tisdag 31 mars 2015

Visit Ålands digitala plan

Utmaningarna för Åland är stora och behovet av storytelling skriande. Där kommer Bomarsund in i bilden. Fästningsbygget på Bomarsund blåstes i småbitar av britter och fransmän och ryssarna jagades på flykten. Det Åland som stod kvar efter Krimkriget skulle aldrig mer bli sig likt. Från Bomarsundstiden lärde vi oss handel, byggnation, shipping, vikten av utbildning (nybloggat i Sjöfartstidningen!) och mycket mer.

I går kväll höll Bomarsundssällskapet sitt årsmöte. Sällskapet driver bland annat aktivt byggandet av ett besökscentrum på fästningsområdet. Det är kanske en bra idé men inte säkert och absolut inte den enda lösningen. Dagens besöksnäring skriker efter upplevelser mer än byggnader. Visit Ålands vd Lotta Berner-Sjölund berättade om den strategi som driver Visit Åland i dag och där Bomarsund spelar en viktig roll. Det är ingen enkel uppgift organisationen har framför sig. Folks resebeteende förändras radikalt just nu och den enklaste förklaringen till det är möjligheterna i tekniken, läs telefonen och läsplattan. Lägg sedan till alla de sociala medier vi kommunicerar med och inse att det som sålde förr inte längre gör det.

För ögonblicket är ett EU-projekt på gång som om det går i lås blir mycket värdefullt för Bomarsund som besöksmål. Tillsammans med andra upplevelser i Finland och Sverige söker Visit Åland och Bomarsund om EU-medel för att bygga upp Bomarsund digitalt och animerat. Med sin telefon i handen ska man kunna gå runt på området och se hur det såg ut förr och möta personerna som utgjorde den tidens Åland.

Kring Bomarsund har jag resonerat ofta och anser allt starkare att den historien måste lyftas och användas. Senast motiverade det till exempel prins Edward och hans följe att hälsa på. Det krävs dock nytänk på alla plan. Kanske med hjälp geocaching och turfing som alldeles på riktigt borde utnyttjas mycket mer i den åländska upplevelse.

Lotta Berner-Sjölund berättade om Visit Ålands syn på hur framtidens turister ska lockas till Åland.
Bomarsundssällskapet med ordförande Folke Karlsson i spetsen. Till vänster Visit Ålands affärs- och destinationsutvecklare Magnus Krantz.
Infrastrukturminister Veronica Thörnroos och svenske konsuln Manne Wängborg deltog i mötet.















måndag 30 mars 2015

Tack själv, prins Edward

Fick i veckan ett kuvert som legat en tid på Vikingahallen. I kuvertet låg ett omsorgsfullt formulerat brev från prins Edwards privatsekreterare Tim Roberts som på prinsens vägnar tackar alla som gjorde ”The Royal Kick Off” möjligt.
Jag skickar härmed vidare hälsningen till alla som kom till Vikingahallen och gjorde festen möjlig. Ni gav alla prov på storartat åländskt värdskap och satte vårt lilla landskap på den internationella kartan!

Skälet till att prinsen kom till Åland var det åländska deltagandet i öspelen. Jag har tidigare visat några bilder från besöket men har ytterligare några i dag som jag fått från landskapets egen fotograf Kjell Söderlund. Minns och bli inspirerad till nya tag och framgångar. Ha en fin måndag och en bra vecka!

Brevet från Tim Roberts där han hyllar alla idrottare som gjorde eftermiddagen i Vikingahallen oförglömlig även för en prins. Alla som deltog – sträck på er!
Torsten Wikstrand, Dick Ekström, Jörgen Pettersson och prins Edward. 
Alltid glad och alltid intresserad.
Benita Gustafsson presenterar sina idrottare för en pratglad prins.
Fast man är prins behöver man inte vara golfare. Prins Edward sade sig vara novis på sporten men blev ändå övertalad att försöka av... 
...instruktören Chris Waldron och sökte sig därefter en smula motvilligt mot puttingmattan och... 
...följde instruktionerna, drog efter andan, puttade.... 
...och satte sitt livs första Hole In One! Like a prince. I brevet upptill konstaterar Tim Robert att ”jag misstänker vi kommer att få höra en hel del om den prestationen framöver...” 
Jickens volleytjejer tog en paus i tränandet för att byta ett ord med den blåblodige besökaren.
Prins Edward fick den allra första åländska dräkten som ska användas vid NatWest Island Games på Jersey i sommar.
Prinsen och ålänningarna.
Det blev till och med tid för en snabb intervju. Mannen i grön slips är privatsekreteraren Tim Roberts, en kille med hjärnkoll på allt och alla. 
Innan bussen väntade på utsidan hann prins Edward också byta några meningar med Chris D’Cruz och min egen son Mille som tränade squash under besöket.
Och så var det farväl för denna gång. Prinsen skickade en sista hälsning till alla de idrottare, supportrar, sponsorer etc som ställde upp och gjorde hans Ålandsbesök till ett minne för alltid.

söndag 29 mars 2015

Spaning kring maten

Vad är i stort sett det enda vi verkligen kan vara säkra på att vi behöver även i framtiden? Maten såklart. Allt annat kan vara förändrat. Resandet, fordonen, boendet, nöjena, upplevelserna och så vidare.
”Men maten kan vi vara övertygade om att alltid behövs.”
Framtidsspaningen formulerades av Fredrick Federley som var på Åland i veckan för att visa stöd för Ålands (förhoppningsvis) näste riksdagsledamot Mats Löfström. Deras historia går långt tillbaka i tiden, tolv år för att vara exakt. Då fick Fredrick Federley, på Åland, för första gången smaka på Ålvados som sedan dess döpts om till Apelbrand. Fast det är en annan historia...

