söndag 31 juli 2016

Till minnet av de som drunknat

Denna söndag är annorlunda, såklart, det är egentligen alla söndagar. Fast i dag är det exakt åttio år sedan Mannen vid ratten-statyn restes i Mariehamn och därför en märkesdag att hylla. Skulpturen skänktes till staden av ett lantbruksråd vars far föddes under den mest dramatiska Bomarsundstiden, blev föräldralös, gick till sjöss, kom hem rik, blev ännu rikare och Mariehamns typ mest betydelsefulla gestalt, konkursade, gick tillbaka till sjöss igen för att där drunkna i brinnande storm.

Berättelsen om Johan Edvard Sundström innehåller allt. Läs det hela på den här länken som går till Ålands Sjöfarts Mannen vid ratten-special! Minns de som lämnat oss och hedra deras minne genom att gå ner till statyn vid Ålands sjöfartsmuseum och säg tack eller nåt. Tack vare orädda sjöfarare har Åland blivit vad det är.
Mannen vid ratten fyller 80 år i dag. Statyn restes i Mariehamn den 31 juli år 1936 och har sedan dess utgjort en samlingspunkt för att minnas ålänningar som omkommit i havet.

lördag 30 juli 2016

Brexit ett hårt slag mot EU

Hade i veckan nöjet att gästa Godby Rotaryklubb för att prata om Brexit, Storbritanniens beslut att lämna EU. Det är inte jätteenkelt att göra en analys på det men ungefär så här sade jag:

Hej och tack för möjligheten att komma hit och prata om den största händelse som Europa drabbats av sedan Berlinmuren föll år 1989. Vi ska alltså diskutera Brexit och det omvälvande faktum att England kan komma att lämna den europeiska unionen. Några andra likheter mellan de två händelserna finns inte. Berlinmuren raserades eftersom människor krävde frihet och fred och kommunismen var död. Brexit är raka motsatsen och ett resultat av främlingsfientlighet, skrämselpropaganda, misstänksamhet, svag journalistik och rena lögner i debatten inför folkomröstningen.

Detta handlar inte heller bara om England och EU utan om en tilltagande polarisering i hela världen. Brexit är en del av sjukdomsbilden liksom Trump i USA, Erdogan i Turkiet, Orban i Ungern, Putin i Ryssland och så vidare. Vi lever i utmanande och faktiskt ganska omskakande tider där det i allt högre grad blir vi mot dem och vice versa och nationalismen gör tillvaron svårförutsägbar. Den historiskt intresserade ser likheter med det som händer i dag i jämförelse med det som hände på 1930-talet och slutade i världskrig. Kan det gå så långt i dag? Hoppas såklart inte men mot bakgrund av det som faktiskt händer ser det inte så lovande ut.

Min egen insyn i Brexitprocessen baserar jag huvudsakligen på två engagemang. Jag är ordförande i International Island Games Association och jobbar nära de brittiska öarna Isle of Man, Isle of Wight, Guernsey, Jersey, Sark, Alderney, Shetland, Western Isles, Ynys Mon och Orkney vilka alla på olika sätt berörs av beslutet. I öspelsfamiljen finns också Gibraltar där man just nu är oerhört nervösa över vad som komma skall och vår titelsponsor är NatWest som hör till Royal Bank of Scotland där man gnuggar geniknölarna och söker lösningar på det dilemma som väntar. Vid sidan av det har Åländsk Center som jag också är ordförande för observatörsstatus i det europeiska Aldepartiet, troligen det parti som tydligast av alla tagit ställning för Bremain, att Storbritannien skulle stanna kvar. Övriga brittiska partier är djupt splittrade i frågan.

So. What happened? Som britterna själva allt oftare frågar sig.
Att Storbritannien skulle lämna den europeiska union de varit med och skapat fanns egentligen inte på kartan. Ja, det vankades folkomröstning och sådana kan studsa lite vart som helst men i slutet av dagen skulle det ordna sig och unionen skulle kunna fortsätta, om än med en kraftig varning om att något måste göras. Det är nämligen solklart, det finns ett missnöje med tingens ordning och särskilt den flyktingkris som satt hela unionen och alla samarbeten i gungning.

Mot den bakgrunden ska man se midsommaraftonsmorgonen då det stod klart att 52 procent av de röstande britterna ville lämna EU medan 48 procent ville stanna kvar. England som vann det andra världskriget och som vet vad konflikter kan leda till valde att lämna den gemenskap som inte är perfekt, om det finns sådana, men som skapat fred i en krigisk världsdel. Jag och väldigt många fler trodde såklart inte våra öron. Visst har de tum och vänstertrafik och konstiga matvanor och Coronation Street och excentriska traditioner och annat underligt men England har ändå alltid, för mig, varit en bildad och framgångsrik del av världen. En aktiv del som tagit ansvar, påverkat och verkat för det intellektuella djupet i diskussionen. Är allt det borta nu?

Nja, inte än i varje fall. Läget är följande. Folkomröstningen var rådgivande. Det krävs ett regeringsbeslut att aktivera artikel 50 i Lissabonfördraget vilket inleder processen att skilja Storbritannien från EU. Nya premiärministern Theresa May är den som håller i pennan som utgör svärdet. Hon har sagt att ”Brexit means Brexit” men är antagligen medveten att det är svårare än så. EUs övriga medlemsstater vill att det ska ske snabbt, men beslutet hör ändå hemma i 10 Downing Street. Sist och slutligen var det inte en stor majoritet bakom beslutet och i efterhand framstår valet som omöjligt. Påverkare som Alastair Campbell, mäktig PR-gubbe och tidigare Tony Blairs högra hand har vädjat till premiärministern att göra om valet och göra rätt. Framför allt är det konsekvenserna av att lämna som måste göras tydligare. Här har vi till exempel alla pensionärer vars besparingar krympte ögonblickligen efter omröstningen på grund av att pundet föll kraftigt. Jepp, sådana effekter når även oss, börser och valutahandlare är internationella handelsplatser och faller en berörs alla.
Paradoxalt nog var det flest äldre som röstade för att lämna EU. Det var på många sätt en kamp mellan att återgå till det gamla eller ta sig an det nya. Det gamla vann men eftersom inget är klart innan allting är klart tror jag det fortfarande finns hopp för att Brexit aldrig genomförs. Allt tyder på att landet inte har råd, det går inte att äventyra generationer och kasta bort miljarder i investeringar bara för att populism besegrat förnuft och rädsla visat sig starkare än mod.

Det mesta handlar sist och slutligen om ekonomi och Storbritannien med London som spjutspets hör till världens allra mest glödande finansiellla kärnor. Så vill alla att det ska fortsätta vara och därför röstade Londonborna med förkrossande majoritet för att stanna i EU. Hittills tyder det mesta på att Bremain hade varit att föredra. I dag är pundet tio procent lägre än före omröstningen och på sin lägsta nivå sedan år 1985. Pinfärska siffror från det så kallade inköpschefsindexet visar att den brittiska ekonomin närmar sig fritt fall. Inte sedan finanskrisen år 2009 har tappet varit lika dramatiskt. Brexit har redan kostat ofattbara belopp men kritikerna menar att det bara är början. När Storbritannien lämnat EU, det kan i teorin vara klart i december år 2018, är det en helt ny marknad vi har att göra med. Då ska 43 års samarbete och frihandel vara ersatt med något annat, detaljerade handelsavtal med Mexico, Mongoliet, Sydafrika, Colombia, Åland och 200 andra parter vara avklarade.

Mina kompisar i den brittiska bankvärlden är skeptiska till detta. Det finns ju till exempel inte längre någon som minns hur man gör dessa bilaterala avtal. England har varit en av de starkaste krafterna i EU för att specialavtal inte ska behövas.

Alltså, läget är alltjämt oklart och förblir så tills Brexiten är genomförd. Hittills står det klart att EU vill att det ska ske snabbt, England kommer till exempel inte att som planerat bli EU:s ordförandeland år 2017 vilket även betyder att Finland tar topposten år 2019 istället för 2020.

På “mina” öspelsöar är det blandade känslor efter omröstningen. Isle of Wight med sin åldersstigna befolkning var den enda som röstade för Brexit. På Gibraltar var det tvärtom. 94 procent vill stanna kvar. Det är inte så konstigt. Tusentals spanjorer kommer varje dag över gränsen för att jobba i Gibraltar. Vad händer med dem då Brexit är genomför? Svaret är oklart och hänger på de förhandlingar som ska genomföras. Oklart är även läget på Guernsey, Jersey och Isle of Man, tre öar som lever gott på finansiella tjänster. Här råder ändå viss optimism, ett skakigt England kan betyda möjligheter för dem. Hela Skottland vill stanna kvar vilket också gör en Brexit kolossalt konstig. Wales röstade med svag majoritet för att lämna vilket på ett logiskt plan är underligt, Wales hör till de stora vinnarna när det gäller EU-finansierade investeringar i exempelvis infrastruktur.

Trots allt detta måste man också välja att se möjligheterna. Att England lämnar EU är kanske bra eller kanske dåligt. Det bedrövliga är för alla oss andra de motsättningar som folkomröstningen bringade i dager. Mängden hatbrott med rasistiska motiv har ökat kraftigt i Storbritannien efter omröstningen, tonen i debatten är bedrövlig och populismen når helt nya höjder. Alla medel är tillåtna i jakten på att vinna röster. Det är inte längre viktigast att ha rätt, det tycks viktigare att få rätt; kosta vad kosta vill. Här kan man se samma ton hos Donald Trump i USA. Det är viktigare att krossa och håna motståndet än att leva på sina egna idéer. Detta är bedrövligt, ledarskap borde handla om att få andra att växa, inte tvärtom.

Hur ska då Åland klara sig i detta? Frågorna är många men svaret är enkelt, det är omöjligt att säga. Brexit kan göra handeln gentemot England svårare vilket drabbar många åländska exportföretag. Det kan också skapa nya och andra affärer, som på Guernsey och Jersey och Isle of Man. Som vanligt handlar det om att söka möjligheter istället för problem och det har åländska entreprenörer över tid varit skickliga på. Brexit innebär inte att britter slutar existera och köpa grejer. England finns kvar. Efterfrågan är kvar liksom möjligheterna. Brexit är trots allt början, inte slutet, och hur illa man än kan tycka om det gäller det att nu och snabbt ta reda på vad vi kan göra för Storbritannien och hur det kan komma oss på Åland till nytta. Detta borde bevakas genast, Finlands statsminister Juha Sipilä har gett sina ministerier tid till augusti för att formulera sina första positioner den dag England utlöst artikel 50 och inleder förhandlingarna. Då gäller det att vara beredd på att agera, inte reagera.

Sammanfattningsvis. Det råder en allt tuffare ton i samtalet över hela världen. Detta leder till konfrontationer och kriser, rädsla och misstänksamhet. Därför valde britterna att rösta för att lämna EU. Mot den bakgrunden vore det viktigt att minnas presidentfrun Michelle Obamas ord från häromdagen. ”If they go low, we go high”, för svårare än så är det egentligen aldrig. Det övriga Europa borde nu bli bättre på att förklara för Storbritannien varför tillsammans är bättre än ensamt. Den här debatten vinner vi inte med hjälp av ännu hårdare ord, detta kan bara lösas genom konstruktiva samtal.

 
Foto: Wikimedia Commons.

fredag 29 juli 2016

Kvinna med hund hörde skott

Det blev en faslig uppståndelse efter mitt inlägg i debatten om varför polisen tycktes agera nonchalant när en stadsbo anmälde kulhål i fönstret i sitt hem. Polismästaren Maria Hoikkala svarade i insändare i dag men undvek omsorgsfullt kärnfrågan, om prioriteringen faktiskt blev rätt den här gången. 

Hur som, den åländska allmänheten är på hugget och en av dem som läst insändaren skrev följande:

Hej heter NN och läste din insändare i tidningen ang skottet i fönstret i Västernäs och tyckte det är bra att du tar upp det! Är lika förvånad som du att inget görs Var nämligen ute med min hund på gångbanan mellan Skrakvägen och Doppingvägen i söndags morse mellan 06 och 06.30 och då hör jag skott! Både hunden och jag reagerade (han är inte skotträdd) men inget mera hände annat än att jag tyckte det var lite obehagligt för det verkade så konstigt med skott i den stilla morgoren.😞 När det sedan kom i tidningen förstod jag ju vad det var och tänkte att polisen säkert hör av sej om dom vill ha iakttagelser men icke :(  Ville bara berätta detta åt dej så du kan fortsätta ifrågasätta dem skjutning är inte ok!!! Ha en bra dag.

  
Så här rapporterade Ålandstidningen om polisens svaromål på min fråga om prioriteringar.

torsdag 28 juli 2016

Vad var viktigare än kulhålet?

Häromdagen berättade Nya Åland att en man i Mariehamn kommit hem till sin lägenhet och där upptäckt att ett fönster beskjutits. Han ringde polisen som kom till platsen och åkte därifrån utan att egenligen göra något. Detta väcker många frågor men den viktigaste av dem alla är vad som var viktigare denna söndag? Skrev därför en insändare och ber om svar:

Vad var viktigare än kulhålet?

Jag läser Nya Ålands toppnyhet i tisdags. En lägenhet har beskjutits och av bilderna att döma med ett mer potent vapen än de luftgevär som ibland kan användas för hyss eller liknande upptåg. Alltså. En lägenhet i Mariehamn har beskjutits med ett skarpladdat vapen. Vännen Anders Mattsson vid polisen bekräftar att anmälan existerar men att man är få patruller vilket innebär prioriteringar och därmed hamnade denna incident tydligen längst ner i lådan. Det är intressant av det skälet att skottlossning normalt betraktas som ett ganska allvarligt brott.

Om det dessutom stämmer att poliserna som kom till platsen inte gjorde en rejäl teknisk undersökning och som lök på laxen lämnade kulresterna på platsen har vi ett problem som är betydande. Jag är kanske konservativ men jag tycker det är direkt olämpligt att drabbas av kulhål i sitt hem och jag hoppas verkligen att den dag det händer mig mötas av mer professionella poliser. Mot bakgrund av den nonchalans som detta andas skulle jag vilja att polismästare Maria Hoikkala bringar klarhet. Min fråga lyder: Vad var viktigare i söndags än att sätta full kraft på att reda ut varför en lägenhet i Mariehamn beskjutits med ett skarpt vapen?

Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot

 
Här är storyn om kulhålet i fönstret som polisen inte hann med. Undrar därför vad det egentligen var som upplevdes viktigare än just detta. 

onsdag 27 juli 2016

Krafttag för åländsk mat

En av de allra mest avgörande frågorna i år och alltid är hur vi ska bibehålla och skapa nya arbetsplatser på Åland. Och hur åländska produkter ska nå marknaderna utanför landskapet. I våras blev detta särskilt tydligt då norska Orkla hotade lägga ner fabriken i Haraldsby. Detta blev ett skrämskott som satt fart på hela branschen.

Läget är nu och i höst och framöver skarpt alldeles på riktigt. Är det dyrare att producera saker på Åland än på andra platser försvinner produktionen härifrån. Det är marknadsekonomins kärva budskap. Under sommaren har även Dahlmans känt av detta då åländska djuruppfödare vänt sig till Sverige där priserna är bättre, på samma sätt som ÅCA förlorat mjölkproducenter till Arla. Kostnaderna för till exempel el och avlopp och vatten är för höga på Åland i jämförelse med omgivningen. Sedan tillkommer sjötransporter också.

I ett försök att förstå situationen och hitta lösningar kallar Åländsk Center till Sommarting den 14 augusti. Temat för dagen är primärproduktion och deltagarna i panelen är de mest inflytelserika aktörerna i det åländska livsmedelsklustret. Vi inleder med Ålands producentförbunds ordförande Tage Eriksson och följer upp med presentationer från Dahlmans, ÅCA, Ålands trädgårdshall, Ålands fiskare och Chips/Orkla. Avsikten med hela Sommartinget är att skapa insikt i och förståelse för hur det hela fungerar. Åland är litet och allt hänger ihop.

Är du intresserad av denna för Åland avgörande näring är du varmt välkommen till Uffe på Berget. Det är första gången någonsin hela den samlade branschen finns på en och samma plats i syfte att hitta gemensamma lösningar på morgondagens utmaningar.

Alla är välkomna för att diskutera framtidens åländska livsmedelsindustri.

tisdag 26 juli 2016

Spridda minnen från sjön

Sjöfart är något som sker ständigt och alltid. Kanske inte så konstigt när man bor på en ö... Trots det var gårdagen speciell av två olika skäl. Dels var det sextio år sedan Andrea Doria sjönk efter en kollision med Stockholm utanför New York och dels kom polarlyxjakten Legend på Ålandsbesök. Dagen avslutades med fotbollsmatch och lite musik. Ha en fortsatt fin vecka, det är trots allt den allra sista juliveckan för i år.
En fin bild från Västerhamn år 2014 då det fartyg som tidigare hette Stockholm och sänkte Andrea Doria hälsade på.

måndag 25 juli 2016

Hellre avlopp än husbilar...

Noterar att campingägare och andra är sura på att det saknas ordentliga regler för hur husbilar ska övernatta i Mariehamn. Som om det inte var precis det vi sade häromåret. Jag motionerade till och med om detta och menar fortfarande att vi borde agera för att locka hit Europas just nu snabbast växande turistsegment.

Det blev en slags ”beredning” men inte mycket mer. Jag tycker fortfarande förslaget är briljant och viktigt! Så här föll orden i den avslutande debatten där det stod klart att avloppsbrunnar var viktigare än turister...

Tänk detta vid Slemmerns strand. Vilket paradis för husbilar!

söndag 24 juli 2016

Ta’t chill, det är söndag

Den stilla veckan fortsätter, i dag med ännu en söndag, veckans i särklass tråkigaste dag. Uthärda så är måndagen snart här!

I dag kom också beskedet att Thorbjörn Fälldin lämnat oss. Skrev därför några rader till hans minne.



lördag 23 juli 2016

fredag 22 juli 2016

torsdag 21 juli 2016

Anderssons med sångsinne

Vilken kväll! Vilken artist! Vilken omgivning! När sångaren och låtskrivaren Frida Andersson uppträdde i båken på Kobba klintar häromkvällen stod tiden för ett ögonblick stilla. Hon showade, pratade, sjöng och underhöll med en självsäkerhet jag bara trodde fanns hos världsstjärnor. Hon skojade och var blixtsnabb i repliken, säker i tonen och skojig i rösten.
Frida Andersson är från Ekenäs men bor sedan sju år tillbaka, om jag minns rätt, i Stockholm. Hon har såklart åländska kopplingar i form av tidigare radiojournalisten och gitarristen UffeAndersson som för övrigt kan konsten att låta som en trombon i högre grad än trombonen själv. Det fick vi höra under extranumren då Frida tog farbror Uffe upp på scenen.
Frida har uppträtt tillsammans med Bo Kaspers Orkester, hon skriver själv och hanterar gitarren med självklarhet och och respekt – samtidigt. Jag skulle inte bli förvånad om Frida inom kort blir en ny shining star på den nordiska artisthimlen. Hon har de kvaliteter som krävs för att nå ända fram. Lycka till.
Det är i stort sett omöjligt att ta en vettig bild på kvällen i båken på Kobba Klintar. Det är vackert så det värker men också motljus som förstör bilen. 


onsdag 20 juli 2016

Hos Centern får alla växa

Att politiker bjäfsar med varandra hör till spelets regler. Men ibland är det dags att reagera. Som till exempel när skrivare som Camilla Gunell blandar samman päronträd med cyklar och tycker hon nått en slutsats. I sektliknande organisationer kanske totalitär makt och likriktade åsikter fungerar. Inte hos Centern. Därför skrev jag en insändare som lyder så här:
I gårdagens tidningar fanns en insändare där vicelantrådet och socialdemokraten Camilla Gunell gnäller på Runar Karlsson (C) och samtidigt drar in partiet Centern i diskussionen. Där vill jag säga stopp. Inom Centern råder åsiktsfrihet och fri debatt. Det är bra för det skapar spänst och till sist kloka beslut, hela Åland till gagn. Därför var också de flesta reformer som genomfördes eller påbörjades under den förra regeringsperioden ett resultat av Centerns ministrar Roger Nordlund och Veronica Thörnroos. Efter diskussioner i lagtingsgruppen kunde de driva sina frågor starkare. Utan Thörnroos’ envisa och beslutsamma arbete med privatiseringen av skärgårdstrafiken hade läget för skärgården varit sju resor värre än i dag. Tack vare Nordlunds insatser är projektet med en bättre socialvård på Åland (KST) nu på gång.
Centern tar ansvar och vi jobbar på riktigt med jämställdhet över hela Åland, till exempel i fördelningen av topposter. Det gör väldigt få andra partier och absolut inte S. Vi har i debatten inte ifrågasatt behoven av besparingar men vi har ställt oss frågan om det som nu sker är rättvist, att spara på de mjuka värdena och samtidigt bygga en tvätthall åt trafikavdelningen. Vi föreslår en privatisering av vägunderhållet vilket skulle spara stora pengar men även här blundar regeringen. 
Vi har bett om en jämställdhetsanalys när det gäller inbesparingarna i ÅHS och i kommunerna. Väldigt mycket tyder på att det är kvinnor, barn och åldringar som får betala det högsta priset. Mot den bakgrunden hittade antagligen Runar Karlsson en öm tå när han ifrågasatte S-ideologin, det är viktigare för S att sitta i regeringen än att leva som man lär. Makt gör att principerna åker ut genom fönstret.
Centern kan med stolthet se tillbaka på fyrtio års regerande som skapat ett av världens mest välmående samhällen. Det fortsätter vi med i vår nya roll och vi protesterar när prioriteringarna går snett. Det är i dag vår uppgift att kritiskt syna regeringens politik och förslag. Svaren på de frågor som Centern ställde i samband med budgetbehandlingen lyser dock fortfarande med sin frånvaro.
Oppositionen ska vara saltet som håller den åländska regeringspolitiken frisk, och sådant kan ibland svida. Vi fortsätter göra vårt jobb i opposition lika starkt och målmedvetet som när vi var ett regeringsparti. Ålänningarna har rätt att få höra de kritiska frågorna – och också rätt att få höra svaren från regeringen.

Åländsk Center
Jörgen Pettersson
Ordförande
Camilla Gunell när hon gnäller på Runar Karlsson men inte riktigt träffar målet.

tisdag 19 juli 2016

Elden lös på Rödhamn

Var på Rödhamn i går för första gången i år och satt och fikade i solen och lugnet nere vid kajen. Plötsligt kom ropet: ”Titta vad det ryker där uppifrån.”


Så var det. Tydlig brandrök tornade upp sig från nånstans mitt på ön, längs vägen till mangårdsbyggnaden och museet. Reaktionerna blev direkta. En ringde 112, alla rusade upp på ön, massor av hinkar plockades fram och en mänsklig vattenkedja av män och kvinnor och äldre och yngre bildades. Alla hjälpte till och det var nödvändigt. Det brann med klara lågor i en cirka åttio kvadratmeter stor mosse, bara meter från snustorra enbuskar som gränsade till den lilla skog som växer på Rödhamn. Läget var faktiskt skarpt. Hade elden fått ta sig några minuter till hade buskarna fattat eld och sedan kunde det slutat hur som helst.

Tack vare kanske femtio frivilliga (omöjligt att räkna), massor med sjövatten, en brandsläckare från ombord en båt och indränkta björkruskor kunde den brinnande mossan släckas och faran blåsas över. Larmet till 112 återkallades och vardagen återvända till detta åländska skärgårdsparadis.

När allt var över, det tog kanske femton minuter, var lättnaden stor liksom insikten vilka starka krafter som uppstår när folk som aldrig tidigare träffats jobbar tillsammans. Det var nära ögat och det slutade lyckligt.

Hur branden uppstod är oklart. Kanske en brinnande cigarettfimp, kanske ett glas som skapade glöd, kanske något annat. Hur som helst har det aldrig hänt förut, i vart fall inte under de senaste tjugo åren fick jag mig berättat och tur är väl det. Eld är typ det sista man vill ha runt sig på öar dit brandkårer omöjligen hinner nå i tid.

Rödhamn är en av jordens allra lugnaste platser där vänskapen är närvarande och hänsynen till varandra stor.
Upptagen av släckningsarbetet fanns ingen chans att ta bild när elden var i full gång. Denna bild är från när det hela var under kontroll. 
En mänsklig kedja formades där hinkar med sjövatten slungades från hen till hen upp till brandplatsen.
En brinnande mosse är inget att leka med, elden kan ta sig ner mot rötterna, vila och sedan återuppstå. 
Enbuskarna var bara meter från branden när alla semestrande grep in och tillsammans kväste lågorna. Det var en stark påminnelse om vad som är möjligt genom samarbete.

måndag 18 juli 2016

Fantastiskt, serieledning!

Måndagar blir sällan bättre än så här. Serieledning efter en ny bragdmatch av IFK! Matchen skrev jag några ord om på den här länken.

Här är några andra roliga minnen från IFK:s framfart i ligan och cupen:


Ha en härlig vecka!

Årets lagbild.

söndag 17 juli 2016

I dag sköts siste tsaren

När om inte en varm julisöndag ska man fundera på den siste tsaren, Rysslands Nikolaj II. Han sköts till döds, femtio år gammal, den 17 juli år 1918 tillsammans med sin hustru och fem barn. Avrättningen var brutal och några av döttrarna som bar tunga juveler vilket hindrade de dödande kulorna att tränga in slogs helt sonika ihjäl. Familjen eldades sedan upp och grävdes ner för att inte påträffas förrän år 1989 och identifieras två år senare.
I det sammanhanget och mot den bakgrunden är det en klen tröst för Nikolaj & Co att Rysslands högsta domstol år 2008 slog fast att dödsdomen och morden var olagliga. Sensmoral: det som i ett läge ter sig vettigt och nödvändigt kan i det långa loppet vara fel.
 
Sista bilden på den siste tsaren. 

lördag 16 juli 2016

Tack och lov för freden

Att Åland är fredens öar vet vi om och i dessa tider borde vårt exempel lyftas fram ännu mer. Demilitariserade och neutraliserade områden är per definition mindre konfliktdrabbade än andra. Nyheterna från Nice och Turkiet är vidriga, hemska och dessutom sprungna ur i stort sett inget annat än hat, hämnd och maktbegär. Därför är en tur på havet antagligen mycket livgivande en dag som denna.
Bilden är lånad från Visit Åland och illustrerar utomordentligt väl skönheten i den åländska vardagen.

fredag 15 juli 2016

Trevlig helg till alla!

Äntligen fredag och en helg helg väntar. På den här länken som går till Sjöfartstidningens Ålandsblogg finns lite smått och gott att läsa, om ni får tråkigt. Fast det borde man egentligen inte ha när det är juli.


torsdag 14 juli 2016

Aldrig glömma helheten

Det finns mängder av viktiga saker att komma ihåg i den vardag som formar livet. Man ska gilla läget, se framåt, vara glad, sköta sin hygien, betala sina amorteringar och så vidare. Och vara glad. Sommaren är ett bra läge när det gäller att understryka allt det där, nu finns tid att prata och byta åsikter.

Tack vare Camilla Anderssons initiativ träffades vi under sommaren på Krogen i Godby för att prata samhällsbygge, inspiration, hela Åland, trygghet, jämställdhet och mycket mer. Sommaren är en utmärkt tid för prat och möten. Resultatet blev en insändare med följande ordalydelse:

Kom ihåg att hela Åland ska leva

Den åländska högsommaren är i toppform och många njuter av välförtjänta semestrar. Då är det också ett perfekt tillfälle att prata politik! Samhällen byggs av dialog, små och stora pratstunder och en vilja att bygga något som är bättre. Det har Centern ägnat sig åt i fyrtio år och det fortsätter vi med.

Ålands självstyrelse är resultatet av småskalighet och en vilja att göra mer och försöka hårdare. Därför är Åland unikt, litet och – annorlunda! Här blir alla sedda och bekräftade. Tack vare närdemokratin kan alla vara med och påverka. Självstyrelsen gör detta möjligt.

Det nuvarande landskapsandelssystemet är konstruerat för att livsbetingelserna ska vara så lika som möjligt i hela självstyrelsen och för alla kommuner. Detta har skapat engagerade medborgare, många företag, ett starkt föreningsliv och möjlighet att själv vara med och påverka sin vardag. Genom att centralisera makt och administration riskerar man rubba denna balans vilket leder till osäkerhet. När folk inte längre upplever att man kan kontrollera sin egen tillvaro uppstår frustration, fråga till exempel de som röstade för Brexit i England.

Landskapsregeringen utreder som bäst det kommunala systemet på Åland. Det ursprungliga förslaget var att sexton kommuner skulle bli en, det andra förslaget går ut på att det bildas fyra olika kommuner. Ett tredje förslag kommer i höst. Utredningen som görs av PwC är högintressant läsning för alla. Det finns goda argument för att förändra och det finns goda argument för att behålla. Att göra en kommun av sexton är inte riskfritt.

Det kan betyda en svagare självstyrelse och ett mindre spännande samhälle. Det skulle med säkerhet innebära att de mer perifera skolorna skulle läggas ner vilket medför att de sista små närbutikerna försvinner. När marknaden själv får bestämma styrs servicen till de centralaste delarna av Åland. Det vill vi undvika av samma skäl som vi inte vill att åländska angelägenheter ska skötas från Helsingfors eller Bryssel. Vi vill ha mer demokrati, inte mindre.

Just nu är det främst två frågor som landskapsregeringen ägnat sig åt: kommunsammanslagningen och sänkt rösträttsålder i kommunalvalet. Det är såklart bra med initiativ men ändå inte lika avgörande som hur vi ska förbättra undervisningen över hela Åland, hur jämställdheten i landskapet ska stärkas, hur vi ska locka nya företag och skapa mer skatteintäkter, hur självstyrelsen ska utvecklas och så vidare.

Självstyrelsen ger oss viktiga verktyg för att forma vår egen framtid, det gäller att använda dem klokt.

Åländsk Center

 Det politiska arbetet tar aldrig paus, särskilt inte under sommaren då vardagen utgörs av extra många möten och diskussioner. Från vänster Mathias Johansson, Carina Eriksson, Jonas Sommarhed, Roger Nordlund, Monica Bengtz, Brage Wilhelms, Camilla Andersson och Britta Bergman som pratade över en fika på Krogen i Godby. Foto: Jörgen Pettersson.

onsdag 13 juli 2016

Hungrig björn och glada laxar

Ibland är det rogivande och nödvändigt att bara sitta ner och se björnar försöka fånga laxar. Det kan man i dag göra, live. Detta är häpnadsväckande och fantastiskt, man kan från sin egen soffa följa fiskebjörnar på andra sidan jorden. Det trodde man inte för tio år sedan. Se och njut. 
 
Så här ser det ut just nu i Alaska!

tisdag 12 juli 2016

Vikten av att nätverka

Lika säkert som att julafton kommer före nyårsafton är den debatt som uppstår efter att landskapsregeringen varit till Almedalen för att träffa folk. Det är en underlig debatt, jag tycker det är självklart att vara med där det händer och var i år själv på plats i vimlet och myllret. Almedalen är en gigantisk idéverkstad som rätt hanterad är bra för hela Åland.

Jag skrev några rader om det i förra veckan. Det gjorde också Nya Åland på ledarplats vilket fick mig att randa ner några ord i ett slags bemötande/förklarande. Så här lyder de i dagens tidning. Ha nu en fin arbetsvecka.
Nätverk kan man aldrig få för mycket av. Ju fler människor man känner, desto enklare är det att få saker gjorda.
I torsdags skrev Nya Åland att oppositionspartierna visar ”ett svalt intresse” när det gäller nätverkande utanför Åland. Detta gäller absolut inte åländsk Center. Verkligheten är den motsatta. Centern är synnerligen närvarande både hemma och på andra sidan haven.
Under våren var jag till exempel som enda ålänning till finska Centerns partidagar i Seinäjoki med 4.000 deltagare och förde upprepade samtal med statsministern och hans närmaste medarbetare samt övriga finländska ministrar. Dessutom fick jag möjlighet att tala om åländska frågor inför samtliga åhörare vilket var både inspirerande och mycket givande. Den åländska självstyrelsen måste vi alltid och oavsett lyfta och föra framåt, tillsammans.
Jag fyllde på med Svenska folkpartiets sommarmöte i Åbo och har även vid två olika tillfällen varit till svenska riksdagen och informerat ledamöter om åländska frågor, exempelvis hur betydelsefull vår sjöfart är för både Finland och Sverige. Av eget intresse och på egen bekostnad tillbringade jag sedan två dagar i Almedalen med möten med tongivande rikssvenska beslutsfattare och opinionsbildare.
Till detta ska läggas gruppledare Britt Lundbergs ordförandeskap i den åländska Nordiska rådsdelegationen vilket ger enorma möjligheter till nordiska kontakter samt min egen roll som ordförande i BSPC-delegationen, Ålands enda internationella plattform på parlamentarisk nivå. Centern är också som enda åländskt parti observatör i europeiska Aldepartiet och har därmed möjlighet att påverka även europeisk politik i ett tidigt skede.
För Centern och för det åländska samhället är kontakter och förbindelser både österut och västerut mycket centrala och bidrar inte minst till de affärer som är av avgörande betydelse för hela Åland i allmänhet och vår skärgård i synnerhet.
Jörgen Pettersson
Ordförande i Åländsk Center

måndag 11 juli 2016

Gästledare och en vision

Bilden togs på Torggatan tidigare i sommar av Stefan Öhberg.
Tidningen Nya Åland delar i sommar med sig av sin ledarsida för att presentera några politiska ambitioner inför framtiden. Året är 2035 och vad som helst kan såklart hända. Så här är det enligt mig. Trevlig läsning!

Åländsk patient fick konstgjort öga
Åland, måndagen den 31 december år 2035. Året slutar som det började med isande kyla, gott om snö, starka isar och fler ålänningar. Vi är nu 38.273 stycken. Det är inte längre sant att vintrarna var bättre förr. De är bättre nu, till följd av det långsiktiga arbete för en hållbar miljö som börjar visa resultat över hela världen men tydligast i Östersjön. När alla länder runt vårt innanhav i början av 2000-talet insåg situationens allvar hände det grejer. Industrierna på land minskade sina utsläpp och sjöfarten gick över till ett lite mindre giftigt bränsle – jodå, man visste inte bättre på den tiden – som var vanligt innan alla började köra med LNG.

Jord- och vattenbruken anpassade sin produktion av livsmedel till konsumenternas nya och självklara regel – ju renare mat, desto högre pris. Själv minns jag mycket väl dilemmat på 2010-talet. Istället för att köpa bra mat och leva i nuet valde folk att åka på semester till andra sidan jorden; jepp, vi var inte kloka förr i tiden.

