söndag 31 januari 2016

Bra dag för minnen

Sista januari och i morgon är februari här. Såg ligacupmatchen mellan HJK och IFK tidigare i dag och tycker nog IFK var värda ett bättre öde än 1-0 i baken. Visst, anfallen var kanske inte knivskarpa men chansmässigt hade IFK minst lika mycket som hemmalaget, kanske mer. Straffen såg åtminstone på teve väldigt tveksam ut och Marc Nordqvist var bara centimetrar från att ta den.

Jaja, det blev en hedersam förlust, om nu sådana någonsin kan vara hedersamma och framtiden ser lovande ut med rekordmånga lokalt producerade spelare på plan och till synes god stämning i truppen. Det är alltså goda skäl att minnas tillbaka till i fjol då vi massakrerade HJK i cupsemifinalen och sedan fortsatte ända fram till kaklet i Valkeakoski.

I dag är också dagen då Norman Mailer föddes och vi vet alla att utom honom hade världen varit lite tråkigare. Det tyckte till och med Olof Palme!

Matchen som egentligen skulle spelats i går blev uppskjuten tills i dag till följd av stormen.

lördag 30 januari 2016

Spännande i Bryssel

Två intensiva dagar i Bryssel är över. Ledamöterna i den så kallade Standing Committee (styrelsen) för BSPC samlades i Europaparlamentet och humöret var gott trots att frågorna är svåra.

Det råder inte längre något tvivel om att säkerhetsläget i Östersjön är skarpare än på väldigt många år. Ryssland fortsätter plåga Ukraina och kan till följd av oljepriset inte längre hålla Belarus under armarna i ekonomiskt hänseende. Allt bidrar till instabilitet. Till detta ska lägga flyktingkrisen som gör att Europas länder i allt högra grad sköter sig själva och tycker andra ska göra likadant. Det är åt fanders och allvarligt på många olika sätt.

Från Nordiska rådet skriver vännerna Hans Wallmark och Wille Rydman klokt. Samma åsikter fördes fram i Bryssel.

I Bryssel träffade jag också Aldepartiets ordförande Sir Graham Watson som har mycket att fundera på. Storbritannien går av allt att döma in för en bindande folkomröstning om EU-medlemsskapet redan i juni. Det kan resultera i allt möjligt men det är inte längre otänkbart att unionen faktiskt kan implodera.

Vad som än händer är det nu liksom tidigare viktigt för Åland att odla alla kontakter åt precis alla håll. När tiderna är osäkra är det nödvändigt att vara kompis med alla.

Dagen avslutades med middag i "Presidential dining room" högst uppe i parlamentsbyggnaden. Det var magnifikt på alla vis och lämnade ett starkt minne från hela Europas huvudstad.


Så här löd pressmeddelandet som skickades ut efter mötet:
PRESSMEDDELANDE
FRÅN ÅLANDS DELEGATION I BSPC

Den 28 januari höll den parlamentariska Östersjökonferensens (BSPC:s) ständiga kommitté (styrelse) möte i Bryssel. Ålands lagting representerades av Jörgen Pettersson som är ordförande i Ålands delegation i BSPC och medlem av kommittén. Han assisterades av delegationens sekreterare Niclas Slotte.

Innan mötet hölls ett förmöte mellan parlamentariker från Nordiska rådet och nordiska parlamentariker i Europaparlamentet samt ledamöterna i BSPC:s ständiga kommitté. Vid mötet diskuterades bl.a. utvecklingen i Östeuropa och betydelsen av fria och undersökande medier.

Se även pressmeddelande från Nordiska rådet på följande länk från ovan nämnda möte: http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/vi-er-ikke-naive
Vid det efterföljande mötet i BSPC:s ständiga kommitté fortsatte diskussionen om den politiska utvecklingen i Östeuropa med tyngdpunkt på utvecklingen i Vitryssland. Kommittén fick bl.a. information av ordföranden i Europaparlamentets delegation för relationerna med Vitryssland Bogodan Andrzej Zadrojewski, Polen. Vid mötet träffade kommittén vidare Europaparlamentets vicepresident Annelie Jäätteenmäki. Kommittén fick även information om flyktingsituationen i länderna runt Östersjön. Konstaterades att vi alla har samma utmaningar. Vid mötet diskuterades den kommande årliga konferensen som i år kommer att hållas i Riga. Uppföljningen av senaste års resolution behandlades och beslöts att delegationerna skickar ett brev till sina regeringar i syfte att få deras synpunkter på vissa av de punkter som togs upp i fjolårets resolution.

Se även www.bspc.net

Utanför EU-parlamentet krävde Biafra självständighet i en fartfylld demonstration.
Klassiska konferensattribut. Anteckningsbok, vattenglas, dokument och penna. Det blir sällan mer spännande än så.
Här sitter Ryssland, Polen, Tyskland, Litauen, Estland, Finland, Sverige, Norge, Lettland och fler för att hantera aktuella Östersjöfrågor och här väger Ålands röst lika tungt som andras.
Så här äter EU-parlamentets president när det vankas representation. 
EU-flaggan står fortfarande stark men kan drabbas av motgångar i sommar då Storbritannien röstar om fortsättningen. 
Väggmålningen är stor och... ja, stor. Kan inte avgöra om den är fantastisk eller inte. Liknar lite på en blandning av Picasso och Gallen-Kallela och färglagd efteråt.
Under tidiga gryningen mejade en bilist ner lyktstolpen utanför hotellet. Är inte överraskad. Folk kör faktiskt som kriminella i denna stad.
Logiskt sett är det inte så konstigt att folk blir flygrädda när man betänker alla delar som behövs för att maskiner ska kunna lyfta och landa.
Ögonblicksbild från mötesrum. (Foto: Niclas Slotte)
Träffade Europarådets vicepresident och Finlands tidigare statsminister med mera Anneli Jäätteenmäki i parlamentet. Hon deltog i mötet och hälsade till Åland. (Foto: Niclas Slotte) 
Tilsammans med BSPC-sekreterare Niclas Slotte i mötesrummet. Slotte är den klippa som behövs i komplicerade förhandlingar. Den här gången vann vi gehör med flera av våra förslag. (Foto: Florian Lipowski)

fredag 29 januari 2016

Grattis Zacke, 15 år i dag!

Vaknar i Bryssel och missar därmed att sjunga för yngste sonen Zacharias som fyller femton år i dag. Det är första gången jag missar den födelsedagsmorgonen men arbetet i BSPC fick den här gången gå före. Det handlar om Vitryssland och tillståndet i Östersjön och den pågående flyktingkatastrofen i Europa. Bryssel är för övrigt en sjudande stad som är svår att ledsna på. Liksom tidigare besök är även detta minnesvärt och lärorikt.

Fast nu ska det handla om Zacke, den lille store mannen som fyller moppe. Hur det kan ha gått femton år sedan han öppnade sina ögon kan jag såklart inte begripa. Då löd annonsen:
Vi fick som vi ville, 
det blidde en kille, 
Jona och Mille.
Den här gången är varken Jona (som pluggar i Örebro) eller Mille (som praktiserar i Förenade Arabemiraten) hemma och hyllar lillbrorsan. Fast jag vet att deras tankar är hos Zacke.

Zacke är på många sätt urtypen av en lillebror. Tränad av två slagkraftiga bröder har han utvecklat snabbhet både i kropp och tanke. Han är debattglad, sportig och (ibland) ordentlig :-).

Grattis grabben, här är några bilder från ditt liv så här långt!

Korvgrillning med kusiner och farbror i Sjöängen slår aldrig fel.
Upp och i väg! Zacke gillar slalom.
Med brorsorna för länge sedan.
I Louvren och kollar in Mona-Lisa.
Nova grattar också. 
Den här bilden är precis tio år gammal i dag. 
På utflykt med Jona.
Lite äggjakt slår aldrig fel när våren kommer.
Bros.
Ibland opponerar han sig, vår Zacke.
I Frankrike efter en dag på klostret Mont Saint Michel.
På shopping i Berlin.
En tur på snöscotern tackar han heller inte nej till.

torsdag 28 januari 2016

Om glashus och kungen

I dag är dagen då fyra ålänningar för nittioåtta år (1918) sedan tog sig från Mariehamn till Stockholm för att där sätta press på självaste ”V-Gurra”, kung Gustav V. Det var oroligt lite här och var och jag gissar att det var en stor dag för Carl Björkman, Johannes Eriksson och Gösta Lindeman. Med sig hade de över sjutusen underskrifter där ålänningar intygade att de ville bli en del av Sverige. Här är en rätt utförlig berättelse om denna historiska dag.

