Nu krävs pengar och mod

Aldrig får man vara glad så länge. Jag inledde gårdagen med att konstatera att antalet besökare till Åland stiger medan arbetslösheten minskar. Det blev en kortvarig fröjd.

Några timmar senare gick norska Orkla ut med att det stundar samarbetsförhandlingar för precis alla anställda i Haraldsbyfabriken i Saltvik. Det berör hundratals omedelbara åländska jobb och antagligen tre gånger så många om man räknar in alla de underleverantörer som behövs för att hålla fabriken vid liv och konsumenterna med fredagens ”chirre och dirre” och Oolannin snabbmat.

Den åländska fabriken är den enda som tycks satt under den norska luppen när Orkla från styrelserummet i Oslo ser över vad man äger. På www.orkla.se når dagens besked om samarbetsförhandlingarna inte ens pressmeddelandenivå... Däremot får man reda på att fjolårets bokslut ska presenteras på torsdag om en vecka. Siffrorna är viktigare än verkligheten.

I Filipstad finns en fabrik, byggd efter åländska ritningar, som har fullt upp med att lansera skånska chips med rutor i. Verkligheterna tycks annorlunda vilket är märkligt eftersom det alltid varit just den åländska fabriken som varit juvelen i den norska kronan och det är åländsk knowhow som planerat fabrikerna. Fast då är då och nu är nu.

Nu är tid för klarsyn och framåtinriktade åtgärder och ett nytt samarbete mellan samhälle och företag.

Orkla som drivs av omsorg för aktieägare på Oslobörsen vill ha besked om den åländska beredskapen att hjälpa dem till bättre affärer. Svårare är så är det inte. Det officiella Åland och alla inblandade parter behöver alltså räkna på saken och komma tillbaka med till exempel ett större transportstöd och ett rejält produktutvecklingsprogram. Ja, detta kostar pengar men det gör också människor som saknar jobb.

De goda råden är dyra och kapitalismen har hunnit i kapp och utmanar en av de allra viktigaste delarna i det åländska samhällsbygget. Om Chipsfabriken skulle försvinna skulle det utgöra ett väldigt mycket hårdare slag än i tiderna Slitekonkursen gjorde. Då fanns det fortfarande arbetsplatser kvar till sjöss. Om Chips försvinner från Åland är en stor del av vår vardag utraderad. Åtminstone för ett tag.

För den som är intresserad finns här några rader om hur Chips skapades:

En produkt som ingen kände till en marknad som inte fanns. 

Knutte Mattsson hade varit i USA och återvände med massor av idéer. 

Fabriken i Lettland. Nu liksom den i Filipstad en utmanare om framtiden.

Det är torsdag och uppförsbacken känns tuff. Det har den gjort förr och jag tar gärna med mig citatet från Orklas Finlandschef Pasi Flinkman som i någon av alla intervjuer uttryckte det som att allt detta faktiskt kan sluta med att Chipsfabriken i Haraldsby kan få mer jobb, inte mindre. Men då gäller politiskt och framåtinriktat ledarskap och en vilja att lyfta även hittills otänkbara frågor. Staten och kapitalet och båten, ni vet.

Med anledning av gårdagens nyhet skrev jag följande uttalande som en hälsning till de berörda, landskapsregeringen och alla andra:

Uttalande: Hela Åland behöver Chipsfabriken
Beskedet att Orkla inleder samarbetsförhandlingar med de anställda på Chipsfabriken i Haraldsby berör i förlängningen hela Åland. Förutom de direkta arbetsplatserna i fabriken och bland jordbrukarna är kringeffekterna betydande. Åkerier, rederier, verkstäder och entreprenörer är några exempel på underleverantörer som är beroende av Chipsfabriken för sin verksamhet. Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att alla berörda inklusive Ålands landskapsregering gör en grundlig genomgång över vad som kan göras för att hjälpa fabriken med förutsättningar för att skapa ännu större effektivitet i hela kedjan från jordbrukare till chipskonsument. Åländska Chips är ett resultat av idogt arbete och kreativa idéer. Nu måste hela Åland och alla inblandade samarbeta för att säkra Haraldsbyfabrikens framtid.

Åländsk Center
Jörgen Pettersson
Ordförande

Chipsfabriken i sommarskrud. Hit har inte minst tusentals finländska skolresor hittat.

En av Chipsfabrikens konkurrenter är den fabrik som i tiderna byggdes i Filipstad – av Chips. Där funderar man inte på nedläggning utan på rutiga chips baserad på skånsk potatis.