tisdag 31 december 2013

Tack för allt, år 2013

Ett nytt år och nya mognader väntar. Men innan det är dags att kavla upp ärmarna ska man unna sig en titt i backspegeln. Det är en spännande väg som passerat under detta år. Det har för övrigt de tidigare åren också varit. Särskilt år 2012 och år 2011. Från året 2013 finns det mycket att berätta men jag begränsar mig till några höjdpunkter. Vill också passa på att tacka alla som på olika sätt bidragit till innehållet i detta år. Ni har alla bidragit på olika sätt.
• Boken om Gryningspyromanen satte fart på Leif GW Persson och Veckans Brott som gjorde vår story till programmets huvudnummer. Det tackar man såklart för. Boken har sålt massor och även blivit pocket och fått fina recensioner. Tackar gör vi för det! 
 Jag djupdök i historien och ålänningarnas resoluta försök att bli återförenade med Sverige. De misslyckades vilket antagligen var till vår fördel eftersom det som händer nästan alltid är det bästa. 
 Boken om Ålands Idrott kom ut och är långt ifrån heltäckande men ändå en bra start på att kartlägga den folkrörelse som mer än alla andra skapat det Åland vi känner i dag. 
 Sportlovs- och researchresan till Frankrike blev omtumlande på många sätt. 
 Mitt i allt i början på fjolåret slutade de åländska flisfartygen angöra Möckelökajen. Här är förklaringen till att en epok gick i kvav. 
 Drog till Färöarna som är redo för att arrangera öspelen år 2019. De är redo men just den här gången gick rätt mycket snett för mig. 
 Jag fick nya vänner i Den Fyruddiga Stjärnan som hade vänligheten att uppta mig i sitt brödra- och systraskap. Skoj! 
 I maj lämnade jag styrelsen och posten som vice ordförande för IFK Mariehamn Ab. Tiden räcker inte till allt men erfarenheterna och vännerna jag fick kommer alltid att finnas kvar. 
 I kroatiska Pula samlades den europeiska mittengruppen ALDE för stor kongress. Jag representerade Åländsk Center och höll ett tal som slutade med att vi valdes in som medlem med observatörsstatus. Dessutom hann vi med en fantastisk utflykt till Titos gamla paradisö. 
 Skoj var det också att se legenden Jörn Donner på IFK-match! 
 Jag pratade om kultur i lagtinget!! (Jepp, det är värt två utropstecken.) 
 Den gamla Ålandskryssaren Birger Jarl pensionerades vilket såklart gav ny kraft till debatten om vart färjetrafiken egentligen är på väg. 
 Öspelen på Bermuda tog NatWest Island Games till en ny nivå. Jag öppnade och stängde tävlingarna och njöt under tiden som de varade. Först genom invigningsfesten. Sedan genom avslutningstalet. Jag mötte dessutom Nigel Mansell och gick omkring i röda skjorts! 
 Politiskt har det gått sakta men säkert framåt. Tack vare Mariehamnscentern har bolagiseringen av Mariehamns elverk förverkligats. Tack vare Mariehamnscentern påbörjas nu också en bolagiseringsprocess beträffande Mariehamns hamn. De goda idéerna har vi aldrig brist på och nu börjar de sprida sig även till andra! 
 Åland blev Hondaland tack vare hårt arbete från Bil-Center! 
 Till Orkney åkte jag för att berätta om den åländska självstyrelsen i syfte att inspirera öarna Orkney, Shetland och Western Isles (Yttre Hebriderna) till ett utökat självstyre. 
 På trivselkontot kan bokföras ett besök till Björkör etc. 
 Visit Ålands styrelse körde först i diket, sedan i ett träd och så vidare. Allt som överhuvudtaget kunde gå fel gjorde det. Och så här slutade det. 
 Mitt i allt medgav tiden en avstickare till Shetland. Sådant ska man unna sig, om möjligt. 
 I den åländska dagspolitiken ägde Det Stora Partirånet rum. Ledamöter som valts in till Ålands lagting med hjälp av ett parti gick över till ett annat och lämnade sina tidigare vänner utan både pengar och makt. Vad eller vem som har rätt eller fel vet inte jag eller någon annan. Så här skrev jag hursomhelst.
 Viking Line gick på grund, vilket inte händer ofta. Den krisen klarade rederiet med bravur.
 En dag fick jag lite i trådarna över den klumpighet och nonchalans som Mariehamns stadsstyrelse visade gentemot Mariehamns stads elverk, ett av de viktigaste infrastrukturella ansvaren vi har. 
 Och till sist höll jag ännu ett anförande om den ekonomiska verkligheten som Åland befinner sig i.
På det här sättet får man dagarna och månaderna att rulla förbi. Hoppas ni också är nöjda med ert eget år. Om inte finns alla lägen i världen att göra om och göra rätt från och med i morgon.

Gott slut.
Tack för året som gick. Det var helt klart ett av de bästa hittills!

måndag 30 december 2013

Därför är vi jägare

Julhelgen var inte bara tomtar och slipsar och böcker eller ens påvens midnattsmässa bevars. Det blev en hel del jakt också. Först i Jomala, sedan i Finström och slutligen i Lemland. Den rent jägarmässiga framgången, för mig personligen, blev blygsam men utbytet var rekorderligt. Nya vänner, nya marker, andra upplevelser och insikter som bara kan uppnås i skuggan av en skyddande gran och ett pratsamt jaktlag. Jakten är för mig ett sätt att för ett ögonblick släppa tankarna kring vardagen och plikterna och bara ägna sig åt att stå stilla, vara tyst och vänta på rätt ögonblick. Carpe Diem, som folk brukar säga när de inte vet bättre.

Detta är kanske inte så nytt i denna blogg. Jag har skrivit om jakten som kittet som håller samhällen samman och om jakten på vårens första fåglar. Allt är enligt min mening lika viktigt. Och, framför allt, långsiktigt hållbart.