Och en helt annan sak. Vid stadsfullmäktiges möte i tisdags stod det klart att Ålands demokrati och dess företrädare Stephan Toivonen skänker bort nämndplatser till socialdemokrater och moderater. Detta nya och rätt överraskande förbund gör att S och M får starkare ställning i staden. Mer än så finns nog inte att säga och som vanligt ska man minnas att man ska undvika att kasta stenar på andra. Särskilt om man bor i hus gjort av glas. #alltärmöjligtipolitiken

Vet inte vem som ligger bakom just den här bilden men den är rätt talande när det till exempel handlar om det politiska livet i Mariehamn. 

onsdag 27 januari 2016

Till minnet av terrorn

I dag är det Förintelsens minnesdag, vilket jag även uppmärksammat förr. Det har gått sjuttioett år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades.

Minnesdagar av den här kalibern är extra allt. Den 27 januari 1945 satte punkt på en av världshistoriens mest grymma och mest obegripliga eror. Jag var till Berlin på senhösten i fjol och fick då tillfälle att besöka Terrorns Topografi Kreuzberg i Berlin. Det är ett diskret konstruerat museum som ligger på exakt samma plats där Gestapo och SS hade sina högkvarter när det tyska riket föll samman. Det är oerhört tänkvärt att gå omkring där och inse att där jag i dag ser på fotografier och försöker begripa, gick förintelsens arkitekter och hittade på nya sätt att utrota människor.

Terrorns topografi handlar om att försöka förstå hur allt det grymma kunde hända. Varför judar, romer, homosexuella, journalister, oliktänkande och så vidare mördades. Utställningen besvarar självklart inte de svåraste frågorna men den sätter ljus på ett av de faktum som gjorde vansinnet möjligt. Det att folk teg istället för att tala.

När allt var som värst kan vem som helst begripa att det var säkrast att hålla tyst. Vansinnet började dock mycket tidigare, det tog trots allt närmare trettio år att bygga upp de strukturer som till sist tog över folks sunda förnuft.

Inte minst mot den bakgrunden är det viktigt att även i dag säga till ordentligt när rasismen är på väg att ta över.

Utanför muséet som visar terrorns topografi finns resterna av den Berlinmur som för inte så länge sedan isolerade väst från från öst. 
Innan vansinnet var vardag var det mycket underliga saker som hände. Som till exempel beslutet att bränna alla böcker i Berlin för att där stod sådant som ifrågasatte makten och mycket mer.
En dag ansågs dessa män vara vanliga politiska makthavare. Sedan kom verkligheten och de blev historiens värsta mördare.
Folk tjudrades som vilda djur och det ansågs fullt normalt av en gissningsvis skräckslagen majoritet.
En vanlig bild, en vanlig dag i en galen tid. 
I muséet Terrorns topografi döljs inget, allt är med. 
Inget.
Lådor med minnen över några av alla de som ställdes inför rätta efter världskrigets slut. 
Sonen Zacke blev också förskräckt över allt det hemska som hände under andra världskriget. 
Glad påsk Adolf. Till sist var det amerikanerna som kom och redde upp situationen.

tisdag 26 januari 2016

Kanske inte så konstigt

Ser på Ålands radios hemsida att tröskeln för att ringa larmnumret 112 blir allt lägre.

Katten borta? Ring 112.
Punka på bilen? 112.
Slut på saltet? 112.
Vad är det på teve? 112.
Oskottat? 112.
Och så vidare.

