onsdag 31 december 2014

Höjdpunkter från 2014

Farväl år 2014. Du kom, levererade och besegrades. Precis som alla dina föregångare. Från min alldeles egen lilla vrå av världen säger jag tack för alla möjligheter, alla möten, alla utmaningar och alla skratt. Som år betraktat var du överraskande, ganska impulsiv och ibland rätt gemen. Precis som dina föregångare.

Till din ära och ditt minne tar jag mig friheten att lista några höjdare eller annars bara kul grejer som hände detta år som vi tar farväl av i dag. Tack för allt men tyvärr inte på återseende. I går redogjorde jag förresten om några intryck från några resor från året som gått.

Här är mitt 2014 – ett händelserikt, utmanande och kreativt år!
Men först några ord från åren 2011 (då jag debuterade i Ålands lagting), 2012 (ett utgivningens år med två färdigskrivna böcker) och 2013 (bland annat med en höjdpunkt i öspelen på Bermuda).

I dag är det sista dagen på detta år. Här följer några rätt slumpvisa nedslag i de dagar som formar själva livet.

Det började som vanligt med stora ord!

Första bilden på levande vildsvin på Åland publicerades på denna blogg.

Sedan resonerade jag lite kring kränkta vuxna män och om faktiskt allt måste anmälas till polisen.

Centern är partiet som inte bara snackar utan också arbetar. När staden bestämde sig för att sluta med julgransinsamlingen ryckte Åländsk center in och tog vara på de utslängda granarna och tillverkade flis som sedan användes till stadens egen fjärrvärme. Politik får inte vara bara prat, det ska vara verkstad också!

I januari inledde jag ett samarbete med Sjöfartstidningen i Sverige. Med regelbundna mellanrum skriver jag Ålandsbloggen där jag lyfter fram åländsk sjöfart och dess kämpar. Det blev trettiosex olika berättelser. Mottagandet har varit storartat och responsen stor. Tack för det!

Minsta grabben Zacke fyllde tretton!

När första hunden skadades i samband med vildsvinsjakt stod det på denna blogg. Har man nyhetsnerv så har man.

Pia Sundhage blev Årets feminist enligt Ålands feministakademi. Bra val.

Varför just Centern? Därför. Och här är rapporten från den spännande stämman.

Ett äkta strömmingsrecept!

Och så fyllde mellansonen Mille 18 år!

Ålands flagga fyllde sextio år.

Fabian Neymeyr tände årets majbrasa vid Notudden.

Britt Lundberg kämpade väl i EU-valet och fick fler röster än någon ålänning fått tidigare.

Birka Skärgårdsbröd startade på Kökar och gav en hel bygd ny livskraft.

IFK klarade sig både bra och mindre bra. Här är en kväll då allt stämde!

Mitt i allt blev äldste sonen Jona tjugo år!

Bengt Wiljanen var mannen som för exakt femtio år sedan tog in och startade det första roulettbordet på Åland. Där och då började på många sätt PAF. Sedan dess har mycket hänt och plötsligt steg Bob Dylan upp på scen! Sedan började plötsligt priserna ramla in.

Lundqvistrederierna shoppade lite tankers.

Ingen sommar utan ett besök till Degersand! Eller Glada Laxen för den delen.

Det är inte många friidrottsrekord som överlever femtio år. Men på Åland finns det ett och det sattes av Håkan Lindberg.

Världens bästa byalag vann nationellt erkännande och internationell (Japan) ryktbarhet!

PISA prisade också Åland. Det är bra för det betyder att våra skolor hör till världens främsta!

Tack vare Ålands deltagande i öspelen bestämde sig prins Andrew att göra ett statsbesök till vårt landskap. Det är hedrande och oerhört skojigt!

Ett tag haglade berömmet över våra öar. Här är ett sammandrag.

Säker har jag glömt en massa men det är rätt enkelt att söka efter intressanta ämnen i denna blogg. Skriv bara in sökordet i rutan högst uppe till höger så ordnar sig resten. Gott slut och gott nytt!

tisdag 30 december 2014

Ord från årets resor

Nyårsafton är redan i morgon och det är dags för några tillbakablickar. Som till exempel på några av de resor jag hade förmånen att göra under år 2014. Att resa är att ständigt lära mer om såväl sig själv som sin omgivning. Häng med!

Första trippen gick till Schweiz och Verbier och en helgs skidåkning i goda vänners lag. Det fortsatte med slalom i Romme Alpin. Är väl inte direkt något ess i backen, snarare en vingklippt knekt, om nu sanningen så nödvändigt måste fram. Fast skoj var det!

I mars styrdes kosan mot Danmark och Sverige för studiebesök i infrastrukturnämndens namn. Bevarande av gamla fartyg och privatisering av verksamhet stod på agendan.

Jersey var målet i april och uppdraget var NatWest Island Games. Alltid stimulerande och lärorikt. Som ålänning tycker jag det är oerhört viktigt att röra på sig och bli inspirerad av andra. Man blir så lätt hemmablind annars.

I april stod också Nordiska rådet på agendan och därmed mitt livs första besök på Island. Det gav mersmak och en dag ska jag återvända dit och bila runt hela den dramatiska ön och dess vulkaner.

Heiligenhafen hör till de mer regelbundna resmålen. Den lilla staden i norra Tyskland har många likheter med Mariehamn och alltid lika välkomnande!

En av de mest otroliga öar jag sett heter Brecqhou och ligger granne med Sark i Engelska kanalen. Här bor miljardärerna David och Frederick Barclay och jag och mina kompisar fick en specialinbjudan till slottsön. Oförglömligt, är det enda ord jag fick fram efteråt.

Alderney är en liten ö med ett stort självförtroende. Liksom alla andra öar! Här finns inga avstånd överhuvudtaget och här är minnen från historien ständigt närvarande.

På Sark finns inga bilar och inga asfalterade vägar. Bara traktorer och en intensiv häst och vagntrafik. Det handlar alltså om en underbart oförstörd tillvaro.

Polen och Olzstyn blev ett mål under hösten för att diskutera Östersjöfrågor och se på gamla slott. Ukrainakrisen var superhet och Ålands inflytande större än vad många tror.

Helsingfors är kanske inte jätteexotiskt men ändå en huvudstad och faktiskt en ganska fin sådan också!

Ich bin ein Berliner också. En intensiv dag och en jätteportion eisbein, mer behövs inte för att en människa ska må bra!

Årets nästsista utlandsresa styrde till Bryssel för att träffa folk och bekanta sig med de strukturer som i allt högra grad även påverkar den åländska vardagen.

I november lyfte jag för sista gången i år från Mariehamns flygfält. Då var det på nytt i öspelens tjänst och målet var Menorca. Det blev en intensiv helg och många upplevelser i idrottens tecken. Jag fick bland annat starta ett halvmaratonlopp!

Ha en fin tisdag, i morgon tar vi farväl av år 2014 och tar sats mot ett helt nytt år!


Upp och iväg! Antalet flygresor i världen fortsätter konstant att öka och folks nyfikenhet på varandras vardag tilltar. Det är bra och gör att länder sluter fred och handelsavtal oftare än de startar krig.

måndag 29 december 2014

Vykort från Mariehamn

Blott en stad, ett ögonblick i sänder. Skulle man kunna säga om man hade den läggningen. För det är onekligen halvt religiöst att promenera runt i vår lilla stad Mariehamn en vintermorgon som i går. Det var knastrande kallt och minus tio grader. Solen sken lågt och starkt och skönheten var mer närvarande än annars.

På vattnet som ligger på alla sidor om samhället börjar isen lägga och fåglarna flocka sig på de öppna ytor som fortfarande finns kvar. Det doftar absolut ingenting för kylan lägger locket på. Ljuden försvinner medan synintrycken förstärks. Vinter är liv fast på ett helt annat sätt än vår och sommar och det är precis just det som är tjusningen med livet på den här sidan vår planet.

År 1891 på andra sidan jorden, närmare bestämt i USA, fick Thomas Alva Edison patent på radion samma dag. Meddelas antagligen bara på det här sättet.

