.new.greenmeanmachine.com. Gå dit.

Och så hittar ni här IFK från insidan. IFK-bloggen.

Den andra länken jag bara måste dela är bilderna från bragdmatchen i Karleby på söndagskvällen. Detta bär så otroligt mycket längre än bara på fotbollsplan. Den glädje, det ledarskap och den målmedvetenhet som finns i IFK i dag borde finnas på många andra ställen i vårt samhälle!

Världsklass


I morgon ska det bli något helt annat. Jag ska berätta en av de mest häpnadsväckande fiskehistorier som i vart fall jag hört talas om. Och så blir det film på laxen som fångades inte bara en utan två gånger! Ses.

Det händer i veckan

Det där med dagböcker är ju väldigt 1980-tal. Ni kanske minns hur man medelst snabba anteckningar höll minnet intakt beträffande vad som hänt då dagen var över. I dag är det 2012 och allt sker digitalt. Dagböcker till exempel är numera nåt man skriver på förhand. Så här har ni min kommande vecka, dag för dag.

Måndag. I Helsingfors för att träffa en cool cat. Berättar mer om det senare. Flyger hem med Flybe då Air Åland sagt åt sin Mats att skolan är slut. På kvällen blir det fler möten på hemmaplan. Nej, tror inte ÅHS står på den agendan men det verkar onekligen rätt skakigt där just nu. Den ledningen borde ta lärdom av det som hänt IFK till följd av ett nytt, inspirerande och tillåtande ledarskap. Man når längre genom att säga ja än att säga nej.

Tisdag. Stadsfullmäktige träffas för att bland annat prata ekonomin. Ska man tro sossarna och deras pappor är det här med en svag ekonomisk utveckling ett påhitt som snart går över. Det är bara att gasa på enligt dem och sedan höja skatten. Att man på det sättet bromsar tillväxten är inget att bry sig om enligt ett helt nytt sätt att förhålla sig till ekonomisk verklighet. Jag hoppas verkligen den så kallade borgerliga majoriteten inser att låg skatt är bättre än hög skatt när det gäller att få fart på den nödvändiga konsumtionen. Och så undrar många också vad sossarnas mammor egentligen tycker om utvecklingen för Mariehamns stads ekonomi. ;-) För sist och slutligen handlar otroligt mycket om det Bill Clinton skrev på den lapp han bar omkring i sin ficka. ”It’s the eceonomy, stupid.”

Onsdag. Lagtinget börjar troligen debattera tilläggsbudgeten. Det blir många ord, åsikter, tyckanden och (troligen) attacker. Allt som krävs för en bra onsdag. Välkomna!

Torsdag. Möten som än så länge inte ska kommuniceras, som det så fint heter. Det handlar dock om minutprogram.

Fredag. Fortsatt lagtingsdebatt följt av lite fest på kvällskvisten.

Helgen är än så länge rätt oplanerad. Det får den gärna förbli ett tag till. Ha alla en kreativ och inspirerande arbetsvecka! För det tänker jag ha.

Ses.
Lika som bär. Mina veckor och gammaldags hederlig korvstoppning.

söndag 27 maj 2012

Yes, vi ligger trea!

Bara lite fotboll till. Sedan blir det minst tjugoen dagar då vi ska prata andra saker. Men just nu går det inte att hålla tillbaka. Hela Ålands Lag vann mot FF Jaro i kväll och går nu upp till en tredjeplats i årets liga. Det är på många sätt sensationellt och något som förtjänar en stunds eftertanke.

IFK Mariehamn är nämligen i dag ett lag som vi alla kan lära oss väldigt mycket av. Nja, att slå bra frisparkar, göra överstegsfinter och gillra offsidefällor var inte det jag tänkte på. Hemligheten bakom IFK:s framgångar i år är mycket mer sofistikerad än så. Det handlar om att ha lyckats skapa ett lag av individer. Att foga samman stjärnor till en helhet vars svagaste länk är stark som stål och vinnarskallarna fler än någonsin. Det finns många förklaringar. Ett lag bygger man med hjälp av många små komponenter. Fast de kanske viktigaste av dem alla skrivs TRYGGHET, MORAL och GLÄDJE. Mer behövs inte för att göra ett bra jobb. På en fotbollsplan, ombord på ett fartyg, i en gruva eller i ditt vanliga kontor.

Årets IFK är en blandning av spelare som inte är rädda att göra fel utan ivriga att göra rätt. På det viset skapar man nyfikna entreprenörer och riskvilliga kreatörer. Det kanske handlar om nyanser men det är precis i de små detaljerna som framgången finns. Folk som är rädda för fel, gör inte rätt lika ofta. Det bär längre att leta rätt än fel. Och framför allt är det mycket roligare! Ta Petteri Forsell som blommat som aldrig förr i årets IFK. Det kan han göra med lagets nyvunna självförtroende i ryggen. När elva spelare samtidigt inte bara kämpar mot samma mål men också delar glädjen i spelets detaljer sker små mirakel. Som den sista frisparken hemma mot TPS då spelarna såg varandra i ögonen när Petteri gick mot bollen och de alla bara VISSTE att matchen skulle avgöras där och då. Vilket även skedde tack vare Mattias Wiklöfs vakna skalle. I dag var det förutom Petteri Forsell och hans vrist även Aleksei Kangaskolkka som använde både huvud och fötter på sina mål. Dagens siffra är alltså tre. Tre segrar på en vecka. Trea i tabellen och tre noll på bortaplan mot FF Jaro. Trefvligt!

Jag tänker också på Tyskland och Manchester United, dessa fotbollens evighetsmaskiner som gjort målen i slutminuten till sina egna signaturer. Det handlar naturligtvis inte om tur utan om att matchen aldrig är slut förrän tiden är ute. Lag som kör hela vägen istället för nästan hela vägen vinner. De andra vinner inte. Det är självklarheter kan tyckas, men ändå inte tillräckligt självklart för alla. IFK formligen öser in mål på övertid eftersom de spelar längre än andra.

Hela Ålands lag går nu till EM-slutspelsvila som trea i Finlands högsta fotbollsliga. Det är ingenting annat än en bragd och en prestation. Men det är inte nog, för det är aldrig nog. Liksom själva livet utgör fotbollen en evighetskamp mot att bli lite snabbare, lite starkare, lite klokare. Nu suger vi en stund på den här karamellen. Sedan kavlar vi upp ärmarna, snör på oss skorna och siktar ännu högre. För det är så man gör. På fotbollsplan och i livet. Ha en TREvlig arbetsvecka!

Nä, Petteri Forsell behöver inga högre makter. Numera sätter han sina skott med egen kraft och ligger två i skytteligan! 
Planens gigant när IFK slog FF Jaro på bortaplan var Aleksei Kangaskolkka med två mål och tre Iltalehtilejon.
Och så det bästa till sist – inspiration!

lördag 26 maj 2012

Spridda skurar från veckan

Det blev en händelserik vecka, den som nu är på upploppet. Även de två följande blir intensiva innan sommaren sakta börjar sänka sig över nejderna.

Fotbollsmässigt var IFK:s två raka hemmasegrar mot Åbolaget FC Inter och TPS fullständigt overkliga och obeskrivligt fantastiska i sin skönhet. IFK är i dag ett gäng vinnarskallar som inte spelar två gånger fyrtiofem minuter utan minst femton minuter längre. Deras mål är inte att avsluta matcherna utan att gå hem som segrare! De gör det tillsammans och vet vikten av att alla ska med. Detta kan bära precis vart som helst! Medgång föder medgång och starka spelare gör bra matcher. Jag är djupt imponerad över den känsla för slaget, för publiken och för hela Åland som nu genomsyrar IFK. Ser fram mot söndagens match mot Jaro i morgon söndag. Den matchen spelas i Karleby, alltså Patrick Byskatas, Petteri Forsells och Pekka Lyyskis hemmaplan. Det känns som det ska mycket till för att FF Jaro ska kunna stoppa det skenande IFK-tåget.
Den här bilden är iskallt analyserande. IFK är nu på en fjärdeplats i ligan och högst av alla när det gäller dagsformen. Dessutom finns Petteri i topp på alla andra listor tillsammans med Tamas, som faktiskt lärde sig göra mål under sin tid i Mariehamn! ;-)
Under den gångna veckan har Finans- och näringsutskottets sensationellt flitiga och oftast kloka medlemmar levererat ett betänkande kring en ny elmarknadslag samt ett om den aktuella tilläggsbudgeten, den som på sikt ska ställa om en del av vårt Ålands ekonomiska situation. Det måste göras för att vårt arv till våra efterkommande inte ska utgöras av stora skulder utan av en livskraftig ekonomi. Debatten i lagtinget inleds troligen på onsdag! I utskottet har vi inte alltid varit eniga men vi har det oftast väldigt trevligt. Det är en ynnest och en lycka att arbeta tillsammans med folk som på riktigt och genuint vet skillnad på sak och person. Lägg därtill att alla idogt kämpar för att Åland ska bli bättre och fram skymtar bilden av ett vinnande lag.

Veckan rymde också en snabbvisit till Blekinge och Ronneby för ett föredrag om anlagda bränder och ”Gryningspyromanen”. Spännande!

Ha en skön helg alla!


fredag 25 maj 2012

I en stor värld ska de små synas

Sx2 Productions har slagit till igen. Först kom filmen om Lemland. Nu är det Kökars tur. Så här ska kommunen marknadsföras! Är kanske lite inblandad som berättarröst men måste ändå understryka att detta är väldigt coolt. Kökar, Agenda 21 och de två filmskaparna Simon Jansson och Joel Bergman har tagit marknadsföringsfilmer till en ny nivå. Hoppas också anslaget ska locka nytt folk till en kreativ kommun. För Kökar är kanske i dag en utflyttningskommun, men så har det inte alltid varit.

Kökarborna har genom tiderna av hävd och ohejdad vana varit uppfinningsrika, kreativa och duktiga på i stort sett det mesta de tagit sig för. Jag tror själv det beror på den karga skärgården som tvingar både martallar och människor att plocka fram all tänkbar uppfinningsrikedom för att i första hand klara livhanken och i andra hand blir framgångsrika. Den insikten skulle det vara värdefullt om man kunde hitta igen!

Hela videon om Kökar finns här!



torsdag 24 maj 2012

Inlägg från Sveriges trädgård

Föreläsningsturnén kring boken om ”Gryningspyromanen” fortsätter. I går stod Ronneby på tur i en vårsol som vi här uppe betraktar som stekande. Det blev en lärorik och uppfriskande utflykt och möten med en lång rad spännande människor. Försäkringsdirektörer, brandmän och -kvinnor, frivilliga och anställda i en inspirerande blandning.

Ronneby hör till Blekinge eller ”Sveriges trädgård” som länet kallas. Följaktligen blir Ronneby själva hjärtat i den trädgården. Det gör man skäl till. Ronneby är en skön liten stad som sedan 1387 haft så kallade stadsprivilegier. Grönskan är grönare och stadskärnan pittoreskare än det mesta. Närmaste större stad är Karlskrona där man bland annat hittar världens modernaste ubåtstillverkning och ett sjöfartsmuseum som kanske bara överträffas av vårt eget! Karlskrona börjar med besked kunna sina grejer. De har de facto haft flottbas sedan 1652 då danskarna släppte Blekinge.

Ronneby visade inte bara upp sig från sin bästa sida i går. Matmässigt blev det homerun med den svenska nationalrätten raggmunk med stekt fläsk och lingonsylt i Bergslagskrogen. Världsklass så klart. Om det finns något jag kan åka land och rike runt för så är det vällagad svensk husmanskost!

Väl hemma igen konstaterade jag att man i sommar av allt att döma ska börja dyka efter UFO i Ålands hav eller någonstans i närheten. Nyheten spreds blixtsnabbt över världen vilket kändes nostalgiskt för mina minnen gick omedelbart tillbaka till den fina gamla tidningen En Ding Ding Värld som lyste upp folks tillvaro på 1990-talet. De och inga andra har bjussat oss på rubriker som ingen annan lyckades med. Eller vad sägs om följande?

Stenålderspojken vägrade äta upp sin spenat - svalt ihjäl

Chris gifte sig med sin gitarr

Oljeborren öppnade portarna till helvetet - släppte ut djävulen

Krokodilmannen finns

Hemligt foto bevisar den fientliga handlingen: Ryssarna sköt ner ett UFO – 1987 (Det kan alltså vara detta som dykare nu hittat!)

Dinosaurierna utrotade sig själva – med krocklekar

Columbus fick hjälp av utomjordingarnas karta

Reuben var en bråkstake – kniven genom huvudet botade honom


Raggmunk och stekt fläsk och lingonsylt är allt vad en man behöver. Om ni mot förmodan inte redan visste det.
Ronneby kan jag varmt rekommendera efter onsdagens besök. Trevliga människor och en vacker stad. Då har jag inte ens nämnt klimatet som är sydländskt.

onsdag 23 maj 2012

Problemen skymmer sikten

Man ska börja med det bästa först. Det kom långt över femtio mariehamnare till stadshuset på tisdagskvällen för att diskutera framtiden för de huvudsakligen två hamnarna i Mariehamn. Den västra och den östra. Det är viktiga frågor för Mariehamn utan hamn är ju bara ett kexfabrikat. En politisk kommitté presenterade sig tillsammans med stadsarkitekten Sirkka Wegelius, Visit Ålands vd Annica Jansson och några till. Det var habilt och ungefär vad man kunde vänta sig. Vi fick till exempel reda på att den första stadsplanen är etthundrafemtio år gammal och i stort sett intakt sedan dess. Antingen var man väldigt bra på att planera på den tiden eller så har det inte hänt så mycket strukturellt sedan dess. Redan då var västra hamnen avsedd för handel och utrustad med packhus, tullhus och lager.
Partajet befann sig på den östra sidan, i stora drag som i dag men kanske inte som det borde vara. För faktum är att den stora Badhusepoken när dåtidens elit från alla närområden slog klackarna i taket huvudsakligen utspelade sig på den västra halvan av staden. I dag finns den formidabla men outnyttjade Doktorsvillan kvar som en relik från tider som flytt. Eller har de? Kanske står området bara kvar där och väntar på den rätta visionen, en sådan som ingen tänkt på innan det bara en dag står där.

Några av frågorna som uppstod bland deltagarna var hur man ska få de cirka två miljoner passagerare som årligen passerar matargångarna mellan färjorna att begripa att de befinner sig på en fantastisk ö med stora möjligheter till rekreation och rajtantajtan. En annan fråga var hur det kan vara omöjligt att göra östra hamnen mer tillgänglig än den i dag är. Det saknas i stora drag två övergångsställen på Österleden för att åstadkomma en kraftig förbättring. Om det kan Mariehamns stad och landskapsregeringen inte komma överens. Mot en sådan bakgrund är det inte konstigt att det råder krig på sina håll här i världen. Under diskussionen framkom att vad beträffar Österleden har i stort sett ingenting åstadkommits under de senaste trettio åren... Ställt mot etthundrafemtio år sedan den första stadsplanen kanske det inte är så underligt.

En annan fråga handlade om hur viktiga de internationella kryssningsfartygen (tjugo stycken) som besöker Mariehamn varje år är. Marginellt, sade Roger Jansson, vilket jag inte kan hålla med om. Kryssningsindustrin i Europa är glödhet och det måste gå att skrapa samman några smulor från den som kan bli stora munsbitar för staden och för Åland. Läs detta om du inte tror. Och fler är att vänta. I går var till exempel lyxkryssaren Deutschland på besök till gagn för stora delar av stadens köpmän.

Känslan som stannade kvar var dock att det ofta under diskussioner som denna blir en fokusering på problem, bekymmer, bråk, bristfällig skyltning och strider. Därmed glöms visionerna bort. Jag tror det är för att folk har för lite idrottsbakgrund. Sportfolk ger katten i att något är omöjligt. De gör det ändå. Som volleycoachen med mera Peter Enberg som kom med en riktigt vision denna kväll. ”Sätt hela Pommern i en stor flaska och gör det till världens största flaskskepp”, sade han. Visst, det finns tusen om och men innan det är klart. Men drömmar har förändrat samhällen förr och kommer att göra det igen! Det får man aldrig glömma bort.
Om man sätter Pommern i en gigantisk flaskformad torrdocka har man plötsligt världens största flaskskepp på Åland. Det är en riktig vision!
När kryssningsfartyg som Deutschland kommer till staden gäller det för köpmännen att stå redo. Här finns köpkraft och nyfikenhet.


tisdag 22 maj 2012

Om Strindberg och göken

Man kan bara höra årets första gök en gång. Och det hände tidigt i morse på promenaden. Det var varmt, soligt och kokoandet hördes kristallklart och överröstade enkelt de övriga fåglarnas kvitter, som inte är lågt. Göken är en trubbelmakare på egentligen alla sätt men är ändå en av de fåglar som på allvar definierar vår natur och på många vis vårt sätt att leva. Den har anpassat sig till livet på två ganska lustiga sätt. Genom att sjunga så vackert glömmer folk bort hur in i bomben otäck den är med de fåglar som den våldgästar. Listigt och kreativt, kunde man säga.

Fast lika bra som August Strindberg är det ju svårt att förklara göken. Så här skrev han:

När ängarne börja blomma,
och björken lövas i lund,
då sjunger göken i skogen
båd arla- och särlastund.

När lien gått fram på ängen
och blomstren ligga på bår,
då tystnar göken i skogen
och tiger tills åter blir vår.

Men bönderna tro han är döder,
och barnen tro han blir hök,
en kärng har hört honom skratta;
han är för besätter, den gök.

           ***

I marknan vid tyska torget,
hos urmakar Schnabelbart,
där kan du få köpa gökar,
som gala båd timme och kvart.

De gala till jul och påska,
de gala med urets lopp,
om blott de smörjas i munnen
och verket dras riktigt opp.
En gökunge är en otäck figur som inte drar sig för något när det gäller att överleva...
...för att sedan när den blir vuxen kunna leverera sitt kokoande som får alla aversioner att försvinna. Ett dubbelliv som heter duga!


måndag 21 maj 2012

Seger mot serieledarna

Sitter på Wiklöf Holding Arena och följer de åländska hjältarna i IFK Mariehamn, hela Ålands lag. Just i dag vinner vi mot serieledarna FC Inter från Åbo och går upp till en fjärdeplats i årets Veikkausliiga. Det blir 2-1 efter en osannolikt spännande match med ett direkt avgörande mål i den sista matchminuten av inhopparen Ermin Gadzo. Mer hardcore än så blir det inte! Det är sådana prestationer som bär längre än bara till fotboll. Det visar att alla de som försöker tillräckligt mycket till sist lyckas. Det är inspiration som det som gör skillnad här i världen. Det är skickligheten i att se möjligheterna som alltid bär längre än förmågan att upptäcka fel och brister. Var än man tittar.


IFK låg under med 1-0 efter första halvlek men vände i slutet av andra. Inte långt ifrån en kopia på bortamatchen mot VPS! Sådana vändningar säger mer än folk kanske tror om de vinnarskallar som i dag ryms i IFK.


IFK är i dag den i särklass mest omtalade åländska företeelsen i Finland. Det är inte så konstigt. Att vara liten i stora sammanhang kräver alltid lite extra mod och lite mer träning. Att Åland i åtta år lyckats behålla ett lag i landets högsta liga är varken mer eller mindre en bragd. Att det är möjligt är en följd av riskvilliga investerare och generösa sponsorer som ser den konkreta nytta IFK skänker hela Åland samt spelare som aldrig tvekar att göra det lilla extra som krävs. Lägg sedan till en supporterkärna som går över berg för att hjälpa sitt lag till seger.


