måndag 29 februari 2016

Heja Mattas, kämpa på!

Sista stoppet på den inspirerande dagen med åländsk primärproduktion var hos Mattas gårdsmejeri i Sund där paret Jennifer Sundman och Lars-Johan Mattsson håller till. På den välskötta och prydliga gården finns förutom bostadshuset och en gammal bagarstuga även några ladugårdar samt ett splitternytt gårdsmejeri (som jag glömde bort att fotografera, shame). Gården består av cirka nittio hektar där det bedrivs vanligt jordbruk och odlas spannmål, chipspotatis och lök. Dessutom har man satsat på tjugofem hektar ekologiska marker för djurfoder.

Fast det är inte därför paret Sundman och Mattsson är extra intressanta, skälet är gårdsmejeriet. I Sverige är detta något som kommit starkt de senaste åren. Utvecklingen bär likheter med framgångarna för mikrobryggerier, folk är mer måna om vad de stoppar i sig och är beredda att betala lite extra för att det ska vara bra.

Om satsningen går vägen är för tidigt att säga. Jennifer Sundman som är den drivande kraften i mejeriet har tagit fram salladsost, bredbar färskost, yoghurt, vit mögelost, smör och en hårdost som är under lagring. Av det jag fick smaka finns bara lovord att säga. Allt är mycket delikat! Lycka till.

Hela denna sightseeing i primärproduktionens Åland sitter just nu som en keps. I morgon är det nämligen dags för en sammanfattning av var Ålands livsmedelssystem befinner sig just nu. Återkommer med tankar kring det på onsdag! Ha en fin arbetsvecka.


Huvudbyggnaden där Jennifer Sundman och Lars-Johan Mattsson bor.
Fotomodeller blev dessa något yngre kalvar som så småningom ska bidra till produktionen i Mattas gårdsmejeri.
Lars-Johan Mattsson berättar om sina och sambon Jennifers planer.

söndag 28 februari 2016

Ab Lantbruk och spannmålen

Efter några ord om skog, mjölk, rotsaker och fiskdiesel gick ordet till Ab Lantbruk som är en av många viktiga kuggar i allt som handlar om primärproduktion på Åland.

På plats i bussen var vd Nina Nyman-Johansson och försäljaren Mats Söderström. De berättade att åttio procent av deras affärer utgörs av så kallade insatsvaror; utsäden, gödsel, växtskyddsprodukter osv. Resterande tjugo procent utgörs av maskiner, material med mera. Exempelvis kommer John Deere-traktorerna från deras företag. Men den här gången ska det handla om sådant man odlar och som passerar den kännspaka torken vid Färjsundet, på Haraldsbysidan. Ab Lantbruk säljer nämligen all kommersiellt odlad spannmål från Åland. Det är cirka 8.000 ton per år som passerar torken och sedan skeppas bort med hjälp av spannmålsskutan Riona. Tidigare har man använt sig av Sophia B men hon kan av olika skäl inte fortsätta, tycker Trafi.

Torken har sedan år 1965 stått där den står i dag. Att hålla spannmål i lager är en nödvändighet om man ska kunna tjäna pengar på varorna. Priset bestäms av världsmarknaden och det gäller att ha ett visst lager för att kunna sälja när det är som högst.

Kajen är liten och spannmålsskutorna måste ibland hänga på svaj, förtöjda vid träd i strandkanten. Det är långt ifrån optimalt och Nina Nyman-Johansson vill gärna göra något åt hela anläggningen vilket dessvärre inte är så enkelt. Eftersom det påträffats betongfundament från år 1810 på berget bakom torken är eventuella utbyggnadsplaner nu föremål för diskussioner med museibyrån. Det är väldigt utmanande, för att uttrycka det försiktigt.

”Enda sättet att skeppa bort spannmål från Åland är att göra det sjövägen. Det är för dyrt med lastbilstransporter. Ska vi lyckas fortsätta med det måste vi ha en välfungerande lastanläggning.”
Sammanfattar Nyman-Johansson läget just nu. Detta ställs ännu mer på sin spets om man i framtiden måste odla annat än chipspotatis på de 700 hektar åkrar som i dag används för just det. Ska det lyckas är det viktigt att förutsättningarna är så bra som möjligt, även för Ab Lantbruk, spindeln i det åländska spannmålsnätet.
Torken i Färjsundet fyllde femtio år i fjol och är i stort behov av upprustning. Härifrån exporteras i stort sett allt kommersiellt odlat spannmål på Åland.
Kajen är långt ifrån ändamålsenlig och borde också med det snaraste rustas upp för att klara av sitt uppdrag på ett säkert sätt.

lördag 27 februari 2016

Skog är hållbar framtid

Från maten på bordet till guldet i skogen fortsatte färden genom primärproduktionen. Efter nedslaget på Ålands trädgårdshall och lite annat var det Kennet Berndtsson som fattade mikrofonen. Berndtsson är än så länge vd för Carl Rundberg Ab, det ena av två åländska skogsbolag som snart ska bli ett efter ”Ålands genom tiderna mest komplicerade företagsaffär”, som han uttrycker det.

Skog hör till de resurser i vårt samhälle som är förnyelsebart och miljövänligt. Skog binder koldioxid och skog växer snabbt. Träd är hållbart och något som i mycket större utsträckning borde användas i byggen. Bränsle av träd är på samma sätt en energikälla som aldrig tar slut, i motsats till fossila bränslen.

Det åländska skogsbruket är väldigt småskaligt fick vi veta, det finns över 3.000 skogsägare och de allra flesta av dem äger mindre än tio hektar.

Vi åkte också förbi Ab Skogens flis- och såganläggning intill Färjsundet och fick veta att åländsk skog i första hand exporteras till EU-länder men också längre bort; rekordet är till franska Polynesien, mitt i Stilla havet!

Om skog har jag skrivit mycket. Här när finans- och näringsutskottet höll ett öppet hörande kring ny lagstiftning och här i ett resonemang kring flervåningshus tillverkade av trä

Skog är vackert, rogivande och lönsamt.
Kennet Berndtsson kan sin skog och delade med sig av sina kunskaper.

fredag 26 februari 2016

Liz satte fart på skördefest

”Jag älskar att jobba med den åländska landsbygden.”

Sade Skördefestens verksamhetsledare Liz Mattsson och vem är inte fast efter det?

Ingen.

Efter den inledande åkturen och giget om ÅCA fortsatte hon med att berätta vad Skördefesten egentligen innebär och vad landsbygdsutveckling innebär i praktiken. Det går ju inte att bara snacka, det ska bli verklighet också.

När det gäller Skördefesten började det i blygsam ordning för att i dag vara en definierande del av turist-Åland. Till varje fest kommer 6.000 inresande turister utöver de tusentals ålänningar som plötsligt tar till sig det Åland de tillbringar sina vardagar i.
”Skördefesten har de facto i dag blivit ett nordiskt föredöme, säger Liz Mattsson.

Om Skördefesten har jag genom åren skrivit mycket. Genom att börja här når du resten. Ha en trevlig helg!


Liz Mattsson har varit avgörande när det gäller att ta Skördefesten till nästa steg.

torsdag 25 februari 2016

För mycket bråk om skrot

Det finns en massa saker som vi tar för självklart, som något som bara funkar. När funderade du till exempel senast över hur det går till när din gamla bil går till de sälla jaktmarkerna. Såklart. Det har inte hänt. Bilskrotar hör till de saker som sker utan att någon riktigt fattar hur det funkar.

Mot den bakgrunden var det viktigt för Centern att åka ut till Saltviks bilskrot och checka upp verkligheten som bröderna Kjell och Kenneth Mäklin lever i. Det blev en mycket speciell upplevelse. Mellan vardagen på bilskroten och teoretikerna på ÅMHM (Ålands miljö- och hälsovårdsmyndighet med ansvar för bland annat bilskrotar) finns nämligen en avgrund som riskerar att ställa till det ordentligt. Det teoretiskt önskvärda kan ibland ligga rätt långt från det praktiskt genomförbara.

Som med alla tvister och bråk råder såklart olika förklaringar och syn på vem som gjort fel. Så även i fallet Saltviks bilskrot. Ändå kan jag inte släppa det övergripande dilemmat. Varför behandlas aktörer olika? Det finns exakt två seriösa bilskrotar på Åland. Båda i Saltvik. Grannar. Trots det väljer ÅMHM att sätta högre krav på den ena jämfört med den andra. Det är utomordentligt underligt och något som måste hanteras.

Mot all denna bakgrund är det alltså väldigt betydelsefullt att granska de regler som styr ÅMHM:s verksamhet. Att vara liten i en stor värld betyder att man rätt pragmatiskt måste hantera olika bestämmelser.
Här, i denna nya hall, töms alla bilar på alla miljöfarliga vätskor Detta lär inte ske på granntomten som ÅMHM också gett klartecken för. #ingenlikabehandling

Bröderna Kjell och Kenneth Mäklin berättar för Centerns Annika Hambrudd och Runar Karlsson om vedermödorna med att driva företag i skuggan av ÅMHM. I gul jacka Marlene Lundberg som hjälpt till för att sätta fart på verksamheten.
Det här stängslet finns inne på området och nyttjar inget annat till än att tillgodose lagens krav. Här går ingen, finns ingen och syns ingen. Därför borde man på goda grunder fråga sig; behövs det?
Till följd av extremt låga skrotpriser tornar de gamla bilarna upp sig på skroten i Saltvik.
Enda sättet att alls tjäna pengar på gamla bilar är att sälja reservdelar till behövande.

onsdag 24 februari 2016

ÅCA, en av grundpelarna

Man är nog inte långt från sanningen om man utnämner ÅCA till Ålands allra mest älskade och konsumerade företag. Inte alltid ty med alla kärlekar är det så att de inte sker smärtfritt. Den man älskar ska också agas, för att uttrycka det bibliskt och bildligt.

Hur som. En annan av de som berättade om det åländska livsmedelsklustret vid förra veckans stora roadshow var ÅCA-chefen Johannes Snellman. Han har ett tufft år bakom sig och flera som väntar. Den enskilt största orsaken till detta är Rysslands beslut att stoppa importen av finländsk mjölk till följd av att EU upprättade en handelsblockad med Ryssland på grund av den ryska annekteringen av Krimhalvön och attackerna på Ukraina.

Över en natt försvann en marknad motsvarande hela Sverige! Mot den bakgrunden begriper vem som helst att läget blev och är skarpt. Detta fick som följd att ÅCA tvingades sänka priset till sina ägare och leverantörer, mjölkgårdarna. Ersättningen sjönk med hela sexton procent på kort tid; undrar hur många tjänstemän och löntagare som skulle acceptera det? Några av de drabbade (13 gårdar) tvingades då byta fot och börja sälja sin mjölk till Arla. I dag återstår tjugo åländska gårdar som ÅCA:s ägare. De väntas producera tretton miljoner liter mjölk i år jämfört med 15,5 miljoner liter i fjol. På 1960-talet fanns 2.300 mjölkgårdar på Åland… Det är alltså ett jordskred som hänt på landsbygden.

