lördag 31 oktober 2015

Första perioden till ända

Så var det över även i formellt avseende. Ålands lagting avslutades i högtidlig ordning i går och jag och de andra valda ledamöterna är fri och obundna medborgare fram till måndag då nästa lagtingsår startar och maskineriet drar igång igen. I vanlig ordning var det kyrkgång, talmanstal, landshövdingshälsning och tårtkalas.

Talman Britt Lundberg fokuserade på den skenande flyktingsituationen i världen och underströk vikten av att även Åland är med och hjälper till på alla sätt vi kan. ”Men viktigast av allt är att hitta politiska lösningar på till exempel kriget i Syrien”, sade talmannen.

Landshövding Peter Lindbäck tackade det avgående lagtinget för att man ”främjat och utvecklat det åländska samhället” och berömde boksluten för åren 2013 och 2014 som bringades i balans för första gången på länge men pekade också på den kämpiga budget som ligger för år 2015 och de ännu större utmaningar som väntar efter det. Detta har jag själv lyft fram med jämna mellanrum.

”Lagtinget har på ett ansvarsfullt sätt hanterat landskapets ekonomi”, slog landshövdingen fast vilket är snällt sagt med tanke på den verklighet vi på Åland och i Finland befinner oss i. Finland dras alltjämt med alldeles för stor skuldsättning och det smittar även av sig på vår åländska verklighet.

I samband med avslutningen genomfördes även den traditionella gudstjänsten under ledning av prästen Maria Piltz. Hon hade med gott spelöga satt ihop en mässa som på många sätt riktade sig till de ledamöter som inte lyckades bli återvalda och citerade rikligt ur tolvstegsprogrammets sinnesrobön:
”Gud, ge mig sinnesro att accepteradet jag inte kan förändra.Mod, att förändra det jag kan.Och förstånd att inse skillnaden.”
Sedan följde textläsning och musik där Benita Muukkonen briljerade med sin behandling av nyckelharpan, detta instrument som mer än många andra liknar själva livet. Den är ständigt levande, oberäknelig, svårhanterad och alldeles underbar när allt stämmer. Det gjorde den denna dag.

Vi avslutade med psalmen ”Blott en dag” som skrev för precis etthundrafemtio år sedan av Lina Sandell och jag påmindes igen om hur stärkande en bra gudstjänst de facto är – om man bara tillåter sig inse det. I ett ibland ganska cyniskt samhälle kommer de djupare tankarna väl till pass.


Vandringen genom Esplanaden och alla avlövade lindar känns alltid lika högtidlig.


Kyrkan i Mariehamn har jag besökt flitigare än vanligt denna höst. 
Talman Britt Lundberg och landshövding Peter Lindbäck stod i centrum denna sista dag för Ålands lagting 2011-2015. Just den här vinkeln mot talarstolen lär jag knappast ha på måndag då spelplanen stuvas om. Ska bli skoj med nya utmaningar!

fredag 30 oktober 2015

Läsandet borde öka

Jag berättade tidigare om tisdagens stadsfullmäktige som till stor del handlade om skattöret för år 2016. Det blev tyvärr ingen sänkning.

Mötet handlade också om det år som gått i form av en så kallad tertialrapport. I den finns mycket att läsa men själv valde jag att lyfta fram följande slutsatser:
Ordförande,
Det är en viktig sanning att siffror alltid ska åtföljas av bokstäver. I Mariehamnscentern tycker vi denna tertialrapport i väldigt många avseenden är beskrivande och tydlig fast jag kan ge ledamot Lennart Isaksson en poäng i att presentationen av skuldbördan och balansräkningen kunde vara tydligare. Men detta ska mer handla om texterna som står vid sidan av siffrorna vilka i flera avseenden stämmer till eftertanke.

Övergripande ger tertialrapporten en bra bild över duktiga nämnder och huvudsakligen ordning och reda. I vart fall när det gäller siffrorna och nyckeltalen. Rapporten ger dock också skäl till stor eftertanke kring ett för varje samhälle oerhört viktigt område, nämligen vår fritid, i form av fysiska aktiviteter och intellektuella utmaningar. Jag blir nedstämd av att läsa att besöken till fritidsanläggningarna minskar samtidigt som vi lånar allt färre böcker, vilket även ledamoten Igge Holmberg påpekade. Båda dessa faktum kan vara delförklaringar till att befolkningen minskar. Vi måste fråga oss om det blivit tråkigare att bo i Mariehamn. Jag blir också häpen över att 60 procent av bibliotekets bokbestånd utgörs av facklitteratur och att 40 procent av utlåningen utgörs av dylika. Har stadsborna slutat läsa den skönlitteratur som gör oss kreativa och ifrågasättande och lite roligare? Jag vill lyfta biblioteken!
I rapporten framkommer att utlåningen minskar i mindre grad i landsortsbiblioteken där också andelen skönlitteratur är större. Detta stämmer till eftertanke. Gör man verkligen rätt i stadsbiblioteket? Det är självklart mycket svårt för pappersböcker att konkurrera med lättillgängliga elektroniska läsupplevelser men nog borde vi göra allt för att få fart på läsandet igen. Att dra ner för mycket på sinnliga och fysiska upplevelser skapar varken lyckliga stadsbor eller en levande metropol. Dessutom blir vi lite mindre påhittiga. Här skulle jag också gärna lyfta fram behovet av gatukonst i vardagen. Mariehamn ligger enligt min okulära och extremt subjektiva bedömning efter motsvarande städer. Kultur skapar liv och vi får inte låta oss bli dumsnåla.

Denna tertialrapport ger flera inspel till den detaljbudget som nu är i stort sett klar. Vår önskan är att detta fullmäktige tar till sig informationen i denna tertialrapport inför framtida diskussioner. Vår huvudsakliga uppgift är ju faktiskt inte att bara hålla koll på siffror, det krävs skådespel också för att göra stadslivet levande.
Stockholms stadsbibliotek är självklart mer innehållsrikt än det vi har i Mariehamn. Men för den skull måste vi alltid göra allt vi kan för att intellektualisera tillvaron för stadsborna.

torsdag 29 oktober 2015

Sjöräddare firar i stan

Ålands sjöräddningssällskap fyller femtio år i år och firar bland annat genom att ordna stort internationellt sjöräddningsmöte i Mariehamn.

Ett 50-tal tungviktare i branschen från hela världen är på Åland i dagarna tre för att diskutera internationella erfarenheter vilka bland annat inkluderar hur det känns att rädda 46 förtvivlade syriska flyktingar utanför den grekiska ön Samos men ändå inte kunna nå alla. Två spädbarn och en tonåring dog inför ögonen på de två svenska sjöräddningsbåtar som är på plats i Medelhavet.

Den internationella organisationen International Maritime Rescue Federation (IMRF) undsätter sjöfarande över hela världen och har nu förlagt sitt europeiska möte på Åland. Det är stort.

Minst lika stort är det att det svenska sjöräddningssällskapet kommer till Mariehamn och hyllar det jubilerande Ålands sjöräddningssällskapet med en Rescue Runner värd 35.000 euro.

Det är sådana här organisationer som skapar liv över hela Åland och jag känner mig lyckligt lottad som fick möjligheten att hålla festtalet denna kväll av hyllningar, osjälviskhet och den obändiga viljan att alltid blicka framåt, inte bakåt. Programmet fortsätter i dag i Alandica där krisen i Medelhavet är ett av ämnena tillsammans med exempelvis hur ny teknologi kan användas för att rädda liv till sjöss.

Talet som gick på engelska löd ungefär så här (missa inte bilderna nertill i bloggen!):
Distinguished guests, minister, friends, lifesavers.

It is a great honour to greet you all welcome to this anniversary dinner for Ålands Sjöräddningssällskap, the Åland Sea Rescue Society. On behalf of the Åland Parliament I would also like to express a sincere welcome to the members of the International Maritime Rescue Federation to the Åland Islands, a self governed part of the republic of Finland with its own government and parliament and ability to make our own laws in different areas.

We alanders are seafarers which might not come as a great surprise. With 6.500 islands to take care of there is a certain need to know how to use a boat. Or how to swim.

Thanks to all our islands and our widespread reality we have developed a great sense of dealing with issues ourselves instead of relying on the government or this guy ”someone” who always should do ”something” but never turns up. When it comes to for example search and rescue at sea and firefighting on shore this ”someone” truly exists on Åland. You see some of them around these tables tonight. They look like the rest of us but they are heroes and living proof that togetherness work. By joining forces between authorities, sea rescuers, fire fighters, dentists, civil servants, chief executives, men, women, farmers, fishermen and common people you all make a difference. And that’s exactly as good as it ever can be.

Shipping and boating is present everywhere in our Åland society. Whatever you will see during your days here is a result of the hard work at sea which we do today and which our predecessors and theirs did long ago as you were told earlier at the seminar. They found their fortune where no-one else did go – out to the horizone and beyond. Åland is a result of the rest of the world and international cooperation.