Det är såklart bedrövligt om det gått så långt att folk förlorat den egna förmågan att reda upp svåra situationer men det kanske inte är så konstigt. Inte ens folk i ledande positioner kan låta bli att ringa 112, eller motsvarande, när det är motigt. Polisanmäl alla så får man ro i själen, typ. Det är väl helt enkelt bara en effekt av ett högt utvecklat curlingsamhälle där viljan att bli skött är större än drivet att sköta sig själv.
Trenden att allt oftare kontakta 112 och mer okritiskt polisanmäla folk är antagligen en effekt av den generation som tror att nästa inte riktigt klarar sig själv.

måndag 25 januari 2016

Skillnad på värde och pris

Äntligen måndag, denna dag fylld av möjligheter och tillförsikt! Den här veckan är liksom den förra lovande och av allt att döma innehållsrik. Helgen som gick var också kanon med bland annat nytt PB (personbästa) i lakfiske och ett lyckat första styrelsemöte för partiet.

Lakfisket bestod av nio lakar som fastnade i min ålryssja. Två av dem var på gränsen till för små och fick återvända till det vilda medan övriga sju fick ett eländigare slut. Ja, inte för mig men för... ja , ni fattar. Hur som helst slutade det med stuvad lake, lakromsblot, saltad och kokad laklever och på det hela taget en nöjd själ i en mätt kropp.

Helgens final blev det öppna styrelsemöte för Åländsk Center som lockade drygt trettio debattglada partivänner till lagtingshuset en söndagkväll. Sådana möten fyller mig med energi. Det är spänstiga debatter, snabba repliker, munhuggande, samförstånd och en ständig vilja att hitta på bättre lösningar för hela Åland.

I går handlade det delvis om den debatt om kommunsammanslagningar som förs där den nuvarande regeringen föredrar stora och centraliserade lösningar medan mitt eget parti alltid hyst större tilltro till den enskilda individen och dennes förmåga att skapa sin egen vardag. Vi anser kort och gott att ju mer demokrati vi skapar, desto bättre blir vårt samhälle. Detta har vi stöd av i historien. Under de senaste trettio åren har Åland vuxit mer än så gott som samtliga grannregioner och de åländska företagen har gått från klarhet till klarhet.

Nu tycks det finnas en strömning som leder till mindre demokrati. Vi hör till dem som tror på värdet i att känna identitet. Det är näst intill omöjligt att sätta ett pris på den känslan men vi tror dess värde är högre än dess pris. Framför allt är det viktigt att de som äger frågan, kommuninvånarna, förstår att centralisering mycket sannolikt leder till sämre närservice. Det har pratats om garantilagar för att stoppa detta. Då skapar man bara ett system som är en svag kopia av det vi redan har, kommunallagen.
Sedan pratade vi också om den för Åland så exklusiva jordförvärvsrätten som är ett resultat av förhandlingar som för snart etthunda år sedan resulterade i det unika undantag som dåvarande finländske landshövdingen för Åland, William Isaksson, beskrev så här: 
”att för all framtid trygga Ålands kommande släktled vid fädrens jord samt dess svenska språk och nationalitet”.
Politiker kommer och går, men marken finns där i går, i dag och i morgon.

Kör hårt nu, snart är det fredag igen!

Jisses vilken lakfest det blev!
Drygt trettio debattsugna kom till auditoriet i går kväll för att prata framtid och utveckling.

söndag 24 januari 2016

Full fart på shippingen

Det råder intensiva tider inom sjöfarten. Tallink håller som bäst på bygger sin nya Tallinnfärja som ska heta Megastar och gå mellan Helsingfors och Tallinn från och med nästa år. Viking Line investerar åtta miljoner euro i sina fartyg för att möta konkurrensen som hårdnar ytterligare i och med att Silja Europa återvände till våra vatten i mars. Det är en kapprustning vars like vi inte sett på många år.

