fredag 31 maj 2013

Gör hamnen till bolag

Det har varit en omväxlande vecka så här långt. Möten har avlöst varandra och initiativen varit många. Alltså precis som en bra vecka ska vara. I stadsfullmäktige föreslog vi en satsning på en husbilscamping i Mariehamn. Bara för att tiderna är kärva får man aldrig glömma bort att titta framåt. Ett annat led i det arbetet är vårt förslag att bolagisera Mariehamns Västerhamn. Det borde med tanke på upphandlingsproblem och annat ha varit gjort för länge sedan men ibland får man nöja sig med att stiga upp tidigt, lite senare.

Att bolagisera hamnen får många och viktiga effekter. Inte minst skapar det en möjlighet att helt enkelt sälja den (om man får ett tillräckligt bra pris). Det är inte alls säkert att en stad som blöder finansiellt ska ägna sig åt hamndrift. Stadens viktigaste områden är i dag och i framtiden barnen, ungdomarna och de äldre. Vi övriga ska så där i stora drag klara oss på egen hand.

Så här lyder motionen som nu ska hanteras av förvaltningen:
MOTION GÄLLANDE BOLAGISERING AV HAMNEN

Mariehamns hamn i Västerhamn lyder i dag under infrastrukturnämnden. Hamnen har över tid varit en av de viktigaste intäktskällorna för Mariehamns stad. Så kommer det att vara även i framtiden. Hamnen har också långsiktigt utgjort en tung investeringspost i stadens budget. EU-kommissionen har i ett beslut ansett att största delen av kommunernas affärsverk bör bolagiseras. 
Bolagiseringstvånget har sitt ursprung i EU-beslut som i sin tur bottnar i klagomål vilka EU-kommissionen har fått ta emot om affärsverkens skyddade ställning. Affärsverken behöver inte betala skatt, och de löper inte risk att gå i konkurs. Kommissionen anser därför att de får förbjudet statsstöd och att de snedvrider konkurrensen. Nu finns ingen direkt konkurrerande hamn i Mariehamn men det finns ändå skäl att se över hur hamnen i framtiden ska skötas. Mariehamnscentern har med framgång arbetat för bolagiseringen av Mariehamns stads elverk och föreslår nu att samma arbete även inleds med en bolagisering av hamnen. Ägandet separeras därmed från den företagsekonomiska verksamheten och de eventuella risker som följer med sådan. Kostnadsstrukturen blir transparent och allokeringen av kostnaderna blir tydligare. Bolagisering leder även till större ekonomisk effektivitet, förbättrar konkurrenskraften och gör det lättare att planera verksamheten på lång sikt. 
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår undertecknade att stadsstyrelsen ges i uppdrag att i skyndsam ordning utreda en bolagisering av Mariehamns Västerhamn. 
Jörgen Pettersson 
Britt Lundberg 
Bjarne Blomster 
Stadsfullmäktigeledamöter
I dag ägs och sköts hamnen i Mariehamn som vilken avdelning som helst i Mariehamns stad. Det är inte optimalt. Därför föreslår jag och mina kompisar att hamnen borde bolagiseras. 

torsdag 30 maj 2013

Några ord om kultur

I går diskuterades ett kulturpolitiskt program i Ålands lagting. Ämnet är förtjänt ett bättre öde än att falla i glömska. Jag gjorde vad jag kunde för att sätta färg på tillställningen och föreslog att det är dags att ordna en tävling kring vem som skapar den bästa historien om Åland. Så här löd anförandet:

Den här historien är fortfarande ganska oberättad. När slaget om Bomarsund pågick var Åland i centrum för resten av världen.
Fru talman,

Kulturen är det smörjmedel som sätter fart på idéer och som utmanar gamla sanningar och driver utvecklingen framåt. En bild är mer än tusen ord och symboler samt berättelser gör mer för vår värld än vi alltid tänker på. Vad vore Åland utan Kastelholm, Bomarsund, Pommern, stadshusbacken, vackra dialekter, Rökka och Alandica? Kulturen finns överallt och är den nerv som främjar diskussion och skapar innehåll. Kulturen ska aldrig kontrolleras men alltid värnas.

Världens kanske viktigaste kulturvagga är Frankrike där man från samhällets sida sedan revolutionen fram tills i dag långsiktigt och beredvilligt värnat om sina författare, konstnärer, skulptörer, estradörer, teatrar och andra. Från statens sida har man bestämt sig för att kultur är det lim som håller samman en nation som består av fler än 350 olika sorters ostsorter! Det finns klokskap i det.

Jag vill gärna också påminna om våra vänner på Färöarna. Där har man målmedvetet skapat utrymme för öns alla kulturarbetare vilket resulterat i berättare, poeter, kompositörer, illustratörer, musiker och filmmakare av världsklass. Sådant kommer inte automatiskt. Sådant måste drivas fram. Det är i dag omöjligt att röra sig på Torshavns gator utan att passera den ena mer häpnadsväckande skulpturen efter den andra. Sådant skänker inspiration och skapar tro på framtiden. Här finns också ett Nordens Hus som blivit en självklar mötesplats för den färöiska kulturen. Mot den här bakgrunden är det bra att återuppliva enprocentsregeln i samband med offentliga projekt även på Åland. Om bara kortsiktiga vinstintressen får bestämma föreligger stor risk för att de offentliga platserna blir effektiva – men knappast särskilt sköna eller inspirerande. Jag vill också understryka värdet i Nordens institut och tycker kanske inte vi ska nöja oss med att få behålla institutet på Åland. Jag tycker man ska arbeta för att på sikt bygga ett eget Nordens Hus på Åland.

Mot den här bakgrunden är det lovvärt att landskapsregeringen kommer med detta uppdaterade kulturpolitiska program som innehåller goda förslag, viktiga justeringar och nyttiga åtstramningar. Kultur och dess olika grenar är för ett samhälle vad vatten är för en blomma. Kultur är folkbildning och klokskap och galenskap i en skön blandning. Det skapar engagemang och väcker känslor. Fast det sker inte utan ansträngning. Det krävs medel för att nå mål. Kulturminister Johan Ehn och hans medhjälpare har skapat ett meddelande som till vissa delar skärper och förtydligar och som tar fasta på det vi har. Det är viktigt att bygga vidare från den grund som redan finns men det får aldrig stanna där. Skulle jag önska något mer vore det att man också ska minnas och lyfta fram det som ännu inte finns. Det gäller att inför framtiden inte bara fördela pengar på basen av gamla meriter, för som bekant är den finaste konsten, de skarpaste böckerna och den vackraste musiken ännu inte skapad.

Jag vill också påminna om den värld där morgondagens konst och historier växer fram. Internet. Där förs diskussionen om Åland och ålänningarna varje sekund. En ny idé som föds på Åland bär i dag via sociala medier ögonblickligen över hela världen. En film kan distribueras gratis överallt, ett stycke musik är globalt i samma ögonblick man trycker på Enter-knappen. Det skapar enorma möjligheter och det bör uppmuntras.

I takt med att bokläsandet minskar växer närvaron på de sociala medierna. Dagens människor pratar kanske mindre än tidigare med varandra men berättar mer än någonsin historien om sina liv. Det är kanske inte helt enkelt att begripa men det är på riktigt och Facebook och Twitter och allt vad det heter har förändrat kommunikationen och anslaget gentemot framtiden. Det är där morgondagens konstnärer håller till. Också.

Jag har inspirerad av detta meddelande också blivit påmind om vikten av att berätta historien, på nysvenska så kallad storytelling. Det är i dag viktigare än någonsin. Ingen konsument köper sin vara enbart baserat på ett behov. Man vill vara en del av produkten. Varumärken som inte är laddade är svårare att sälja. Här borde vi hitta den historia och den nerv som förstärker Ålandsbilden och gör den mer säljbar. Det skulle turist-Åland och åländska företag och andra varumärken vinna på. I meddelandet nämns särskilt möjligheten till samarbete med omkringliggande regioner när det gäller filmutveckling. Det är bra. Jag tror den åländska kulturen har mycket att vinna på att i olika sammanhang koncentrera sina resurser på definierade storsatsningar. Dagens duschstråleprincip när det gäller kulturbidrag skapar kanske en frodig rabatt. Man måste dock också våga satsa mer för att odla något beständigt och större. Fokusera gärna på några färre projekt och gör det mer substantiellt.

Det kunde till exempel vara en idé att lansera en kulturtävling där målet skulle vara att mejsla fram de bästa berättelserna om Åland – i ord, ljud och/eller bild. Om denna berättelse är fiktiv eller på riktigt spelar ingen roll så länge man skapar en historia med ett anslag som lockar även sådana besökare som inte har en naturlig beröringspunkt med vårt landskap. Detta låter kanske subtilt men ni som varit med lite minns detektiven Bergerac som under många decennier bar likamedstecken med den brittiska ön Jersey hos en miljonpublik över hela Europa. En lika bärande berättelse skulle jag vilja se även från våra öar. Inte minst för att göra kulturen och folklivsberättelsen till den turistattraktion den kunde bli.

Historieberättandet har över tid skapat oss människor och format civilisationen. Det började kring lägereldarna, fortsatte i radio och i tidningar innan tv-åldern tog över. I dag sker kommunikation och berättande över internet och mobiler och måste ske snabbare och vassare. Det är inte sämre än det var förr men det är annorlunda och skapar liksom alla andra förändringar möjligheter.

I en global värld är det inte längre de lägsta kostnaderna som drar det längsta strået. Det är de bästa idéerna som vinner. Och idéarbete har aldrig varit lika enkelt att sprida som i dag. Vi stödjer grundbultarna i förslaget: delaktighet, mångfald, tillgänglighet samt förnyelse. Jag hoppas särskilt mycket på det sistnämnda eftersom morgondagens kultur inte kommer att likna dagens.

onsdag 29 maj 2013

Husbilar är framtiden

Det blev ett osannolikt pratfyllt stadsfullmäktigemöte på tisdagskvällen. Inte ointressant men lååångt. Det egentligen enda konkreta beslutet var att Övernäs skola nu ska rivas ner (till största delen) och byggas upp igen. Alla var eniga om det kloka i det utom socialdemokraterna som ansåg att lärare och elever gott kunde vänta några år till. Jag tror att stadens finanser, elever och lärare långsiktigt mår bättre av att sätta igång genast.

Nåväl. I slutet av mötet, vid halv tolv-snåret, lästes kvällens motioner upp och jag är väl kanske lite jävig men den här tycker jag är vass. Vi föreslår att man utreder möjligheten att inrätta en husbilscamping i Mariehamn. Det ligger i tiden. I Sverige förbereder man en storsatsning. I Europa sker ständig tillväxt. Entusiasmen är påtaglig. Skälet är enkelt. Fyrtiotaliserna och andra har mer pengar än tidigare att röra sig med och satsar allt oftare allt mer på en mobil tillvaro. Här borde Åland på allvar vara med och tävla. Turismen på landbacken vinner på det liksom rederierna. Så här lyder vårt förslag: 

MOTION GÄLLANDE HUSBILSCAMPING I MARIEHAMN
I dag finns uppemot 1,5 miljoner husbilar i Europa och antalet fortsätter öka. De nordiska branschorganisationerna arbetar tillsammans för att göra Norden till Europas främsta husbilsdestination. I Norden räknar man med cirka 40 miljoner gästnätter per år i husbilar. Det nordiska ljuset och naturen lockar även långväga besökare. Genom att anlägga en husvagnscamping i Mariehamn, förslagsvis på åkrarna öster om Bläckfisken, kan vi skapa en synnerligen intressant centrumcamping med många och viktiga effekter. Närheten till Slemmern skapar möjlighet till badliv på somrarna men också till vinteraktiviteter som fiske, skridskoåkning, skidning och mycket mer. Husbilsägarna är säsongsoberoende varför en rejäl satsning även kan bli en tuydlig säsongsförlängare. För en ringa investering skulle man kunna utöka övernattningsmöjligheterna i staden, till fromma för restauranger, Mariebad, Alandica, idrottsturismen, Sjöfartskvarteret och mycket mer. En camping är till sin natur även en hållbar satsning som varken förstör eller särskilt mycket förändrar naturen.
 Med hänvisning till det ovan anförda föreslår undertecknade att stadsstyrelsen ges i uppdrag att utreda möjligheterna till att anlägga en husbilscamping av nordisk standard i Mariehamn, till exempel på området öster om Bläckfisken.
Jörgen Pettersson                           Britt Lundberg                  Bjarne BlomsterStadsfullmäktigeledamöter
Husbil söker husbil. Marknaden växer kraftigt för varje år som går. För Ålands del handlar det därför om att vara med på de nya strömningar som den europeiska turismbranschen genomgår. En riktig husbilscamping i Mariehamn kan leda till ett uppsving och en säsongsförlängning för turismen.

tisdag 28 maj 2013

Mot EU, med självförtroende

Anlände hem i går hals över arsle som saligen insomnade Sebba brukade uttrycka det. Avsåg komma hem från London på söndag kväll men lyckades göra det först måndag eftermiddag. På halvvolley bar det av till lagtinget för ett anförande om just EU-frågor. Så här löd det:
Fru talman,

Jag vill direkt be om överseende med sen ankomst till detta plenum. Jag har på ort och ställe bekantat mig med den europeiska gemenskapen och kan konstatera att det i vart fall när det gäller upprätthållandet av tillförlitlighet i flygtrafiken finns en del kvar att göra. Men nog med ursäkter. Detta ska ju egentligen handla om finans- och näringsutskottets utlåtande kring EU-redogörelsen.

Det är på flera sätt upplyftande att EU-frågor med jämna mellanrum lyfts i detta parlament. Den europeiska vardagen är något vi alla är en del av, den är vår verklighet. Ibland är detta bra och ibland upplevs det som ganska frustrerande. Ungefär som det mesta här i livet. Det gäller dock att i alla lägen söka möjligheter istället för att se hindren. Ett sådant ansvar vilar tungt på detta parlament. För om inte vi här inne gör allt för att Åland och ålänningarna ska kunna bygga sina liv innanför den europeiska unionen, då gör ingen annan det heller. Vi måste komma bort från fokuseringen på det omöjliga och koncentrera våra krafter på det möjliga! Europasamarbetet har öppnat våra gränser och skapat möjligheter som förr inte fanns. Det är globalisering och det är tillväxt, både ekonomiskt och intellektuellt. Från den vägen ska vi inte vika.

I utskottsarbetet har vi i samband med EU-redogörelsen valt att lyfta fram några av de delar som särskilt berör Åland och ålänningarna. Vi har till exempel erfarit att landskapsregeringen i ett uppfriskande tydligt utlåtande till social- och miljöministeriet påtalat det orimliga i särbehandlingen mellan röktobak och snustobak. I den bästa av världar skulle naturligtvis inget användas. I den värld vi faktiskt finns i konsumeras båda. Eftersom det finns mycket övertygande vetenskapliga bevis på att snus är mindre farligt än röktobak vore saken klar kunde man tycka. Resultatet är ändå att Finland valt att inte inkludera de åländska åsikterna i sitt svar till EU:s institutioner. Det är synd av flera skäl. Dels för att de åländska synpunkterna inte beaktats och dels för att de hade varit synnerligen värdefulla för till exempel Sverige som inte är ett lika snusnaivt land som det övriga Europa och behöver all hjälp som finns för att driva denna inte minst näringspolitiskt viktiga fråga. Dessutom skulle folk i Europa troligen leva längre om de valde snus framom cigaretter. Det är självklart vanskligt att jämföra olika nikotinprodukters hälsopåverkan men skillnaden mellan röktobakens skadeverkningar jämfört med snustobakens är ändå inget att sopa under mattan. Särskilt inte som det hör till republiken Finlands skyldighet att föra fram även åländska synpunkter i EU-ärenden.

Här vill jag flika in en alldeles egen åsikt. För Åland är det långt ifrån oviktigt att upprätthålla goda kontakter med Sverige på alla plan som är möjliga. Det är i Sverige våra ungdomar i dag får sin utbildning och det är med Sverige en allt större del av vår handel sker. Det är från Sverige de flesta kulturella influenser kommer och det är där vårt eget språk utvecklas. Dessutom är regionen Stockholm och Mälardalen vilket jag påpekade även i budgetdebatten förra månaden världens kanske mest snabbväxande region just nu. Det finns alltså tusen och åter tusen skäl att så långt som någonsin är möjligt stödja svenska ståndpunkter i de fall de sammanfaller med åländska behov. Särskilt mot bakgrund av att det genom åren visat sig extremt svårt att finna gehör för åländska strävanden i republiken Finland. När dörrar stängs på ett håll gäller det att öppna nya, på andra håll. Åland kan rätt skött bli till exempel en viktig matproducent till det växande stor-Stockholm. I tider av hästköttsskandaler och konstgjorda grödor finns en växande marknad för riktig mat.

I utskottet fördes i samband med hanteringen av EU-redogörelsen även ett resonemang kring vikten av samråd mellan regeringen och lagtinget. I redogörelsen förefaller de bli allt mer sällsynta. Det visar sig dock att skälen till frånvaron av dessa i många fall har varit väldigt konkreta och praktiska. Arbetsbelastningen på EU-enheten inom förvaltningen är stor och ärendena många. Det vet vi alla som tar del av den ständiga ström av subsidiaritetsmeddelanden som landar i eposten. Det är som vi alla vet i stort sett omöjligt att analysera alla dessa och avgöra vilka som är viktiga och vilka som bara teoretiskt berör Åland och ålänningarna. Sådant skapar en känsla av otillräcklighet. Dilemmat är som vi alla vet att EU som kropp inte riktigt förmår hantera Åland som idé. Regioner som är lagstiftande men ändå inte nationalstater passar inte in i den mall EU skapar. Från utskottets sida är vi såklart mycket väl medvetna om den pressade ekonomiska situation vi befinner oss i men det finns nog ändå många skäl att ständigt vara uppmärksam på behovet av att följa de processer som EU skapar och som Åland vare sig vi vill eller inte påverkas av. Dessutom är det faktiskt på riktigt möjligt att påverka EU, jag återkommer till ett dagsfärskt exempel.

Fru talman,

det är enligt min egen mening viktigt att på alla sätt som är möjliga försöka vara lyhörda för strömningar och bestämda i våra argument och åsikter. Ett sätt är att till exempel via våra egna partier söka samarbeten inte bara på den nationella och den svenska sidan utan även ute bland de europeiska partierna. När allt kommer omkring är det ändå bara människor som ligger bakom precis alla beslut och genom att delta i diskussioner kan även vi från åländsk sida vara med och påverka.

Som alltid när EU-ärenden är på agendan är sjöfarten en viktig fråga. År 2015 närmar sig då nya svavelregler kommer att stöpa om branschen i grunden. Frågetecknen är många men som alltid när utmaningarna växer ökar också möjligheterna. Den som agerar klokast kommer också att nå de största framgångarna. I dag är Finland och Åland först i Europa när det gäller stödsystemen för miljöinvesteringar till sjöss. Det har funnits pengar, trettio miljoner euro, att anhålla om och det finns en stor vilja att satsa skattemedel i den finländska och åländska sjöfarten. Det är på sätt och vis en chansning, den som går först riskerar alltid att vara för tidigt ute. Men det sänder ut viktiga signaler när ett land ställer sig bakom en bransch och Finland har de facto under de senaste tio åren gått från en mer undanskymd plats i den europeiska sjöfartspolitiken till att i dag vara först och faktiskt bäst. Utskottet understryker vikten av att landskapsregeringen fortsätter jobba tillsammans med den finländska regeringen och branschen i denna för landskapet så viktiga fråga.

Avslutningsvis några egna synpunkter i en fråga jag känner starkt för. Sjöfarten har på bara hundra år genomgått en radikal förändring. Segelfartyg blev kolfartyg som blev förbränningsmotorer och så vidare. I dag trafikerar världens första gasdrivna passagerarfartyg på Östersjön. Det kan det göra tack vare det åländska skatteundantaget som förhandlades fram av framsynta politiker och envisa och pålästa förhandlare med gedigna självstyrelsepolitiska argument. Vi har på Åland en djupgående kunskap i sjöfart och vi har en vilja som sträcker sig långt och kommer därför att nå respekt även i större sammanhang. Är det någon som tvivlar på det vill jag påminna om Sjöfartens dag tidigare i maj där branschens spjutspetsar kom från stora delar av hela världen till Mariehamn för att diskutera lösningar och möjligheter. Det finns nämligen gott om sådana. Möjligheterna att påverka på riktigt finns där. Detta har synts på flera olika sätt. Finländsk sjöfartspolitik har nyligen, enligt min mening, vunnit mark i Europaparlamentet där man efter en knapp omröstning kunde stoppa ett förslag om fartygsåtervinning som skulle gjort skrotning till ett regionalt ansvar istället för den internationella utmaning gamla fartyg de facto är. Kostnaderna hade omedelbart drabbat redan finansiellt anfrätta europeiska rederier trots att ansvaret för världens sjöfart vilar globalt, inte lokalt. Här är det viktigt att lyfta fram ett synnerligen gott arbete från Rederierna i Finland och Finlands representanter i Europaparlamentet. Inom båda instanser spelar ålänningar extremt viktiga roller och har genom professionalism, oräddhet och goda argument gjort skillnad. Bara för att man kommer från små förhållanden är det inte förbjudet att tänka stora tankar.

Fru talman,

Östersjön är i dag ett av världens mest frekventerade trafikområden med intensiv import och export. Åland ligger mitt i detta, vi har kunskap och vi har vilja. Det är precis vad som krävs för att skapa framgång. EU är en besvärlig plats för ett litet landskap. Men det är den plats vi befinner oss på och den verklighet vi lever i. Då gäller det att anpassa sig till det och arbeta utifrån kända fakta, gärna mot nya mål.

Tack.
Här borde även åländska redare vara med och konkurrera. Med hjälp av en offensiv sjöfartspolitik kan detta bli verklighet på nytt.

måndag 27 maj 2013

Grattis Gazza, 46 år i dag

Det finns fotbollsspelare och så finns det fotbollsspelare. Paul ”Gazza” Gascoigne hör till de senare. Han är en av de som gjorde saker andra inte gjort och såg lösningar ingen annan begrep. Gazza var killen från slummen som genom att aldrig ge upp tog sig in i sammanhang han utan fotbollen aldrig hade nått. Han började sin karriär i en av Englands allra finaste fotbollsklubbar, Newcastle United och gjorde debut mot QPR. Sedan gick det snabbt. Tottenham blev Lazio blev landslaget. Han spelade 57 landskamper för England och jag ska aldrig glömma hans förtvivlan efter semifinalen i VM 1990 då han fick gult kort och därmed skulle missa finalen. Det blev ingen final då på grund av dessa tyskar som vann efter straffar. Det var en av mina allra mest usla fotbollsdagar, för övrigt... Gazza var kung då och valdes som enda britt in i FIFA:s All Star Team.

Vid sidan av sin otroliga karriär på fotbollsplan har Gazza utkämpat en hård kamp mot sina egna demoner. Ibland har han vunnit, oftast har han förlorat. Spriten och drogerna är en motståndare som nästan ingen kan hantera. Det är tankeväckande. Han var en av världens mest uppburna fotbolllsstjärnor men såg sig ändå som ett misslyckande. Man får därför aldrig någonsin glömma bort att hemligheten bakom alla lyckliga liv är att helt enkelt gilla läget.

Hoppas du lärt dig detta nu. Grattis på fyrtiosexårsdagen Gazza!

Paul Gascoigne fyller 46 år i dag och borde fortfarande ha framtiden kvar. Han har lyckats med mer än de flesta men har också förlorat många av sina kamper mot de egna demonerna.

söndag 26 maj 2013

Lite mode behövs i en blogg

Det finns ju modebloggar och modebloggar. Och så den här då där mode inte alltid är huvudsaken. Maten är minst lika viktig. Ha en fin söndag och gör er redo för en tuff arbetsvecka. Ses.

I böcklingstillverkningsfasen duger grönt och rutigt. Notera den perfekta nittiogradersvinkeln på vänstern. Döda strömmingar måste hanteras med respekt.
Den här skjortan minns jag som bekväm utan att vara sensationell. I dag kan jag tycka att den är rätt ful.
Dagens outfit: Mössa från Peak Performance, jacka från Helly Hansen. Gevär: Antonio Zoli (i folkmun Pavarotti). Gröna stövlar och Levis jeans. 
When in Rome do as the Pope. Fast han behöver nog aldrig gå i de svindlande trapporna i Vatikanstaten. Brun manchesterkavaj, svarta byxor och promenadvänliga skor ger högst en sexa på tioskalan. 
New York. Jag ser nöjd ut trots klädseln som faktiskt ser ganska... beige... ut. Å andra sidan var New Yorkarna heller inga modelejon så jag passade bra in.
På plats i Luxemburg då EG-domstolen i tiderna förbjöd vårjakten i ett beslut som ingen kunde känna stolthet över.
Öspelströja, Johan Lindeberg-bälte, uppvikta jeans (som det skojades friskt om) och ett par skor som  i ärlighetens namn hade sett sina bästa dagar. Stranden ligger i Bermuda .
Sommaren 2005 vid liten middagspaus i samband med roddturen mellan Stockholm och Mariehamn. Sponsrad av JL. Därför stiligare än default. 

lördag 25 maj 2013

En annan form av jordbruk

Back in London. I dag ska jag och mina bröder ta med vår mor, som i fjol fyllde sjuttio, till Chelsea Flower Show i London. Det är en slags lantbruksmässa som lockar både drottningar och undersåtar. Detta ser jag mycket fram mot och ska leverera en fyllig redogörelse nästa vecka. Under tiden kan man kolla på bilder därifrån här. Ha en skön lördag där hemma!


fredag 24 maj 2013

Heja Gibraltar, in i UEFA!

I dag har Gibraltar chansen att väljas in som en egen nation i europeiska fotbollsförbundet UEFA. Deras främsta lag får i sådana fall automatiskt plats i kvalet till Europa League och deras landslag får göra upp med andra landslag. Ekonomiskt är det full pott, idrottsligt är det fantastiskt och politiskt är det hårdvaluta, särskilt som Spanien så hårdnackat stoppat tidigare försök.

Denna europeiska väg har även våra vänner på Färöarna lyckats styra in på och skördar i dag frukterna i form av en intensiv och levande fotbollskultur och internationellt utbyte på högsta nivå. För inte länge sedan var FIFA-basen Sepp Blatter på besök till det lilla nordiska öriket. Färöarna och dess fotbollsklubbar har en ekonomi andra bara kan drömma om och en stolthet över sitt nationella lag som saknar gränser. Precis som idrott ska vara då den är som bäst. Oftast förlorar Färöarna, än så länge, sina internationella matcher men ibland vinner de och då stiger jublet i exponentiellt.

Självklart borde även Åland försöka ha medlemskap i UEFA. Av idrottsliga, ekonomiska och självstyrelsepolitiska skäl. Inget definierar ett självstyrande område som möjligheten att representera sig själv internationellt. Jag hoppas att ålänningarna följer Gibraltars kamp och låter sig inspireras. Tyvärr är en åländsk UEFA-plats långt ifrån enkel att få då UEFA numera bestämt att bara helt självständiga stater får vara medlemmar. Gibraltars ansökan lämnades in före det beslutet. Här finns det hela väl beskrivet.

Här kan man läsa mer om journalisten Steve Menarys bok Outcast som målande berättar om små nationers kamp i en stor fotbollsvärld. Här hittar man mer om själva processen mellan Gibraltar och UEFA.
NatWest Island Games är ett bra exempel på identitetsbygge inom idrotten som bär så mycket längre. Aldrig är man lika stolt som då man får höra Ålänningens sång i vetskap att ens försök belönats med seger. Tack till JIK-volley och Torsten ”Totte” Wikstrand som lagt ut dessa fotopärlor på sin Facebooksida!
Det här laget lyckades på ett närmast heroiskt sätt slå Ösel i finalen av volleyturneringen på Isle of Wight år 1991. 
Övre raden från vänster i segerlaget: Ralf Andersson, Jörgen Pettersson, Marcus Påvals, Kristoffer Eriksson,  Tony Brändström och coachen Ola Wiklund. Nedre raden från vänster: Magnus Kalm, Peter Enberg, Kenneth Nordberg, Johan Gustafsson och Kim Åberg.
Between a rock and a hard place beskriver sig Gibraltar där man ligger mellan denna klippa och Spanien. I dag kan det lilla självstyret väljas in i den europeiska fotbollsfamiljen efter en kamp som varat över tio år.



torsdag 23 maj 2013

En kär arbetsplats

Det är de små vardagliga ögonblicken som egentligen mest av allt definierar livet. Som detta skrivbord där jag sitter när jag inte är i lagtinget. Jag ser mot grannen, kan höra fåglarna på utsidan, noterar när postbilen kommer och känner doften av våren. Och nybryggt kaffe bevars! Detta är i allt väsentligt en perfekt arbetsplats.

Nuförtiden blir det allt oftare att fundera kring framtiden. Det är utmanande då de offentliga utgifterna är större än inkomsterna. Så är det för hela Åland och så är det i ännu högre grad för Mariehamn och några till. Det måste till förändringar som helst ska vara förbättringar.

