lördag 31 mars 2012

När elefanterna dansar...

Är man liten är det extra viktig att vara snabb. För när elefanterna dansar är det lätt att bli nertryckt. Så känns det ungefär efter att ha läst Världsnaturfondens (WWF) senaste redogörelse över hotade fiskarter. Där har tidigare ål, lax, torsk och några till funnits med.
Här är den senaste listan över fiskarter som ska, kan, bör, borde inte ätas, enligt WWF.
Siken är en fantastisk matfisk och viktig för många åländska fiskare. Både husbehovs- och yrkesfiskare.
I den senaste rapporten finns även sik på listan vilket kan ställa till det rejält för de få kvarvarande yrkesfiskarna på Åland. Det är bedrövligt och känns lite som Birdlifes kampanjer mot vårjakten. Jag tycker det borde vara självklart för hela världsgemenskapen att regioner och områden fick hantera sådana saker efter eget tycke. Det blir alltid fel om elefanterna ska få bestämma allt.

Men Åland är inte allena i kampen mot galenskapen. Vasabladet är på tårna! Nu måste nog vi på Åland också bli det.

fredag 30 mars 2012

156 år av fred i dag!

Om man googlar på demilitarisering får man 158.000 träffar. Googlar man på krig blir resultatet 21 miljoner. Det handlar kanske inte om en väldigt vetenskaplig utvärdering men det säger ändå rätt mycket om var fokus ligger. Folk bråkar mer än de älskar. Och de gör det mot bättre vetande. På Åland gör vi tvärtom!

I dag är det etthundrafemtiosex år sedan Krimkriget avslutades och den överenskommelse som gjorde Åland vapenfritt undertecknades i Paris. Året var 1856 och det skulle dröja ytterligare drygt trettio år innan Eiffeltornet uppfördes. Ålands demilitarisering är alltså äldre än världens kanske mest berömda byggnadsverk. Ändå får man medge att Eiffeltornet möjligen nått en bredare massa. Saker når ibland längre än idéer.

Ålands demilitarisering som i dag fyller 156 år är äldre än Eiffeltornet i Paris. I just den staden undertecknades dokumentet som gjorde Åland fritt från militär.

Året 1856 var på inget sätt händelselöst. Det var som i år, ett skottår, ett sommar-OS år. Fast några olympiska spel skulle ännu inte ordnas förrän 1896 i Aten, Grekland. Sveriges kronprins Karl (XV) blev vicekung av Norge. Unionen höll fortfarande samman, de två länderna upplöstes 1905, när vi ändå snackar historia. Och nog är det rätt coolt att Åland som vapenfri zon går tillbaka till tiden före Eiffeltornet, OS och upplösningen av den svensknorska unionen.

Allt är inte enkelt att begripa. Just detta år 1856 gör man det inte längre brottsligt att begå självmord i Sverige vilket en vän av ordning möjligen kan tycka är ganska semantiskt. För hur straffar man den brottslingen? Nåväl. Det var inte det vi skulle diskutera i dag.
Så här kunde Bomarsunds fästning sett ut om fransmännen och britterna inte kommit till undsättning med de stora kanonerna. 1854 jämnades området med marken och ryssarna skickades hem med enkel biljett.

Tack vare det grymma Krimkriget, en våldsam uppgörelse mellan Ryssland, Storbritannien och Frankrike kan Åland i dag kalla sig Fredens öar. Med hjälp av en ursinnig och militärtaktiskt närmast hundraprocentig offensiv av tolvtusen franska soldater och en brittisk-fransk flotta mot tvåtusen ryska soldater som bokstavligen jämnades med marken är Åland i dag demilitariserat. Det är ett skick som inte är oomstritt, vilket skick som nu är det?

En chimär, säger ”förståsigpåarna” där de djupt veckar sina pannor och låter vemodet, sorgen och krismedvetenheten svepa över alla som orkar lyssna. Jag tycker demilitariseringen som idé utgör en fantastisk plattform. Tack vare vapenfriheten kan vi på Åland på riktigt definiera oss som krigsmotståndare. Här behövs inget missilförsvar, ingen armé, ingen flotta och inga militärstrategiska planer. Av det enkla skälet att vi tror på människans egen förmåga att lösa konflikter utan våld.

Kalla det naivt. Jag kallar det förtröstansfullt och hedervärt.
Kalla det löjligt. Jag säger nödvändigt, humanistiskt och framåtinriktat.
Kalla det en illusion. Jag påstår motsatsen och ska så länge jag går och står hävda att fred alltid och hela tiden är bättre än krig. Trots att Google antyder annorlunda.

Flaggan i topp. När finns det skäl att fira om inte en dag som denna. Den 30 mars är just den dag då Åland blev ett demilitariserat område.
Skulle jag ha en flaggstång skulle jag i dag med rak rygg gå ut, hissa flaggan, buga knappt skönjbart och låta min hälsning till världen svepa vidare. Ni har fel och vi har rätt, skulle jag säga.

Ha en fin fredag och en skön helg.

torsdag 29 mars 2012

Ny affärsidé: Designer Chickens!

Om jag bodde på landet och hade tillgång till en gammal ladugård eller liknande...
Om jag vore en bättre affärsman än vad jag är...
Om jag vore van att hantera djur, marknadsföring och försäljning...

Då skulle jag antagligen börja föda upp någon form av ”Designer Chickens”. En av världens just nu coolaste och mest lokalt anpassade affärsidéer. Det handlar alltså om att erbjuda de snyggaste och mest välsmakande fåglarna i en snygg förpackning och är en av många trender som just nu skänker innehåll till begreppet äta lokalt och tänka globalt. Broilers är för pöbeln, Designer Chickens är för The Lucky Few!

Finast av dem alla är kanske Poulet de Bresse som kan tinga ett kilopris på femton euro. I Frankrike föds det upp 1,2 miljoner sådana fåglar per år men bara några få korsar landets gränser. Fransmännen vill själva ha dem!

Varumärket Poulet de Bresse gör att denna höna kan säljas för femton euro per kilo! Tänk en Ålandsflagga och en specialuppfödd åländsk broiler.
Det råder inget tvivel om vilken tupp det är som bestämmer på denna gödselstack!
Det finns såklart grader även på denna lyx. Och snäppet under Poulet de Bresse finns många andra specialuppfödda fåglar som tingar extremt höga priser bland medvetna konsumenter. I Storbritannien just nu är folk beredda att betala 30 pund (36 euro) för en höna/tupp som levt livets glada dagar innan slakt. Det är antagligen en effekt av slow food-rörelsen och det faktum att allt fler människor är medvetna om sin konsumtion. Hellre betala mer för något gott och nyttigt än mindre för kolhydrater och oljigt skräp.

Designer chickens handlar inte bara om utseendet. Det är lika mycket ett sätt att definiera hur vi vill vara. Och det är långt ifrån säkert att massproduktion egentligen är framtiden. Det kan vara precis tvärtom. Att de små serierna vinner i längden.

Jag är en snygg chicken i lyxförpackning!
Inte bara ståtlig. Även en läckerhet i grytan!

Och så här bygger man en fin bur!

onsdag 28 mars 2012

Sossar vill sälja Kobba klintar?

Stadsfullmäktigekväll i går. Check. Ånyo överraskad av de så kallade socialdemokraterna som sitter med i vår lilla församling. Check.

Men först en kort bakgrund. Mariehamns stad sitter lite pyrt till på den ekonomiska fronten.  De beslutsfattare som stått vid rodret de senaste decennierna har haft hål i de fickor där pengarna legat. Det ska vi som nu sitter där reda ut så våra barn slipper betala lånen den dag de blir stora – barnen alltså.

Sosseidé: Sälj Kobba klintar!
Röd oreda. Först kommer en socialdemokrat med idén att Kobba klintar ska säljas.  Sedan frågar en partikamrat om detta verkligen kan stämma... Vi andra sitter tysta och undrande med förvåningens finger i häpnadens mun.
För att få balans i ekonomin har stadens fullmäktige bestämt sig för att sälja några av stadens fastigheter, sådana som i dag inte behövs för stadens egen verksamhet. Det är både rimligt och nödvändigt, pengarna som kommer in ska sedan användas för att korta av de befintliga lånen som är alldeles för höga. I det sammanhanget har Kobba klintar aldrig nämnts innan vännen, stadsstyrelseledamoten och sossen Karl-Johan Fogelström, en annars enastående människa och regeringskollega i lagtinget, skriver att Kobba klintar ska säljas. Detta inlägg kommer såklart ganska överraskande för alla andra, eftersom frågan aldrig varit på tal.

Och som grädde på det så kallade moset ställde Kalles partikollega en fråga om detta stämmer vid gårdagens fullmäktige! Hon möts av svaret nej. Försöker förtvivlat förstå den röda logiken men misslyckas hela tiden. Måste försöka ännu hårdare.

Nej till vänstertrafik
Det vore alldeles för besvärligt för Åland att som enda region i Norden gå över till vänstertrafik.
Sist och slutligen vill jag bara tillägga att jag bestämt motsätter mig införandet av vänstertrafik på Åland. Dels sitter rattarna på dagens bilar på fel sida och dels blir det oerhört komplicerat när vi får hit turister eller själva åker på bilsemester. Tänk bara villervallan ombord på färjorna! (Undrar nu hur länge det tar innan någon ställer frågan hur långt ärendet kring vänstertrafik på Åland avancerat...)

tisdag 27 mars 2012

Bild- och modespecial

Mitt uppdrag som ordförande i International Island Games Association går i det stora hela på att leda en styrelse som leder de så kallade öspelen! De medlemmar som finns i den så kallade Exekutivkommittén är samtliga experter inom sina områden men med en viktig gemensam jämförelse. De tror på idrotten som förebild och de tror på en värld utan gränser. Här kommer några spridda bilder från ett Gotland som under några dagar bjöd på sina absolut bästa sidor!

Och vill man hellre ha ljud finns det här. En intervju med undertecknad och Owe Järlö!

På innebandy. ViceordförandeJames Johnston,  bankmannen Jerry Whitsey och ordförande för Gotlands idrottsförbund Barbro Wettersten (som liksom kronprinsessan Victoria bär det åländska halsbandet Guldviva vilket tyvärr inte syns på bilden!)
Mitt i allt kom svenska våffeldagen emot varpå jag fixade våfflor åt hela gänget,
Detta kanske inte syns men jag vann bowlingen! Det har aldrig hänt förut. Därför är det av vikt att denna bild bevaras för framtiden. Av vikt.
Gotlänningarna byggde om gamla militärbaracker till huvudkontor för hela ön.
Gotland tar sin idrott på stort allvar. Det gillar jag!
I det nya kommunhuset är mötesrummen uppkallade efter grannöarna i Östersjön. Här är Åland och ett sk modelejon.  Tröja: rosa. Kavaj: grå. Skjorta: vit. Hårfärg: mörk. Jeans: blå. Skor: Bruna.
Probably The Best Committee in the World. Öspelens Exekutivkommitté (styrelse)  förstärkt med gotländskt idrottsfolk. 
Solbergabadet. Fortfarande snyggt, men äldre än någonsin. Det fyller 50 år nästa år.
Kneippbyn. Här kommer unga ålänningar att trivas 2017!
Tur detta hus inte byggdes på Åland. Då hade byggreglerna stoppat projektet. Men i Kneippbyn går det bra. Här används det som stuga!
Man tog ju några turer i vattenrutschen också. Not.
Och dra mig baklänges på en liten vagn men på Gotland såg jag årets första blåsippa!
Bankirerna John och Jerry framför världens längsta buss. Den saknar både front och bak!

måndag 26 mars 2012

Hem till Åland

Det bästa med att resa är hemfärden har jag alltid tyckt. Och aldrig stämmer det lika bra som på våren. Isen på Slemmern är borta och dofterna från knopparna som brister är påtagliga och på riktigt. Denna vecka ska nog också båten sjösättas och trädgården vårfixas. Och så ska det såklart arbetas också! Men först ska Air Åland göra sitt jobb!

I dag är det talmanskonferens och plenum i borgen. Inga riktigt väldiga frågor väntar men många intressanta möten stundar inför det som så småningom ska mynna ut i en spar- eller omställningsbudget. Det blir inte lätt men det är nödvändigt. Åland är heller inte ensamt om att vara drabbat. Krisens spår drar över hela världen och lämnar ingen orörd. Frågan är bara hur samhällena hanterar de möjligheter som följer med varje stålbad. Det ska vi fortsätta arbeta med denna vecka. Ha nu en bra måndag, en ännu bättre tisdag och så vidare. Ses säkert framöver!

söndag 25 mars 2012

Full fart i sandlådan

Någon vid namn ”Anonym” skrev följande på denna blogg i går:

JP, i dagens ÅT återges ytterst kortfattat nyhet om förestående styrelseförändring i ÅAB. En stor nyhet. Du som jobbade o minns det som hände 2003, vore kul helgläsning om dina minnen för nästan 10 år sedan... Annars god helg!”

Hej och tack, försökte också läsa in mig på ärendet men får medge att rapporteringen hittills varit ganska torftig. Kolla här och här. Det är förvisso spännande nyheter som det rapporteras om där hemma.

Eller spännande och spännande. I sista änden är det som vanligt män med upplevd makt som strider om egendom. Exakt hur viktigt det sist och slutligen är för livet som under tiden pågår, vet jag inte. Förmodligen inte så hemskt väsentlig. Men om man skulle drista sig till en åsikt tycker jag man ska ta steget fullt ut och sätta den gamle hövdingen högst på stacken – som ordförande. Om inte för annat vore det rätt mycket humor i det. För det som hände för snart tio år sedan har ingen av de inblandade glömt. Och en hämnd serveras som bekant bäst kall.

I övrigt är det också precis som det alltid varit att en bild säger mer än tusen ord...
Kampen om vem som ska bestämma i styrelserummet går vidare.
Och med det drar jag ut på nya äventyr tillsammans med vännerna på Gotland! Ha en fin söndag och en bra arbetsvecka. I morgon tar vi nya tag igen!

lördag 24 mars 2012

Det blev storstryk...

Allt var som upplagt för en klang- och jubelföreställning med efterföljande partaj! Gotländska innebandystjärnorna i Endre hade 2-1 efter tre matcher mot Kais Mora IF efter en makalös match på bortaplan tidigare i veckan. Seger hemma och SM-semifinalplatsen hade varit klar vilket 1.370 åskådare i Södervärnshallen i Visby förväntade sig på fredagskvällen. Det blev inte riktigt som man tänkt. Gästerna drog på en offensiv som slutade i en rejäl asfaltering. När ångorna lagt sig stod det 3-10 på resultattavlan.

Egentligen var det typiskt. Endre är på pappret det sämre laget (Kais Mora vann grundspelet) men lyckades ändå med stort mod och en kämpaglöd som räcker långt rycka till sig 2-1 i matcher. Med det i ryggen trodde nog Endrespelarna att resten skulle ordna sig. Oj, vad det inte blev så.

