fredag 31 januari 2014

Motvind för Övernäs skola

Vid tisdagens maratonmöte (slutade två minuter före midnatt) i Mariehamns stadsfullmäktige behandlades bland annat ut- och ombyggnaden av Övernäs skola i Mariehamn. Skolbyggnaden är i ett bedrövligt skick och fullmäktige har tidigare gett klartecken för renoveringen. Ändå är stadsstyrelsen, lustigt nog, inte särskilt pådrivande i projektet. Skälen är många och konstiga i olika skalor. Det senaste är att man smyger in formuleringar vilka gör att bygget inte forceras utan snarare tvärtom.

Jag förslog en ändring i skrivningarna i förhoppningen att elever och lärare äntligen ska få ett konkret besked och att bygget ska kunna starta i år. Omröstningen förlorade jag och vi med 14-12 och en nedlagd röst. Det är synd, framför allt för de som jobbar och vistas i skolan.

Mitt anförande löd så här:
Ordförande,

Det börjar inte vara enkelt att hänga med i alla turer kring vad som händer med den nödvändiga renoveringen och utbyggnaden av Övernäs skola. I denna sal har ärendet valsat omkring i många år till elevers och lärares förtvivlan och förundran. Det är inte så underligt. Varenda en av oss som sitter i denna sal har från tid till annan bedyrat vikten av att utbildningen i Mariehamn ska vara så bra som det någonsin är möjligt och att området är prioriterat. Bygget är inte enkelt, det är känt. Men det är nödvändigt och återstående 4,3 miljoner euro ur stadens budget är oerhört mycket pengar som tillsammans med landskapets andel bör räcka.

Från Mariehamncenterns sida vill vi liksom vi gjorde i budgetarbetet i fjol höstas och i decembermötet understryka vikten av att agera och inte bara planera och problematisera. Den sjuttonde december röstade detta fullmäktige på initiativ av Mariehamnscentern om en kläm som vann understöd. Klämmen som blev ett resultat av omröstningen uppmanade stadsstyrelsen att ”upphandla byggprojektet så att bygget inleds sommaren/hösten 2014”.
Efter det har man från stadsledningen föreslagit att ärendet är för viktigt för att handhas av infrastrukturnämnden, vilket vore det vanliga. Istället föreslås byggnationen ledas av en kommitté. Detta invänder vi inte mot. Däremot ställer vi oss från Mariehamnscentern tvivlande till den lilla nödutgångsfras som fogats till förslaget i den senaste beredningen. I tillägg till den tidigare mycket tydliga klämmen föreslår stadsstyrelsen att bygget inleds sommaren/hösten 2014 ”i den mån det bedöms lämpligt”. Det är för det första en självklarhet, inget ska väl ändå genomföras om det bedöms olämpligt. För det andra utgör orden en slags signal till den kommitté som ska driva projektet att går det så går det och går det inte så blir det väl bra det med. Det vänder vi oss emot. Beslutet att renovera Övernäs skola är fattat sedan länge tillbaka och de ekonomiska ramarna är satta. Personal och elever har väntat tillräckligt. Det är stadens framtid vi har att hantera och då ska vi inte vänta på att läget ”bedöms lämpligt”. Vi vill att kommittén skapas och projektet genomförs och därför föreslår jag att de nio sista orden stryks i klämförslaget som därmed blir att lyda: ”Stadsstyrelsen översänder stadsfullmäktiges beslut om att genom en kläm uppmana stadsstyrelsen att upphandla byggprojektet så att bygget inleds sommaren/hösten 2014 som vägkost till kommittén.”

Det är dags för åtgärder.

Tack för ordet.
Det fanns ett gyllene läge att sätta fart på renoveringen av Övernäs skola i tisdags. Ändå valde en majoritet att gå emot det tidigare beslut som stadsfullmäktige fattat. Konstigt är bara förnamnet.

torsdag 30 januari 2014

En riktig samhällsbyggare

I dag fyller Knut ”Knutte” Mattsson nittio år. Det är inte så vanligt då medelåldern för åländska män är lägre än så. Knutte är fortfarande stark och pigg och nyfiken, ungefär de egenskaper som i slutet av dagen är de som på riktigt räknas. Mina och Knuttes vägar har korsats lite nu och då genom åren. Ofta har det handlat om stora affärer som han på olika sätt varit delaktiga i och som jag berättat om.

Jag fick från allra första början god kontakt med Knutte som är en man vars handslag räknas och vars idé är oomkullrunkelig. Vad alla de som varit med ett tag vet men som troligen är okänt av den bredare allmänheten är att Knutte var en av dem som på riktigt såg till att Åland i dag har en chipstillverkning av yppersta världsklass. Om detta skrev jag och Anders Mattsson en företagshistorik över Ab Chips Oy Ltd som bolaget hette innan det togs över av Orkla. Knutte Mattsson blev intervjuad och sade så här, vilket passar bra en dag som denna. Själv vill jag bara tillägga: Stort grattis på nittioårsdagen Knutte, kämpa vidare mot hundra!
Hem från Amerika
med smak för chips

Folk borde även i dag hålla bättre uppsikt över vad som händer i Amerika. Det är därifrån de flesta nya affärsidéer alltjämt kommer. Det säger Knut Mattsson som borde veta vad han talar om. Efter att han smakat chips i USA satt smaken kvar ända hem till Åland.

Bankdirektör Knut Mattsson kom i ett mycket tidigt skede i kontakt med chips. Han studerade mellan åren 1957 och 1959 vid universitet i USA. Där var chips vardagsmat. Under de tre år han studerade i USA växte en idé fram hos Knutte.
– Chipstillverkning och potatisförädling kunde kanske vara en framtidsbransch även på Åland. 
Hemkommen från landet i väster med ny utbildning och fylld av idéer anställdes Knut Mattsson snabbt till Ålandsbankens växande företagssektor där han blev chef.
I ett mycket tidigt skede efter hemkomsten till Åland dammade han av sin chipsidé och etablerade kontakt med ett amerikanskt bolag. Han begärde in ritningar på en fabrik och offert på en tillverkningslicens men tvingades av ekonomiska orsaker lägga ner sin idé.
– Amerikanarnas offert kostade skjortan. Sådana pengar fanns helt enkelt inte på Åland, minns han. 
Drömmen om åländsk chipstillverkning dog dock aldrig helt ut i hans tankevärld. Därför var han redo för jobb när han fick smaka på chips som Kungsörnen i Sverige tillverkat på licens från De Danske Spritfabrikker.
– Den var verkligen god, minns han med tillägget ”godare än den amerikanska konkurrenten”. 
Knut Mattsson och kusinen Ludvig Nordberg, ombudsman vid Ålands företagarförening och bankman resonerade om att etablera kontakt med det danska företaget.
– Ombudsman Nordberg sände ett brev i september 1967 i Företagarföreningens namn och en månad senare kom ett mycket positivt besked från danskarna. Samtidigt sökte även andra ålänningar nya utkomstmöjligheter där förädling av potatis bokstavligt talat var en ”het potatis”
– Vi var fullt medvetna om att det var brådskande. Vi visste nämligen att andra producenter var i farten på den finländska marknaden. 
