torsdag 28 februari 2013

Finland firar Kalevala

I dag är det den finska kulturens egen dag. Eller Kalevaladagen som den kallas i folkmun. Den firas till minnet av Elias Lönnrots verk Kalevala som utkom första gången den 28 februari 1835, på alla vis ett epos och väl värt att plöja om det finns tid över. Det behövs ganska mycket tid för det handlar om femtio olika hjältesånger och berättelsen om hur världen blev till och vilka som skapade den. Mina egna minnen från Kalevala får jag tacka tiden i Godby högstadieskola för. Vid sidan av studierna i Fänrik Ståls sägner (Runeberg) fick vi också bekanta oss med Väinämöinen, penningkvarnen Sampo och alla andra fenomen som Elias Lönnrot skapade och samlade in. Kalevala är så mycket mer än bara en saga, det är ett av skälen till att finska språket utvecklades till ett skriftspråk överhuvudtaget. Vid sidan av skriftspråkets fader Mikael Agricola gjorde Elias Lönnrot att finländarna tog till sig möjligheten att skriva ned sina berättelser.

Kalevaladagen är ingen liten dag i dagens Finland heller. I själva verket var det nära att den skulle bli hela landets nationaldag men det var innan sjätte december 1917 kom med en egen självständighetsförklaring vilket såklart är svårslaget.

Ha en fin Kalevaladag!

Så här tolkade R.W. Ekman Väinämöinen, hårdingarnas hårding i nationaleposet Kalevala.

onsdag 27 februari 2013

IFK, Zlatan och Beckham

Avslutade en upplevelsefylld resa i Frankrike med fotboll av högsta kvalitet senaste söndag. Serieledarna Paris Saint-Germain (PSG) tog emot trean och ärkerivalen Olympique de Marseille hemma på Park des Princes (Prinsarnas park) i Paris. Upplägget var fotbollsmässigt perfekt men vädermässigt svinkallt. Över stadion föll snön men inne på arenan gick det ingen nöd på de 50.000 åskådarna. Möjligen bortsett från den lilla skärv av Marseillesupportrar som trängts in i ett litet hörn och hånades utan pardon av hemmapubliken. Det var den kanske största skillnaden mot publik i andra länder. PSG-anhängarna hade absolut ingenting till övers för gästerna och öste skällsord över dem. 

PSG är ingen direkt traditionell storklubb utan snarare ett resultat av marknadskrafterna och storkapitalismen. Klubben bildades 1970 genom att två Parisklubbar gick samman. Sedan dess har klubben gjort okej resultat utan att glänsa men år 2011 köpte Qatar Investment Authority 70 procent av klubben och har sedan dess låtit pengakranarna flöda över världens storspelare, bland dem Zlatan Ibrahimovic och nu senast David Beckhamn. Andra stjärnor som införskaffats är till exempel Lucas Moura, Pastore, Thiago Silva, Thiago Motta, Lavezzi och fler. Fast ingen av dem skulle prestera utan en stark ledning som de nya ägarna ordnade då de lockade tillbaka Intertränaren Leonardo som sportchef i PSG. Nu är siktet inställt på ligaseger och Champions League-framgångar. Resurser i form av finanser saknas inte.

Matchen som sådan började i ett ursinnigt tempo och ett mål som var på gränsen till självmål i den typ tolfte minuten. Då skakade hela den väldiga betongläktaren och bomber sköts från alla håll. Jag har aldrig varit med om något liknande i oväsen. 1-0 var halvtidsresultatet och höll nästan hela matchen ut då David Beckham som kom in i den sjuttiofemte minuten vann en boll som slutligen nådde Zlatan som på typiskt manér trixade in den till 2-0 varpå stadion gungade igen. Man känner sig otroligt liten då världen stormar som den då gjorde.

Några iakttagelser:

David Beckhams stjärnstatus är större än vad man kan begripa. När han presenterades tjöt publiken liksom varje gång han rörde bollen. När han kom in i matchen i slutet av andra halvlek var det som om tiden stod stilla. Mina förväntningar var låga, som fotbollsspelare och människa borde Beckham, trettioåtta år i år, närma sig bäst för datum. Ändå var det med pigga ben och tränat öga han gjorde entré och uppträdde precis som när han var som bäst. Med exakta tillslag och förmågan att se runt hörn skapade han chanser med i snart sagt varje bollberöring. Det är mycket imponerande och gjorde även intryck på PSG-ledningen som sätter in honom från start då klubben i kväll på nytt möter Marseille i franska cupen. Det är ingen dålig comeback. Zlatan får nog konkurrens om frisparkarna i fortsättningen.

PSG är på många sätt för Paris vad IFK är för Åland. Laget bär en hel stads förväntningar på sina axlar och vinner striderna inte bara för sig själv utan för alla i Paris. Fotbollen i Europa är i dag starkare än någonsin och en grovkalibrig underhållsindustri. I Finland finns det mycket att göra innan vi är på samma nivå men jag tror att det är precis vad som kommer att hända framöver. I dag möter IFK HJK på bortaplan i cupen. Vi är många som följer den matchen och som ser fram mot framtida spännande matcher. Åland behöver ett starkt fotbollslag inte minst för det egna självförtroendet och som förebild för unga ålänningar som i IFK ser att ingenting är omöjligt bara man är villig att träna hårt och uppträda modigt.

Måste också nämna grabbarna som satt bredvid oss på läktaren. I Frankrike råder inte rökförbud men tobaken som dessa drog i sig var pretty far from Marlboro Light, om ni förstår vad jag menar...

Drabbningarna mellan PSG och Marseille är Frankrikes tuffaste hatmatcher och tonen på läktaren är brutal. Ändå förlöpte allt lugnt utanför arenan både före och efter matchen och metron hanterade folkmassorna stabilt och smidigt. Jag kan alltså med gott samvete rekommendera en Parisresa inkluderande fotboll. Det blir ett minne att vårda!

C'est la vie.