Europaparlamentarikern Fredrick Federley är en visionär med såväl insikter som uttrycksförmåga. Han pekar på det faktum att Norden blivit i det närmaste världsledande när det gäller mat. I Sverige lyfter han fram kändiskrögaren Carl Jan Granqvist och Grythyttan som ett viktigt skäl till den utvecklingen.
”Carl Jan lärde oss det sinnliga i maten. Hur man kan känna förnimmelser i måltiden och inte bara äta för att bli mätt.”
I dag går trenderna i världen mot bättre mat. Det borde skapa framtidstro i en pressad bransch. I Jämtland, bortom allfartsvägarna, finns en av världens främsta restauranger, Fäviken. På Åland är vi inte långt efter med såväl Nautical som Smakbyn på den prestigefyllda White List.
”Det lokala samhället och den närproducerade maten är det nya moderna. Bondens bästa vän är stadsborna och finkrogarna. Det är där historierna fortsätter. Matturismen växer. Folk är beredda att resa bort för att äta rätt mat på rätt plats.”
Åländsk mat är unik, fräsch och, framför allt, frisk. Sådant gör skillnad över tid i en värld där antibiotika används på ett sätt som riskerar livet på oss alla.
”Ingenstans i världen hittar vi lika bra mat som vi har i Norden. Vi tar ansvar, vi håller på det etiska och vi tummar inte på kvaliteten.”
Utmaningarna är inte små, tvärtom. Dessutom kom Rysslandskrisen som ”en slägga i pannan” men det får inte förmörka sikten mot framtiden.
”Klarar vi oss igenom detta nu blir det snart bättre. Vi måste hitta den medvetna konsumenten och berätta för dem varför det åländska är det bästa.”
Konkurrensen är dock inte enkel. Till exempel Gotland har varit framgångsrika med sin kampanj ”Med smak av Gotland” och riktar sig mot Mälardalen. En sådan kampanj borde vi också genomföra och jag ställer min förhoppning till bland andra Ny Nordisk Mat och Harriet Strandvik som har såväl idéer som entusiasm vilket är en bra början.

Gotlänningarna har varit offensiva även tidigare. Häromåret med en fräsch turismkampanj!

Just Carl Jan Granqvist hade jag förmånen att möta för några år sedan i Grythyttan. Den åländska maten har jag hyllat massor av gånger.
Mats Löfström och Fredrick Federley på plats i verkligheten och Ab Skogen i Godby. Skogen är en resurs som kan skapa välstånd, arbeten och miljövänliga altenativ till mycket annat i framtiden. 
Snabblunch på Nautical. Från vänster Sven-Åke Löfström, Harry Jansson, Mats Löfström, Roger Nordlund, Jörgen Pettersson, Veronica Thörnroos, Fredrick Federley och Mathias Johansson. 
Fredrick Federley lägger ut texten inför Ålands producentförbund och förklarade varför närproducerad mat vinner i längden.
Pausprat är viktigt. Här får Fredrick Federley det senaste om mjölkproduktion från Leif Hagberg medan Mats Löfström och Harry Jansson lyssnar.

lördag 28 mars 2015

Vila i frid, Tranströmer

Det var naturligtvis inte planerat men en tankeliknande händelse likväl. Ingen har som poeten Tomas Tranströmer hyllat våren och att han tog upp årorna i förrgår, precis när våren börjar sträcka på sig, är följdriktigt. Tomas Tranströmer lyckades dö som han levde, i samklang med våren.

Jag har aldrig haft väldigt lätt för att tränga in i dikternas värld, med några få undantag. När det gäller Tomas Tranströmer har jag haft bättre lycka. Hans texter har varit begripliga även för mig och hans ämnen sådana jag själv skulle valt. Han dog i förrgår åttiotre år gammal efter ”en kortare tids sjukdom”. Ett rätt normalt slut på ett liv som de senaste tjugofem åren präglades av den stroke som tog talet ifrån honom i november år 1990.

Trots stroken gav han aldrig upp och så sent som år 2011 fick han det Nobelpris som han egentligen borde fått mycket tidigare. För den vetgirige kan det också vara värdefullt att veta att Tomas Tranströmers förfäder hade Ålandskoppling. I alla fall om man ska tro den här stamtavlan.

Tranströmer har jag lyft vid några tidigare tillfällen också i denna blogg. Här när det handlade om våren år 2012 och här när jag sommarpratade i Ålands radio.

Ha en fin lördag och hylla gärna Tomas Tranströmer till exempel genom att läsa tio metaforer som listas i Expressen. Ett exempel:
UR ”VINTERNS FORMLER” (från ”Klanger och spår”, 1966) 
Tre svarta ekar ur snön.
Så grova, men fingerfärdiga.
Ur deras väldiga flaskor
ska grönskan skumma i vår.
Han var bruten av sjukdom sedan år 1990 men hängde sig kvar och förändrade världen på sitt eget vis och med sina egna ord. Tomas Tranströmer är död men hans ord finns kvar för alltid.
De första gudingarna kom samtidigt som Tomas Tranströmer gick bort. Det är naturligtvis ingen slump utan naturens eget sätt att hylla en av sina främsta berättare. Bilden är från ÅSS i dag på morgonen. 
Till och med blommorna i Esplanaden slog ut i morse.

fredag 27 mars 2015

Viktigare att göra rätt

Fredagarna kommer bara snabbare och snabbare och då blir det såklart ännu viktigare att stanna upp för en stund och fundera igenom dagarna som aldrig mer kommer tillbaka. Den gångna veckan var både spännande och underhållande och ändå återstår hela denna fredag!

Måndagen började med att glädjas över Robert Helenius och Pafs framgångar i boxningsringen i Tallinn. Åland behöver nyheter och prestationer för att synas i världen. Dessutom firade vi såklart hela Norden på födelsedagen.
Tisdagen blev en debattdag sedan jag lyft upp det olyckliga i att ta bort förbudet mot alkoholförtäring på stadens gator och torg. Signalen till ungdomarna blir att det är fritt fram och det vore illa. 
Kansliminister Wille Valve som i vanliga fall är en klok man försvarade sitt förslag med att det inte är bra i dag heller eftersom folk i strid med lag skålar i champagne på nyårsafton då polisen inte mäktar med att gripa in.
Jag tror vi har att göra med den hårfina skillnaden mellan att göra rätt och sluta göra fel. Jag tycker det är viktigare att göra rätt (och bibehålla alkoholförbudet) än att sluta göra fel (alltså släppa allt fritt så polisen slipper hamna i bryderi på nyårsaftonsnatten). 
Det kan tyckas vara nyanser men det måste vara viktigare att söka rätt än att söka fel. Jag har ett väldigt starkt stöd bland experter och forskning och till och med Ålands landskapsregeringens egen specialistgrupp gick mot ministerns förslag.
Onsdagen blev ett slag för att locka hit fler internationella kryssningsfartyg vilket jag fick hela stadsfullmäktige med mig på! Sådant är liksom Helenius framgångar i ringen och signalen om ett alkoholfritt offentligt Mariehamn viktigt för hela Ålandsbilden.


