tisdag 30 april 2013

Nu kan våren komma

Som vanligt har vi eldat majbrasa vid Notudden i Mariehamn. Hundratals stadsbor och andra kom för att säga välkommen till våren och farväl till vintern. Själv är jag ett slags ordförande i typ stadens sista byalag och fick det stora nöjet att säga några väl valda ord till de som kom. Sedan grillade vi korv. Hej då.

I fjol gjorde jag en liknande betraktelse om någon vill läsa på.

Årets ord:

Välkomna till årets majbrasa, kanske den största någonsin och dessutom en av de allra viktigaste, men dit återkommer jag. Jag vill på stadens sista byalag Kasberget-Apalängens vägnar hälsa er alla välkomna och jag vill tacka Mariehamns stads kulturförvaltning och Strandnäs FBK utan vars hjälp och assistens vi aldrig skulle våga sätta eld på denna Big Mama-brasa. Det om detta.
”Ni ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart…” 
Det var lilla Ida som i ett tidigt skede insåg detta för den kommande historien väsentliga faktum. Gör ingen något händer heller inget. Från barn kommer som bekant alltid de viktigaste sanningarna. Allt och alla behöver med jämna mellanrum en spark därbak. I synnerhet denna vår och dess oförmåga att komma till skott som jag följt på nära håll. Maken till trög start får man leta efter och ni ska veta att jag försökt. Jag har tillsammans med dvärgpudeln Nova noga och tålmodigt granskat denna vår i den takt den framskridit. Det har inte gått snabbt. Varv efter varv har vi tagit oss runt denna Svibyvik. Jag har halkat på isfläckar, hukat mig mot snöstormarna, försökt hålla mig torr i ösregnet men nästan aldrig tvingats kisa mot solen. Nova har hängt med men inte dolt att hon varit tveksam till bra många av dessa promenader. Det säger rätt mycket. Inte ens hundar har med stor entusiasm välkomnat årets vår. Jag ska uttrycka det mer rakt på sak. Denna vår har varit ett hån och ett övergrepp mot oss människor! Det är kanske starka ord, men i brist på andra och mot bakgrund av hur lättkränkta människor är nuförtiden tycker jag de passar. Inte minst i jämförelse med hur det var i fjol. För bara ett år sedan var det annorlunda tider. Då stod vi exakt på denna plats och lät oss förföras av solen som generöst kastade sina strålar över oss. Vi njöt av värmen, av brasan och av sällskapet. I dag har vi bara två av dessa kvar men det är, tack och lov, inte vilka storheter som helst. Vi har en troligen mer fantastisk brasa än någonsin och vi har ett sällskap som i allt väsentligt är ett år klokare, mer välformulerat och snyggare! Det är inte dåligt det i tider när tillväxt på ett mer övergripande plan mest lyser med sin frånvaro. 
Det för mig tillbaka till mina promenader runt denna vik i jakten på ljusglimtar och tillväxt. De första tecknen på godare tider började dyka upp under förra veckan. Isen försvann och där några blåfrusna gräsänder tidigare simmat och sett hungriga ut fanns plötsligt knipor, vigg och mycket mer. Det var ett fasligt kacklande för mig och min hund som vant oss vid en mer vindpinad tystnad. Ovanför såg vi också havsörnar vars avsikter inte var helt oskyldiga och fick de mindre änderna att nervöst gömma sig under bron. Det fortsatte de följande morgnarna och här ska jag ta lite gammaldags Kökarsvisdom till heders. Där klassar man alla de fåglar som inte är måsar och inte är sjöfågel för sparvar. Och just sådana sparvar började plötsligt kvittra och ha sig i takt med att minusgraderna steg till mer hanterliga nivåer. Promenaderna blev genast behagligare. Så där höll det på och plötsligt en morgon invid flisfartyget Estland som var på besök vid Möckelökajen låg en guding och blängde på mig. Det var såklart det hittills bästa vårtecknet men inte bara det. Jag tog dessvärre just det som en provokation och kan därför bli tvungen att under den kommande veckan ta mig ut till havsbandet och göra vad ålänningar gjort i hundratals år. För alltid retar det någon... Det kan jag göra eftersom veckan som gick även tog isen med sig till andra breddgrader. Och då den försvann tog det inte länge innan vikens svanar ordnat till sina bon och numera är i full gång med att göra nya svanar. Det är tillväxt på riktigt det! 
Våren känns ny men människorna är till största delen samma. Man ska dock sträva mot att varje dag göra något man aldrig tidigare gjort. Det är en livsvisdom som bär långt. Därför ska vi göra precis det som Ida ville att vi ska göra. Vi ska sätta fart på våren! Den här magnifika högen med bråte från vintern som gått, utgör inte bara det symboliska slutet på vintern och början på våren. Jag har nämligen genom kontakter till ministerier, spåkvinnor, meteorologer och vanliga skitgubbar nått en tröstande slutsats. De säger alla samma sak. Denna formidabla hög är precis den så kallade droppe som behövs för att fylla det så kallade glaset. I kväll ska värmen från denna brasa göra att våren faktiskt och på riktigt infinner sig. Det är energin från denna brasa som gör skillnad och sätter fart på den vår som i sin tur ska locka fram sommaren.
Fast först tillbaka till det där vi aldrig gjort förut. Vi ska sjunga första versen i Idas sommarvisa!
Du ska inte tro det blir sommar,
 
ifall inte nån sätter fart
,
på sommarn och gör lite somrigt,
 
för då kommer blommorna snart.
 
Jag gör så att blommorna blommar, 
jag gör hela kohagen grön,
 
och nu så har sommaren kommit,
 
för jag har just tagit bort snön.
Varmt välkomna, använd grillarna. Men först: Ett fyrfaldigt leve för våren!
Så här såg det ut på Notudden i fjol när majbrasan brann. Då sken solen över alla. I år var det snålare med den varan. Fast årets brasa var större än någonsin och kommer nu officiellt att sätta fart på den vår som dröjt så länge!

måndag 29 april 2013

Bra jobbat Christoph Treier!

Christoph Treier är en lysande föreläsare som gör det man alltid borde göra. Förklara saker på ett enkelt sätt. Svårare än så är det aldrig. Bilden i bakgrunden understryker ett viktigt faktum: vindrutan är större än backspegeln eftersom det är viktigare att köra framåt än se bakåt. Det där har jag själv touchat vid i en tidigare bloggtext.
På vägen hem igen påminns jag av det Christoph inledde med. ”Jag hoppas ni aldrig blir så hemmablinda att ni glömmer bort hur vackert Åland är!” Det var kanske dagens viktigaste insikt.
Till vardags jobbar coachen och inspiratören Christoph Treier med storstjärnor som skidskytten Kaisa Mäkäräinen och schweiziska olympier. Men ibland rör han sig på Åland som en vanlig man. I går var en sådan dag och han inledde sitt föredrag för Åländsk Center med orden:
”När jag är på Åland känner jag mig som hemma. Jag hoppas ni aldrig blir så hemmablinda att ni glömmer bort hur vackert Åland är!”
Det var viktiga ord för det vi ser varje dag tenderar vi ibland att ta som självklart, vilket det inte är. Det är resultatet av hårt arbete och visioner som blivit verklighet. Vi förvaltar i dag ett arv som våra förfäder givit till oss att bevara och förädla till vara efterkommande.

Temat för dagens föredrag var hur man ska lyckas med vad det än är man vill lyckas med. För alla vill lyckas. Ingen av alla de som arbetar för Åland i dag vill att det arbetet ska misslyckas. Det är möjligen vägen mot målet det ibland kan bli debatt kring. (Som till exempel när det gäller budgetar!)

Ska inte referera hela föredraget. Nöjer mig med att konstatera att Christoph gjort sitt jobb och levererar ord som gör skillnad. Han pladdrar aldrig, han kommer med konkreta exempel och han understryker att det inte är en slump att en bil ser ut som den gör. Den stora vindrutan är för att man ske hålla fokus framåt och se helheten. Den lilla backspegeln är för att hålla ett vakande öga på historien och de små sidospeglarna för att hålla koll på den närmaste omgivningen. Dessa sanningar är viktiga även i det dagliga livet, vad man än ägnar sig åt. Av den väg som passerat ska man lära sig och sina konkurrenter ska man hålla ett vakande öga på men inte ägna desto mer kraft åt. Det är den egna färden som är viktigast. I det politiska arbetet är detta viktigare än allt annat.

Christoph lyfte också vikten av att göra upp goda målbilder, sådana som ger en skön känsla att arbeta mot. Men det räcker inte bara att tänka positivt, det ska till mycket arbete också. Mitt eget minne drar sig mot Rosenborg, det norska fotbollslaget som byggt sina framgångar på ”Godfoten”, en filosofi som kortfattat går ut på att man ska koncentrera sina krafter på sådant man redan är bra på. Då blir man per automatik bättre även på allt annat. Det var på plats i Trondheim jag förresten härom året mötte en äkta Liverpool-legend!

Som ett exempel på ett varumärke som lyckats jobba in uteslutande goda egenskaper lyfte Cristoph höstens stora Skördefest på Åland. Den har blivit något som både Finland och Sverige snackar om och besöker. Här finns det goda exemplet som vi borde arbeta ännu hårdare för att vidareutveckla. I en värld av hästkött finns det plats för lokala produkter. Åland borde därför på allvar jobba mot att bli inte Finland eller Sveriges utan hela Nordens eget matcentrum. Åland ska vara synonymt med fräschör, kvalitet och smak.


Jag märker att detta kan bli hur långt som helst men jag gillade också taxiliknelsen. För inte sätter man sig ju i en taxibil och berättar för chauffören vart man INTE vill åka. Ändå är det exakt det som dag efter dag sker, i vart fall i det offentliga Åland. Folk ägnar kraft åt att berätta vad som inte får hända istället för vad som ska hända. I alltför många organisationer ägnar sig allt för mycket folk åt att med emfas berätta vad man INTE kan göra istället för att berätta vad man KAN göra. Skillnaden är himmelsvid och vem som helst ser direkt vad man väljer att lyssna på...

Låt detta bli inspiration till en produktiv arbetsvecka. Bestäm för var dag en ny sak som ska genomföras vid sidan av de andra. Gör sedan det!

söndag 28 april 2013

Hela Ålands flaggas dag

Den sista söndagen i april är numera ingen vanlig given söndag. Det är Ålands flaggas dag! Ingenting förenar och definierar vårt självstyrda landskap som dess flagga. Och våra frimärken. IFK Mariehamn och Åland United. Nygatan en fredagskväll. Smakbyn, Havsvidden. Taxfreepåsen, snuset och Rökkas korvar. Ni hajar. Åland är som idé inte en utan tusen. Det är styrkan i samhällsbygget!

här skrev jag i fjol och det håller än i dag! Ha en fin söndag och en lyckosam arbetsvecka!


