måndag 31 mars 2014

Eiffeltornet ansågs vara fult...

I dag sänder jag ett varmt grattis till Eiffeltornet i Paris som för exakt etthundratjugofem år sedan restes mot himlen som ett minne av franska revolutionen, etthundra år tidigare. Självklart fanns det kritiker som ansåg det vara det fulaste torn som världens dittills skådat. För att blidka dem lovade makthavarna att tornet skulle monteras ner tjugo år senare. Så skedde naturligtvis och lyckligtvis inte. Ändå stämmer det till eftertanke.

Man ska inte lyssna för mycket till alla dessa kritiker som gnäller och gnyr för minsta lilla förändring som sker i vårt samhälle. Ibland måste man agera och tänka på framtiden. 
Bröderna P och farsan framför Eiffeltornet i fjol vintras. Det blev en Frankrikeresa som överträffade alla tidigare sportlov. Vi såg krigets stränder i Normandie, racerbanan i Le Mans, Zlatan och Beckham och deras kompisar i PSG och så, självklart, Eiffeltornet och mycket mer. Rekommenderas varmt.


söndag 30 mars 2014

I dag hedrar vi freden

Godmorgon.

I dag är inte vilken dag som helst utan den dag varje år då vi av plikt mot historien och omsorg om framtiden ska höja våra blickar och fördjupa våra tankar. I dag är dagen då vi högtidlighåller Ålands demilitarisering och neutralisering. Vägen hit har varit både kurvig och gropig och folk har bokstavligen dött för att vi ska kunna leva i fred, härifrån till evigheten.

Åland är i precis alla avseenden ett nordiskt mönstersamhälle och därmed ett samhälle som kan och ska utgöra en förebild inte bara för maktkamperna på Krimhalvön utan för alla krigszoner över hela världen. Kampen om Åland, som Herman Lindqvist förtjänstfullt redogör för här, kunde ha slutat i blodbad men blev en fredsoas i Östersjön. Det hände inte av sig självt utan med hjälp av framsynta människor som på riktigt insåg vikten av fred framom nödvändigheten med krig. Det ska vi vara stolta över varenda en dag som vi kan vakna och säga godmorgon till varandra. Men alldeles särskilt i dag.

Ha en fin och fredlig söndag och läs gärna fjolårets text på samma tema, den håller än i dag

Människor som jobbar tillsammans uppnår alltid mer än folk som träter och strider och gnäller och har sig. I dag firar vi demilitariseringsdagen på Åland. Jag hoppas den skapar grogrund inte bara för fred utan också för samsyn i sådana frågor där det behövs för Ålands bästa.

lördag 29 mars 2014

Snackisar denna lördag

Lördagen den 29 mars anno 2014. Mariehamn sträcker på sig, rätar ut den trötta kroppen, svänger ner benen på den lurviga mattan, knyter nävarna och stretchar armar uppåt sträck. Vi är redo för en ny dag och har just nu att tackla följande.

Breaking News. Liscohuset brann av okänd anledning tidigt i morse. Det är andra branden på kort tid i en stad som under en längre tid varit förskonad från sådana. Bränderna behöver absolut inte ha med varandra att göra men understryker det gamla talesättet att olyckor sällan kommer ensamma. Hoppas Lisco kan komma tillbaka snabbt och vara den källa till lärdom och kreativitet det varit i snart sjuttio år. Lisco hör till de mest anrika företagen vi har i vår lilla stad och förtjänar ett bättre öde än en brand.

Och så över till dagens historielektion. I dag fast år 1809 var dagen då den ryske tsaren Alexander I utropades till storfurste av Finland vid lantdagen i Borgå. De finska ständerna svor tsaren trohet efter att i över sexhundra år ha hört till Sverige. Det finns de som tror att det är ungefär vad Putin är ute efter nu också. Först Ukraina, sedan Baltikum och därefter Finland... Själv ser jag möjligen något mer optimistiskt på framtiden.

Ha en bra lördag.

Släckningsbilarna stod på rad utanför Lisco tidigt i morse sedan brandlarmet gått.
Polisen var också snabbt på plats för den rutinmässiga brandplatsundersökningen. Det hör naturligtvis inte till vanligheterna att boklådor fattar eld så där av sig självt.

fredag 28 mars 2014

Gudingjakt även i år

Livet leker och gudingjakten är ordnad även i år! Bra jobbat landskapsregeringen som inser vikten av att fortsätta vårda och beskatta sjöfågelstammen på Åland. Det ena är på inget vis motsatsen till det andra. Det är bra att ålänningarna ger sig ut i skären för att hålla ett öga på predatorer och samtidigt skjuta sin egen fågelstek. Detta är en extremt viktig signal till skärgårdsbor och övriga ålänningar vars förfäder vuxit upp med jakten och som själva lärt sig det ansvar som följer med friluftsliv och jakt. Jag är inte det minsta bekymrad för överskjutning. Jägare är nämligen funtade så att de begriper hur det hela fungerar. Skjuter man för många är de borta till nästa år.

För eget vidkommande är jag själaglad över att ännu ett år kunna se fram mot tidiga vårmorgnar, de första solstrålarna, aooandet från fjärdarna och doften av svedd guding som slår precis alla andra doftupplevelser här i världen. Om detta har jag skrivit några gånger tidigare, som här om nödvändigheten av sunt förnuft och lokal kännedom i lagstiftningen.

Få ting går upp mot att se gudingarna svepa förbi skären i sin jakt på ådor.

torsdag 27 mars 2014

Nya tag, ny i styrelsen

IFK Mariehamn Ab höll sin ordinarie bolagsstämma i går kväll och aktieägare som jag är var jag förstås på plats. Tidigare tog jag mer aktiv del i klubben men nya tider gör det inte riktigt möjligt att göra allt. Hur som helst är det med stor glädje jag försöker vara med på ett hörn och hjälpa till där jag kan. IFK är ett fantastiskt lag som kämpar för hela Åland!

Gårdagens stämma var välregisserad och sköttes med fast hand av ordförande och finansministern Roger Nordlund. Han avslutade också det hela med några tänkvärda ord till styrelse, ledning, lag, tränare, supportrar, investerare, sponsorer och alla andra:
”Med hälsningar från landskapsregeringen vill jag säga att ni och Åland United bidrar med livskvalitet för Åland och ålänningarna. Ni är med i sammanhang som många andra, mycket större, inte klarar av. Ni visar att Åland trots vår litenhet kan och vill vara med där det gäller. Bättre PR än det ni skänker Åland går inte att få”, sade finansministern som själv sällan missar en match på Wiklöf Holding Arena.

Styrelsen omvaldes i stort sett med en ny ledamot: Tom Pussinen. De övriga är Robert Söderdahl, ordförande, Dan Mikkola, vice ordförande samt medlemmarna Jonas Henriksson, Christer Björkman, Daniel Norrmén och Björn Wennström. Det är ett styvt ideellt arbete de har framför sig och jag önskar dem allt gott! Det ekonomiska resultat blev 50.000 euro på minus till följd av uteblivna pengar från TV-bolaget Urho. Trots det finns drygt 300.000 euro kvar i kassan och framtiden ter sig ljus. Målsättningen är, enligt Söderdahl, att klara sig minst lika bra som i fjol. Då blev man fyra...

Och om två och en halv vecka är det dags igen. Då kommer VPS på besök och ska, självklart, helst återvända till Vasa helt utan poäng!

Rolig grej i går! Reportage i tidningen Samarbete med fiskande far och några söner. Sköna bilder och välskriven text!

Ordförande Robert Söderdahl berättar om fjolåret och framtiden medan stämmoordförande Roger Nordlund och sekreterare Daniel Widman lyssnar. 
Några av alla de aktieägare som fanns på plats. Totalt var 11.767 aktier av sammanlagt 18.441 på plats.

onsdag 26 mars 2014

Klart för högre centrumhus

Det var skilda världar i går kväll. Medan arbetslösheten i Finland steg till över nio procent, barnbidragen skars ner och regeringen sprack så diskuterade stadsfullmäktige i Mariehamn k-märkning av byggnader i Mariehamn... Precis som om tiden stannat.

Man ska såklart inte ställa det ena mot det andra men nog är det underligt att se hur socialdemokraterna i Mariehamn krampaktigt klamrar sig fast vid gårdagen i rädsla för morgondagen. Förr i världen var högern konservativ och nöjd med tingens ordning och vänster radikal och framåt. I dag är det ibland tvärtom, vilket fler än jag noterat.
Måste också tillägga att några av fullmäktigeledamöterna skulle må bra av att läsa denna ledare i Nya Åland igen. Debatten var stundtals ganska... skrynklig, i brist på bättre ord.

Själv tog jag ställning för expansion och mot tegelhuskramar. Med hus är det som med allt annat. Ibland måste man riva ner för att kunna bygga nytt.
Alla utom socialdemokraterna sade ja till att riva ett gammalt tegelhus för att ge utrymme för ett nytt byggnadskomplex i centrala Mariehamn.
Så här sade jag i vårt gruppanförande:
Ordförande,
Kvällens frågor handlar i ett bredare perspektiv om framtiden för Mariehamn och de medborgare som bor och vistas i vår stad. Men inte bara. Det handlar också om bevarandet av vår gemensamma historia och respekt för dem som byggt den stad vi nu lånar av våra barn och deras. Frågan är alltså komplex men för den skull egentligen inte svår eftersom morgondagen, då man måste välja, alltid är viktigare än gårdagen.
Det är väsentligt för oss i Mariehamnscentern att detta ärende inte bara blir att handla om vem eller vilka som av olika skäl är för eller emot en förändrad stad och högre hus. Lika viktigt är det att inte lyfta fram den ena eller den andra sidans eventuella historielöshet eller bristande respekt för våra förfäders verk. Jag tror att vi alla utgående från våra egna bevekelsegrunder vill skapa ett bättre Mariehamn även om våra vägar mot framtiden ser annorlunda ut.
Vi i Mariehamnscentern har sedan många år tillbaka jobbat för att förtäta stadens centrum. Vi tror att en stad ska byggas inifrån och utåt. Det är vi inte ensamma om. I stort sett varje stad på denna jord har gjort likadant. Genom att bygga högre hus i centrum har man skapat förutsättningar för liv i själva kärnan vilket sedan sprider sig utåt. 
Allt sedan valhösten år 2011 och även före det har vi jobbat och lobbat för att det ska vara möjligt att bygga högre hus i stadens centrum. Hade vi lyckats bättre hade vi antagligen sett en helt annan dynamik i stadskärnan än vad som i dag är fallet. Denna förtätning är det absolut inte bara vi som drivit. Det är många som försökt med än så länge ganska magert resultat. Tills i dag då vi faktiskt har möjlighet att ge klartecken för skapandet av en modernare åländsk huvudstad.
Det måste ändå sägas. Utan historia är det svårt att forma en framtid och systemet med K-märkning är ämnat för att skydda sådana hus som anses omistliga för samhället. Här närmar vi oss kärnan, för vad är egentligen omistligt? Det gamla telegrafhuset som nu vid sidan av flervåningshusen är föremål för diskussionen K-märktes år 1986 under de förhållanden som då rådde. Visserligen fanns det på sina håll i vår omvärld redan då höga hus men det åländska självförtroendet räckte på den tiden inte till att tänka sig sådana i vår lilla stad. Under 1990- och 2000-talet och framåt förändrades detta tankesätt. Diskussionerna om höghus i centrum uppstod allt oftare runt kaffeborden längs med Torggatan. Likaså stod det allt klarare hur svårt, dyrt och besvärligt det är att bevara gamla hus. De möglar, de drabbas av läckage, de fryser och de skapar fler problem än möjligheter. I det aktuella fallet måste man också tillägga att Telegrafen där den står är till ingen eller minimal glädje för allmänheten eftersom byggnaden inte syns om man inte vet vad man ska leta efter.
Det råder inga som helst tvivel om att den gamla telegrafen spelat en viktig roll i utvecklandet av Mariehamn och hela Åland. Ändå är det ett gammalt hus och som sådant dömt till förfall ty sådan är tidens gång. Exemplen på liknande öden är många men också uppmuntrande. Vill man höja blicken har vi det gamla Mesopotamien som inte längre existerar men som skapade civilisation och som alltid finns i våra minnen. Vi har tempeldomen Hagia Sofia, den bysantinska pärlan i Istanbul som byggts om och byggts till och under olika makter, ägare och värdar förvandlats från kristet centrum till grekiskt ortodoxt till muslimskt och i dag är något en hel värld kan fröjdas över. Det är kanske förmätet att jämföra vår gamla telegraf med världsarv men tankesättet är applicerbart. När man river det gamla ger man plats för det nya och precis så har vår värld utvecklats över tid.
Alltså. Istället för att tvinga den vördnadsvärda gamla telegrafbyggnaden till förtvining och förfall där den står på en undanskymd plats i stadens centrum har vi ett förslag. Vore det inte en fantastisk handling att dokumentera och fotografera byggnaden, riva den och sedan döpa det nya komplexet till just Telegrafen och låta uppföra en snygg utställning av det gamla tegelhuset i någon av de nya byggnadernas entréplan. På det sättet försäkrar vi oss om att ständigt minnas historien i vår strävan mot framtiden. Telegrafen 2.0 kan bli ytterligare en symbol som visar vår stads och hela Ålands vilja att ta hand om vår historia men att det inte får ske på bekostnad av vår framtid.
Mot bakgrund av detta vill vi från Mariehamnscentern uttrycka vårt stöd till stadsstyrelsens majoritet som nu föreslår att stadsplanen ändras och att K-märkningen av den gamla telegrafbyggnaden lyfts bort. Vi behöver enligt vår mening denna och andra åtgärder för att på nytt sätta fart på vår stad. Äntligen är det dags att börja.

tisdag 25 mars 2014

Bli klokare, ät strömming!

Godmorgon denna tisdag, en dag fylld av möjligheter och dessutom våffeldagen, av alla konstiga påhitt. Själv anser jag egentligen alla dagar om inte bortkastade så enahanda om stekt strömming inte står på menyn. Särskilt den här tiden på året är detta havets silver romfyllda, feta och smakrika.

Fick i går tag på sensationellt god skötströmming från Fiskkojan och satte omedelbart igång stekandet. Det blev inte bara gott, man blev klok också. Så här går det till!