Torsdagen ägnade jag delvis åt alla de minnen som väller fram när Gryningspyromanen i Sverige talar ut och berättar vad som ska hända om ett år när han är tillbaka i frihet. Fast det var på morgonen, eftermiddagen gick åt till arbete inom ramen för Mariehamns Elnät Ab, Mariehamns lilla men naggande goda distributör av elektricitet.


Nu kör vi igen. Ha en bra fredag och ses i svängen!

Här kan man förresten se tv-debatten mellan de åländska riksdagskandidaterna. Mats Löfström var i en klass för sig!




Stannade en stund på den tv-debatt som Nya Åland/Åland24 anordnade i onsdags i lagtingshuset. Mats Löfström glänste på nytt och framstod som påläst, samarbetsvillig och fast i sina åsikter.
Torsdagen gick till bland annat en utflykt till Ytterby och den nya kraftstationen dit Finlandskabeln dras. Mycket imponerande skapelse!

torsdag 26 mars 2015

Mordbrännaren talar ut

I veckan som gått har Kvällsposten-Expressen i Malmö lyckats med det som många andra gått bet på. Reportern Micke Ölander träffade den svenska ”gryningspyromanen” Ulf Borgström för en lång intervju som publicerades i två olika delar.

Den första handlade om tiden i det fängelse som han sedan december år 2010 sitter inspärrad i.
Den andra fokuserade på vad som händer när han släpps fri igen våren år 2016.

Denne Ulf Borgström har jag aldrig träffat men väl skrivit en bok om. Det hände hösten år 2011 tillsammans med brandexperten David Widlund. Vår bok har citerats flitigt sedan dess (senast i en krönika i anslutning till Kvällsposten-scoopet) och den har gett oss möjlighet att resa runt hela Sverige och hålla föredrag.

Här kan man läsa mer om de reaktioner vi fått och här vilka föredrag vi hållit.

Här har jag bloggat om något av allt vi deltagit i.

Vi har också försökt få huvudpersonen själv att tala men han har hittills avböjt.

Förstasidan säger allt.
Och insidan ser inte särskilt lovande ut.

onsdag 25 mars 2015

Fokus på nya kryssare

Åland och Mariehamn är produkter av framgångsrik sjöfart. Åländska rederier har varit enormt skickliga på att se bortom hörnen och upptäcka affärsmöjligheterna bortom den egna husknuten. Det gjorde Johan Ekblom då han som första ålänning korsade Atlanten och det gjorde Gustaf Erikson då han med sin Herzogin Cecilie snabbare än alla andra nådde England från Australien.

Med historien i den internationella sjöfarten tycker jag det är väldigt viktigt att Mariehamn ständigt och oförtröttligt jobbar för att locka internationella kryssningsfartyg till Åland. Det skänker färg och flärd i vårt samhälle när fartyg fyllda av utländska besökare förtöjer och turistar. Minns till exempel fantastiska Azores som hälsade på i fjol somras. Dessa har jag även lyft upp i Sjöfartstidningen där intresset likaså är stort.

I stadsfullmäktige i går behandlade vi slutrapporten från stadens sjöfartspolitiska kommitté där en mängd olika och bra förslag lyftes men där den internationella kryssningstrafiken helt saknades. Jag föreslog och fick enhälligt stöd för en kläm som lades till förslaget. Den lyder att informationen (om rapporten) antecknas till kännedom ”...med tillägget att ytterligare ansträngningar görs för att göra Mariehamn mer intressant för den internationella kryssningstrafiken”.

Jag nämnde också de åländska entreprenörerna som förra veckan var i Miami för att presentera ett helt nytt och världsunikt åländskt kryssningsprojekt. Idéerna som man där presenterade är visioner på riktigt och värda att hedras. Inte minst mot den bakgrunden är det viktigt att Mariehamn som Ålands ekonomiska motor föregår med ledarskap och visar intresse gentemot omvärlden och den internationella kryssningstrafiken.

I fjol var Seabourne Legend ett av de fartyg som förtöjde i Mariehamn. Bilden är från bloggen Rogman där det finns mer att läsa om ett alldeles vanligt Ålandsbesök. Skribenten kallar vår ö för ”Nordens Gran Canaria” vilket är snällt och charmigt! 


tisdag 24 mars 2015

Olyckligt släppa spriten fri

Genom att tvinga sig själv till att betrakta lagstiftning ur ett barns perspektiv landar man i insikt hur lagstiftning faktiskt gör skillnad framöver.
Det blev mycket prat om ett förslag till ny ordningslag i Ålands lagting i går. Tvistefrågan handlar om det ska bli tillåtet att dricka alkoholhaltiga drycker eller inte i Mariehamn och i Godby, Ålands två tätorter. Jag står normalt sett väldigt fast bakom den sittande regeringen men när det gäller alkohol och dess hantering har jag avvikande åsikt. Så här föll orden:
Talman,

lagstiftning är något man gör för att utveckla människor och skapa hållbara samhällen. Lagar måste också uppdateras och det är rätt självklart att begrepp som tukthus ska bort ur texterna. Det är därför bra att ordningslagen styrs upp och rättas till i det avseendet. I förslaget ingår också en liberalisering av alkoholanvändandet i tätorterna Mariehamn och Godby och där vill jag protestera. Jag anser inte att alkohol hör hemma i stadsbilden eller i Godby. Mina skäl är flera men det viktigaste är barnperspektivet som jag anser saknas i det liggande förslaget. Om äldre dricker på allmänna platser kan vi vara säkra på att de yngre gör likadant.

Är det som vi gör i dag till gagn för de som ska bo här i morgon, måste vi ständigt fråga oss själva. Mot den bakgrunden vill jag att lag- och kulturutskottet seriöst och med vårt långsiktiga gemensamma mål i minnet granskar detta förslag mycket noga. Vårt fokus får inte vara i dag utan om tio, tjugo och trettio år. Vi måste fråga oss själva, vill vi verkligen signalera att det ska vara fritt fram att dricka alkohol i vårt samhälle? Är vi beredda att hantera bieffekterna? Framstår vi som goda exempel? Gör vi det bästa för våra barn?