Själv sätter jag för ögonblicket sista punkterna på Ålands Sjöfart, den anrika tidning jag tar hand om från och med i år och avser rycka upp rejält. Det är också väldigt inspirerande. Sjöfarten är Ålands utan konkurrens viktigaste näringsgren och något som kommer att hålla ålänningarna sysselsatta många år framöver. Ha en fin söndag och kom ihåg skidspåren. I morgon börjar en ny vecka!
Viking Line satsar åtta miljoner euro på sina fartyg.

lördag 23 januari 2016

Optinovas slangar räddar liv

Färden för Ålands lagtings studiedag gick vidare från Ålands näringsliv till Mariehamns bokhandel till Ålandsbanken till växthusodling och sedan till Godby, Ålands (och därmed världens) centrum, i vart fall för vi som tycker vi är finströmare!

I Godby finns sedan år 1971 en fabrik som koncentrerat sig på att bli bäst på plast. Den har bytt namn några gånger men heter i dag Optinova och hör till Eriksson Capital och är en av världens allra främsta tillverkare av medicinska plastslangar. Det kan låta torrt men är coolare än det allra mesta av det vi gör på Åland.

Först en liten historisk utvikning. Godby plast startade tack vare en rikssvensk affärsman (Jacobson) som enligt sägen var på väg i segelbåt till Gotland för att starta en plastslangsfabrik. På vägen stannade han till/ blåste in på Åland och mötte här av en slump företrädare för Finström som gav honom marken som behövdes till en ringa penning. Så startade Optinova och det som i dag är känt som Colorant Chromatics (Kroklund) samt Scantube (Jomala) som numera ingår i Optinova-koncernen.

Då var då och nu är nu och alla dessa tre bolag är i dag världsaktörer på olika sätt. Colorant Chromatics i att tillverka plastfärger, Scantube i industriell slangteknik för biljättar och i stort sett de flesta av kaffemaskiner och kylskåp med mera. Optinova räddar liv och har sina kunder bland världens allra största företag i läkemedelsbranschen.

Huvudfabriken finns i Godby och består av 134 anställda slangspecialister. Man kallar sig själva för #mågottfabriken. Utöver Godbyfabriken finns anläggningar i Thailand och i USA. Totalt är man 370 anställda och säljer slang för 35 miljoner euro per år till 1.000 partners i femtio länder. Det är oerhört fascinerande och bara möjligt med hjälp av högsta kvalitet och goda försäljare.

Vad är det då man gör i denna snabbt växande fabrik i Godby? Några exempel: slangar till pacemakers, hjärtkatetrar, droppslangar, ballongsprängningar, operationer, hormonspiraler, tarmundersökningar och precis alla andra rör som behövs för att hålla folk vid liv, mest i sjukvården. Bara i Godby tillverkas 500 miljoner droppslangar, varje år. Det är mängder som inte går att ta in.

På Youtube finns ett häpnadsväckande klipp från en fotbollsmatch där spelaren Anthony van Leo kollapsar till följd av att hans hjärta stannar mitt i en match. Tack vare den inbyggda pacemakern (han hade varit sjuk tidigare) och slangar från fabriken i Godby sänds elektriska signaler ut i kroppen efter tio sekunder varpå hela hans kropp rycker till och mannen vaknar till liv igen. Filmen kan du se längre ner i denna blogg. Nej, han fick inte spela vidare.

Optinova är, enligt min mening, en sinnebild för åländskt entreprenörskap och mod. Affärerna finns där men kanske inte runt knuten utan runt nästa knut. Där vill jag att ålänningarna ska leta.

Här finns för övrigt en artikel i Affärsmagasinet Forum som handlar om det åländska plastklustret.

Koncernchef Anders Wiklund berättar målande om sina fabriker.
Åsa Mattsson som sköter Customer Care visade slangar så tunna att de knappt går att se.
Kollegan Fredrik Fredlund var också på plats för att bekanta sig med #mågottfabriken.

Här kommer livet tillbaka tack vare Optinovas slangar

fredag 22 januari 2016

Han odlar nypotatisen

Årets första nypotatis kommer med stor sannolikhet från Mikael Lundells växthus på Simskäla. Fast på Åland går den kanske inte att hitta, grödorna åker dit marknaderna finns och det är antagligen i Helsingfors.

Lundell är odlaren som långsiktigt, seriöst och med stor entusiasm planterat och skördat och analyserat och gjort om och gjort annorlunda för att till sist nå sitt mål. Han har ägnat sig åt sina växthus sedan år 1987 efter att ha lämnat jobbet som odlingsrådgivare på Ålands trädgårdshall. Sammanlagt finns ett hundratal frukt- och grönsaksodlare i landskapet.

Mikael Lundell var en av de företagare som berättade om sina idéer då Ålands näringsliv ordnade studiedag förra veckan. Innan dess hörde vi bokhandlaren och banken berätta ännu mer.

Mikael Lundell har under det senaste året gjort en massiv investering i ett sjövärmesystem som gör hans växthus på Simskäla miljövänligare än någonsin. I ett svep reducerade han mängden olja i verksamheten med nittio procent!

”Så här når vi en odling som på riktigt använder sig av sol, vind och vatten i processerna. Det tror jag är bra för försäljningen”, säger Lundell.

Åland är Finlands sydligaste odlingsplats och därför föregångare på väldigt många vis. Bland storsäljarna hittar vi den unika och allt populärare vårlöken och mycket mer. I det här sammanhanget kommer också nypotatisen upp vilken Mikael Lundell tror kommer bli verkligheten till påsk i år.
I morgon blir det förresten spännande, då ska jag berätta den absolut sanna historien om ett åländskt företag som räddar liv på riktigt. Varje dag, över hela världen. Och jag har filmbevis. Trevlig helg.


Mikael Lundell från Simskäla på Vårdö lovar nypotatis till påsk!

torsdag 21 januari 2016

Färden gick till banken

Den späckade informationsdagen arrangerad av Ålands näringsliv gick vidare. Efter presentationen av arrangören Anders Ekström och bokhandlare Pernilla Söderlund väntade en dragning i Ålandsbanken av vd Peter Wiklöf och Ålandsdirektören Birgitta Dahlén.

Ålandsbanken är företaget som växt upp med det självstyrda Åland och genomgått liknande kriser (som förvandlats till möjligheter) som självstyrelsen. Några rätt coola fakta lyftes på nytt:

År 1919 bildades banken, samtidigt som striden för att Åland skulle återförenas med Sverige pågick som starkast. Samtidigt bildades Ålands sparbank av samma människor som grundade ÅAB. Skälet var väldigt pragmatiskt. Vart än Åland skulle komma att höra behövdes en självständig bank – vid sidan av de finländska banker som redan fanns närvarande i vårt örike.

År 1942, mitt under brinnande världskrig, gick Ålandsbanken till börsen. Vågat? Absolut. Nödvändigt? Ja, hade det inte skett hade banken riskerat gå under.

År 1982. Nu stod det klart att ÅAB måste hitta affärer utanför Åland. Banksystemet var extremt reglerat och det krävdes tillstånd för precis allt. Lösningen blev Private Banking i Finland, ett dittills okänt begrepp i den finländska bankvärlden.

År 1994. Alla finländska banker räddades med hjälp av statliga ingripanden i form av bankstöd. Utom en. Just det, Ålandsbanken klarade sig på egen hand. Skälet var enkelt. Åland klarade sig bättre än Finland i ”laman”, den förlamande lågkonjunkturen.

Och så vidare. Sedan blev det köp av Kaupthing Bank och en expansion i Sverige som nu börjar bära frukt efter en svår startsträcka

I dag är Ålandsbanken Finlands främsta Private Banking-bank och växer stadigt i Sverige. Åland är inte längre huvudmarknaden. Utlåningen kommer till tjugo procent från Åland, trettio procent i Sverige och femtio procent i Finland. Den åländska delen är alltså minst vilket inte är så konstigt med tanke på befolkningen.

Det har också blivit dags för nästa steg. I samband med informationen till lagtingsledamöterna avslöjade Peter Wiklöf ett splitterbytt och spännande samarbete i syfte att nå Generation Y (födda 1980-2000) som betraktar pengar annorlunda än vi andra. Läs mer om det här.
Vd Peter Wiklöf berättar om Ålandsbanken.
Ålandsdirektören Birgitta Dahlén.


onsdag 20 januari 2016

Uppdrag för Ålands Sjöfart

Det i stort sett enda jag ibland saknat från min tidigare vardag som tidningsman på Ålandstidningen är, förutom skojiga arbetskamrater, den självklara kopplingen till den åländska och internationella sjöfarten. Ja, jag driver en blogg för Sjöfartstidningen i Sverige och jag har som BSPC-rapportör besökt olika tillställningar inom shippingen. Allt har varit bra, men...