Selfiekulturen är på många sätt hemsk. Men vem skulle annars ta en bild på en gubbe med en skidmössa och orange halsduk i en skog?! 
Med geväret som kompis är det bra många timmar som jag i höst tillbringat i en skog på Åland. Och jag har njutit av varenda sekund.

söndag 29 december 2013

Slutet är nära

Det är bara två dagar kvar av året 2013; ett år fyllt av upplevelser utöver det vanliga, insikter, skratt och utmaningar. Precis som år ska vara. Och livet för den delen. Vi får när allt kommer omkring inte glömma att vi lever i den bästa av världar i den bästa av tider.

I fjol fattade jag tycke för Rasputins öden och äventyr. Det var en hyllning till såväl historien som bildningen och vikten av goda lärare. I år nöjer jag mig med att önska er alla en trevlig söndag!
Selfies ska man såklart helst ta i en båt. Ett fint minne från en varm sommardag på Lumparn.

lördag 28 december 2013

I dag är det barnens dag

I dag är det som alla dagar borde vara. Det är barnens dag i största allmänhet men mer exakt Värnlösa barns dag i Sverige och Menlösa barns dag i Finland. Dagarna heter olika men betyder samma och arrangeras sedan fyrahundratalet i vår tidräkning till minnet av de barn som den galne kungen Herodes lät döda i sin jakt på det nyfödda Jesusbarnet; ursprunget till vår religion och vår vardag. I samband med detta flydde vettskrämda Josef och Maria tillsammans med sitt nyfödda Jesusbarn till Egypten. Är man intresserad kan man läsa mer om detta i Matteusevangeliets andra kapitel.

Omsorgen kring barnen är enligt mitt tycke det vi ska vakna med på morgonen och gå till sängs med på kvällen. Allt annat är i stort sett sekundärt. Om detta har jag skrivit många gånger, skam över mig annars. Kring trygghet, trafik, FN och tidiga insatser.

Från början kallades denna dag Menlösa barns dag även i Sverige men bytte år 2001 namn till Värnlösa barns dag vilket på det svenska språket är mindre laddat. Förr betydde ”menlös” helt enkelt ”oskyldig, utan skada eller fel”. I dag har ordet menlös fått en mer negativ betydelse vilket man fattat i Sverige men ännu inte i Finland. Nåja, det kommer väl här också för frågan är inte oviktig. Vi bygger i dag på många vis ett samhälle där vuxna kräver självförverkligande på ett sätt som antagligen saknar motstycke i historien.


När mammor och pappor väljer gym och fikapauser före omvårdnaden av de egna mindre liven har det såklart gått snett. Jepp, jag vet att man aldrig ska rikta generell kritik men detta är av lätt insedda skäl svårt att precisera.

För allt vad det är värt. Använd denna dag till att verkligen SE ditt barn och andra barn. Av två skäl. För det första för att de en gång ska ta hand om dig på äldrevården och för det andra att de helt enkelt förtjänar att bli sedda och bekräftade.

På den här målningen av Giotto di Bondone ser man hur Herodes lät döda småbarn i Betlehem med omnejd i sin jakt på den nyfödde Jesus. Till minnet av denna tragedi och Josefs, Marias och Jesusbarnets flykt till Egypten firar vi i dag Värnlösa barns dag i Sverige och Menlösa barns dag i Finland. När barn står i vägen för vuxna ambitioner blir barnen alltid förlorare. I går och tyvärr också i dag.

fredag 27 december 2013

Dagens det var som f-n!

Julen är förbi och nästa partaj står för dörren. Därefter väntar vardagen och verkligheten, tack och lov! Med anledning av det finns det några små saker som är bra att komma ihåg. Se nertill några bilder och citat som strömmat in via Twitter. De är roliga och listiga samtidigt. Twitter är en kul liten grej som jag bland annat kört matrace i och en fotoorgie. Vill du hänga med där också finns jag på jorgenpettersso. Du är välkommen!

Det var som f-n!
Detta borde man alltid ha bakom örat och varje dag hoppas kunna följa.
Liksom detta. Viktiga små budskap, snyggt förpackade.


torsdag 26 december 2013

Julen ska vara skoj också!

Gissar att en och annan håller sig i skallen i dag efter ett lite väl yvigt festande i går. Här är i sådana fall några bilder att glädjas åt! OBS! Språkbad!










Och till sist, en julhälsning från alla vänner på Cayman!

onsdag 25 december 2013

102 nyanser av grått

Gomorgon och god fortsättning. Hoppas julen varit vad du önskade och att du tar denna dag som den kommer. I fjol var det annorlunda (härliga vinterbilder!), i alla fall på utsidan då snön låg tung över hela Mariehamn och resten av Åland. I årfinns det annat att glädjas åt men kanske inte riktigt vädret. Häng med på en rundtur i norra stan och genom delar av Jomala!

Grönt är såklart skönt, även på vintern.
I stan finns roliga avloppsbrunnar, sådana med badstegar till! 
Gatorna är öde denna juldagsmorgon och det är precis som det ska vara. 
Fast enstaka älgar kan man ändå hitta om man letar noga.
När man börjar hitta bildäck liggande i det fria är chansen stor att man kommit till Jomala... 
…och helt säker blir man vid fyndet av en soffa på stigen från Kasberget ner mot Sviby, Folk som gör detta borde inte få julklappar.
Så här fin är stigen annars, om man bortser från den dumpade soffgruppen alltså. 
På slutet blev allt ganska suddigt.

tisdag 24 december 2013

God Jul till alla!

Så här ser det ut på Isle of Man just nu. Det är alltså där som den snö vi saknar på Åland finns.

Godmorgon! Vi har nått fram till ytterligare en julafton, dagen då det är rätt att äta för mycket och skämma bort sig själv och sina kära. Sådana dagar är bra för både kroppen och resten. För att bli offensiv och framgångsrik måste man också kunna slappa.
Vill med dessa enkla ord önska precis varenda kotte som jag och vi känner en härlig jul med överflöd av allt. Vardagarna kommer snart över oss igen och då måste vi vara såväl utvilade som redo att arbeta på nytt. Ty sådant är livet och verkligheten och människorna. Ibland vilar man men oftast är arbetet det viktigaste.

Från Gibraltar kommer det här kortet.
Jersey står värd för NatWest Island Games år 2015 och är också duktiga på att skapa fina julkort!
Till medlemmarna i öspelsorganisationen International Island Games Association lyder hälsningen från mig till alla andra så här:
Merry Christmas everyone!
We, the members of the International Island Games Association, know that we are all different in many ways. Not only do we compete in different sports, we speak different languages and have our own traditions. As islanders do.
The most inspirational of meetings is therefore the Annual General Meeting when two delegates from each of our islands come together to give their views. We debate and we meet for the love of our islands and sports. Needless to say my colleagues and I are therefore looking forward very much to the coming summer when we will see you all again and continue the work towards an even stronger Association. 
But first. Take care of your loved ones and of yourself. Enjoy Christmas and have a prosperous New Year!
And enjoy a few words from Eugene Field, one of the masters of the poetry: 
Why do the bells of Christmas ring?  
Why do little children sing? 
Once a lovely shining star, 
Seen by shepherds from afar,
Gently moved until its light 
Made a manger's cradle bright.
There a darling baby lay, 
Pillowed soft upon the hay;
And its mother sung and smiled: 
This is Christ, the holy Child! 
Therefore bells for Christmas ring, 
Therefore little children sing.
On behalf of the Executive Committee of the International Island Games Association.
Jorgen
Chairman
IIGA Executive Committee
Nertill följer några exempel på julkort som nått fram den elektroniska vägen denna jul. Så här såg de ut år 2011 och så här år 2012.
Från Ösel kommer denna stämningsfyllda bild.
Ålands utvecklings Ab skickade ett fint kort med allt som hör julen till.
Denn bild är från en god vän på Gotland.
På Färöarna laddar man för en rejäl helg!
Företagarna på Åland skickade denna vackra bild.
De internationella öspelens julbild är denna som uppmuntrar till gott sällskap, härliga tider och en varm vänskap. Allt sådant som behövs för att en människa ska må bra. 
Ålands sjöräddningssällskaps julhälsning lever och har sig.

En rödgrön gran.
Vännen Dick skickade den här fina bilden från NatWest Island Games på Åland år 2009.
Shetlandshästarna säger God Jul! Kolla Youtubefilmen nertill och ni fattar bättre varför dessa just nu är världens coolaste.

Världens sötaste.

måndag 23 december 2013

Och friden sänker sig

Alla dagar är självklart unika och speciella men i dag är det allt lite extra unikt och speciellt. Den sista dagen före julafton hör till mina absoluta favoriter. I dag ska granen kläs, revbensspjällen, grillas, skinkan fixas och de sista julklapparna införskaffas. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Dagen före julafton är en sådan dag som utgör ett slags fundament i själva tillvaron. 

Årets amaryllisar slår alla jag minns från förut. Dessutom gör sig det röda bra mot det gröna som finns på utsidan.

söndag 22 december 2013

Glöm inte vår Gustav Vasa

Jisses, alla bara såsar omkring med något jagat i blicken och en shoppinglista i handen. I vart fall om alla är som jag. Undra på att man då nästan glömmer bort att hylla den svenske kungen Gustav Vasa som faktiskt gjorde mer än gav namn åt skidtävlingen Vasaloppet.

I går var det till exempel exakt fyrahundrafemtiotre år sedan han begravdes i Uppsala domkyrka. Han blev bara sextiofyra år gammal men hann mer än de flesta lämna sina spår till eftervärlden. Gustav Vasa var djupt troende kristen men levde inte alltid som han lärde. Till exempel gifte han sig tre gånger och fick elva egna barn. Dessutom tog han livet av åtskilliga andra människor under sin vandring på denna jord. Han hyste också en förkärlek till Åland tack vare en fallande stjärna och goda jaktmarker, lite översiktligt förklarat.

Gustav Vasa var etthundrasjuttiotre centimeter lång men hade ego för hela Europa. Kanske var det därför han införde världens minsta mynt och valören öre år femtonhundratjugoett.

Gustav Vasa stred hårt mot den blodtörstige danske kungen Kristian Tyrann och fick i spåren av det se största delen av sin släkt och sina vänner antingen dödade eller kastade i fängelse. Gustav Vasa tog sig genom Sverige, jagad av Kristian, och lyckades mobilisera de svenska bönderna till uppror mot Kristian och dennes stolligheter. Hade det inte varit för Gustav Vasa och hans vedermödor är risken överhängande för att vi alla pratat danska med varandra i dag. Tänk på det nån gång också!

Så här såg den gamle kungen ut när han inte åkte land och rike runt på skidor.

lördag 21 december 2013

Nu blir dagarna längre

Den här tiden på året liksom i fjol och för all framtid infaller Vintersolståndet och vi har att se fram mot årets allra kortaste dag. Det är den dåliga nyheten och i dag händer det.

Den goda är att det nu också vänder.

Från och med i morgon blir dagarna längre och framtiden ljusare. Det är inte så dåligt det heller så här mitt i december. Kämpa på med julgrejerna och kom framför allt ihåg att chilla lite också!

Jag vet att snön saknas detta år men Karin Boye är alltid och ständigt läsvärd. Här är hennes Vinternatt:
Gnistrande knarrande skare hård. Ensam, ensam är nattens rymd över vita vägar. Mig fyller bister törst till vinterrymden.
Springer du snart ej för foten upp, djupa jordkalla vatten, värld som ibland mig isat, du starka mörker som min stjärna gömmer?
Då skall du hisnande hårt och rent dränka ruttnande lögn som fordom du skonslöst gjorde. Var är du, bittra hav av is och sanning?
I dag klockan 19:11 åländsk tid infaller årets Vintersolstånd (detta kan variera något från år till år). Hur man räknar fram det är inte så lätt att förklara men det har med jordaxeln att göra och det innebär att dagarna efter denna dag blir lite längre! Vill man läsa mer om sådan kan man till exempel göra det här.


fredag 20 december 2013

Klubban föll över budgeten

Det blev en spännande vecka i Ålands lagting då budgeten först debatterades och sedan klubbades. Det är bra. Vad man än tycker om förslagen och prioriteringarna är det viktigt att gå vidare och börja genomföra projekten och reformerna. Jag berättade i går om det anförande jag höll i samband med budgetpresentationen och fick en fråga här på bloggen:
”Kloka ord Jörgen, men varför väljer då vår egen finansminister att enbart stimulera den offentliga sektorn. Man får inte det riktigt att gå ihop liksom. Personligen anser jag det de åländska skattebetalarna skulle vara förtjänta av att det allmänna avdraget återinförs.”
Jag håller inte riktigt med om att bara den offentliga sektorn stimuleras. Förvisso går det en del pengar dit men det innebär i förlängningen inbesparingar och därmed vinster för oss alla. Jag tycker det är ett ganska pinsamt faktum att till exempel Den Digitala Agendan inte genomfördes för tio år sedan men att sitta och gnälla över det som inte är gjort leder ingenstans. Nu gäller att jobba framåt; effektivt och gärna klokt.

I den ordinarie budgeten för år 2014 ingår något också mera resurser för näringslivets främjande än föregående år. I halvårsredovisningen för 2013 lanserade finansministern det så kallade 20/15 projektet. Det innebär att landskapet är beredd att satsa 20 miljoner PAF-pengar under tre år och samtidigt spara/öka intäkterna netto med 15 miljoner. Syftet är att skapa utveckling och sysselsättning, vilket på kort sikt tillmötesgår behovet om att upprätthålla konsumtionen i vårt samhälle och på lång sikt ger oss bättre möjligheter att möta de utmaningar vi har framför oss.

De kommande EU programmen kommer att ha stor betydelse för den fortsatta konkurrenskraften och efter att nödvändigt beredningsarbete och konsekvensanalyser är gjorda kommer LR att lägga fram en tilläggsbudget som innehåller både mer resurser och stimulansåtgärder. Målsättningen är att trygga tillväxten, skattekraften och sysselsättningen.

När det gäller ett allmänt avdrag är tanken så klart god och något jag applåderar, folk borde själva få välja hur man använder sina pengar. Så länge vi lever med ett underskott och prognoserna fortsättningsvis ser ganska skakiga ut, tror jag dock det är bäst att vänta lite. Julen står för dörren och någon fan ska inte målas på någon vägg men det är ett ostridigt faktum att år 2014 blir ett knepigt år när alla reformer ska starta och också falla på plats. Jag tror att precis alla som är inblandade i det arbetet tvingas betrakta på sig själva, sitt parti och sin omvärld med nya ögon och gärna ur andra perspektiv. Ha en trevlig helg!

Klubban har fallit och budgeten för år 2014 är godkänd. När det nya året kommit är det mycket arbete som väntar.

torsdag 19 december 2013

Motioner skapar också spänst

För tredje gången hade jag häromdagen nöjet att presentera ett budgetbetänkande i Ålands lagting.

Första året konstaterade jag att verkligheten förändrats och att kartan inte längre stämmer.

Andra året underströk utskottet vikten av åtgärder och begärde in en halvårsredogörelse som senare anlände.

Alla likheter mellan folket i båten och ledamöterna i lagtinget är naturligtvis tillfälligheter.
I tisdags handlade det mest om varför femtio motioner förkastades. Förklaringen är enkel. De passar inte in i budgeten för år 2014. Däremot är jag övertygad om att många motioner kommer att på olika sätt göra skillnad i kommande budgetar. Så funkar det. Regeringen är operativ, lagtinget beslutande. Om båda ska börja göra allt slutar det i kaos. Så här sade jag i betänkandet (varning, ganska långt).
Talman,

I finans- och näringsutskottet har vi ägnat tio intensiva mötesdagar åt att dyka ner i dels förslaget till budget för år 2014 och dels gå igenom de femtio budgetmotioner som lämnades från de partier som för ögonblicket inte sitter med i regeringen. I samband med detta har vi träffat femtiotvå höranden av vilka ungefär femton representerade den så kallade privata sektorn. Alla hörandena bidrog med såväl insikter som klokheter men till det återkommer jag.

Vi valde från utskottets sida i ett tidigt skede att vid sidan av att granska förvaltningen och dess planer för framtiden även koncentrera oss på det näringsliv som står för två tredjedelar av de cirka 14.000 arbetsplatserna som finns på Åland. Vårt tema blev tillväxt i syfte att starta en diskussion inte bara i utskottet utan också i hela detta lagting och vidare till Ålands landskapsregering och ut över hela Åland. Jag tycker vi lyckades bra och ser fram mot resultatet av denna utskottsbehandling i kommande förslag från landskapsregeringen. Hela den åländska välfärden hänger nämligen på hur bra de åländska företagen lyckas med sin export. Svårare än så är det inte. Tillväxt upppstår inte i nämnvärd grad på hemmaplan. Framgång når vi genom att förädla våra råvaror och sälja dem till andra. Det kan sedan handla om fisk, kött, potatis, äpple, lök, turistupplevelser, IT-lösningar, underhållning, transporter eller annat.

Innan vi går vidare med den ekonomiska sidan av denna budget vill jag påminna om att det finns andra värden här i livet som alltid och ständigt måste vägas mot den kamerala verkligheten. Vi har i utskottets arbete sett prov på ungdomlig entusiasm, erfarenhetens pragmatism, branschorganisationernas förnuft, förvaltningens skicklighet och mycket mer. I remissdebatten fick vi uppdraget att inte bara gräva ner oss i siffror och prognoser utan också lyfta fram det som på riktigt gör livet levande och Åland till en fantastisk plats att bo på. Just de skrivningarna och någon definition av ett lyckoindex fick vi kanske inte riktigt till i betänkandet men insikterna från hörandena bär vi med oss. Åland är en fantastisk plats att bo på och verka från. Här finns extremt låg arbetslöshet, här finns byar i varje knut vilket skänker liv överallt, här finns internationell konkurrenskraft, ett klimat som gör skillnad för konsumenter av frisk mat i hela Finland och uppfinningsrikedom som skapat företag och tillväxt långt utanför landskapets och landets gränser. Till detta ska läggas en god folkhälsa, hygglig jämställdhet och ett utbildningsväsende som ger alla, fattig som rik, samma förutsättningar att skapa sin egen framgång. Ändå är vi inte till alla delar nöjda och möjligen är det så enkelt att just det är svaret på frågan om när man är som lyckligast. Kanske sällheten i sig ligger i att aldrig någonsin vara nöjd. För då finns ju mer kvar att göra. Därför måste vi fortsätta uppmuntra folk att försöka hårdare, våga misslyckas och, framför allt, komma igen. Det får aldrig vara fel att försöka bygga företag eller ta initiativ. Sätter man in det åländska företagandet av i dag i ett historiskt perspektiv blir bilden intressant. I dag finns mer pengar än någonsin tidigare i vårt samhälle. Mängden kapital i dag går inte ens att jämföra med hur illa det var på 1960– och 1970-talen. Ändå lyckades man då skapa några av de företag som fortfarande i dag står starkast av alla.

Tillbaks till allvaret och mer om arbetet i utskottet vilket tack och lov inte alls definieras med tillfredsställelse. Det betyder att kraften, viljan och nyfikenheten finns kvar! Förutsättningarna är heller inte dåliga. Vi är alltjämt ett skuldfritt samhälle och vi har stora tillgångar till skillnad mot exempelvis Finland där statsskulden spränger etthundra miljarderseurosgränsen.

Det har nu gått två år sedan detta lagting tillträdde och en ny regeringsbas bildades samtidigt som det nya finans- och näringsutskottet skapades. Läget var då kärvt med en tilltagande skuldkris och stor osäkerhet kring många framtidsfrågor. Det är i sig ingenting unikt. Framtiden har som bekant alltid vara svårförutsägbar. Skillnaden mellan dagens verklighet och gårdagens är dock finansiellt väldigt mycket annorlunda. Den utjämningsfond som tidigare fanns för att jämna upp skillnaden mellan goda och sämre år är nu förbrukad. Reserverna är borta medan skillnaden mellan intäkter och utgifter på Åland hänger kvar. Det råder alltjämt ett strukturellt underskott som förvärrades senaste sommar då intäkter motsvarande trettiotre miljoner euro försvann (i förhållande till tidigare prognoser) till följd av försämrad tillväxt i Finland. Det är bara fyra miljoner mindre än vad hela skärgårdstrafiken och hela Ålands gymnasium kostar tillsammans, vilket skänker perspektiv. Så mycket pengar försvann alltså från ett redan ekonomiskt obalanserat landskap.

Finans- och näringsutskottet gjorde för ett år sedan bedömningen att svårare tider stundar och bad därför om en halvårsredogörelse i syfte att understryka vikten av kostnadskontroll. Det blev en lyckad beställning, arbetet med redogörelsen skapade medvetenhet i förvaltningen och i viss mån även krisinsikter. För det är där vi är i dag. Till följd av flera års nedgång i den åländska och de omkringliggande ekonomierna är vi med god fart på väg mot en situation som inte blir enkel att kontrollera.

Kommunernas och landskapsregeringens offentliga konsumtionsutgifter uppgår i dag till cirka 250 miljoner euro. Under de kommande tre fyra fem åren händer inget omvälvande men efter år 2020 står vi inför kraftigt ökande kostnader till följd av den demografiska utvecklingen och normala justeringar och redan år 2030 visar prognosen från Åsub att vi spränger 860 miljoner eurosgränsen. Det är drygt tre gånger mer än i dag. Det finns alltså många och goda skäl att agera kraftfullt.

I syfte att göra rätt och gärna nu är det synnerligen viktigt att skapa bas för fortsatt och förnyad tillväxt i samhället. Tiderna är ansträngda men det skapar också möjligheter till nysatsningar, investeringar och kompetenshöjningar för att stå redo när recessionen är över. Detta gäller i stort sett alla branscher i vårt samhälle. I utskottet har vi särskilt försökt sätta oss in i den verklighet som de privata företagen genomlever och tvingas konstatera att oron är stor bland aktörerna som fruktar en svår vinter inom framför allt detaljhandeln. För att råda bot på det finns inga enkla lösningar men gemensamt för nästan alla branscher är viljan att bli sedd och bekräftad samt en genuin önskan att utöka samarbetet och samtalet dels mellan aktörer och dels tillsammans med förvaltningen. Begreppet kommunicerande kärl är slitet men vi valde i betänkandet ändå att använda det då det med stor pregnans beskriver verkligheten. Åland är en liten spelare i en stor värld och vi borde så ofta det är möjligt förena våra krafter gentemot omvärlden. Vi bestämmer själva över vår utbildning och vårt näringsliv och kan följaktligen röra oss på snabba fötter. Detta får inte tolkas som att det inte gjorts hittills. Vi vill bara understryka vikten av att ständigt vara redo till justeringar. Världen är en snabb handelsplats där den kvickfotade kan bli en vinnare. Av till exempel det skälet är vi från utskottets sida för ögonblicket tillfreds med att landskapsregeringen i ett sammanlagt trettiotal små och stora reformer föresatt sig att målmedvetet och på riktigt investera i framtiden. Det vinner alla på. Rätt hanterat kan detta arbete bli både omvälvande och framåtinriktat samtidigt. Likaså noterar utskottet med stor tillfredsställelse beslutet att driftprivatisera skärgårdstrafiken. Där kan ett embryo till nya rederier finnas vilket vore viktigt för att skapa ny framtidstro i den näring som de facto byggt vårt samhälle.

