fredag 30 november 2018

Lemland borde själv välja

Om någon skulle få för sig att du måste ge bort något du äger till någon annan skulle du antagligen protestera. I de lagar och regler som präglar ett rättssamhälle ingår att man själv bestämmer över sin egendom, alltså Rule of Law i praktiken.

Detta har Ålands landskapsregering (LR) helt bortsett från i sin strävan att centralisera och avdemokratisera den åländska vardagen. I ett initiativ tycker LR att Lemland borde avhända Järsö-Nåtö till Mariehamn och Mariehamn tackar och bockar medan lemlänningarna protesterar. Med all rätt. Självstyrelse är viktig på alla plan. Åland jobbar hårt med att förbli självstyrt i förhållande till Finland och inte minst därför bör vi också sköta om våra kommunala självstyrelser på bästa sätt. Jag hör till dem som tror att småskalighet är bättre än centralism när det gäller samhällsbygge. Politik handlar om engagemang och mångfald, inte maktspel.

Av det skälet ville jag inte att Mariehamn skulle avge något utlåtande kring detta förslag när stadsstyrelsen hanterade det förra veckan. Eftersom LR inte har med den kommunala självstyrelsen att göra ska man heller inte styra och ställa över gränser.

När det gäller hur samhällen sköts menar jag att våra mindre kommuner på väldigt många sätt är skolexempel på engagemang och att sköta sin egen vardag. Inte minst bevisades det av de talrika kommunrundor vi tidigare genomförde inom Centern. Läs och bli inspirerad:

• I Finström lever tron på den egna förmågan stark.
• Framtidstro är något som präglar Kökar.
• På Sottunga tar man hand om varandra på ett sätt som inte finns på många andra ställen.
• Kumlingeborna har en historisk skatt att värna men tycker förståelsen från centralt håll är svag.
• Entusiasmen för att klara sin egen vardag är omisskännlig på Brändö.
• Föglö är på flera sätt knutpunkten i skärgården.
• På Vårdö är det fortfarande ett öppet sår att man plockades bort som skärgårdskommun vilket lett till kraftig nedgång i kommunens näringsliv.
• Eckeröborna kom nästan man och kvinns ur huset när vi ställde till med möte i curlinghallen.

Allt är såklart inte perfekt heller i de små kommunerna. Till exempel borde skötseln av socialvården föras över till landskapsnivå i form av Kommunernas socialtjänst (KST). Detta har dock LR bromsat och förhalat av för mig helt obegripliga skäl. Ett KST skulle lösa oerhört många av de frågor som i dag är besvärliga för kommunerna.

Ålands landskapsregering vill ge bort nyckeln som går till Järsö-Nåtö till Mariehamn utan att fråga ägaren Lemland om det är okej. Inte så underligt är man i Lemland tveksam till detta. Ingen vill ge bort egendom man äger.

torsdag 29 november 2018

Om miljö och källkontroll

I veckan som gick blev miljöfrågor (igen) aktuella. Tidningen Nya Åland som i allt väsentligt utvecklats till socialdemokraternas eget husorgan valde att slå in vidöppna dörrar (hittar tyvärr ingen länk till själva texten)  vilket uppmuntrade mig att skriva en liten insändare:

Miljöparti i ord, inte i handling

Nya Åland hyllar de åländska socialdemokraterna för att de valt att ”gå i spetsen för miljöfrågorna”. Skälet är en budgetdebatt som nådde ”skrämmande nivåer”, vad nu det sedan betyder.
Socialdemokraterna prisas för att prestera engagemang i klimatfrågan och jag undrar: hur då!?

I debatten ställde jag samma fråga – vad ska vi på Åland göra för att skapa arbetsplatser och förutsättningar för näringsliv och företag, mot bakgrund av det tilltagande miljömedvetandet i världen.