...inte så bra att det inte kan bli bättre! Därför har jag antagit erbjudandet att ta över utgivarskapet av Ålands Sjöfart, en tidning med anor från år 1939, och i den tidningen och på hemsidan lyfta fram den bransch som skapat det Åland vi känner. Det är en utmaning omöjlig att motstå och just nu pågår arbetet med första numret som kommer i mitten av februari.

I går skickades ett pressmeddelande ut som löd så här:
Tidningen Ålands Sjöfart i ny regi

Den anrika shippingtidningen Ålands Sjöfart övergår i ny regi då publishern Jörgen Pettersson tar över utgivningen av denna publikation som sedan år 1939 berättat om vardagen i den bransch som mer än andra format Åland och dess omnejd.

Avsikten är att lyfta den viktiga tidningen till nya höjder och locka nya läsargrupper. Tidningen utkommer fyra gånger per år och ska distribueras till alla hushåll på Åland samt till prenumeranter utanför landskapets gränser. Dessutom lanseras en ny hemsida www.sjofart.ax som ska berätta om det dagliga livet i den bransch som så många på Åland får sin utkomst från.

”Det ska bli inspirerande att berätta om den vardag och de visioner som finns i hela det åländska shippingklustret. Där kryllar av berättelser och framtidstro och spännande människor”, säger Jörgen Pettersson.

”Vi är glada att ha hittat en skribent som alltid visat stor entusiasm och insikt i en för Åland mycket viktig bransch”, säger Eva Mikkola-Karlström, styrelseordförande för förbundet Ålands Sjöfart som äger varumärket Ålands Sjöfart.

Tidningen och hemsidan Ålands Sjöfart ska i hög grad kopplas till jätteevenemanget Sjöfartens Dag som beskrivs som ”Finlands viktigaste sjöfartsdag” av besökarna. I år arrangeras Sjöfartens Dag i Alandica den 12 maj.

”Det är viktigt för såväl rederier som alla underleverantörer att branschen syns och har en plattform att kommunicera från”, understryker Eva Mikkola-Karlström.

I tidigare utredningar från Åsub har Åland och dess sjöfartsaktörer konstaterats vara ”det största rederiklustret i norra Östersjön” med direkta och indirekta arbetsplatser för 10.400 personer.

”Förutom den lokala åländska shippingbranschen ska vi också hålla ett öga på alla omkringliggande regioner samt den omvärld där allt fler ålänningar är med och jobbar och påverkar. Läsarna kommer att bli överraskade över hur internationellt dagens shippingfolk jobbar”, säger Jörgen Pettersson.

Första numret av den nya tidningen utkommer i mitten av februari.
På bilden ses Ålands Sjöfarts nye publisher Jörgen Pettersson i förgrunden. Bakom står styrelsen för Ålands Sjöfart rf. Från vänster Olof Widén, Leif Nordlund, ordförande Eva Mikkola-Karlström, vice ordförande Hanna Hagmark-Cooper, Daniel Dahlén och Edvard Johansson. Johanna Boijer-Svahnström saknas på bilden. (Foto: Theresa Axén)
Så här berättar Nya Åland om det hela i dag.


tisdag 19 januari 2016

En hyllning till bokhandeln

Det åländska näringslivet är både brett och smalt samtidigt. Här finns börsbolagen och IT-pionjärerna och jordbrukarna och allt däremellan. Och så finns det det som i plural kallas för boklådor eller på enklare svenska bokhandlare. Mariehamns bokhandel är en sådan som Pernilla Söderlund är vd för. I samband med Ålands näringslivs stora presentation för lagtinget i fredags berättade Söderlund om sitt företag som bär alla drag av en god historia.

