Förtroenden och pengar

Noterar i Ålandstidningen och Nya Åland att frågan om lagtingsledamöternas arvoden väcker viss uppmärksamhet. Hyckleri, förakt, röstfiske, populistiska fadäser och skenhelighet lyder ”analyserna” som är resultatet av ett gammalt hederligt och skickligt upplagt publicistiskt bakhåll. Sådana är inte direkt ovanliga i branschen men sällan lika tydliga som detta. Så här går de till:

1. President Sauli Niinistö gick i början av januari ut med att han sänker sitt arvode. Skälen till det är antagligen många och han fick ägna rätt mycket tid efteråt att förklara sig närmare.

2. Samma dag som detta blev offentligt ställdes några lokala åländska politiker inför den omöjliga frågan ”Är du beredd att sänka din lön?”. I stort sett samtliga inblandade togs med överraskning och svarade det egentligen enda riktiga svaret ”Ja” med vissa förbehåll och nödutgångar. Vad skulle de annars svarat? Ett ”Nej” hade framstått som själlöst och girigt sett mot den stämning som rådde just denna dag i kölvattnet av presidentens utspel. Allt handlar nämligen om tajmingen. (Tyvärr blev jag aldrig tillfrågad.) 

3. Detta blev sedan, helt i linje med den överliggande arkitekturen bakom publicistiska bakhåll, en ledare där Ålandstidningen tycker man borde höja arvodet för att locka större kompetens. Om det kan man tycka vad man vill men det gick tvärtemot vad de tillfrågade politikerna ansåg då de fick den första frågan.

4. Den självklara uppföljningen på den omöjliga frågan i första punkten blev sedan att ta reda hur det egentligen gick med lönesänkningen. Man måste då inte vara kärnfysiker för att begripa att svaret ”Nej, vi väntar lite med det där” lämnar målet öppet för den avgörande straffen.

5. Här kommer bredsidan benämnd hyckleri, förakt, röstfiske, populistiska fadäser och skenhelighet där de från början chanslösa politikerna som svarade i första punkten får sina fiskar varma. Trots att alla inblandade egentligen borde förstått att frågan redan från början var omöjlig att besvara. 

Detta är från början till slut ett publicistiskt bakhåll med ingen vinnare. Politikerna framstår som giriga (vilket inte är sant, åländska politiker ligger långt nere på en nordisk nivå när det handlar om arvoden) och tidningarna framstår som gnälliga och lägger ytterligare bränsle på en brasa som handlar om hur folk framstår i andras ögon. Den biten har jag alltid haft lite svårt med. Det börjar med Jantelagen och det går vidare till lustiga undersökningar om förtroenden av det ena eller andra slaget. Personligen tror jag att invektivspridning som detta bidrar till att just journalister hamnar väldigt långt ner i sådana undersökningar vilket är synd. Skrået är viktigt och därmed värt en bättre placering. God journalistik är något som världen behöver mer, inte mindre av och är också något som allt fler efterlyser.

Och nej, jag tycker inte lagtingsarvodet är för högt. Jag lyfter exakt 3.814,92 euro före skatt plus en kommunikationsersättning (skattepliktig) på 120 euro per månad. Jag tycker inte heller det är för lågt utan faktiskt väl avvägt för ett uppdrag som i sista ändan för med sig stort ansvar och många möjligheter att vara med och bygga ett bättre samhälle där viljan att leta rätt är starkare än längtan att söka fel.

Måste också till sist tillägga (jag är ju politiker) att vi mycket väl kan hamna i en situation där belöningssystem måste ses över. Inte bara för politiker utan för precis alla. Ska det göras behöver det emellertid ske med en god analys som grund. Det är ju till exempel inte särskilt bra för den tillväxt de flesta vill ha om man sparar in på alltför mycket. Folk måste få ha lite roligt också på sin väg mot slutet!

Sedan urminnes tider har folk ägnat stor möda åt att med alla till buds stående medel överlista sina motståndare. Förr med vapen, i dag med pennor vilket på precis alla sätt är att föredra. Fast dramaturgin är ofta identisk.

Den här undersökningen sätter bryderi i skallen på alla som i dag jobbar med media. Liksom i politiken är förtroende ett nyckelord som i sista ändan betyder intäkter i en eller annan form. Därför är det en tuff utmaning att bryta den trenden.