Zlatan överräcker en PSG-tröja till sin forne idol Ronaldo som var på plats för att förrätta avsparken. Det var svårt att inte bli lite starstruck med alla dessa storheter på en och samma spelplan.
Grabbarna Pettersson på fotbollsäventyr! De var snälla i Paris och rullade ut röda mattan när Mille, Jona, moi och Zacke kom på besök!
Ingen mötte lika högt jubel som megastjärnan David Beckham. Det råder inga som helst tvivel över den stolthet som parisarna känner för sin nya mittfältsmotor. På nåt sätt känns det som att parisarna njuter lika mycket av att Beckham spelar för PSG som att han INTE spelar i hemlandet England.
Zlatan var störst, starkast och snabbast och gjorde matchens sista mål. Ändå räcker det inte för PSG.-supportrarna. de kräver mer. För sin insats i just den här matchen sågades den svenska landslagskaptenen, ganska orättvist enligt min mening.
Inramningen var total och stämningen tät på gränsen till stenhård. Parisarna ger ALLT för sitt lag och INGENTING för motståndarna från hatobjektet Marseille.
Så här såg det ut och hördes när David Beckham gjorde sitt historiska inhopp i PSG:


David Beckhams first appearance in Paris Saint Germaine. from Jörgen Pettersson on Vimeo.

tisdag 26 februari 2013

Victor Hugo och texterna

Nyss hemkommen från Frankrike är det i dag omöjligt att förbigå Victor Hugo, landets kanske mest namnkunnige författare. Han blev författare, dramatiker, diktare, politiker och medlem i den dåtida folkbildande Franska akademien. Dessutom skrev han verket ”Kungen roar sig” vilket censurerades av myndigheterna men senare blev underlag till Verdis världsopera Rigoletto. I dag skulle han fyllt tvåhundraelva år om han fått leva.

Victor Hugos liv var spännande gränsande till dramatiskt. Redan som femtonåring fick han Franska akademiens pris för en dikt han skrev. Det var självklart bara början och hans verk har touchat mig på många vis genom åren. Som ung läste jag (liksom alla andra) Ringaren i Notre Dame och som äldre hade jag behållning av Samhällets olycksbarn och många fler. Till minnet av min far översatte jag en text inspirerad av Victor Hugos Toilers of the Sea. Den löd så här:
”Vi står vid kajen och ser på när man lastar ett fartyg, väldigare och skönare än något fartyg tidigare. Dess fyra mäster tornar upp sig mot himlen. Lastrummen fylls omsorgsfullt med säck på säck av starka armar. När lastningen är klar kastar skeppet loss och styr mot havet. Seglena hissas och den magnifika farkosten styr ut, styr bort i morgonbrisen mot oceanen.

Hon är ett monument över sig själv, en skönhet inte bara i betraktarens ögon utan i allas. Vi står kvar på kajen och följer hennes färd mot horisonten. Snart hänger det från början väldiga fartyget liksom ner från molnen när seglena smälter samman med himlen. Där det inte längre går att skilja det ena från det andra. Stunden då vatten och himmel är ett.

Precis då säger någon som står bredvid oss och liksom vi följer fartygets väg mot horisonten:

– Nu! Där försvann hon.

Vi frågar tillbaka:

– Försvann? Försvann vart?

Är det inte egentligen så att det enda som hänt är att man inte längre ser det formidabla fartyget med sina egna ögon? I själva verket är hon exakt lika ståtlig nu som tidigare, hennes segel lyser lika bländande nu som när de hissades. Hennes skrov är lika starkt som vid starten. Hon är lika kapabel att transportera sin last där hon färdas nu som där hon befann sig förut. Och dit hon är på väg står de förväntansfulla mottagarna.

Min vän, du ser kanske inte fartyget med dina egna ögon längre. Men det betyder inte att hon har försvunnit. Du kan kanske inte se henne från där du står, men andra ska snart få göra det. I exakt det ögonblicket du ropar ”Nu! Där försvann hon” finns det andra ögon som får glädjas över hennes stolta uppenbarelse. Och andra röster som lika högt som du ropar: ”Nu kommer hon!”

Sådan är döden.

Det har i dag gått exakt ett år sedan du gick vidare. Det har varit ett år fyllt av sorg och saknad. Men det har också varit ett år fyllt av tacksamhet för det du gav och det du gjorde. Under våra nästan fem decennier tillsammans byggde vi liv som förgrenat sig långt. Nu gör vi det du alltid sade till barnen när de tvekade att ta språnget från den ena stenen till den andra på våra upptäcktsfärder runt holmarna. Hoppa bara, du klarar det! Tack för allt.”
Victor Hugo tvingades vid ett tillfälle fly från sitt älskade Frankrike för att söka exil på både Jersey och Guernsey, två öar som ligger mig varmt om hjärtat och där jag vid flera tillfällen stött på minnen efter Victor Hugo. Från dessa öar skrev han hätska pamfletter innan han i triumf återvände till Paris. Som författare blev han hyllad, som politiker var han alldeles för opålitlig för den tidens maktutövande. Han var också en av de första att slåss för författares rätt till sina alster. Han lär alltså rotera i sin grav i dag om han visste vad internet ställer till med.

Sånt har jag lärt mig under ett sportlov som gick i historiens och kulturens tecken. Nu kör vi igen!


Victor Hugo levde under åren 1802-1885 och hann under den tiden ställa till med en hel del. Både bra och mindre bra.

måndag 25 februari 2013

Renoir skapar känslor

Lite naket orkar ni säkert med. Den franska veckan går mot sitt slut varför vi i dag hyllar Pierre-Auguste Renoir (1841-1919), en målare som lämnat avtryck som spritts över en hel värld.

Auguste Renoir var målare och skulptör och en av de största inom impressionismen och byggde en karriär på att beskriva kvinnans sensualism och mycket mer. 

Den här tavlan har Renoir målat.
Och den här, Roddarnas frukost.

söndag 24 februari 2013

Heja Estland igen!

Estland är en nära granne som i och för sig har gjort livet surt för de åländska rederierna men också bidragit till att trafiken över Östersjön i dag är starkare och bättre än någonsin. I mitt uppdrag för öspelen har jag varit till Estland och Ösel vid flera tillfällen och imponerats över kraften i tillväxten och beslutsamheten i viljan att förädla sitt samhälle, förtryckt under decennier av ryssarna.

Estland firar i dag sin självständighet till minne av frigörandet från Ryssland 1918. Sedan gick det på tok det också men löste sig till sist vilket jag skrivit mer om. Frihet är något vi i dag tar som en självklarhet. Rätten att rösta och bestämma över sitt eget liv är inte ens i teorin ifrågasatt. Ändå är det verklighet för alltför många av jordens befolkning i dag som lever i diktaturer och styrs av nycker. Av det skälet får vi aldrig glömma hur viktigt det är att hylla friheten varenda dag som det är möjligt.

Grattis Estland!

I dag finns en direktlinje mellan Mariehamn och Tallinn. Det är bara att sätta sig på färjan och vakna i Estland. Det är resultatet av modiga esters orädda kamp mot förtrycket från öster. 

lördag 23 februari 2013

Rotary, en bland många

I dag är det många som firar på Åland. Har ingen aning om hur många rotarianer det finns men många är det. Jag är själv inte medlem av någon av de olika organisationer som finns på Åland men är ändå imponerad över alla de som ger av sin egen tid för att andra ska ha det bra.