Ha en fin måndag. Over and out.
Den här gamla fiskebåten ligger stadigt på stranden vid Svibyviken. Kvar finns bara minnen från fångster och äventyr.
Klintkajen har besök av ms Nina från Helsingfors som kör för Meriaura och ägs av Vidar Shipping.
Gästhamnen i Västerhamn gapar tom och spåren i snön avslöjar allt. 
Mariehamns potential finns mest på sommaren men vintertid går vår lilla stad inte heller av för hackor.

söndag 28 december 2014

I dag är det barnens dag, igen

Egentligen borde alla vi som till åldern är att betrakta som vuxna börja varenda dag med samma tanke. På vilket sätt kan vi i dag göra morgondagen lite bättre för ett barn? Det kan vara vad som helst. Ett skratt, en bit godis, ett uppmuntrande ord, en bättre skola, säkra transporter, nyttig mat eller något helt annat. 


Tyvärr kan jag inte säga att jag alltid lever efter detta men jag försöker hela tiden lite mer. En dag som denna som numera kallas för värnlösa barns dag är ett utmärkt skäl att fråga oss själva hur vi kan bygga ett samhälle som i ännu högre grad än i dag är specialkonstruerat för de unga krafter som i morgon ska göra likadant med sina barn och så vidare rätt in i evigheten. Det finns nämligen inget som tyder på att den utvecklingen skulle upphöra precis den här gången när det aldrig skett förut.

Vikten av att ta hand om de minsta framgår också internationellt i samband med olika märkesdagar med samma avsikt: kom ihåg de minsta! Så vi kan väl göra ett nytt försök, tillsammans, och se till att år 2015 på riktigt blir ett Barnens År – igen.

Själv hade jag som barn lyckan att ha både en far och en mor som såg mig och mina bröder och skapade trygga människor. Mer än så behöver ingen göra. (Jodå, killen på bilden är jag!) 
Den här killen till höger är också jag om än lite äldre. Bilden år från en volleymatch på Färöarna som vi dessvärre förlorade. Mannen till vänster är passaren Arne Rauttu. 
Och mitt i allt satt jag på ett får av sten och vinkade. Så kan det också gå här i livet.

lördag 27 december 2014

I dag startade Darwin

Allt är så enkelt i dag när de flesta har klart för sig hur det mesta fungerar. Tror vi åtminstone...

På tredjedag jul (som den här dagen ibland också kallas) år 1831 lade HMS Beagle ut från Plymouth i England för att inleda en resa som för alltid skulle skaka om människans tro på sitt ursprung. Ombord fanns en man som hette Charles Darwin och som inte var rädd för fan själv eller de präster som vid den tiden ansåg sig ha ensamrätt på skapelseberättelsen. Hans utbildningar var flera, till exempel zoolog, biolog, geolog, teolog och forskare.

Tanken är svindlande. Världen fanns där ute och folk var i allt högre grad upplysta men många tvivlade ändå på det där med Adam och Eva i olika tappningar. Därför bestämde sig Charles Darwin för att ta reda på hur saker och sing egentligen låg till. Under de följande fem åren åkte Darwin från den ena platsen till den andra på det södra halvklotet, han återvände till England och skrev så småningom om sitt livsverk Arternas uppkomst som sedan dess och alltjämt trasslar till de för de kyrkans män som ju tappade en del av sitt fotfäste efter publiceringen.

HMS Beagle på plats i Plymouth inför resan som skulle förändra folks bild av skapelsen.
Charles Darwin insåg efter att ha åkt runt i verkligheten att det nog inte var Gud som i lika hög grad som den naturliga utvecklingen som låg bakom liv.


fredag 26 december 2014

10 år sedan katastrofen

Begreppet katastrof används antagligen alldeles för ofta. I det dagliga livet dyker det upp lite varstans när något gått snett och tingens ordning för ett ögonblick kullkastas. Det är som det är och ett ords betydelse stannar till sist hos tolkaren.

En riktig katastrof inträffade ändå för precis tio år sedan då en jordbävning någonstans i oceanerna förorsakade en flodväg som drog fram över världshaven och likt Guds egen hand svepte fram och lämnade död efter sig. Jag minns främst två saker från den tiden. För det första att arbetet (jag jobbade då vid Ålandstidningen) i stort sett slukade all min vakna tid och för det andra att vi i vårt hem i sympati med offren och deras anhöriga tände ett ljus på trappan och att det ljuset brunnit ända sedan dess, i vart fall under årets mer mörka månader.

Jag minns också en orolig Borghill Lindholm som ringde och efterhörde att vi var okej.

I dag blir vi på nytt påminda om det oerhörda och vi försöker förstå hur det var möjligt och, framför allt, hur man går vidare efteråt. Tack till Gerts Friman och andra som berättat och förklarat så vi andra åtminstone kan försöka begripa det obegripliga.

Ge varandra en kram i dag och tänk på alla de som inte längre är bland oss.
Den här bilden är en av de starkaste från katastrofen. Badande turister ser vågen och fattar att nu är det allvar.

torsdag 25 december 2014

Juldag är läsdag

Få dagar passerar förbi utan att något blir läst eller granskat eller analyserat. Det gäller mig själv och i stort sett alla andra. Fast de allra flesta nöjer sig med att läsa andras alster istället för att själv producera. Därför är jag extra glad att denna höst ha kunnat följa tre vitt skilda bokverk som gått från en lös idé till konkret förverkligande. I stort sett alla böckerna har det gemensamt att deras författare är lekmän som lämnat sin comfort zone för att göra något man tror på men inte gjort förut. Sådant är värt att hedras och är motsatsen till att sitta hemma på sin kammare och gnälla över tiden som är. Bra gjort!

Först och främst var det boken om den åländska vårjakten som sålt som smör denna höst och utgör den hittills bästa dokumentationen över en jaktform som är unik för Åland.

Sedan kom kökarbon Christian Pleijel som granskar öar i hela Europa och skrivit om sina slutsatser på ett både medryckande och insatt sätt.

Den senaste boken är en fantastisk och synnerligen ambitiös genomgång av Gustaf Eriksons gamla ångfartyg. Här skrev jag en recension om den till Sjöfartstidningen. Ett citat:
”Bo Limnell och Ralph E. Sjöholm har med sitt arbete öppnat en dörr till en tid som hittills varit stängd och så mycket finare än så blir nästan ingenting. Historien som skapat den åländska shippingkulturen började med segelfartygen men den förädlades med hjälp av ånga, mod och, på ren svenska, ett stort mått av jävlaranamma och många lass kol.”

God fortsättning och läs gärna en bok!
Högtidsstund framför granen. Med boken om Gustaf Eriksons ångare i famnen går vilken dag som helst fort.

onsdag 24 december 2014

God Jul från hela världen

Äntligen julafton! Önskar precis alla en underbar morgon, dag och kväll. Julafton är en av dessa märkesdagar då tiden för ett ögonblick stannar upp, eftertanken tar vid och framtiden ter sig ljus. Precis som det måste vara i går och i dag och borde vara i morgon.

I dag är dags för julhälsningar från världens alla hörn och några ganska nära inpå. Alltså samma procedur som tidigare år, som det händer att folk säger:

Julhälsningar från året 2011.
Och år 2012 var absolut inte sämre.
För att inte tala om år 2013!

Och så är det dags för årets hälsningar då! Från oss alla till er alla. En riktigt god jul!
Från alla vänner på Gibraltar kommer en hälsning där den kännspaka klippan såklart spelar huvudrollen!
Vännen Alan Cross (Jersey) låter inget stå i vägen på vägen till Commonwealth Games i Skottland.
Partiets julgran beskriver väl varför Åländsk Center har bidragit med stabilitet i samhällsbygget.
Dan före dan är äntligen här, den tar vi tillsammans med nån som är kär. När helgen är över och var dag är lika, då ska vi härja bland fattiga och rika. Vårt mål är att segra i koja och slott och fortsätta leda i stort och i smått! #valseger2015


Ett livräddarkort kom från Bob McGinnigle på Jersey.
Anu Vares från Ösel visar hur det går till när jultomten är på gång.
Gubbarna i Ålands Framtid drabbades också av julkänslor vilket är skoj, oftast är de väldigt arga eller ängsliga eller oroliga eller rädda eller allt på samma gång.
Ålands teknologicentrum är en av nyckelspelarna när det gäller att hitta vägen mot framtiden. 
Solnedgången vid Caymanöarna är spektakulär. För inte så många år sedan såg jag den själv.
Ministern Johan Ehn skickade ett fint elektroniskt julkort. Det kan han kosta på sig, den åländska skolan håller världsklass!
Coolaste kortet av dem alla kom från Falklandsöarna där man har sälar istället för renar. 
Från Frøya hälsar alla god jul.

Vännerna på Grönland har varit snälla under året som gått och räknar nu med många julklappar. 
På Rhodos firar man med smällare och raketer. 
Färöarna sjunker sakta men säkert ner i julkoma. Men bara för ett tag. Sedan är det full fart som gäller igen.
Färöarnas idrottsförbund hyllar julen så här.
ÅMHM har lagat ett fint pepparkakshus.
Föreningen Norden önskar God Jul och en fin framtid. Det håller jag med om, Norden är ett fantastiskt exempel!
Orkney är en fin plats i världen och deras kopplingar till vårt eget Norden är många. Hit for jag i fjol för att berätta om vårt kära Åland.

Öspelens supporterklubb ordnar inte bara intressanta föreläsningskvällar, de gör fina julkort också!

Sjöfartstidningen Shippax skickade det här fina julkortet. 


tisdag 23 december 2014

Grattis DN, 150 år i dag

Dan för dan passar Sveriges publicistiska flaggskepp (i vart fall förr) Dagens Nyheter på att fylla etthundrafemtio år. Grattis DN, det är få förunnat att nå en sådan ålder. Dock återstår ännu en bit till nestorn i församlingen, Aftonbladet som utkommit i stort sett ända sedan år 1830 och följaktligen nu laddar för tvåhundraårsfesten. Lustigt nog är det också den äldsta som ligger först av alla när det gäller det digitala utvecklingen och affärsmodellen.

Tidigare har jag i samma anda gratulerat andra tidningar som nått långt här i livet:

När amerikanska Time fyllde nittio år.
Expressen fyllde nyligen sjuttio år vilket i jämförelse kanske inte är så mycket.
Några fantastiska nyheter och löpsedlar.
Nyligen blev Hufvudstadsbladet också 150 år och är därmed lite äldre än DN.
Och här när Aftonbladet vältrar sig i ett fotbollsresultat.

Dagens Nyheter grundades år 1864 av Rudolf Wall med en bakgrund i Aftonbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. År 1888 köpte Albert Bonnier in sig i tidningen och resten är historia. DN ägs än i denna dag av familjen Bonnier och är alltjämt en bastion i Sverige, om än lite omrörd av framtiden.

Det hedrar emellertid tidningen på det sätt man tar sitt jubileum på största allvar. Läs mer här på den enkom framtagna hemsidan. Fast just i dag finns det en viss risk för att redaktionen har det lite backhalt, den stora festen ägde rum i går kväll i stadshuset, ungefär där Nobelfesten tidigare hölls. Var ska en drake firas om inte i själva grottan?

Stort grattis till DN, en tidning som följt inte minst åländska frågor med stort intresse genom åren. Exempelvis genom att hylla den åländska sommaren. Här kan man läsa en annan tidning (Expressen) som berättar om sin äldre syster.

Njut av den sista dagen före årets julafton.
DN följde de första stegen på månen med den noggrannhet som krävdes förr.
När Olof Palme mördades stannade Sverige och en del av världen upp för en stund. 
Här lades grunden till det som skulle bli dagens Sverige. DN var såklart på plats. 
Fred på jorden. I vart fall för ett tag. När Europa stred stod allt alldeles bokstavligen stilla. 
Alla som tycker löpsedlarna av i dag är tuffa borde varit med tidigare.


måndag 22 december 2014

Vilken det vecka det var!

Ytterligare två jaktdagar lades i helgen till de tidigare. Det har varit en välplanerad höst när det gäller jakt. Varken för mycket eller för lite. Rätt och slätt det urtrista svenska ordet lagom. För min egen del blev helgens byte blott en julgran som dock också behövs till ett julvärdigt hem. Rådjuren fick andra fälla och gjorde det med den äran.