Jag vill självklart också beröra de femtio motioner som utskottet behandlade och som samtliga förkastades. Det låter brutalt och maktfullkomligt men sanningen är mer komplex än så. Finans- och näringsutskottet har nagelfarit varenda en av de femtio motionerna vilket är unikt. I andra parlament samlas motionerna från oppositionen i en klump och avslås utan större samvetskval. Så sker inte på Åland. Här måste vi och här vill vi lära av varandra. Utskottet har hört, vi har resonerat, vi har lärt av andra och varandra och jag vågar påstå att medlemmarna i utskottet i dag är betydligt mer insatta i näringslivets verklighet än innan budgetbehandlingen. Detta återspeglar sig i betänkandets texter vilka är vägledning för regeringen i dess fortsatta arbete.

Att ingen motion godkändes kan ändå låta underligt, för en utomstående. Förklaringen är följande. Vi lever i ett system där parlamentet är lagstiftare och regeringen den som ska föreslå och genomföra åtgärder. Så måste det nog vara för att det inte ska bli alldeles för rörigt i denna förvaltning. Vi kan inte ha fler regeringar än en. Jag är ändå helt säker på att genomgången av dessa femtio motioner och den övriga budgetbehandlingen över tid skapar insikter som leder till förändringar. Några exempel. Jag tror att motionen om barnfattigdom har allas sympatier men förslaget kräver mer arbete och finputsning innan förslaget kan bli verklighet. Det arbetet pågår inom regeringen och jag ser fram mot resultatet. En halv miljon euro extra till trädgårdsnäringen föreslås också liksom spridda penningskurar åt olika håll. Det är lovvärda tankar som bygger på att man ska försöka bli bättre på det man redan är bra på. Gott så, men i röret ligger ett meddelande till lagtinget om de kommande EU-programmen i vilket exakt sådana här förslag ska inkluderas. Jag förutsätter att om regeringen bedömer att någon bransch är i behov av sådana investeringsstöd ska det synas i en tilläggsbudget på vårkanten då även de övergripande ekonomiska ramarna ska slås fast.

Det har vidare bland motionerna föreslagits en tillväxt- och hållbarhetsfond där bland annat Paf-medel ska förvaltas. Kanske det är en god idé men utskottet stöder ändå tanken på ett stabilitetssystem, vilket landskapsregeringen föreslår, som till och med kan inkluderas i lagtingsordningen. Det är antagligen klokare och mer transparent. Ändå är jag säker på att många av tankarna i motionen sprider sig till beredningen av det nya stabilitetssystemet. Jag vill också nämna motionen om religionsundervisningen som jag först inte förstod då jag aldrig tyckt att man ska reparera något som inte är trasigt. Tack vare motionen och utlåtandet från lag- och kulturutskottet tycker jag nu mina egna insikter i likhet med många andras har vuxit. Så går det till när klokhet skapas. Man bryter åsikter och lär sig av varandra.

Med detta vill jag säga att trots att vi lever i ett system med en regering och en opposition finns all klokskap absolut inte bara i det ena blocket. Jag och mina så kallade regeringskolleger i utskottet har lärt oss massor under budgetbehandlingen. En förkastad motion är också en motion och innehåller idéer som föder tankar som sprider sig till det fortsatta arbetet i att utveckla Åland och vår välfärd. Vi måste tvinga oss att se helheten och vi måste hjälpa varandra att höja blicken. Större än så är inte vårt Åland.

En sak som utskottet inte nämnde i betänkandet men som vi uppfattat gjorde stor skillnad var halvårsredogörelsen som landskapsregeringen genomförde inför att lagtinget återvände efter sommaruppehållet. Av det skälet tar vi för givet att en liknande redogörelse görs upp även denna sommar. Utmaningarna i den ekonomiska verkligheten och effekten av alla reformer är synnerligen viktiga att hålla ett öga på. Jag är innerst inne ingen vän av halvårsekonomi men jag inser nyttan av uppföljning och om en sådan kan hjälpa oss alla att sätta in det som händer i dag och i morgon i ett större sammanhang är detta synnerligen viktigt.

Avslutningsvis vill jag rikta min tacksamhet till alla mina utskottskolleger vilka på olika sätt bidragit till detta betänkande. Det föreligger olika uppfattningar om vilka vägar vi ska välja men målet är enligt min uppfattning solklart för alla: ett bättre Åland och lyckligare ålänningar. Ett särskilt tack vill jag också rikta till utskottssekreterare Niclas Slotte som med fast hand och öppet sinne hjälpt hela utskottet i dess färd genom allmänna motiveringar och budgetmoment.

Mot bakgrund av detta får jag på finans- och näringsutskottets vägnar föreslå att budgetförslaget godkänns med de ändringar som framgår av betänkandet. Budgetmotionerna föreslås förkastas och jag utgår från att reservanterna själva berättar mer om sina reservationer till betänkandet. Tack.

onsdag 18 december 2013

Mindre flis till kommunerna

Den första delen av den stora budgetdebatten i Ålands lagting kom att handla om lagstiftning och indexjusteringen av de så kallade landskapsandelarna. Eller rättare sagt en inställd indexjustering. I syfte att spara drygt 700.000 euro föreslår landskapsregeringen av indexjusteringen slopas för år 2014, det blir alltså lite mindre ekonomisk ersättning till de sexton åländska kommunerna. För att göra det möjligt krävs en lagändring vilket finans- och näringsutskottet stöder. Min presentation av betänkandet lät så här:

Talman,
I den här salen har vi till uppgift att efter bästa förmåga arbeta för hela Åland och alla ålänningar. Det är en grannlaga uppgift för alla ösamhällen i hela världen. Det är utmanande att hitta arbetsplatser och skäl till inflyttning. Öar kämpar ständigt med infrastrukturen och kommunikationerna är det viktigaste vi har. Fråga annars de som bor kvar på den lilla Stillahavsön Niue som jag berörde tidigare i dag där befolkningen flyr mot bättre liv någon annanstans. 
Arbetet med att skapa ett levande Åland är alltså utmanande och komplext och synnerligen viktigt. Omvärlden är mer svårförutsägbar än på många år, såväl statsfinansiellt som strukturellt. De tidigare starka industrierna har det kämpigt i Finland och nya krav gör gamla verkligheter föråldrade.

Våra verktyg i uppdraget att bygga Åland är de skattemedel som står till landskapets förfogande. De har de senaste fem sex åren varit för små i förhållande till utgifterna. Denna obalans har dagens landskapsregering liksom gårdagens landskapsregering arbetat hårt med att rätta till. Ännu har det inte lyckats men det är viktigt att understryka att arbetet går framåt. Det är ett samhälle, hela Åland, vi hanterar. I dag ska vi prata om det Åland som skapar vardagen, tryggheten och omsorgen för ålänningarna samt till viss del också tillväxten. Det ska handla om kommunerna och landskapsandelarna till kommunerna.
Förslaget vi har på vårt bord är från landskapsregeringen och det går ut på att inte indexjustera landskapsandelarna till kommunerna för år 2014. Som vi alla vet är förslaget kopplat till hela den landskapsbudget som vi ska debattera vidare i morgon. Pengarna vi nu pratar om är inte stora i den hela bilden. Det handlar om inbesparingar på drygt 700.000 euro vilket är två procent av de totala landskapsandelarna till kommunerna på 35,7 miljoner. Eller knappt två promille av hela landskapsbudgeten på 387,5 miljoner euro. Jag uppfattar att det ibland är precis så här debatten på Åland går snett. Diskussionen blir att handla om enstaka träd istället för om hela skogen. Jag skulle önska att vi i denna utmanande ekonomiska tid skulle försöka höja blicken och sätta fokus tio och tjugo och trettio år framåt i tiden, inte nästa år eller ens de därpå följande. Vi måste göra om strukturer och det sker inte enkelt och det sker absolut inte av sig självt. Det kräver till vissa delar uppoffringar.
Såklart vill ingen dra ner på någonting men vi bär också ett ansvar mot våra efterkommande att skapa strukturer som håller i framtiden. Vi vet att vi står inför en skenande kostnadsutveckling när det till exempel gäller äldreomsorgen och den sociala vardagen. Det är ett faktum som måste hanteras i dag, inte i morgon. Därför väljer landskapsregeringen att låta bli att indexjustera landskapsandelarna i ett försiktigt försök att uppmuntra kommunerna till större och ekonomiskt kloka samarbetsformer. Det är en lite tydligare uppmaning till samarbete över kommungränserna än hittills och något utskottsmajoriteten ställer sig bakom. 
Det är inte första gången i historien som landskapsregeringen föreslår att indexjusteringen ställs in. Man behöver inte gå längre tillbaka i tiden än till år 2010 då den förra landskapsregeringen i ett försök att bromsa kostnaderna vidtog just denna åtgärd. Då levde vi i spåren efter finanskrisen 2008/2009. I dag är krisen minst lika djup. Den som då satt som finansminister var ledamot Mats Perämaa som nu i utskottet deltagit i behandlingen av detta lagförslag och även som förste undertecknare har reserverat sig mot beslutet att förorda förslaget. Den som då, för tre år sedan, reserverade sig mot förslaget var dagens lantråd Camilla Gunell, den som nu lämnat det aktuella förslaget. Detta ställer parlamentarismens utmaningar i ett väldigt naket ljus. Ens beslut baserar sig på om man för ögonblicket befinner sig i regering med ansvar eller i opposition. Detta är ett faktum som inte alltid gagnar arbetet för hela Åland eller bilden av det politiska livet i vårt parlament. Liksom när det handlar om att enigt företräda Åland utåt i olika sammanhang vore det viktigt att nå så bred parlamentarisk enighet som möjligt i de svåra ekonomiska avväganden som inom de närmaste åren väntar oss alla.
Över hela denna rätt gråmålade bild av vårt samhälle och vår ekonomi kommer också siffror från Finland som pratar om 7,4 procent eller 300.000 arbetslösa och en statsskuld som spränger etthundra miljarder euros nivån. BNP-tillväxten väntas bli minus en procent vilket inte hänt på många, många år och blir något som tvingar fram stora inbesparingar i välfärden. Det måste vi göra på Åland också. I Finland pågår i detta nu ett stålbad som riktar sig mot alla, inklusive kommunerna och det kommunala systemet. Där stoppar inte ens lagstadgade uppgifter nödvändiga inbesparingar och dithän är vi på väg även på Åland, om än i försiktigare omfattning. 
De offentliga utgifterna i Finland har till följd av den förlorade tillväxten i ekonomin ökat från 47,7 till 56,6 procent av den totala ekonomin på bara sex år. Där kortas till exempel självklarheter som mammaledigheten ner vilket stämmer till eftertanke. Det finns inte längre heliga kor i välfärden och då kan inte en indexjustering i landskapsandelssystemet få stå i vägen för bygget av ett fortsatt ekonomiskt bärkraftigt och hållbart samhälle. Vi på Åland måste vänja oss vid att inte bara få lite mindre utan dessutom betala lite mer. Men om det får vi återkomma i morgondagens debatt kring själva budgeten, dess inbesparingar, satsningar och möjliga effekter. Detta lagförslag är en liten men viktig början i arbetet med att skapa en helhetsbild över det åländska samhället, med fokus på individen och dennes behov.

Med hänvisning till detta föreslår utskottet efter omröstning att lagtinget antar lagförslag nummer 1/2014 beträffande landskapsandelarna. Till betänkandet fogas en reservation som det kanske är klokast att undertecknarna själva presenterar.
Framtiden kräver gemensamma krafttag från både yngre och äldre. 
Den här bilden illustrerar naturligtvis inte alls Åland. Men den är rolig för det!

tisdag 17 december 2013

Det sägs för lite om Niue!

Säga vad man vill om debatterna i lagtinget men så värst överraskande är de sällan. Det är oftast formulär 1A direkt ur lagtingsordningen och det pratas många gånger om i stort sett samma saker med lite olika nyanser, andra ord och varierande tonlägen.