Dagens födelsedagsbarn är alltså Rotary som grundades just i dag år 1905 i Chicago av advokaten Paul Harris. Avsikten med organisationen är att ”höja den etiska och humanitära standarden i samhället”. Det låter ganska svulstigt men är kanske inte helt fel. Efter starten i USA tog det bara fem år innan rörelsen brjade sprida sig över världen. 1926 bildades den första Rotaryklubben i Sverige. I dag finns det två bara på Åland. Här hittar man den åländska Rotarysidan.


Grattis på födelsedagen!

fredag 22 februari 2013

En amerikansk ikon

Den amerikanska familjen Kennedy har fascinerat en hel värld under en stor del av 1900-talet och efter det. Jag har läst i stort sett allt som givits ut om denna mycket säregna familj och deras drömmar. Det finns också en Ålandskoppling i det hela!

De mest kända är såklart John F Kennedy och Robert Kennedy men inte långt efter i USA kommer Ted Kennedy vars memoarer True Compass var de senaste jag plöjde. Ted var den yngste sonen till paret Joseph och Rose Fitzgerald Kennedy och därmed lillebror till John F och Robert. Ted borde egentligen haft en större roll i historien. Han gjorde mycket gott och tänkte rätt men gjorde ibland fel vilket fick konsekvenser för honom själv och hans karriär. Han förlorade kampen om att bli demokraternas presidentkandidat mot Jimmy Carter 1980. Han tjänade USA länge och väl och levererade 300 antagna lagförslag samt är slagen i tid bara av Robert Byrd och Strom Thurmond.

Ted Kennedy föddes den 22 februari 1932. Han dog i följderna av en hjärntumör som först opererades men 2009 förorsakade en kollaps som skulle bli början till slutet. I memoarerna skriver han starkt om detta och om kampen för att överleva. Den lyckades han inte vinna. Sjuttiosju år gammal dog han den 25 augusti 2009 i Massachusetts, bara två veckor efter att hans syster Eunice Kennedy Shriver dött, och världen blev en brobyggare och pragmatiker mindre. Vid begravningen var inte mindre än fyra presidenter på plats: Barack Obama, Jimmy Carter, George W Bush och Bill Clinton.

Ted Kennedy är en av USA:s mest framgångsrika senatorer. Han blev aldrig president och justitieminister som sina äldre bröder men han levde sitt liv in i det sista.

torsdag 21 februari 2013

Hylla ditt språk i dag

God morgon! I dag är det alltså den internationella modersmålsdagen vilket vi firat sedan år 2000. Den tar de på stort allvar i Frankrike och vägrar ganska ofta att prata nåt annat än just franska. Det ska man ha respekt för även om det kan bli lite skrynkligt ibland.


Tack funkar precis överallt. Säg hellre tack en gång för mycket än en gång för lite!

onsdag 20 februari 2013

En oförglömlig dag

Det går såklart inte att förhålla sig till att tiotusen allierade dog på stränderna i Normandie den 6 juni 1944. Lika svårt är det att förklara känslan av att se alla gravarna. Omtumlande är nog ordet.


Så här såg det ut då helvetet brakade loss 1944.
I dag är det betydligt lugnare här på en av världens mest värdiga platser, den amerikanska krigskyrkogården i Normandie.

tisdag 19 februari 2013

Surrealismens ledare

Denna vecka går i franskans tecken. I dag uppmärksammar vi surrealismens andlige fader. Surrealismen startade i Frankrike på 1920-talet och spred sig snabbt över världen. Dess skapare och främste företrädare André Breton föddes den 19 februari 1896 i Basse-Normandie (inte långt från där jag är i dag). Han tog sin konst på stort allvar och beskrev den så här: ”Ren psykisk automatism, med vars hjälp man söker i tal, skrift och på annat sätt återge tankens verkliga funktion. Det innebär tankens diktamen under frånvaron av all förnuftskontroll och alla estetiska och moraliska avsikter.” Kanske inte glasklart men absolut inte trivialt.

Vill man översätta det till nysvenska är det enklast att försöka beställa mat åt fem personer (som alla vill ha olika) på ett värdshus där man är övertygad om att alla andra språk än franskan är överflödiga. Det är surrealistiskt på riktigt...


André Breton (1896-1966) var den franska surrealismens andlige ledare. och främste teoretiker. Han grundade något som kallades för surrealistiska forskningslaboratorier vilket i dag närmast kan beskrivas som den tidens messaspalter.
Kvinna och fågel heter den här skulpturen som finns i Spanien och är gjord av Joan Mirò.

måndag 18 februari 2013

Konst och fågelsång

I dag minns man i Frankrike sin store kubistiske skulptör och grafiker Henri Laurens (1885-1954). Han var en av de riktigt stora i kubismen, den första stora abstrakta konstformen på 1900-talet. Den mest kände var såklart Pablo Picasso men inte långt därefter kom Laurens vars verk man i dag bland annat kan se i Sundbyberg om man har vägarna förbi.

Till kubistiska konstverk är det inte helt enkelt att förhålla sig. Måste därför låna ett citat av Pablo Picasso himself:
”Alla vill försöka förstå konsten. Varför är det ingen som försöker förstå fågelsång?”
I morgon ska det handla om surrealismen!


Pablo Picasso finns i dag precis överallt. Till exempel i Kristinehamn!
Henri Laurens är inte mycket sämre. I Sundbyberg (Marabouparken) går ”Undinerna” som han skapade 1934 att finna.


söndag 17 februari 2013

Nu blir det franskt

I stort sett hela mitt vuxna liv har jag velat se Normandie och resten av den franska kusten. Med början i dag ska det ske. Omaha Beach, alla gravarna, ostronen, baguetterna, grodlåren, historien, allt. Jag har touchat Paris vid tidigare tillfällen men aldrig så noga som nu. Skidåkning och strandliv kan ta sig där solen aldrig skiner. Nu blir det aktivt sportlov! Ha en skön vecka ni med.


Vive La France, nu ska vi ålandisera er lite och se om calvadosen faktiskt är lika bra som ålvadosen!

lördag 16 februari 2013

Tjäna pengar, köp en ko

Näringslivet sådant vi känner det står inför ständiga förändringar. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Lösningar som var omöjliga för några år sedan är självklara i dag. Eller vem trodde på riktigt att estniska Tallink skulle köpa anrika Silja Line och skapa en koncern som förädlat och förbättrat hela Östersjötrafiken?

En annan bransch som har det tufft med förändringar är primärproduktionen, en av Ålands riktigt starka framgångssagor med potatis, äppel, lök och mjölkprodukter i spetsen. Medan de odlarna klarar sig skapligt är det tuffare för många djurhållare. Det är lite märkligt. Jag tror att lokal produktion har framtiden för sig. Trenden pekar mot en större förståelse för vikten av god och nyttig mat och efterfrågan är de facto oändlig vilket allt fler påpekar.

Vägen till framgång ligger inte i att göra som man alltid gjort. Ett sådant tankesätt leder utan undantag till stagnation. Jag läser en intressant artikel från Frankrike, matens och de sköna konsternas egen kornbod. Där har man i ett försök att höja statusen på de livsviktiga bönderna och locka folk som tjänat pengar på annat att investera i riktiga placeringar såsom kor och köttdjur! Det låter befängt men är ändå intressant. Genom att köpa en del i en ko försäkrar du dig själv om att få det bästa och det egna köttet samtidigt som du är med och utvecklar en bransch som haft det besvärligt de senaste åren. Här kan du läsa mer om detta.

Nya tider kräver nya lösningar, i går, i dag och i morgon.


Det finns knappast en säkrare investering än ett köttdjur. Faller priserna kan man alltid äta upp det!

fredag 15 februari 2013

Så kan skit bli värme

Jag blev i likhet med många andra imponerad över den stora kunskap om alternativa energikällor som vuxit upp på Åland. I går berättade jag om storbyggaren som i dag arbetar dag som natt med sin miljövision i Saltvik. Tidigare har jag berättat om det åländska bolaget CleanGas som är långt komna med sin vision att skapa dieselbränsle av vanliga sopor.

I samband med Bioenergiseminariet i onsdags berättade blivande maskiningenjören och bondpojken Samuel Pettersson om sitt arbete kring gårdsbaserad biogasproduktion på Åland. Det började för länge sedan då han körde dynga hemma på gården och ständigt funderade på om man inte kunde göra något vettigare av skiten, för att uttrycka det rakt. I dag vet han. Biogas är en bra energiresurs som borde utnyttjas bättre. Väldigt enkelt uttryckt kan man utvinna två tredjedelar värme och en tredjedel elektricitet ur vanlig koskit. Bäst verkningsgrad har dock fiskrens med hönsgödsel som god tvåa. Tekniken finns. På Åland har vi också några gårdar som rätt enkelt kunde bli både el- och värmeproducenter. Dilemmat är avsättningen. I en normal bondgård av den lite större modellen (70-150 djur) är det enkelt att bli av med elen men värmen är det sämre med då djuren är sina egna värmekällor. Den perfekta kombinationen kunde kanske vara ett stort växthus intill en stor ladugård?

Detta är ingen utopi, i Tyskland är det rätt vanligt med biogasanläggningar i anslutning till gårdar. Där har man också ett slags stödsystem för att göra den initiala investeringen möjlig. Det är också något vi måste överväga på Åland. Det är i alla ålänningars intresse att minska på behovet av fossila bränslen och istället övergå till förnybara energikällor.

Biogasen är i dag något som är på stark frammarsch i Norden, i dag faktiskt mest i Finland. Det vet till exempel Goodtech Environment, det norskägda åländska bolaget i Norrböle som på fem år gått från en omsättning på tio miljoner euro (2007) till nitton miljoner euro (2012). Det är en utveckling som saknar motstycke i det åländska näringslivet just nu. Ålänningarna bygger biogas- och andra miljöanläggningar över hela Norden men än så länge bara tre på Åland: Lotsbroverket i Mariehamn, Chips i Haraldsby och ÅCA i Jomala.

Frågan är efter seminariet: Vore det inte dags att bygga en samrötningsanläggning på Åland. Den energin kunde användas till mycket. Exempelvis kan man med fem kilo matrester köra en bil i tio kilometer.

Frågorna och idéerna är många och något som snart måste hanteras på riktigt. Utvecklingen går mot dyrare oljepris alltmedan vi fortfarande har det lika kallt och kör mer bil för var dag som går. Efterfrågan finns, kunskapen finns, nu återstår ”bara” beslutsamhet och mod att försöka. Ha en trevlig helg!


Så här ser processen ut för biogasanläggningar, visade Samuel Pettersson i sitt examensarbete.
Goodtech Environment visade en bild på vilket avfall som innehåller mest energi. Fiskrens ligger i topp!

torsdag 14 februari 2013

Storbyggaren om sin miljövision

Den perfekta kombinationen av morgondagens företag kan vara en stor mjölkgård i anslutning till ett jätteväxthus för tomater. Mycket annat också men det är ett bra exempel på att blanda olika verksamheter. Den insikten seglar upp efter några tänkvärda föredrag i samband med det Bioenergiseminarium som Stiftelsen Bergkulla och Högskolan på Åland arrangerade i går. Där fanns gott om guldkorn och mycket inspiration och beslutsamhet och kunskap utöver det vanliga. Åland fick också beröm för sitt arbete med alternativa energikällor.

Först ut var finansiären för dagen, storbyggaren och entreprenören Leif Nordqvist som började 1949 med att släpa blytunga postsäckar från nattbåtarna i västra hamnen i Mariehamn, fortsatte med att skapa ett av Sveriges största byggföretag och i dag ägnar all sin tid åt att bygga ett mönstersamhälle i Bertbyvik. Där är utsläpp förbjudna och fossila bränslen en icketanke. Elen skapas av sol och kretsloppet finns på allas läppar. Stiftelsen Bergkulla är en unik skapelse av en driftig man som vägrar släppa ut något i Bertbyviken ”eftersom jag är född där”. 

Bland det viktigaste man kan göra är att isolera sin hus. Eller som den gamle byggaren uttrycker det:

”Mer än trettio procent av dagens energi går åt till att värma upp dåligt isolerad hus.”

Det är mycket tänkvärda ord. Vi vet väl alla till mans att det kostar mycket och skapar utsläpp att värma byggnader men att täppa till värmeläckage kan ofta vara enklare än man tror.

Efter den tänkvärda inledningen gick programmet vidare och hade till viss del fokus på biogas som är en resurs som i vart fall hittills inte tagits särskilt väl hand om. Inte så underligt egentligen, det föreligger en tydlig samverkan mellan priset på olja och viljan att arbeta fram alternativa energikällor. Just nu är tiden mogen. Oljeberoende står folk upp i halsen och tömmer dessutom plånböckerna. Därför kunde kopplingen mellan en djurgård och ett växthus mycket väl vara nyckeln till framtiden. Detta fördjupar jag mig i i morgon.

Energifrågor är för övrigt något som upptar i stort sett hela EU just nu. Det skrev jag om efter det stora Alde-mötet på Irland och efter att ha lyssnat till Karl-Henrik Robér som kom till Mariehamn och visade på nödvändigheten att bygga hållbara samhällen utan att någonsin släppa fokus på ekonomin. Det är där fokus måste ligga. Den gröna rörelsen baserade sig ursprungligen på ideologiska argument. I dag är det inte lika enkelt, i dag måste finanserna och miljön följas åt.


Leif Nordqvist visar hur han vill bygga sin miljöby i trakterna där han en gång föddes.
Solhuset heter denna skapelse på vars vägg det står ”Solen livets källa”. Panelen är obehandlad gran som håller i fyrtio år. ”Om man målar den håller den i tjugo...” Jodå, Leif Nordqvist har byggt huset själv tillsammans med sina kusiner, ”jag har många sådana på Åland”.

onsdag 13 februari 2013

Grattis Chuck, 90 år i dag!

Vad passar bättre så här dagen före Alla hjärtans dag än att hylla en av världens riktiga hjältar. I dag fyller nämligen general Chuck Yeager nittio år! Som yngre ville jag länge bli pilot men blev så småningom för lång för att passa in i moderna cockpits. Min fascination för yrket har ändå hängt med och blev inte mindre efter att ha läst Tom Wolfes bok Det rätta virket om stridspiloten Chuck Yeager som var den förste människan att krossa ljudvallen och den första att flyga snabbare än Mach 2. Chuck Yeager är en sådan som gör att utvecklingen går framåt. När han bröt sig igenom ljudvallen 1947 visste ingen med säkerhet vad som skulle hända. Ändå gjorde han det och har fortsatt i god stil att bryta ny mark. Fast i dag gör han det lite stillsammare med hjälp av Twitter! Och jodå, visst har han egen hemsida också.

Det kan te sig som litet i sammanhanget men världen behöver alltjämt folk som går före, som testar gränser och som blir förebilder. Chuck Yeager fyller alla kriterier. Tror ni inte, läs boken som finns i välsorterade bibliotek eller på Amazon. Ni blir inte besvikna.

Nu bär det av på bioenergiseminarium! Där är också behovet av föregångare och brytare av ny mark stort och nödvändigt.

Chuck Yeager med sin Bell X-1 som tog honom förbi ljudvallen och till en hastighet om Mach 1,06. Det var i precis alla avseenden en bedrift utöver det vanliga.

tisdag 12 februari 2013

Trender och kommuner

Har i dag suttit en hel dag och grunnat på den pågående samhällsreformen tillsammans med ett hundratal beslutsfattare på olika nivåer. Grundtemat är hur framtidens samhällsservice ska skötas och i vågskålen finns den ständiga frågan hur Åland ska klara av att anpassa utgifterna till inkomsterna utan att umbärandena blir för stora. Personligen tror jag inte det behöver vara något större problem med tanke på att vår välfärd är av den kalibern att lite spara inte märks särskilt mycket.

Dagens workshop var en av flera där framtidsfrågorna diskuteras under ledning av konsulter. De bär med sig en påminnelse om vilka trender som är att vänta inom de kommande säg tio åren.

Min slutsats av denna dag är att de åländska kommunerna har en stark plats i framtidens samhälle men att de ser annorlunda ut än i dag. Jag tror på idén att ständigt och outtröttligt uppmuntra kommunkanslierna till samarbete och tjänsteutbyte. Det finns mycket att göra och massor att spara utan att den unika småskalighet som format Åland och fostrat ålänningarna till starka och modiga individer går förlorad eller ens hotas.

Jaja, i morgon över till något helt annat med ett som det verkar högintressant och -aktuellt tema: energi!

Här är några trender som på olika sätt kommer att påverka de kommande tio åren och mer.


måndag 11 februari 2013

Förtroenden och pengar

Noterar i Ålandstidningen och Nya Åland att frågan om lagtingsledamöternas arvoden väcker viss uppmärksamhet. Hyckleri, förakt, röstfiske, populistiska fadäser och skenhelighet lyder ”analyserna” som är resultatet av ett gammalt hederligt och skickligt upplagt publicistiskt bakhåll. Sådana är inte direkt ovanliga i branschen men sällan lika tydliga som detta. Så här går de till:
1. President Sauli Niinistö gick i början av januari ut med att han sänker sitt arvode. Skälen till det är antagligen många och han fick ägna rätt mycket tid efteråt att förklara sig närmare.
2. Samma dag som detta blev offentligt ställdes några lokala åländska politiker inför den omöjliga frågan ”Är du beredd att sänka din lön?”. I stort sett samtliga inblandade togs med överraskning och svarade det egentligen enda riktiga svaret ”Ja” med vissa förbehåll och nödutgångar. Vad skulle de annars svarat? Ett ”Nej” hade framstått som själlöst och girigt sett mot den stämning som rådde just denna dag i kölvattnet av presidentens utspel. Allt handlar nämligen om tajmingen. (Tyvärr blev jag aldrig tillfrågad.) 
3. Detta blev sedan, helt i linje med den överliggande arkitekturen bakom publicistiska bakhåll, en ledare där Ålandstidningen tycker man borde höja arvodet för att locka större kompetens. Om det kan man tycka vad man vill men det gick tvärtemot vad de tillfrågade politikerna ansåg då de fick den första frågan.
4. Den självklara uppföljningen på den omöjliga frågan i första punkten blev sedan att ta reda hur det egentligen gick med lönesänkningen. Man måste då inte vara kärnfysiker för att begripa att svaret ”Nej, vi väntar lite med det där” lämnar målet öppet för den avgörande straffen.
5. Här kommer bredsidan benämnd hyckleri, förakt, röstfiske, populistiska fadäser och skenhelighet där de från början chanslösa politikerna som svarade i första punkten får sina fiskar varma. Trots att alla inblandade egentligen borde förstått att frågan redan från början var omöjlig att besvara. 
Detta är från början till slut ett publicistiskt bakhåll med ingen vinnare. Politikerna framstår som giriga (vilket inte är sant, åländska politiker ligger långt nere på en nordisk nivå när det handlar om arvoden) och tidningarna framstår som gnälliga och lägger ytterligare bränsle på en brasa som handlar om hur folk framstår i andras ögon. Den biten har jag alltid haft lite svårt med. Det börjar med Jantelagen och det går vidare till lustiga undersökningar om förtroenden av det ena eller andra slaget. Personligen tror jag att invektivspridning som detta bidrar till att just journalister hamnar väldigt långt ner i sådana undersökningar vilket är synd. Skrået är viktigt och därmed värt en bättre placering. God journalistik är något som världen behöver mer, inte mindre av och är också något som allt fler efterlyser.

Och nej, jag tycker inte lagtingsarvodet är för högt. Jag lyfter exakt 3.814,92 euro före skatt plus en kommunikationsersättning (skattepliktig) på 120 euro per månad. Jag tycker inte heller det är för lågt utan faktiskt väl avvägt för ett uppdrag som i sista ändan för med sig stort ansvar och många möjligheter att vara med och bygga ett bättre samhälle där viljan att leta rätt är starkare än längtan att söka fel.

Måste också till sist tillägga (jag är ju politiker) att vi mycket väl kan hamna i en situation där belöningssystem måste ses över. Inte bara för politiker utan för precis alla. Ska det göras behöver det emellertid ske med en god analys som grund. Det är ju till exempel inte särskilt bra för den tillväxt de flesta vill ha om man sparar in på alltför mycket. Folk måste få ha lite roligt också på sin väg mot slutet!
Sedan urminnes tider har folk ägnat stor möda åt att med alla till buds stående medel överlista sina motståndare. Förr med vapen, i dag med pennor vilket på precis alla sätt är att föredra. Fast dramaturgin är ofta identisk.
Den här undersökningen sätter bryderi i skallen på alla som i dag jobbar med media. Liksom i politiken är förtroende ett nyckelord som i sista ändan betyder intäkter i en eller annan form. Därför är det en tuff utmaning att bryta den trenden.

söndag 10 februari 2013

Teknikens seger över mannen

En av världens genom tiderna främsta schackspelare heter Garri Kasparov och är från Ryssland. Själv har jag en mer blygsam bakgrund inom just schack men är ändå svårt fascinerad av de människor som blir stormästare och tar strategierna och taktiken till helt oprövade nivåer.

För Garri K är dagens datum ingen höjdare. Den tionde februari 1996 blev han som första världsmästare någonsin besegrad av en dator. Det var förvisso inte vilken dator som helst utan Deep Blue, en specialkonstruerad IBM-dator med ett uppdrag – spela schack. Men ändå. Fram tills dess var det en slags sanning att människan när det verkligen gäller alltid vinner över tekniken. Så kom en burk med kablar och kretsar och dunkar till världsmästaren i den mest intellektuella av sporter. 

Hur som helst lyckades Garri K vinna datorn detta år 1996 med siffrorna 4-2 efter att ha besegrat datorn tre gånger, förlorat en och spelat två remier. Året efter, 1997, gick det sämre för människan. Deep Blue vann med 3,5-2,5 och Garri K begrep ingenting, han borde inte ha förlorat. Att detta kunde hända fick möjligen sin förklaring i fjol höstas då en programmerare på IBM avslöjade att en tornmanöver från datorn som skakade till Garri K kunde ha berott på en bugg i programmet. Detta drag bringade världsmästaren så till den milda grad ur balans att han föll. Garri K trodde efteråt att just den manövern i det fyrtiofjärde draget var det sista som borde gjorts och ändå gjorde datorn det vilket bara kunde betyda en sak: den såg något som inte ens en världsmästare i schack kunde se. I den sista och avgörande matchen behövde sedan datorn bara nitton drag för att besegra världsmästaren vilket var något oerhört förödmjukande.

Garri K bad om en returmatch vilken ännu inte blivit av och inte lär bli det heller. Garri är i dag uppmärksammad politiker, författare och motståndare till Vladimir Putin, oklart om just det är en enklare eller svårare motståndare än Deep Blue.

Den här burken lyckades med något som ingen annan burk lyckats med. Deep Blue besegrade en världsmästare i schack 1996. 
Världsmästaren hette Garri Kasparov och är en av världshistoriens främsta schackspelare. I dag är han politiker och författare i Ryssland.

lördag 9 februari 2013

Ett minne av Sweet


Den nionde februari för sexton år sedan blev världen lite tystare och lite tristare. Då loggade Brian Francis Mc Manus Connolly ut för sista gången. Han blev bara femtioett år gammal men finns för alltid kvar i minnet hos mig och många andra som växte upp med glamrock, färggranna kläder och den ständiga kampen om vilket av banden Sweet, Slade och Kiss som egentligen var bäst.

Brian Connolly var alltså sångare i Sweet som var bandet i allas öron i byn där jag växte upp. Fast även deras början gick längs med gropiga vägar. Först kom Funny Funny vilket inte ens med bästa vilja känns särskilt stabil i dag. Sedan kom Co-Co vilken var ljusår bättre men ändå inte riktigt bra. Tuggummipop har aldrig och kommer aldrig att förändra världen, möjligen med undantag av Alexander Graham Bell.... 1973 tog Sweet steget över till mer rockiga varianter och skapade Ballroom Blitz och Teenage Rampage, två låtar som håller alla dagar i veckan ännu i dag. Det kom också flera, Sweet var en hitmaskin av bästa kaliber!

Sweet ägde 1970-talet men splittrades som rockband tenderar göra 1978 då Brian Connollys demoner började leva rövare i hans kropp. Jag minns sedan inte året men någon gång på nittiotalet kom Brian Connolly till Arken för att uppträda. Jag och mina kompisar nöp varandra i armen och gick såklart dit men möttes av en skakande syn. Brian C må ha varit en hjälte och artist men han var också en missbrukare och hade tänjt sin kropp till det yttersta. 1981 överlevde han multipla hjärtattacker under en och samma natt. 1988 försökte den då svårt alkoholiserade Brian återförenas med sitt gamla Sweet. Det gick inte, han fick fortsätta turnera på egen hand. Därför kom han till Mariehamn en dag på nittiotalet och genomförde i äkta The Show Must Go On-takter en konsert som vi rockade vilt till. Men som Shakespeare sade så gick beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över och minnet av en stjärna blev istället en påminnelse om hur skört ett liv egentligen är. Han var delvis förlamad efter hjärtattackerna och nervsystemet var till delar sargat till följd av alkohol och för många och för farliga läkemedel. 1997 gav kroppen sist och slutligen upp och Brian tog steget till den andra sidan.

Historien slutar dock inte här. Några av männen i originalet är förvisso döda men fenomenet Sweet fortsätter och gruppen står som bäst i beråd att inleda ännu en World Tour 2013!

The Sweet när det begav sig. Steve Priest, Brian Connolly, Andy Scott och Mick Tucker gjorde åtminstone min barndom lite rockigare. 

Så här ville jag se Brian Connolly när han en dag stod på scenen i Arkipelag, Mariehamn. Så blev det inte. Han var redan då alltför märkt av ett hårt liv för att det skulle bli riktigt bra.

fredag 8 februari 2013

Moralväktare blev flåbusar

Egentligen borde detta handla om den kommande EU-budgeten som just nu växer fram i Bryssel. Eller om vikten av att på precis alla områden se över landskapet Ålands ekonomi så att utgifterna inte blir större än inkomsterna. Till råga på allt är en asteroid av allt att döma på väg mot vår jord och som om det inte är nog med detta tycks det som sandlådekriget i Ålandsbanken fortsätter.

Därför är det lika bra att ägna sig åt Fröding. I dag är nämligen dagen då han dog 1911 blott femtio år gammal. Gustaf Fröding som var hans namn hann under sin tid på vår jord med betydligt mer än de allra flesta andra. Han drog sig inte för nånting när det gällde det skrivna ordet men undertecknade till skillnad mot dagens troll oblygt sina alster med sitt namn. Han skrev som ingen annan och kryddade sina texter med värmländska. Vill ni glänsa vid middagsbordet i kväll kan ni kalla det för onomatopoetiskt. När Gustaf Fröding skrev var han lycklig, kreativ, skojig och fullständigt oförutsägbar. I det verkliga livet hade han det kämpigare och var från och till intagen på olika vårdinstitutioner. Han söp och han hade diabetes vilket är en ganska skrynklig kombination och förmodligen tvingade det honom att ta upp årorna alldeles för tidigt.

Hur som helst, Det är tankeväckande att i dessa tider av näthat och anonyma påhopp till både höger och vänster minnas Fröding. När det begav sig 1896 gav han ut diktsamlingen ”Stänk och flikar” vari ingick dikten ”En morgondröm” som handlade om mötet mellan man och kvinna. Det borde han aldrig ha gjort ansåg vännerna av ordning och god smak och belade upplagan med kvarstad samt åtalade Fröding för någon form av brott mot just ordning och god smak. Rättsväsendet begrep dock bättre och friade honom efter bara två timmars betänketid.

Det har förvisso gått över etthundratio år sedan detta hände men människorna på jorden har i faktisk mening inte förändrats till det yttre. I sinnet har det dock hänt ofattbart mycket. I dag döljs absolut ingenting och bilderna och texterna som finns att hitta precis överallt är typ miljarder gånger värre än Frödings samhällsomstörtande text. På denna historiskt sett ganska korta tid har mänskligheten alltså gått från att vara stingsliga moralvakter till att bli virtuella och intellektuella flåbusar. Det är en rätt utmanande resa.
Frödings dikt:
Och som knoppen av Ariens ros en vår 
sina skylande blad från pistillerna slår 
inför sol, inför vindar och frön 
låg hon naket och utslaget skön 
och med vittskilda knän och med skälvande sköte 
var den älskades åtrå i möte.
Själ i flamma, blod i dans 
han var hennes, hon var hans 
han blev hon, hon blev han, 
ett och allt och tvenne, 
när hans unga makt av man 
trängde in i henne 
Och så här skrev den tidens recensent, Karl Warburg:
”Här sparas inga ord, ej ens de grövsta [...] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra [...] mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi.”
Sensmoral: Det ska fan vara föregångare.


Han utmanade och lekte med ord och skapade texter som ingen dittills sett maken till. Gustaf Fröding dog endast femtio år ung den åttonde februari 1911 men lämnade efter sig bokstäver som fortfarande är tänkvärda.

torsdag 7 februari 2013

Av längtan till schack

Ni såg väl Skavlan i fredags. På plats var en otrolig kvinna vid namn Judit Polgár. Hon är ungerska och världens främsta kvinnliga schackspelare. Hon har slagit Karpov, Kasparov, Spassky, Smyslov, Topalov, Anand, Ponomariov och många andra världsstjärnor vilket är bragder i stort sett omöjliga att begripa. Hennes spelstil beskrivs som aggressiv. Själv säger hon att spelet ju går ut på att fälla motståndarens kung varför det är klokt att koncentrera sig på just det.

Fast att hon blev en gigant inom schacket var inte bara hennes egen förtjänst. Hennes far bestämde sig i ett tidigt skede i Judits och hennes två systrars liv att göra tjejerna till just schackspelare. Det lyckades. Judit är bäst men syrrorna ligger inte långt efter.

Själv har jag också från tid till annan varit rätt besatt av sporten och vill med jämna mellanrum återuppta spelandet. Fast först måste jag ro lite till.
Judit Polgár är i dag mor till två barn men också världens främsta kvinnliga schackspelare. Hon blev stormästare vid femton års ålder och nådde som bäst en rating på 2.735 poäng!


onsdag 6 februari 2013

Hatten av för samerna

Är man liten gäller det att ha många kompisar. Dels blir man starkare och dels har man skojigare. Två exempel på små regioner med stort självförtroende är Åland med snart nittioettårigt självstyrelse och Sameland som vi hyllar i dag. I dag är det nämligen samernas nationaldag. Den firas sedan 1992 och högtidlighåller minnet av den allra första samiska kongressen som ägde rum denna dag 1917 i Trondheim. Det var för övrigt vid ungefär samma tid som ålänningarna kämpade för en återförening med Sverige. Sedan dess har samerna oförtrutet kämpat för sitt land och sina rättigheter, än så länge dessvärre med mindre framgång än ålänningarna. Därför ska vi på Åland aldrig glömma bort själva grunden för vår självstyrelse. Det finns nämligen de som aldrig fick den.

Samernas nationaldag firas i hela Sameland och den färggranna flaggan hissas överallt. Även på denna blogg! Skulle jag kunna skulle jag också dra en jojk, för de är de värda, samerna.

Det finns det även andra som tycker. År 2010 hyllade till exempel sökmotorn Google samernas nationaldag genom att sätta ett samiskt tema på sin logotype.


Så här ser samernas egen flagga ut, den som skapades 1986. Samerna för en hård kamp för att synas i en värld som tolererar allt färre minoriteter. Deras kamp är därför också Ålands. I dag firar vi samernas egen nationaldag.

Här är samernas egen nationalsång:

tisdag 5 februari 2013

I dag firar vi Runeberg

God morgon. Glöm inte bort att nationalskalden Johan Ludvig Runeberg firas i dag. På Åland är det inget väldigt ståhej men i Finland går man man ur husen. På vissa håll i varje fall. Fast mest känd är väl den gamle skrivaren i dag för att folk äter Runebergsbakelser till hans minne.

Jag har även tidigare berört Runeberg och hans arbeten. Till exempel storyn om Sven Duva. Och om IFK!


Hans allra bästa verk, enligt mig, är såklart Fänrik Ståls sägner!

Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) är sinnebilden för begreppet skenet bedrar. För inte ser han riktigt ut som den kreativa urkraft han de facto var. Undrar vad han hade tyckt om att vi i dag hedrar hans minne genom att äta kakor med sylt på?