Mariehamns bokhandel grundades redan år 1886 av apotekare Furstenborg och fyller således imponerande etthundratrettio år i år. Där jobbade Pernilla som sommarvikarie och sade att ”nån gång ska jag köpa denna bokhandel”. Sedan försattes bolaget i konkurs år 1995 varpå hon och hennes familj köpte konkursboet och på den vägen är det, tjugoett år senare.

I dag är man sex anställda (tio på somrarna) som hanterar och gör affärer med de över tiotusen böcker som finns i lagret. Sortimentet är brett och omspänner böcker, kontorsmateriel och precis allt annat. Utmaningarna är stora, inte minst från den digitala världen där allt fler böcker i dag finns. Men! Det finns tydliga tecken på att pappersboken är på väg tillbaka och för att hänga med har man satsat på en internetbokhandel där olika åländska böcker kan köpas. Det är ingen jätteaffär men den rika åländska bokutgivningen röner ändå visst intresse i omvärlden. Bara i fjol kom trettio åländska böcker, bland dem åtminstone två med tydlig sjöfarartouch; Gustaf Eriksons ångare och historiken om Rederi Ab Sally som jag skrev mer om här. Själv har jag suttit och signerat boken om Gryningspyromanen i bokhandeln och där säljs även Ålands Idrott – Historien om en ö och dess hjältar.

Framtiden må vara digital och allt möjligt men få saker går upp mot att sätta sig ner i fåtöljen och genom att fukta fingrarna vända blad och tränga in i en berättelse i en riktig bok!

Förlåt den usla bilden men så här såg det ut när Pernilla Söderlund berättade om sitt företag, Mariehamns bokhandel, i samband med Ålands näringslivs stora informationsdag i fredags.

måndag 18 januari 2016

En resa med affärsmål

Förra veckan avslutades med en välarrangerad och substansfylld studiedag med Ålands näringsliv som värd. Vi drog från företag till företag och fann insikter som är viktiga för alla. Jag ska försöka dela med mig av dem under denna vecka. Det ska handla om:

  • Allmänt Ålands näringsliv. I dag.
  • Mariehamns bokhandel och pappersbokens comeback. 
  • Ålandsbanken om att vara bäst i hela Finland.
  • Växthusodlare Mikael Lundell och vikten av nypotatis till påsk.
  • Optinova, fabriken som alldeles bokstavligen räddar liv på folk.

För tre år sedan gjorde Ålands lagting en liknande rundtur. Erfarenheterna från den och andra studiebesök kan man läsa mer om här. Då handlade det bland annat om Inficon, S-Market, XL Bygg, Transmar, Medimar etc.

Dagen inleddes av Ålands näringslivs vd Anders Ekström som drog en fyllig presentation, se den längre ner på bloggen. Han påminde om att organisationen i dag har 600 medlemmar från precis alla möjliga sorters branscher. Det finns 2.525 (cirka) registrerade och aktiva företag. 2.220 av dem har 0-4 anställda och sjöfarten är alltjämt hela Ålands ryggrad. De viktigaste linjerna för Ålands näringsliv är följande:

1. Ökad konkurrenskraft. Överallt där det går att förenkla företagens vardag ske det göras.
2. Samhällsservicen, ökad trygghet, mer demokratisk insyn och fler bolagiseringar.
3. Självstyrelsens utveckling. Företagare är tveksamma till ett övertagande av beskattningen från Finland till Åland. Politiskt har vi sagt att det är viktigt att vi har den möjligheten den dag det verkligen måste ske. Den dagen är antagligen ganska långt borta men samhällen byggs ju för evigt.
4. Hållbar utveckling. Här gäller det att hitta incitamenten för en hållbar utveckling snarare än fler regler.
5. In- och återflyttning. Ålands näringsliv har tidigare varit tydliga med sin syn på detta och det stöder jag varmt.
6. Entreprenörskap. Utan riskvilliga och flitiga entreprenörer och uppfinnare händer det inte mycket här i världen.

Vd Anders Ekström presenterade sin organisation med ett bildspel som följer nertill.

Ålands Näringsliv rf








































100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...