Därför griper jag varje tillfälle till att sprida lite folkbildning runt mig även i den stora plenisalen där det sitter så mycket klokt folk. Tack vare OECD och den ständigt pågående jakten på skatteflyktingar får jag nu och då möjligheten till detta. Ålands lagting kan ju inte bara på rutin godkänna skatteavtal utan att bekanta sig i vart fall något med de aktuella områdena. Av det enkla skälet talade jag i går om världens största och troligen mest avlägsna lilla korallö, Niue!


Detta har jag roat mig med vid några andra tillfällen också:

1. Mitt allra första anförande i lagtinget handlade om bland annat Macao!
2. Schweiz gick inte att bara svepa förbi. Det finns en story att berätta.


3. Också så slog jag fast att det som händer i Panama inte längre stannar där.
Talman, 
Låt oss innan vi fortsätter med debatten om landskapsandelar och budgeten för nästa år för ett ögonblick låta våra tankar flyga till den lilla ön Niue i Stilla Havet. Det handlar om ett skatteavtal men jag vill gärna bredda diskussionen något. Vi tycker ibland här på Åland att vi är insulära och bortkopplade från land och små i en stor värld. Inte att förglömma de finansiella prövningar som snart ska dominera debatten. När det vemodet sätter in borde vi tänka på Niue. Där skulle man göra vad som helst för att bara ha sådana utmaningar som vi på Åland har. Ön Niue är till storleken en sjättedel av Åland eller 260 kvadratkilometer. Där finns fjorton byar och en befolkning på ettusensexhundra själar. För femtio år sedan räknade man in femtusen invånare.
Niue hör sedan år 1974 till Nya Zeeland, dit de flesta av ursprungsbefolkningen har flyttat, men har en autonomi i förhållande till Nya Zeeland som påminner om den åländska. Niue hör de facto till världens absolut minsta autonomier, sett till befolkningen. Och medan vi från Mariehamn har trehundra kilometer till Helsingfors har man från Niues huvudstad Alofi tvåtusenniohundra kilometer till Wellington. Flygförbindelsen är inte daglig utan sker snarare på veckobas. De flesta varorna kommer in till ön med fartyg.

Den som först upptäckte ön och berättade för västvärlden var ingen mindre än upptäcksresanden och legenden James Cook som från början kallade ön Savage Island; ungefär vildeön. Troligen eftersom han tolkade kroppsmålningar som blod. Det där med kulturella tolkningar har varken då eller i dag hört till det enklaste.

Niues läge är i dag skarpt på många vis, besvärligt och synnerligen utmanande. Bruttonationalprodukten är inte högre än 20 miljoner euro, att jämföra med Ålands 1,2 miljarder… Men trots utmaningarna är läget inte hopplöst. För det finns lösningar på de allra flesta problem om man bara letar tillräckligt noga. För Niue blev internet en av dessa vägar framåt. De var tidiga med att skaffa den egna toppdomänen .nu vilket kommer synnerligen väl till pass för hemsidor i Sverige, Holland och Danmark där ordet nu betyder samma sak. I dag är .nu den nästvanligaste domänen i Sverige med sju procent av marknaden att jämföra med drygt sextiofem procent för .se. Domänen .nu sköts dessutom sedan tidigare i höstas av Stiftelsen för Internetinfrastruktur i just Sverige. Några väldiga inkomster har detta inte medfört för invånarna på Niue som alltjämt är beroende av såväl substantiella bidrag från utflyttade och förmögna Niuebor men också i form av statliga pengar från Nya Zeeland som stöder de alltför små inkomsterna från turism och jordbruk. Domänen har ändå gjort det möjligt att koppla upp tretton av de fjorton byarna på internet och göra det möjligt för företag att erbjuda sina tjänster för hela världen trots de geografiska utmaningarna. Det är bra för annars kan en utväg vara utbrytning av uran. Det finns de som hävdar att Niue sitter på världens största uranfyndigheter. Någon brytning har dock ännu inte kommit igång.

Efter denna lilla utvikning och sammanfattningsvis stödjer finans- och näringsutskottet OECD:s kamp mot skatteflykt och föreslår i ett enhälligt betänkande att lagtinget ger sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar avtalet faller inom landskapets behörighet.
Det är svårt att komma så mycket längre bort än till den lilla korallön Niue från Åland...
…fast när man väl kommit fram ser det trevligt ut!

måndag 16 december 2013

Nu startar ännu en debatt

Hur ska det egentligen gå nästa år? Den frågan ställdes för tio år sedan, för hundra år sedan, för tusen år sedan och så vidare. Ännu har inget varit säker på svaret. För som alla vet är det när det går som det går som det blir som det blir.

I Ålands lagtings finans- och näringsutskott har vi under de senaste veckorna benat vidare i den budget som lades av landskapsregeringen i november. Våra slutsatser finns i ett betänkande som du hittar här. I ärlighetens namn ska man vara väldig intresserad för att läsa texterna som i vissa fall är såväl långa som detaljerade. Vill man få en enklare förklaring är det skäl att gå hit där jag och några till är intervjuade kring just detta betänkande som handlar mycket om den nödvändiga tillväxt som åländska företag sju dagar i veckan strävar efter och som samhället är beroende av.

De dagar som kommer handlar mycket om att med hjälp av ord argumentera om vägen mot framtiden är rätt eller fel. I dag måndag blir det debatt om slopandet av indexjusteringen av de så kallade landskapsandelar till kommunerna. Då ska det handla mycket om skyldigheten att höja blicken ovanför den egna bypolitiken i syfte att skapa förutsättningar för hela Ålands överlevnad. Justeringen är minimal men protesterna många, gissningsvis lika många som varje gång man försöker ändra något som varit givet. Temat tangerar fjolårets debatt. I morgon tisdag inleds själva budgetdiskussionen som i stora drag handlar om samma sak.

Allt medan arbetet med vardagen pågår utanför lagtingshusets väggar och julen står för dörren. Har du läge så kom förbi och titta och lyssna, vi börjar 13.00. Om inte så ha en bra arbetsvecka!


Här är lagtingets finans- och näringsutskott i full fart med sitt arbete!




100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...