Det första besökare till Veuve Clicquots huvudkontor och tjugofyra kilometer långa champagnetunnlar i franska Reims ser, är en gul skylt som det står Åland på. Det är bara början, nere i de svindlande katakomberna finns mer som för Reims närmare fredens öar. Häng med på en tur!
Skylten är ett bevis på att världen är mindre än man tror och att Åland syns långt, långt bortom de granitklippor som definierar oss. Skylten är beviset på partnerskapet mellan oändlig rikedom och lyx, å ena sidan, och den åländska historien med alla dess abrovinker, å andra sidan. Den är också ett prov på att ambition gör skillnad och att ytterligheter dras till varandra. I Reims möter vildsvinsjakt profeterna och kasinot bor granne med Gud.
Reims i Frankrike är en plats som bär på en overklig tyngd av historia, ungefär som Åland. Här, drygt tio mil från Paris, bland gotiska spiror och klingande kyrkklockor i den väldiga Notre Dame de Reims, kröntes de franska kungarna i tusen år. Här försonades Frankrike och Tyskland efter krigets fasor. Och här, djupt under jord, vilar världens mest berömda bubblor, champagnen.
Inte så konstigt att vi, vid ingången till katedralen stöter på typ världens enda leende helgon, Le Sourire de Reims eller den leende ängeln, symbolen för återuppståndelse, hopp och fred.
Reims är en i grunden bildningens och livsnjutningens huvudstad. Här går de stora champagnehusen hand i hand med universitetet, mot framtiden, tillsammans med Åland.
I gångarna under Veuve Clicquot hittar vi världens äldsta exemplar av drickbar champagne, bakom låsta gallergrindar, konstnärligt upplyst. Flaskan kommer från Åland och vårt världsberömda champagnevrak. Den halvannan timme långa sightseeingen i underjorden avslutas med just denna syn vilket känns logiskt: det bästa till sist!
Denna oväntade romans mellan Åland och huset Clicquot, en del av lyxkonglomeratet LVMH, började 2010 när dykare utanför Föglö gjorde fyndet som skrev in Åland i historien: världens äldsta bevarade champagne, flaskor från just Veuve Clicquot, som vilat i ett skeppsvrak i nästan 200 år. Flaskorna var antagligen, men inte säkert, på väg till ryssarna i Skarpans, där Östersjöns största fästning Bomarsund var in the making. Där finns den första historiska parallellen mellan huset Clicquot och Åland. Står stjärnorna rätt i framtiden kan det bli fler.
När korkarna försiktigt drogs ur flaskorna som hittats på havets botten och bubblorna visade sig livskraftiga, vaknade också en nyfikenhet; vad gör egentligen tid, hav och mörker med den ädlaste av drycker? Kan havet som omger Fredens öar tjäna som lager för champagne, på samma sätt som tunnlarna i Reims?
Ur det föddes ett experiment lika djärvt som poetiskt: Cellar in the Sea, där flaskor från Reims skickades, igen, till Ålands hav för att åldras under samma förhållanden som sina förfäder, under något mer kontrollerade former. I dag vilar de på botten i Saltviks skärgård, i samarbete med Silverskär, där havet och tiden långsamt skriver ett nytt kapitel i champagnens historia; och i Ålands.
Det är något vackert i detta. Att flaskor som en gång seglade ut från Frankrike på väg mot världen, fann sitt slut och sin början i vårt åländska hav. Att Veuve Clicquot, en symbol för fransk elegans och innovation, för jämställdhet och djärva affärer, nu delar sitt arv med en liten ögrupp som är känd för just detsamma: envishet, hantverk och internationell räckvidd.
Reims och Åland kunde vara varandras motsatser. Men vid en noggrannare granskning ser vi samma kärna: tradition som möter framtid, historia som blir till hopp, och stolthet som vågar se utåt. I Reims blev krig till fred och Åland är demilitariserat sedan etthundrasjuttio år tillbaka. Vi är båda resultatet av globalism snarare än inbundenhet, av mångfald snarare än enfald.
Reims är också, likt Åland, fyllt av historia och starka berättelser. Gravar som vittnar om krigets skändligheter, gatukonst som sätter guldkant på framtiden och såklart det urfranska kök som fått så många gourmander världen över att hissa vitt flagg. Ja, jag är en av dem.
Så nästa gång du ser en flaska Veuve Clicquot, tänk på att en del av dess själ faktiskt ligger i våra egna vatten. Och tänk på den där gula skylten i Reims; den som pekar mot Åland och viskar: världen vet att och var vi finns.
För det gör den. Och det, kära vänner, är något att glädjas över.
Liksom tryggheten i att resa med familjen, uppleva tillsammans, prata, skratta och förundras. Ni är bara bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar