Efter ett par intensiva dagar i det nordiska samarbetets tecken i Stockholm känns det på sin plats att försöka samla intrycken. Under talman Andreas Norléns välkomnande och omfamnande värdskap har Nordiska rådet samlats för att diskutera framtiden och känslan är tydlig: det nordiska samarbetet står granitstarkt.
En av mötets höjdpunkter var Villa Bonnier, där talman Norlén tog emot oss med sin sedvanliga värme. I salarna samsas Nils Dardels målningar med väggmålningar av Isaac Grünewald, persiska mattor som man nästan inte vågar gå på, 4.000 år gammalt kinesiskt porslin och bokväggar fyllda av förstautgåvor. En plats där historia, kultur och nordisk själ möts och där det var lätt att låta tankarna vandra.
För Åland finns det mycket att glädjas åt. Intresset för demilitariseringen, neutraliseringen och den åländska fredslösningen från 1921 är stort bland våra nordiska vänner. Att delta i dessa samtal betyder att vi är ett subjekt, inte ett objekt. Vi är med i diskussionen, inte föremål för den. Trots att Åland är litet till ytan, är vårt bidrag till den nordiska gemenskapen betydande.
Det var också roligt att se lantrådet Katrin Sjögren ta plats i plenisalen tillsammans med de nordiska statsministrarna och tala om läget i landskapet där hon bland mycket annat lnämnde den åländska vindkraften vilket sköter 70 procent av vårt energibehov och där våra kunskapet är ledande i Norden. Detta ämne väcker stor nyfikenhet. I både Finland och Sverige är behovet av grön energi enormt, och det Åland gör väcker respekt. För detta handlar inte bara om klimatet, utan också om friheten, friheten från fossil energi, och friheten från de krafter som vill underminera vår demokrati.
Det råder en total enighet om stöd till Ukraina. Vi är överens om att varje spricka i vår gemenskap gläder Moskva. Enade står vi starka, splittrade är vi lätta att hantera. Det gäller för Norden, men också för hela Europa.
Under dessa dagar fick vi dessutom höra både kung Carl XVI Gustaf och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tala om nordisk styrka och vårt historiska inflytande. Von der Leyen lyfte särskilt fram Ålands strategiska läge i sitt tal till de nordiska parlamentarikerna, en påminnelse om att vårt ö-samhälle har en betydelse långt större än vår storlek antyder. Därför är det också av vikt att vi är med där samtalen förs. Som till exempel över lunch tillsammans med kungen och drottning Silvia.
Programmet fortsätter idag med utrikes- och försvarsministrarnas inlägg, och med tal av Polens talman Szymon Hołownia, som leder sitt land i en tid av splittring men med en tydlig vilja att fördjupa banden till den nordiska familjen.
När vi småningom lämnar Stockholm gör vi det med vetskapen att Finland och Åland tillsammans står värdar för nästa års rådsmöte i Helsingfors. Det är både ett ansvar och en möjlighet att visa vad nordisk samhörighet betyder i praktiken, från vårt perspektiv.
Och till sist: en särskild gratulation till Färöarna, som går från klarhet till klarhet. Deras handbolls- och fotbollslag erövrar världen, och under gårdagens nordiska prisutdelning tog våra färöiska vänner hem både film- och litteraturpriset. Nästa år hoppas jag att Åland står där på scenen, för vår tur kommer, när vi tror på den.








Inga kommentarer:
Skicka en kommentar