I dag finns för övrigt exakt 2.035 kor på Åland vilket kan låta många men är ingenting. I 1900-talets början fanns över 9.000 vilket ytterligare understryker hur världen och landskapet förändras.

Få företag har likt ÅCA den historiska helheten klar för sig. Företaget fyller imponerande nittiofem år i höst och har utvecklats från en diversebutik i grönsaker, frukt, ångbåtsagentur och what not då allt började till dagens mejerispecialist. I dag är ÅCA verksamt på tre olika marknader vilka alla är ungefär lika betydelsefulla – alltså Åland, Finland och Sverige. Mejeriet omsätter elva miljoner euro per år och Ålandsbagarn två och en halv miljon. Storsäljaren är ost vilket inte är något nytt i förhållande till Sverige. Redan på 1500-talet var åländsk ost hårdvaluta i Stockholm!

Trots alla utmaningar ser ÅCA framåt. Tack vare strategiska satsningar är ÅCA:s miljöavtryck i dag mindre än någonsin och går allt som planerat inleds produktionen av ekologisk mjölk i november i år.

Om ÅCA, som jag själv i tidernas morgon jobbade på, har jag skrivit endel om förut, till exempel:


• När debatten om priset pågick som allra argast.
 Hur man tar betalt för gammal ost.
 Höjt pris och större tetror och ny marknadsföring.

Johannes Snellman i bussen som körde runt Åland och bekantade sig med den omfattande livsmedelsindustri som varje dag, året runt, skapar välfärden på land.

tisdag 23 februari 2016

Rotsaker och löksäljare

Inledningsvis handlade det mycket om fisk och saker man kan göra med fiskrens. Färden gick vidare efter Eckerö mot Gottby i Jomala där Robert och Pia Ekström väntade för att dela med sig av sin vardag. Innan dess fick den fullsatta primärproduktionsbussen veta att Ålands producentförbund siktar högt och är i full färd med att ta fram en livsmedelsstrategi som ska ge åländska produkter ett högre mervärde. Det är nödvändigt i dessa tider då den ryska livsmedelsblockaden slagit oerhört hårt mot mest mjölkgårdar men även det övriga livsmedelsklustret. Skulle inte det i sig vara nog kom dessutom Orklas samarbetsförhandlingar i absolut fel läge.

Fast på gården Jeppas där familjen Ekström håller till sedan år 1702 ser man hellre möjligheter än utmaningar. Här odlas inget extensivt gräs om man inte måste på de nittio hektar åkermark som gården kontrollerar.
– Nä, vi vill producera så mycket livsmedel som möjligt, säger Robert Ekström.
Jeppas’ största produkt är lök och potatis  och lite rotsaker. Och hästar!
– TV4 har varit hit två gånger, säger en stolt Ekström, som inte sticker under stol med att jordbruk är bra men hästsport är världsklass!
Hästen som varit mest i fiókus är Jeppas Maxi, travaren som bara haft sin överhingst i Indian Silver, den gamle krigaren.

För att aldrig stanna i utvecklingen har familjen Ekström satsat på kyllager och rotsaksblandningar och tvättad potatis vilket man är ensamma om på Åland. Här får jag själv inflika att jag tycker just den tvättade potatisen är en lättnad för hushållen! I fjol levererade Jeppas också 900 ton chipspotatis vilket gav 170.000 euro i intäkter.
– Och det begriper vem som helst att är svårt att ersätta med någon annan gröda, understryker Robert.
I än så länge väldigt små mängder har ändå Robert och Pia gått in för specialodlingar i form av schalottenlök och bananschalottenlök vilket bara odlas på Åland (i Finland). Vi får också reda på att trettio procent av den finländska löken kommer från Åland via mestadels Ålands trädgårdshall (ÅTH) där vd Tord Sarling tar emot på vår nästa hållplats.

ÅTH är i dag ett andelslag som består av knappt etthundrafyrtio odlare. Företaget har sedan 1970-talet utvecklats till en viktig kugge i den finländska livsmedelskedjan. Tjugofem anställda jobbar med att sortera, paketera, sälja och transportera de åländska råvarorna till köpare över hela Finland. Sextio procent av hanteringen utgörs av äppel, drygt trettio procent lök och resten övriga rotsaker. Nittiosju procent av allt exporteras till Finland där kedjorna SOK, Kesko och Lidl utgör motparten.

Även på ÅTH bedrivs ett intensivt utvecklingsarbete. senaste investeringen var en optisk löksorterare som gör livet enklare och bättre för alla. Ska man hantera 5.800 ton lök varje år måste det mer till än handarbete.

Efter detta gick färden vidare mot nya och spännande mål, återkommer till dem!
Tord Sarling är till vardags vd för Ålands trädgårdshall och kom den här dagen ut till bussen för att berätta vad som väntade inne i fabriken.
På plats i en av de stora lagerhallarna där grönsakerna förvaras innan de hämtas med lastbil sex dagar i veckan. 
5.800 ton lök passerar Ålands trädgårdshall varje år.
Tekniken är alltmer påträngande även inom grönsakshanteringen men ibland måste en rejäl kniv fram!
Här är man på plats intill den splitternya optiska löksorteringsanläggningen...
...som ser ut så här och gör leveranserna säkrare än någonsin. Ingen kund är intresserad av dålig lök.
Få människor kan begripa hur många olika sorters storlekar och sorter det finns av lök.
Detta är en robot som ser till att pallarna lastas korrekt. Tydligen rörde den sig väldigt snabbt att döma av den suddiga bilden.

måndag 22 februari 2016

Mat, volley och födelsedag

Helgens mest bestående minne är en fenomenal volleybollmatch från i lördags då JIK-herrarna vann en rysarmatch med 3-2 efter 15-13 i femte set och aldrig mer än två bollars skillnad i de fyra tidigare seten. Tror jag aldrig sett en jämnare match och då har jag ändå sett många.