I skogen och stillheten finns även mycket tid för eftertanke. Minns till exempel veckan som gick:

Måndag: Tre utmärkelser som hissar det åländska exemplet.
Tisdag: Världens finaste bibba fyllde 25 år!
Onsdag: IFK Mariehamn är ett föredöme för hela Mariehamn och Åland.
Torsdag: Förändringar i skattelagstiftningen... Ingen vecka är perfekt.
Fredag: Budgeten för nästa år klubbad tillsammans med ett framåtinriktat betänkande.
Lördag: Prins Edward från Storbritannien kommer till Åland som ett resultat av vårt möte på Isle of Wight år 2011!
Söndag: Åländske innebandyspelaren Hannes Öhman hyllades för sina insatser i Storvreta. På den här bloggen har han lyfts fram tidigare!

I går var det dagen för vintersolståndet och följaktligen årets mörkaste dag. Inte särskilt överraskande fick de så kallade vädrets makterna även det om bakfoten och ställde till med en formidabel decemberdag!

söndag 21 december 2014

Nu går vi mot ljuset!

Äntligen går vi mot ljuset igen! I kväll infaller årets vintersolstånd vilket är mer än bara teorier. Från och med i morgon blir lite längre dagar och lite kortare nätter.

Själva vintersolståndet, om man vill vara petig, infaller 23.03, brittisk tid vilket irriterande nog betyder först 01.03 åländskt tid. Men glöm det och gläds åt det återvändande ljuset. Snart får vi elda majbrasa igen!

Ha i övrigt en fin söndag och läs den här mycket träffsäkra krönikan av Fred Forsell i Nya Åland. Det handlar också om allt det som december aldrig blev. 
Så här ser det ut just nu om man skulle befinna sig på en helt annan plats, långt borta från jorden.

lördag 20 december 2014

Welcome Your Highness!

Välkommen till Åland, prins Edward! Den här veckan blev det äntligen offentligt det som en allt större krets ålänningar varit införstådda i. Att ta emot representanter för ett kungahus är inget som sker med vänstra handen. Det krävs förberedelser och minutiös planering och rätt många har på olika sätt varit informerade och involverade. Statsöverhuvuden vill inte ha överraskningar, allt måste ske med en avsikt.

Arbetet med att få hit prins Edward började sommaren år 2011 och så här gick det till. Jag var ordförande i International Island Games Association, den internationella öspelsrörelsen, och Roger Nordlund var talman i Ålands lagting. Han är också en ivrig och såvitt jag begriper skicklig tennisspelare och var liksom jag på väg till Isle of Wight och den sommarens NatWest Island Games. Han för tennisens skull och jag som ordförande.

Innan avresan mötte jag upp med Roger för att höra hans syn på att försöka bjuda prinsen till Åland. Roger nappade direkt. ”Berätta om Bomarsund och Victoriakorset!” uppmanade han och det gjorde jag. Under två dagar visade jag prins Edward och hans stab runt på Isle of Wight. Vi drog från det ena idrottsevenemanget till det andra och jag häpnades över den entusiasm och uppriktiga nyfikenhet prinsen visade upp. Han hälsade och log och pratade och brydde sig. Så ofta jag fick läge tog jag i samtal med prinsen och hans högra hand, brigadier John Smedley, upp Bomarsund, Åland, självstyrelsen, Victoriakorset och mycket annat. Säkert nojsade jag också om hur jag själv satt på min far Magnus’ axlar år 1976 då prins Edwards mor och far, drottning Elisabeth och Philip kom till Mariehamn!

Väl hemma skrev jag två brev, fick dem redigerade av IIGA:s dåvarande generalsekreterare Kay Batty och godkända och undertecknade av Roger Nordlund. The rest is history.

Ett tag trodde jag det hela var bortglömt och stekt men sommaren 2013 avslöjade Storbritanniens honorärkonsul på Åland, Bo-Sture Sjölund att ”något är på gång”. Och det visade det sig vara. Jag är stolt och glad och ser nu mycket fram mot att visa prins Edward lite av min egen ö istället för andras.

