Ärkebiskop Elia till lagtinget

Det finns möten som lämnar spår, tydligare än en notering i kalendern. Ett av dem ägde rum i dag när ärkebiskop Elia av Helsingfors och hela Finland kom till Ålands lagting tillsammans med kyrkoherde Ioannis Lampropoulos och protodiakon Andreas Salminen.

En ärkebiskop bär alltid ett särskilt lugn med sig och fader Elia har det och mer, en närvaro som förenar lärarens tålamod med prästens stilla humor. Han talar svenska, har varit kyrkoherde i Vasa, studerat i New York och bär på ett hjärta som klappar för samtal snarare än strid. Vi talade om likheterna mellan parlament och församlingar, om hur båda är folkets hus, där alla ska vara välkomna, där röster ska mötas och olikheter få plats. Om hur framtiden byggs genom öppna dörrar, inte stängda grindar.

Ärkebiskop Elia har under sitt år som kyrkans högsta ledare visat prov på såväl folklig närvaro som ledarmässig beslutsamhet: “Nu är det tid att bygga broar och försöka hitta varandra och få en enhetlig kyrka i framtiden. Det tror jag väldigt starkt på.” Det är lätt att hålla med.

Efter vårt möte gick vi tillsammans till Ukrainaplatsen, där den dagliga demonstrationen till stöd för det fria Ukraina pågår. Fyra män från olika håll; en talman, en ärkebiskop, en kyrkoherde och en diakon; sida vid sida för att påminna oss själva och andra om vikten av att stå på rätt sida av historien. Vi låter oss höras för fred i världen, det enda hållbara i det långa loppet. Ärkebiskopen kom nyligen hem efter en vistelse i Ukraina som han beskrev inför alla deltagare i dagens demonstration. 

I kväll, fredag klockan 18.00, leder ärkebiskop Elia en ekumenisk gudstjänst i St Görans kyrka, Mariehamn, tillsammans med anställda och kör från den ortodoxa församlingen i Åbo, som även omfattar Åland. En vacker symbol för det vi talade om: hur olika traditioner kan mötas i samma ton, under samma himmel. På Åland möts de ortodoxa regelbundet i Margarethagården. Imorgon lördag klockan 10 är ärkebiskop Elia tillbaka i kyrkan. 

Ärkebiskop Elia konverterade till ortodoxin 1993 efter ett liv som lärare. Kanske är det därför hans teologi känns så jordnära. När han talar om sekulariseringens utmaningar gör han det utan domedagsröst: “Vi måste visa utåt vad vi är, och genom våra handlingar visa att vi är kristna. Och det kristna budskapet är kärlek.”

Tack, Ers Eminens, för ett samtal som gav både eftertanke och tröst. Åland, Finland och alla andra mår bra av människor som påminner oss om att tro och demokrati i grunden handlar om samma sak, tillit till varandra. Havet lär oss att horisonter inte är gränser, de är inbjudningar. Och dagens möte var just det: en inbjudan att se längre, tänka större och göra gott där vi står.