Provodlingarna var igång vid Ålands försöksstation och resultaten föll i god jord hos danskarna. Vid diskussioner med danskarna kom man fram till att det krävdes en försäljningskanal i Finland. Oy Fazer Ab var i ett tidigt skede på tapeten men diskussioner fördes också med Huhtamäki, som dock hade en egen dagordning. Vid sidan av förhandlingarna med ålänningarna planerade Huhtamäki för en egen fabrik. Då sprack det tänkta samarbetet.
Fazer var direkt med på noterna även om ålänningarna nog grillades hårt av dåvarande VD Anders Gyllenbåge.
– Fazer gav oss en sjujäkla skjuts framåt, säger Knut Mattsson. 
I den stenhårda konkurrensen gav Huhtamäki snabbt upp och sålde varumärket Sips och maskiner till det Ålandsbaserade företaget.
– Det kändes som en otrolig seger, minns Mattsson. 
Knut Mattsson slår fast att danskarnas engagemang för Åland och Fazers starka försäljningskanaler var två avgörande faktorer i begynnelsen.
Sedan skulle det dröja över tio år till nästa banbrytande beslut.
– Anställandet av ekonomie magister Sture Carlson var en lyckoträff. Jag kände honom väl eftersom han sommarjobbade vid banken. Han är nog en av de främsta företagsledarna som fötts på Åland. Han kunde se långt i framtiden och kom i ett mycket tidigt skede in på att lönsamheten kan förbättras endast om Chips har en egen försäljning och en egen försäljningspolicy. 
Knut Mattsson säger att Carlsons resonemang främst var en ekonomisk fråga, för mycket pengar gick helt enkelt till licenser och provisioner. Resonemanget möttes inte direkt av applåder från danskar och Fazer.
– Hans förslag irriterade tydligen Fazers eftersom de gick bakom ryggen och tecknade avtal med danskarna om köp av deras aktier. På den tiden visade vi ålänningar vår styrka att hålla ihop utåt. Exempelvis lantrådet Folke Woivalin åkte med oss till Danmark för att övertala danskarna att inte sälja. Knud Beijar vid De Danske Spritfabriker gav oss helhjärtat flankstöd. Vi till och med hotade föra ärendet till Nordiska Rådet, minns Knut Mattsson. 
Kampen för att behålla Chips åländskt lyckades. Det var nödvändigt. 1.500 jobb, de flesta på landsbygden, stod på spel.
– Det förtjänar nämnas att Lasse Mattsson – en av stiftarna – åkte Åland runt för att rädda chipsbolaget i åländska händer. Han hade goda och nära kontakter med jordbrukarna. 
Knut Mattsson medger att det inte känns bra att Chips hamnat i utomåländska händer efter uppköpet från Orkla.
– Vi lever i en globaliserad värld. Även om Orkla bestämt sig för att fortsätta på Åland kan det snabbare än väntat dyka upp nya intressenter med mycket ekonomiska resurser och med andra målsättningar. Eller också snoppar man bort något från Chipskoncernen 
Knut Mattsson funderar med facit i hand om det var så lyckosamt att bli ett börsnoterat företag. Det finns ju andra bolag, typ Ikea, som utvecklats väl genom att stanna utanför börsen. Han framhåller att Åland borde satsa hårt på att följa utvecklingen i USA.
– Det är där som nya affärskoncept oftast föds, säger han.