Häromåret fyllde förresten prins Edward femtio, jag gratulerade förstås!
Här är historien om Charles Davis Lucas som för alltid är den förste mottagaren av Victoria Cross.
Att röra sig med kungligheter är alltid en uppvisning i elegans och diplomati.
När året 2011 var till ända ingick mötet med prinsen såklart i min egen lilla årsöversikt.

Prinsens besök till Åland har uppmärksammats rejält och FNB skrev följande efter att ha intervjuat Andrew Wells, chef för den politiska avdelningen och pressavdelningen på brittiska ambassaden i Helsingfors:

”Det var efter att prinsen träffade flera ålänningar, däribland Jörgen Pettersson (C), under de internationella öspelen på Isle of Wight 2011 som prinsen fick en inbjudan till Åland av lagtingets dåvarande talman Roger Nordlund (C). 
Enligt Wells har Finland Jörgen Pettersson och Roger Nordlund att tacka för det kungliga besöket.
– Inbjudan från talmannen är en av anledningarna till att prins Edward besöker Finland. 
Prinsen kommer också att träffa Pettersson under besöket.”
Att introducera prinsen för åländska öspelsdeltagare ska nu bi ett stort nöje. NatWest Island Games och öspelsrörelsen skänker Åland en viktig plats i den internationella gemenskapen vilket detta besök understryker. Här finns hela FNB-artikeln att läsa.

Allt detta ståhej kring det stundande besöket väcker en massa minnen till liv. Som tur var finns bilder att ta till! Häng med på en tur till Isle of Wight och Royal Yacht Club där vi hade en mottagning. Bilderna har jag fått från Isle of Wight-fotografen Jason Swain.
När det är NatWest Island Games är stämningen alltid på topp!
Jag var mycket imponerad över den entusiasm och nyfikenhet som prins Edward visade var än han drog fram. Mannen som står till vänster om mig i bakgrunden heter brigadier John Smedley och var den som tryckte på så att prinsbesöket till Finland och Åland blev verklighet.
Direkt efter landningen vid en golfbana blev det afternoontea som sig bör. Ingen kan förresten som kungligheter balansera en perfekt kopp te. Mannen till vänster är David Ball, ordförande för NatWest Island Games på Isle of Wight. Han i mitten är jag och den gestikulerande farbrorn i bakgrunden är den dåvarande guvernören. 
Under två dagar hade jag förmånen att visa prinsen runt på Isle of Wight.  
Här möter prinsen vår Medical Advisor Carl Clinton från Jersey.
Uppsluppen stämning mellan prinsen, min fru Helena och representanterna från titelsponsorn och storbanken NatWest, Jerry Whitsey (Jersey) samt John Lindon (Isle of Man).  
Öspelens grundare heter Geoffrey Corlett men han finns inte längre bland oss. År 2011 var han fortfarande i form och delade med sig av lite levnadsvisdom till prinsen. Det var ett möte jag aldrig glömmer och Geoffrey var en man som lärde mig mycket. Vid hans frånfälle skrev jag det här till hans minne. 
Owen Le Vallee (Guernsey) har hedrats för sina insatser för bland annat öspelen med en MBE (kunglig hedersbetygelse) och hör till mina äldsta vänner inom öspelsfamiljen. 
Gillian Christian (Isle of Man) är advokat och vår Legal Avisor. Hon är dessutom fotbollsspelare och har vid flera tillfällen spelat mot bland annat de åländska fotbollsdamerna.
Det finns presenter som väntar prinsen nästan överallt där han drar fram. Efter besöket på Isle of Wight fick han bland annat lokal konst att ta med sig hem.
Prins Edwards privatsekreterare vid den här tidpunkten hette John Smedley och var ”brigadier”. Honom pratade jag allra mest med under prinsens besök på isle of Wight och skrev sedan det här brevet där jag bifogade nedanstående inbjudan från talman Roger Nordlund. Båda breven redigerades av Kay Batty som vid den här tidpunkten jobbade som generalsekreterare för öspelen på isle of Man.
Det här är det officiella brevet från dåvarande talman Roger Nordlund som till sist fick prinsen och hans stab att nappa och inte bara ta sig till Åland utan samtidigt passa på att besöka Finland.

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...