Detta är ingen höger- eller vänsterfråga, det handlar om allt och då ville jag som lagtingsledamot höra en analys av ansvarig minister utifrån Ålands behov. Det är inte samma sak som att klimatfrågan ligger utanför Ålands kontroll, tvärtom. Vi vet alla att miljöarbete börjar i det egna hemmet. Ingen kallar klimatet för en icke-fråga. Ingen tycker miljö är oviktigt – möjligen med undantag av socialdemokraterna som väljer att sprida snömos istället för att prestera konkreta förslag.

Jag tycker Nya Åland borde fråga hur socialdemokraternas politik rimmar med pratet från talarstolen. Partiet har i sju år haft miljöministerposten. Hur mycket ny vindkraft har skapats? Har man börjat bygga biogaspannan som i ett slag skulle göra Åland mer hållbart? Vad är de konkreta exemplen på åtgärder?

Svaren är att dessa är ytterst få och i dag står socialdemokraterna tillsammans med liberaler och moderater bakom det ofattbara bygget av en jättebro på sydvästra Föglö som i ett slag skövlar och förstör orörd natur och dessutom är finansiellt oklok. Hur rimmar detta alls med att låtsas vara ett miljöparti?

Nyan går rätt in i Fake News-fällan genom att ge sken av att berätta hur läget är utan att kontrollera fakta. Detta gjorde även Carina Aaltonen i sitt av Nyan prisade anförande kring miljön i lagtinget. Aaltonen citerade friskt ur WWF:s rapport som nyligen ”slog fast" att sex av tio ryggradsdjur har utrotats. Problemet är att detta inte är sant. I rapporteringen hade resultatet förvanskats vilket rättades av alla seriösa medier dagarna efter den första publiceringen. Detta borde även en vaken Nyan-reporter ha upptäckt.

Läget är mycket allvarligt men vinner inte på att förljugas. Nyan gör sig skyldig till samma sak i hyllningen till socialdemokraterna. Man lyssnar och förleds av orden och glömmer bort att det alltid är handlingarna som räknas.

Jörgen Pettersson (C)

Bilden är lånad från Pixword och kan möjligen illustrera delar av verkligheten.

onsdag 21 november 2018

Hatten av för hårt jobb

Jag hör till de som i stort sett varje dag det senaste året följt arbetet med att bygga om Ålandsvägen. Det har varit ofattbart varma sommardagar, det har regnat, stormat och what not medan arbetet framskridit. Sten har lagts vid sten och gropar har grävts för att sedan fyllas, ledningar har flyttats och bytts ut och myllret har från läktarplats sett obegripligt ut.

Fram tills nu.

På söndag är det dags för nyöppning av stadens viktigaste paradgata och jag är en av de som nu lyfter på hatten; som jag aldrig bär men ni fattar. Jag är fylld av beundran för sättet på vilket detta mastodontprojekt har nått målet.

Jag har sett stenläggare Alfred Kemmelmeier mäta och måtta och bära och släpa – han måste vara den ålänning som arbetat hårdast av alla detta nådens år 2018. Jag har sett entreprenörer komma tidigt på morgonen och avsluta sent på kvällen, om alls. Jag har sett unga och äldre i varseldräkter som meter för meter arbetat sig norrut ända från GE-kontoret där jag sitter till rondellen som nu utgör slutmålet. Jag har sett härförare Håkan Lindén hålla i projektet och sett till att alla bitar snart är på plats.

Jag är alltså nöjd och glad över slutresultatet sådan vägen i dag ser ut. Det är lätt att tycka än det ena och än det andra om saker som sker med skattemedel och vad det gäller det finansiella torde slutnotan ännu inte vara klar.

I dag gläds vi åt slutresultatet och önskar alla inblandade några dagars livgivande ledighet efter detta största gatuprojekt i stadens historia. Bra jobbat.
Så här såg det ut för bara någon kväll sedan. Vid rondellen där statyn står till minne av Algot Johansson kryllade av folk som bar och grävde och grävde och bar. Precis på samma sätt man gjort under det senaste året.



fredag 16 november 2018

Tunneln tände debatten

Kära dagbok, i går var ytterligare en dag i detta liv och det handlade om budgetdebatt och hur Åland ska se ut i framtiden. Debatten var inne på tredje dagen och risken var hög för övermognad. Siktade därför in mig på de goda sakerna och hur vi kan stärka Ålandsbilden. Den brydde sig folk inte så mycket om. Men sedan nämnde jag tunneln och då tände debatten. Finns gott om ömma tår inom landskapsregeringen i dagens läge...

I verkligheten hade jag sju minuter på mig att prata. Texten nertill är typ oredigerad och lite längre men ändå något ditåt i enlighet med vad jag faktiskt sade.

När jag ser mannen på bilden undrar jag ibland om han faktiskt aldrig ler på bild. Kufisk typ.

Många repliker blev det men såvitt jag förstod höll alla med! :-)

Talman,


jag vill lyfta några visioner och sätta fokus på regionalpolitik, konkurrenskraft och nödvändigheten av att på så många plan som möjligt göra Åland mer känt i vår omvärld och framför allt hos våra grannar. Jag tycker Åland borde synas mer och att detta är något vi alla måste jobba hårdare med. Vår strategi borde vara att vad än de andra gör, borde Åland göra något annat. Vi ska vara unika i en alltmer likriktad värld.

I arbetet med att skapa ett intressant och större Åland är infrastrukturen direkt avgörande. Regionalpolitik är sist och slutligen bra vägar vilket skapar förutsättningar för liv och arbete. Här menar jag att det enda på riktigt vettiga sättet att skapa en framtid i skärgården är med hjälp av fasta förbindelser, alltså bil- och cykelvägar. Det håller i stort sett alla med om men ändå är det svårt att vinna gehör för nya idéer.

Trots att privata entreprenörer under det senaste året presenterat trovärdiga och väl underbyggda kalkyler och utredningar på hur en tunnel kunde byggas har landskapsregeringen valt att bortse från alternativet i samband med upphandlingen av Föglötrafiken. Jag hoppas verkligen det fortfarande finns ett sätt att lyfta denna fråga. En tunnel till Föglö skulle troligen bli rejält mycket billigare än att fortsätta med dagens färjtrafik. Det skulle också bana väg för andra satsningar. Tack vare den långsiktiga inbesparingen som en tunnel skulle medföra kunde vi dessutom skapa investeringsutrymme för en bro mellan Prästö och Töftö och därmed skulle Åland bli väldigt mycket större och mycket attraktivare för såväl fast boende, företag och fritidsboende. Detta skulle på riktigt göra Åland mer intressant för vår omvärld. Det skulle göra det möjligt att bo på Vårdö och jobba på Föglö, eller tvärtom. Det, mina vänner, är näringspolitik och regionalpolitik i en och samma mening. Därför är det också viktigt att bygga en öppningsbar bro mellan Bomarsund och Prästö.

En annan sak som gör Åland annorlunda än andra är vår självstyrelse som är unik och annorlunda och oerhört konkurrenskraftig. Jag pratar om såväl den åländska självstyrelsen i Finland som om kommunernas självstyrelse på Åland, båda är lika viktiga. Genom att bestämma själva skapar medborgare samhällen som även blir intressanta för andra. Här är Kökar och andra skärgårdskommuner ett utomordentligt gott exempel. På Kökar har lokalt engagemang satt fart på såväl butiksetablering som samhällsplanering. Häromdagen kom dessutom beskedet att 75 av 78 kökarbor i en enkät sagt nej till en tvingande kommunsammanslagning. Motiveringarna som finns att läsa på kommunens hemsida är starka, lätta att förstå och ett starkt bevis på vad självstyrelse egentligen är. (Jag gillar Kökar.)

Jag menar att bra regionalpolitik handlar om att uppmuntra våra små kommuner att skapa ett så bra lokalsamhälle som möjligt för sina medborgare. Vill dessa åländska institutioner göra detta tillsammans med andra kommuner är det bra, vill de sköta sig själva är det också bra. Jag tror att konkurrens och engagemang skapar tillväxt och jag tror att Kökar och andra ska stödjas i det arbetet, inte tvångsförvaltas av någon annan. I skärgården gör de facto kommunkanslierna skillnad och skapar ett samhälle som inte liknar andra och det är precis som det ska vara.