This year the Åland Sea Rescue Society turns 50 and is stronger and better equipped than ever before. Thanks to people like yourself who truly believes in the beauty of helping others our Society has grown to an organisation that helps hundreds and thousands of people in distress every year. I do not have to explain to you the importance of unselfishness and bravery. You know that much better than me. However I want to emphasize the need for the world of today to act more as volunteers and helpers than in a long, long time. We are in the middle of a crisis that will change our world which is not unique, it has always changed. Tomorrow should never look like today.

Thanks to organisations like the International Maritime Rescue Federation we can do what people have done to each other since the start of humanity. We can help where help is needed. My strongest memory from the seminar today was Rolf Westerströms sort of live update from the refugee disaster in the Mediterranean this afternoon. The yellow boat from the Swedish Sea Rescue Society saved 46 people in the sea close to the cliffs of the greek island Samoa. That’s taking responsibility beyond borders and saving life for real. If the volunteers and the yellow boat had not been there, we could have had 46 less people in the world. Thats rescuing lives for real.

I wish you will take this opportunity during your summit in Åland to meet people you haven’t seen for a while, if ever. Everyone in this room are here by the same reasons as yourself. Because you truly believe in togetherness and the need to prevent loss of life in the waters of the entire world.

In times of challenging public finances I strongly believe that you are role models for all of us. You are giving away your own free time to help others. Thats how humans should act. You are also living proof that cooperation works.
Finally. Enjoy the food and the company, have an inspiring and educational stay in our islands and remember that you are always welcome back. We have many boats to take you here! Enjoy your dinner and happy birthday to the Åland Sea Rescue Society.
I femtio år har Ålands sjöräddningssällskap undsatt sjöfarande i vattnen kring Åland och mot Sverige och Finland och Estland. Själv är jag blott en vanlig styrelsemedlem i ett ovanligt fint sällskap.
Rolf Westerström som är vd för svenska sjöräddningssällskapet berättade vid gårdagens seminarium i Ålands sjöfartsmuseum om hur ”de gula båtarna” räddade 46 personer i Medelhavet. Den storyn blev senare på kvällen viral över hela världen. 
Auditoriet i sjöfartsmuseet.
Alandiabolagens vd Leif Nordlund höll en välformulerad föreläsning om hur den åländska sjöfarten byggt det åländska samhället, igår, i dag och i morgon.
Mariehamnskvartetten kom (nästan) direkt från New York till Arkipelag och levererade som vanligt en perfekt start för festmiddagen. 
Viking Lines Gunnar Silander hörde till gratulanterna. I bakgrunden sällskapets ordförande Lennart Joelsson och verksamhetsledare Dag Lindholm.
Finansminister Roger Nordlund levererade en hälsning från Ålands landskapsregering tillsammans med  Dan E Eriksson och Niklas Karlman. 
Svenska sjöräddningssällskapets vd Rolf Westerström (i mitten) tog med sig en Rescue Runner till Mariehamn och överlämnade i femtioårspresent till Dag Lindholm och Lennart Joelsson för Ålands sjöräddningssällskaps räkning.
Det var närmare tvåhundra personer som hyllade sjöräddningen i Arkipelags restaurang i går kväll. 
Presentbordet dignade under alla gåvor från till exempel systerorganisationerna i Holland, Norge, Turkiet, Spanien, Danmark, Estland, Sverige, Island och så vidare. Bland gratulanterna fanns även Brändö kommun och Ålands brand- och räddningsförbund.

onsdag 28 oktober 2015

Fel läge sänka skatten

Vid gårdagens stadsfullmäktige var en av frågorna ett sömndrucket förslag att i elfte timmen sänka skatten för nästa år, från 17,75 procent till 17,50. En sänkning på 600.000 euro eller 50 euro per mariehamnare och år.