Ska man steka strömming är det viktigt att ha minst en strömming...
...fast det är klart. Ska det bli en riktig strömmingsfest behövs fler. Kolla vad fina, inga röda ögon här.
Särskilt blödig får man inte vara när det handlar om strömmingshantering. Det blir lite kladdigt...
...men till sist fint, rent och fräscht. Detta är en bra början på stekprocessen!
Nu ska saltet fram. I sådana här lägen är det omöjligt att inte bli på bra humör!
Rågmjöl är inte lika skoj men ändå nödvändigt för slutresultatet.
Blanda två tre rejäla nävar rågmjöl med en kraftig saltchock, langa dit strömmingarna, blås upp plastpåsen och skaka kraftfullt?
Nu börjar det hetta till. Värm upp en stekpanna, inte för hett och inte för svalt. Sätt i en rejäl smörklick och lite olja. Varför olja? Vet inte, men det doftar gott!
Om strömmingarna i det här skedet ser ut så här är du på rätt spår, fast det gäller att...
...lägga dem försiktigt i pannan. Det är viktigt att hålla symmetrin i skick...
...och efter ett tag ska det se ut så här i en lätt impressionistisk tolkning av hur strömmingsstek ska gå till. Nu börjar det närma sig!
Detta ser seriöst äckligt ut men är världsklass! Smält smör som försiktigt hälls över anrättningen. I den bästa av världar borde man ha lingonsylt också men den var slut denna dag.
Äntligen. Med detta på bordet finns det inga problem här i världen som förbli olösta. Seså, pinna iväg och köp egen strömming nu och bli en stekare du med!

måndag 24 mars 2014

Ord om EU och Norden

Okej, jag erkänner. Dagens anförande i lagtinget blev i vart fall inte för kort. Men bra och viktigt! Läs själv, det handlar om Europa och Norden och kullager och dynamit.

Så här såg det ut tidigare i dag i Ålands lagting. Jag pratade om Norden och EU och det goda exempel som Norden i dag utgör; för Europa och resten av världen.
Talman,

Åland är en liten part i Norden och Nordiska rådet är inte det tyngsta av organ i jämförelse med till exempel EU-parlamentet. Just därför är det en ynnest och en möjlighet att få stå här och prata om "Norden i EU - EU i Norden", som vår övergripande rubrik lyder.

Låt mig börja med att slå fast att vi i dag lever i en bättre värld än vi gjorde för sextio år sedan. Det kan tyckas självklart men är ett viktigt resultat av bland annat de unioner och råd som bildats i Europa och i Norden. Förr vaktade vi varandra och gjorde vårt bästa för att gynna de egna, ofta på bekostnad av de andra. I det arbetet fanns tullar, lagar, begränsningar, stenhårda passmyndigheter, ibland visum och nästan alltid misstänksamhet.

I dag råder nya tider. Nationsgränser är kanske inte förhandlingsbara men trots det, tack vare unioner, mindre betydelsefulla. Människor föds och dör alltmer sällan på samma plats. De växer upp, höjer blicken, söker nya mål, flyttar bort och hem och bort igen. De lever på ett sätt som anstår den moderna människan. Den verkligheten är ett resultat av utsträckta och öppna händer och en vilja att skapa rätt hellre än fel i sökandet efter den egna lyckan. I detta enkla faktum har vi skälen till det liv i oftast överflöd och trygghet som vi, till skillnad mot väldigt många andra, lever. Detta skapar ett behov av nya gemensamma lösningar, inte minst inom området socialpolitik, som inkluderar hela Norden. Jag är övertygad om att Norden och även Europa kan hantera detta.

Gårdagens hårdnackade protektionism och vapenskrammel har ersatts av pragmatism och en vilja att finna lösningar istället för att upprätta hinder. Detta insåg såväl Norden som Europa i ett tidigt skede. I svallvågorna efter andra världskriget begrep Europa och resten av världen i den kranka blekhet som kriget skapat det nödvändiga i att till varje pris sätta stopp för mer dödande.

Lösningen för Europas vidkommande blev år 1951 Europeiska kol- och stålgemenskapen, det embryo som i dag utvecklats till en union som flätat samman tidigare fiender och förmått länder att ta hand om varandra och montera ner onödiga handels- och gränshinder, medborgarna till fromma. Norden tog exempel och fattade året därefter beslutet att bilda Nordiska rådet. Resten av historien är uppmuntrande, det går att göra skillnad. Helsingforsavtalet som konkretiserade de tidigare ganska yviga visionerna undertecknades tio år senare och utgör än i dag den grund på vilket det nordiska samarbetet har utvecklats. Som bekant firade vi i går Nordens dag till minnet av just Helsingforsavtalet.

Av olika skäl kom Åland med i denna nordiska gemenskap först år 1983. Sedan dess har Åland och Finland i ett ofta nära och förtroendeskapande klimat byggt ett samarbete inom ramen för det nordiska. Många av oss minns den stolthet vi kunde känna när vår egen Olle Salmén tronade som president för det Nordiska rådet och med sin slagfärdighet och politiska klokskap kunde sätta agendan för hela Norden. Det hade knappast lyckats utan det samarbete unionstanken skapade.

Europa var förvisso först med att börja bygga sin gemenskap. Norden lyckades sedan snabbare och på många sätt bättre och mer genomgripande. Tack vare Helsingforsavtalet och de viktigaste samarbetsområdena gick de nordiska länderna snabbt från att vara sig själva närmast till att omfatta en gemensam nordisk tanke. De övergripande målen handlade om sjukvård, ekonomi, miljö, rättsväsende, social trygghet, trafik och internationellt samarbete. Målet var färre handelshinder, större frihet i gränsområden, samarbete ambassaderna emellan och ett gemensamt varumärke hela regionen till fromma. Mycket av det som då beslöts gör vårt liv lättare i dag. Det ger våra ungdomar möjligheter att välja bland många alternativ. EU är på god väg att lyckas med samma sak även om det fortfarande råder en misstänksamhet de europeiska länderna emellan, ibland till följd av kulturella skillnader och sociala tillkortakommanden, ofta en oförmåga att sätta sig in i den verklighet som grannarna lever i. Genom att anamma den nordiska tanken är det min övertygelse att tilltron till varandra skulle öka. Sist och slutligen gör och agerar folk ungefär likadant överallt.

Hur ska då det nordiska samarbetet synas bättre i EU? Det finns ju inte egentligen någon gemensam nordisk EU-plattform, särskilt som varken Norge, Färöarna, Island eller Grönland är med i den unionen. Samtliga av de nordiska länderna är dock med i Schengenavtalet vilket är en bra början på vägen mot framtiden. Vi har också att hantera det faktum att EU blivit en betydligt starkare aktör än det nordiska rådet och även utgör en union som har inflytande över såväl lagstiftning som statsfinanser.

Här får vi aldrig glömma att Norden består av tjugosex miljoner köpstarka och tillväxtinriktade människor vilka med hjälp av hårt arbete och praktiskt handlag har skapat samhällen vilka är förebilder för stora delar av resten av världen. Våra öppna gränser ligger bakom idrottsliga framgångar och kulturella förebilder. Det är ingen slump utan en direkt följd av den demokrati som sedan hundratals år tillbaka byggt vårt nordiska välfärdssystem. Bland det första vi borde göra som ett led i att nordifiera Europa är att exportera vårt skolsystem där börd och förmögenhet inte gör skillnad när det kommer till vidareutbildning. Nu ser inte det nordiska skolsystemet exakt likadant ut överallt men grundtanken, att alla har rätt till utbildning, är densamma. Om det är något vi lärt oss av historien är det att utbildade människor bygger bättre samhällen. Det finns många skäl att mot denna bakgrund lägga mer vikt på att skapa ett ännu starkare Norden, rentav och kanske i formen av en förbundsstat för att bygga en motvikt till EU. Som samarbetsministern Veronica Thörnroos förtjänstfullt lyfte i sitt anförande är Norden en av Europas klart starkaste ekonomier vilket är ett starkt argument i vilken förhandling som helst. Ett starkare Norden med en mer praktisk syn på lokala frågor skulle lösa många bekymmer för Åland.

Vi lever i Norden inte på lika bördiga marker som man gör längre söderut. Vi har genom åren tvingats anpassa oss till ett liv som växlar kraftigt. Våra bostäder ska klara minus fyrtio grader och plus trettio. Vi får oftast bara en skörd per säsong som vi ska leva på under resten av året. Vår infrastruktur är utmanande och våra naturresurser svåra att nå, förädla och sälja. Jag tror att det är förklaringen till våra framgångar. De nordiska folken har under tusentals år lärt sig leva i samklang med naturen och förutsättningarna. Det har gjort oss starka och uppfinningsrika. Det är ingen tillfällighet att så många världsomvälvande uppfinningar har sitt ursprung i de nordiska länderna. Operativsystemet Linux är finlandssvenskt. Pappersgemen kommer från Norge. Kylskåpet och dynamiten är svenska innovationer liksom kullagret, fyren och mycket annat. I dag ser vi hur det nordiska kulturarvet sprids inte minst bland författare som toppar bestsellerlistorna över hela världen och musikartister som står för underhållning härifrån till andra sidan jorden. Allt detta är en direkt följd av den nordiska välfärdsmodellen och utbildningssystemet.

Norden är i allt väsentligt en framgångssaga. Området hör till världens absolut rikaste och mest konkurrenskraftiga. Här råder trygghet, vi har en befolkning som toppar nästan alla så kallade nöjdhetsmätningar i världen. Vår korruption är minimal och vi har spetskompetens inom medicin, nanoteknologi och miljöteknik. Våra medborgare är fria och bildade och mer jämlika än på de flesta andra platser i världen. Under de senaste åren har vi dessutom byggt upp stor kunskap och insikt i behovet av att bygga ett hållbart samhälle. Allt detta förpliktigar till att dela med oss till andra.

Just nu finns det två bra exempel på vilken specifik tyngd det nordiska samarbetet har i vår omvärld. Det första är oroligheterna i östra Europa där vi har att göra med ett instabilt Ryssland och nervösa grannländer. Det är bra att Nordiska rådet visar ett aktivt stöd gentemot våra grannar och att vi från vår neutrala horisont understöder ett fortsatt fredsarbete. Det andra exemplet är Skottland som med historien som stöd vill närma sig vårt nordiska samarbete och hitta en internationell plattform som passar dem bättre än de samarbeten de har i dag.

Mot denna bakgrund vore det till exempel nyttigt om EU kunde ta exempel från Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet i arbetet med att synliggöra även självstyrande områden och inte bara nationalstater. Nordiska rådet är kanske inte av största betydelse i realpolitisk mening men som förebild är exemplet Norden svårslaget.

Vi ska lära oss av det som händer i Europa, men vi ska också se till att lära européerna tänka mer nordiskt. Norden har över tid tagit ansvar för stora delar av hela världen. Kanske rentav i högre grad på andra platser än i själva Europa. I så fall är det dags att börja nu och genom att lyfta fram våra respektive fördelar och framgångar är jag övertygad om att vi kan göra såväl EU som Norden både starkare och klokare.

Tack för ordet.

söndag 23 mars 2014

Nordens dag, flaggan i topp

I dag är det femtiotvå år sedan de nordiska länderna inom ramen för Nordiska rådet (bildat 1953) undertecknade det så kallade Helsingforsavtalet.

Året var 1962 då de tidigare ambitionerna sattes på pränt och gjordes till verklighet istället för visioner. Mycket har gått väldigt bra medan annat återstår att hantera. Helsingforsavtalet är dock hela den nordiska unionens ”grundlag” och ger vägledning i många av de stora frågorna som alla medborgare i de nordiska länderna stöter på i vardagen.

Unionen i Norden har alltsedan dess gått från teori till praktik. Nordbor kan fritt resa till varandra, jobba i alla nordiska länder, gå i skola, få sjukvård och mycket annat. Långt innan EU blev verklighet fanns tanken om en rörlig marknad i Norden. Det är något att känna stolthet över i dag.

Här kan man läsa mer om dagens Norden. Själv har jag vid olika tillfällen lyft vår nordiska välfärd som överträffar det mesta här i världen.

Hylla Norden, hissa flaggan och ha en skön söndag!

Glöm för allt i världen heller inte bort att lyssna till debatten i Ålands lagting i morgon med start 13.00. Då ska de åländska ledamöterna, först i Norden, hålla en debatt under rubriken ”Norden i EU – EU i norden”. Därefter följer alla  de andra nordiska parlamenten också.

Vill du göra det hela extra festligt drar du på gästabud till Stallhagen inkommande lördag, den 29 mars.
I dag hissas flaggorna över hela Norden för att hylla Nordens dag. Det är nämligen femtiotvå år sedan Helsingforsavtalet undertecknades och gick från vision till i många fall verklighet. 


lördag 22 mars 2014

Mycket mer än bara vatten

Vatten är vatten, alltså bara vanligt vatten. Och folk som inte är vatten värda är inte så mycket att ha. Inget kunde vara mer felaktigt. Vattnet är livet och möjligheterna och något vi tar för självklart men absolut inte är givet. I dag firar vi Världsvattendagen som ett led i skapandet av Agenda 21 år 1992 i Rio de Janeiro. Länder över hela världen samlas kring H2O, den kemiska föreningen mellan syre och väte utan vars existens inget annat heller skulle vara.

Om något så unikt men ändå självklart är det svårt att skriva nytt och klokt. Därför vänder jag mig till min kompis Karin Boye som definierat det på sitt eget vis:
Källvattnet 
Ett källvatten är rättvisan, färglös och klar. En svårmärklig och egen fin smak den har. 
Men slik dryck är så fattig, när vin finns att få. Bara vatten är källan. Jag längtar dit ändå. 
Bara vatten är rättvisan, just inget att nå – alltför nära, svår att älska, kärv dryck att få. 
Herre, ge mig rättvisa, ge min själ dess art! Herre, ge mig vatten, färglöst och klart!
Vatten har det handlat om tidigare i denna blogg. Och Fröding! Inte att förglömma vad som händer med allt vatten efter att vi använt det. Läs här om underjordens hjältar!