Jag vill också lyfta det underliga i att landskapsregeringen bara några veckor efter handlingsprogrammet mot riskbruk och missbruk hanterats och där man efterlyst strängare åldergräns mot energidrycker nu är beredda att skicka ut en signal i motsatt riktning. Där finns ett feltänk. För att uppnå de målsättningar som finns i handlingsprogrammet krävs att attitydförändrande arbete går hand i hand med lagstiftning.

Det går inte att uttrycka en förhoppning om att alkoholbruket borde minska samtidigt som man liberaliserar drickandet. Om ordningslagen ändras så att den möjliggör en friare konsumtion av alkoholhaltiga drycker på allmänna platser ger det en signal till våra medborgare att det råder grönt ljus. Det skapar en liberaliserande inverkan på attityden till alkohol och andra rusmedel, och det är det minsta vi behöver.

Det är dessutom oklart om denna ändring alls kommer att minska polisens arbetsbörda. Det kan bli tvärtom. Man måste fortfarande övervaka att inte minderåriga intar alkohol samt göra bedömningen om någon uppträder störande. Dessutom kommer en ökad konsumtion av alkohol på allmänna platser, där det inte finns serveringspersonal eller ordningsvakter som övervakar intaget, sannolikt att resultera i fler störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Jag noterar att landskapsregeringen skickat lagförslaget på remiss till Ålands polismyndighet och åklagaren. Jag tycker man kunde ha frågat fler för att på riktigt föra in ett barnperspektiv i detta. Och som det nämnts i debatten hade det nog inte heller skadat att fråga Mariehamn och Finström om deras syn på förslaget.

Lagförslaget andas omtanke av myndigheten, alltså polisen. Det är inte medborgarna man tänker på och det är absolut inte signalen som skickas ut till barnen som är det viktigaste. Det är om poliserna ska kunna sköta sitt jobb eller inte. Jag tror inte riktigt på den vinkeln. Jag är övertygad om att de som blir poliser besitter klokskap och förmår hantera nyårsfirande med det mått av sunt förnuft som alla situationer varje dag kräver.

Polisen verkar hävda att det är omöjligt att leva efter lagens bokstav och ta fast alla som brukar alkohol på fel plats. Jag hävdar att så är det med alla lagar. Folk kör för fort, de går mot rött, de tänjer gränser och håller på. Vore det till exempel fri fart på våra vägar skulle olycksstatistiken se väldigt mycket annorlunda ut och den tanken kommer ingen på. Blir det tillåtet med vin på stadens gator kanske polisen får det lite enklare men vårt samhälle riskerar fara illa. Barn ser vuxnas vin som något självklart och viktigt och gör följaktligen likadant och detta sker inte i år och inte nästa år men över tid och det är det riktigt allvarliga i detta förslag.

I dag gör utvecklade länder i stort sett allt för att minska alkoholbruket. Man skärper gränsen för rattonykterhet och gör det svårare att få tag i berusningsmedlen. Skälet är enkelt och viktigt. Alkohol är den enkla utvägen som skapar en snabb känsla av tillfredsställelse men som leder till elände på en lång rad olika plan. Därför vore det oerhört olyckligt om vi på Åland berättade för våra ungdomar att det är okej att dricka på allmänna platser. Detta är inget jag hittar på. Forskningen visar tydligt att ju svårare det är att få tag i alkohol, desto mindre blir de skadliga effekterna av missbruket. Förslaget att göra alkoholbruk lagligt i Mariehamn baserar sig på ett antagande att alla kan hantera dess effekter. Så är det tyvärr inte. Alkohol är ett preparat som rätt hanterat är njutningsfyllt men fel hanterat är förödande och synnerligen dyrt för samhället.

Det finns även andra sakliga utmaningar i förslaget. Till exempel den allmänna säkerheten. Fler berusade personer i gatubilden leder garanterat till mer våld vilket är dyrt på väldigt många olika plan. Det handlar absolut inte bara om en skål på nyår eller då någon blivit student. Det handlar om 365 dagar om året, om offentliga platser där barn och unga har rätt att röra sig i en alkoholfri miljö – så som på stranden. Vuxnas attityder till alkohol har en direkt inverkan på barn och ungas inställning. Att tillåta drickande på allmänna platser är att rasera det förebyggande arbete som görs och gjorts på många håll – bland annat för fem år sedan i detta lagting. Restriktioner och regleringar i kombination med attitydarbete är det som visar sig ha en effekt på alkoholkonsumtion. Förändringen är ett steg i fel riktning då vi talar om att minska alkoholens negativa inverkan både på individnivå och i samhället i stort.

Jag har läst lagförslaget, lyssnat på debatten och försökt förstå skälen till att man föreslår att alkoholförtäring ska tillåtas på allmänna platser. Hittills har jag inte lyckats. Näringspolitiskt är det ju bättre om förtäring sker på avsedda restauranger och barer. Ur polisiärt hänseende förutsätts den enskilde polisen avgöra när alkoholkonsumtionen övergår från myspys till störande. Det är ju rentav omöjligt det. Lagförslaget öppnar för synnerligen svårtolkade situationer. För när är något egentligen störande? För vem? Svaret finns alltid i betraktarens ögon för det som är störande för en kan vara odramatiskt för någon annan.

Vi borde ägna oss åt att fostra attityder hos våra ungdomar, inte att göra jobbet enklare för poliserna. I lagtinget ska vi forma signalerna som bygger Åland. Vi ska formulera värderingar som bygger ett långsiktigt samhälle. Vi ska skapa förebilder i vetskapen att barn tar efter de vuxna. Om vi med öppna ögon liberaliserar bruket av alkohol på Åland sker det till ett pris och den räkningen går till våra barn och deras barn för kostnaderna kommer inte i dag, utan i morgon.

Mot den här bakgrunden anser jag det ytterst viktigt att lag- och kulturutskottet i det fortsatta arbetet med ordningslagen tar till sig synpunkterna från de som på riktigt arbetar med drog- och alkoholfrågor och dess effekter. Jag rekommenderar Folkhälsan, fältarna, socialarbetare och Ålands hälso- och sjukvård. Om man för ett ögonblick lockas att tro att det här med alkoholen och dess tillgänglighet är bara teorier tror jag man efter de hörandena kommer på andra tankar.

måndag 23 mars 2015

Med Norden, för Norden

Grattis Sverige, Finland, Norge, Danmark, Åland, Färöarna, Grönland och Island!

I dag är det Nordens Dag vilket är viktigt även för Åland. Vi är med i en gemenskap som gör skillnad över hela världen. Det nordiska exemplet är något alla kan använda och låta sig inspireras av.

