Det finns människor som förändrar inte bara sin samtid, utan också riktningen för dem som följer efter. Viveka Eriksson är en sådan ledare och föregångare. Under sina år i Ålands lagting, från 1995 till 2019, stod hon oftast i första ledet när de riktigt stora frågorna skulle hanteras. Det gällde till exempel vårt inträde i EU med alla de krav och anpassningar som följde, och det gällde finanskrisen då Åland över en natt förlorade trettio procent av sina inkomster. Båda de händelserna hade och har enorma konsekvenser för självstyrelsen och våra möjligheter att utveckla den. Vår självstyrelse står bara stark när vi förmår att bära oss själva. Därför måste vi alltid se till att ha ekonomiska reserver nog för att klara det oförutsedda.
Som talman och som lantråd ledde Viveka Eriksson Åland genom både vardag och kris, alltid med den fasta övertygelsen att självstyrelsen, språket och människorna måste stå i centrum. Efter att hon lämnade politiken 2019 har hon engagerat sig i till exempel Folkhälsan på Ålands fastighetsbolag och det byggprojekt som snart ska inledas i stadens centrum.
Viveka visade att styrka i politiken kan förenas med lyhördhet, att principer kan bäras med värme och att samarbete alltid för oss längre än motsättningar. Det är därför hon i dag framstår som en förebild för alla som tror på ett öppet, jämställt och framtidsomfamnande samhälle.
Över kaffekoppen talade vi om det som varit och om det som väntar. Kanske är det just där som politikens och samhällsbyggets kärna finns: i samtalet mellan generationer, i länken mellan historia och framtid.Ålands självstyrelse byggs inte av enskilda beslut, utan av människor som vågar ta ansvar. Viveka Eriksson är en av dem. Vår kaffestund avslutade vi med en rundtur i kansliet och ett besök på fjärde våningen där ”Ålands okrönta drottning” Fanny Sundström hänger. Viveka tycker inte riktigt att det går att jämföra dem båda, ”Fanny var ju ensam, det var inte jag”, men från mitt perspektiv tycker jag de båda har gjort ett jättejobb i arbetet med att göra Åland mer jämställt. Det arbetet är långt ifrån klart, av lagtingets trettio ledamöter är bara sju kvinnor och det återspeglar inte riktigt samhället.
Tack för besöket Viveka och tack för allt du gjort, det du gör och det du tänker fortsätta arbeta med. Ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar