tisdag 28 februari 2017

Kom och lär av våra lantråd!

I morgon onsdag är folkhögskolan i Pålsböle place to be. Mellan klockan 19.00-21.00 inleder vi för första gången någonsin ett rundabordssamtal dit samtliga åländska nu levande lantråd bjudits in.

Skälet är enkelt och bottnar i de utmaningar den åländska självstyrelsen står inför. Relationerna mellan Åland och Finland har inte på snart etthundra år sedan varit lika frusna som i dag. Mot den bakgrunden ska vi under ledning av moderatorn och folkrättsjuristen med mera Göran Lindholm lära oss av historien, analysera dagsläget och ta sats mot framtiden.

Paneldeltagarna har varit med om att skapa vår moderna självstyrelse; den senaste revisionen, frimärkena, daleraffären, klumpsumman, övertagandet av Ålands radio & TV, EU-inträdet, kriser och möjligheter som tillsammans skapat landskapet Åland.

Platsen är historiskt högintressant. Det var där som Ålandsrörelsen uppstod för etthundra år sedan. Nu är det dags att sätta ny fart på självstyrelsen och landskapet. Häng med och lyssna och prata. Det bjuds på kaffe och tilltugg!
Moderator: Göran Lindholm.

Inbjudna: Folke Woivalin, Sune Eriksson, Ragnar Erlandsson, Roger Jansson, Roger Nordlund, Viveka Eriksson, Camilla Gunell och Katrin Sjögren.

Välkomna till det första rundabordssamtalet och diskussionen kring hur den åländska självstyrelsen utvecklats. Platsen är folkhögskolan i Pålsböle...
...där den här stenen rests till minnet av att självstyrelsen tog sin början just på denna plats, den 20 augusti år 1917. Detta resulterade i ett nytt möte den 29 december samma år.

Så här såg det ut när man krävde återförening med Sverige. Detta resulterade senare i uppvaktningen av Gustav V och så småningom i Ålandsöverenskommelsen där Sverige garanterade Ålands svenskspråkighet och kultur.

måndag 27 februari 2017

Nu krävs action mot droger

Vissa frågor får aldrig glömmas bort när det pratas kommuner, statistik, Sote och så vidare. Som till exempel kampen mot ett tilltagande drogmissbruk och utanförskap. Vi tycker från partiets sida att det händer ganska lite och föreslår därför en debatt om frågorna i lagtinget.

Dagens pressmeddelande:

Landskapet Ålands i särklass allra största utmaning är det tilltagande drogmissbruket bland unga. Det handlar om tobak, alkohol och till sist narkotika. Allt sådant som förkortar själva livet och skapar tragedier.

Detta problem har tilltagit under lång tid, utvecklingen har bara gått åt ett håll och vi nås allt oftare av allt värre livsöden. Frågan är vital och helt avgörande för vårt samhälles fortsatta utveckling. I det arbetet krävs framför allt föräldrastöd och en innehållsrik vardag och där bär vi alla ett ansvar.

Mot den här bakgrunden anser Åländsk Center att det till exempel är oerhört viktigt att stärka såväl grund- som fortsättningsskolorna i deras arbete med att skapa meningsfullt innehåll i våra ungdomars liv. Vi måste alla jobba för att alla känner sig behövda och bekräftade.

Centern understryker vikten av att ta nya tag i arbetet mot drogerna och kommer därför att föreslå för talmanskonferensen att lagtinget ordnar en debatt kring denna framtidsfråga. Ålands lagtings uppgift är att leda och inspirera hela Åland och det är dags att ta det ansvaret.
Måste hejdas på alla fronter.

söndag 26 februari 2017

Demokratin måste vårdas

Det är en världsomspännande utmaning att vårda demokratin. I dag finns färre demokratiska stater än för tio år sedan vilket stämmer till eftertanke. Brexit var i allt väsentligt en reaktion på att allt fler människor känner sig allt mindre betydelsefulla och därför vill gå sin egen väg.
Donald Trump blev USAs president för att den ”vanliga” amerikanaren ledsnat på etablissemanget. Detta kan vara början på en, i mitt tycke, olycklig utveckling över hela världen. I år röstar till exempel Holland, Frankrike och Tyskland vilket ytterligare kan röra om i den vardag vi lever.
Olle Wästberg intervjuas i Realtid om just detta. Läs det och begrunda.
Mot den här bakgrunden tycker jag det är underligt att man bedriver en avdemokratiseringsprocess på Åland. Ålands landskapsregering vill göra en, fyra eller sju kommuner av de sexton vi har i dag. I praktiken betyder det att färre får vara med och bestämma om sin vardag.

Vid senaste valet på Åland ställde hela 554 kandidater upp i de kommunala valen. 208 av dem kom in i något fullmäktige och får därmed vara med och besluta om skolor, barndagsvård, äldreomsorg och mycket mer. Det är riktig demokrati för mig och Centern.

Skälet till att man nu vill göra Åland mindre demokratiskt är av finansiell karaktär. Man vill spara pengar och avser göra det genom att stänga små skolor och/eller daghem och bygga större. Eller genom att centralisera service. Där finns de stora kostnaderna.
Man kan också spara genom att ha fyra kommunkontor istället för sexton men där finns egentligen inga stora summor.

Att säga att all service blir som den är i dag när vi har fyra kommuner är inte sant. Urbanisering föder nämligen sig själv och ”tvingar” folk att röra sig mot centralorten där alla andra finns.
Detta tycker många är helt okej men det tycker inte jag. Jag menar att Åland är intressantare om vi kan göra det möjligt att bo även på andra platser än centralt.

Mot den här bakgrunden tror jag det är kontraproduktivt att lägga ner och avdemokratisera våra kommuner; det är trots allt de som skapar världens bästa vardag. OM kommuner själva vill gå samman är det bra, då har demokratin fungerat. Eller så ska man uppmuntra till andra former av utvidgade samarbeten.

Att som nu tvinga samman kommuner utan folkligt stöd kommer bara att ställa till besvär och skapa konflikter; helt i onödan.

Demokrati betyder att alla ska vara med och bestämma.

lördag 25 februari 2017

Två svar på två frågor

Det pågår en slags "debatt" på Facebook med anledning av den centraliserings- och avdemokrateringspolitik som Ålands landskapsregering i sann planekonomisk anda bedriver. Jag har följt den flyktigt men avstår gärna Facebookdebatter då jag inte tycker det är rätt plats för svåra frågor; alldeles särskilt som tonen i texterna tenderar bli rätt låg, särskilt på fredags- och lördagskvällarna.


Om jag fattat allt rätt har jag fått två konkreta frågor i alla dessa trådar. Liberale lagtingskandidaten Mats Adamczak undrar i ett svårbegripligt blogginlägg varför jag publicerat dettaSvaret är enkelt. För att jag kan och för att jag vill och för att folk har rätt att komma till tals. Yttrandefrihet är centralt i den demokratiska världsordningen.

Adamczak gör sedan en statistisk slalomuppvisning som landar i slutsatsen att det mesta är sämre än för fem år sedan. Det är samma retorik som Mats Perämaa använderSjälv tycker jag samhällsbygge förtjänar längre perspektiv än fem år. Åland är inte resultatet av kvartalsekonomi

Den andra frågan kommer från ministern Wille Valve (på Facebook) som undrar om en formulering i en insändareJag skrev att Åsub fick en omöjlig uppgift. Det vidhåller jag. Man ombads ta reda på hur folk ställer sig till förändring utan att samtidigt kunna presentera tillräckligt bra alternativ. Därmed blir resultatet skevt. Statistik är inte svart eller vitt; fråga bara alla de opinionsanalytiker och statistiker som i stort enstämmigt slog fast att Brexit inte skulle hända och att USA:s president inte skulle heta Donald Trump. Jag tror att ett skäl till de dikeskörningarna är hastigt tillyxade analyser och oförmåga att ha is i magen, ungefär som vårt lantråd Katrin Sjögren som efter en halv kvälls begrundande av Ålandsavdraget beskrev det som en seger för självstyrelsen...

Till sist två spaningar:

Jag har tillbringat mycket tid med att åka runt i kommunerna och träffa folk i deras vardagDär, i kommunerna, finns en enastående och tydlig vilja att fortsätta vara självstyrda. Ska man förändra detta och centralisera servicen kommer resultatet inte att bli bra. Man borde istället betrakta kommunerna som agila underavdelningar vilka skapar liv och innehåll över hela Åland. Hur kan vi göra för att skapa hållbara sådana enheter utan att avdemokratisera dem?

Jag noterar att det ibland sägs att man inte är nöjd med sina kommunpolitiker. Betyder det att det vore bättre om de kom från någon annanstans? Det resonemanget har jag svårt att begripa, fast det går säkert att leda i bevis med hjälp av statistik. Eller vill ålänningarna verkligen att vardagsfrågorna ska avgöras i stadsfullmäktige?

 
Detta är ett skäl till varför jag gärna undviker politiska samtal på krogen eller Facebook och det inte med eventuell finhet att göra. Inlägg som skickas mitt i natten mellan fredag och lördag doftar inte precis hallonsaft. Lägg också särskilt märke till tonen; det är viktigare att kasta dynga än vara konstruktiv.

fredag 24 februari 2017

Grattis på din dag, Estland!

I dag är det nittionio år sedan Estland frigjorde sig från Ryssland vilket är värt att fira. Estland är ett land med drag och framtidstro och alltid värt ett besök.

Den mer moderna födelsedagen firar man den 20 augusti. I höst är det tjugosex år sedan den nya självständigheten. Läs mer här!

Ha en fin fredag och en skön helg.

Etslands flagga vajar i dag.

torsdag 23 februari 2017

Oförsonligt mot kommunerna

”Trumpifiering”, skriver socialdemokraten Nina Fellman att jag gör mig skyldig till. Ungefär som jag själv tycker landskapsregeringen gjort förut, handla utan att tänka. Det finns tydligen en Trump lite varstans.

På vilket sätt jag skulle göra mig skyldig till att ”trumpifiera” debatten förklarar hon inte. Varför skulle hon? Det är ju helt i linje med hennes oförsonliga ton gentemot de åländska kommunerna. De har fel och hon har rätt och centralisering är framtiden. Om så sker är det helt i enlighet med all socialistisk teori. Färre ska bestämma över fler.

Jag ber att få invända. Min uppfattning är att det blir bättre ju fler som är med och bestämmer. Närdemokrati är förklaringen till att Åland är en framgångsrik liten del av en stor värld. Vi är agila och handlingskraftiga istället för planekonomiska och centralstyrda. Fellman och den socialistiskt inriktade landskapsregeringen vill avdemokratisera ett i stort sett välfungerande kommunalt system. DET är i allt väsentligt ett sätt att trumpifiera vårt samhälle.

Åsub fick ett omöjligt uppdrag och fungerar i dag som en krockkudde för en landskapsregering som satt den åländska välfärden i händerna på konsulter istället för att fatta egna beslut. Här kan man läsa deras senaste rapport.

Med anledning av detta skrev jag en kortare insändare till tidningarna:


Åsub är inte problemet

Av för mig oklara skäl drar kansliminister Nina Fellman (S) in Åsub och undertecknad i ett resonemang kring varför hon vill centralisera förvaltningen och avdemokratisera kommunerna. Jag och Centern har ett hundraprocentigt förtroende för Åsub som den här gången fick ett omöjligt uppdrag av landskapsregeringen.

För Centern är självstyrelsen och demokratin centrala frågor. Därför är det kommunerna och dess invånare som ska hantera sin egen framtid. Mot den bakgrunden är det viktigt att hitta långsiktiga konsensuslösningar hellre än påtvingade förändringar som i själva verket blir försämringar.