Vi tvingas i dag konstatera att antalet övernattningar och inresandet är i sjunkande på Åland. Skälen är många men jag tror att vår brist på berättelser är ett starkt skäl. Vi måste helt enkelt bli bättre på att förklara för alla turister varför Åland är ett måste att besöka. En av de starkaste berättelserna vi har är vår historia i form av Bomarsundstiden som vi inte har utnyttjat så bra som vi borde. Jag är alltså glad för att ett besökscenter nu finns med i budgeten. Åland behöver argument för att bli intressantare i besökarnas ögon. På Åland vände på många sätt hela den europeiska historien och det är en bra, underhållande och berikande berättelse som jag ser mycket fram mot att förverkliga. Jag har haft förmånen att sitta med i en arbetsgrupp för det blivande centret och jag står också till förfogande när det nu gäller att forma själva innehållet i besöksupplevelsen. Vill också tacka vicetalman Viveka Eriksson för gott samarbete i denna grupp. Vi sitter på en hittills outnyttjad skatt när det gäller att berätta den spännande historien om hur Åland blivit Åland. Den inkluderar världens första Victoriakors, ingenjörsskap, konst, krig, fred och kärlek, unikt militärt samarbete mellan Frankrike och Storbritannien, rädslan för ryssen och mycket mer; och allt hände på Åland!

När det gäller besöksnäringen vill jag i sammanhanget berömma landskapsregeringens tidigare beslut att finansiera en konstgräsplan i Mariehamn. Sport i allmänhet och särskilt fotboll skapar i dagens läge mer än i stort sett allt annat inresande till Åland och är hållbart och positivt laddat. Här är också viktigt att nämna såväl Pommern som Kastelholms slott vilka alla stärker berättelsen om Åland och gör Åland lite mer spännande.

Mot den här bakgrunden är jag också glad över att utbildningsavdelningen drivit på frågan om bolagiseringen av Högskolan på Åland, vår intellektuella hjärtstock. Det är dags att tydliggöra högskolan och sätta fart på hela organisationen. Jag hoppas verkligen att all inblandad personal och ledning inser vikten av att åstadkomma mer och skapa bättre och göra Mariehamn till en studieort att räkna med. Jag utgår också från att man avser göra detta inom ramen för befintlig budget som är rejäl på gränsen till frikostig och genom att använda befintliga byggnader hellre än fokusera på framtida visioner. Jag tror all kraft måste användas till att arbeta med vad man har, inte vad man kanske får.

Avslutningsvis några ord om tre av motionerna som ska hanteras av finans- och näringsutskottet. För det första är det oerhört svårt att i dag hitta rätt i den ofta väldigt snärjiga floran av möjliga finansieringsformer, något som lyfts flera gånger i denna budgetdebatt. Till detta ska läggas andra fonder och institutioner som erbjuder olika slag av stöd för till exempel internationella projekt. Detta stod klart när vi i den så kallade Bomarsundsgruppen diskuterade olika sätt att finansiera besökscentret, en snabb överblick gav många frågor men ganska få svar. Jag tror på att göra detta enklare genom en slags one-stop-shop inom näringsavdelningen där projektägare på ett tydligt sätt kunde få vägledning.

Den andra handlar om infrastruktur och Vårdö och beslutet att ta bort kommunens status som skärgårdskommun vilket över en natt förändrade möjligheterna för kommunens företag och medborgare. Det anstår inte ett rättssamhälle att sådant kan hända. Jag vill att finans- och näringsutskottet tar upp detta på nytt och åtminstone förklarar vad man gjort för att begränsa skadorna hos det lokala näringslivet och också i ett betänkande förklarar på vilket sätt beslutet har gynnat näringslivet och konkurrenskraften i skärgården och på resten av Åland. I mina ögon gjorde man Vårdö lite mindre nåbart vilket är motsatsen till att skapa förutsättningar.

Den tredje motionen jag gärna lyfter är behovet av ett Ålandskontor i Stockholm. Landskapsregeringen har lagt ner detta kontor och hänvisar till epost och någon form av agila metoder. Jag tror inte det räcker till när det gäller att stärka självstyrelsen. Jag tror på det mänskliga mötet och på en ständig representation av Åland i Stockholm. Hur mycket detta ska kosta är omöjligt för mig att uppskatta men jag är säker på att det är värt det. Jag menar att Sverige är en oerhört viktig del av framtiden för landskapet Åland och därför tror jag på att satsa på relationerna på andra plan än via epost och Facebook.

I folkrättslig och internationell mening är Sverige vår viktigaste garant när det gäller språket och självstyrelsen och därför behöver vi ett tydligt Ålandskontor som är en del i den svenska vardagen och påminner vår kanske viktigaste omvärld att vi finns.

Talman, den åländska konkurrenskraften är utmanad på många håll vilket återspeglar sig i våra företags samlade resultat. Vi kan inte sitta stilla och oroa oss för det ena och det andra när det till exempel gäller vad omvärlden gör, vi måste se till att vi gör det bästa av sådant vi verkligen kan påverka. Och där spelar landskapsregeringen en nästan lika viktig roll som det privata näringslivet.

torsdag 15 november 2018

Mycket att lära från Norge

I Norge är man typ världsledande när det gäller användande av elektricitet både på land och till sjöss. Dessutom är tunnlar något som håller hela landet levande, från norr till söder via öarna Froya och Hitra som i dag är Norges största fiskodlare. Näringspolitik är samma sak som infrastruktur och det har man begripit i Norge. När det gäller åländska tunnlar är det fortfarande trögt av obegripliga skäl.

Om detta och om Trondheim och Rosenborg har jag förresten berättat även tidigare. Här myntades bland annat begreppet Godfoten som i stora drag går ut på att du ska sträva efter att bli bättre på det du redan är bra på istället för att gå omkring och fundera på det du inte riktigt kan. Kloka ord av Nils Arne Eggen!

Skälet till det senaste besöket var ett möte i den så kallade Standing Committee i Östersjökonferensen BSPC. Det var första mötet efter den stora konferensen som ägde rum på Åland i slutet av augusti och jag rodnar efter alla lovord som deltagarna öst över Åland efter konferensen. Med all rätt, tack vare i första hand de anställda vid Ålands lagting klarade vi oss mycket bra i viktklasser långt ifrån våra egna.

Vid BSPC-mötet i Trondheim avhandlades olika saker med koppling till Östersjönn, miljöfrågor, säkerhet och framtid. Man kan läsa mer om mötet på norska Stortingets hemsida, på Ålands lagtings hemsida eller lyssna på den här intervjun som Ålands radio hade vänligheten att göra efter hemkomsten. Det är viktigt för hela Åland att det finns media som bryr sig om och begriper självstyrelsefrågor och Ålands plats i världen, public service gör sitt jobb.

Nye presidenten för BSPC Jorodd Asphjell och undertecknad skriver under besluten från Ålandskonferensen och skickar till EU:s högsta topp.

Trondheim är en fantastiskt vacker plats i världen.

Den här ån löper rätt igenom staden.

Nidaros katedralen är större än vad man förväntar sig och omskött in i minsta detalj.

Den här synen ser folk som bor i Trondheim alla dagar. Lyllos dem.

Bodo Bahr och Jorodd Asphjell sköter affärerna den här gången medan jag ser på från läktaren.

Sten Eriksson är sekreterare för den åländska BSPC-delegationen och en klippa när det gäller hur allt fungerar parlamenten emellan.

Egentligen går väldigt få saker upp mot en närbild på en katedral! 


Breven till Jean-Claude Juncker och Antonio Tajani innehåller resolutionen från Åland och ska förhoppningsvis bidra till ett bättre Europa.

Mer brev.

Familjefoto tar vi varje gång för att understryka att vi kommer från 22 olika parlament men vi delar omsorgen om Östersjön som förenar oss.

Bodo Bahr, Jorodd Asphjell och Jörgen Pettersson utgör just nu ledningen för BSPC.
Det här pressmeddelandet skickades ut direkt efter hemkomsten:
Åland deltog i Östersjömöte
Fjorton parlamentariker från alla nordiska samt baltiska länder, Tyskland, Ryssland och EU-parlamentet deltog under måndagen och tisdagen i BSPC:s Standing Committee (organisationens operativa ledning) som möttes i norska Trondheim under ledning av Norge som i höstas tog över ordförandeskapet efter Åland.

Under mötet presenterade bland andra Siemens sitt arbete med elektriska fartyg, batteriutveckling och mycket mer kopplat till sjöfarten. Dessutom fanns expertorganisationerna NTNU och SINTEF Ocean på plats för att redogöra om miljöläget i världshaven och Östersjön.

– Det står klart bortom alla tvivel att situationen är allvarlig. Utsläppen från världens fartyg måste ner och är på god väg att lyckas. Ett problem som ännu inte fått någon lösning är däremot mängden plast i världshaven. Särskilt allvarligt är utsläpp av mikroplaster där bilarna är de i särklass största förorenarna. Varje bildäck i hela världen avger 1,5 kg ofta giftiga plastpartiklar under sin livslängd. Sådana insikter är på riktigt svåra att ta in, säger Jörgen Pettersson som efter det åländska presidentåret nu är vice ordförande i BSPC:s Standing Committee.


I samband med mötet i Trondheim diskuterades även med hjälp av utomstående analytiker svaren på den resolution som skickades ut till samtliga BSPC-medlemmar efter konferensen i Hamburg 2017, något som även skett efter konferensen i Mariehamn i år.

– Det är uppmuntrande att se att alla medlemsländer svarat på våra förslag och även tar med arbetet i sina egna strategier. Parlamentariskt samarbete är framåtskridande och uppbyggligt i tider av ökad anspänning länder emellan, säger Jörgen Pettersson.

Avslutningsvis hyllades den åländska Östersjökonferensen av samtliga deltagare i en rad superlativ. I sammanfattningen beskrevs Ålandskonferensen som en av de absolut bästa någonsin!

– Vi är såklart glada för att de gillade vårt program och Åland. Alla inblandade i arrangemanget har skäl att känna stolthet över på vilket sätt vi tog hand om våra 180 gäster och såg till att de lämnade Åland lite klokare än vad de var när de kom!


Mer information:
Jörgen Pettersson, tel 04573135640

tisdag 13 november 2018

Unga med ryggrad är viktigt

Detta har jag sagt förut och därför säger jag det igen. En av fördelarna med att jobba i Ålands lagting är sådana dagar då jag får chansen att träffa åländska ungdomar som i olika skolarbeten bekantar sig med samhället på en mängd plan och platser. På den här länken möter ni några av alla som kommit och gått. Och här...

Häromveckan kom lyceisterna Albert Söderback, Adam Höglund och Tam Pham-Nguyen till lagtinget för att efterhöra Centerns syn på områden av särskilt intresse. Kommer inte riktigt ihåg allt vi pratade om men slogs av vetgirigheten och den orädda ton som präglade frågorna. Sånt gillar jag, Åland behöver folk med ryggrad i framtiden! Och ungdomar ska som bekant alltid vara lite smartare än vi som är äldre!

Vi pratade till exempel inflyttning och jag sade att Åland borde bli större och behöver växa på alla plan. Vi diskuterade också skillnaden mellan vänster och höger vilket enligt min mening och ganska svepande handlar om att vänstern vill att staten tar hand om medborgarna medan högern tycker medborgarna ska ta hand om staten.

Jag är i den meningen höger då jag tycker folk ska få möjlighet att sköta sina egna affärer utifrån sin egen bästa förmåga. Därför har jag svårt med den kommunreform som landskapsregeringen just nu vill genomföra och som med säkerhet leder till centralisering och nedläggning av till exempel perifera skolor. Jag tycker på riktigt hela Åland ska leva och är stärkt i den tanken efter de kommunrundor vi genomfört. Jag tror bestämt småskalighet skapar ansvar medan större enheter medför fler anställda och inte så mycket mer.

Tack till er som kom för att prata och lycka till med era uppgifter och minns att det viktigaste som finns är att skapa engagemang och en känsla av samhörighet. Ledarskap är att inkludera, inte köra över.

Albert Söderback, Adam Höglund och Tam Pham-Nguyen går i tvåan i lyceet och är vetgiriga och sugna på allt vad framtiden bär med sig!

måndag 12 november 2018

LR glömmer vad självstyrelse är

Tyvärr är jag upptagen med att stärka Ålands roll i Östersjön och därmed förhindrad från att delta i måndagens lagtingsdebatt om kommunreformen.

Östersjökonferensens (BSPC) ledning möts i Trondheim och där är det viktigt att vara på plats för att bygga vidare på den succé som hela Åland gjorde i samband med konferensen i Mariehamn i augusti.

Tack vare BSPC har vi stärkt Ålands roll som subjekt och aktör i Östersjön; hos Sverige, Ryssland, Estland, Lettland, Tyskland och så vidare. Åland har efter den stora konferensen lyfts fram som ett exempel på hur Krim kunde förvaltas. Vår självstyrelse är stark och beundrad av många av våra grannar. Den är också något som Finland borde känna stolthet över men de signalerna är tyvärr ganska svaga. Tvärtom verkar landets enda självstyrda område vara mer till besvär än nytta i Helsingfors. Detta sätt att betrakta minoriteter är dessvärre inget unikt för Finland.

När Ålands landskaosregering nu avser stympa det lokala självbestämmandet hos våra självstyrda kommuner gör man samma sak som Finland allt oftare försöker göra med Åland. Man ändrar reglerna, bortser från Rule of Law, och flyttar den politiska vikten från självbestämmande till fjärrstyrning. Detta är behändigt för administrationen men inte särskilt utvecklande för människor och företag och tillväxt.

Kommunreformen, sådan den är planerad av LR, avdemokratiserar och centraliserar och skapar likgiltighet inför rättssamhällets ramar. LR gör därmed som Sipilä och Soini och i förlängningen som Xi (Kina), Putin (Ryssland), Erdogan (Turkiet) och Trump (USA). Man förändrar genom att halsstarrigt bestämma, inte genom att lyssna och leda. Ålands landskapsregering anser (kanske) att jämförelsen är uppåt väggarna men tonen är densamma som de nämnda herrarna använder. Ändamålen helgar medlen, makten berusar och mycket vill ha mer och den kommunala självstyrelsen beskrivs som hot istället för möjlighet.

En liknande lagstiftning som den aktuella kommunreformen ser vi också i den likaså i dag aktuella revisionen av vallagen. Den innehåller sådant som är bra och rimligt och moderniserande, MEN den begränsar också antalet valbara kandidater. Detta minskar valfriheten och därmed mångfalden.

Kommunreformen centraliserar, likriktar, avdemokratiserar och har lagt en våt filt över relationerna mellan vårt landskaps institutioner. Till vilken nytta, kan ingen svara på förutom möjligen socialdemokraterna som i sann socialistisk anda tycker makt ska utövas av färre hellre än fler och till skillnad från sina kumpaner var tydliga med det i sitt valprogram. Att liberaler och moderater anammat detta kan inte förklaras med något annat ord än makthunger. I en form av politiskt Stockholmssyndrom har nämnda partier valt vänsterfilen för att få sitta med i regeringen.