Tack vare några rejäla turmål, en målvakt som måste bära smeknamnet ”Väggen”, en anfallare i världsklass (Therése Karlsson) och en ung orädsla blev det bortalaget och dess kanske tjugo supportrar som åkte hem med segern. Mycket välförtjänt.

Nu sker det direkta avgörandet istället i Mora. Då kan vad som helst hända igen.

Några spridda åsiktsskurar. Inramningen av matchen var världsklass liksom publikstödet och stämningen på läktaren. Har dessvärre inte sett en innebandymatch på länge men hade en gång i världen rätt bra koll. Får dock medge att dagens innebandy på inget sätt liknar det som var förr. Det är snabbare, hårdare, mer tekniskt och alltigenom skarpare än förr. Mycket roligare, för att vara rak!

Nu håller jag tummarna allt vad det går för gotlänningarna som faktiskt var värda ett bättre öde än 3-10. Jag tror på gotländskorna. För är det något man vill efter en rejäl överkörning är det att komma igen. Men då måste rädslan för att förlora lämnas hemma och modet plockas med i extra stora väskor. Gör man det, blir det snart semifinaldags! Lycka till Endre IF!

I övrigt var det en fröjd att som hastigast träffa min vän och gotländska radiolegendaren Owe Järlö som såklart var på plats. Tyvärr hann jag inte byta så många ord med honom i dag. Han jobbade som vanligt.

Endre IF medan matchen ännu var vunnen, alltså strax innan start! Så här långt såg allt bra ut men sedan ramlade det ner några stenar i maskineriet.


fredag 23 mars 2012

Nordiskt har det varit

En extra kreativ arbetsvecka är snart till ända. Dessvärre kan jag inte dela den med mina lagtingskamrater som just i dag åker runt till det så kallade åländska livsmedelsklustret för att bekanta sig närmare med de dagliga jättejobb som utförs på gårdarna. Det klustret är jag dock sedan barnsben välbekant med och djupt imponerad av.
Själv sitter jag på Gotland och arbetar med öspelen. Och som bekant kan man ännu inte vara på två ställen samtidigt. Innan det funkar, är teknologin inte färdigutvecklad!

Här är hur som helst en blixtrepris av veckan, hittills:

Måndag. Tidig start för avfärd till Köpenhamn och möte med nordisk revisorer. Det var mycket trevligare än det låter. MVG blev betyget!

Tisdag. Hem från CPH, talmanskoneferens och gruppmöte. Hektiskt.

Onsdag. Plenum, möten, packning, läsning och avresa till Gotland.

Torsdag. Möten hela dagen och avrundning med fantastisk middag på Lingården med generösa, vänliga och roliga gotländska värdar.

Fredag. Mer möten och innebandythriller i kväll. Berättar allt om den matchen här i morrn!

Ha en trevlig helg!

Jepp, ni ser rätt. Isarna är så gott som utplånade och livet kan börja återvända till de åländska öarna!

En Bild av sjöfartskrisen. Jag inbillar mig kanske men nog var det väldigt lite fartyg i farten på Ålands hav i onsdags.

De granskar Norden. Det här är några exempel på människor som arbetar för allmänhetens bästa över hela Norden. Trevliga och kreativa politiker och tjänstemän.

torsdag 22 mars 2012

Hej Gotland, äntligen!

I dag och några dagar framöver är det Gotland som blir bas för denne bloggskrivare. Är här för att ägna några dagar åt International Island Games Association, en liten stor och alldeles magnifik idrottsrörelse som vuxit från en vacker idé 1985 till en internationell rörelse 2012. Just nu är fokus på i första hand NatWest Island Games i Bermuda 2013 och efter det bär det av vidare mot Jersey 2015. Tack vare öspelen som tävlingarna kallas hemma på Åland har hundratals, kanske tusentals unga ålänningar fått möjligheten att tävla mot internationellt motstånd. Men vi börjar med några vackra Gotlandsbilder och lite innebandy!

Om det är något de har på Gotland är det lustiga stenfigurer.
I morgon fredag ska gotländska Endre spela (förhoppningsvis) sista kvartsfinalen mot Mora i Visby. Hittills har det varit ett nervigt slutspel. Det lär bli hysteriskt igen. Jag är på plats!
Mycket på Gotland kretsar kring det som hände på medeltiden. De har alltid varit duktiga på att ta hand om sin historia och anpassa den till i dag.

onsdag 21 mars 2012

Dansk makt gillar konst

Tillbringade alltså måndagen i Köpenhamn i samband med ett samnordiskt revisionsseminarium som ordnades av de danska statsrevisorerna. Extremt intressant och inspirerande att se hur den ständiga frågan om hur den offentliga makten ska granskas hanterats av andra länder och områden. Alla gör på sätt och vis olika och på sätt och vis lika. Men mest olikt gör just nu Åland varför en översyn nog måste till. Men mer om detta en annan gång.

