fredag 28 februari 2014

Vi bygger alltid tillsammans

I dag är det Kalevaladagen i Finland och flaggorna vajar lite varstans (kanske inte så mycket på Åland då vi har andra traditioner här).

Denna dag kan hur som helst stämma till eftertanke lite beroende på hur man ser den men ett faktum står fast. Tack vare bland annat Kalevala och skriftspråket är Finland i dag en självständig nation med gott rykte i hela världen och en drivkraft som på riktigt förändrat inte bara finländarna utan resten av världen (jepp, jag menar Nokia).

Det handlar om identitet, självförtroende och beslutsamhet. Är det en enda av delarna som saknas blir resultatet halvdant och därför är det så viktigt att minnas dem alla. Det börjar med visioner i form av skrifter och idéer och leder till verkstad och framgång – om man törs.

Jodå, detta uppmärksammade jag i fjol också med en lite annorlunda vinkel. Kalevaladagen var nämligen ett tag på väg att bli hela Finlands nationaldag.

En man som gjorde detta möjligt men egentligen aldrig fick cred för det var David Emanuel Daniel Europaeus, antagligen ansedd som en särling när det begav sig men som av idoga och generösa historiker fått sin upprättelse. Med hjälp av sin forskning och sitt grävande tog han fram det material som Elias Lönnrot senare använde i skapandet av Kalevala. Har självklart ingen aning om hur det egentligen var men känslan blir att Europaues var sin tids Joel Pettersson. Han sade och visade sådant som folk inte ville höra eller se och han gav sig aldrig, inte ens när huvudmaterialet till det som skulle bli Kullervo i Kalevala de facto härstammade från Ryssland och Ingermanland.

Vad kan vi lära oss av detta? Faktiskt ganska många saker. Dels att nationsgränser inte stoppar kulturella utbyten och dels att vi alla ständigt och hela tiden och i dag mer än någonsin drar nytta av varandra. Oberoende om vi är ukrainare, ryssar, finnar, saltvikare eller islänningar. Och att vi aldrig får glömma bort att satsa pengar på den kunskap som för oss vidare till nästa generation.
Så här såg Kullervo ut enligt konstnären Akseli Gallen-Kallelas tolkning. Kullervo har på många vis varit urtypen för en riktig finne men är egentligen hämtad från det ryska Ingermanland. Sådan är världen i går, i dag och i morgon. Vi hämtar influenser från varandra och försöker därefter så gott vi kan.
















Akseli Gallen-Kallela: Kullervos förbannelse.




Kullervosagan kommer från Ingermanland.

torsdag 27 februari 2014

Dumsnålt dra ner på bibban

Hör i Ålands radio att Lumparlands kommun bestämt sig för att dra ner på bibliotekets öppethållningstider sedan nuvarande bibliotekarien gått i pension. Min tanke nummer ett (med ekonomiska ögon sett) är att det är väl bra om man kan spara på offentliga utgifter. Min tanke nummer två (efter begrundan) är dumsnålhet och ett nederlag för bildningen.

Nämligen.

Dagens unga läser mindre än de unga gjorde förr. Nu behöver det inte till alla delar vara dåligt. De gör andra saker istället, till exempel kommunicerar med varandra. Jag tror att dagens unga på inget sätt är mindre vetande än gårdagens. Antagligen förhåller det sig precis tvärtom. De är mer öppna för nya intryck och de för en dialog med andra (över hela världen faktiskt) som vi för två decennier sedan inte ens kunde drömma om. Ändå räcker det kanske till. För att bli framgångsrik över tid krävs också en allmänbildning och fördjupning som internet och Facebook inte erbjuder. Där hittar man de enkla svaren på problem man redan är bekanta med och riskerar att i större grad odla narcissim än bildning. 

Jag tror att vi på alla vis måste uppmuntra läsning och fördjupning även i ämnen som ligger utanför det som kanske är roligast för stunden. Det borde vara bibliotekens och kulturens uppgift nummer ett i en tid då varje kunskap i världen ligger bara ett knapptryck bort. Om man bara hänger sig åt sådant som är av intresse skapar det människor som kan misslyckas i den alltid livsviktiga uppgiften att flytta fram dessa gränser.

En annan minst lika viktig uppgift för biblioteken är att vara den mötesplats som faktiskt många människor i dagens allt virtuellare värld saknar.

Av det skälet kan det vara strategiskt okokt att spara skärvor till en kostnad som mycket troligt blir oöverstiglig på sikt. Vi behöver i går och i dag och i framtiden inte människor som ger svaren. Vi behöver människor som ställer frågorna. Därför är litteraturen kanske viktigare än någonsin.

I morgon ska jag leda detta i bevis när det handlar om att bygga upp ett helt folks självförtroende och skapa en grund för bygget av en hel nation.