Flaggan ska i topp i dag! Det är Ålands flaggas dag. I tiderna var vår nuvarande flagga långt ifrån oomstridd. I dag är den en självklarhet. Och dessutom väldigt snygg!
I Godby firar man såklart en dag som denna med ordning. Här i form av Birgit Parikka. Så ska det se ut!

lördag 27 april 2013

En dag för riktiga hjältar


I dag är det en stor dag i Finland och på Åland. Inte för alla men för några som är särskilt viktiga. I dag är det Nationella Veterandagen som firas för tjugosjunde gången. Årets devis är ”Kamraten lämnas ej, ungdomen glöms inte.”.
Det är tänkvärda ord även i dag. Man ska gå framåt tillsammans och aldrig glömma någon efter sig. Det håller i idrott, i samhällsbygge och i krig. Om det har jag även skrivit tidigare. Och här.

Själva huvudarrangemanget i dag äger rum i Jyväskylä men även andra städer landet runt visar aktning och uppskattning med olika aktiviteter. I Mariehamn firas denna dag med minnesord vid Krigsveteranernas minnessten vid Mariehamns gravgård. Efter det fortsätter de gamla hjältarna med programfest i stadshuset. De har inte längre samma spänst i steget men deras blick är fortfarande lika fast som när det begav sig och de med sina egna och sina kamraters liv som insats såg till att Finland och Åland kunde fortsätta utvecklas som fria demokratier.

”Datumet den 27 april valdes för att det var då som Lapplandskriget och därmed andra världskriget tog slut för Finlands del år 1945. Åland med sitt strategiska läge betraktades som krigszon med front mot fienden och även om Åland lyckligtvis undgick direkta krigshandlingar finns det krigsveteraner också här”, skriver Ann-Gerd Steinby, ordförande för Krigsveteranerna på Åland, i ett pressmeddelande.

De åländska krigsveteranerna samlas i dag för att minnas de kamrater som aldrig följde med hem igen efter det 105 dagar långa och blodiga kriget mot Sovjetunionen.

fredag 26 april 2013

På plats i riksdagen

I går avverkade jag andra nordiska parlamentet på fyra dagar denna vecka. I måndags var det Stortinget i Oslo och i går stod riksdagen i Stockholm på tur. Det är både inspirerande och lärorikt att åka runt till sådana platser, demokratiernas hjärtan. Jag blir också lika glad som trygg i tanken att se med vilken seriositet och beslutsamhet alla mina kolleger i de stora kamrarna hanterar även små frågor. Den svensk-åländska föreningen i Sveriges riksdag har under ledning av Centerns Per Lodenius med stor kraft tagit sig an förhållandet mellan Åland och Sverige och redan visat resultat. I en motion till riksdagen har Centern tryckt på för att frågan med SVT Play och Åland ska lösas. I går gick han ännu längre och ordnade tre seniora chefstjänstemän till möte med den åländska delegationen och flera svenska riksdagsledamöter. Vi fick kanske ingen direkt lösning presenterad men nog så viktigt en slags vägbeskrivning.

Jaja, det har varit en extremt intensiv vecka. Hoppas er också varit fin.

Trevlig helg!
Hela den åländska delegationen och värdar på plats i en av riksdagshusets oändliga korridorer.

Riksdagens egen kör bjöd upp till konsert vid lunchtid.
Centerns ordförande Harry Jansson och Per Lodenius i riksdagshuset.
Det var ingen direkt glödhet debatt denna torsdag.  De flesta av salens trehundrafyrtionio stolar gapade tomma.
Bland dem som följde med på resan var Sveriges generalkonsul på Åland, Ingrid Ihremark. 
Maktfördelningen just nu i riksdagen i Sverige.
Ett angeläget seminarium som vi tyvärr missade. Nya uttrycket Catch and Relax, var en av rubrikerna.

Pampiga ingångar präglade huset.


torsdag 25 april 2013

Gotland kan inspirera Åland

Gotland är inte bara en konkurrent till Åland. Tvärtom. Det som är bra för Gotland kan också vara bra för Åland. Ju fler öar som erbjuder havsluft och en semesteroas till de miljoner människor som bor i närmarknaden på svenska fastlandet, desto bättre för alla. Destination Gotland har gjort ett kanonarbete i år och tapetserat Stockholms lokaltrafik med bilder som leder tankarna till Medelhavet. De är inte först med detta, långt därifrån. Åland har för några år sedan också på ett hedervärt och kreativt sätt försökt sig på detta.

Jag tycker man nu på nytt ska låta sig inspireras av Destination Gotland och rentav sträcka ut en hand för att se om ett plus ett kan bli mycket mer än tre. Är man liten och ska synas i en stor värld går det inte att vara blyg. För ingen stockholmare är ju komplett innan man kan kryssa av både Gotland OCH Åland i livets egen att-göra-lista!

Destination Gotland har också skapat en hemsida som faktiskt känns väldigt annorlunda vilket är en prestation. Gotlänningarna har varit duktiga på att locka folk till ön. Jag har också tidigare skrivit om Gotland och gotlänningarna i olika sammanhang:

Om jakten på olja.
Om NatWest Island Games-möte på Gotland.
Om mode och en rejäl radiointervju.

På Gotland har man också lyckats att hålla en bokningsportal och gemensam och välkomnande websida för hela ön. Dit har Åland fortfarande en bit kvar. Här har vi två rederier (www.vikingline.ax och www.eckerolinjen.ax), två privata websatsningar (Destination Åland och aland.com) och en portal som drivs av visitaland.com. Ingen av dem når i dag riktigt upp i den nivå som Destination Gotland klarat.
Detta är privata turistportalen www.aland.com. Den vänder sig kanske inte i första hand till turister men är ändå både levande och uppdaterad och inspirerande.
Detta är Visit Ålands hemsida. Väldigt konservativ till sin uppbyggnad och utan egentliga överraskningar. Man kan på sätt och vis göra bokningar, genom att klicka på länken BOKA får man välja mellan Viking Line och Eckerölinjen.
Detta är Visit Gotland, också en rätt traditionell hemsida som ändå verkar rätt så funktionell, bland annat med betydligt bättre bokningsmöjligheter än i de åländska exemplen.
Här är Destination Gotlands hemsida där resor och boende och mycket annat kan erbjudas. Bilden ger inte hemsidan rättvisa. Scrollar man neråt översköljs man av förslag, inbjudningar, inspiration och entusiasm. Bra gjort Gotland, detta får fem raukar!