Jag och min grupp motsatte oss och därför blev det inget av sänkningen. Det kan tyckas konstigt men har sina skäl. Ja, vi vill sänka skatten men det ska ske i samband med den rambudgetering som sker i juni inför följande skatteår. Vi har med långa tänder höjt skatten för att få ner skuldbördan. Det går åt rätt håll men det vore ändå fel att så här i budgetarbetets sista sekunder komma med nya besked till nämnder och förvaltning. Det är bättre att använda ökade skatteintäkter till att korta av de alltför stora lånen för att göra framtiden enklare att hantera. I debatten sade jag därför så här:
Ordförande,

det finns åtminstone två politiska fenomen som vart fjärde år, lustigt nog i samband med allmänna val, dyker upp med exaktheten som annars bara står att finna i schweiziska urverk. Det ena är en plötslig insikt och vilja att sänka avgifterna i barndagvården vilket är ett illa dolt men ändå lite kamouflerat sätt att säga till de yngre familjerna att nu, minsann, tänker vi på er. Det hände även i år, om än på nämndnivå. 
Det andra sättet är mer oblygt och rättframt och går ut på rösta på oss så sänker vi skatten. Ett sådant ärende hanterar vi nu. Det började med den liggande motionen från ledamoten Anders Holmberg med flera som ville sänka skatten med en halv procentenhet till 17,25 procent, sju veckor före valet vilket kanske inte var en tillfällighet. Sedan kom valet och gick och i eftertankens kranka blekhet uppstod ett nytt förslag i stadsstyrelsen som går ut på att vi ska sänka skatten med 0,25 procentenheter, alltså halva det ursprungliga sänkningsförslaget. Det är stadsstyrelseledamot Bert Häggblom understödd av stadsstyrelsens ordförande Petri Carlsson som står bakom förslaget som sägs bottna i hjärtats godhet och omsorg kring den privata konsumtionen. I pengar handlar sänkningen om cirka 600.000 euro per år eller femtio euro per stadsbo och år. En euro i veckan.
Syftet är lovvärt. Pengar arbetar verkligen bättre hos individen än hos förvaltningen men detta förslag är ändå ingenting annat än ett sätt att vinna politiska poäng inför ett val. Några andra skäl kan jag inte skönja. Mariehamns stad är alltjämt tungt belånad med över trettio miljoner euro i skulder, betydligt mer än vad som vore önskvärt. Vår infrastruktur måste skötas om och rustas upp, våra skolor behöver finansiering och delar av vår tidigare mycket välutrustade sociala sektor går på knäna. Här kan man lägga till åldringsvården som också varit föremål för kritik denna höst. Det saknas alltså inte hål att fylla när det gäller den dagliga verksamheten. Under den här perioden har vi i samtliga nämnder dragit ner så mycket det upplevts möjligt.
Till detta ska läggas det faktum att vi med vidöppna ögon och efter omsorgsfullt förarbete under de två senaste åren gjort om budgetprocessen så att skattöret fastställs i juni för att sedan detaljstyras i november. De besluten hör ihop, petar vi i det ena måste vi peta i det andra. Om det nya systemet kan man tycka mycket men det skapar stabila spelregler för såväl medborgare som företag. Man vet vad som väntar. Att nu, på det andra året i det nya budgetsystemet med fingret i luften där valvindarna blåser, plötsligt föreslå en sänkning med 0,5 eller 0,25 procentenheter är säkert både välkommet och lovvärt. Men inte seriöst, ska vi gå in för ett nytt och långsiktigt system ska vi inte låta oss styras av kvartalsekonomi och en skattemässig daytrading.

Från Mariehamnscenterns sida har vi gått in för detta nya budgeteringssystem och gör vad vi kan för att det ska fungera. Det sista vi då behöver är lappkast när det gäller skattöret för vad kan rimligen och substantiellt ha inträffat från juni i år tills nu? Skatter går upp och ner men fakta är följande. Stadens invånare måste liksom den förvaltning som ska utföra arbetet kunna känna tyngd och trovärdighet i rambudgeteringen.

Mariehamnscentern har sedan åratal tillbaka angett 25 miljoner euro som vår målbild och en hanterlig lånebörda för vår stad. Då skulle vi ligga på det önskvärda medeltalet som råder i övriga åländska kommuner. Vi ligger nu på drygt 30 miljoner och det går tack vare bland annat bolagiseringar åt rätt håll. Vi upprepar vad vi sagt vid åtskilliga tidigare tillfällen. Vi ska sänka skatten men det ska ske i den ordning vi bestämt och därmed först nästa budgetår, 2017. Valrörelser är fina och nödvändiga men inte rätt plats att göra plötsliga och hemsnickrade inspel kring allvarliga frågor som skatteuttaget.

Vi håller vår linje och hoppas fullmäktige delar den. Samhällsbygge är viktigare än lättköpta skattepoäng.
Det var inte bara skatter som engagerade denna kväll. Även den planerade Pommerndockan diskuterades och kollegan Anita Husell-Karlström höll ett strålande anförande där hon slog fast att Pommern är för Mariehamn vad Eiffeltornet är för Paris.

tisdag 27 oktober 2015

Färden framåt fortsätter

Inget skapar energi som att diskutera idéer med andra. När människor möts uppstår laddning, diskussioner och framtidstro. Jag har en känsla av att den smygrasism och främlingsfientlighet som ploppat upp i Europa och på Åland bottnar i ensamma människors ängslighet inför framtiden. Det är ur djupet i den egna soffan som demonerna växer. Politikens uppgift är att plocka fram modet istället för rädslan. Över tid har det demokratiska systemet alltid lyckats men vi ser med jämna mellanrum hur rörelser uppstår där misstänkliggörandet blir starkare än möjliggörandet. Detta är den enskilt viktigaste uppgiften (att förklara) för dagens politiker.

Mot den bakgrunden är det extremt intressant att läsa Dagens Nyheter som berättar att allt tyder på att det växande flyktingmotståndet är påhejat och orkestrerat av krafter som vill att västvärlden ska falla samman. Dagens krig utkämpas inte på slagfältet utan på internet.

I det lilla är det därför väldigt befriande att tillhöra en grupp människor som valt att se möjligheter istället för hinder. Centern är en rörelse som lyfter fram varje människas egna möjligheter och resurser. Det viktigaste som finns är att påverka där man kan påverka och att aldrig glömma bort att det är kraften i tanken som gör skillnad.
Mariehamnscentern möttes i går och diskuterade framtid och hur vi ska inspirera folk att försöka hårdare och pröva mer. Från vänster Jack Christenbrunn, Jill Fredrickson, Anita Husell-Karlström, Dennis Björk, L-G Åström, Bjarne Blomster, Erica Sjöström, Jenny Schuhmeister, Jörgen Pettersson och Anna Holmström. (Foto: Magnus Lundberg)

måndag 26 oktober 2015

Godnatt IFK, vi ses i vår!

Så var den sista bollen sparkad och årets fotbollssäsong kan läggas till de tidigare. Skönt och vemodigt samtidigt. Det slutade med en 2-0 seger mot VPS vilket säkrade sjätteplatsen inför nästa säsong. Tar mig samtidigt friheten att lista några av de höjdpunkter som är sköna att tänka tillbaka på när vintern lägger sig över oss.


Nu tar vi nya tag inför nästa säsong!

Den här fantastiska bilden på Wiklöf Holding Arena tog Rob Watkins den 5 oktober från flyget. Nere på plan spelades matchen IFK-RoPS som hemmalaget vann med 1-0 efter rekordsnabbt mål av inhopparen Aleksei Kangaskolkka.

söndag 25 oktober 2015

Tack och lycka till, Pekka

I dag tar en era slut när IFK i årets sista ligamatch tar emot VPS från Vasa på Wiklöf Holding Arena. Tränaren Pekka Lyyski, 62, är mannen som med en vilja av rostfritt stål och en förmåga att se möjligheter där andra räds problem fört sitt IFK Mariehamn från divison två till högsta ligan och ett guld i cupen. Om denna resa har jag skrivit flera gånger, till exempel i boken Ålands Idrott. Du hittar intervjun och andra länkar här. Det du behöver vet inför själva matchen har professorn och IFK-supportern Göran Djupsund skrivit mer om här.
Den här tavlan fick Pekka Lyyski till skänks av IFK i dag. Världsklass som allt annat som Jonas Wilén tar sig för.
Det är en sista ligaomgång som har allt. Det är oklart vem som vinner och det är oklart vem som faller ur. Så ska det vara. Tävling är tävling och då borde ingenting vara förutbestämt.

Det finns för övrigt några särskilda skäl till att en seger mot VPS skulle sitta särdeles bra i dag. Till exempel efter det som hände i fjol...

Så här gick förresten den matchen till.

Här är några andra minnen från fjolårets säsong.

Matchen börjar 13.00 i dag. Kom med och se spännande fotboll och säga tack och adjö och lycka till till Pekka Lyyski som gjorde allt detta möjligt.



Den här bilden tog jag i går då Pekka Lyyski ledde sin sista träning med IFK:s ligalag på Wiklöf Holding Arena. ”Om det känns vemodigt. Nä, inte alls. Allt har sin tid och nu ska det hända något annat.”

lördag 24 oktober 2015

En FN-dag att extra hylla

I dag hissas flaggorna, eller borde åtminstone göra det, i Finland, Sverige, Danmark, Costa Rica och många andra platser. USAs president Barack Obama håller tal och hyllningarna avlöser varandra. Vi firar, eller borde fira, FN-dagen till minne av att de fem permanenta staterna i FN:s säkerhetsråd satte FN-stadgan i kraft år 1945.

Det finns många skäl att minnas denna dag även i dessa tider då misstänksamheten människor emellan tar höjder vi inte sett på sjuttio år. Inte ens på Åland har vi gått fria från detta sedan Ålands Demokrati (ett ängsliga mäns tummelplats) vunnit en plats i Ålands lagting. Den platsen gavs till portugisiske ålänningen Stephan Toivonen av ett enda skäl. Han är rädd för invandring från ”högriskländer”. Till dessa ingår exempelvis barnen som flytt från Syriens krig. Jag protesterade mot denna människosyn så gott det gick men lyckades tyvärr inte övertyga hans anhängare. Ibland blir jag nedstämd över detta men oftast blir jag fylld av kamp. Jag tänker fortsätta skilja mellan flyktinghjälp och människosyn och inte ge mig innan jag blir förstådd. Hatretorik som definieras av att dra in blont och blåögt som ideal gör bara folk ännu mer rädda och det förlorar vi alla på. Fega människor gör fel saker.

En annan som skriver mycket och väl om samma fråga är Nya Ålands krönikör Fred Forsell. Heder åt resonemanget som bottnar i att det är mycket som är upp och ner.
Här är FNs generalförsamling i New York där diplomater försöker komma överens och sedan sprida fred och förståelse vidare runt vår jord. Man lyckas inte alltid, men ofta vilket är gott nog. Fira därför FN-dagen i dag.

fredag 23 oktober 2015

Bildskatt från världen

Ha en fin fredag och en bra helg och njut av dessa fantastiska vyer från vår värld!

”Smyg på mig en gång till och du blir köttfärs”, grabben.
”Är det någon som har något blixtrande att komma med?”
Även stenar kan vara vackra.
”Va?! Jag? Nä, den här laxen hittade jag i strandstenarna.”
”Okej, nästa utedass bygger jag närmare tältlägret.”
Örngott.
Blommor och bin.
Vita faran.
Mäktigt.
Stigen mot evigheten.
Norrskensvy.

Rymdens ofattbara djup.
Tranedans.
Hungrig.
Place to be.

torsdag 22 oktober 2015

Till kamp för bowlingen

Det utmanande med att jobba internationellt är alla de traditioner och kulturer som måste hanteras. Det som är självklart på en plats är otänkbart på en annan. Efter beskedet att det blir Gibraltar som ska stå som värd för öspelen år 2019 har detta på nytt aktualiserats.

Gibraltar som för övrigt fyller 311 år i år är en liten plats med begränsad infrastruktur och väldigt få hotell. Därför blir lösningen antagligen att chartra ett kryssningsfartyg under den vecka tävlingarna pågår där deltagarna kan bo. I den lilla hamnen ligger redan ett lyxigt kryssningsfartyg med starka åländska kopplingar. Ombord på Sunborn har Paf upprättat ett internationellt kasino.

På Åland har det väckt uppmärksamhet att fotboll, volleyboll, cykling och golf inte finns med på programmet. Skälen är enkla. Det finns inte fler än två fotbollsplaner och även om Gibraltar är medlem i UEFA räcker det inte till för en fotbollsturnering. Det krävs långt mer än tio planer för det. Volleyboll är en sport Gibraltar anser saknar nödvändig infrastruktur för att passa ett öspel. (Det smärtar såklart en gammal volleylirare, det var på Gibraltar jag vann mitt sista öspelsguld men hangaren det ägde rum i finns inte längre kvar). Golf existerar inte på Gibraltar och cyklingen saknar den nödvändiga infrastrukturen.

Istället har man valt att arrangera judo, bowling och squash – alla förnämliga idrotter som tvingats åka in och ut från tidigare öspel. Det är ofrånkomligt. Från en lista på 18 sporter måste värdön välja 12 till 14. Därmed blir garanterat någon besviken – varje gång.

På vissa av de brittiska öarna är man också skeptisk till att bowling finns med på programmet, där anses sporten mer som en sällskapslek. Jag försökte förklara motsatsen i ITV News i går. (Varning, engelska med Finströmsbrytning!)

Mot den här bakgrunden är jag mycket glad över att Gibraltar tagit sig an uppgiften och jag hoppas att någon (kanske Åland) tar sig an utmaningen att arrangera alternativa öspel år 2019 där det kan spelas volleyboll och fotboll och tävlas i cykling. I alla utmaningar finns massor av möjligheter.