Mindre jämnt blev det för JIK-damerna som på söndagen inte mäktade med Sollentunas unga och hungriga lag. Det blev klara 0-3 i baken.

Det bjöds också på mat från jordens alla håll när Medis ordnade Restaurangdag i sina lokaler i stan. Jag har aldrig varit tidigare och blev överväldigad av utbudet, glädjen och trängseln. Att ålänningarna så tydligt tar till sig nya seder och traditioner har många bottnar. Man får med egna ögon se att folk som flyttar hit faktiskt är precis som alla andra. De skrattar, äter, umgås och trivs. Den ängslighet som ibland andas i debatten var långt, långt borta.

Mat och dryck från Syrien, Australien, Bosnien och Japan och säkert något till slank ner. Det var fem stjärnor på allt med ytterligare ett plus i kanten för Ginger Alen från Australien.

I dag är det för övrigt exakt fyrtio år sedan Åländsk Center bildades och stöpte om det åländska politiska landskapet. Det blev slut på friåkandet och själviskheten och tack vare det råder i dag ett mer stabilt politiskt system på Åland. Läs mer här.

Trångt och gemytligt var det på Medis när det dukades upp mat från hela världen. 
Många passade på att försöka ta bilder. Hoppas de lyckades bättre än jag.



söndag 21 februari 2016

Fisk gör livet levande

Bland primärproducenterna som berättade om sin verksamhet vid den stora rundturen fanns även Ålands fiskare rf och dess verksamhetsledare Fredrik Lundberg. Fiske är Ålands största så kallade binäring med trehundra registrerade fiskare i sitt register. Årsfångsten är cirka 10.000 ton fisk, mestadels strömming och vassbuk men på senare tid alltmer torsk.

”Jodå, det finns också de som lyckats pilka torsk i åländska vattnen. På nät får man dessutom till och med riktigt stora torskar”, säger Lundberg vilket är en glad nyhet för fritidsfiskare som jag själv som nu och då gjort försök att hitta denna havets kung. Fast lika bra som på Roslagssidan är det ännu inte. Där tog en fiskare upp en trettio kilos bjässe på 260 meters djup år 2011.

Livet som fiskare är inte enkelt. Det har till exempel en kraftigt växande sälstam sett till liksom skarvarna som dammsuger våra intilliggande hav i jakten på föda.

Ändå finns det en framtidstro som bland annat tar kraft i några olika utvecklingsfrågor som Ålands fiskare driver. Till exempel arbetar man med att ordna logistiken och starta åländsk fiskförsäljning på Stockholms fiskauktion. Det vore en cool lösning mot bakgrund av vår historia som på många sätt började med att åländska fiskare sålde sina fångster i Stockholm. Dessutom pågår utvecklandet av strömmingsfiletering på Åland och en ständig utveckling av fiskevården.

Få saker definierar liv som fisk på matbordet. Det är hållbart, gott och nyttigt. Skitfiske på er.

Bara måste dela med mig av några egna framgångsrika fiskrecept:


Och i dag är det dessutom internationella modersmålsdagen, bara det gör detta till en härlig söndag!

De här färska torskarna är fiskade i Ålands hav och landades i Korrvik i veckan som gick. Bilden har jag lånat från Ålands fiskares Facebooksida.
Verksamhetsledare Fredrik Lundberg berättar att det börjar bli allt bättre med torsk i våra kustnära vatten.


lördag 20 februari 2016

Tag vara på lördagen

Äntligen lördag. Igen. Veckans bästa dag eller i vart fall en av de sju bästa! I dag minns vi den dansk-norska kungen Kristian I vars usla finanser gjorde att Shetland och Orkney hör till Skottland och inte Norge. I dag väntar också en volleybollmatch i Vikingahallen och fotboll i Eckerö där IFK tar emot nykomlingarna PK-35 i ligacupen.

Och mer behövs inte för att göra lördagen lite skojigare!
Lördag!

fredag 19 februari 2016

En rundtur på landet

Den åländska matproduktionen är något av det viktigaste vi har i landskapet. Därför ordnade Lena Brenner och Ålands landsbygdscentrum en rundtur för lagtingspolitiker och andra intresserade i veckan som gick. Ungefär på samma sätt som Ålands näringsliv gjorde i januari. Det blev en tur fylld av kunskap, skratt och även framtidstro. Ja, det är väldigt utmanande det som kan hända med den åländska chipsfabriken men det finns också nya möjligheter – bara man väljer att se dem.

Primärnäringarna och livsmedelsindustrin sysselsätter direkt 880 personer och indirekt 1.335. Branschen omsätter 186 miljoner euro varav 80 procent går på export till Finland och Sverige. Det är mycket respektingivande siffror och resultatet av tålmodigt och visionärt arbete. Det krävs mycket mer än jordbrukare för att det ska lyckas. Inte minst krävs det trimmade försäljningsorganisationer och massor av kontakter till livsmedelsjättarna i Finland och Sverige.

Turen i onsdags började i Eckerö och slutade i Sund. Vi fick lära oss hur fiskrens blir till diesel och mycket mer. Återkommer till det. Ha en fin fredag och en trevlig helg!
På plats i Sixten Sjöbloms verkstad där han även gör diesel av fiskrens.
Det låter enkelt när Sixten berättar. Man blandar lite och har sig och så kommer det fullt duglig diesel ut i andra ändan.

torsdag 18 februari 2016

Lägg Hyperloop på minnet

Lägg begreppet Hyperloop på minnet. Det går ut på att transportera människor på ett helt nytt sätt. Du kommer att höra mycket om det just nu och framöver. Det kan låta som science fiction och det finns säkert massvis med trösklar som ska passeras MEN, när har det inte funnits sådana?

Vem fattade internet? Fanns det en tid före Facebook? Varifrån dök iPhone upp? Pekskärmarna? Ni fattar. Framtidens möjligheter definieras av visioner och just nu kan Åland få en sådan möjlighet rätt i vår lilla famn.

Under veckan som gick stod det klart för mig att entusiasterna bakom FS Links, alltså Hasse Holmström, Otto Hoyar och Mårten Fröjdö, inte alls behöver vara vildhjärnor vars visioner är coola men omöjliga att genomföra. De har inlett ett samarbete med Hyperloop Technologies Inc som lovar att de ska förändra sättet på vilket vi transporterar oss. Det är stora ord och bygger på en slags magnetisk bädd som en kapsel ska använda för att rusa fram i 1.200 kilometer per timme och göra resan mellan Stockholm och Helsingfors trettio minuter lång.

Det är här som ryggraden reagerar och säger att det är omöjligt. Då måste man fråga sig. Hur omöjligt? Som trådlöst bredband? Som touchscreens? Som Sovjetunionens fall? Eller nåt annat. Vad man än väljer är argumentationen svag. Det har nämligen visat sig att i stort sett allt som tidigare ansågs omöjligt faktiskt är möjligt. Månfärderna. Flygfärderna. Att hoppa längre än nio meter. Osv. Mänskligheten har gång på gång visat att det som är omöjligt i dag är vardag i morgon. Det, och inget annat, ska vi förhålla oss till.

Bakom Hyperloop står IT-kapital med Elon Musk i spetsen, jodå, mannen som skapat Tesla och mycket mer. Vilket antagligen också var omöjligt om man skulle lyssnat på ”experterna”.

Historien är fylld av folk som ansett allt möjligt vara omöjligt. Därför ska vi göra precis allt för att höra till de första som anammar framtidens sätt att transportera oss själva!

Här måste jag bara påminna om professor Alf Rehns föreläsning häromåret som handlade om att aldrig låta sig förblindas över möjligheterna i framtiden.

Lyssna och läs mer om Hyperloop på Ålands radio!

Det här är det snabbaste man kan färdas i dag. Med flyg, ovan molnen. Hygglig komfort men inte ens nära det som Hyperloop erbjuder.
Alan James som leder Hyperloopsatsningen tror mycket på den åländska autonomin och möjligheten att skapa lagar som gör Hyperloop möjligt. 
Researchen har varit rejäl när det gäller Ålands roll i framtidens trafiksystem.


onsdag 17 februari 2016

Ny tidning om sjöfart

I dagarna når en helrenoverad Ålands Sjöfart samtliga hushåll och företag på Åland. Det är en tidning om vår sysselsättningsmässigt allra viktigaste bransch; shippingen.

Tack vare sjöfarten är Åland ett landskap som framgångsrikt funnit sin plats inte bara lokalt utan överallt. Åländska rederier och dess avknoppningar och underleverantörer är i dag ute och vinner affärer över hela världen. Om detta ska Ålands Sjöfart berätta. Och gärna inspirera andra. Dagens värld är mycket större än bara Åland. Möjligheterna finns överallt.
(Det upptäckte jag för övrigt i en mycket mindre skala häromåret i samband med historien om den svenske Gryningspyromanen som snart är en fri man igen!)
Ålands Sjöfarts första nummer är hela fyrtio sidor tjockt och smockat av berättelser. Vi möter till exempel Andreas Skogberg som borrar olja i Kaspiska Havet och trivs med långpendlingen från Mariehamn. Sjökaptenen Arvo Kovanen bor i Godby och jobbar på isbrytaren Otso och trivs med tillvaron. Link Star och befälhavaren Leif Sviberg kan norska kusten bättre än de flesta och Stig Forsman på Norragatan i stan fick ta ansvar när jättefärjan Silja Europas roder kraschade. Den åländska sjöfarten är fylld av dramatik, vardagshjältar, mod och lite tur. Om allt detta ska vi berätta. Och just det, vi har såklart en äkta hajattack i spalterna också!
Så här ser förstasidan ut!

Trevlig läsning och låt mig gärna veta vad vi kunde gjort bättre och annorlunda.
En trio som med förväntan ser fram mot reaktionerna på den nya Ålands Sjöfart som distribueras över hela Åland denna vecka.


tisdag 16 februari 2016

Grattis till Litauen!

I dag står delar av Litauen stilla och andra inte. Det är den 16 februari och landet firar nationaldag med anledning av befrielsen från Ryssland år 1918. De baltiska staterna har alltid haft ett kämpigt förhållande till sin väldiga granne och i dag är läget om inte skarpt så i vart fall utmanande vilket märks i de internationella samarbeten Litauen och övriga baltiska stater medverkar. Grattis på födelsedagen och kämpa på!

En annan händelse av långt ifrån samma kaliber är att man i skurkstaten Nordkorea firar sin förre ledare Kim Jong Ils födelsedag. Det var inte vilken nisse som helst, läs här!

Så mycket mer vet jag ännu inte denna dag men tiden är ung och timmarna som återstår innan kvällen är här är många!
Grattis på självständighetsdagen Litauen!

måndag 15 februari 2016

Geléhallon är lösningen

När livet ger dig citroner, ät ett geléhallon! Heter det inte men så kunde det vara, särskilt en dag som denna som vi firar som den internationella geléhallondagen. Är lite osäker på varifrån och varför den kommer men sällar mig gärna till hyllningskören. Dessa internationella dagar hjälper i vart fall till att vidga tanken till annat än det vardagliga.