Här är Destination Ålands hemsida. Det man ser på skärmdumpen är allt som kommer i möte för besökaren. Det är alldeles för lite. Första intrycket andas traditionalism och lockar inte lika mycket till besök som gotlänningarnas.




onsdag 24 april 2013

Daytraders och budget

Kan inte hjälpa det men jag tycker sådana här sammanställningar är skojiga...
...och talande...
...för det är inte den här killen man vill att ska sköta landskapsekonomin. Portföljförvaltning är en sak, samhällsbygge något helt annat. Det försökte jag berätta i lagtinget i dag.
Jodå, visst blev det en debatt i Ålands Lagting i dag också! Det diskuterades budget och jag presenterade den tilläggsbudget som jag berättade rätt utförligt om förra veckan. Det blev dessvärre ganska långt men är trots det viktigt. När det handlar om samhällsbygge går det inte att hafsa sig igenom fundamenten. Jag drog paralleller till daytraders, påminde om ett gott ledarskap och undrade varför oppositionen gör som de gör. En vanlig dag på jobbet alltså.

Så här föll orden där jag bland annat ställde de viktigaste frågorna av alla. 
När är det gott nog? Hur mycket får det kosta att spara? Vad är välfärd värt?
Fru talman,

Det har som bekant handlat väldigt mycket om pengar och bristen på sådana i detta lagting de senaste åren. Kanske är det inte så konstigt mot bakgrund av att landskapet Ålands utgifter just nu är större än våra inkomster. Just det är inte nytt. Den ekonomiska verkligheten har över tid fluktuerat men kanske inte medfört svängningar av den magnitud vi upplevt de senaste åren. Jag återkommer till det. Och varför jag också anser att vi trots utmanande tider även har en ljus framtid att invänta.

Volatiliteten som vållar oro beror på många olika saker men bottnar mest i det allmänna tillståndet på de marknader där åländska och finländska företag opererar. I tider av tveksamhet och i viss mån oro och stigande arbetslöshet är det inte så enkelt att göra affärer och det får återverkningar på såväl klumpsumma som skattegottgörelse. Här ska man minnas att medan klumpsumman yvigt uttryckt skapat grundtryggheten för vårt självstyre är det skattegottgörelsen som, tack vare framgångsrika företagare, givit Åland det lilla extra. I dag och, som det verkar på grund av de skäl jag inledde med, de kommande åren viker skattegottgörelsen neråt medan klumpsumman håller sig på en skaplig nivå. Här kan vi skatta oss lyckliga ifall Ålands penningautomatförening fortsättningsvis lyckas bra med sina affärer och därmed betalar en lotteriskatt som återbärs från staten och till vis del kompenserar sviktande skattegottgörelse.

I finans- och näringsutskottet har vi de senaste veckorna behandlat det liggande förslaget till första tilläggsbudget för år 2013. Det är på många vis ett komprimerat budgetförslag där tyngdpunkten vilar på Ålands hälso- och sjukvård, vilket vi också efterlyste i vårt betänkande kring budgeten för 2013 och tilläggsbudget två för 2012. Ska man vara noga krävde utskottet ordagrant ”en noggrann analys” samt ”analysresultat” och ”åtgärdsprogram”. Det är inget konstigt med det heller då som bekant en väldigt stor del av landskapets utgifter går till just ÅHS. Detta har vi påpekat flera gånger i samband med tidigare betänkanden, senast i januari. Sedan dess, då ÅHS-ekonomin såg skakigare ut än normalt, har flera och viktiga åtgärder vidtagits, vilket framkommer i förslaget till tilläggsbudget.

Den operativa högsta ledningen för ÅHS är också ny och deras överordnade i form av styrelseordföranden blir snart en annan. I detta sammanhang vill jag inflika liksom jag gjort vid snart sagt alla budgetanföranden så här långt. Det är oerhört viktigt att leda verksamheter, vilket slag det än handlar om, på ett inspirerande och stödjande sätt. Man ska förvisso ställa krav på organisationen men en styrelse ska också vara tydlig, ärlig, delegerande och dess medlemmar ska utgöra goda förebilder. ÅHS-styrelsens agerande och professionalism är avgörande i arbetet med att skapa balans i den åländska ekonomin.

I utskottet resonerade vi också kring användandet av Paf-medel i händelse att överskottet långsiktigt blir större än som behövs i finansieringen av den allmännytta som beskrivs i landskapslagen. Utskottet håller till stora delar med landskapsregeringen när det gäller att på ett klokt sätt utnyttja pengarna men påminner ändå om vikten av att ta ett mer detaljerat förslag till denna sal för debatt. Jag ska väl inte göra mig till tolk för hela utskottet men jag upprepar gärna vad jag sagt tidigare för jag förstår inte riktigt varför överskottet från en laglig verksamhet ska behandlas annorlunda än överskottet från annan laglig verksamhet. Ja, när det gäller spel finns det en lagstiftning som ska följas. Men, detta är Ålands lagting med makt att stifta nya lagar och skyldighet gentemot våra förfäder och efterkommande att bygga ett nordiskt välfärdssamhälle med våra till buds stående medel. Som öbor har vi alltid varit vana att hantera nya situationer på ett pragmatiskt vis. Det hoppas jag vi tillsammans också kan göra när det handlar om Paf-medel.

