onsdag 30 januari 2019

95 år av erfarenhet

Tvära kast kan man säga att kastas från att ena dagen fira yngste sonens 18-årsdag och nästa Knut Mattsson som fyller 95!

Den 30 januari år 1924 tog Knutte Mattsson sig an världen. Det var en onsdag och veckan innan hade Lenin lämnat det jordiska livet. Världen befann sig i en brant ekonomisk uppgång som skulle få ett abrupt slut den 29 oktober 1929 då den stora depressionen drabbade USA. Så småningom skulle ett andra världskrig lamslå civilisationerna och mitt i allt det kämpade Knutte Mattsson på med än det ena och än det andra.

Det är en imponerade samling år som Knutte Mattsson samlat på sig sedan 1924 och i hans minnen finns en spännvidd som få kan mäta sig med. Han har upplevt självstyrelsens kamp på riktigt, han har rest och byggt och var bland annat mannen som startade chipsfabriken i Haraldsby.

Om detta har jag skrivit tidigare och det kan man läsa här, från hans nittioårsdag.

Stort grattis Knutte, ha en fantastisk födelsedag och ser fram mot att fortsätta våra diskussioner framöver. Och kanske skriva några fler insändare!
Knutte Mattsson till vänster tillsammans med gode och gamle vännen Kurt Eriksson när vi träffats för att diskutera självstyrelse och utveckling. Få saker går upp mot att lyssna på erfaren som kombinerat med nyfikenhet och arbetsglädje skapar en cool helhet.


tisdag 29 januari 2019

Zacke är mannen för dagen

Han heter Zacharias och i dag blir han 18 år. Vår minsting blir myndig och det väcker frågan vart tiden tog vägen. Det är naturligtvis inte omöjligt att det faktiskt gått 18 år sedan det bar av längs en isig Åsvägen till BB-avdelningen; men det känns osannolikt.


Vi fick som vi ville, det blidde en kille.
Jona & Mille.

Så löd födelseannonsen och resten är historia. De två bröderna Jona och Mille har med ibland varsam hand lotsat lillebror till rätta här i livet och lär fortsätta göra det även framöver. Att vara lillebror är inte lätt men Zacke har hanterat utmaningarna med både elegans och tålamod. Som minst i familjen är ens lott att anpassa sig till både det ena och det andra. Det har Zacke gjort. Munlädret är smort och kreativiteten stor liksom den sociala förmågan att med ett snett leende avväpna den mest dramatiska av situationer. Sådana har det såklart funnits några under de 18 år som gått sedan den tidiga måndagsmorgonen 2001 då livet IRL kallade. Sedan dess har vi lärt oss att Zacke:
- har en del kvar att lära sig om matlagning.
- är medveten om vad som krävs för att lyckas i lyceet men tycker det ibland blir lite för tråkigt.
- har en mycket säker stilkänsla när det gäller kläder.
- på lördag uttryckt önskan att föräldrarna håller sig någon annanstans än hemma. #18yearsirl
- är en arbetsmaskin i skogen; när han själv vill.
- tar sig fram på egen hand överallt och vart som helst.
- inte stod först i kön när tålamod delades ut. #villattdetskahändasnabbt
- och pudeln Nova är så nära brorsor man kan vara utan att vara det.
- nog väljer kvällar före morgnar när det är möjligt.
- osv.

I dag kom Zacke, 18, till kontoret med ett extra brett leende. Skälet var enkelt, i fickan låg ett sprillans nytt körkort som i ett slag skapar en helt ny frihet för vår minsting. Bilnyckeln jämte fordon försvann snabbare än jag han säga grattis grabben och sedan var det bara bakljusen som syntes. Det är på många sätt en bild av själva livet som förälder till en son med stor nyfikenhet på vad som väntar bortom nästa krök. Man får vänja sig vid att betrakta bakljusen och hoppas allt går väl.

Gratulerar på födelsedagen Zacke. Kör försiktigt. Håll ögonen öppna och undvik diken. Annars får du med dina bröder att göra!

Här kan för övrigt läsa om hur femtonårsdagen förlöpte. Och här när det var dags för 13.


Zacke P under den nanosekund det tog innan bilen var borta.
Jepp, det gick vägen och Åland har ytterligare en bilförare ute i trafiken.

måndag 7 januari 2019

Tuff start på nya året

Det är mycket som blir ganska litet ställt mot den naturkraft som slog mot Åland årets andra dag. Stormen som är den värsta som uppmätts i Finland ställde till med förödelse bortom det begripliga. Inte under modern tid har naturens vanligen vackra men barska krafter förvandlats till ett slagträ i en porslinsbutik i denna omfattning.

Vi föll den här gången offer för en perfekt storm som skapades av flera av varandra oberoende fenomen. Den bästa förklaringen har jag läst på Yle och den kan man hitta på den här länken.