Åländsk Center
Jörgen Pettersson
Ordförande

Vill man förändra gäller det att få medborgarna med sig. Inte styra och ställa i frågor man saknar insikt i. Det är gammal och beprövad ledarskapsteori.

onsdag 22 februari 2017

Grattis kung Harald!

Oj, glömde bort att gratulera Norges kung Harald som fyllde åttio år i går. Grattis i dag istället! Kungligheter är ju annars inget vi är väldigt vana vid på Åland och i Finland. Ändå är de ganska coola och står för nån slags stabilitet och långsiktighet. Dessutom hejar de, i vart fall Haralds pappa Olav V, på Åland!
 
Kung Harald vars pappa hejade på Åland!
Norges kung Harald

tisdag 21 februari 2017

Paf lämnar nu Italien

I dag kom beskedet att Ålands penningautomatförening Paf lämnar Italien. Winga med drygt trettio anställda passar inte längre in i strategin och istället blir det börskometen och mobilspelbolaget LeoVegas som köper hela bolaget för 6,1 miljoner euro kontant.
Hur Winga gått i Pafs regi är okänt. Den enda siffra som är känd är att intäkterna i fjol var cirka 8,0 miljoner euro. Nyheten spreds snabbt på tisdagen och rapporterades flitigt i både svensk och åländsk media.

”Förvärvet av Winga.it möjliggör en snabb expansion i Italien tack vare att vi förvärvar ett bolag med lokal kännedom och en etablerad position”, säger Gustaf Hagman, vd för Leo Vegas, i en kommentar till Affärsvärlden.


Här kan man läsa mer om affären i Dagens Industri.


Paf väljer andra länder än Italien för internationell expansion. I dag kom beskedet att Paf säljer hela bolaget för 6,1 miljoner euro.

För egen del hade jag förmånen att för något år sedan skriva några berättelser om Pafs framfart under sina femtio verksamhetsår. En av dem handlade om förvärvet av Winga som var dramatiskt in i det sista. Affären blev klar dagen före nyårsafton år 2014. Nu, drygt två år senare är det över. Så här lyder berättelsen som finns i Paf-historiken:

Vägen mot utlandet är inte alltid enkel
Paf har alltid strävat mot tillväxt för att säkerställa avkastningen till goda ändamål på Åland. I dag står Paf starkt i Estland. Man har byggt en egen organisation i Spanien och Sverige och finns från och med år 2015 i Italien efter ett spännande företagsköp jul- och nyårshelgen år 2014.

Ingen växer till himlen och när taket kommer emot gäller det att hitta nya vägar mot framtiden. Pafs hemmamarknad är Åland där allt började. När internet spred ut sig började allt fler finländare spela på den åländska sajten. Tidigare hade Paf en verksamhet i Schweiz med fysiska spelautomater och mycket mer innan man på allvar fick fäste i Estland. I dag kontrollerar Paf i stora drag tjugo procent av den estniska marknaden inom internetspel och har spelen på alla fartyg som trafikerar Tallinn.

Nästa på tur, och geografiskt längre bort, var Spanien där Paf år 2008 valde att bygga upp en egen organisation och växa organiskt. Det finns fördelar med olika sätt att växa.


Sedan starten har Paf vinnlagt sig om sina relationer till kunderna. Bolaget är bra på att behålla gamla kunder men måste också, ständigt, söka nya. Ett av länderna som i ett tidigt skede identifierades som intressant var Italien där spelmarknaden är reglerad och bringar in ansenliga pengar till statskassan varje år. Bästa vägen in bedömdes vara att köpa ett befintligt bolag och sedan bygga vidare.

Det första försöket gjordes år 2010 då ett bolag som tidigare ägts av britter men sedan blev italienskt tilldrog sig Pafs intresse. Förhandlingarna såg lovande ut och Erik Flodin och Stefan Rumander inledde en så kallad Due Diligence (DD) med målet att affären skulle bli av. Så blev det inte. Strax före målsnöret uppdagades i DD:n skatterisker som gjorde att att Paf drog sig ur. Sådant är affärslivet. Innan det blir rätt får man vara beredd på rätt många fel. Det var den gången lockande med nya spelformer som "inom kort" skulle licensieras i Italien. Med facit i hand tog det nästan tre år innan det hände så det var sannolikt ett bra beslut den gången att inte köpa bolaget.

Men så fyra år senare efter tips från Spanien-chefen Albin Tiusanen dök Winga upp på kartan och allt stämde. Här jobbade knappt trettio anställda med en tv-kanal med roulette-show och en del andra produkter. Allt var klart för att rulla ut ytterligare fler produkter och utveckla TV-närvaron. Första mötet ägde rum i juli år 2014, dagarna innan semesterperioden. Stefan Rumander och Anders Ingves åkte till Milano för att bekanta sig med företag och anställda och bygga en relation med den dåvarande ägaren.

Detta första möte ledde till det följande, i september i Stockholm. Man mötte italienarna på Sverigekontoret och fortsatte sedan med Birka till Mariehamn. På Åland väntade huvudkontoret, en genomgång av Responsible Gaming, träffa övriga ledningen i Paf, besöka Smakbyn och förstås rätt ingående förhandlingar. I kölvattnet till dessa möten kom man överens om en närmare granskning – en Due Diligence inom teknik, ekonomi och juridik. Allt skulle genomlysas för att inga lik i garderoben senare skulle dyka upp.

Det stod rätt snabbt klart för Paf att ägarna till Winga, Buongiorno (som i sin tur sedan något år kontrollerades från Japan) verkligen ville sälja bolaget. Roulett och sådant passade inte riktigt in i det japanska telekombolagets struktur.

Tack vare detta granskningsarbete stod det så småningom klart att Winga förutom en seriös verksamhet även innehöll vissa förlustavdrag som skulle bli Pafs – såvitt att övertagandet ägde rum under år 2014. Men dagar blev veckor och plötsligt stod det december i almanackan. Om förlustavdraget skulle kunna nyttjas av Paf blev goda råd dyra, affären måste i hamn före årsskiftet.

