Nu går vi mot ligaguld!

Bortsett från Sune Eriksson är det dessa järnbackar som ska se till att fienden hålls på andra sidan bron när serien startar i vår. Från vänster kapten Jani Lyyski, Sune E, Erik Lundberg, Bobbie Friberg Da Cruz och Roger Thomspon.

Dessa grabbar ska se till att fotbolls-Finland sover dåligt i år.  (Nej, inte Sune E, han är stark och tålig men duger inte på mittfältet). De övriga är Duarte Tammilehto, Tomas Hradecky och David Ramadingaye, deras namn kommer att pryda många topplistor senare i år.

Aldrig är optimismen lika stark som hos ett fotbollslag som ännu inte spelat säsongens första match (Okej, vi har faktiskt en 2-0-seger mot TPS i bagaget men det är ”bara” i ligacupen). Det är precis som det ska vara. Innan serien är igång ska framtiden vara ljus och förväntningarna höga. Liksom i livet är det alltid skojigare att vara optimist än dessa eviga realister som utgör den våta filten över en annars fin vardag. (Jepp, om sådana har jag till exempel skrivit här.).

IFK Mariehamns supportrar och lag och ledare möttes i går (kick off) på dartklubben i stan för att äta oxfilé och ladda upp inför säsongen som kommer. Det var fjärde gången det hände och varje fest (jag har varit på i stort sett alla) blir lite bättre. Det är frågesport och prisutdelning och intervjuer och rätt igenom ett gott humör! Detta händer inte automatiskt. Sune Eriksson, Inger Lampén, Krister Martell, Ronny Häggblom och många, många andra är värda ett alldeles särskilt erkännande. Fotbollen är aldrig i sig ett mål utan ett viktigt medel i byggandet av ett lite bättre samhälle.

IFK står just nu inför sin kanske mest spännande säsong någonsin. För tionde året i följd är vi med i Finlands högsta serie, Veikkausliiga. Bästa placeringen är en fjärdeplats men medaljerna har inte varit långt borta. Inte nedflyttningsstrecket heller för den delen men i år är vi etablerade och siktet är ställt högre än vanligt. Det visade inte minst spelarna prov på i går kväll då så gott som samtliga från scenen slog fast: Vi går för guld! Det är ett mål som inte minst Pekka Lyyski arbetat för i stort sett hela sitt liv.

Det är en målsättning jag delar. Idrott är konsten att inte lyssna på andra utan gå sin egen väg och göra så gott man kan och se hur långt man når. IFK har ett lag som håller och en vilja som bär långt. Nu är det bara att köra. Tack för i går Sune & Co. Ses på läktaren senare. Och på medaljfesten i höst!

Det var inte bara fest och stoj och skratt i går. IFK fick också två nya legender i form av Peter Blomberg och Mats Gustafsson. Heder till dem som varit med och byggt den grund som dagens lag står på. Själv har jag också i viss mån bidragit till detta lagbygge och är ytterst nöjd över detta.

Sune Eriksson visade vägen och höll i trådarna vid gårdagens fest.

Det var fjärde gången som supporterfesten arrangerades. Den här gången tog platserna slut på typ två veckor. Nästa år gäller det att vara ännu snabbare.

Anfallare mot väggen. Så här stilla är det mycket sällsynt att IFK:s vassaste målgörare någonsin står. Från vänster Robin Sid, Bernardo Ribeiro, Diego Assis och Robin Östlind. (Och Sune E längst till vänster.)

Årets supporter heter Lilian Lampén, mycket välförtjänt!