Indien besöker Åland

Världens största land, Indien, och Åland; vad kan vi rimligen ha gemensamt? Rätt mycket visar det sig!

Idag har Ålands lagting och Ålands landskapsregering haft äran att välkomna Indiens ambassadör i Finland, India in Finland, Hemant H Kotalwar, och hans hustru Seema Kotalwar. Detta resulterade i inte bara ett utan många möten med talrika beröringspunkter kring fred, självbestämmande, utveckling och framtidstro.

Dagen började med en slags formella överläggningar i Ålands lagting där ambassadören med hustru diskuterade gemensamma angelägenheter och utmaningar tillsammans med undertecknad, biträdande lagtingsdirektören Julia Lindholm, lantrådet Katrin Sjögren och förvaltningschefen John Eriksson. Dessa samtal handlar mest om att lägga fram aktuella frågor och olika möjligheter på axeln Åland-Indien. Idag handlade det till exempel om hur vi på Åland kan utgöra ett gott exempel för Indiens utbildningssektor eller vad vi kan göra för att locka fler indiska världsresenärer till vårt landskap. Självklart pratade vi också om Ålands särställning i världen, vår självstyrelse och vår unika roll som fredsöar.

Därefter fortsatte ambassadören till bland annat Ålands fredsinstitut, där diskussionerna handlade om hur fredsarbete kan bedrivas i en tid då världen åter präglas av krig. På Statens ämbetsverk och hos landshövding Marine Holm-Johansson fick de en fördjupning i samspelet mellan stat, självstyrelse och lokalt ansvarstagande.

Till alla som ställer sig till förfogande på detta vis säger jag tack, på hela Ålands vägnar.

På kvällen samlades vi sedan till middag på Björnhofvda gård, en miljö som inte kan vara mer passande för vänskapliga samtal om skillnader och likheter mellan Indien och Åland.
Indien är en kontinent med snart en och en halv miljard människor. Åland är ett örike med trettioentusen invånare. Indien har Himalaya och monsun, vi har Orrdalsklint, skärgård och, på en bra dag, sol som får oss att glömma vinden. Ändå förenas vi i insikten att oavsett om man styr ett kryssningsfartyg eller ror en liten båt, behövs det riktning, mod, energi och uthållighet för att navigera.

Och mitt i allt detta har vi den gemensamma erfarenheten av att frihet aldrig är självklar. Indien vann sin självständighet med en icke-våldsrörelse som förändrade världen. Åland säkrade sin autonomi med förhandlingar och penndrag i Nationernas förbund 1921. Olika vägar, samma mål: rätten att själva forma vår framtid.

Samma rätt som vi idag helhjärtat menar att också Ukraina måste få försvara och utöva. Åland står, som en liten men tydlig röst, vid Ukrainas sida, för att de, liksom vi och Indien, ska ha rätten att avgöra sin egen framtid.

Jag vill rikta ett särskilt varmt tack till mina medvärdar vid kvällens middag – Anders Ekström, Marcus Måtar, Mika Nordberg och min hustru Helena. Tillsammans skapar vi Team Åland där möjligheterna att utveckla alltid vinner. Det är just i sådana här sammanhang vi påminns om att diplomati inte bara är stora ord i internationella korridorer, det kan lika gärna vara en middag i Eckerö, ett samtal över kaffe eller en promenad vid havet. Det är i möten mellan människor som förståelse och vänskap föds.

När jag nu summerar detta besök gör jag det i förvissning om att det finns mycket Indien och Åland kan göra tillsammans; i utbildning, digital utveckling, hållbar energi och maritima samarbeten.

Och med dessa ord vill jag önska er alla en riktigt trevlig helg och påminna om att världen alltid blir lite bättre när vi väljer samarbete framför konflikt, nyfikenhet framför rädsla och fred framför våld.