Från Pafs sida satte man all kraft på att få förhandlingarna om köpeavtalet framåt och långsamt började saker hända. Dagarna innan jul var förhandlingarna intensiva och Paf tryckte på för högt tempo och täta möten. Nästa träff blev en telefonkonferens på julafton vid 12-tiden. Italienarnas förslag om fortsatta förhandlingar den 24:e utåt kvällen förvånade ålänningarna innan det gick upp att italienarna firar sin jul först på juldagen.

Lördagen den 27 december återstod endast småsaker och det stod på allvar klart för Buongiorno att deras lilla Winga skulle bli åländskt. Det flögs hem jullediga nyckelpersoner från varstans och dagen före nyårsafton mötte Anders Ingves, Stefan Rumander och advokaten Daniel Widman sina motparter för att ta hand om de sista detaljerna i avtalen och slutföra köpet inför Notarius Publicus i Milano. Den 30 december undertecknades avtalet och Paf hade sin första fot inne på den italienska marknaden.

Sedan dess har det mesta följt den plan man gick in för redan innan köpet var klart. Arbetet med att ”Paficifera” (för att prata Pafspråk) Winga genom slotmaskiner och betting pågår och ska på sikt, förhoppningsvis, göra Paf ännu starkare och mer närvarande i Europa. Precis i enlighet med de övergripande strategierna.

måndag 20 februari 2017

Högt skall det klinga!

Vårt svenska språk ska, som det heter i visan, klinga högt och vara tydligt. Det är extra viktigt en dag som denna då vi firar modermålsdagen. Vi lever i en verklighet där svenskan i Finland är under beskjutning varför vi borde ta alla tillfällen i akt att hylla det språk som våra mammor (och pappor för allt i världen) försett oss med.

Detta har jag lyft även tidigare år.

2013 tillbringades i Paris med omnejder (Zlatan och Beckham!). Där hyllar man sitt modersmål i stort sett alla dagar och talar ogärna annat än franska.
2015 handlade det om Hufvudstadsbladets dikeskörning, långfärdsskridskoåkning och sjöfart.
I fjol blev det mest att lyfta fiskeriet och ett kanonrecept på fish’n’chips!
Det här ordmolnet är skapat av bloggtexter från tre veckor tillbaka. Det är rätt skoj att se vad texterna tycks ha handlat om. Vill man göra ett eget moln är det busenkelt på den här länken.

söndag 19 februari 2017

Liljevalchs har nåt för alla

Mitt i alla siffror och debatter och Trump och elände finns inget som går upp mot en rejäl dos konst! Har du alltså bara chansen att ta en sväng förbi Liljevalchs vårsalong, grip den. Här är varmt, tänkvärt, uppfriskande, omskakande och kreativt utöver det vardagliga! Det är inte heller dyrt och lokalerna finns mitt inne i Stockholm. Unna dig en treat inte bara för kroppen utan för hela dig. Sist och slutligen är kreativitet viktigare än matematik, i vart fall mycket skojigare!. 

 
Kille, läskflaskorna och hemmakontoret. Typ.
 
Skrikigt och innehållsrikt och underbart berättande.
 
Nutidskonst.
 
Ostbåge. 
Zorn och Uggla. Såldes på mindre än fyra sekunder. 
 
Var satte jag nyckeln nu igen?
 
Genialiskt. 
 
Ingen konst utan några rejäla fartyg. 

lördag 18 februari 2017

Oj, vilken vecka!

Äntligen lördag! Och solsken och lätt kyla. Perfekt dag för en tur över till Stockholm med Eckerölinjen.
Veckan som gått har varit händelserik. Så är när den är över finns fog för en liten återblick:
Började med att berätta om den otroliga organisationen Mercy Ships.


Ha en fin lördag!

fredag 17 februari 2017

Gästblogg om demokratur

Som en liten uppföljning till gårdagens resonemang om att få sådana svar man önskar kommer här en uppföljning från samma samhällsmedborgare som inte vill framträda med namn men som har lång erfarenhet av såväl samhällsbygge som ansvarstagande:
Bara schweizarna tycks ha lyckats med (eller har haft vilja) att utbilda sitt folk så att de flesta i stort sett vet vad de röstar om. 
Det är inte demokrati, inte ens folkvälde, att styra genom folkomröstningar när resultatet blir som t.ex. Brexit, dvs. att kanske 50,5 % av de röstande bestämmer över 49,5%. Jag brukar kalla detta fenomen "demokratur".
Schweiz är ett land där folkomröstningar är en del av vardagen.

torsdag 16 februari 2017

Att ljuga med statistik

Jag skrev i går om vad självstyrelse egentligen handlar om och har fått en hel del kommentarer och mejl efter det. Jag noterar att allt fler begriper att demokrati är bättre än alternativet. En mycket meriterad samhällsmedborgare levererade följande analys av det som nu sker efter enkäten om kommunerna:
Hej och tack för synpunkter om kommuncirkusen. En iakttagelse: man har åter en gång missbrukat så kallade enkätundersökningar. Att fråga 1.000 ålänningar om något, och sedan extrapolera det till 30.000 är (något karikerat) som att ta en grupp på 30 personer, ge en enda av dem några ledande frågor, och sedan meddela att svaret avspeglar vad alla de 30 anser. Och sedan skriver man att resultatet har gett en uppmuntran att arbeta vidare i frågan. 
Vi är också översvämmade av så kallade gatuenkäter som inte visar något alls, men som publiceras med slutkommentaren ”...det här är inte statistiskt bevisande, men intressant i alla fall.” Den så kallade debatten om Pommern är också ett praktexempel på hur man lurar de tillfrågade att svara så som den som frågar vill.

Varför håller inte ÅSUB, som är en seriöst arbetande institution, en kurs i ämnet ”hur man ljuger med statistik”? Politiker och/eller journalister (ursäkta, jag menar inte dig, men nog somliga andra) skulle kommenderas dit på arbetstid.
Hen vill inte att jag avslöjar namnet men jag går i god för att där finns klokskap och erfarenhet så det räcker till. Och saknar såvitt jag vet helt politisk bakgrund! Det förtjänar också understrykas att det inte är Åsub som ställt till det, uppdraget var rörigt från allra första början vilket bara Ålands landskapsstyrelse ska lastas för.

Som man frågar får man svar.

En klassiker.



onsdag 15 februari 2017

Självstyret är viktigast

Den bärande åländska idéen är självstyre. Åland är sedan år 1922 självstyrt gentemot Finland. Till en början motvilligt men över tid har det visat sig vara en mycket framgångsrik lösning där vårt samhälle kunnat blomstra och skapa en vardag som sätter fart på både människor och företag.
Åland tvingas gång på gång försvara och förklara denna självstyrelse i Finland där man inte alltid har lätt att begripa den. Vi ska bestämma över vad vi ska bestämma om, tycker vi i Åländsk Center.
På samma sätt står de åländska kommunerna självstyrda gentemot lagting och landskapsregering. Det har skapat en omfattande närdemokrati där varje röst gör skillnad och varje medborgare kan påverka. Sådant gör människor starkare och besluten klokare.
Därför är tonen och ukaserna från landskapsregeringen svåra att begripa. Man vill å ena sidan stärka självstyrelsen gentemot Finland men å andra sidan försvaga den självstyrelse vi själva bestämmer över. Dessutom tyder allt på att man glömmer självstyrelsen när den är som allra viktigast.
Det handlar ytterst om socialisering och centralisering där ”makten” i Mariehamn inte vill bli utmanad eller ifrågasatt. Det klär inte Åland och det sväljer inte kommunerna. Att sedan så kallade högerpartier går med på att underminera folks vilja att själva sköta sin vardag är obegripligt och antagligen hittills okänt på den politiska skalan. I normala fall brukar borgerligheten står för individens friheter.
Ja, folk vill ha förändring men vem vill inte det? Mariehamn och Jomala tycker att andra ska gå samman men vill själva fortsätta. 
Det är ett tecken på avdemokratisering och absolut inget som var tanken hos självstyrelsens förfäder som gav oss allt detta att förvalta.
Det är anledningen till splittring i kommunfrågan. Det är också precis det som hände när Brexit blev verklighet och Trump blev president.
Ja, det är splittrat eftersom alla vill att alla andra ska förändra sig. Mänskligt men i själva verket säger det väldigt lite.

Så här tycker jag.

Vi närmar oss pudelns så kallade kärna. Vilka kommuner vill vi att ska sluta leverera vardag till sina invånare?

Jag tvivlar på att kommunminister Nina Fellman någonsin på riktigt insett vad självstyrelse egentligen handlar om.

tisdag 14 februari 2017

Hälsningar till alla

Tisdag 14 februari och alla hjärtans dag. Njut av tillvaron, ta hand om varandra och var glada för den fantastiska vardag vi ordnat för oss på Åland. Ägna också en tanke till alla som på olika sätt gjort och gör det möjligt att vi är självstyrda och därför styr vår egen tillvaro. Det är inte alla förunnat.
 

måndag 13 februari 2017

Hälsningar från Vårdö

Centern fortsatte på söndagen den kommunrunda som pågått sedan i fjol höstas. Vårt mål är att åka runt och lära oss av den vardag som folk delar.

Den här gången var Vårdö målet och ett trettiotal vårdöbor slöt upp för att prata framtid. På Vårdö togs alla med överraskning då Ålands landskapsregering över en natt beslöt att Vårdö, dit det krävs en eller två färjor för att komma, inte längre är en skärgårdskommun. Detta beslut får långt gående konsekvenser och drabbar det lokala näringslivet mycket hårt. Denna fråga är väldigt viktig för de 450 bofasta på Vårdö vilka alla just nu känner sig överkörda.

Beslutet att ta bort Vårdö från listan över skärgårdskommuner har skett helt utan beredning. Skärgårdsnämnden hördes aldrig, Vårdö kommun fick ingen fråga överhuvudtaget. Allt har skett genom maktspråk och ogenomtänkta beslut.

Detta är oerhört allvarligt. Från Åländsk Centers sida har vi alltid lyft betydelsen av självstyrelsen, dialog, långsiktighet och hållbarhet. Detta handlar både om förhållandet mellan Åland och Finland och mellan de åländska kommunerna och landskapet Åland. Vi kan inte hävda självstyrelse i ena fallet och lite mindre självstyrelse i det andra. Landskapsregeringen omyndigförklarar kommunerna med sitt agerande.

Vårdö är ett utmärkt exempel på närdemokrati när den är som bäst. Här finns inget partiväsen, alla jobbar för sin bygd och att Vårdö skulle försvinna som kommun finns inte på kartan. Fokus ligger på att sköta barnen, skolan och äldreomsorgen. Kommunen har redan i dag omfattande samarbeten med andra kommuner.

Det råder en väldigt stark vilja ute i kommunerna att man vill bibehålla (och förbättra) det nuvarande systemet. Kökar vill fortsätta som egen kommun, Sottunga vill göra det, Hammarland, Saltvik, Föglö, och så vidare. Mot den bakgrunden är det väldigt konstigt att se hur starkt landskapsregeringen driver en centraliseringslinje som helt tycks sakna stöd bland de berörda.

Med från Centerns sida var Jörgen Pettersson, Annika Hambrudd, Mathias Johansson, Mats Ekholm, Camilla Andersson, Anita Husell-Karlström, Veronica Thörnroos och Jenny Schuhmeister.

Bilderna tog Jenny Schuhmeister.

Lyxproblen när man bjuder på fika. Vi tvingades bära in fler bord och stolar! Vårdöbornas engagemang för sin kommun är påtaglig och inspirerande. Har ser man alla och här syns alla. Dessutom umgås man över gränserna, skolbarnen går till exempel en kilometer varje dag för att äta i ålderdomshemmet Strömsgården.