Minst lika glad blev jag av att vandra omkring i det danska parlamentet, inrymt i gamla kungliga bondgårdar och vad det nu var. En alltigenom otrolig lokal. Kanske mest iögonenfallande var all konst som stod över allt. Jag har tidigare påpekat detta från Färöarna men ser nu varifrån exemplet kommer. Det hjälps inte men konst sätter fart på folks tankar! Häng med på en liten tur.

Köpenhamn by Night är en sjudande storstad. Folkrik men mysig samtidigt. En lyckad kombination.
Folketinget med dess 179 platser är en imponerande skapelse.
Tidigare talmän avporträtterade. Det gläder mig att konstnärerna tagit ut svängarna ibland och inte gjort alla likadana. Det kan man också se i den åländska talmanskonferensen. Alla måste inte alltid se lika ut.
Vet tyvärr inte vem detta är, men tavlan är väldigt fin!
Dito.
Utanför finansministeriets lokaler står denna skattkista som en påminnelse om att den ständiga kampen här i livet handlar om att få ihop tillräckligt med pengar. Det har gått sådär i Danmark...
Någon gång måste vara den första. Och detta var debuten i nordiska sammanhang för mig. Det gav mersmak!
Den här väggmålningen var inte klok på en enda fläck! Och helt enastående i sin galenskap. Det var som att ta ett helt liv, skaka om det och hälla ut det över en kullerstensgata. Här begriper man begreppet att skönheten finns i betraktarens ögon. Hoppas det inte säger alltför mycket om just mig, men jag gillade den!
Och den här kan tyckas likadan men är i själva verket rena motsatsen. Eller tvärtom! Konstverk är inget man borde spara på. Konst är bränsle för tankarna.

tisdag 20 mars 2012

Visst ska man äta fisk

Och plötsligt blev detta en fiskblogg också! Som livet i sig självt är verkligheten oförutsägbar. Från landskapets egen fiskeribyrå fick jag häromdagen följande tips som jag vill dela med mig av. Det handlar om vilka fiskar man kan ät med gott samvete. Enligt tipset ska man följa rekommendationerna i WWF:s fiskeguide där olika fiskar listas i olika kategorier; Grönt för fisk man får äta, gult för arter man bör vara försiktig med och rött för fisk man inte ska äta.

”Ur listan framgår att man inte ska äta av våra lokala fiskar, undantaget vassbuk (skarpsill) och skrubbskädda (flundra) och om man väljer abborre eller gädda skall den inte komma från havet utan från någon av våra insjöar. Listan är således inte framtagen för våra lokala bestånd.

På Åland övervakas fisket och fiskbestånden av fiskeribyrån som årligen följer upp variationerna för de lokala bestånden. Förutom att byrån årligen genomför provfisken speciellt inriktade på abborre och gös följer man även gäddstammen via märkningsförsök i samarbete med lokala sportfiskare. På basen av de uppgifter som framkommer i arbetet regleras det åländska fisket för att anpassas till resurserna. Av den orsaken har landskapsregeringen bl.a. reglerat fisket av gös så att gösen är fredad under perioden 1.6 – 25.6. Det har även fattats beslut om att höja minimimåttet för gädda från 42 till 55 cm. Beträffande siken så förstärks bestånden genom stödutplanteringar. Dessa åtgärder är tagna för att bibehålla våra fiskbestånd på en fortsatt hög nivå.

För aktuella åländska minimimått, fiskeregleringar och provfiskeresultat se fiskeribyråns hemsida. Enligt fiskeribyråns bedömning är fiskbestånden på Åland i sådant skick att det uttag som sker idag är hållbart och det finns inga skäl att välja bort åländsk fisk från våra matbord. Detta gäller även den lilla mängd Östersjölax som fiskas inom den kvot som Finland, inklusive Åland, årligen tilldelas och således är en lagligt fiskad fisk. Beträffande den lokalt odlade fisken bör man notera att även den uppfyller alla krav för att vara med på matbordet. För dem som har tillgång till kräftvatten med flodkräfta finns det inte heller skäl att ha dåligt samvete om man måttfullt utnyttjar sina fiskemöjligheter. Att flodkräftan rödlistas i övriga världen beror på att man låtit kräftpesten förstöra bestånden genom utplantering av signalkräftor.

Sammanfattningsvis kan konstateras att man med gott samvete kan äta våra åländska fiskar så som abborren på bilden.”
Abborrfilé stekt i smör med en stänk citronpeppar. Mer behövs inte för att en människa ska må bra!

måndag 19 mars 2012

Symbolfrågor är på riktigt

Lantmäteriverket vägrar, i brist på bättre vetande, att stryka det förfinskade begreppet Maarianhamina från de officiella åländska kartorna. Med ett ganska luddigt och intellektuellt tvivelaktigt resonemang hävdar verket att eftersom Åland hör till Finland har finländarna rätt att döpa Åland och Mariehamn till vad de vill. Det är både motsägelsefullt och inskränkt, vilket verket är medvetet om men ändå av numera principiella skäl vägrar ändra. Det är en strid om en symbolfråga, inget snack om den saken. Sådana tenderar att väcka känslor ända sedan dag ett. Häng med på en liten tur i historien!