Geléhallon är från början en svensk uppfinning och har glatt konsumenterna ända sedan år 1918. Vad inte många känner till är att även Apollo 9-projektet tog rygg och döpte själva kommandomodulen till gumdrop (geléhallon på engelska) då den först anlände till Nasa inslagen i blå cellofanplats.

Alltså. Det är helt okej att svulla lite geléhallon i dag. Fastan kan man återuppta i morgon!
En rejäl näve geléhallon gör livet mycket sötare.

söndag 14 februari 2016

IFK är redo för drabbning

Lika säkert som att tussilagona snart blommar i våra diken ordnade IFK-supportrarna med Sune Eriksson i spetsen årets kickoff i går kväll i Alandica. Det blev en gemytlig, skrattfylld och förväntansfull kväll. Precis som det ska vara när goda vänner kommer loss. Mycket av gårdagskvällen handlade förstås om fjolårets ligacupseger och årets kommande triumfer. Det ser lovande ut.

Under kvällen avslöjades också att IFK skrivit ett treårskontrakt med Mariehamnssonen Joel Mattsson vilket visar på framtidstro och övertygelse om kraften i det egna materialet. Just nu finns tjugoen kontrakterade spelare och ett farmaravtal med FC Åland vilket bland annat öppnar för nya framträdanden av Rezgar Amani och andra.

Under kvällen kom även hälsningar från tidigare IFK-spelare i form av Otso Virtanen och Luis Solignac vilka både väldigt tydligt visar IFK:s ställning även bland de som lämnat klubben. Det är ett styrketecken att hålla goda kontakter med som gått vidare i sina karriärer.

Årets förväntningar kretsar mycket kring spelet i Europa League vilket blir en av den kommande säsongens höjdpunkter och något som lyftes av alla spelare. Förra gången IFK testade isen i Europa blev resultatet en bragdmatch men även några svåra skador. Den här gången är vi ännu bättre förberedda!

Till sist fick den illustra skaran ligalegender två nya medlemmar i form av Mikael Sundström (nummer nio) och nuvarande tränaren Peter Lundberg (nummer tio).
Jan ”Keegan” Mattsson gjorde vad han brukade och satte fart på gänget med skön sång och inlevelsefullt uppträdande.
Backlinjen med kapten Jani Lyyski är redo att inte släppa en enda djävul över bron när säsongen börjar.
Med alla dessa mittfältsmotorer kan ingenting gå fel.
På topp väntar Brian Span och Aleksei Kangaskolkka med flera. Kangaskolkka vill gärna hålla sin målproduktion där den är just nu, han har gjort hälften av alla mål i denna säsongs tävlingsmatcher!
Här är de supportrar som hade bäst koll av alla på fjolåret. När dammet till sist lade sig stod Ingvar Darnemo där som ensam segrare (trea från vänster i bild).

lördag 13 februari 2016

Hurra för radion i dag!

Det enda som är värre än oljud är tystnad. Om vi utgår från det är det lätt att stämma in i hyllningarna av radion denna World Radio Day som löper över hela världen.

I veckan som gick satt jag och körde bil genom Sverige och lyssnade på P1. Nej, det gör jag inte så ofta annars men på långkörningar nästan jämnt. Där höll Täppas Fogelberg låda i ett program som heter Ring P1 och är lysande till sitt upplägg. Folk ringer in och pratar bortsprungna kattor, parkeringsböter, Syrienkrisen, matsvinn, skattesatser och precis allt annat som gör livet levande. Täppas inte bara lyssnar utan vrider, vänder och argumenterar. Ibland väldigt brutalt men alltid uppriktigt och väldigt friskt.

Här kan du gå in och lyssna och njuta.

På Åland har vi en public service-radio och ett privat alternativ. Det är mycket bra. Mångfald är bättre än och så vidare. Ålands radio som är det allmänna alternativet har genomgått några hårda år men har nu tack vare fast ledarskap och en tydlig vision tagit sig samman och tycks på bettet igen. Steel FM som är den privata radiostationen ska såvitt jag begriper lyfta sig rejält denna vår och det ser jag fram mot. Nyförvärvet Fredrik ”Frippe” Granlund kan mycket väl bli Ålands ”Täppas”. Frippe har hygglig allmänbildning, han är snabb i repliken och orädd. Det där kan bli hur bra som helst!

#worldradioday

Med den här loggan firas World Radio Day i dag den 13 februari.

fredag 12 februari 2016

Lycka till på flygfältet!

Det blev en smakfylld torsdagseftermiddag i går med invigningsfest på Mariehamns flygplats. Finaviachefen Tanja Sabel har lyckats övertala sina uppdragsgivare i Finland att satsa sammanlagt 1,2 miljoner euro på den lilla flygplatsen. Det är värt en eloge. I satsningen ingår en ny taxfreebutik och en allmän upprustning av den åländska porten mot omvärlden.

Bland nyheterna finns också den lilla och oerhört smakfyllda cafeterian och baren 60 North Bar & Café som drivs av Jeanette Helgas och Maija Tikkakoski. Till gårdagens nyinvigning hade de två entreprenörerna lagat en mängd snittar vilka alla var kulinariska mästerverk. De öppnar på riktigt den 14 februari och lovar rätter tillagade på plats av lokala råvaror, smoothis, smörgåsar och bakverk samt enklare maträtter i form av soppor, pajer och tapastallrikar. Invigningens smakupplevelser lovar gott inför framtiden.