Undertecknad.

Vårdöborna är långt ifrån imponerade över den politik som just nu drivs på Åland. Helt utan förvarning beslöt landskapsregeringen nyligen att kommunen inte längre hör till skärgården trots att man behöver en eller två färjor för att åka dit. Detta beslut förändrar förutsättningarna för både människor och företag på hela Vårdö med omnejd.

söndag 12 februari 2017

Hej Vårdö, kom på fika!

I dag fortsätter Centerns rundresa till de åländska kommunerna. Mellan 14-16 bjuder vi på kaffe och tilltugg, prat och skratt i Vårdö skolas gamla matsal. Har du vägarna förbi, kom in och snacka bort nån timme!

Vi åker runt över hela Åland för att vi på riktigt tycker individerna är viktigare än strukturerna. Det är hos den enskilde ålänningen som idéerna växer och framtiden skapas. Inte i borgen i Mariehamn.

Förra veckan var vi på Föglö och stärktes i uppfattningen att självstyrelse är ett vinnande koncept. Både för landskap och för kommuner.

Vårdö har under de senaste åren haft vissa problem med en trilskande och illa byggd bro. Där har Centern varit tydliga från dag ett. Man kan inte reparera gammalt skrot. Nu är bygget på väg att starta, minst två år senare än vi hade tänkt.

Det finns mycket att prata om i dag, till exempel beslutet att Vårdö inte längre är en skärgårdskommun...

Hoppas vi ses!
Välkommen till Vårdö skola mellan 14-16. Vi bjuder på kaffe och jag lovar se mer välkammad ut!

Kolla den här filmen. Inspelad på ms Skarven!


lördag 11 februari 2017

Så här ska studierna räddas

I går blev jag upprörd över landskapsregeringens flathet och handlingsförlamning när det gäller att bereda åländska studeranden plats vid svenska universitet och högskolor.

Senare på dagen pratade jag med en vän med stor insikt i självstyrelsesystemet. Hen tipsade om något jag själv aldrig tänkte på i går. Ålandsöverenskommelsen med Sverige.

Åland är inte som andra länder gentemot Sverige. Vi är det självstyrda Åland som Sverige har varit med och garanterat. I den garantin ingår det svenska språket och mycket mer. Det ligger därmed i Sveriges uppdrag att hantera Åland lite mer jämlikt än andra.

Så minister Tony Asumaa och övriga i vår regering, läs på här och ta med det snaraste kontakt med din svenska kollega och red ut härvan innan den blir värre. Detta borde landskapsregeringen för övrigt ha gjort från allra första början. Det blir sällan riktigt som man vill om man vaknar för sent.

Vi saknar inte heller vänner i Sveriges riksdag. En av de trognaste är Norrtäljesonen och Ålandsvännen Per Lodenius som för bara drygt ett år sedan väckte frågan om Ålandsöverenskommelsen i riksdagen. Han fick till svar av utrikesministern Margot Wallström att Ålandsöverenskommelsen alltjämt gäller och därmed borde saken vara klar. Åländska studerande har rätt till en slags gräddfil till svensk vidareutbildning ty så är det lovat och löften ska hållas.

Detta är för övrigt inte heller första gången Åland har dragit fram Ålandsöverenskommelsen. År 2010 var läget ungefär detsamma.

För femton år sedan ställde även kristdemokraten Magnus Jacobsson följande fråga i den svenska riksdagen:
Enligt Ålandsöverenskommelsen har Sverige, tillsammans med Finland, åtagit sig att stödja Ålands strävan att bevara sin kulturella särart. 
Med hänvisning till ovan vill jag ställa följande fråga till statsrådet Anna Lindh:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sverige ska leva upp till Ålandsöverenskommelsen vad gäller Ålands kulturella särart?
Svaret från Anna Lindh:
Magnus Jacobsson har ställt frågan om vilka åtgärder jag avser att vidta för att Sverige ska leva upp till Ålandsöverenskommelsen vad gäller Ålands kulturella särart. 
Nationernas Förbund gav 1921 Finland suveränitet över Åland. Ålands befolkning fick, genom den s.k. Ålandsöverenskommelsen, garantier om självstyre, språkskydd (av svenskan) och åländskt jordinnehav. Överenskommelsen ingicks mellan Sverige och Finland.
Den 1 augusti firades 80 år av Ålands självstyre. Självstyret har under dessa år tjänat Åland väl. 
Samarbetet mellan Sverige och Åland är nära och gott. Som exempel på detta kan dels nämnas den positiva lösningen av frågan om omräkning av betyg för åländska studenter som vill studera vid svenska högskolor, dels överenskommelsen om ålänningarnas framtida tillgång till svensk TV efter digitaliseringen.
Vi har på olika sätt självfallet försökt leva upp till Ålandsöverenskommelsen och jag kommer även i fortsättningen att verka i den andan.
Aldrig kokar blodet som under studentdimissionen. Då är grunden lagd och framtiden ljus. För tillfället har årets studentskrivningar inletts men det råder oklarheter om vilka studiemöjligheter som i fortsättningen finns i Sverige. Bilden lånade jag från Nya Åland som förtjänstfullt berättade om de annalkande problemen.

Svaret från Margot Wallström till Per Lodenius för drygt ett år sedan. Ålandsöverenskommelsen är vid liv och borde användas för att göra de svenska högskolorna och universiteten öppna för ålänningar.

fredag 10 februari 2017

Ryck upp dig, ministern

Det kommer kanske inte överraskande, jag har ju under viss tid varit skeptisk till Ålands landskapsregerings förmåga att hantera ledarskap. Kriserna har avlöst varandra och i dag hände det igen när det plötsligt verkar som om möjligheterna för åländska studeranden att plugga i Sverige kringskärs. Ansvarige ministern Tony Asumaa slingrar sig och hänvisar till nåt slags tjänstemannamöte i framtiden.

Detta bevisar ännu en gång att det självstyrda Åland i dag leds av folk som jag tror ägnar sig åt fel saker.

Med anledning av detta tycker jag så här:

Det är hög tid för LR att agera
Vad gör man egentligen i Ålands landskapsregering? Frågan måste ställas mot bakgrund av den svenska högskolereform som riskerar drabba åländska studeranden väldigt hårt. Redan i höstas stod det klart att Universitets- och högskolerådet (UHR) i Sverige planerade åtstramningar i ålänningars möjligheter att studera vidare vid svenska högskolor och universitet efter studentexamen. I dag berättar Nya Åland att dessa planer av allt att döma blir verklighet. Utbildningsminister Tony Asumaa säger lakoniskt i samma artikel att tjänstemän från UHR bjudits in till Åland.

Detta är politisk handlingsförlamning. Ålänningarna och framför allt de åländska ungdomarna har rätt att kräva att landskapsregeringen med kraft agerar i denna för allas vår framtid extremt viktiga fråga. Samtidigt finns det också tre raka frågor som kräver svar:

1. Exakt vad har minister Tony Asumaa gjort för att ålänningarna även framledes ska kunna studera i Sverige?

2. Vad avser landskapsregeringen göra för att styra upp situationen?

3. Hur är det möjligt att detta arbete inte prioriterats högre?

Ärendet är synnerligen brådskande. Studentskrivningarna pågår som allra bäst och de åländska ungdomar som berörs förtjänar raka besked om vad som egentligen pågår och hur deras framtidsplaner påverkas.
Åländsk Center

Jörgen Pettersson
Ordförande




Nya Åland i dag kommer med förfärande nyheter för åländska studeranden. 

torsdag 9 februari 2017

Ålands smaker vinner alla

Hade på tisdagseftermiddagen förmånen att delta i en smakpanel med uppdraget att betygsätta åländsk mat. De visste precis vem de skulle kontakta för få människor har satt sig lika mycket mat som jag...

Har ju själv alltid varit en vän av uttrycket ”De gustinum non est disputandum”; alltså om smak ska man aldrig diskutera fast väl tillfrågad är jag svår att stoppa.

Jag fick smaka på äppelchips från Öfvergåsom smälte själen och gjorde livet efter Trump rentav behagligt. Följde upp med en havtornsnektar som fick den mulnaste dag att skina och avslutade med en lokal blåmögelost från Mattas gårdsmejeri som var som en skarp men inte elak örfil från en vän du håller av. Alltså alldeles underbar och gul på ett sätt som får de flesta vaniljglassar att rodna av avundsjuka. Detta kommer sig av allt Sundsgräs som djuren sätter i sig vilket är en story i sig.

Om smaker och mat kan man säga mycket men jag är alldeles övertygad om att en viktig del av den åländska framtiden ligger i upplevelsen vi kan skapa kring våra härproducerade produkter och närliggande berättelser.

Jepp, gubben med ansiktet djupt nere i äppelchipsskålen är jag.

Här kan man läsa ett mer nyanserat reportage i samma tidning.

Några av de mathantverkare som förgyllde min och andras eftermiddag.

Några till...

Äppelchips som man gör bäst i att inte dela med sig av. Det är synd att låta andra äta upp denna skatt.

Havtornsnektar som friskade upp och lyckades balansera det sura mot det söta och göra det oemotståndligt.

En blåmögelost som får en hederlig brittisk Stilton att vilja dra något gammalt över sig och helst försvinna. Den varma gula färjan kommer sig av att djuren på Mattas äter så mycket gräs.

onsdag 8 februari 2017

I debatt om bolagisering

Det är något märkligt kring vissa representanter för den vänstra delen av den åländska politiken. Hamnade i går med socialdemokraten Igge Holmberg i Ålands radios studio för att diskutera mitt förslag att bolagisera VA-verket. Jag hävdar två saker. För det första att vi med erfarenhet i Mariehamns Elnät Ab och i Mariehamns Ab ser bara goda effekter och för det andra att man riskerar absolut ingenting. Mariehamns stad äger ju fortsättningsvis alla aktier och all makt men överlåter skötseln av bolaget till en kompetens styrelse istället för en spretig politisk nämnd med oklart mål.

Igge tycker annorlunda och att man ska bromsa. Av oklara orsaker och inte sällan med felaktiga slutsatser som grund. Jag vet att det kanske viktigaste skälet till en bolagisering är att göra ekonomin begriplig. I dag reinvesterar VA-verket alldeles för lite i rörledningarna vilket förr eller senare blir väldigt dyrt. Genom att bolagisera skapar man spänst i organisationen och kan sannolikt spara oerhört mycket pengar bara på administrationen.
Här kan man höra debatten om man inte har något roligare för sig i dag.

När det gäller VA-verket finns mer att tillägga. Verkets anställda har, enligt uppgift, med hot om skriftliga varningar tvingats ta bort texten VA-verket från sidorna på skåpbilarna. Möjligen för att ingen ska sticka ut eller för att alla ska se likadana ut, jag vet inte. Effekten är hur som helst att när personalen åker ut i gränder och på torg och ibland tvingas parkera sina bilar på konstiga platser finns ingen som helst information om vad som pågår eller vem bilen tillhör. Det är ledarskap som man annars bara ser i The Office och det är ingen komplimang.

Det är ingen stor sak men ändå väldigt beskrivande för en organisation som benar i petitesser men glömmer reinvesteringarna.
Den här bilen torde vara en av de som strippats på texten VA-verket. Nu vet ingen vem som kör den eller vad den ska göra. 
 
Ålandstidningen har fattat. Så här ser dagens ledarsida ut. 
 

tisdag 7 februari 2017

Centern besökte Föglö

Föglö är skärgårdskommunen där företagsamheten blomstrar. Här pratas fjorton språk till följd av arbetskraftsinvandring till fiskindustrin som är kommunens i särklass största arbetsgivare. Föglö förser en hygglig del av hela Finland med hälsosam fisk.