Ålands radio startade knackigt men genomförde sedan en hygglig rapportering av allt som inträffade. Hade man varit lyssnarorienterade i högre grad än övertidsräknande hade man dessutom genomfört sändningar dygnet runt de första tre fyra dygnen och därmed skapat den lägereld som samhällen i kris så väl behöver. Public Service är viktigt men känslan infinner sig att man från ledningshåll inte riktigt tar sina uppdrag på det allvar som man exempelvis till sjöss hanterar sina övningar.

I dag startar lagtinget på nytt. Det återstår ett knappt år för den nuvarande regeringen innan valet den 20 oktober. Det är alltså snart tid att förklara vad som hänt i den politiska världen och dra slutsatser och göra upp planer inför det maktskifte som i stort sett alla efterfrågar. Mot bakgrund av stormen och dess kringverkningar känns dock politik just nu avlägset.

Ändå är vardagen snart över oss igen, på ett eller annat sätt, och den vill jag vara med och påverka även i fortsättningen efter bästa förmåga.

Reportaget som du kan läsa nertill sammanfattar i det stora hela min syn på hur Åland ska styras och det vill jag gärna vara med och arbete för även i fortsättningen. Det är ett styvt jobb av flera olika skäl men till de viktigaste frågorna som nästa lagting har att hantera handlar det om att återställa förtroendet mellan befolkningen och makten. Vi genomlever en slags kris men sådana är rätt hanterade starten på något nytt och fantastiskt.

I samband med de kommunrundor jag genomfört står det klart bortom allt tvivel att sättet på vilket landskapsregeringen försöker genomföra reformer är fel och upplevs odemokratiskt.

Ledarskap ska bedrivas genom att inkludera de som berörs, inte genom ukaser. Sådana skapar bara misstänksamhet och motvilja vilket inget samhälle är betjänt av. Jag vill att Sund går samman med Finström, att Saltvik går samman med Sund och att Lemland går samman med Lumparland. Detta går att sköta med frivillighet och gemensamma krafter och det vore ett viktigt steg på vägen.

Det är inte tillräckligt bra att lova att ”ingen ska dö” på vägen vilket socialdemokraten Nina Fellman använder som argument för en tvingande reform. Vännen Harry Jansson lyfte frågan på insändarplats och kräver ansvar från lantrådet vilket vore välkommet men knappast sannolikt. Den socialiseringsvåg som dragit fram genom landskapet de senaste åren är liksom stormen något vi aldrig sett maken till tidigare.

Ålands övergripande dilemma är konkurrenskraften gentemot omvärlden. Vi måste arbeta på alla fronter för att framstå som annorlunda i jämförelse med hur det är i Finland och Sverige. Bara genom att sticka ut kan vi locka turister och inflyttare och företagare att satsa på Åland. Här menar jag att vår lokaldemokrati är en viktig nyckel. Åland är i dag ett agilt samhälle som med kraften i sina kommuner kan erbjuda lösningar på ett helt annat sätt än stelbenta strukturer som vi till exempel ser prov på i andra sammanhang.


Målet med all form av offentlig maktutövning är att låta individualismen blomstra och entreprenörskap växa. Vi måste skapa ett samhälle där det är tillåtet att misslyckas för att sedan lyckas. Vi ska vara ett samhälle där vi alltid hellre lyssnar på strängen som brast än att inte spänna bågen. Detta innefattar till exempel utbildningssektorn där högskolan borde bolagiseras och förses med en styrelse som höjer blicken högt ovan dagens verklighet. I mitt arbete med att ge ut Ålands Sjöfart ser jag det gång på gång.

Den åländska sjöutbildningen har varit ett kvalitetsbegrepp över hela världen men är det inte längre i lika hög grad. Det är inte okej. På Åland finns huvudkontoren för extremt framgångsrika rederier. Här är det därför ett krav att vi även ska bygga upp en utbildning som är världsklass, allt annat är för lite. Det arbetet borde börjas redan i går.

Jag nöjer mig med detta i dag. Det finns gott om tid att återkomma till andra saker som borde skötas annorlunda. Tag hand om varandra och lär dig hantera motorsåg, då borde du inte sakna sysselsättning under det närmaste året! Och just det, god fortsättning.

Gubben i skogen är jag efter en lång dag med motorsåg och fler nedfallna träd än vad som är möjligt att begripa.

I det stora hela stämmer denna text fortfarande väl överens med verkligheten och därför står jag till förfogande när det stundar val den 20 oktober.


Få saker går upp mot en lägereld efter en dag i fält. Och när det gäller den perfekta korven är det precis som det alltid varit, den avnjuts bäst med bränd grillyta och djupfryst inuti! :-)

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...