Det var först när ingen längre kunde stå emot de ständiga hälsolarmen som den breda allmänheten insåg att kvaliteten i den egna vardagen var mer värdefull än några veckors strandhäng. Kanske kan vi tacka den ökande medvetenheten för våra nya levnadsvanor. Framför allt var det de sociala mediernas intåg på marknaden för över fyrtio år sedan som gjorde skillnad. Plötsligt var folk mer informerade än tidigare då gammelmedierna satte agendan i samhället. Facebook, som numera knappt någon minns skapade kommunikation på ett sätt som världen dittills inte sett. I kväll säger vi tack till året som gått och minns årets…

...miljonresenär

Herr Harri Kanto blev den tiomiljonte passageraren att åka med podden mellan Helsingfors och Stockholm. Hans far som var en av de som uppfann de allra första modellerna av mobila telefoner (Nokia) skulle varit stolt. Harri själv är 62 år i dag och pendlar mellan huset vid stranden i Salo och jobbet som stadsguide (på finska) i Stockholm och Uppsala. Från poddens huvudkontor i Mariehamn bjuds herr Kanto på fria resor under hela nästa år.

...jättefångst

En lax på 22,6 kilo blev bytet för de fyra trollingfiskare från Southampton som tillbringade en helg på Åland i maj och nu vill stanna längre tider och njuta av hela Åland, året runt. ”Om man kan, varför ska man inte bo i världens bästa vardag”, löd deras retoriska fråga. Den som vinner vårens stora och internationellt hyllade trollingträff, den fyrtiofjärde i ordningen, vinner en femårig vistelse i det nybyggda bostadsområde på Svinö, den lilla holme som möter alla fartyg i Västerhamn.

...resenär

Tyvärr är det omöjligt att utse bara en. Svaret är alla de besökare som vallfärdat till Åland i jakten på den perfekta semestern. Arbetet med att göra Östersjön ren igen har resulterat i en oanad resandeström från nersmutsade storstäder över hela världen. Det är inte så konstigt. För första gången någonsin har urbaniseringen inte tilltagit. Kryssningfartygen som drar fram mellan Östersjöns olika städer med Mariehamn som självklart besöksmål har fortsatt växa och formligen skriker efter arbetskraft.

...bragd

Att Åland skulle kvalificera sig till ett EM-slutspel i fotboll betraktades som ett uselt skämt i början av århundradet. Sedan skrällde Island i ett EM år 2016 och UEFA började inse vikten av småskalighet och nu står vi där, mycket tack vare arbetet inom IFK Mariehamn som i höstas vann finländska ligan för sjunde året i följd.

...sommarplåga

Åja, försök inte, ni vet vilken jag menar. “Green Island, Blue Sea”; den där låten som var resultatet av en musiktävling i Aland Music Academy (det som förr i världen kallades Ålands musikinstitut). Ni har alla nynnat på den, dansat till den och svurit att sådan musik är bedrövlig, entonig, svår att sjunga med i och… alldeles, alldeles underbar. Dessutom har amerikanska Billboardlistan, som den toppade i sexton veckor, sällan haft fel.

...mirakel

Ett rent liv och en trygg och jämställd tillvaro gör skillnad och därför lyckades man i höstas under uppmärksammade former plantera in ett konstgjort öga i en blind patient på ÅHS. Kirurgen Kathleen Surrey som höll i operationen bor på Vårdö. Hennes första Ålandsbesök gjorde hon för sju år sedan då hon reste i sin förfaders spår och blev fascinerad av den åländska historien och sin egen farfarsmorfarsfarbror Charles Davis Lucas som var den förste mottagaren av brittiska Victoriakorset i samband med striderna i Bomarsund. “Great story”, sade hon och bestämde sig för att bli ålänning.

Gott slut och gott nytt 2036. Själv ser jag mycket fram mot att se Åland spela EM-slutspelet i fotboll i juni. Särskilt skoj att se hur Danmark, Norge, Sverige och Finland lyckas samarbeta kring arrangemanget. Det var en lång färd innan länderna inom ramen för Förbundsrepubliken Norden lyckades.
Åländsk Center
Jörgen Pettersson
Ordförande

söndag 10 juli 2016

Sorgebud från Bermuda

I dag är Bermuda en gråare plats. Världens gladaste människa, Johnny Barnes, har lämnat det jordiska för att sätta färg på himlen. Vardagen på Bermuda blir väldigt mycket annorlunda.

Här är några rader jag tidigare skrivit om denne unika man som delade med sig av sig själv för andra välbefinnande. Det är mycket att lära från det.

Johnny Barnes blev nittiotre år gammal och sörjs av tusentals som inte längre möts av den glada uppsynen på väg till sina jobb. Bilden är lånad från Emma K. Morris’ blogg. På bilden syns även statyn över herr Barnes.

lördag 9 juli 2016

Nya tag mot framtiden

Det svåraste är aldrig att vinna utan att komma tillbaka efter en förlust. Det är IFK redo för i morgon då Ilves kommer på besök till Wiklöf Holding Arena.

Skrev några rader om det här.


fredag 8 juli 2016

Chillar och funderar

Vilken vecka! Började i Visby och fortsatte hemma i eftertankens sköna insikt. Gotland var spänst, nytt, fräscht och fullt av insikt. Först öspel och sedan möten med politiska förtecken. Sport och samhällsbygge i en skön blandning. Nu vågrät i hemmet, funderande på vilken kanonmath IFK gjorde och mycket mer. Semester är eftertanke och nya mål. Ha en fin helg!
 
Utsikten från en pergola.

torsdag 7 juli 2016

Några ord om öspelen

Senaste lördag var det årsmöte för International Island Games Association i Spegelsalen på Wisby Hotel. På plats var i stort sett alla de tjugofyra öar som utgör NatWest Island Games. Jag hade förmånen att inleda mötet med följande ord:

Dear friends,
let me start with a congratulation to all of you. You are a part of a movement that next year will be Europe’s probably largest multisportevent. NatWest Island Games in Gotland will be the peak of the sporting year for all your islands and all your competitors, coaches, administrators and yourselves. We will see magic happen in Gotland and we will bring the stories back home and continue to develop sports within our islands. After that we will continue our never ending journey on Gibraltar and Guernsey and so on. Thanks to the effort you all do our Games have become something to be proud of and something that have developed sports within our islands in a way the Founders not in their wildest imagination could have dreamt of. I know, because I was there in Isle of Man 1985 and although we never understood what happened we saw a new star being born. A new island growing up from the sea. That is how great things happen. A seed turns into a plant that turns into a tree without anyone really see it coming.

In Isle of Man we played volleyball on concrete floor and the sprinters competed on grass that pretty soon turned into mud. We enjoyed every second of the first Games and those who were at charge at that time realised that this have to continue. Leadership is simple but it takes courage and a will to make a difference. The first one who took the challenge was Guernsey and our HLM Owen Le Vallee. He said yes because he believed what had happened had to continue.

I will not go through the rest of our history in detail but I want you to see the changes between the Games in 1985 and the NatWest Island Games today. Yes, we do compete towards each other in sport and yes, we have succeeded to keep the ”Friendly Games”-ethos. But part from that the Games today have very little in common with the Games in 1985. Development is the key and it has taken place thanks to small but important steps forward.

The NatWest Island Games today is very different from the ones yesterday. Our performances are better, our venues developed, the accommodation far from 1985 and the result service, for example, is world-class. Yet and for a fact very few dramatic changes have taken place. Part from the entrance of our title sponsor NatWest as per 1999 together with the development of the XIS-administration most of the steps have been small but important. All of them within the spirit of the Games and the strategic objectives which always have been a cornerstone in the building of the Association. Whatever initiatives we have been taken the ”Friendly Games” and ”Developing Sports on the Islands” have always been there. What happens on the islands is good for the islands. We have also left the bidding procedure behind us as we did not think it was appropriate to ask friends to choose between friends. That has to certain extent been difficult but not impossible. I want to thank Gotland, Gibraltar and Guernsey who have helped us in dealing with this new process. The Executive Committee will in the future be even more proactive in order to find new Host Islands and to encourage islands to become one.

So, where are the Games today? We are larger than ever. We have more potential Host Islands than ever. The results are better than ever. The cooperation with our title sponsor NatWest has always been great and we thank you for the extension that means we are covered until at least NatWest Island Games in Gibraltar 2019. Thanks to this we are on a solid financial ground. Should we stop and rest? Of course not. Like we always have done in the International Island Games Association and like we ask from our competitors we need to continue; we have to improve our performance by taking small and yet vital steps forward. When we fail we need to come back and try harder and perform better. That goes for the IIGA and that goes for all of you, representatives for the member islands.

For example. We know that many of the local IGA:s have member-associations at home who struggle to accept not being a part of the NatWest Island Games. So far and upto Gibraltar this have happened to Archery, Badminton, Bowls, Cycling, Football, Golf, Gymnastics, Judo, Sailing, Squash, Table Tennis, Tennis, Triathlon and Volleyball. In fact it’s only Athletics, Shooting and Swimming which always have been a part of our Games. We have to ask ourselves whether this is acceptable or not. We have perhaps reached the point where we have to look into the continuity and see if a) something is broke and b) how we want to fix it.

Your Executive Committee have during its meetings in March and June therefore identified a need for an overlook of our strategic objectives. We are in no rush. We want to hear your views and we want to take on the project in a constructive and serious way. The International Island Games Association have moved on from enthusiasm and amateurism to professionalism and international recognition. That creates new challenges. What started as a sort of crazy project have developed into a highly respected international sporting organisation. That has happened thanks to small steps rather than landslides.

The work with our revised strategic objectives will be lead by EC-member Andrew Inkster who with a background as competitor and administrator and even part of a Host Island have seen the importance of NatWest Island Games. We start immediately and will come back with a first report during the Games in Gotland next summer. Your views on this will be appreciated and asked for.

With these words I want to thank all of you for the input you have given over the years. Development does not only take place in formal meetings. Prosperity is created when people meet and greet and talk and compete. We have had great dicussions, thousands of day-to-day workshops about sport and future and I look forward to continue that discussion today, tomorrow and in the future.

The International Island Games Association is a complex body with members from different areas, background, culture, language and traditions. Therefore it is important that we listen to each other, make the analysis and the decisions. Today we are going to cover items like drug tests, administration, financial situation and many other things. I would though already now like to thank our General Secretary Andy Varnom without whom this would have been very difficult and the rest of the Executive Committee who have decides to say yes to the future and being proactive.

Thanks for all the support you have all shown the Executive and the work that has been done. With these words we continue with todays Agenda.
Så här ser det ut när medlemsöarna slår sig ner för att diskutera framtiden.

onsdag 6 juli 2016

Åland hett i Almedalen

Ett av de allra mest överraskande inslagen bland de 3.700 seminarier som Almedalen handlar om var drivet av ålänningar. Nej, inte det officiella åländska deltagandet – det var nog inte många som såg just det – utan FS Links Ab som tillsammans med tunga konsultbyråer presenterade världens första ”business case” för en Hyperlooplösning mellan Sverige och Finland (och Åland). Det saknar inte betydelse att det sker på USA:s egen självständighetsdag, den 4 juli.

Hyperloop har jag följt sedan de första trevande stegen för ungefär ett år sedan. Det handlar yvigt uttryckt om ett nytt sätt att transportera människor. Genom undertryck, ny teknik och tunnlar ovan och under jord kan det bli möjligt att göra resan mellan Stockholm och Helsingfors på tjugoåtta minuter. Just nu sitter 170 av världens skickligaste ingenjörer i Nevadaöknen och tar fram lösningar för att transportera stålpoddar i tusen kilometer per timme.

– Allt kommer att ske mycket snabbare än ni tror och när det är klart blir världen aldrig sig lik, sade företagets vice vd Alan James i samband med presentationen.
Här finns en länk till en mycket beskrivande intervju med Alan James som finns på KPMG:s hemsida.

Vad kan då allt detta kosta. Internationella ekonomikonsulten KPMG menar efter att ha granskat, benat och uppskattat att det krävs 19 miljarder euro för att bygga hela projektet fördelat på följande delar:
• Första korridoren mellan Helsingfors och Åbo: 6 miljarder euro.
• Andra korridoren mellan Stockholm, Arlanda, Uppsala och Norrtälje: 5 miljarder euro.
• Den tjugoen mil långa tunneln 50 meter under havets botten och Åland: 8 miljarder euro.
Intäktssidan är såklart svår att beräkna men om man kopplar samman Helsingfors och Stockholm och gör det möjligt att för ett biljettpris på mellan 17 och 25 euro minimera väntetider kan bara tidsvinsten uppgå till 25 miljoner sparade timmar per år eller sammanlagt 300 miljoner euro per år, enligt KPMG. Här är en jämförelse med Öresundsbron på sin plats. Den kunde man i ekonomisk mening räkna hem efter bara tio år från att den stod klar år 2000.

Allt detta är såklart väldigt svårt att ta till sig. Uppfinningar är ju alltid det. Därför fastnade jag för uttrycket som användes av någon jag tyvärr glömt:

Låt oss börja med det omöjliga och sedan fortsätta därifrån.
Inspirerad av seminariet skrev jag några rader till de lokala tidningarna:
Ålänningar hetast i hela Almedalen 
Jag var i Almedalen på Gotland i veckan efter att först som ordförande i International Island Games Association ha granskat planerna på öspelen på Gotland nästa sommar. Öns huvudort Visby är just nu en fantastisk plats där idéer sprutar och framtiden är ständigt närvarande. Där fanns också ålänningarna Hans Mikael Holmström, Mårten Fröjdö, Otto Hojar och Tanja Sabel vilka startat FS Links Ab. De var på plats för att tillsammans med Alan James, vice vd för USA-baserade HyperloopOne, berätta vad som kan hända den dag som ny teknik gör det möjligt att resa mellan Helsingfors och Stockholm på tjugoåtta minuter. De kom till Almedalen efter att först ha varit i Finland och inför den tyngsta industrins allra mest operativa ledningar ha dragit en liknande presentation. Det resulterade i att Salo stad tecknade ett intentionsavtal för att länka samman staden med Helsingfors. Det är inte så underligt. I Salo finns några av världens främsta ingenjörer men inte så många jobb; Nokias fall ställde till med mycket oreda just där. Dessutom ska FS Links koordinera ett samlat finländskt industri- och universitetsbud för att få till stånd en testbana Åbo-Salo med tillhörande utvecklingscentrum. Uppdraget i Almedalen var att berätta vad effekterna av en ny nordisk superregion kan bli. I sammanhanget kan påpekas att presentationen ägde rum den fjärde juli, på USA:s nationaldag. Symboler är viktiga. 
Vid sin sida hade FS Links några av Nordens mest seriösa konsult- och advokatbyråer. KPMG var värd för tillställningen och drog den ekonomiska delen av denna världens första ekonomiska studie av ett nytt transportsystem. Ingenjörskonsulten Ramböll slog fast att det är tekniskt möjligt att bygga en tunnel under Åland till Finland och Setterwalls Advokatbyrå garanterade att det i juridiskt hänseende inte föreligger några oöverstigliga hinder. Entusiasmen var påtaglig och de samhällsekonomiska effekterna i stort sett oändliga; i positiv mening. Spegelsalen i Wisby Hotell var till brädden fylld av nyfikna som kommit för att lyssna till en vision som är på riktigt, betydelsefull och i alla avseenden omvälvande. Tekniken färdigställs just nu i USA. 250 olika regioner i världen gör sig klara att vara med och testa och den första riktiga prototypen av HyperloopOne ska kunna stå klar om mindre än ett år. 
Mot den här bakgrunden ska man se dessa fyra ålänningars arbete som näst intill en bragd. De jobbar långt över sin egen viktklass men de har lyckats hitta rätt ton i förhållande till amerikanerna som även investerat i FS Links Ab. Varför? För att den som rör sig snabbast får de bästa lägena. Detta kan i dag te sig som science fiction men vilka uppfinningar har inte gjort det?
Presentationen som räckte en timme möttes av respekt och nyfikenhet bland i stort sett alla kritiska öron och ögon i Almedalen. Om det är något man tar på allvar i detta sammanhang är det visioner som kan förändra framtiden. Jag är som ålänning stolt över de framtidsbilder och den beslutsamhet som de drivande bakom FS Links Ab uppvisat. Bra jobbat!

Jörgen Pettersson
Åländska FS Links har i samarbete med amerikanska HyperloopOne fått till stånd ett intentionsavtal i Finland med syfte att bygga en testbana mellan Åbo och Salo. Från vänster Tanja Sabel, Mårten Fröjdö, Hans Mikael Holmström och Otto Hojar.  
Spegelsalen i Wisby Hotel var proppfylld med intresserade beslutsfattare, politiker och media vilka var nyfikna på den vision som FS Links kommunicerade. Vad händer när Norden förvandlas till en superregion och Stockholm och Helsingfors länkas samman?
Åsa Larsson är den som hållit i arbetet med affärsanalysen vid KPMG. Hon understryker de samhällseffekter som är att vänta om Hyperloop blir verklighet och jämför med Öresundsbron. Malcolm Sjödahl från Rambölls har undersökt det tekniska och ser inga problem. ”Om femton år ska jag ta med mina barnbarn och åka med Hyperloop till Helsingfors”, säger han. 
Ulf Djurberg är advokat och delägare i Setterwalls Advokatbyrå. Han ser inga oöverstigliga juridiska hinder när det gäller Hyperloop.

tisdag 5 juli 2016

Hejdå Gotland, ses nästa år!

Så var det över, det stora mötet på Gotland som utgjorde avstampen inför nästa års NatWest Island Games som arrangeras veckan före Almedalscirkusen på nytt intar ön. Det har varit några oerhört intensiva dagar som för min egen del avslutades med synnerligen inspirerande häng bland de 3.700+ seminarier som utgör Almedalens program.

Bland de mest uppmärksammade programmen under hela veckan fanns åländska FS Links som med hjälp av några av Sveriges tyngsta konsultföretag låtit utreda vad som händer om Hyperlooptekniken kunde binda samman Stockholm med Helsingfors. Jag återkommer till det.
Istället får jag konstatera att Ålands radio dragit igång en programserie kring sociala medier, här kan man höra mer om denna blogg.

Från öspelsmötet på Gotland finns följande inslag: ITV berättar så här om planerna på öspelen i Guernsey år 2021 (varning för engelska med Ålandsbrytning!) och att jag varnat Gotland för en logistisk utmaning de tidigare aldrig sett maken till.

Ni känner väl igen Mika Koskelainen som förr i världen jobbade på Ålands radio. Nu bor han på Gotland och finns som reporter på Sveriges radio. Skoj att ses! 
Åländska Michael Sars levde en ganska undanskymd tillvaro i Visby. 
Ålandskassar bjöd FS Links på.
En vanlig dag i Almedalen.
Åkte till och från ön med uppstickaren Gotlandsbåten.

måndag 4 juli 2016

Silja Europa på Gotland

Dagens mest överraskande syn var Silja Europa som plötsligt låg vid kaj i Visby. Har missat att hon gör Östersjökryssningar. Förra veckan var förresten också Birka Stockholm på besök och denna vecka återvänder hon igen. Skoj också att ett av Almedalens coolaste event sköttes av ålänningarna i FS Links, återkommer till det. Hejdå Gotland för denna gång. 
 
Silja Europa på plats i Visby. 

söndag 3 juli 2016

Nu gäller Almedalen

När öspelsöarna lämnar Almedalen drar de rikssvenska politikerna och lobbyisterna in. Även åländska skolfartyget Michael Sars har anlänt till Visby och nu väntar några dagar med åsikter och debatter. Totalt ordnas 3.800 seminarier i olika former och det finns absolut ingenting som inte diskuteras. En rubrik lyder hur man ska få ungdomar att använda skoltoaletten, vilket jag alltid trott fungerat automatiskt. Hur Åland ska synas i år vet jag inte ännu, häromåret drog man på det svenska vilket kanske inte var helt lyckat. 

Gårdagen var en uppvisning, av öspelsdelegaterna, i demokrati och internationalism när det är som bäst. Gotland uppvisade generositet, Gibraltar andades framtidstro inför NatWest Island Games 2019 och Guernsey tog ansvar och utsågs enhälligt till värdö för år 2021. En bra dag.

Nu mot Almedalen!
 
Dame Mary Perkins och undertecknad efter det stod klart att Guernsey blir öspelsvärd år 2021. Foto: Bob Kerr. 

lördag 2 juli 2016

Dags för stora årsmötet

Gotland och Wisby Hotells spegelsal är platsen där de tjugofyra medlemmarna i International Island Games Association i dag samlas för det årliga stormötet. Det väntar spännande diskussioner, några utspel, mycket information och en hel del skratt! Nu kör vi!
På plats i badmintonhallen.
Tennisen ordnas delvis utanför badmintonhallen.
En splitterny inomhushall där det just denna dag ordnades ett av Europas största fäktningsläger. 
Golfbanan är Sveriges tredje främsta.
Fotbollen spelas till stor del på Gutavallen.
Simhallen är liten men ändå rätt mysig. Solbergabadet. 
Här i Spegelsalen ska dagens diskussioner äga rum.

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...