Globalt besök i lagtinget

Fredens öar möter världen och då är det tydligt att historien andas långsamt och allt man behöver göra är att lyssna. När havet ligger stilla och ljuset över hamnen och Pommern tycks minnas något vi glömt, då känns Åland inte som en plats utan som en idé. En tanke som fått fäste i klippor och människor, i språk och segel, i det envisa hoppet om att fred kan vara mer än ett avbrott mellan krig.

Landskapet Åland har idag besökts av fem ambassadörer, Wang Tongqing (Kina), Belén Sapag Muñoz de la Peña (Chile), Enrique Rojo-Stein (Mexiko), Frederico Cerveira Baião do Nascimento (Portugal) och Karel Willem A. Tousseyn (Belgien).

Resultatet blir ett spänstigt samtal om stort och smått och allt däremellan. I sådana lägen är det med stor stolthet jag berättar att åländska rederier gör affärer med kinesiska varv, att Chile och Mexico kanske ligger långt borta men följs noga av åländska sjöfartsintresserade och många andra, att de portugisiska öarna Azorerna och Madeira hör till samma familj som Åland inom ramen för CARLE och att Belgiens vardag är vår.

Tillsammans vandrade vi genom den åländska berättelsen, från Ålands landskapsregering och Mariehamns stad till grit:lab, Visit Åland, Ålands fredsinstitut och Ålands sjöfartsmuseum för att nämna några. Dagen slutade vid Nautical, där Pommern låg förtöjd utanför fönstren som en vilande tanke. Hennes stålskrov, täckt av årtionden av salt och vind, bär vittnesmål om modet att en gång våga lämna tryggheten bakom sig för att söka lyckan där ute. Det är Åland för mig, ambition och vilja att ta för sig av livet.

I mitt middagstal påminde jag om att Pommern inte bara är ett fartyg, det är en spegel av Åland självt, ett litet samhälle med vid horisont, förankrat i fred och alltid öppet mot världen. Pommern seglade mellan Europa och Australien, mellan nord och syd, långt innan internet och globalisering, och visade att även det lilla kan röra vid det stora.

Peace is not an absence of tension, it is the presence of trust. Soft diplomacy is not weakness, it is the strength to listen and to learn. The best preparedness in uncertain times is to know our neighbours and to care enough to stay curious about them.
Fred är inte frånvaron av spänning, det är närvaron av tillit. Mjuk diplomati är ingen svaghet, det är styrka att lyssna och lära. Den bästa beredskapen i osäkra tider är att känna sina grannar och bry sig tillräckligt för att förbli nyfiken på dem.

Jag talade om hur Åland föddes ur ord och överenskommelser, inte vapen. När Nationernas Förbund för drygt hundra år sedan fick uppdraget att lösa den så kallade Ålandsfrågan, stod Europa på randen till ännu ett sammanbrott. I Genève valde man samarbete framför konfrontation, lag framför våld. Ur det valet föddes vår självstyrelse, inte som ett undantag, utan som ett löfte till världen. En försäkran och ett avtal som fortfarande hålls.

In the presence of Pommern, under the same sky that carried our ancestors’ sails, let us remember that peace is not a gift of history, it is a task of every generation.

I närvaron av Pommern, under samma himmel som såg våra förfäders segel, låt oss minnas att fred inte är en gåva från historien, den är varje generations uppgift.

Det är detta som gör Åland unikt. Vi har lärt oss att identitet inte är en mur utan en bro. Att styrka kan ta formen av eftertanke. Att rättvisa inte alltid behöver mäta sig i decibel, utan i förmågan att hålla fast vid samtalet även när världen ropar, ibland skriker.

Under det gångna året har vi haft glädjen att ta emot rekordmånga representanter från vår omvärld i form av ambassadörer och diplomater, vid sidan av andra statsbesök och ministerbesök och what not.

Tillsammans representerar dessa nationer ungefär hälften av jordens befolkning. Det kan tyckas vara en siffra bland andra men för mig är det ett tecken på något större: att Ålands självstyrelse fortfarande väcker nyfikenhet och fungerar som en ledstjärna och inspirationskälla för dem som söker vägar ur konflikt och oförståelse.

Fredens öar är inte en metafor. De är ett uppdrag. En påminnelse om att stillhet inte betyder passivitet. Det är beredskap att stå kvar när stormarna tilltar och kräver samtal, tålamod och den sorts diplomati som inte behöver mikrofoner, bara människor.

Ett varmt tack till mina medvärdar, biträdande lagtingsdirektör Julia, vicetalman Pernilla samt ledamöterna Jessy, Wille och Christian, för skärpa, närvaro och det slags diskreta professionalism som gör en dag som denna möjlig. När kvällen sänkte sig över hamnen, när ljuset förvandlar havet till glas och Pommern ligger mörk mot horisonten, hörs inga stora ord. Bara röster på olika språk som sakta glider in i varandra.

Och jag tänker: kanske är det så här fred låter, inte som ett eko från historien, utan som en viskning mellan människor som bestämt sig för att förstå.

Med dessa ord loggar jag ut och önskar alla en riktigt fin helg, fast den tycks bli lite blåsig!