För att detta ska kunna ske måste transporterna från Föglö till omvärlden vara täta och förutsägbara. Här är vardagen inte riktigt perfekt. Neddragningarna i skärgårdstrafiken och chockhöjning av årskorten har satt sordin på stämningen och gjort företagandet svårare. Det är ju inte bara fiskindustrin som drabbas utan också väldigt många småföretagare vars vardag blivit rejält mycket dyrare.

Det är också ett faktum att Skarven, i sig ett fantastiskt fartyg!, borde köras oftare. Det finns starka och välmotiverade önskemål om fler turer, särskilt kvällstid.

De allra flesta aktiviteter för särskilt barn och unga ordnas på fasta Åland men är inte alltid tillgängliga för föglöborna. Det borde man se över, det verkar underligt att kvällsturerna går bara några få dagar och inte alla. Det blir utomordentligt konstigt om man genomför kraftiga höjningar på årskortet samtidigt som servicen försämras.
Föglö är sannolikt Ålands mest internationaliserade kommun, per capita. Av skolans 46 elever är 20 procent nya föglöbor. I kommunen med cirka 550 bofasta talas 14 språk vilket är både en utmaning och en möjlighet.

Andra områden som uppfattas som särskilt besvärliga just nu är det faktum att den sista banken lämnar bygden på fredag då Andelsbanken stänger sitt lokalkontor. Tidigare har även Ålandsbanken gjort samma sak. Befolkningen upplever det också som otryggt att polisens tillgänglighet är begränsad och överlag att skärgården ”faller mellan stolarna” då besluten fattas i Mariehamn. Uppfattningen är att skärgården behandlas av Ålands landskapsregering som landskapet Åland behandlas av Finland.

När det gäller den aviserade kommunreformen var det omöjligt att inte begripa budskapet från föglöborna. Kommunerna ska vara kvar, det skapar identitet, arbetsplatser, trygghet, demokrati, närhet och mycket mer.

Det står väldigt klart efter våra resor runtom på Åland att närservicen ska skötas av kommunerna. Det skapar mänsklig närhet vilket är värdefullt för alla. Kommunerna är dessutom ett socialt kitt som håller samman samhället, engagerar medborgarna och gör att även små enheter kan leverera stora resultat. Genom att skära ner antalet kommuner blir den ofrånkomliga effekten att servicen centraliseras. Det vill man alldeles särskilt inte i skärgården.
Centerns kommunrunda fortsätter på söndag då vi åker till Vårdö och bjuder på fika i skolans gamla matsal mellan 14 och 16. Välkomna!
Åländsk Center åker runt till de åländska kommunerna för att på plats bekanta sig med vardagen på hela Åland. I söndags var turen kommen till Föglö där ordförande Jörgen Pettersson berättade om partiets syn på framtiden för hela Åland i allmänhet och skärgården i synnerhet. (Foto: Jenny Schuhmeister)

måndag 6 februari 2017

Hurra för Sameland!

I dag är det festligt värre i Trondheim där samerna samlas för att fira att det gått etthundra år sedan det första samemötet; på samma plats. Sedan dess är den 6 februari samernas egen nationaldag. Om detta har jag skrivit tidigare, vi minoriteter emellan ska hålla reda på varandras födelsedagar!

Fast trots att det gått ett helt sekel från mötet där man fastställde de samiska målsättningarna mot Finland, Sverige och Norge är det fortfarande mycket som borde göras. I Finland har man till exempel inte ratificerat ILO:s konvention 169 som handlar om ursprungsfolk och stamfolk. Det har inte heller Sverige gjort medan Norge skött sig betydligt bättre. Detta påpekar också Svenska folkpartiets ordförande Anna-Maja Henriksson i ett uttalande som jag gärna citerar och stöder:

”Staten Finland har i årtionden kränkt ursprungsbefolkningens rättigheter. Det vore viktigt att Finland nu under loppet av jubileumsåret för såväl samernas nationaldag som Finlands självständighet äntligen skulle ta sig i kragen och ratificera konventionen. På så sätt kunde man också stärka samernas förtroende för statsmakten. Samerna är Europas enda ursprungsfolk, och deras rätt till bevarande av sitt språk, sin kultur och utövande av sina näringar handlar om deras mänskliga rättigheter.”

Här kan man lyssna till ett reportage i Sveriges radio om jubileet.

Det är gott om samer på plats i Trondheim där man firar att det gått etthundra år sedan det första sametinget. Grattis! Foto: Sametinget.

söndag 5 februari 2017

Om Runeberg och Föglö

Nej, jag har ingen riktig koll på hur en Runebergstårta tillagas men det lär vara enkelt. Ska göra allt för att få mig en till livs under dagen som bär det förpliktigande namnet Runebergsdagen!

I dag väntar för övrigt en spännande dag då vi från Centern drar till Föglö för att träffa föglöbor och prata framtid. Sådana träffar är alltid inspirerande och har hittills skett i Hammarland, Kökar, Sottunga och Saltvik och nu fortsätter vi vår resa. Med finns jag själv och bland andra Mathias Johansson, Annika Hambrudd, Anna Holmström, Carina Eriksson och partisekreterare Jenny Schuhmeister. Alla är trevliga och pratsamma!

Om du bor på Föglö, kom över och säg hej och drick lite kaffe med oss. Dessvärre har vi inga Runebergstårtor med oss men något annat hittar vi på. Klockan 14.00 i Kommungården i Degerby!

Just det, om den finländske nationalskalden Johan Ludvig Runeberg (som bakade den första Runebergstårtan eller liknande...) har jag skrivit en del. Han gjorde mycket för det Finland som vi känner i dag.

Här är inbjudan till dagens möte i Degerby, Föglö. Kom dit och träffa några av oss som har varit med och byggt Åland under de senaste fyrtio åren!
Det här är en Runebergstårta och därmed lovligt byte hela dagen!




100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...