Veckan som kommer bjuder på flera utmaningar. I dag ska vi bland annat diskutera en kommande ordningslag i lagtinget och i morgon blir det finans- och näringsutskottets första offentliga hörande någonsin. Sedan ramlar det på med större och mindre utmaningar, stadsfullmäktige och infrastrukturnämnden och what not. Gällande ordningsstadgan kunde jag inte låta bli att toucha förslaget i samband med humorlagtinget vid Ålandmässan... Inte trodde jag då att det verkligen skulle bli verklighet.

Ha en fin arbetsvecka ni också och, förhoppningsvis, så ses vi!


Ibland måste man ta ett språng för att nå till nästa nivå!

söndag 22 mars 2015

Seger för Helenius och Paf

Lumparlänningen Robert Helenius gjorde allt rätt i sin tungviktsmatch i boxning i går kväll i Estland. Motståndaren Andras Csomor från Ungern hade ingen chans och efter en dryg minut var matchen över. Helenius gick in tungt och beslutsamt och lät inte ungraren få in ens ett första slag. Redan efter trettio sekunder var matchbilden kristallklar och efter ett par tre tunga offensiver såg domaren Juri Koptsev ingen annan utväg än att bryta. Matchen var på många sätt över innan den ens börjat och det var helt rätt om man siktar på världseliten.

Det ska sägas direkt. Jag hör inte till de där förbudsmänniskorna som vill stoppa allt. Jag tycker boxning, särskilt tungvikt, är definierande och avgörande på ett sätt som få andra sporter. Ja, man går in för att slå ut en annan människa och nej, det är inte direkt civiliserat. Men det är tävling och kamp när den är som allra renast. Två män. En ring. Detta började redan med Rumble in the Djungle

Strategiskt sett kan denna snabba match i Tallinn vara helt rätt. Om galans huvudsponsor Paf och Robert ”The Nordic Nightmare” Helenius verkligen är ute efter de allra tyngsta titlarna gäller det att visa kraft och beslutsamhet. Det är svårare att nå en toppmatch med tveksamma segrar. Bara knockar räknas. Gärna snabba sådana. Detta var Helenius tjugonde match och tjugonde seger och uppmärksamheten i Finland är stor och snart hakar resten av världen också på. 

Ska man utmana världens främste som just nu heter Wladimir Klitschko, Ukraina, gäller det att visa framgångar, beslutsamhet, mod, styrka och en säljande story.

Att bo i Lumparland på Fredens Öar är rätt. Genom att bygga upp Robert Helenius som ett reellt hot mot den rysktalande ukrainaren öppnar sig en fantastisk möjlighet. Den klassiska David och Goliat är en vinkel och det finns fler. Tänk den dag när världens två främsta boxare, Klitsjko och Helenius möts på marken där resterna av Bomarsunds fästning i dag ligger.  Då snackar vi storytelling och ett unikt tillfälle att berätta för världen var Åland är. Bra gjort Paf och bra gjort Robert Helenius! Åland behöver förebilder och framåtanda.

Kring proffsboxningens stjärnor har jag uppehållit mig både nu och då. Läs här och klicka vidare längs med länkarna. Det handlar om knockout-upplevelser! 

Det blev ingen svår match för Robert Helenius. Motståndaren Andras Csomor vägde för lätt men var för den skull långt ifrån ofarlig. Bilderna är från Paf:s direktsändning.
När det gäller världsmästartiteln i tungviktsboxning krävs samarbete. I det här fallet mellan Åland och Finland och Paf.
Härifrån är vägen öppen mot allt möjligt. I boxningsvärlden räknas bara segrar. Gärna överlägsna sådana. Boxning är enkelt, starkast vinner.
Sandra Helsing är tillsammans med Robert Helenius och var såklart på plats i Tallinn. Hon gillade läget!
”Sorry, det gick ganska snabbt allting, ledsen att det inte blev fler ronder men jag gjorde vad jag måste.” Robert Helenius prisade de två år som gått utan matcher. De har gett honom möjlighet att träffa nye tränaren Johan Lindström, sin Sandra Helsing och sina tre barn, alla boende i Lumparland.
Här är världsmästaren Vladimir Klitsjko som väntar...

lördag 21 mars 2015

Morden förändrade världen

I dag är det femtiofem år sedan världen först blev mycket sämre för att sedan bli mycket bättre. Det hände sig i Sharpville i Sydafrika. På den tiden var det de vita som bestämde i det väldiga landet. Svarta demonstranter hade samlats i tusentals för att protestera mot landets nya passlagar enligt vilka bland annat den svarta befolkningen alltid förutsattes bära sitt pass med sig.

Demonstrationen slutade med att ett tjugotal poliser öppnade eld med automatvapen mot folkmassan. När skottet tystnat var sextionio människor döda, bland dem tio barn och åtta kvinnor. Etthundraåttio människor sårades av vilka trettioen kvinnor och nitton barn. Omvärlden protesterade vilt och i allt elände påbörjades där och då vägen mot ett jämställt samhälle där vita och svarta jobbade sida vid sida och så småningom skulle genomföra gemensamma hjärttransplantationer.

Det skedde inte utan våndor. FN fördömde det hela och länder införde handelsbojkotter vilket bet rejält. Pengar talar ofta högt. Själv tror jag inte det hade gått vägen utan insatser från ikoner som Nelson Mandela.

För att hedra de som dog i Sharpville och hylla de som överlevde och förändrade firar vi i dag den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering. FN står bakom dagen liksom man också står bakom Världspoesidagen som även den firas i dag. Det är inte nog med det. Vi hedrar dessutom den internationella Downs syndromdagen och alla dessa tre är lika viktiga. Vad vore världen om rasisterna fick bestämma? Vad vore människorna utan orden som gör skillnad och hur skulle livet te sig om alla var lika skapta? Om detta har jag även tidigare skrivit.

Det är tre saker som är viktiga att fundera på en blåsig lördag som denna.
Godfrey Rubens heter konstnären av denna målning till minnet av Sharpvillemassakern i Sydafrika i dag år 1960.

fredag 20 mars 2015

Grattis ÅAB, bra jobbat!

I går kom beskedet att Sveriges tidigare statsminister Göran Persson föreslås som ny styrelsemedlem i Ålandsbanken. Det är synnerligen goda nyheter av många olika skäl och låt oss för ett ögonblick glömma bort att han är socialdemokrat.

Man ska ha klart för sig att alla företag vill ha en tidigare statsminister i sina led. Det skänker trovärdighet och framtidstro att jobba tillsammans med demokratiskt valda ledare. Jag känner inte GP men jag gissar att han är överöst med erbjudanden och att han då väljer Ålandsbanken är både stort och hoppingivande och faktiskt lite ironiskt. Den minnesgode kanske kommer ihåg att han en gång i tiden sänkte bokmomsen i Sverige efter att ha sett att Åland erbjöd svenska förlag bättre uppgörelser än Sverige kunde göra. (Just den här historien tar jag ur minnet och den behöver inte vara helt sant, men åtminstone sannolikt.) Hur som helst gjorde det livet lite mindre rikare för några åländska aktörer men vi kanske kan lämna det bakom oss nu.

Fast. Något om modern ekonomi hoppas jag ändå Ålandsbanken kan lära den gode Persson. Han tar åt sig äran för uttrycket att den som är satt i skuld inte är fri. Med den inställningen gör han två fel. Dels snor han citatet av min gode vän Polonius och dels är det inte vad en bank behöver. Banker lever på att låna ut pengar till folk som inte har egna.

Allt det är ändå bisatser. Att lilla Ålandsbanken lyckas locka över stora Göran Persson är en bragd och något många av bankens mycket större konkurrenter skulle ge sin huvudingång för. Det har redan väckt berättigad uppmärksamhet i Sverige i Aftonbladet. I Nya Åland berättar han själv att han gillar Åland och här kan man läsa hela kallelsen till stämman den 16 april. Såklart är också Dagens Industri på hugget och toppar med nyheten!

Det är synnerligen glädjande att Ålandsbanken andas framtidstro. Inte för att det är just Ålandsbanken utan för att lönsamma företag är vad hela Åland behöver. Alltid. Genom åren har jag lyft fram några liknande, synnerligen goda exempel:

Paf är ett bolag som har mycket att lära till alla på Åland.
Carus vägrar godta gränser. De gör affärer över hela världen.
Viking Lines satsning på Viking Grace hördes ända bort till Mexico.
Godby Shipping hittade möjligheterna i Karibien.
Inficon tillverkar sådant som få begriper men många har nytta av. I hela världen.
Gemensamt för alla som lyckas i affärer är att ängsligheten aldrig tillåtits vinna.
Stor skala kan ibland vara lösningen, så blev det hos Östergårds Mjölk Ab.

Med dessa enkla ord vill jag lyckönska Ålandsbanken, hälsa Göran Persson välkommen till världens finaste ö, heja på alla modiga entreprenörer och utbringa en skön fredag och en trevlig helg!


Göran Persson föreslås få en plats i Ålandsbanken styrelse vilket är goda nyheter för alla, särskilt för ålänningarna.








torsdag 19 mars 2015

Om likhet inför lagen

Hela 1.424 ålänningar skrev på listorna som kräver ändring i lagtingsledamöternas pensionsförmåner.
Under veckan som gått har det varit högt mellan golv och tak i Ålands lagting. Mest har det kanske handlat om skärgårdstrafiken och dess framtid men inte bara. Det uppmärksammade medborgarinitiativet om förtidspension nådde lagtinget i onsdags och jag inledde debatten som fortsätter på måndag. Jag skulle vilja få reda på hur det är möjligt att systemet kunde passera inte bara lagtinget utan två olika utskott året 2008-2009. Mitt anförande löd ungefär så här:
Talman,

när jag lyckades bli invald i detta parlament år 2011 gratulerade folk och påtalade ibland det generösa pensionssystem som nu väntade i lagtinget. 
Jag förstod inte riktigt vad de menade då pension för mig med bakgrund i det privata näringslivet var något som kommer vid fyllda sextiofem eller möjligen tidigare som en följd av privata alternativ. I dag förstår jag bättre och inser att man avsåg det som kallas för ”tidigarelagd ålderspension” och som kan tillfalla fullt friska människor som haft förmånen att sitta några perioder i detta lagting. 
Detta har uppenbarligen stuckit folk i ögonen och har nu vuxit till ett medborgarinitiativ som 1.424 ålänningar undertecknat. Det råder alltså inget tvivel om att tingens ordning borde ändras. 
Jag tycker initiativtagarna Anna Holmström och Magnus Lundberg gjort ett hedervärt arbete och utnyttjat ett av de instrument som skapar en demokrati, nämligen ett medborgarinitiativ. Arbetet med att rätta till detta har finansminister Roger Nordlund sedan tidigare inlett varför det som varit trasigt nu är på väg att repareras. Jag stödjer varmt tanken på att gå ifrån den nuvarande modellen för att istället skapa ett anpassningsbidrag. Det är dock viktigt att inte bara kopiera den finländska modellen som funnits i riksdagen sedan år 2011 utan skapa ett system som passar på Åland.
Jag vill ändå ställa en fråga som jag tycker är viktig inför framtiden. Eventuellt kan vi alla dra slutsatser av detta.
Vi måste först backa bandet till lagtingsåret 2008-2009 då denna lagstiftning om pensionsskyddet för ledamöter av lagtinget hanterades. Specialutskott var lagutskottet som kortfattat slog fast, jag citerar: 
”Förslaget till ändring av landskapslagen om ändring av landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse föreslås antas utan ändringar.”

Om jag sedan förstått allt rätt kunde frågor på den här tiden lyftas även till det stora utskottet såvitt åtta ledamöter tillstyrkte. Så hände denna gång av skäl jag inte känner till. Under ordförande Anders Erikssons ledning hanterades lagförslaget en andra gång i utskott och mynnade ut i betänkandets slutsatser:

”Utskottet har fört en principdiskussion i frågan. Utskottet anser att pensionsförmånerna för ledamöterna av lagtinget och landskapsregeringen liksom övriga förmåner ska bedömas utgående från att så många som möjligt ska kunna ställa sig till förfogande för förtroendeuppdrag på rimliga villkor. Pensionsförmånerna för lagtingsledamöter som p.g.a. företagande eller annars arbetar dubbelt bör vara sådana att en skälig pension erhålls också för lagtingsuppdraget.”

I stora utskottet ingick förutom ordförande Eriksson även en lång rad nu verksamma ledamöter.
Stora utskottets synpunkter var betydligt mer omfattande än lagutskottets vilket tyder på att man fört någon form av diskussion i utskottet och även nämnt villkoren för företagarna. Jag undrar nu hur diskussionerna egentligen förlöpte i stora utskottet och varför kapitalinkomster aldrig beaktades när tidigarelagd ålderspension skulle beviljas till unga människor? Hur kan det komma sig att detta system någonsin blev verklighet? Finns det något vi kan lära oss av detta?

onsdag 18 mars 2015

Mina egna ord om kortrutt

Den åländska skärgården utgör i runda slängar en tredjedel av hela Ålands yta. Skärgården definierar på många sätt vårt landskap. Därför är den också intressant och viktig att diskutera.

I dag fortsätter debatten om kortruttsmeddelandet i Ålands lagting. Den började i måndags men hann inte riktigt gå i mål. Jag presenterade först betänkandet från finans- och näringsutskottet och höll sedan följande mer personligt färgade anförande:
Talman,

Det är en lång färd mot en kort rutt. Från finans- och näringsutskottets sida har vi en åsikt som vi förmedlat i betänkandet. Ändå ligger alltid innebörden i ord i betraktarens ögon och jag är nog inte ensam om att ha lärt mig mycket av behandlingen av kortruttsmeddelandet. Det är för övrigt också på sin plats att ge infrastrukturminister Veronica Thörnroos beröm för den idoghet hon visat i framtagandet av slutrapporten som för första gången i den åländska historien presenterar ett gediget faktaunderlag i en komplicerad fråga. Rapporten har väckt många tankar hos mig och hur vi på Åland ska hantera framtiden och alla dess utmaningar. Jag tänker nu drista mig till att föra ett resonemang som landar i vikten av att skapa förutsättningar för hela Åland.

Vi talar ofta om skärgården som en helhet vars framtid är bekymmersam. Det är både sant och inte sant, även här finns viktiga nyansskillnader och stora möjligheter. Det råder nämligen stora skillnader mellan de juridiska enheter, kommunerna, som utgör denna skärgård. 
Vårdö har de facto inga stora problem tack vare närheten till fasta Åland och arbetsplatserna. 
Föglö har såväl många arbetsplatser i vattenbruket som bara tjugo minuter till Lumparland. Deras situation är också god. 
Brändö har i och för sig långt till Mariehamn men bara en halv timme till Osnäs på fasta Finland och sedan en timme till Åbo och dess nästan 200.000 invånare. Där finns stora möjligheter till affärer och andra utbyten. Brändös framtid ter sig mot den bakgrunden ganska ljus och kan rätt hanterat även skapa möjligheter för hela Åland. 
Det är heller ingen hemlighet att Sottunga i dag utgör den kanske svagaste regionen i skärgården och Kökars utmaningar är också både många och svåra.

Mot den bakgrunden gäller det att hitta olika sätt att skapa framtidstro i skärgården, utgående från de egna förutsättningarna. Vattenbruket är en viktig del, både på land och till havs. Närproducerade livsmedel är kanske också en möjlighet. Turismen är antagligen en viktigt tillväxtindustri och något som växer i hela världen. Vår närhet till Mälardalen borde ge möjligheter att sälja vår rena luft, vårt friska vatten och vårt ostörda lugn. Men för att lyckas med det krävs historier som lockar besökare och skapar intresse. Jag hävdar att dessa historier inte är tillräckligt berättade i dagens läge och jag tror det finns potential i att på allvar återuppliva den gamla postvägen, fylla den med innehåll och ta hand om våra besökare.

Mitt emellan Brändö och Vårdö finns exempelvis Kumlinge som med sin spännande historia kunde bli ett självklart besöksmål för den turistström som borde ledas från Sverige, norrut på Åland, över Vårdö, via Brändö till Osnäs och sedan till Åbo. 
På Kumlinge finns en historia som går tillbaka till korstågens tid. Här kastade som ett annat exempel några hundra bönder ut ryska soldater år 1808 i Kumlingeslaget och här byggdes de i tiderna högteknologiska flygfyrarna som även utgjorde mål för sovjetiska bombplan under fortsättningskriget. Detta är fantastiska historier som rätt använda kan göra skillnad och skapa liv i skärgården. På vägen till Vårdö och Kumlinge finns dessutom Ålands två starkaste historiska berättelser i Kastelholm och Bomarsund.

Den södra skärgården har också starka berättelser att erbjuda. Sottunga är ön som av yttre fiender bränts ner och byggts upp minst två gånger genom historien. Här föll bomberna under andra världskriget och här har både kungar och andra potentater hämtat kraft och samlat inspiration. Kökar har med sin franciskanerbakgrund en unik historia att visa upp och dessutom ett landskap som inte liknar andra, många hävdar att det är mycket vackrare!

Varför nämner jag då detta? För att den som berättar den bästa historien får de flesta besökarna och i besöksnäringen finns framtidens arbetsplatser. Detta är hela Ålands utmaning. 
Vi måste ständigt fundera på vad vi ska leva på i morgon, inte hur vi ska resa mellan våra öar i dag.

Sammanfattningsvis och några personliga betraktelser om broar och hamnar och tunnlar. En ny hamn på östra Föglö kopplar samman Sottunga och Kökar och skapar en viktig treenighet för potentiella besökare och större möjligheter för de som bor där i dag. Jag är medveten om att förändringar nästan alltid upplevs som försämringar men jag tror ändå såväl Kökarborna som Sottungborna över tid kommer att uppskatta tätare tidtabell och att bli en mer integrerad del av Föglö som ju geografiskt sett ligger närmare Lumparland.

Hamnen på västra Föglö ska man självklart fortsätta utreda och genomföra om det är ekonomiskt hanterligt. 
Bron över Prästösund ser jag som en mycket viktigare investering än en tunnel till Föglö och skälet till detta är omtanke om hela Åland. 
Samhällsekonomiskt hävdar jag att norra linjen är en oerhört viktig del av Ålands framtid och skälet till det är Åbo. Jag har tyvärr inga utredningar till stöd men magkänslan säger mig att det är oerhört mycket billigare att bygga en låg bro till Vårdö än en tunnel till Föglö. Om detta kan förverkligas växer fasta Åland ända till Hummelvik och skapar förutsättningar till en verklig kortrutt vidare till Kumlinge och därifrån till Brändö (som redan har kortrutt) och vidare till fasta Finland och Osnäs.