Själv har jag tangerat detta tidigare i ett anförande i lagtinget om just kultur och samhälle och framtid


Biblioteken har över tid varit den plats där idéer skapats och framtiden formats. Det enklaste vägen är att i dag slå fast att de inte längre behövs till följd av onlinebeteendet, den riktigare slutsatsen är att de antagligen behövs mer än någonsin.

onsdag 26 februari 2014

I dag minns vi Erik XIV

Historien måste man nu och då friska upp för att inte helt falla in i den triviala vardagen och grubbla över den okända framtiden. I dag är det till exempel den dag då Erik den XIV, hjältekungen Gustav Vasas son, kastade in handduken för sista gången. Året var 1577 och kanske drog han en lättnadens suck att livet äntligen var över, då det inte var särskilt snällt mot honom på slutet. När Erik den XIV dog gjorde han det bara fyrtiotre år gammal och troligen förgiftad av sin egen brorsa, Johan III som förvandlades från lekkamrat till dödsfiende – ett inte helt ovanligt fenomen förr i tiden.

Erik den XIV var kung över Sverige under åren 1560-1568 men lyckades inte särskilt väl. Han tog norra Estland under sitt beskydd och han inledde ett mycket olyckligt sjuårigt krig mot Danmark. Hans slogan ”Gud ger åt vem han vill” användes flitigt men hjälpte inte när brodern Johan II övertog tronen och lät spärra in Erik den XIV. En tid, troligen hösten år 1571, satt den tillfångatagne exkungen fängslad i Kastelholms slott tillsammans med sin hustru Karin Månsdotter. Det var en slags ödets ironi då fadern Gustav Vasa betraktat just Kastelholms slott som en särskild juvel i den svenska kronan och såväl jagat som byggt ut anläggningen några år tidigare.

Kastelholms slott var på flera sätt en viktig byggsten i det som skulle formas till dagens Sverige, det får man inte glömma bort!

Erik den XIV (1533-1577) som han ungefär såg ut då det begav sig.

tisdag 25 februari 2014

Spännande bok till reapris

I dag ska jag slå ett slag för mig själv och min kompis David Widlund och vår bok om den svenske gryningspyromanen Ulf Borgström. I dag sitter Borgström i fängelse för grov mordbrand men våren 2016 kommer han ut igen och den dagen fruktar både polis och allmänhet i främst Skåne. Med all rätt. Väldigt lite tyder på att denne skåning med ett välutvecklat hat mot samhälle och polis skulle byta kurs i livet. Det bekräftas också av FBI:s främsta mordbrännarkännare som finner det ytterst osannolikt att bränderna ska upphöra.

Från och med i dag och fram till den sista mars är det drömläge att köpa denna bok. För bara nittionio kronor får man den inbundna versionen, det är skäl att skynda på då antalet exempelar kvar i lager inte är många. Bor du på Åland går det också bra att slå mig en signal eller skicka ett mejl till jorgen.pettersson@aland.net så ser jag till att boken blir din.

Läs mer om bokprojektet här:

En morgon i TV4:s nyhetsfabrik.

Stort steg framåt för åländsk bokutgivning.

Beröm och kritik och massor med åsikter.

Kopplingar även till Åland.

Utflykt och föreläsning till Skurup och Ystad.

En skånsk riksdagsledamot läste boken.

Leif GW Persson lät sig inspireras av boken och gjorde ett helt TV-program om mordbrännaren.


Den här boken kan man köpa till futtiga nittionio kronor under vårens stora bokrea. Passa på!

måndag 24 februari 2014

Ännu en dag att hedra

Det mest fantastiska med livet är att alla dagar alldeles på riktigt är värda att fira! Hör man till dem som helst betraktar glas som halvfulla än halvtomma finns det gott om skäl till att glädjas över både nutid och framtid. Tag denna dag, den 24 februari. Vi kan till exempel minnas att:

Estland firar sin självständighet i förhållande till Ryssland.
Att det är Sverigefinnarnas dag.
Att Ålandsättlingen Juan Perón vann det argentinska presidentvalet år 1946.
Att den svenska tjugan kom till världen år 1992. Denna sedel inspirerade senare även Gryningspyromanen till nya illdåd.

Och såklart mycket annat. Ha en bra arbetsvecka.
I dag är det den tjugofjärde februari och därför en dag att minnas! Liksom alla andra dagar.

söndag 23 februari 2014

Tack för alla minnen Sotji

Tack Sotji och tack alla deltagande länder i årets vinter-OS, i dag är sista dagen av tävlingar för denna gång. Ni har visat att allt är möjligt så länge man är beredd att arbeta hårt. Själv kommer jag aldrig att glömma de svenska damernas stafettguld och Charlotte Kallas magnifika sista sträcka. Hon gjorde allt det som vi till vardags borde göra, hon gav allt och lyckades vinna. Likaså är uppvisningen av de ryska herrarna på femmilen och de norska damerna på tremilen något utöver det vanliga.

OS-tanken är mångfacetterad men ändå inte särskilt svår att förstå. Tävlingarna är mötesplatsen för de bästa av de bästa och utgör ett tydligt och mätbart mål på vägen mot framtiden. Idrottsmännen och -kvinnorna som är på plats representerar såklart sina respektive länder men också något mycket viktigare, nämligen viljan att bli bättre, längtan efter framgång och kraften att aldrig ge upp. De feta katterna blir nämligen inte framgångsrika. I just fallet med Ryssland och Sotji förtjänas det också understrykas det jag tidigare kritiserat; förhållandet till HBT-rörelsen. Den ryska statsledningens syn på den frågan är hemsk men vid OS togs ett litet men viktigt steg mot en bättre framtid i form av de tydligt markerande fingervantarna som spelade en huvudroll under avslutningsceremonin.

OS är såklart aldrig oomstritt och konstigt vore väl annars. Det enklaste som finns är att kritisera och säga nej. På Åland gjorde Ålandstidningen ett försök till analys av vinter-OS. Det gick så klart i diket som det ofta gör när fiskar ska försöka förklara för fåglar hur man flyger. Trots att jag varit med länge blir jag fortfarande lite beklämd över den vilja att söka fel som så ofta överskuggar möjligheten att söka rätt.

Nästa år är det förresten dags för NatWest Island Games på Jersey. De tävlingarna blir till numerären lika stora som detta OS och därmed något att kämpa särskilt hårt för! (Hörde jag rätt under avslutningsceremonin blir våra spel dessutom större!!!)

Det blev dyrt och mycket gick fel men när allt lagt sig blir OS-festen i Sotji ett minne som kommer att stanna länge.
OS-vantarna som antagligen kommer att göra mer för HBT-rörelsen än alla karnevaler i hela världen. Symbolvärdet i att tre av världens främsta skidåkare bar vantarna under medaljceremonin på avslutningskvällen är omöjligt att värdera.

lördag 22 februari 2014

Inte en enda ålänning?!

Om hela världen kokades ner till en by med etthundra invånare skulle sextio av dem vara asiater. Femton vore afrikaner och fjorton amerikaner. Elva hade kommit från Europa och faktiskt inte en enda från Åland... Sådana där tankeexperiment leder kanske ingenstans men stämmer likväl till eftertanke. Det gör också slutsatsen att sjutton av dessa etthundra människor inte skulle kunna läsa och att sjuttioåtta av dem inte hade tillgång till dator. Tjugotre hade inte ens haft tak över huvudet.

Läs mer om denna statistik här. 

Sådana här insikter är viktiga att bära med sig även då vi bygger vårt eget åländska samhälle. Själv har jag varit bortrest några dagar och i dag ägnat morgonen åt att läsa ikapp tidningarna. Slutsatsen blir densamma som alltför ofta: det ägnas kopiöst mycket tid och kraft åt att söka fel i detta vårt lilla samhälle som vore mycket mer betjänt av folk som letade rätt.

Ha en skön lördag så här i slutet av sportlovet.

Det nyttjar kanske inte till något men är ändå tankeväckande att föreställa sig hela världen som en by med etthundra personer. I den byn skulle tjugoen personer till exempel vara överviktiga, femton undernärda och en på väg att dö av svält.

fredag 21 februari 2014

Grattis kung Harald V

Är du i Norge i dag ser du flaggor som hissas lite varstans. Det är ingen generalrepetition inför syttende maj utan en hyllning till kungen Harald V som just i dag fyller sjuttiosju år. Jag är såklart medveten om att just detta inte hör till de avgörande dagarna för Åland men det får mig ändå att minnas hans företrädare Olav V som hade ett särskilt gott öga till ålänningar!

Grattis kung Harald V, sjuttiosju år i dag!

torsdag 20 februari 2014

Tillbaka till hembygden

Efter fyra dagar i backarna bär det på eftermiddagen hemåt igen. Vemodigt och skönt samtidigt. Skulle såklart ha stannat kvar och fortsatt det friska skidlivet men ser också fram mot att börja jobba igen och tackla de utmaningar som inte precis saknas. Kämpa alla.

Just Eckerölinjen har jag ett alldeles speciellt förhållande till då vi sålde massor av böcker ombord tidigare! Det var långt från comfort zone och just därför så extra berikande!

Riktigt så här ser det inte ut på sjön just nu men reklambildernas uppgift är inte att visa verkligheten utan verkligheten som man skulle vilja att den ter sig.

onsdag 19 februari 2014

Heja IFK, nu kör vi igen

I kväll klockan halv sju spelar IFK Mariehamn hemma i Eckeröhallen mot TPS i ligacupen. Är dessvärre fortfarande bortrest och missar matchen. Fail. Skickar därför lite inspiration från tidigare matcher mot just TPS. Ha skoj på matchen!

Här vann vi med 1-0 på hemmaplan!

Här vann vi med 1-1 på bortaplan!

Ett öppet brev till TPS-ledningen.

I kväll är det dags för säsongens första riktiga match i Eckeröhallen. TPS kommer på besök och ska förhoppningsvis återvända till Åbo tomhänta.

tisdag 18 februari 2014

Random pics från mig

Lever livets glada dagar med goda vänner och snälla barn i Romme och låter andra hantera utmaningarna. I brist på annat blir det därför en liten titt i fotoarkivet från ett spännande år sedan det förra sportlovet. Njut av stunderna!

Ostfondue är alltid rätt. Särskilt efter en dag i Alperna.

Far fick inte vara med så länge som han borde fått vara med. Därför blir det en och annan tur till minneslunden vilket är ett välkommet avbrott i vardagslunken. Där brukar jag berätta för honom att jag till sist vågade hoppa!

Fantastisk resa till Torquay i november... 
…vilket blev slutet för några fåglar.

Pommern blir ett utmanande projekt under året som kommer. I mars bär det av på ett studiebesök till omvärlden för att förhoppningsvis hitta inspiration kring hur Mariehamns och Åland starkaste varumärke ska hanteras i framtiden. 
Verkligheten i hemmakontoret. Det är inte alltid enkelt att finna sinnesro när smårövare som killen på bilden gör allt för att överraska.

måndag 17 februari 2014

Till Madame Butterflys minne

Nu är jag kanske inte en auktoritet när det gäller just operor. De fina konsterna och jag har aldrig blivit såta vänner. Men när det gäller till exempel Giacomo Puccini är det lite annorlunda. Hans verk är sådana som på riktigt gör världen lite mer levande och livet lite färggrannare. Exakt i dag är det etthundratio år sedan hans kanske mest kända verk Madama Butterfly premiärvisades i Milano. Gör därför dig själv en tjänst i dag och släpp in Madama Butterfly i ditt liv!

Så här såg han ut, Puccini. Möjligen inspirerad av Napoleon själv, med handen innanför västen.
Här är klippet, Madama Butterfly!

söndag 16 februari 2014

Mot Romme och backarna

I dag börjar sportlovet vilket betyder Romme Alpin och några dagars slalomåkning efter några timmars bilkörning. Det är på flera sätt vanvördigt, inte minst mot bakgrund av att vi i dag i sann nordkoreansk anda ”högtidlighåller” Kim Jong Ils födelsedag.  Detta är självklart ironi, allt medan en värld blir bättre går man i Nordkorea i motsatt riktning och blir alltmer en jordens soptipp där en mans nycker tvingar ett helt land att lyda. Knäppt.

Här ligger kontoret några dagar framöver. Inte i liften men i baren till hotellet i bildens fond!

lördag 15 februari 2014

OECDs budskap till Åland

För att få ett finansiellt skadeskjutet Finland på benen krävs hårda bandage. Den inte särskilt överraskande slutsatsen levererade OECD:s generalsekreterare Angel Gurria och Finlands finansminister Jutta Urpilainen i onsdags. De huvudsakliga skälen är de ekonomiska konsekvenserna av befolkningens åldrande samt kommunalekonomin vilket tvingar fram reformer.

Jag har läst hela rapporten med stort intresse av det enkla skälet att det som händer i Finland är något vi på Åland måste förhålla oss till. Några spridda iakttagelser från beskedet till Finland (som på flera sätt också är ett besked till Åland):
  • Först det positiva som mer är en from förhoppning än snar verklighet. Den finländska ekonomin är på väg att återhämta sig men det råder stora osäkerhetsfaktorer. 
  • Sedan klarspråk. Det krävs betydande och beslutsamt arbete för att genomföra nödvändiga reformer vilket krävs för att få fart på tillväxten och konkurrenskraften i Finland gentemot omvärlden. Lyckas inte det finns det inte en chans att vi ska kunna upprätthålla vare sig levnadsstandard eller allmänt välmående bland medborgarna. 
  • Den finländska offentliga ekonomi måste konsolideras. I klartext: kommunerna måste bli färre.
  • Finlands befolkning åldras snabbare än i de flesta OECD-länderna vilket sätter stark press på de offentliga finanserna (pensionssystemet). Finländarna arbetar för kort tid och slutar i många fall redan vid sextiotre års ålder, vilket är alltför tidigt. Detta måste över tid åtgärdas, konstaterar OECD.
  • De finländska kommunerna är alltför små för att kunna hantera utbildning, social service och hälsovård. Därför uppmuntrar OECD Finland att fortsätta uppmuntra kommunerna till frivilliga fusioner och nerdragning av den service som inte är lagstadgad. Här kommer också skatteinstrumentet in som en viktig ingrediens och som något som bör användas.
  • För att alls vara med i framtiden understryker också OECD vikten av att ”boosta” (kommer inte på nåt bättre ord på svenska) och upmuntra uppfinningar, innovationer, nya tankar och grön tillväxt genom utbildning och forskning. Syftet är att fasa ut alla miljöfarliga ämnen, var än de finns. 

Det är ett tufft besked som OECD/Finland levererar och även om det sagts förut måste det nu understrykas. Åland drabbas också. Det måste åtminstone och i brådskande ordning ske en samordning av den sociala servicen på Åland. Landskapet har redan tagit över sjukvården och den större delen av utbildningsväsendet vilket har varit och är bra. Nu behöver även de sociala tjänsterna gå samma väg. Tror man av olika skäl att det inte är nödvändigt tror man, enligt min mening, fel.

Här kan man läsa en sammanfattning av OECD:s betyg på den finländska ekonomin, mest på engelska förutom siffrorna som talar sitt tydliga språk.

Finland genomgår just nu den andra nedgången i ekonomin sedan finanskrisen år 2008. Efter en uppgång som varade till och med år 2011 vände siffrorna neråt på nytt år 2012, vilket framgår av BNP-grafen nertill.

Den heldragna linjen är Finlands bruttonationalprodukt. Landet befinner sig fortfarande långt från den topp som uppnåddes i Nokias kölvatten år 2008, strax före finanskrisen. All den välfärd som då byggdes upp måste nu finansieras med lägre inkomster vilket vem som helst begriper är omöjligt. Därför måste det till förändringar.
Hela rapporten följer nertill (eller på denna länk):

fredag 14 februari 2014

Vildsvin gick till hundattack

Det råder inte längre tvivel om det finns vildsvin eller inte på Åland. De senaste bevisen i form av bilder från Rikard Erikssons åtelkamera i Hammarland, Torp, är stenhårda. Det är ett stort djur, antagligen en galt, som rör sig i trakterna. I början av januari kom de första, ganska svårtydda, bilderna. Natten mellan söndag och måndag senaste vecka kom dessa bilder som är omöjliga att misstolka. Dessutom fick gråhunden Bob alldeles konkret smaka på hur bändiga vildsvinen kan vara.

Torps jaktlag ska i sammanhanget hyllas för sina försök att dels kartlägga vildsvinets vägar och dels i enlighet med jaktlagen hantera problemet, något inte minst markägarna borde applådera, vildsvin på små åländska marker vore väldigt dåliga nyheter. Emellertid höll det hela på sluta på tok senaste måndag, samma eftermiddag som man på natten innan fått bilderna ni kan se nertill. Så här gick det till.

Torps jaktlag samlades snabbt på måndagseftermiddagen för att om möjligt lokalisera och avliva den av bilderna att döma stora vildsvinsgalten som gjort sig hemmastadd i området. Kent Nordlund släppte sexårige gråhunden Bob som visserligen mest jagar älg men är tränad på både björn och vildsvin. Kent själv är en tränad vildsvinsjägare med årliga utflykter åt olika håll, Bob är mer ny på området men satte av med god fart förbi både passkyttar och annat när han fick ordern på måndagseftermiddagen. Efter släppet tog det kanske en halvtimme innan Bob gav skall. Inte ståndskall som är det vanliga utan mer en form av gångskall som sakta rörde sig framåt.

Kent Nordlund är inte överraskad av det snabba upptaget:

”Vi kände genast doften av tjära i skogen”, förklarar han.

Tjäran kommer från åtelplatsen där träden intill maten kletats in med just tjära för att göra det enklare att spåra grisen, den gris som inte gnider kroppen mot ett fint träd finns nämligen inte.

Bobs första skall kom kanske fyra kilometer bort varpå Kent satte sig i bilen och följde efter. Väl på plats kom Bob plötsligt tillbaka vilket är extremt ovanligt, men den här gången synnerligen berättigat. Det skulle senare visa sig att hunden var uppsnittad i de aktre partierna  vilket krävde tio stygn hos Godby smådjursstation. Förklaringen är egentligen bara en, vildsvinet ledsnade på hundens skällande och gick till attack. Inte ovanligt i omvärlden men extremt sällsynt på Åland. Vildsvinsgaltens betar är dessutom rakbladsvassa och kan ställa till med svåra skador både på människor och på djur.

”Jag har jagat vildsvin sedan 1988 men aldrig varit med om något liknande. Fast i dag är Bob pigg och redo för nya äventyr igen”, förklarar Kent Nordlund.

Bob vilar nu ut i hemmet och hälsar att han trots allt ser fram mot nya jakter!

Åtelkameror är avslöjande utöver det vanliga. Minns bara när man i Jomala fångad det första lodjuret på bild! Trevlig helg.


Det råder inga tvivel alls längre över att en vild vildsvinsgalt rör sig i trakterna av Hammarland, Torp. Heder åt jaktlaget som seriöst kartlägger djurets rörelser.  De här bilderna togs natten mot måndag senaste vecka av Rikard Erikssons åtelkamera.
Det ska vara gott att leva och det finns i Hammarland.
”Om det bara är jag eller om det finns flera av oss. Fortsätt gissa!” Vildsvinet i Hammarland fortsätter att gäcka jägarna.
Sexårige gråhunden Bob kom undan vildsvinsanfallet i måndags med blotta förskräckelsen och vilar nu ut i hemmet i Vestmyra med tio stygn i de bakre regionerna. För många hundar slutar det sämre än så efter närkontakt med uppretade vildsvin.

torsdag 13 februari 2014

Grattis till Nordiska rådet!

Jag är inte längre bara stadsbo, finströmare och ålänning med stadig förankring i utlandet. Jag är också nordist vilket jag gärna vill utveckla.

Tack vare Nordiska rådet finns det en nordisk passunion vilket gör det fritt fram att resa mellan alla de nordiska länderna: Danmark, Island, Norge, Sverige, Finland, Åland, Grönland och Färöarna. Tack vare samma samarbete finns det också en gemensam arbetsmarknad i Hela Norden. Detta har sammantaget fört de nordiska länderna närmare varandra och skapar en viktig plattform även för Åland. Är man liten måste man, som bekant, finnas med där de stora rör sig.

I dag är det sextioett år sedan de första medlemsländerna Danmark, Island, Norge och Sverige möttes för första gången, ett knappt år sedan bildandet, den trettonde februari år 1953. Platsen var Christiansborg i Köpenhamn. Kring detta skulle jag tidigare inte reflekterat så mycket men från och med i år är jag en av Ålands fyra parlamentariker med tillträde till Nordiska rådet. Sammanlagt består rådet av åttiosju ledamöter. Det känns både främmande och pirrigt och det är med stora förväntningar jag ser fram mot att delta i mitt första möte i Akureyri på Island i april. Här kan man läsa mer om hur Nordiska rådet är uppbyggt och här finns den officiella hemsidan.

Åland må vara minst av alla medlemsstater och som vanligt gäller det då att komma med de mest genomtänkta inläggen och de vassaste argumenten. Det blir en helt ny utmaning igen och sådana ska man aldrig tacka nej till.


Här hela Norden och dess spelare samt Shetlands och Orkneys flaggor, två öar jag också håller mycket av.
För vänner av flödesscheman är det så här det fungerar. I teorin. 

onsdag 12 februari 2014

I dag minns vi Lincoln

För exakt tvåhundrafem år sedan i dag föddes en man som skulle komma att förändra en hel värld. Han hette Abraham Lincoln och skulle bli USA:s sextonde och det republikanska partiets förste president för USA. Detta firar man fortfarande i dag då amerikanarna är ett folk som ogärna släpper taget om den historia som så tydligt finns med i allt som fortfarande händer.

Abraham Lincoln har jag tidigare hyllat. Som här efter att ha sett filmen om honom i ett skakigt flygplan på väg till Kroatien. Och här efter att ha insett det han kanske aldrig sade: Man kan inte stärka de svaga genom att försvaga de starka.

Skänk i dag en tanke till den man som byggde den demokrati vi i dag är en del av.
Abraham Lincoln i sin krafts dagar. Han föddes den 12 februari 1809 i Kentucky och mördades den 15 april 1865 blott femtiosex år gammal. Under den tiden hann han bli landets kanske viktigaste president. 

tisdag 11 februari 2014

Bina en del av rena Åland

Ålandsbanken gör det, bygger sitt varumärke med vackra ungdomar och mjuka klippor. Viking Line gör det också, berättar vitt och brett om gasdrift och miljötänk. Åland borde också göra det, ständigt påminna vår omvärld om att vi här producerar de finaste råvarorna, den godaste mjölken, de saftigaste äpplena, den delikataste löken och så vidare.

I en värld där hållbar utveckling blir allt viktigare för allt fler är Ålands plats unik på många sätt. I går blev jag på nytt påmind om detta efter att ha lyssnat till biodlare Yngve Påvall som kan sin bransch som sin egen ficka. Åland är alltså en av få platser i hela världen där det för bin förödande kvalstret varroa inte finns. Detta har jag berättat om även tidigare men det förtjänar upprepas. Utan bin dör världen. Här har Åland en exportmöjlighet som alldeles på riktigt skapar en bättre värld. Detta har redan hänt. Allt fler omkringliggande biodlare byter ut sina drabbade samhällen mot åländska i ett försök att trycka bort varroan. På Island är i stort sett samtliga bin emigrerade ålänningar.

Utan bin sker ingen pollinering och därmed ingen tillväxt. Därför passar Ålandsbankens mjuka klippor, Viking Lines rena fartyg och idén om ett varroafritt Åland perfekt ihop.

Detta är en krabat som inte ska underskattas. Utan bin stannar hela världen upp och på Åland har vi i dag världens friskaste bistam vilket kan vara en viktig exportprodukt.

måndag 10 februari 2014

Några dagar i Malmö

Det finns inget som går upp mot att utmana sin egen bekvämlighet.  Känslan av att gå utanför den egna ”comfort zonen” slår faktiskt det mesta här i livet. I veckan som gick hade jag förmånen att göra det på nytt då jag stod på scen på Malmömässan för att hålla föredrag om Gryningspyromanen i Skåne. Jag kan historien och jag vet hur man pratar men det är ändå nervöst att inför människor man aldrig tidigare mött försöka presentera en berättelse som lämnar ett avtryck. Trots att jag gjort det flera gånger tidigare är det lika nervöst varje gång. Och uppfriskande!

Några länkar kring samma tema:

Första föredraget om boken.
Leif GW Persson tog hjälp av boken i Veckans brott.
En tidigare tripp till Skåne.
Om brott och straff och bränder.

Killen ser i vart fall medryckande ut!
En mycket trevlig frilansjournalist som jag tyvärr aldrig fick namnet på. 
Framför mässprogrammet.
Svårt att få alla som lyssnade på en och samma bild. Det blev hur som helst väldigt bra samtal mellan mig och publiken.

söndag 9 februari 2014

Nu går vi mot ligaguld!

Bortsett från Sune Eriksson är det dessa järnbackar som ska se till att fienden hålls på andra sidan bron när serien startar i vår. Från vänster kapten Jani Lyyski, Sune E, Erik Lundberg, Bobbie Friberg Da Cruz och Roger Thomspon.

Dessa grabbar ska se till att fotbolls-Finland sover dåligt i år.  (Nej, inte Sune E, han är stark och tålig men duger inte på mittfältet). De övriga är Duarte Tammilehto, Tomas Hradecky och David Ramadingaye, deras namn kommer att pryda många topplistor senare i år.
Aldrig är optimismen lika stark som hos ett fotbollslag som ännu inte spelat säsongens första match (Okej, vi har faktiskt en 2-0-seger mot TPS i bagaget men det är ”bara” i ligacupen). Det är precis som det ska vara. Innan serien är igång ska framtiden vara ljus och förväntningarna höga. Liksom i livet är det alltid skojigare att vara optimist än dessa eviga realister som utgör den våta filten över en annars fin vardag. (Jepp, om sådana har jag till exempel skrivit här.).

IFK Mariehamns supportrar och lag och ledare möttes i går (kick off) på dartklubben i stan för att äta oxfilé och ladda upp inför säsongen som kommer. Det var fjärde gången det hände och varje fest (jag har varit på i stort sett alla) blir lite bättre. Det är frågesport och prisutdelning och intervjuer och rätt igenom ett gott humör! Detta händer inte automatiskt. Sune Eriksson, Inger Lampén, Krister Martell, Ronny Häggblom och många, många andra är värda ett alldeles särskilt erkännande. Fotbollen är aldrig i sig ett mål utan ett viktigt medel i byggandet av ett lite bättre samhälle.

IFK står just nu inför sin kanske mest spännande säsong någonsin. För tionde året i följd är vi med i Finlands högsta serie, Veikkausliiga. Bästa placeringen är en fjärdeplats men medaljerna har inte varit långt borta. Inte nedflyttningsstrecket heller för den delen men i år är vi etablerade och siktet är ställt högre än vanligt. Det visade inte minst spelarna prov på i går kväll då så gott som samtliga från scenen slog fast: Vi går för guld! Det är ett mål som inte minst Pekka Lyyski arbetat för i stort sett hela sitt liv.

Det är en målsättning jag delar. Idrott är konsten att inte lyssna på andra utan gå sin egen väg och göra så gott man kan och se hur långt man når. IFK har ett lag som håller och en vilja som bär långt. Nu är det bara att köra. Tack för i går Sune & Co. Ses på läktaren senare. Och på medaljfesten i höst!

Det var inte bara fest och stoj och skratt i går. IFK fick också två nya legender i form av Peter Blomberg och Mats Gustafsson. Heder till dem som varit med och byggt den grund som dagens lag står på. Själv har jag också i viss mån bidragit till detta lagbygge och är ytterst nöjd över detta.
Sune Eriksson visade vägen och höll i trådarna vid gårdagens fest.
Det var fjärde gången som supporterfesten arrangerades. Den här gången tog platserna slut på typ två veckor. Nästa år gäller det att vara ännu snabbare.

Anfallare mot väggen. Så här stilla är det mycket sällsynt att IFK:s vassaste målgörare någonsin står. Från vänster Robin Sid, Bernardo Ribeiro, Diego Assis och Robin Östlind. (Och Sune E längst till vänster.)
Årets supporter heter Lilian Lampén, mycket välförtjänt!

lördag 8 februari 2014

Bönderna räddade Sverige

För etthundra år sedan gjorde den dåvarande svenske kungen Gustav V (Vee-Gurra) den svenska monarkins sista konkreta inspel i den dagliga politiken. Efter detta var det slut på det operativa till förmån för det representativa. Gustav V må ha varit en kung som hellre spelade bridge än ägnade sig åt politik, inte desto mindre spelade han en stor roll även för Åland.

Jag ska fatta mig kort. Den nya svenska liberala (folkpartistiska) regeringen under ledning av statsminister Karl Staaff vill rusta ner det svenska försvaret. Mot detta vände sig den samlade svenska bondestammen som såg sitt land och sina marker hotade av en krigisk omvärld. De gick till slottet i massor och tvingade den svenska kungen att i ett skarpt formulerat tal kräva politisk kursändring. Den marschen ägde rum för etthundra år sedan på dagen i förrgår. Två dagar senare, alltså i dag, gjorde den så kallade arbetarklassen en motdemonstration för att ge statsministern sitt stöd i den fortsatta nedrustningen. Kungens linje vann och statsministern avgick och Sverige kunde med kraft av sitt försvar fortsätta sin framgngsrika neutralitetspolitik. Utan den vete katten hur det hade gått när tysken något decennium senare stod på tröskeln.

Här är Expressens artikel om det stora Bondetåget i Stockholm, mycket läsvärd!

Så här såg det ut i Stockholm den sjätte februari 1914 då Sveriges samlade bönder gick till slottet för att styra upp försvarspolitiken. De lyckades, tack och lov.

fredag 7 februari 2014

De kan ha bromsat Övernäs

Här firade lärarkåren sin välförtjänta kvalitetscertifiering år 2010. Före och efter har de dessutom kämpat för att fin skola renoverad. Det projektet snabbades inte precis upp av stadsfullmäktige. Tyvärr. (Bilden är lånad från Ålandstidningen)

Förra veckan hanterade Mariehamns stadsfullmäktige bland annat frågan om en utbyggnad/renovering av Övernäs skola. Här kan man läsa mer om det. Jag lade alltså fram ett förslag som röstades ner med 14-12 och en nerlagd röst. Detta fick ”Anonym” att ställa följande fråga här på bloggen:
Tack för att du/ni stod fast vid tidigare beslut och tack för ett tydligt besked i debatten. Är dock ännu nyfiken på vilka som röstade emot. Inom lärarkåren vet vi att sossarna vill förhala projektet men vi trodde alla övriga var för. Är det inte så numera, var det bara spel tidigare?
Nu har jag fått svaret från stadskansliet. För att sätta dit ”klämmen” och sätta press på stadsstyrelsen att starta projektet röstade Sune Alén, Bjarne Blomster, Henrik Boström, Peter Enberg, Stig Grönlund, Anders Holmberg, Böge Holmberg, Lennart Isaksson, Roger Jansson, Robert Liewendahl, Jörgen Pettersson och Tage Silander. Tack till alla för det!
De som var emot och fick flest röster var Pia Aarnio, Stig Andersson, Kaveh Bahar, Christian Beijar, Tom Forsbom, Igge Holmberg, Axel Jonsson, Oleg Kasianov, Rauli Lehtinen, Henrik Löthman, Christian Nordas, Barbro Sundback, Linda Söderström och Ulf-Peter Westmark.

Johan Ehn, till vardags utbildningsminister, kunde inte bestämma sig och avstod från att rösta vilket kan tyckas lite konstigt. I en sådan ministers uppdrag kunde man tycka att skolbyggen borde vara rätt högt prioriterade.

Jaja, ibland förlorar man och ibland vinner man och det är inte svårare än så. Jag hoppas fortfarande för lärares och elevers skull att skolbygget kommer igång så fort som möjligt.

Trevlig helg.

torsdag 6 februari 2014

Grattis alla samer!

Oss minoriteter emellan gäller det att hålla ihop! Därför kommer här ett födelsedagsgrattis från oss på Åland till hela Sameland som i dag firar sin nittiosjunde (om jag räknat rätt) födelsedag från och med den första samekongressen år 1917. Samerna har jag och Google tidigare hyllat av det enkla skälet att de förtjänar det!


Mån ärrodav duv riegádimbiejvev!


Som de själva hade uttryckt det. Själv har jag efter bestigningen av Kebnekaise en djupt rotad respekt för den vardag som samerna varje dag befinner sig i.

Till storleken är samerna inte att förringa. Sapmi, som de kallar regionen, sträcker sig över fyra nationer och mäter 157.487 kvadratkilometer, ungefär tolv gånger större än Åland.
Samelands egen flagga. Cirkeln är en symbol för både solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå. Flaggans färger, röd, blå, grön och gul kommer från den traditionella samiska dräkten, kolten. De fyra färgerna symboliserar också viktiga överlevnadselement för samerna. Grönt är Växter och natur – landet Sápmi som är livsavgörande för samernas överlevnad. Blått är vattnet som är ett livselixir. Rött är elden och står för värme och kärlek. Gult är solen och ett långsiktigt liv medan Ringen är symbolen för andlighet som binder ihop de fyra elementen.

onsdag 5 februari 2014

Ät en tårta, minns en poet

I dag är det Runebergsdagen i Finland men det är inte helt fel att även dra i sig en Runebergstårta om man bor på Åland eller någon annanstans. Generellt sett är det alltid bättre att äta en kaka än att inte göra det!

Om nationalskalden Johan Ludvig Runeberg har jag skrivit tidigare, främst för att jag verkligen gillade hans berättelser om Sven Duva och alla de andra.

I fjol blev det en hyllning till Fänrik Ståls sägner. Tidigare har jag dragit paralleller till IFK Mariehamn!

I dag nöjer jag mig med att säga grattis, så här i efterskott!

Sven Duva släppte ingen djävul över bron. Detta är Zackarias Bångs tolkning av hur det såg ut när striden stod som hetast på Virta bro.

tisdag 4 februari 2014

Mannen som hajar havet

Bland alla de extraordinära människor jag hade förmånen att möta vid förra sommarens NatWest Island Games på Bermuda var Neil Burnie en av de mest minnesvärda. Han arrangerade windsurfingen och gjorde mycket mer än så. Han är också en veterinär specialiserad på det marina livet runtom Bermuda och spelar just nu in filmer som garanterat kommer att nå en bred publik. Jag är helt säker på att de åländska killarna som tävlade i somras minns Neil med lite skräckblandad förtjusning då några av dem fick tillfället att följa med ut till de tigerhajar som Neil Burnie i det närmaste betraktar som sina vänner.

Här kan man se en HD-film om hur det går till när man simmar med hajar!

Från Bermuda följde massor av minnen med hem. Som när stötte på en entusiastisk Nigel Mansell. Eller från den värdiga avslutningen. För att inte tala om invigningen!


Så här kan det se ut när Neil Burnie liftar med en tigerhaj, annars en firre man inte ska skoja med.
Han inte bara simmar med hajar, han ägnar sig också gärna åt windsurfing!

måndag 3 februari 2014

Slalomkonst från Schweiz

Tillbringade förra veckan några intensiva och livgivande dagar i schweiziska Verbier. Här gör man inte mycket mer än åker skidor och käkar ostfondue, båda fenomen jag gott kunde ägna mer tid åt. Här kan man (i teorin och i mitt fall med lite mer träning) åka mer offpist än på de flesta andra platser i Europa. Rekommenderas varmt.
I dag är det dessutom en väldigt speciell dag vilket jag uppmärksammade i fjol. Musiken dog nämligen fast för länge sedan, i en våldsam flygkrasch. (Som tur var kom andra musiker istället!)
Jag och min kompis tar ut svängarna i backarna för att göra en lite mer expressionistisk tolkning av...
…originalet. Här kan man läsa mer om hur man gör sådana.
Den här bilden är som alla andra bilder man tar i stundens ingivelse i tron att den är precis lika fin i datorn som i verkligheten. Fail.
Verbier hade jag aldrig tidigare varit till men blev hopplöst förtjust i. Med bara drygt tvåtusen invånare mångdubblas befolkningen tack vare närheten till Alperna.
Varken moderiktig eller skicklig på skidor, det spelar ingen roll. Man kan ha skoj ändå!

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...