Knut Mattsson har genom sin optimism och engagemang för näringslivsfrågor betytt mycket för Åland. Han har varit med och startat många bolag, bland dem Transmar, X-leden och Chips.
När det ekonomiska läget var kärvt efter starten gick Knut Mattsson in och borgade för ett banklån på egen hand. Så pass beslutsam var han i sin vision kring Chipsfabriken. Hade inte Knutte varit, är det osannolikt att Chips skulle funnits i dag.

onsdag 29 januari 2014

Grattis Zacke, tretton i dag!

Vi fick som vi ville, det blidde en kille.
Jona och Mille
Så löd annonsen efter att vi den tjugonionde januari år 2001 fick den tredje sonen. I dag fyller den grabben tretton år vilket känns som väldigt kort tid och som bevisar den gamla tesen att tid bara är lång i en riktning. Antagligen tycker han detta är pinsamt men jag vill ändå plocka fram några bilder från de dagar som passerat. Grattis herr Zacke på din födelsedag!
Det fanns en tid när en en ny motorcykel och ett glas O’boy räckte till för att skapa en perfekt dag. I dag har kraven växt något...
En fisketur med bröderna Jona och Mille slår aldrig fel...
…särskilt inte den här gången då jättegäddan gjorde sitt sista hugg. Med Mille har många andra fiskar också fångats, läs mer här.
Skidåkning hajade du snabbt och innan någon riktigt hängde med var barnbacken för liten och de vuxna för långsamma.
Minst i gänget men ändå vass i repliken. Zackes favoritord på den här tiden var ”omr” (orm), ”klabbra” (krabba) och ”koman” (banan). Kompisarna vid Z:s sida var Jona, Johanna, Mille och Julia.
Den perfekta kvällsmackan utgörs av nystekta abborrfiléer och knäckebröd. Så har det varit för Zacke sedan tänderna dög till att tugga med och så lär det förbli tills tänderna lossnar!
Brothers in tandborstning, fotboll och mycket annat. Emil och Zacke har hängt ihop sedan de kunde gå.
En dag kom Nova till huset och sedan den dagen har de två blivit kompisar som kämpar om vem som bestämmer över den andra. Den fighten är långt ifrån avgjord än.
Zackes favoritgrej är att försiktigt smyga upp bakom oskyldiga skrivbordsarbetare och rätt upp och ner skrämma skiten ur dem. Oftast är det hans far som drabbas.
”OK punk, make my day.” Rätt snabbt blev Zacke och fotbollen bästa vänner.
Genom åren har det blivit många resor tillsammans med brorsorna. Här i London för att hälsa på drottningen! Jona är inte med och firar i dag, han är i Sydney, Australien och upptäcker världen. Här kan man läsa mer om hans myndighetsdag.
Den ridande coolingen!
Lika som bär.
”En godisklubba!? Sade vi inte tre, nej vänta, fyra?” Som minsta kille bland tre bröder lärde sig Zacke snabbt vikten av att förhandla rätt och snabbt.
När ungen inte gjort som vi sagt har vi aldrig lagt fingrarna emellan. Lite kätting och handklovar har ingen fått nåt fel av! :-)
Hmmm… gör inte detta utan överinseende från någon vuxen… (Detta är alltså med anspelning på den tidigare bilden om lika som bär, för tydlighetens skull. Han gör som sin far och ser ut som sin far och bär den tröjan som hans far bär.)
Skogsliv är också en av Zackes specialiteter, här med kusinen Morgan, brorsan Mille och mamma.
”Hårdare, högre, snabbare!” Vet inte vad det är men rädsla är något små killar inte begriper sig på.
En rejäl biff och pommes frites, Lohmanders bea samt ett glas Coke. Då är livet perfekt!
Den här katten har jag tyvärr glömt bort namnet på men den hängde heller inte med så länge.
Med brorsorna till Mont Saint Michel i Frankrike. Samma resa utforskade vi också Normandiekusten där den allierade invasionen inleddes mot Tyskland 1944.
Tack och hej och grattis till en stor liten man!

tisdag 28 januari 2014

Dramatik i historien

För några (typ hela Sverige och många svenskar) stannar världen i dag upp ett tag med anledning av att svenske kungen Carl XVI Gustaf har namnsdag. Det flaggas och går på. Grattis kungen!

För min egen del är den 28 januari för alltid förknippad med den i alla avseenden ofattbara explosionen då rymdfärjan Challenger år 1986 exploderade i miljoner bitar strax efter start. Det var en brutal påminnelse om att människan aldrig är oövervinnerlig utan sist och slutligen en skör varelse i händerna på en farlig tillvaro. Det är viktigt att minnas det från tid till annan; under romartiden användes frasen ”Memento te mortalem esse (Minns att du är dödlig)” flitigt hos den överklass som såklart gillade läget men också insåg att all rikedom och lyx en dag kunde vara förbi och ägd av någon annan. Det var faktiskt häpnadsväckande många starka citat som skapades under denna tid.

Den här dramatiska röksignalen var allt som återstod efter att Challenger, rymdfärjan, exploderat strax efter starten.

Livet är underbart och skört samtidigt och bättre än så blir det lyckligtvis aldrig. I 73,2 sekunder levde sju besättningsmän i den främsta av världar för att sedan slungas in i evigheten. Några direkt i explosionen, andra då delarna och de själva träffade havet i en fart på över trehundra kilometer per timme.

måndag 27 januari 2014

En dag att hedra

För sextionio år sedan, inte längre, befriades de sista lägerfångarna från nazisternas dödsläger Auschwitz i Tyskland under andra världskriget. Sedan dess har denna dag firats ordentligt, självklart också i fjol. I år gör vi likadant och skickar en tanke tillbaka i tiden samtidigt som vi ser framåt och lovar att aldrig göra om misstagen som ledde till världskrig.
Denna makabra skylt som hängde ovanför Auschwitz och andra tyska koncentrationsläger ville på nåt skruvat vis förklara varför arbete i lägret var vackert. På motsvarande vis användes även ”Jedem das Seine” vilket betyder ”Åt var och en det han förtjänar”, en slogan som i dag används av vänsterfolk som inte begriper bättre.