Den första åländska flaggan finns i dag bara på nålar. Den förbjöds i tiderna av Finland. Passar ju bra att ta fram nu när Finland vill döpa om hela Åland till något helt annat. 
Låt mig berätta om flaggan ni ser på mitt kavajslag. Den sitter på en nål som jag lyckades köpa loss från en guldsmed i stan. Flaggan är den första officiella åländska flaggan som hissades under stor pompa och riktig ståt i samband med den stora, självstyrelsen definierande, sångfesten i Mariehamn 1922. Till musik och fuktiga ögon gick den fladdrande trefasiga flaggan i topp, allt medan folket sjöng och gladdes åt det stycke tyg som skulle bli den nya självstyrelsens kännetecken. Detta var en tid då åländskheten växte sig stark. För svenskar var vi inte och finländare ville vi inte vara. Därför kallade sig folket på öarna ålänningar, lite fritt från minnet.

I Finland blev man inte lika glad över den nya fina flaggan. Pretty f-ing far from glad, skulle man kunna tillägga. Rosenrasande är kanske ett sannare uttryck. Om det var något den unga republiken kunde acceptera så ingick inte en ny flagga innanför landets gränser i det. Självstyrelsen som idé var ju vid detta tillfälle knappt ens i blöjstadiet. Ändå hände ingenting annat än att det hördes visst gny från Helsingfors. Den nya flaggan användes till och från, hur frekvent har jag dessvärre ingen aning om, fram till 1935 då den finländska regeringen utan krusiduller förbjöd den.

Detta fick ”Ålandskungen” och talmannen Julius Sundblom att skrida till verket. Ursinnig, besviken och förbannad lät Julle (kanske gjorde han det själv) såga ner flaggstången på sin gård – en fot ovanför marken – vid Strandgatan 16. Det blev hans protest gentemot den behandling den åländska flaggan fick från Finland. I ärlighetens namn vet jag inte hur sann historien om Julles flaggstång egentligen är. Dramatisk är den hur som helst.

Det skulle sedan dröja ända till 24 april 1954 innan Ålands flaggas dag för första gången kunde firas under den nuvarande flaggan. Den är absolut inte ful, men den är heller inte den första. Och den tillkom först efter många svåra förhandlingar. Finland ville för allt i världen inte att den nya flaggan för starkt skulle förknippas med Sverige.

Så här såg den första åländska flaggan ut. Men den förbjöds av de finländska myndigheterna varpå talman Sundblom fick frispel och sågade ner sin flaggstång.
Mot den här bakgrunden ska man se det namnbråk som nu pågår. Finland har dessvärre aldrig på riktigt kunnat acceptera att Åland är Åland och inte Finland. Det var svårt förr och det är ännu svårare i dag, trots alla försök att sprida informationen. För i takt med att riksdagen fylls på med nya människor som kan allt mindre om den åländska autonomin, desto svårare blir det att få dem att begripa varför Åland är Åland och inget annat. Detta kan avfärdas som en symbolfråga men är något mycket större.

För i sanningens namn är flaggan heller ingenting annat än en symbolfråga. Och den vill väl ändå ingen bli av med i dag?

Så här ska det se ut! Ålands flagga friskt fladdrande bland de andra ländernas symboler.  Nu gäller bara att få de finländska myndigheterna att förstå att Åland faktiskt heter Åland och inget annat.

söndag 18 mars 2012

Vägen mot världsklass

Gick på Ålands framtids IT-seminarium på torsdagskvällen. På plats var Crosskeys avgående vd Carita Weiss som med kraft och entusiasm berättade hur dagens IT-värld når långt utanför den egna lokalens gränser. Det är en verklighet som dagens människor lever i. Vi har väl i alla tider pratat om globalisering för att i dag begripa begreppet bättre än någonsin. Den gamla klyschan ”en gränslös värld” är fakta.

Carita Weiss gav sin syn på framtidsfrågorna. Bilden är lånad från Ålandstidningen, den är tagen av Sebba Södergård, en kär och saknad vän.
Hon drog fram några talande exempel på att det som i dag är litet om sju år kan vara en världsindustri. Så snabbt kan det gå om man gör rätt. Fråga Apple, Virgin, Facebook, Google för att nämna några. På sju år har dessa företag gått från små kiosker till världskoncerner. Inte av en slump. De har, hävdar Weiss, förstått marknaderna de verkar på, de har haft utmanande visioner, de har vågat misslyckas, de har utvecklat en stor kompetens, de har varit uppfinningsrika och de har i allt väsentligt bedrivit ett inspirerande ledarskap. Mer behövs inte...

Carita Weiss gjorde därefter en snabbanalys över de trender som styr världen, vardagen och konsumtionen hos människorna. Hoppet är naturligtvis att i likhet med en Steve Jobs hitta den där nischen som finns inför allas ögon men som ingen annan ser. Hur ska vi på Åland, med världen som spelplats, kunna mejsla ut morgondagens succér?