Kaka med sylt på som äts till minnet av en skald utöver det vanliga.

måndag 4 februari 2013

Mötet med en stjärna

Ni minns väl sommaren 2005. Det gör jag. Det var den heta sommaren då det svenska friidrottslandslaget förberedde sig inför VM i Helsingfors genom ett träningsläger på Åland. Lägret blev en succé och slutade med guld för Kajsa Bergqvist (höjd) och Carolina Klüft (sjukamp). Jag stod vid höjdhoppsställningen tillsammans med mina söner och tittade på hur Kajsa Bergqvist tränade. Ribban låg på världsrekordhöjd och hon gled lätt över vilket fick mig att satsa pengar för typ enda gången i mitt liv på Pafs nätspel. Jag vann.

Minnesvärt var det också att följa hennes koncentration. Mina pojkar var små och gulliga och vi stod bara meter från höjdhoppsmadrassen. Ändå tittade hon knappt åt vårt håll. Inte för att hon var divig för det är hon inte utan för att all, precis all, koncentration gick åt till fokusering. Det var en läxa att lära sig. Ska man verkligen vara världsklass på något finns det inget annat än fullt fokus.

Året efter, 2006, den 4 februari satte Kajsa sedan nytt världsrekord för damer inomhus. 2,08 i en gala i Arnstad, Tyskland. Det rekordet har ingen ännu tagit från henne.

Att se Kajsa Bergqvist in action på Wiklöf Holding Arena år 2005 var  att beskåda en uppvisning i koncentration och målmedvetenhet. Hon tog guld samma år i VM i Helsingfors. Bilden är från 2006 och Stuttgard.

Även Carolina Klüft deltog i Ålandslägret och for sedan till Helsingfors och hämtade VM-guldet.

söndag 3 februari 2013

Dagen då musiken dog

Den tredje februari är en dag många i världen minns som dagen då musiken dog. Året var nämligen 1959 och ett flygplan störtade nära Clear Lake i Iowa, USA. Ombord fanns tre av den tidens mest haussade musiker: Buddy Holly, Ritchie Valens och J.P. ”The Big Bopper” Richardson. Även piloten Roger Peterson strök med. Det var ett elände utan ljuspunkter och något som skulle prägla både musiken och världen omedelbart efteråt. Fast det tog ända till 1971 innan Don McLean i sin låt American Pie tog upp händelsen och kallade den tredje februari för ”The Day the Music Died”. Lyssna på låten nertill, den är tänkvärd!

Buddy Holly var en av tre musiker som dog denna dag 1959. Denna dag kallas sedan dess ”The Day the Music Died” vilket möjligen var att överdriva en smula. För människor kommer och går men musiken består. För övrigt är Rolling Stone en av de coolaste tidningarna som världen sett.

Denna är ganska lång men klart värd att lyssna på!

lördag 2 februari 2013

Till minne av Robinson

Som öbo är det enkelt att identifiera sig med andra öbor. Fast frågan är om inte skotten Alexander Selkirk tog det hela lite väl långt. Året var 1704 och Selkirk jobbade som matros på en brittisk kapare som befann sig i Stilla havet på uppdrag. Stämningen ombord var låg och missnöjet med än det ena än det andra stort. Selkirk var särskilt lack på kaptenen och krävde till sist att få lämna fartyget. Även andra i besättningen ville göra samma sak. Det gick bra men Selkirk upptäckte när det blev skarpt läge att han var den enda som verkligen steg av... På en öde ö bland Juan Fernández-öarna, fyrahundra sjömil utanför Chiles kust, gick han i land och skulle få många tillfällen att ångra sitt beslut. Där blev han nämligen i fyra år och fyra månader med ingenting annat till sällskap än katter, råttor och getter som rymt från provianterande fartyg. Enda gången han fick besök under dessa år var då ett spanskt fartyg angjorde och istället för att undsätta Selkirk försökte skjuta honom. På den här tiden var engelsmän och spanjorer inte helt kontanta med varandra.

Den 2 februari 1709 kom till sist räddningen i form av ett brittiskt fartyg som var ute på en ny piratexpedition. Selkirk lämnade sin ö, mönstrade på och återvände till sitt Skottland som en rik och berömd man. Fast det hade han inte så stor nytta av. Åren på ön gjorde honom lite kollig, för att prata åländska. Han gifte sig men blev aldrig riktigt återanpassad utan tillbringade sina sista år i en grotta bakom sin fars hus där han försökte lära katter göra konster!

Sensmoralen? Kanske att det inte är bra för någon att isolera sig alldeles för mycket från omvärlden. Åtminstone inte för länge.


Detta hände på riktigt och inspirerade för övrigt författaren Daniel Defoe att skriva världssuccén Robinson Kruse. Ön som Selkirk vistades på heter i dag Robinson Kruseön medan en annan, mindre ö i närheten, fått namnet Alexander Selkirkön.
Alexander Selkirk står i dag staty i sin hemstad i Skottland. Han var förebilden till betydligt mer kända romanfiguren Robinson Kruse.
På den här ön i sydvästra Stilla Havet tillbringade skeppsbrutne skotten Alexander Selkirk fem år och inspirerade till boken Robinson Kruse. Just i dag, fast året 1709, hittades han och fördes tillbaka hem.


fredag 1 februari 2013

Roddare gör det långsamt

Så var då januari till ända och jag kan för första gången på många år se mig själv i spegeln med svettpärlorna droppande från pannan och på riktigt utbrista: ”Bra jobbat, din drasut!”

Det gör jag inte för att jag normalt sett inte jobbar bra, för det gör jag. Fast med sånt som inte direkt kan förknippas med fysisk belastning... I år kan jag räta på mig för att jag också tagit hand om den kropp som man får bara en av. Först en liten bakgrund. Som yngre tränade och tävlade jag som en liten idiot. Det var träning många gånger per vecka och volleymatcher i stort sett varje helg. När sedan karriären tog slut upphörde jag också med i stort sett all fysisk aktivitet med några få undantag. Detta accelererade under de senaste ett och ett halvt åren då jobb helt enkelt gjort det omöjligt att träna. Försiktigt uttryckt märktes detta på både våg och form vid senaste jul.

Men efter det, då blev det ändring! Sedan julhelgen har jag prioriterat träning och märker på bara dessa fem veckor en enorm skillnad. Tydligast talar roddmaskinen, förlåt men nu blir det lite teknik:

Så här var läget den 28 december. På kanten till hjärtfel lyckades jag ta milen på 46,47 och var nöjd som ett födelsedagsbarn. Sedan dess har det ramlat på och i dag...
...den allra första dagen i februari fick jag till 42,57 med smak på snabbare. Sista femhundra gick på två minuter blankt vilket inte är dåligt med tanke på materialet!
Detta skulle inte gått utan pepp från tjejer som Bonnie Tyler. Hon är bra när det blåser motvind. Ha en trevlig helg!

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...