Det finns andra befarade utgiftsposter som nämnts i salen men som vi i utskottsbehandlingen valt att inte hantera på djupet. Vi tror oss veta att såväl Ålands gymnasium som infrastruktursektorn dragits med höga och oväntade kostnader under inledningen av året. Vi konstaterar att avdelningarna ändå inte äskat om mer medel vilket är bra. Innan den liggande budgeten förändras måste man internt göra precis allt för att undvika tilläggskostnader även om det innebär betydande omprioriteringar. Det ekonomiska läget är utmanande som det är – även utan oplanerade utgifter.

Det är såklart enkelt att stå här och slå fast att besparingarna är för små och går för långsamt. Jag ber ändå lagtinget tänka på att det gått bara fyra och en halv månader på det nya året och att mycket återstår. Vi har sedan tidigare begärt en halvårsredogörelse som enligt planerna ska ligga på lagtingets bord efter sommaruppehållet. Man borde mot den bakgrunden inte bli alltför kortsiktig i tanke och handling. Vi bygger samhälle för alla ålänningar och för hela Åland.

I utskottet förde vi, inspirerade av remissdebatten, en diskussion kring begreppet ackumulerat underskott och vad det på riktigt betyder. Svaret är i siffror 38.834.000 euro såvitt budgeten för 2013 förverkligas. Här måste jag dyka ner i historien för ett ögonblick, för att folk ska förstå vad det egentligen handlar om. Det här med att räkna ett ackumulerat resultat tog sin början då landskapet börja föra egen bok. Man måste minnas att det före det fanns ordinarie medel och enskilda medel. Ordinarie medel var sådant som täcktes via den skattefinansiella utjämningen som eliminerade eventuella och så kallade ackumulerade över- eller underskott. Antingen täcktes landskapets utgifter eller så ställdes de utanför kolumn och skulle då täckas med enskilda medel. Då uppstod ibland över- och underskott som fördes över från år till år. De första åren med det nya avräkningssystemet 1993-1994 upptogs anslag för täckande av utgifter som ställts utom kolumn vid de sista utjämningarna enligt det gamla systemet. Därmed kan man säga att det uppstod en kontinuitet i underskotten som fördes över.

I bokslutet för 1998 förändrades redovisningen så att det gjordes en sammanräkning av det ackumulerade överskottet istället för att man som dittills tvingats se på flera ställen i bokslutet och summera olika belopp, alltså överskottet eller underskottet för det aktuella året plus eventuella budgeterade överskott. I allt detta ingår även projekt som inte förverkligats men som finns kvar i budgeten. Allt detta är ur kameral synvinkel såklart intressant men inte lika viktigt som det övergripande resultatet av alla dessa transfereringar varit för ålänningarna och för hela Åland.

I sammanhanget är det nämligen viktigt att minnas att vi med hjälp av detta ackumulerade underskott som i dag kan uppfattas som stort skapat om inte ett överskott så i vart fall väldigt mycket i form av livskvalitet, trygghet, lärosäten, kulturhus, idrottsanläggningar, infrastruktur, sjukvård, socialväsende och mer som tillsammans gör Åland till en av världens allra bästa platser att leva på.

Ur ett finansiellt hänseende kan man gå tillbaka till 1994 då detta så kallade underskott började uppstå. Sedan dess har det av olika skäl varit tio år av överskott, år då de åländska företagen gått bra och sett till att skattegottgörelsen skapat guldkant i samhällsekonomin. Det har också varit nio år då utgifterna varit större än intäkterna. Värst var det mellan åren 2008 och 2010 då den internationella finanskrisen grävde stora hål i landskapsekonomin och inledde utraderandet av den utjämningsfond som de tio goda åren skapat. Vi lever alltjämt i svallvågorna från den krisen. Vi gjorde underskott i fjol, vi gör underskott i år och nästa år men har förutsättningar att skapa balans år 2015, givet att faktorer i omvärlden som varken vi eller någon annan kan förutspå går åt rätt håll.

Behandlingen av den föreslagna tilläggsbudgeten gick rätt snabbt i utskottet. En majoritet anser att vi ska fortsätta den väg Ålands lagting och Ålands landskapsregering valde i samband med omställningsbudgeten 2012 och bekräftade i samband med stora budgeten 2013. En minoritet vill dra ner på mer än det föreslagna och vill att tilläggsbudgeten ska komplettas med ytterligare sparförslag. Det är nog bäst om de berättar mer om sin motion på egen hand. Utskottet valde att förkasta den. Jag vill ändå påminna om att regeringen redan har dragit ner på till exempel landskapsandelarna till kommunerna, på studiebidraget till studeranden och på sjukavdraget i kommunalbeskattningen. Mot detta protesterade samma opposition kraftigt men kräver nu hårdare tag mot en redan pressad förvaltning, skolväsende, sjukvård och infrastruktur. Dessutom har regeringen på ett modigt och beslutsamt sätt tagit sig an besparingar i en skärgårdstrafik som över tid vuxit utan proportioner i förhållande till andra offentliga utgifter. Även mot detta har oppositionen protesterat och i vart fall inte tydligt föreslagit alternativ.

Frågorna som allt detta kokar ner till är följande. När är det gott nog? Hur mycket får det kosta att spara? Vad är välfärd värt? Det är frågor utan slutgiltiga svar. Vi lever i finansiellt svårförutsägbara tider. Ingen vet vart vi är på väg. Då gäller det att manövrera försiktigt och inte spä på den allmänna osäkerhet som råder. När man bygger samhällen ska det inte ske med kvartalsekonomin som ledstjärna. Det ska vara för alltid. Vi har en tilläggsbudget som är ett steg på den vägen, det är inget jättekliv och ska inte vara det heller. Förutsättningarna för att år 2015 göra inkomsterna och utgifterna lika stora finns fortfarande även om vägen dit inte är enkel.

Jag vill också understryka att det finns tecken som talar för det åländska näringslivet och Åland som framtidssamhälle. Vår närmaste stora marknad, Stockholm och Mälardalen hör i dag till världens snabbast växande ekonomier och arbetsmarknader. Med tanke på Ålands geografiska läge finns det många skäl att på allvar och förutsättningslöst ta oss en funderare på och göra en grundad analys av vad det kan betyda inför vår gemensamma framtid. Vi får inte låta oss hejdas i arbetet för vår eftervärld genom att fastna i nutiden på ett sätt som leder tankarna till daytrading. Vi investerar långsiktigt. Till våra uppgifter i detta parlament hör att skapa framtidstro.

Fru talman,

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottets majoritet att landskapsregeringens förslag till första tillägg till budget för år 2013 antas, att budgetmotion nr 47/2012-2013 förkastas samt att lagtinget beslutar att första tillägget till budgeten för år 2013 ska tillämpas omedelbart i den lydelse den har i lagtingets beslut.

Tack.

tisdag 23 april 2013

Rapport från Oslos centrum

Har under en hyperintressant dag ägnat mig åt att diskutera samhällsekonomi och statsrevision och nyttan av uppföljningar med kolleger från samtliga nordiska länder: Finland, Sverige, Danmark, Norge, Färöarna, Grönland och Island. Uppläget är enkelt. Respektive områdes ledande politiker och några tjänstemän samlas i norska stortingets pampiga och extremt säkerhetsanpassade lokaler (återkommer till det) för att presentera sitt arbete för andra. Det är väldigt lärorikt. De olika statliga revisorerna är generösa i att dela med sig av sina erfarenheter.

Till exempel gjorde Tuija Brax (hemsidan på finska, men hon pratar mycket bra svenska!) en imponerande rapport av arbetet med att få ordning på republiken Finlands IKT-kostnader inom social- och hälsovården. Hon är en tungviktare inom finländska riksdagen som ordförande i revisionsutskottet och emdlem i grundlagsutskottet. Det är svindlande summor det handlar om som farit ut med badvattnet för att en samsyn saknats. Jag är helt säker på att vi dras med samma problem på Åland. Så länge vi inte bestämt oss för en rejäl IT-strategi tvingas vi fortsätta kasta pengar i sjön. Jodå, så illa är det faktiskt på sina håll. Här finns massor att spara.

Även övriga länder och öar berättade om liknande erfarenheter där en bra revision skapat förutsättningar för en bättre framtid.

Det starkaste som hände under gårdagen var dock Norges berättelser om hanteringen av Utøya-tragedin. Det var en händelse som sargade även vår egen trygghet, skrev jag tidigare. I går fick jag med egna öron höra berättelsen från de högsta politiker som tvingades hantera det ofattbara och försöka styra upp ett land i sorg och förtvivlan. Det var omvälvande på många sätt och har fått efterverkningar som når långt. Att till exempel ta sig in i stortingets lokaler i Oslo var tidigare en promenad i parken. I dag är varje steg övervakat och säkerhetskontrollerna på riktigt. Detta har också debatterats hemma på Åland sedan ett seriösare system införts i landskapsregeringen. Jag kan bara säga att det var på tiden. Attackerna mot demokratin är inte påhittade, de är inte hypotetiska och de är inte längre otänkbara. Därför måste man och vi förhålla oss till det faktum.

Kring det här med revision har jag tidigare skrivit till exempel följande:

När den nya revisionslagen behandlades i lagtinget.
Några ord om en avslutad landskapsrevision.
Om en inspirerande dag i det danska parlamentet.

Undertecknad på plats i norska stortingets plenisal. Här har tiden i stort sett stått stilla.  Konservatismen är inget man tar lätt på i detta sammanhang.
Ögonblicksbild från mötesbordet. Tuija Brax längst till vänster hamnade också med men har säkert inget emot det. Till höger om henne lagtingsrevisorerna från Färöarna Joen Magnus Rasmussen och Beinta Dam.
Stortingssalen med en imponerande ljuskrona.
Norge är som bekant Edvard Munchs hemland. Kanske är det därför som varje knut av Oslo och i stortingshuset är fyllt av konst.
Sal i ljus. Det syns dåligt på den här bilden men avsikten var att visa hur Norges statsminister i samband med plenum sitter ensam och framför alla andra. 
Efter Utøyaattentatet är det omöjligt att på ett enkelt sätt ta sig in i stortingshusets många korridorer. Säkerhetsarrangemangen är omfattande.


måndag 22 april 2013

Målande premiärmatch

Så var den överstökad då, årets första hemmamatch i ligan. På besök kom JJK från Jyväskylä som är allt annat är en drömmotståndare för IFK. I fjol fick vi bara med oss en poäng på tre matcher, vi släppte in hela elva mål och gjorde sju. I går blev det 2-2 efter att alla fyra målen gjordes i andra halvlek. Själva matchreferatet kan ni läsa här.

Det är självklart omöjligt att leverera någon exakt och objektiv analys av en fotbollsmatch då sanningen i likhet med hos konsten ofta finns i betraktarens ögon. Jag tycker dock försvaret med Pekka Lagerblom och Jani Lyyski, stödda av mittfältaren Patrick Byskata, på det stora hela spelade mycket stabilt och skapade möjligheter för anfallet. Tyvärr fick JJK sina mål efter misstag i just samma försvar vilket såklart drar ner medelbetyget.

Det var som väntat en fröjd att se Petteri Forsell spela på WHA igen och Kris Bright kunde såklart inte fått en bättre start då han kvitterade på stopptid. Även Tommy Wirtanen sprang som en galning och gjorde mycket mer rätt än fel.

Vill man filosofera kan denna tjugonde raka match utan förlust vara definierande för ett vinnande lag. IFK var stundtals så överlägsna att JJK knappt fick låna bollen. Jag tror att ett visst mått av självsäkerhet infann sig vilket ledde till misstagen som skapade JJK-målen. Det är bra om den minnesbetan kommer nu när vi har alla möjligheter att arbeta bort den. På torsdag är det dags för TPS i Finska Cupen och på söndag väntar KuPS i ligan. Båda matcher på bortaplan, det blir alltså mycket färja den närmaste veckan för killarna. Och högst troligt två segrar!

I dag åker jag på lagtingets uppdrag till Oslo för ett möte med nordiska riksrevisioner. Det ska bli intressant att diskutera vår alldeles egna, nya, landskapsrevision med dem. Den ska förresten upp i lagtinget på nytt i dag. I lagförslaget sägs att beslut ska överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen medan republikens president vill att överklaganden ska styras till Ålands förvaltningsdomstol. Detta med överklaganden varnade jag för redan i den allra första debatten kring den nya revisionsmyndigheten.
Klart för matchstart. 1.412 åskådare kom till årets första hemmamatch som alltid ramas in på ett värdigt sätt då Veikkausliiga-flaggan bärs in på plan av klubbens juniorer.
Presentationen av spelarna. Bland IFK:s många sponsorer finns de åländska försäkringsbolagen Alandia och Ömsen vilka säljer TRYGGHET.
Sanningens minut. Efter matchen är det alltid presskonferens där tränarna Pekka Lyyski och Kari Martonen ger sin syn på matchen. Vid bordet står IFK Ab:s ordförande Robert Söderdahl som leder ordet.



söndag 21 april 2013

Till minne av Röde baronen

Som ung läste jag ofantliga mängder böcker. I dag läser jag fortfarande mycket med för ögonblicket viss tyngdpunkt på lagtexter och budgetmoment. Hur som helst. Mina specialområden var indianhövdingar, Vi Fem, Svarta Hingsten, gamla boxare, Formel 1-förare och krigshjältar. Därför är denna dag speciell. Den 21 april 1918 bet nämligen flygaresset Röde baronen eller Manfred Albrecht von Richthofen i gräset för allra sista gången.

Han började som kavalleriofficer men gick vidare till det nya och oprövade tyska flygvapnet 1915. Sina lagrar skördade han i samband med första världskriget då han blev Tysklands oomstridde hjältepilot och levande legend. Sitt smeknamn Röde baronen fick han då han flög en röd Fokker Dr. I. Ingen kunde ta honom, kombinationen lättmanövrerat flygplan och listiga manövrar blev för svår för engelsmännen och fransoserna. På toppen av sin karriär blev Richthofen chef över en hel division med stridsflyg vilka samtliga målades röda. Baronen och hans flygplan forslades runt till olika platser vid fronten och döptes därför till Den flygande cirkusen av fienden.

Men då ingen växer till himlen och det alltid finns någon som är bättre kom den 21 april 1918 då baronen och hans mannar ramlade in i en våldsam uppgörelse i luften mot brittiska flygvapnet. Det flögs och sköts och kulsprutorna smattrade och plötsligt hände det som inte kunde ske. Baronens kännspaka flygplan träffades av fientlig eld, svart rök bolmade ut från maskinen och störtdykningen mot marken upphörde aldrig. Där tog historien slut för honom medan den började för britten Arthur ”Roy” Brown som fick äran för att ha skjutit ner baronen. Som tack för hjälpen fick kapten Brown ett Victoriakors (som för övrigt först av allt delades ut på Åland, läs mer här), femtusen pund och ett privat flygplan. Senare visade det sig att den som troligen lyckades skjuta ner den Röde baronen var en australiensare som stod på marken och sköt det sista skottet.

Här i Allt om Vetenskap kan man läsa en formidabel text om Richthofen och hans liv.

Jepp, det var dagens pärla. Annars laddar jag såklart för match i kväll då IFK gör sin hemmapremiär mot JJK från Jyväskylä. Halv sju på Wiklöf Holding Arena. Vi ses där! Antagligen vinner hemmalaget, det tror till och med spelbolaget Veikkaus som har två gånger pengarna på IFK-seger men 3,20 på JJK-vinst.

Så här såg den Röde baronen ut i sin krafts dagar. Han blev inte så mycket äldre, flygaress tenderar ju inte bli det. När Manfred Albrecht von Richthofen blev nedskjuten 1918 var han bara tjugofem år gammal men redan världens mest kände och fruktade stridspilot med åttio segrar i ceven. 
Så här såg stridsflyget ut på den gamla goda tiden. Detta Fokker Dr. 1 tillverkades bara i trehundratjugo exemplar . Dess manöverförmåga var formidabel och en skicklig pilot kunde enkelt köra typ åttor runt de brittisk-franska konkurrenterna. Maxhastigheten var etthundraåttiofem kilometer per timme, motorstyrkan etthundratio hästkrafter och räckvidden trehundra kilometer. I höjdled kunde Fokkern stiga till drygt sextusen meter. Den var beväpnad med två 7,92 mm Spandau LMG 08/15 kulsprutor.
 

lördag 20 april 2013

Vårvindar piskar

Inget är lika förrädiskt som de första riktigt vackra vårdagarna. Från insidan ser man den blå himlen, solen, fåglarna och det gröna gräset och tänker äntligen har det vänt. Äntligen blir det varmt, välkomnande och väldigt viligt. I verkligheten är det naturligtvis iskallt och blåsigt men sådana banaliteter får inte hejda en upptäcktsresande. Häng med på en liten tur i en vaknande vårstad. Jag gjorde en liknande spaning även i fjol. Kolla själv här!