Detta kan jag inte säga i lagtinget i dag eftersom jag talar mig varm för närdemokrati, självstyrelse och delaktighet för våra grannar i Östersjön. Där förstår man för det mesta vikten av att hålla liberalismen och entusiasmen vid liv i ett samhälle. Det önskar jag Ålands landskapsregering också gjorde.

Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot och vice ordförande för Östersjökonferensen

Finlands president Sauli Niinistö kom till den åländska Östesjökonferensen tidigare i höstas och fick bland annat en IFK-halsduk till sin sjuttioårsdag.

måndag 5 november 2018

Olyckligt beslut om Föglölinjen

Sent på fredagskvällen när de flesta av oss tagit Allhelgonahelg lade infrastrukturavdelningen vid Ålands landskapsregering in en extra växel och kommunicerade ut beslutet att upphandla en totalentreprenad på en elhybridfärja för Föglölinjen för 47 miljoner euro utslaget på 15 år. Bortsett från tidpunkten som signalerar stress är beslutet olyckligt av olika skäl – mest för de åländska skattebetalarna som ska betala kalaset som ingen med säkerhet vet vad kommer att kosta.
Till dessa 47 miljoner euro ska även läggas kostnaden för en 520 meter lång bro, genom orörd Föglönatur, som uppskattas till 27 miljoner euro i dagens penningvärde. Vi talar alltså om planerade investeringar på 74 miljoner euro för en färja och bro med årliga underhållskostnader, oförutsägbara bränslepriser och en livslängd på 30-50 år. Dessutom tillkommer matartrafiken till Sottunga som även den ska upphandlas på totalentreprenad till uppskattningsvis ett antal tiotals miljoner.
Det okloka i infrastrukturminister Mika Nordbergs (MSÅ) av allt att döma hastigt fattade beslut är oviljan att på allvar syna det privata tunnelalternativ som kunde sammanbinda Degerby med Svinö till en beräknad kostnad på 104 miljoner euro och en livslängd på 100 år; något som Sottunga, Kökar och Föglö uttryckt stark vilja kring.
Massorna från tunnelbygget skulle dessutom kunna användas för att bygga ett nytt färjfäste på östra Föglö dit skärgårdstrafiken kunde ledas och göra alla avstånd som måste trafikeras med fartyg kortare. Dit kunde också livlinan till Finland som i dag heter M/S Fjärdvägen dirigeras vilket skulle skapa omfattande infrastrukturella och ekonomiska vinster för alla på Åland. Det finns alltså stora fördelar med att samma huvudman bygger både tunneln på västra Föglö och hamnen på den östra sidan. Utslaget blir kostnaden per år sannolikt billigare än med fartyg och bro.
Undertecknad lämnade förra veckan in en åtgärdsmotion till Ålands lagting med förslaget att upphandlingen av Föglötrafiken även skulle inkludera tunnelalternativet för att på det sättet på riktigt göra Åland större och skärgården mer attraktiv för både företag och människor. Alla de som nyttjar tunneln skulle få mer tid över till annat vilket är samhällsekonomiskt klokt. Detta väljer landskapsregeringen att bortse från vilket är synd på många plan. Riskfyllt är det också att man snävar in upphandlingen så starkt, det kryllar inte precis av alternativa lösningar för isgående hybridfärjor vilket med stor sannolikhet leder till att priset blir högre, sannolikt dyrare än man i dag betalar för Skarven.
En fast förbindelse mellan Lumparland och Föglö skulle en gång för alla och långsiktigt skapa trygghet och framtidstro för hela skärgården. Att på tveksamma kalkyler gå in för att bygga en ny färja, utan att seriöst jämföra det med en tunnel, är varken visionärt eller lyhört. Tunnlar är inte science fiction, det är rätt och slätt en väg under berg och vatten och något som moderna samhällen i Norden dragit nytta av och skapat utveckling med. Det är nog dags att nutiden når även Ålands landskapsregering.

Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot
Nej, bilden föreställer inte läget på landskapets infrastrukturavdelning men ger nog en slags bild över åtgärden att berätta om upphandlingen av Föglölinjen sent på fredagskvällen...

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...