60 North erbjuder också take away för hemmafesten och croissanter med hemlagad marmelad. Bland annat.

En nyhet för året är den inglasade terrassen mot väster med utsikt över landningsbanan. Här kan man njuta av eftermiddagssolen och se flygplanen landa och starta.

I investeringarna ingår även en ny brandbil som levereras i juli samt ny ytbeläggning på själva landningsbanan som därmed har minst femton nya år att se fram mot.

Trafikmässigt går Mariehamns flygplats mot ett nytt rekordår. Antalet avgångar till Stcokholm ökar rejält och sommaruppehållet ställs in. Det gör man med historien som stöd. Under år 2015 var Mariehamn bland de snabbast växande flygplatserna i hela Finavia. Mängden passagerare ökade med  fjorton procent jämfört med året innan. Under år 2016 blir det fler avgångar än någonsin tidigare.

Kuriosa. Bland alla de som jobbar för Finavia och ser till att flygtrafiken fungerar finns finströmaren Jens Mattsson som annars är mest känd för sina insatser som livräddare på Medelhavet.

Flygplatschefen Tanja Sabel i mitten flankerad av Maija Tikkakoski, till vänster, och Jeanette Helgas. 60 North Bar & Café öppnar på alla hjärtans dag på söndag i flygterminalen i Sviby.

torsdag 11 februari 2016

Turismen är framtiden

”Öar är bättre än fastlandet på att utveckla hållbara resmål. Och eftersom turismen är världens största affärsområde finns här pengar att tjäna.”

I samband med det stora Forum för samhällsplanering som mynnade ut i hemsidan www.växtkraft.ax kom föreläsaren Jeppe Klockareson från egna företaget Fair Travel till Alandica. Ämnet var hur Åland kan bli en hållbar destination och därmed tjäna pengar på de besökare som väljer sina resmål utifrån vilka avtryck de lämnar.

Liksom många gör i dessa dagar av hållbarhetstänk inledde Klockareson med att citera Brundtlandkommissionens definition av hållbart beteende:
”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.”
Det blev många siffror under denna föreläsning men samma budskap. Allt fler turister väljer destinationer som kan garantera så lite miljöpåverkan som möjligt. Samtidigt reser mänskligheten mer och mer, kurvan uppåt är inte ens i avstannande; tvärtom. Enligt TripAdvisor vill hela sextionio procent av deras resenärer ha hållbar turism. Trots att sjuttiofem procent av dem inte visste vad hållbar turism är...

Hur som helst finns det en växande skara LOHAS (Lifestyle of Health and Sustainability) som vi borde försöka nå. Åland är ju allt detta och mycket mer. Dessa hälso- och hållbarhetsgäster utgör, enligt Jeppe Klockareson, tjugofem procent av de svenska turisterna men hela trettio procent av tyskarna vilket därmed gör dem till en hyperintressant målgrupp.

Det är alltså på väg att ske en kantring mellan hur det var förr och hur det blir i fortsättningen. Med tanke på det är det intressant att nittiofem procent av alla destinationer egentligen saknar hållbarhetstänk – det betyder ytterligare ett läge för Åland, den dag vi helt har ställt om.
Tjugofem procent av folk ger katten i allt vad miljö heter. Femtio procent vill gärna tro sig gilla hållbarhet medan tjugofem procent är frälsta. Jeppe Klockareson pekade på många fakta som talar för att så snabbt som möjligt ställa om den åländska turismen till fullständigt hållbar – i alla led.



onsdag 10 februari 2016

Viktigt om hållbarhet

Det blev en högintressant dag i hållbarhetens tecken i går. Forum för Samhällsplanering kan rätt hanterat bli en inspiration för att ställa om Åland till ett mer hållbart samhälle. Målet är att helt undvika åtgärder som gör det sämre för de som i framtiden ska bo där vi bor i dag.

Kring detta har jag skrivit mycket, följ den här länken! För att knyta ihop det fortsatta arbetet har nu projektchefen Mikael Larsson satt ihop en hemsida där arbetet ska ta avstamp från. Detta berör oss alla på ett eller annat vis.

I dag har det förresten gått tjugo år sedan schackmästaren Garri Kasparov besegrade datorn Deep Blue efter några hyperspännande partier. Det lär endast meddelas på detta sätt.

Ha en fin onsdag.
Det var fullsatt i auditoriet på Alandica i dag då arbetet mot ett hållbart Åland hyllades och sjösattes.
Filmen om Moder Jord med Julia Roberts visades, den ÄR tankeväckande:

tisdag 9 februari 2016

Möte med Torvalds

Gårdagen gick till möte med EU-parlamentarikern Nils Torvalds som just nu är på Åland och berättar om aktuella frågor. Det blev ett samtal om fisk, vårjakt, vapenlagar och mycket mer.

Man förväntar sig till exempel en folkomröstning i Storbritannien redan i vår eller sommar. Frågan om framtida EU-tillhörighet ska då avgöras av alla britter. Det kan bli spännande då opinionsundersökningar ger vid handen att trettio procent av befolkningen inte ens vet om att landet är med i EU...

Just nu leder Exit-sidan med nio procentenheter före Stanna kvar-sidan. Det liknar i mycket situationen i Skottland före deras omröstning om självständighet eller inte som Nej-sidan till sist vann ganska klart.

Mest uppehöll vi oss vid Ryssland och dess (och vår) framtid. Den ryska björnen är sargad till följd av det låga oljepriset och dess oberäknelighet därför större än tidigare. Till detta osäkra läge ska sedan sättas den flyktingstorm som drabbat Europa och som ser ut att tillta till följd av ytterligare och massiva bombningar i Syrien.