Vid Möckelökajen är det ständig aktivitet när skärgårdsfärjorna putsas upp inför högsäsongen. Här finns heller ingen is längre, till skillnad mot för en vecka sedan.
Gammalt och nytt ser man många bevis av i Mariehamn. Här är det Pommern som tillsammans med andra stora seglare i tidernas morgon lade grunden för den välfärd Åland i dag besitter. I bakgrunden Birkas kryssare som varje dag kör tusentals nöjeslystna svenskar mellan Stockholm och stan.
En promenad i parken kan man unna sig fast varje dag i Mariehamn, de tusen lindarnas stad,
Och blå blommor börjar dyka upp lite varstans. 
Just i dag är det våryra i stadens centrum. Vår promenad var dock i tidigaste laget varför bara några få torghandlare var på plats.

fredag 19 april 2013

Fira med fisk och päron

Äntligen fredag! Veckorna rusar liksom årstiderna. Det som för en vecka sedan var vinter och kallt har förvandlats till vår och varmt. Eller... i varje fall varmare...

Men detta är ju ingen väderblogg utan just i dag faktiskt en matblogg. Detta recept på fisk och päron slår egentligen allt. Ha en fin fredag och en skön helg!

Fisk och päron

• Du behöver 600 g filé av gädda, skuren i 12 jämnstora bitar och fyra skalade bakpotatisar.

• Frityrsmet: 1 tsk bakpulver, 1 msk maizena, 2 dl vetemjöl, saften av två limefrukter, 1 dl öl, 2 dillkvistar, salt och peppar, 3 dl olja till fritering

• Tidningspapper till serveringen.

Gör så här:

1. Blanda nästan allt vetemjöl (ta undan lite att vända fiskbitarna i), maizena och bakpulver i en skål.

2. Finhacka dillen och blanda med öl och limesaft.

3. Häll försiktigt ner ölblandningen i mjölblandningen. Salta och peppra. Rör om och låt svälla i 20 minuter innan fritering.

4. Skär potatisarna på längden i jämna, centimetertjocka skivor och sen till 1/2 centimeter tjocka stavar.

5. Hetta upp oljan till 160 grader i en kastrull med höga kanter.

6. Vänd varje fiskbit först i mjöl och sedan i smeten. Fritera dem gyllenbruna, cirka 5-7 minuter.

7. Upprepa samma procedur med potatisen.

8. Servera, helst i en strut av tidningspapper, tillsammans med aioli och citron.

Servera tillsammans med aioli och citron.

Har man inte torsk går det lika bra med någon annan vit fisk. Till detta passar iskall Coca Cola perfekt! (
Upphovsmannen är megakocken Marcus Samuelsson och recept.nu)

Bilden är lånad från recept.nu. Fish and chips eller fisk och potatis som det heter på svenska slår så gott som allt annat.

torsdag 18 april 2013

Spartåget rullar vidare

Medan elefanterna dansat, Barbro Sundback avgått (gott och inspirerande ledarskap kan inte nog understrykas, det har jag påtalat här och här) och Ålandsbankens ägare tjafsat vidare (det är också en följetong som jag till exempel kommenterat här och här och här) har vi i det lilla men tappra finans- och näringsutskottet i Ålands lagting hyvlat till ytterligare ett betänkande (OBS, detta är det nya!) som läggs på lagtingets bord på måndag. Den här gången handlar det om den första tilläggsbudgeten för år 2013 enligt vilken Ålands landskapsregering kämpar vidare i den långa och svåra färden mot en ekonomi i balans år 2015. Innan själva utskottsbehandlingen inleddes kommenterade jag budgeten så här från talarstolen.

Vad är då, kan man fråga sig, en ekonomi i balans? Svaret är enkelt. Landskapet Åland måste se till att de egna utgifterna inte överstiger de årliga inkomsterna. Precis som vilket hushåll som helst. Detta arbete är inte enkelt men inte heller omöjligt och de första åtgärderna är vidtagna.

Det handlar också om politik och en opposition som ser det halvtomma glaset och såklart tycker det som gjorts är för lite. I en snärjigt skriven och inte så värst genomtänkt reservation (längst ner i betänkandet) vill oppositionen att landskapsregeringen gör om hela budgeten och drar in fler tjänster. Så gör oppositioner. De kräver hårdare tag, starkare nypor och fler permitteringar. Alla måste spara mer, lyder budskapet. Det är lätt att hålla med eftersom situationen är kärv vilket jag skrivit många gånger. Det är dock mer komplicerat än så.

Vi bygger samhälle och vi har ansvar gentemot såväl arbetstagare som skattebetalare. Samhällsservicen måste fungera och färjorna gå. Samhällsbyggen sker inte kortsiktigt utan för alltid. Arbetet tar aldrig slut om man inte vill att det ska ta slut. Inom det så kallade regeringsblocket vill vi utveckla. Oppositionen vill avveckla (eftersom det är ”billigare”). Vem som sist och slutligen har rätt är omöjligt att säga. Själv fortsätter jag att betrakta det halvfulla glaset och jobba för en bättre framtid! Att som oppositionen såga av alla trädets grenar är säkert effektivt men absolut inte användarvänligt.
Så här blir det att se ut om man gör alldeles för stora ingrepp. Och då måste man fråga sig – är det faktiskt en sådan framtid vi vill ha?

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...