Ha en skön lördag, och häng med på en tur i Mariehamn, den lilla staden med det stora självförtroendet och med vatten på precis alla håll och kanter.
Inget andas lika mycket framtid och lycka som den lilla vassruggen vid stranden där isen släppt.
Vatten är möjligheter men också utmaningar. Sjöfarten dras med strukturella problem i kölvattnet till finanskriser och skuldkriser och övriga kriser. Hoburgen väntar på bättre tider i Västerhamn. 
Viking Cinderella och Birka Stockholm ligger och vilar i väntan på tillbakaresan till Stockholm och nya passagerare. Denna trafik pågår dygnet runt, året runt, och har gett tusentals ålänningar arbete och utkomst samtidigt som hundratusentals stockholmare getts möjligheten att se världens vackraste skärgård och vatten!
Något stenkast från de moderna kryssningsfartygen finns Pommern, Mariehamns egen pärla och den sista i originalskick av de totalt 438 fyrmastade barker som någonsin byggts.
Havet inte bara ger, det tar också. I Mariehamn minns vi dagligen de sjömän som gav sina liv för att vi i dag ska kunna åtnjuta välfärd och trygghet. ”Mannen vid ratten”, heter denna.

fredag 21 mars 2014

Noveller och rasism

I dag är det den internationella dagen mot rasism. Inte nog med det. Det är dessutom Downs syndromdagen och Världspoesidagen. Alla hedervärda och berikande milstolpar i våra liv. I lagtinget i dag äger ett väldigt speciellt demilitariseringsseminarium rum. Kom gärna och lyssna, det börjar 13.00!

När det gäller rasism har jag vid upprepade tillfällen lyft fram det orimliga i att på allvar sitta på sin kammare och tro att folk som ser annorlunda ut eller pratar andra språk på något vis skulle vara mindre vetande än vi. 

Eftersom det är Världspoesidagen vill jag också slå ett slag för sexordsnovellen. Den lilla genre vars mest lysande exempel lyder: ”For sale: baby shoes, never worn.”

För några år sedan ordnade jag en tävling på Åland där folk skickade in sina egna sexordsstories. Några exempel:
1. Från vagga till grav. Underbar resa.2. Sökte Sagoland. Fann Åland och lyckan.3. Jag var stor redan som liten.4. Babylycka, barnaiver. Tonårsvånda, vuxenmånda.Arbetstider, ålderskrycka.5. Pinsamt! Jag vill dö! Glömt imorgon.
6. Längtade. Levde ej. Längtar ej. Lever.
Det finns även en hemsida där man hitta flera skatter och kortnoveller! 
Här är symbolen för tolerans och vidsynthet; alltså raka motsatsen till enfald och rasism.

torsdag 20 mars 2014

Till hela folkets jubel

Jag kände det redan när jag tog de första stegen upp till talarstolen. Detta skulle bli bra. Inte bara bra förresten. Succé!

Redan efter de inledande meningarna i gårdagens anförande kände jag förväntningarna hos åhörarna växa. De som lyssnade gjorde det med uppspärrade ögon, de sög i sig orden likt svultna regnbågsforeller. De lyssnade, de kände, de smakade och tystnaden mellan orden och meningarna skapade ett krav på mer.

Jag fortsatte med fast och klar stämma genom inledningen, avhandlingen och nådde så småningom slutet där jag exakt, pregnant och omöjligt att missförstå drev in min åsikt med samma kraft som snickaren driver in den sista spiken. När allt var över fanns ingenting längre att säga och jag kunde förnöjt återvända till min bänk.

Sedan fortsatte debatten kring missbruk och andra mer allmängiltiga frågor.

Vad jag sade? Det här:
Talman,

Lika punktlig som tussilagon i dikena har jag nöjet att även i år stå här och på finans- och näringsutskottets vägnar redogöra för regeringens framförhandlade tjänstekollektivavtal. Utskottet får förvisso fortlöpande information om vad som sker men nöjer oss med att sammanfatta behandlingen av dem till den tidiga vårkanten.

Till Finans- och näringsutskottets ansvarsområden hör enligt den 15 § i arbetsordningen att varje år godkänna och ge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden som rör tjänstekollektivavtal till lagtinget. Detta är förvisso ett viktigt ärende men kanske mest ändå operativt och något som ska följa den budget som landskapsregeringen av detta lagting är ålagd att följa.

Avtalsförhandlingarna berör landskapets cirka 1.800 anställda och landskapets förhandlingar med respektive fackliga organisationer. De flesta av de anställda i tjänstekollektivavtalsförhållande, cirka 1.100, finns på ÅHS. Andra sköter på olika sätt den övriga dagliga driften av landskapet Åland, många av dem arbetar till exempel i våra skolor.

Sammantaget har det varit många avtal som utskottet har godkänt vilket framkommer i redogörelsen. Det är också relativt många avtal som utskottet har antecknat sig till kännedom. Utskottet har inte funnit anledning att vidare kommentera något av dessa avtal. Fjolårets avtalsförhandlingar följer gängse praxis och innehåller inga andra överraskningar än normala förhöjningar i förhållande till tidigare år.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antecknar sig utskottets redogörelse angående behandlingen av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2013 till kännedom.
(Eventuella likheter med verkligheten är helt och hållet tillfälligheter.)


Ungefär så här kunde det ha sett ut i lagtinget i går, fast det gjorde kanske inte riktigt det...

onsdag 19 mars 2014

Om partier och val

Med envisheten hos en dåre fortsätter jag att prisa Ålands lyceums satsningar på att släppa ut eleverna i det fria och upptäcka världen utanför klassrummen. I fredags hände det igen. Jag hade förmånen att träffa ettorna Otto Johansson, Milton Manngård och Pontus Hägglund vilka gör ett arbete om de åländska partierna och vad de står för. Det blev ett långt samtal av vilket jag lärde mig minst lika mycket som (förhoppningsvis) de.

Det bär för långt att redogöra för allt vi hann beröra men den första frågan jag fick var varför jag valde just Centern som parti. Mitt svar är detsamma i dag som för tre år sedan. Över tid anser jag Centern har skapat ett Åland som jag känner såväl stolthet över som ansvar för. Partiet har aktivt lotsat Åland från att vara ett bondesamhälle till att bli en sjöfartsnation för att i dag höra till spjutspetsarna inom IT och mycket annat.

Avslutningsvis hade de två konkreta frågor som ställs till samtliga partier:

1. Tycker ni att pensionsåldern ska höjas.
Mitt svar: Ja, det tycker jag. Det blir annars för många pensionärer och för få arbetare. Dessutom är det ett faktum att folk i dag lever längre och är friskare och därför klarar av att arbeta något mer.

2. Tycker ni sexköpslagen ska bli strängare och mer lik den i Sverige?
Mitt svar: Ja. Om folk inte själva begriper att det är fel att köpa och sälja sex måste samhället gripa in. Det är förnedrande för precis alla parter och måste därför stoppas.
Laddade med frågor dök de upp i lagtingshuset redo att prata politik. Det blev ett bra samtal med från vänster Pontus Hägglund, Milton Manngård och Otto Johansson.

tisdag 18 mars 2014

Från hamn till hamn

Efter en färjresa med Stena Nautica från Grenå till Varberg är det i dag Göteborgs hamn som utgör målet för infrastrukturnämndens studieresa. Jag ser fram mot att lära mig mer om hur hamnen inte bara bolagiserats utan även privatiserats. Dessutom ska vi kolla in barken Viking och hur man hanterat den ur ett bevarandeperspektiv.

Om detta och Pommern har jag motionerat även i Mariehamn. Det är antagligen dags att bolagisera hamnen på samma sätt som man bolagiserat elverket och i förlängningen skapa en koncern av tjänsteutförare i Mariehamn. Det ekonomiska läget i staden är sådant att nya grepp måste prövas och vi är i gott sällskap. I Sverige har man med stor framgång skapat kommunala koncernbolag som bättre än tidigare sköter servicen till medborgarna.

Två spaningar från Stena Nautica. Jag såg vårens första gudingar! Dessutom måste jag konstatera att internetuppkopplingen inte bara är helt gratis ombord. Den fungerar dessutom perfekt trots att linjen trafikerar utan taxfree. Ni förstår säkert vad jag menar, Viking Line och Eckerö Linjen.

I kväll blir det tåg hemåt!

Skandiahamnen i Göteborg är Nordens största containerhamn.

måndag 17 mars 2014

Hälsningar från Århus

Är i dag tillsammans med övriga medlemmar i infrastrukturnämnden i Ebentoft där fregatten Jylland finns att beskåda. Det är inte första gången Mariehamns stad söker inspiration i Danmark när det gäller den framtida hanteringen av Pommern och den planerade torrdockan. Ändå har man egentligen inte kommit så mycket längre än till ordstrider vilket är lite konstigt. Får ibland känslan av att när för många ”experter” blir inblandade uppstår strider om detaljer som stoppar helheten. När det gäller till exempel Pommern är det ett faktum att det finns olika viljor hur hon bäst ska bevaras. Därför ser jag fram mot att på ort och ställe själv bilda mig en uppfattning. Jag återkommer såklart i ämnet, Pommern hör till våra allra viktigaste symboler och bör därför vårdas.

Vill man läsa den tidigare rapporten från ett stadsbesök till Jylland (Stadsplanenämnden år 2007) finns den nertill på sidan, tyvärr med några sidor felvända, orkade inte börja mecka dem på rätt.

Senare i dag ska vi hålla ett formellt nämndmöte och bland annat diskutera Anders Wiklöfs bud på Lilla holmen. Blir intressant, särskilt mot bakgrund av att det var mitt eget initiativ som lett fram till detta!

Ungefär så här ser det ut där Jylland i dag ligger i säkert förvar i torrdocka.
 Här är Bertil Bymans rapport från ett besök år 2007

























100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...