Förhållandet oljepris, ryska presidenter och fientliga tillslag är intressant och tankeväckande. Förra gången oljan peakade gick Sovjet in i Afghanistan. Senaste peaken slutade med annektering av Krim halvön...
Mot den här bakgrunden ska det bli skönt att prata fredligare saker i dag då det vankas Forum för samhällsutveckling vilket är ett resultat av det hållbarhetsbetänkande som jag hade nöjet att hantera för något år sedan.

måndag 8 februari 2016

Nu börjar vänliga veckan

Äntligen! En vecka av vänligheter väntar. Den kommer nog rätt bra med tanke på förra veckans slag mot Chipsfabriken i Haraldsby och vindkraftsutbyggnaden. Å andra sidan avslutades veckan bra med ett coolt seminarium tillsammans med de maskinister som alldeles bokstavligen sett till att världen gått framåt. Jag skrev några rader om det på Ålandsbloggen i Sjöfartstidningen och på Ålands egen shippingsajt, Åländsk Sjöfart.

Vänliga veckan är en cool skapelse från allra första början. Man började fira den efter att en trafikräknare i Stockholm år 1946 gjort följande spaning: av dem som passerade honom såg han tolv leende människor, femton som i vart fall verkade nöjda och åttatusenfemhundrasextionio (8.569) som tycktes på väg på begravning. Så kan man ju inte ha det menade publicisten och Läkarmissionens grundare Harry Lindquist och startade vänliga veckan som sedan dess med några avbrott firats i februari. Just i år var jag omedveten om detta och utlyste den redan i januari, förlåt, ska inte göra om det!

Var ska vi då hålla fokus för man kan ju inte vara vänlig precis hela tiden. Risken är ju att man blir harmlös. Det har arrangörerna tänkt på och föreslår att vi alla visar extra vänlighet i trafiken, på arbetsplatsen och i familjen. Samt, och kanske viktigast – på nätet. Skriv inget där om någon som du inte vill att någon ska skriva om dig. Troll gör aldrig någon glad.

Ha i övrigt en fin arbetsvecka! #vänligaveckan #världensbästavardag
Gör inget mot någon annan som du inte vill att de ska göra mot dig. Svårare än så är det aldrig att vara vänlig.

söndag 7 februari 2016

Sveket från regeringen

Det är alldeles åt skogen att Finlands regering väljer att bortse från tidigare överenskommelser när det gäller utbyggnaden av den åländska vindkraften – för hela landets, och miljöns, bästa. Det visar dock ytterligare på hur skör den finländska ekonomin och tron på framtiden är just nu.

Genom att inte genomföra det utlovade sparar staten sextio miljoner euro. Landskapet Ålands andel av stödet skulle vara 18 miljoner euro för 12 år. Om detta fortfarande är aktuellt vet jag inte. Det är klart det är utmanande att betala ett garantipris om 83,50 euro per MWh om man samtidigt, på den vanliga elmarknaden, kan köpa samma energimängd för 20-30 euro. Ändå frångår republiken Finland en mycket viktig princip när man bryter ett redan ingånget avtal.

Här kan man läsa mer om projektet som av allt att döma nu inte blir av.

Om vindkraften har jag skrivit mycket över tid på denna blogg. Det nu skrotade projektet har valsat med ett bra tag. Från partiets sida markerade vi med ett uttalande om sveket från Finland.
Här var det tänkt att vindkraftparken skulle byggts.



lördag 6 februari 2016

Ett tecken för tiden

Grattis kära semikolon, i dag fyller du år. Det har gått femhundratjugotvå år sedan du kom till världen; med ett förmodat brak. Det var typografen Aldo Manuzio från Italien som först av alla insåg att ibland krävs det något som inte är ett lättflyktigt kommatecken eller en slutgiltig punkt. Så uppstod mitt favvotecken – ;.

Av en massa olika skäl har jag alltid fascinerats av skrivspråkets möjligheter som alltid varit större än dess begränsningar. Jodå, det har funnits språktalibaner som ansett att all förändring är av ondo. Jag tillhör den andra sidan som tycker att all förändring är till det bättre.

När det handlar om att hantera språk i skrift finns det en uppsjö av regler om vad som borde och vad som inte borde göras. Dessa har jag svårt för. I min egen lilla värld handlar det i sista ändan bara om texten blir förstådd eller inte; och där kommer semikolonet väl till pass.


Tycker jag; och många andra, hela tjugotre procent av Språktidningens läsare håller med och det är ett sällskap som är coolt att befinna sig i. ;-)

I dag är det också samernas egen nationaldag; grattis till alla berörda!
Detta tecken är bra att ha när punkt är för starkt och kommatecken för svagt.

fredag 5 februari 2016

Runeberg minns vi i dag

Tack vare moderns sång och glada humör samt faderns och sjökaptenens strängare förmaningar blev Johan Ludvig Runeberg en bildad och beläst och välformulerad man. Och nationalskald för hela Finland.

Fänriks Ståls sägner och Vårt land är några resultat ur en riklig produktion. I dag firas hans minne över hela landet och (fast i mindre skala) på Åland. Det äts Runebergsbakelser och citeras texter och för en stund är vi alla blott en soldat, alltså Sven Duva.

Här är några andra minnen av Runeberg och hans skapelser. Runeberg är förresten inte den ende skrivaren från Finland, det finns ett gäng andra sköningar som också är värda att läsa.

Nationalskalden Johan Ludvig Runeberg såg i varje på den här bilden inte särskilt skojfrisk ut.

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...