onsdag 28 februari 2018

Grönt för konstgräs i stan

Det har inte hänt så ofta de senaste åren men Mariehamns stad börjar kännas som en vinnare igen! I går möttes stadsfullmäktige där jag inte längre ingår då mitt nya uppdrag finns i stadsstyrelsen, som bereder ärenden till fullmäktige. Det hör ändå till att vara på plats för att följa debatten och känna av strömningarna. Den härgången var det extra skoj då ett nästan enigt fullmäktige godkände våra förslag vilka andas stark framtidstro. Jag är särskilt glad över ett gott samarbete med ordförande Tage Silander sedan idén om ett nytt fotbollsstadion började ta form för något år sedan.

Gårdagens huvudämne var alltså skapandet av nya idrottsfaciliteter i Mariehamn där tanken är att bygga ett nytt fotbollsstadium med fullstor och uppvärmd konstgräsplan. I samma operation ska en ny anläggning för friidrott skapas på Bomans ängar i Ytternäs. Båda satsningarna skapar hopp och tillförsikt och massor av möjligheter för hela Åland. Idrottsturism är en viktig del i att skapa arbetsplatser i landskapet och detta har vi från Mariehamnscentern varit väldigt tydliga med sedan ruta ett.

Riktigt enhälligt blev inte stödet då majoriteten av den liberala gruppen stödde Ålands demokrati i avsikt att stoppa projektet. Denna något udda alliansfågel fick även stöd av missnöjesdelen av Obunden samling och socialdemokraterna vilkas argument på flera sätt andades chemtrail och konspirationer. För inte är det väl ändå riktigt rimligt att hävda att konstgräsplaner är cancerframkallande...

Det är i sammanhanget läge att lyfta på hatten till Lib:s John Holmberg som trovärdigt och framtidsorienterat argumenterade för satsningarna. Han underströk till exempel nyttan för näringslivet och en långsiktigt hållbar utveckling och det faktum att varje konstgräsplan som ersätter naturgräs är en vinst för miljön. I Mariehamns fall handlar det om mindre gödsel, gräsklippning och bilåkning till Eckerö samt en allt större efterfrågan från idrottsturismen för de turneringar som IFK Mariehamn så framgångsrikt arrangerar.

Omröstningen slutade till sist med 20 för och 6 emot vilket är en övertygande majoritet för att fortsätta med nödvändig planering. Bra gjort fullmäktige!

Kvällen avslutades med ett ja till att fortsätta skapandet av bostäder vid Rönnbergs torg, den gamla soptippen där avsikten nu är att bygga moderna kontors- och bostadshus vilket med säkerhet blir ett lyft för hela vår lilla stad.

Sammantaget en fin kväll i demokratins tecken samtidigt som samfundsskatterna är i stigande och våren är på gång! Nja, kanske inte det sista på ett tag men snart...
Det blev ett rungande ja från stadsfullmäktige när omröstningen kring framtida idrottsfaciliteter avgjordes i stadshuset på tisdagskvällen.

tisdag 27 februari 2018

Nu krävs action om EU-plats

Hade i torsdags och fredags nöjet att leda BSPC:s Standing Committe-möte i Bryssel. Det är första gången som Åland agerar president för den parlamentariska organisation som sedan 1991 varit med och skapat innehåll i den politiska vardagen för de 85 miljoner människor som lever runt vårt innanhav.

Samtidigt fanns även en rad statsministrar på plats i Bryssel, bland dem Finlands Juha Sipilä som i intervjuer i varje fall inte direkt satte tummen ner för en åländsk EU-parlamentsplats, något som dessvärre president Sauli Niinistö gjort vid tidigare tillfällen.

Nu gäller alltså att med alla medel övertyga den finländska regeringen om det nödvändiga i att ge den extra plats som kan uppstå efter Brexit till Åland. Detta arbetar till exempel Nils Torvalds & Co hårt med från sin plats i Bryssel. Själv har jag vid upprepade tillfällen lyfte denna fråga; till exempel direkt med statsminister Sipilä och vid svenska Centerns stora stämma senaste höst. Diplomati handlar om fotarbete och samtal, samtal, samtal.

Själva mötet handlade mycket om effekterna av Brexit vilka alltjämt står skrivna i stjärnorna, tillståndet i Östersjön och såklart förberedelserna inför den stora Östersjökonferensen som ska hållas på Åland 26-28 augusti i höst.

Gjorde också ett besök till Torvalds kontor för att träffa specialmedarbetaren Anton Nilsson och hans kolleger. Det är både viktigt och intressant att höra vilka vibbar som råder i EU-högkvarteret som i och för sig ligger långt från Mariehamn men som har effekter i våra vardagar på ett högst påtagligt vis. Exempelvis när det gäller vårjakten...

I samband med besöket ordnades också ett möte med en lång rad europaparlamentariker, bland dem Nils Torvalds och Mia Petra Kumpula Natri. Inför dem och många andra berättade jag mer om demilitariseringen och neutraliseringen och de oroväckande cyberattacker som på senare tid riktats mot Åland. (Se filmklipp nertill.)
Europaparlamentariker på rad fick höra mer om Ålands demilitarisering och neutralisering och cyberattacker.

Gjorde en snabb gallup på Torvaldskontoret och tog ställning för Trudeau, mandelmassa och Kalle & Hobbe. Och mycket mer.

Flitiga EU-medarbetare med bland annat siktet inställt på en åländsk EU-parlamentsplats. Från vänster Anton Nilsson (Mariehamn), praktikanten Linda Smids från Pyttis, Amanda Enberg från Högsåra som vikarierar Katarina Dahlman och pressekreteraren Alexander Lång från Kumlinge. På bilden saknas specialmedarbetaren Beata Björkvall.

Liten film från Bryssel!


måndag 26 februari 2018

Håll tummarna för Jersey!

I dag är en avgörande dag för Jersey, en kär öspelsvän sedan många år tillbaka. Här utspelades NatWest Island Games en magisk sommar 2015 och här vill man höja sin internationella profil med hjälp av fotboll.

I ett ambitiöst, långsiktigt och mycket seriöst arbete har Jersey ansökt om medlemskap i den europeiska fotbollsorganisationen Uefa. Där finns sedan tidigare Färöarna och Gibraltar och där tycker jag även Åland borde finnas. Av skäl som jag inte begriper har arbetet med att ansöka om ett åländskt medlemskap stannat upp trots goda intentioner. 

Ett Uefa-medlemskap har nämligen bara goda effekter, både ekonomiskt och sportsligt. Tänk själva att få skicka ett åländskt landslag till kvalturneringar över hela Europa. Ja, till en början skulle vi kanske inte riktigt räcka till men över tid skulle vi börja vinna matcher. Precis som Färöarna gjort.

Uefa möttes i går och i dag i Slovakiens huvudstad Bratislava för att bland annat rösta om Jerseys ansökan att bli organisationens 56 medlemsland. Ett ja vore fantastiskt för Jersey och skulle antagligen öppna en ny dörr för Åland. Sist och slutligen är vår självstyrelse lika stark och direkt jämförbar med Färöarna och Gibraltar.

Därför är Jerseys sak vår en dag som denna.
Vilda scener på Springfield Stadium på Jersey efter att värdön slagit Åland i fotbollsfinalen 2015. Fotot har jag lånat från Jersey Evening Post.

lördag 24 februari 2018

Grattis Estland, 100 år i dag

I dag har det gått 100 år sedan Estlands blå-svart-vita flagga för första gången hissades över borgen i den vackra gamla stan. Där hissade man flaggan även i dag samtidigt med omfattande festligheter och en militärparad genom huvudstaden Tallinn – tillsammans med en internationell Natostyrka.

Estland som är en av våra allra närmaste grannar har en skakig historia. Det tog inte länge efter den första självständighetsförklaringen innan tyska trupper ockuperade landet i samband med första världskriget. Efter den tyska kapitulationen kom nästa anfall österifrån i november i form av Sovjetunionen. Det överfallet slog esterna tillbaka men i augusti 1939 var det slut med friheten då Sovjetunionen och nazi-Tyskland kom överens om att Sovjet fick lov att ockupera Estland. Ett år senare var det klart och Estland försvann under de kommande drygt femtio åren.