• Makten tappar kontrollen. Detta är omskakande och spännande och helt nytt. Den arabiska våren och Wikileaks var början. Nu rullar transparenståget vidare.
• Landsbygden töms och staden fylls på. Urbaniseringen har hittills pågått i över hundra år. Absolut ingenting tyder på att den skulle upphöra. Tvärtom. Om 30 år bor sjuttio procent av världens befolkning i städer. På Åland ser vi detta hända varje dag i takt med att skärgården töms på folk.
• Miljökraven blir allt större och viktigare och blir snart avgörande även när det gäller konsumtionen. Under veckan har jag själv hanterat två ärenden som var för sig gör miljö till ekonomi. En helt ny lag om upphandling av miljövänliga fordon och de nya svavelreglerna som om det inte blir någon förlängning börjar slå mot konsumenter från år 2015.
• Livscyklerna för produkter och tjänster blir allt kortare. Det här vet alla som någon gång köpt ett strykjärn. Det som förr var en livstidsinvestering varar i dag i två år, om man har tur.
• Digitala medierna blir allt viktigare. Papperstidningar är inte längre nyhetsbärare vilket en hel bransch just nu grubblar över.
• Transaktionerna över internet ökar enormt.
• Sociala medier blir sociala transaktioner som leder till relationer.
• Framtiden är specialgjord. På nätet. Varför betala dyrt i en butik för en skjorta som inte passar när en skräddarsydd är billigare och dessutom skickas hem till dig.
• Facebook blir ditt vardagsrum. Itunes och Spotify tar över. Videobutiken på väg bort.

Och mot denna bakgrund är den övergripande frågan: Vilka av dessa områden ska vi jobba med? För att Åland ska kunna vara med i denna nya verklighet kan man definiera fem olika områden:

Kompetens. Det är bra om expanderande bolag och branscher har tillgång till och närhet av utbildning. Av det skälet är det viktig att ta hand om Högskolan på Åland. Kompetens lockar kompetens.

Globaliseringen. Tänk inte bara på hur vi ska sälja våra produkter till Sverige och Finland. Tänk hela världen.

Lagar/regler. Gör företagsklimatet välkomnande och enkelt. Det ska vara lätt att både starta och driva företag.

Finansiering/stöd. Våga samarbeta med investerare som inte finns på Åland. Våga misslyckas. Bra riskbolag kanske lyckas med tre medan de misslyckas med sju. Att skryta med att man inte misslyckats är som att skryta med att man inget gjort.

Energi. Alla stora spelare vill ha förnyelsebar energi. Inte av sitt hjärtas godhet utan för att konsumenterna i framtiden kräver det. Folk kommer på sikt att vägra köpa produkter från företag som förstör vår värld. Economy stupid.

Tillbaka ute i vårmörkret tänkte jag ljusa tankar efter föreläsningen. Åland och ålänningarna har i alla tider och i brist på egen industri levt på omvärlden. Vi har levt lokalt men ofta tänkt globalt. Nog vore det väl underligt om vi inte ska klara av det i fortsättningen också.

lördag 17 mars 2012

Del 3: Utmaningar för Åland

Man kan med hänvisning till det tidigare skrivna om det finansiella läget i Europa hävda att allt är precis som det brukar vara. Framtiden är och har alltid varit svår att förutse! Det är inte så konstigt med tanke på att till och med historien skapar konflikter kring vad som egentligen hänt… Det är sist och slutligen så att där människor förekommer finns det delade meningar. Och eftersom man inte ens kan hålla sams inom hemmets fyra väggar är det väl inte så konstigt att det blir bråk då en hel kontinent ska försöka samarbeta.
Mot den bakgrunden och svårt belånat ska nu Europa försöka ta sig ur krisen och få fart på efterfrågan. För sist och slutligen är det troligen bara förbättrad tillväxt som kan skapa jobb åt fler människor. Eller är folk nöjda med att sänka sin levnadsstandard? Äta lite sämre, jobba lite längre dagar, få lite sämre pension, inte byta bil så ofta, festa lite mer sällan och så vidare. Godkänner folk den utvecklingen har vi kanske inte ens ett problem.

Frågan är. Vore du beredd att sänka din egen levnadsstandard? På riktigt?
Nä, det vill du såklart inte, men du tycker att greker och italienare och irländare och några andra ska göra det eftersom de levt över sina tillgångar. I vart fall är det exakt vad dina företrädare i EU har sagt till dem att göra.
Mycket snack blir mycket verkstad. Lite snack blir lite verkstad.
Utmaningen är att det inte bara är de som måste göra förändringar i sitt sätt att vara och leva. Exakt samma sak måste också ske på Åland inom ramen för våra egna behörigheter. Nu. För om det inte gör det handlar det om några få år innan vi befinner oss i den situation som Grekland i dag är i och därmed förlorar rätten och möjligheten att sköta våra egna affärer. Vi måste skapa ett Åland som klokare än hittills sköter finanserna. Som kanske inte längre mäktar med att upprätthålla den skärgårdstrafik vi i dag har (i alla fall inte gratistrafiken till Finland som jag alltid tyckt känns märklig). Ett Åland som kanske inte kan erbjuda en lika utbyggd kommunal service som i dag. Som måste ta lite mer betalt för de tjänster som landskapet erbjuder. Och allt detta helst utan skattehöjningar. För genom att låta folk behålla sina surt förvärvade slantar och själva konsumera för dem skapar man grund för tillväxt. Det är privat konsumtion och efterfrågan som driver samhällen framåt, inte höjd skatt – sådant skapar bara större byråkratier.
Den finansiella situationen som Åland i dag befinner sig i är långt ifrån något unikt. Från det att till exempel Kastelholms slott byggdes har kriserna avlöst varandra på Åland. Den gemensamma nämnaren har i stort sett bara varit en. Det har alltid varit lika svårt att spå framtiden! 
För tillfället är det många pannveck som skrynklas i landskapsborgen för att man ska fatta de beslut som krävs. Så småningom ska en omställningsbudget presenteras som ska ge vägledning på hur de offentliga finanserna ska bringas i balans så fort som möjligt. Det brådskar av den anledning jag skrivit om i de två senaste inläggen. Om Europa inte får fart på efterfrågan och om Finland dras med i recessionen krymper klumpsumman dramatiskt och obalansen i den åländska kassan blir ännu större.

Det handlar om svåra och ofta smärtsamma avgöranden. Ska man spara så mycket som nu behövs kommer det att både kännas och synas rejält. När det sker ska man dock minnas sina egna krav som vi i dag ställer på Medelhavsländerna och några andra. Vi hävdar att de först måste få de sämre innan de får de bättre. Nu ska vi göra exakt samma sak själva. Det blir en utmaning.

fredag 16 mars 2012

Del 2: Börsen klarar krisen

Medan Europa skakar har börserna i vart fall de senaste månaderna gått uppåt. Det konstaterade Ålandsbankens Tomas Storgård när han inför Ålands aktiesparare berättade om aktuella marknadsfrågor.

Tomas Storgård på scen. Han ser fram mot nya möjligheter i samband med att marknaderna faller, precis som en investerare ska göra.
För trots att hela Europa gungar går börskurserna ändå sakta uppåt. Det handlar om det gamla fenomenet att klättra uppåt på en ”Wall Of Worry”. Trots många negativa faktorer håller investerare och placerare ändå hoppet uppe. Det är antagligen precis som alltid både blåögt och uppmuntrande samtidigt.
Tat lugnt, jag har goda nyheter. Vi kanske störtar, men vi störtar inte lika snabbt som för en stund sedan...

Förklaring överflödig.
Favorit i repris.
Att läget trots allt som hänt på senare tid ändå är stabilt är den nye ECB-chefen Mario Dragis förtjänst, hävdade Storgård. När Dragi tillträdde sänktes räntorna blixtsnabbt samtidigt som han med stor trovärdighet framträdde i medierna, vilket absolut inte ska underskattas. I kristider är det extremt viktigt att inte bara göra rätt utan också säga de rätta sakerna. Under Dragis ledning har centralbanken kört sedeltryckerierna på högvarv och pytsat ut (lånat då) svindlande en (1) trillion euro till bankväsendet i Europa (LTRO 1 och 2). Dessa pengar är till för att bringa sargade balansräkningar i balans.

Frågan är bara om det räcker till. Det finns en uppenbar risk att det inte gör det. Och vad händer då? är den eviga frågan.

Var det då nödvändigt att ingripa med jättelika finansieringsprogram? Troligen. Allt tyder på att Europa var ytterst nära en ny Lehmann Brotherkris i höstas. Och det vill alla inblandade inte vara med om igen. Hur som helst fick kapitalinjektionen räntorna att falla vilket avvärjde det omedelbara hotet mot i värsta fall Italien – som är för stort för att rädda och därför det enskilt största orosmomentet i dagens Europa.

Detta ingripande från den Europeiska centralbanken är den huvudsakliga förklaringen till de senaste månadernas starka aktiebörs. Dessutom visar USA tecken på någon slags återhämtning (skört men dock). Däremot börjar den gula jätten Kina tappa farten något.


Krisen är alltså nästan under kontroll men någon tillväxt ska man ändå inte räkna med förrän år 2013. Arbetslösheten ligger alltjämt på nivåer som vi inte ens mardrömt om under de senaste decennierna.

Vad händer med euron om Grekland drar sig ur EMU? Troligen stiger den kraftigt i det långa loppet eftersom ett sådant beslut skulle sätta nån slags punkt för hela krisen.

Men framför allt. Alla kriser innebär också möjligheter. Det får man inte glömma bort. När sådant som varit dyrt blir billigt öppnar sig dörrar som annars varit stängda. Det är det som marknadsekonomi handlar om. Och där slutar vi för i dag. Med några konkreta tips. Ska man följa Tomas Storgårds råd ska man undvika teknologiska aktier och istället gå in för börsbolag med bra förutsättningar oavsett klimat, som har starka balanser och är stryktåliga.

Men som alltid gäller: behåll en buffert!

I morgon lördag: Så ska Åland förhålla sig till det här med kris.

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...