Elitidrott är konsten att förvandla marginaler som knappt syns till segrar. Det handlar om att sporra till prestationer utöver det vanliga. Man kan alltså inte skriva om IFK utan att nämna de spelare som utgör laget. Häng med på en snabb analys! Jepp, fullständigt ovetenskaplig, men ganska skoj!


Simon Nurme, målvakten med teleskoparmarna. Dessutom en humorist och lagspelare av mått. Var på provspel till Peru innan han valde Mariehamn.
Kristian Kojola, jobbar extra som trainee på Paf när han inte spelar och tränar. Hör till lagets ledargarde.
Jani Lyyski, oomstridd lagkapten och lagets ledare både på och på sidan av plan. Gjorde en soloprestation i kväll som efter några studsar ledde till segermålet.
Jarkko Värttö, blixtsnabb defensiv back som jobbar hårt i de tysta och ogärna släpper motståndare förbi sig.
Mason Trafford, kanadicken som blivit en publikfavorit i Mariehamn. Är stabil och en entusiasmerande lagspelare som aldrig ger upp.
Patrick Byskata, delar lägenhet med Petteri och har på kort tid gjort sig hemmastadd på mittfältet med en historia som högerback.
Petteri Forsell, en av Finlands just nu skarpaste fotbollsspelare med ett skott som får målvakter att ligga sömnlösa. Det var han som hittade nyckeln som öppnade Interförsvaret i kväll.
Amos Ekhalie, är en av de spelare som utvecklats mest av alla i årets IFK. Är i dag i det närmaste ordinarie i öppningselvan.
Saihou Jagne, målsprutan med förflutet i AIK och Brommapojkarna. Han har snabbt gjort sig hemmastadd i både IFK och Mariehamn, jodå det var han som kvitterade i dag.
Mattias Wiklöf, en återvändande storspelare som inte gjort någon besviken. Snabb, kreativ, löpstark och klok. Kommer att göra många mål ännu i årets serie.
Wilhelm Ingves, en skapande spelare som aldrig lämnar motståndarna i fred. Irrationell och löpstark är han en typisk grovarbetare som skapar chanser åt både sig själv och andra.
Ermin Gadzo, tog ett Iltalehtilejon i kväll. Borde ha haft fler. Han lämnade respekten för allt och alla på bänken när han klev in och avgjorde till 2-1 i den sista spelminuten!


Till dessa som spelade i dag ska läggas hemmasöner som orationella och oängsliga Rezgar Amani samt bloggande backen Johannes Nordström, två åländska killar som tack vare IFK i dag vet att omöjligt är inget och det enda hindret för att nå dit man vill är man själv. Det budskapet borde vi alla fortsätta hamra in hos alla, unga som gamla, kvinnor som män. Man kan det man vill.


Syns på torsdag då det vankas ny hemmamatch. den här gången mot Åbos andra lag TPS. Då är det deras tur att smaka lite åländskt stål och vinnarskalle.
De två tränarna var inte överens om matchbilden efteråt. FC Inters Job Dragtsma tyckte hans lag förtjänade vinna medan IFK:s Pekka Lyyski tyckte tvärtom. Det är lätt att ge Pekka rätt efter en kväll som denna!
Spelet höll sig denna magiska kväll mer på Inters planhalva än på IFK:s. Det resulterade i hemmaseger med 2-1 efter en osannolik vändning. IFK ligger nu fyra i ligan med fjorton poäng efter åtta matcher.
Det är inte bara fotboll på WHA nuförtiden. Tack vare kreativa leksaksentreprenörer i form av Lekplaneten och krögare som Havtorn bjuds det på såväl hoppslott som straffsparkstävling. På bilden är det Zacke Pettersson som stänker in en straff bakom Helmer Havtorn.


100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...