Inte förrän en dramatisk sommar 1991, samma år som Sovjetunionen kapsejsade, kunde Estland på nytt bli självständigt. Kuriosa är att den estniska ön Ösel samma år tävlade i öspelen på Åland och gjorde det under sin egen flagg. Bland lagets supportrar fanns till och med Sovjetunionens dåvarande konsul i Mariehamn.

År 2004 valde Estland med två tredjedelars majoritet att ansluta sig till såväl EU som Nato och på den vägen är det i dag. Estland hör till Finlands allra viktigaste handelspartners och är ett högteknologiskt land med starkt självförtroende.
Estlands flagga hissades i dag i Tallinn på samma sätt som gjorde för etthundra år sedan då den första självständighetsförklaringen gjordes.

söndag 11 februari 2018

Resterna av flygkraschen

Drog till skogs i går för att leta upp delarna som återstår av Douglas C-47A DC3, olycksplanet som störtade nära Mariehamns flygfält den 8 november 1963. I kraschen omkom tjugotvå personer; tre överlevde med svåra skador. Olyckan är fortfarande den värsta i Finnairs (som då hette Aero) 95-åriga historia.

DC3:an med flightnumret AY 217 hade startat från Helsingfors och mellanlandat i Åbo därifrån det lyfte kl 18.20. I flygledartornet satt Kurt Melander som gav en rutinmässig väderrapport för att därefter förlora radiokontakten med cockpiten. Melander tänkte för ett ögonblick att flygplanet vänt tillbaka till Åbo på grund av vädret, det var dimmigt, svag sydlig vind och 600 meter sikt. Molnhöjden var sextio meter och lufttrycket 989 millibar.

Så var det inte. Klockan 18.59 hade AY 217 först kolliderat med trädtopparna och sedan kraschat, 1.470 meter norr om landningsbanan.

När räddningsmanskapet kom till olycksplatsen fann man ett brinnande vrak och endast tre överlevande, två passagerare och en flygvärdinna. Flygplanet förstördes så gott som helt med undantag av stjärtfenan som hade brutits loss i kraschen.

Efter kraschen tillsattes en haverikommission som nådde slutsatsen att olyckan inträffade till följd av dåligt väder och för låg höjd. Om detta berodde på tekniskt fel i höjdmätaren eller mänskligt misstag nämnde man inget om. Efter olyckan installerades högintensiv belysning och säkrare inflygningsmetod samtidigt som skogen norr om flygplatsen höggs ner.

Några av vrakdelarna fördes till Vanda flygmuseum medan sådant som betraktades som skrot flyttades till en annan plats där de fortfarande ligger kvar, men kanske inte så länge till. Finnair har nyligen meddelat att man avser ta bort delarna. 

Här kan man läsa mer om en av de som överlevde olyckan.

Den här minnesstenen restes av Godby Rotaryklubb 1967 cirka 200 meter öster om själva olycksplatsen.

Även denna minnestavla har rests av Godby Rotaryklubb med hjälp av Ålands landskapsregering.

Här är delar av flygplanet, dit de flyttades efter kraschen.

Det är inte så enkelt att avgöra vad som är vad då det mesta flyttats om.

Detta kan kanske vara en del av stjärtfenan.

Det mesta som återstår av flygkroppen är aluminium.

måndag 5 februari 2018

I dag minns vi Runeberg

I dag är det etthundrafjorton år sedan Johan Ludvig Runeberg slog upp sina ljusblå eller vad det kunde varit. Han föddes som alla andra men i Jakobstad den femte februari år 1804 och ingen visste då vad som komma skulle. I Finland liksom på alla andra platser i världen är det blott det lilla barnet själv som bär sitt öde alldeles själv.

Man får förmoda att han redan från början var högljudd och så skulle det fortsätta. Runeberg hann med mycket men är mest hågkommen för Fänrik Ståls sägner från vilken mycket annat och nationalsången Vårt land hämtats. Och förstås den fantastiska Sven Dufva.

Mer behövs inte sägas, minns vår Runeberg, ät en tårta och ha en fin arbetsvecka!

Här kan man läsa tidigare ord om denne nationalskald.

Det är stort i Finland att bli ihågkommen med ett bakverk!

Zacharias Topelius och Johan Ludvig Runeberg på en och samma bild. 

torsdag 1 februari 2018

Spaning från veckan som går

Få saker går upp mot att åka tåg när man som ålänning får möjlighet till det. Sitter på X2000 på väg söderut genom ett allt snöigare Sverige. Åtnjuter alla tänkbara bekvämligheter, äter god lunch och är ständigt uppkopplad. Tågliv är en slags frihet.

Veckan som gått har varit händelserik och på flera vis förändrande. Utan inbördes ordning tänker jag till exempel på:

Vi fick en nygammal president i Finland i form av Sauli Niinistö som fortsätter sitt värv och i dag höll sitt installationstal som andas både värdighet och god smak. Hade han dessutom nämnt Åland hade det varit ännu bättre, det hör till vanligheterna att till exempel danska statsöverhuvuden regelmässigt lyfter sina självstyrelser Färöarna och Grönland i samband med officiella framträdanden. Har för övrigt påmint Niinistö om detta tidigare, till exempel då han var alldeles nyvald!

Mindre god bollkänsla uppvisade Ålands landskapsregering efter de kommunala val som hölls i anslutning till presidentvalet. Fem av sex kommuner sade med förkrossande majoritet nej till att förlora sina självstyrelser medan den sjätte misslyckades med valarrangemanget. Ändå var det denna sjätte kommun, alltså Sund, som lyftes av kansliministern Nina Fellman. Hon beskrev, fritt från minnet, Sund som den enda kommun som förstått hennes och landskapsregeringens tankar kring minskad demokrati, ökad centralisering och sämre jämställdhet. De övriga förstod inte sitt eget bästa, var tonen i ministerns kommentar. Detta är häpnadsväckande, arrogant och maktfullkomligt på ett vis som vi hittills inte skådat i den politiska historia som byggt självstyrelsen. Det är rätt upp och ner bedrövligt hur tondöv och konfliktinriktad dagens landskapsregering är. Tanken rusar till apstatyn; ”inte se, inte höra, inte säga”. Kontentan av landskapsregeringens arbete så här långt är att ”vi har rätt och alla andra fel”. Därför havererar reformer. Ledarskap går ut på att inspirera och uppmuntra folk, inte slå dem i huvudet. I dag och till följd av detta har vi en splittring bland ålänningarna vi inte upplevt på decennier. Det handlar om kommunernas framtid och vikten av engagemang, om ogenomtänkta förslag, alltför ofta fel fokus och ovilja att lyssna till ens ekonomiska sakargument.

Detta lyfter även Sottungabon Gustaf Saurén i en insändare på ett förtjänstfullt vis. Sottunga har lyfts fram som ett exempel på att små kommuner inte klarar sig. Ändå är det här som den egna identiteten och engagemanget lever starkare än på andra platser.

Det tredje nya denna vecka är att jag i tisdags valdes in som andre viceordförande i Mariehamns stadsstyrelse. Detta ser jag mycket fram mot, det ska bli utmanande och skoj att jobba med mer operativa frågor än debatterna i stadsfullmäktige som ofta blir ganska vildvuxna. Så mycket mer om det arbetet vet jag ännu inte men lovar gå in för det med entusiasm och flit.

Vid samma stadsfullmäktigemöte valdes näringsministern Camilla Gunell (s) till ny ordförande. Hon är såklart att gratulera men än mer beklaga. Det är inte sunt att sköta två sådana uppdrag, vid sidan av partiledarskapet för socialdemokraterna, på ett vettigt vis. Detta har jag förresten lyft tidigare och ser inga skäl att ändra min inställning. Livet är mer än politik. Och finns det inga andra i det partiet som vill jobba?!

Har därutöver gått en lite för hård badmintonmatch mot snart pensionerade professor Göran Djupsund som var bättre på allt. Blir nog en tung vår detta...

Blev förresten överraskad av Viking Lines beslut att inte utnyttja sin option till ett andra nybygge i Kina.

Ha en trevlig torsdag och så småningom en skön helg.


Ålands landskapsregering på en och samma bild. Genom att vägra lyssna, se eller prata är det lätt att skapa sig en egen uppfattning om tingens ordning. #donaldtrump #rolemodel


100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...