Så här blir det när ytterligheterna får makten.

söndag 26 januari 2014

Jubileum för fantomen

I dag är det faktiskt tjugosex år sedan Phantom of the Opera hade premiär på Broadway i USA. Det känns som länge sedan eftersom jag minns premiären som vore den i går eller i förrgår. Själv har jag alltid varit en musikaljunkie och därför lyssnat till ”Fantomen” fler gånger än som är sunt. Och till Chess, Sound of Music samt rätt många produktioner som inte är mycket att skriva hem om.

Ha en bra arbetsvecka, jag håller ställningarna i Alperna nån dag till!


Den här är alltigenom kalasbra!
Och bäst av alla låtar är denna!

lördag 25 januari 2014

Hurra för vinterspelen

I dag är det nittio år sedan de första olympiska vinterspelen invigdes i Chamonix i Frankrike. Själv firar jag det i schweiziska Verbier med moves som inte skulle räckt till tävling ens för nittio år sedan då tävlingarna ändå var ganska primitiva.

Skridskobanorna, hoppbacken och bobsleighbanan var av god klass, medan längdtävlingarna på skidor gick på banor som senare blev förbjudna. De hade dragits upp i högfjället och framför allt när det gällde femtio kilometersloppet, som till stora delar gick ovan trädgränsen och med branta och isiga utförslöpor, upplevdes de som närmast livsfarliga.

Huvudarrangör för spelen var den lokala turistföreningen och det var knappast en överraskning att funktionärerna var tämligen oerfarna eftersom den franska vintersporten var relativt ny. Sammanlagt sågs spelen av drygt 10.000 åskådare, de flesta vid backhoppningen.

Norge sände en väl förberedd trupp till tävlingarna och de kom också att totalt dominera såväl skidtävlingarna som hastighetsåkningen på skridskor. De svenska skidåkarna kom dåligt förberedda och terrängbanornas svårighetsgrad kom som en total överraskning. De nya skidorna var kortare än förut och svenskar och finländare hade haft liten tid till träning på de nya skidorna och de blev totalt utklassade av de norska åkarna.

I år blir det garanterat annorlunda!

Så här såg marknadsföringen ut för nittio år sedan. I dag råder annorlunda verkligheter.

fredag 24 januari 2014

Låt Lilla Holmen leva

Förr var Lilla Holmen en av de viktigaste platserna i Mariehamn. Här fanns djur, fåglar, glass och bad. I dag är platsen sliten och nedprioriterad. Av det skälet föreslog jag i fjol att det är dags att byta riktning och låta privata aktörer sköta det istället för samhället som alldeles uppenbart misslyckats. Detta är inte bara för skojs skull, traditioner är viktiga! Just nu pågår upphandlingen. Samtidigt har arkitektstuderande Karolina Gottberg gjort ett specialarbete för Stadsarkitektkontoret och mejslat fram några kreativa och smakfulla förslag, se nertill.


Den här bilden har jag lånat från Ålandstidningen och den visar tydligt hur viktigt det är att det ska finnas påfåglar på Lilla Holmen. Det är inte samma sak utan dem.
Nertill följer en ambitiös och välskriven utredning över de möjligheter som finns på, Lilla Holmen i dag.


















torsdag 23 januari 2014

En film om kompisar

Ett av de starka minnena från årets Idrottsgala var Årets kompis som i år blev Kjell Sipinen, fotbollsentusiasten som aldrig missar en match för Åland United och IFK Mariehamn. Jag minns honom också som en viktig supporter på den tiden jag var med i JIK-volley och vi krigade hyggligt högt i det finländska seriesystemet.

Priset delades ut av PAF:s kommunikationsdirektör Anders Sims som hade gjort sin läxa och verkligen hade något att säga när scenen var hans. Detta är viktigt att understryka då flera prisutdelare denna dag hade missat detta. Bland de goda exemplen fanns också Malin Jingstål, Tonny Riis och Krisse Bernas. De sistnämnda kan du lyssna till här. Gör det.

Anders Sims hade med sig en story och en film (gjord av Rob Watkins) som är sevärd inte bara för att jag själv finns med på ett hörn. Den är också talande för hur en kompis ska vara och hur bra kompisar är. Se den nertill!


Fantastisk bild på Årets idrottskompis Kjell Sipinen. Bilden har jag lånat från Nya Åland.
Här är filmen om idrottens kompisar!

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...