Men först av allt ska vi blicka mot NatWest Island Games på Gotland år 2017! Där finns golf, fotboll, volleyboll och cykling på programmet och det ser det ut att göra även på Guernsey som uttryckt intresse för arrangemanget år 2023. Karavanen rullar vidare!
Det är guldläge för åländska bowlare och judokas inför öspelen på Gibraltar år 2019. Jag skulle också bli glad om vi kunde hitta någon duktig squashspelare på Åland!


onsdag 21 oktober 2015

Slagläge för idrotter

I dag blev det offentligt. Styrelsen för International Island Games Association (där jag sitter som ordförande) har utsett Gibraltar till värd för öspelen år 2019. Detta efter att först Färöarna och sedan Menorca haft chansen men valt att inte fullfölja.

Detta besked betyder att spelen blir annorlunda, vilket de å andra sidan alltid är. Den här gången är det tre hyfsat populära sporter, fotboll, volleyboll och cykling, som inte ryms med. Däremot får squash, judo och bowling chansen på nytt. Detta betyder tre ledsna sporter och tre glada. Redan nu finns starka planer på att tävlingarna fortsätter till Guernsey år 2021 och då är det mycket sannolikt att dessa tre sporter är tillbaka igen.

I detta finns en fantastisk möjlighet för Åland (och alla andra öspelsöar) att arrangera ett miniöspel med någon av dessa sporter. Precis som Ynys Mon gjort några gånger då gymnastiken stått utanför tävlingarna. Tänk vilken succé med en internationell fotbollsturnering, volleybollcup eller cykelrace på Åland sommaren år 2019! Vi kan. Vi har resurser. Vi har anläggningar och vi har ett gott rykte som organisatör.

Denna dag har varit extremt intensiv med media från hela världen som gjort intervjuer, till exempel från Orkney, Jersey, Guernsey, Gibraltar och så vidare. Och Oskar Magnusson från Nya Åland. Bra gjort, det lojaste som finns är journalister som bara copypastar pressmeddelanden och tror det räcker till, vilket dessvärre är ganska vanligt.
År 1995 var Gibraltar värd för öspelen som kallades The Sunshine Games. Nu är det snart dags igen. År 2019 bär det av.
Så här såg det ut år 1995 på Gibraltar som inte är en ö i egentlig mening men ändå mer ö än många andra, där man ligger mellan ”a rock and a hard place”.
The Rock.
Detta är öspelens officiella logotype som CG Sjöberg från Mariehamn utformat.
Dagens pressmeddelande.

tisdag 20 oktober 2015

Några ord efter valet

Det är såklart självklart roligare att vinna än att komma tvåa. Trots det är jag glad över det val som nu är över. Mitt parti Centern bibehöll sju mandat av de trettio i salen och valkampanjen förlöpte i en mycket god anda. Det går säkert att hitta sådant som kunde gjorts annorlunda men det tar vi med oss till nästa valrörelse. Några spridda tankar kring det val som var:

  • Jag är nog rätt brydd över det faktum att främlingsrädsla och insularitet nått sådan omfattning att Ålands Demokrati får en plats i lagtinget. Jag trodde ålänningarna hellre sade ja än nej.
  • Att Bert Häggblom lyckades samla så många röster trots att han i det närmaste skröt om hur han lyft 300.000 euro i pension visar, om inte annat, att ålänningarna är ett mycket överseende folk. Fast inte när det gäller synen på flyktingar för här intog partiet en ljusbrun hållning.
  • Att Anders Eriksson, Danne Sundman, Roger Jansson och Barbro Sundback föll bort visar att önskan om förnyelse är mycket stark. En följd av detta är att debatterna med säkerhet kommer att bli kortare i framtiden.
  • Att Ålands framtid förlorade ett av tre mandat visar att det aldrig är en bra idé att bygga en kampanj baserad på gråtande barn.
  • Att socialdemokraterna förlorade bara ett mandat har jag faktiskt ingen förklaring på. Trodde det skulle bli fler.
  • Att moderaterna förlorade tre av åtta mandat är ett bevis på att 1+1 sällan blir 2 i det politiska livet. Snarare tvärtom!
  • Att Liberalerna bara vann ett enda mandat trots fyra år i opposition är också konstigt, det borde varit fler.
  • Att detta kan diskuteras i det oändliga är också sant varför jag slutar nu.

Ha en fin tisdag.
Det enda som är säkert efter ett val är att det finns fler frågor än svar.

måndag 19 oktober 2015

Tack för förtroendet!

Tack alla för alla röster! Jag lovar fortsätta som hittills och göra mitt bästa för hela Åland och för Mariehamn. Med 180 röster i lagtingsvalet och 130 i kommunalvalet väntar nu fyra nya år i samhällets tjänst. Över detta faktum är jag ödmjuk och tacksam. De fyra åren jag har bakom mig har varit utmanande, lärorika och stimulerande.

Och sist och slutligen är det ju faktiskt med politiker som med rockstjärnor – andra plattan eller omvalet är svårast!

Tack till alla!  

söndag 18 oktober 2015

Bildextra från sista dagen

I dag är det valdag på Åland – en av alla dessa definierande dagar. Det ska avgöras vem som ställer sig på kommandobryggan i lagting och landskapsregering de kommande fyra åren. Vem det än blir är utmaningar, större än vanligt, att vänta. Det ska bestämmas vilka investeringar som ska prioriteras före andra och mycket annat. Och framför allt ska det skapas framtidstro, helst samtidigt. Kring detta har vi bland annat debatterat inför de som på riktigt berörs. Ungdomarna.

Men det arbetet börjar i morgon.

I går var sista dagen då partierna som vill bestämma for runt i varje åländsk knut och samlade röster. Jag vet, ty jag var där. Så här kan därför dagen före dagen (och lite annat) se ut i bilder!

Till sist. Gå och rösta. Välj vem du vill men välj inte att låta bli –det förlorar vi alla på. Ha en fin söndag.
En morgonpromenad är obligatorisk. Ett lysande exempel på #världensbästavardag är lyktstolpen på Klinten. Den andas kreativitet och jävlaranamma – precis som dvärgpudeln Nova.
Sjöfarten är Ålands viktigaste bransch och dras alltjämt med utmaningar vilket Hoburgen som ligger upplagd i Västerhamn är ett bevis på. Här är dock viktigt att minnas. De flesta åländska fartyg är i full drift och mer därtill! 
Till och med nu, när hösten står för dörren, ligger de fina båtarna på rad i Mariehamn. 
Inget definierar Mariehamn som Pommern. Hon har flutit i etthundratolv år och måste så småningom tas om hand på ett annat sätt. Det arbetet pågår som bäst.
Esplanaden och de tusen lindarna sätter fart på tankar och gynnar kreativiteten. 
Vårt glada och flitiga Centergäng i Mariehamn på besök till Katapult och Ungdomslotsarna. Från vänster Böge Holmberg, Jenny Schuhmeister, Anna Holmström, Carina Eriksson, Jonas Sommarhed,  Annika Hambrudd och Erica Sjöström. Det är människor som ägnar sig åt att bygga #världensbästavardag på Åland. 
Under tiden försöker vi också synas på norra Åland i allmänhet och Knallen i synnerhet.  Fast att vi bara jobbar för norra Åland stämmer egentligen inte. Vi jobbar för hela Åland, alltid.
En av alla våra partimedlemmar är Dennis Björk som ser till att vi  i partiet aldrig någonsin får slappna av när det gäller tillgänglighetsfrågor. Här är han på plats i sin avancerade elcykel/stol/grej på Torggatan och försäkrar sig om att alla verkligen kan vara med. 
Färden under gårdagen gick också via SteelFM som på ett mycket kreativt och nyskapande vis tillsammans med Nya Åland ordnat öppet hus dagen för dagen. På plats när jag kom fanns bland annat från vänster Mikael Stjärnfelt, Regina Lindblom, Jill Fredrickson, Tony Asumaa, Roger Nordlund, Viveka Eriksson och Donny Isaksson.
Sedan blev det en debatt mellan mig själv och Isac Boman under ledning av Peter ”Boutros” Grönholm (Stell FM) Och Nina Smeds (Nya Åland). 
På Mattssons i Godby var det full fart och många åsikter i farten... 
...liksom på Knallen i Sund. Från vänster Anita Husell-Karlström, Jan-Erik Berglund, Jan Salmén, Veronica Thörnroos och Fredrik Lindeman.
På vägen tillbaka till Mariehamn möttes jag av glada centerpartister som vinkade och hade sig. Det var Jan Salmén, Anita Husell-Karlström och Veronica Thörnroos...
...som visste berätta att det passerat tvåhundrafemtionio bilar på bara en timme. Norra Åland lever och växer!

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...