Ska vi även i framtiden skapa trygghet och jämställdhet mellan alla ålänningar behöver vi göra oss intressanta för vår omgivning. Detta är bra för såväl det landbaserade näringslivet som rederierna. Om diskussionen kring kortrutten kan sätta fart på det nödvändiga innehållet är det bra. 
Om detta bara landar i diskussion om broar och tunnlar och färjor har vi inte nått så långt.
Lagtinget börjar klockan 13.00 och kortrutten inleder. Lyssna gärna direkt på debatten.

PS Anledningen till att jag tycker den norra linjen är viktigast är närheten till Åbo. Från Osnäs tar det cirka en timme till Åbo. Från Galtby, dit södra linjen kopplar, tar det två timmar. Mellan Brändö och Osnäs är det trettio minuter medan sträckan Kökar till Galtby är två och en halv timme. Mer matematik än så behövs det inte för att begripa varför alla fiskbilar från Föglö väljer den norra linjen.


Viggen som trafikerar mellan Brändö och Osnäs har hittills skötts av Ålands landskapsregering men senare i vår tar Nordic Jet Line över driften. Det sparar rejält med pengar och säkerställer trafiken för lång tid framöver.
År 2006 satte teater-Ålands tungviktare Robert Liewendahl upp en pjäs till Kumlingeslagets minne. Bilden vet jag inte vem som tagit men här finns flera! Här resonerar Ålandstidningen kring vikten av att hålla historien vid liv.
Projektledare Ian Bergström presenterar Kortruttsmeddelandet i Ålands radio.

Presentationen av Kortruttsmeddelandet

tisdag 17 mars 2015

Kortrutts-ja i lagtinget

I går behandlades det så kallade kortruttsbetänkandet i Ålands lagting. Där stöder ett enigt finans- och näringsutskott de tankar som presenterats av landskapsregeringen vilket bör betyda att en ny hamn snart ser ljuset på östra Föglö. Därefter riktas blickarna mot västra Föglö och sedan mot en broförbindelse mellan Prästö och Vårdö. Allt detta sker inte nu men så småningom. De stora dragen är formulerade. Jag har tidigare berättat om vårt betänkande här.

Här kan man lyssna till ett radioreferat från debatten som fortsätter på torsdag.

Mina egna inledande ord i debatten löd så här:
Talman,

I dag handlar det om på vilket sätt vi i detta parlament vill skapa förutsättningar för att den åländska skärgården ska överleva. Det kan låta ödesmättat men är ett faktum vilket även framkommer i det meddelande om framtidens skärgårdstrafiksystem som landskapsregeringen lämnade för nästan exakt ett år sedan. Jag citerar ur texten: 
”Trafiken är en överlevnadsfråga för den bofasta befolkningen i skärgården och deras möjligheter att bedriva näringar men också mycket viktig för personer med fritidsboende i regionen samt för genomfartstrafik och som transportled österut.”

Det är tänkvärda ord i detta sammanhang. Skärgården är sargad till följd av den urbaniseringsvåg som sveper över hela världen och som leder till att städerna blir fler och landsbygden blir mindre innehållsrik. Det är ingen bra utveckling men den är verklighet och ett resultat av folks egna drömmar och framtidsplaner.

Finans- och näringsutskottet fick i uppdrag av detta lagting att behandla det så kallade kortruttsmeddelandet och även om det tog ganska länge så är det nu gjort. Det är också skäl att påminna om ett meddelandes beskaffenhet. Det är absolut ingen självklarhet att ett sådant ska utskottsbehandlas då det sist och slutligen handlar om en avsiktsförklaring; vad den valda regeringen väljer att göra. I det här fallet var det ett enigt regeringsblock som ställde sig bakom meddelandet.

I utskottet har vi koncentrerat behandlingen på att höra representanter från de närmast berörda kommunerna. Vi har också försökt sätta den framtida trafiken i ett större perspektiv och se hur Åland kan passa in som en länk mellan i första hand Finland och Sverige. Vår exercis har varit lärorik och har också visat hur oerhört komplexa frågor det handlar om. 
Mot bakgrund av det är det viktigt att hålla blicken på helheten och undvika att gå ner på detaljnivå. I lagtinget ska vi leda och visionera, i landskapsregeringen ska man genomföra. Det handlar om den viktiga skillnaden mellan ledarskap och chefsskap.

Landskapsregeringens enhälliga avsikt är enligt meddelandet att fokusera på investeringar på östra och västra Föglö samt förbereda för en bro över Prästösund.

Ett enigt utskott delar landskapsregeringens uppfattning om att detta handlar om en ödesfråga för skärgårdsregionen. Dessutom understryker vi gärna behovet av långsiktighet och stabilitet. Man kunde lagt till förutsägbarhet också. Utskottet understödjer också att omstruktureringen fortgår i enlighet med rapportens slutsatser samt att arbetet nu koncentreras på investeringar på östra och västra Föglö för att göra Föglö till en knutpunkt för den södra delen av skärgården.

När det gäller i första hand västra Föglö vill utskottet understryka vikten av att man inte glömmer bort möjligheten till en fast förbindelse över till fasta Åland. När det gäller bron över Prästösund är utskottets syn, vilket framkommer i betänkandet, att olika alternativ kan utredas. Till exempel kan det handla om en lägre bro vilken är billigare att bygga eller någon annan lösning. Vilken det skulle vara har utskottet valt att inte gräva djupare i eftersom olika alternativ för med sig olika utmaningar och det alldeles uppenbart handlar om en så kallad detaljfråga. Jag avser vidareutveckla min egen syn på hur detta borde gå till i ett senare anförande.

Med hänvisning till detta betänkande föreslår ett enigt utskott att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande om framtidens skärgårdstrafiksystem för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.
I morgon ska jag förklara varför jag hellre ser en fast förbindelse över till Vårdö än en tunnel över till Föglö. Det handlar om ekonomi och att placera Åland närmare Finland och att lyfta fram de sevärdheter som finns till potentiella besökare.


I går sade Ålands lagting ja till att fortsätta anlägga en ny hamn på östra Föglö för att skapa en kortare rutt från i första hand Kökar och Sottunga. Genom att godkänna landskapsregeringens meddelande om framtidens trafiksystem i skärgården finns nu även stöd för en utbygggnad av västra Föglö samt en bro över Prästösund till Vårdö.

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...