Det finansiella läget för Mariehamns stad är synnerligen kärvt. En nettoskuldbörda på femtiotvå miljoner euro är alldeles för stor för att vara hanterlig. En strukturell obalans mellan intäkter och utgifter gör att den politiska spelplan som förefallit stor nu har krympt. När pengarna är slut måste det till tydliga prioriteringar. Staden får aldrig sluta blicka framåt, men det måste ske med hjälp av ekonomiskt sunt förnuft och nya sätt att tackla gamla problem. Jag skulle hoppas att alla partier i Mariehamn kan ställa sig bakom denna beslutsamhet och vilja att skapa balans i stadens ekonomi. En stad i skuld är inte vad någon vill lämna efter till nästa generation.
Notera särskilt kaffemuggen. Den kommer från Shetland och jag har använt den nästan dagligen sedan 1999 och den är fortfarande i nyskick!
Trädgården just nu. Det här ett slags körsbärsträd från Kökar som blommar vackrare än alla andra träd, kanske i hela världen. Fast hemskt kort, en eller två eller kanske tre dagar, sedan är det över.

onsdag 22 maj 2013

Möte med modiga Maud

Hade förmånen att lyssna till och diskutera med Maud Olofsson som var på Ålandsbesök i går. Det var ett uppfriskande möte. Maud är en människa som är både bestämd och rolig samtidigt. Dessutom har hon under sina år i den politiska toppen skaffat erfarenheter som är viktiga för hela Åland. Den här dagen handlade det till exempel om hur Norden trots sin litenhet kan vara till stor hjälp i det fortsatta och viktiga EU-arbetet. Det handlade också om hållbarhet och vikten av att se framåt och presentera tydliga och lockande framtidsscenarier för att hålla de uppstickande populistiska rörelserna i Europa borta från makten. När det till exempel handlar om den offentliga ekonomin har Norden massor att lära ut. När krisen kom på 1990-talet lyckades Sverige snabbt rätta mun efter matsäcken och anpassa kostnaderna till utgifterna. Det är ungefär samma jobb som vi på Åland är mitt uppe i just nu. Vi måste spara men får aldrig glömma bort framtiden. Det är inte var vi är i dag som är det viktigaste. Det är hur vi ska kunna ha det lite bättre i morgon, skrev jag i ett annat sammanhang.
Note to self. Fotografera inte med iPad i motljus. Jaja, bilden föreställer hur som helst middagssällskapet från i går kväll. Vi åt på Nautical som nästan överträffade sig själva. De serverade en abborr-rätt som var rent himmelsk. Med mera. Från väster Ålands bästa trafikminister Veronica, Mauds make Rolf, talman Britt, ordförande Harry, Henry, Erica, Tobben, Maud och Runar. På den tomma stolen längst till höger satt alltså jag.

tisdag 21 maj 2013

Världsstjärnan från Isle of Man

Mark Cavendish från Isle of Man inledde sin karriär som internationell cyklist i NatWest Island Games. År 2003 tog han en spektakulär seger på Guernsey och tog efter det avstamp mot nya utmaningar. I dag hör han till världens främsta i en stenhård sport.
Sedan öspelen startade 1985 på Isle of Man i Irländska sjön har jag varit involverad. Sedan 2007 på Rhodos är jag ordförande för en allt igenom fantastisk organisation som fostrat idrottsmän och byggt samhällen. Allt med samma varma själ, som Kulneff sa i Fänrik Stål. I det arbetet finns det ingenting som går upp mot att se hur tonårsnervösa ungdomar kommer till tävlingarna för att tävla och sedan utvecklas till världsstjärnor på riktigt. Ett sådan exempel är cyklisten Mark Cavendish. Jag minns honom från tävlingarna på Guernsey år 2003. Möjligen var han med även tidigare för han är i allt väsentligt en äkta Manxkille, född och uppvuxen på isle of Man, ön där öspelen startade år 1985 och ön där världens tuffaste motorcykeltävling sker varje år.

Men nu gällde det Mark Cavendish. Det var under kriteriet på Guernsey som allt gick Jerseycyklisten Sam Firbys väg. Nästan allt... Firby var i ledningen på upploppet och sträckte sina armar mot skyn för att fira. Det var inte så smart. Från kön kom Mark Cavendish och gav ett smakprov på de spurt som sedan dess tagit honom till OS och VM och gjort honom fruktad över hela cykelvärlden. Cavendish vann med marginalen av en ytterslang på en tävlingshoj. Efter tävlingen tillstod Sam Firby:
“I was an idiot. If I hadn’t done a victory salute I would have won.”
I dag fyller Mark Cavendish 28 år. Han är fortfarande glödhet i cykelvärlden och kommer högst antagligen att låta höra om sig då de stora racen äger rum  senare i år. Här kan man följa hans framfart och låta sig inspireras av den kraft som för en kille från Isle of Man till de stora världsscenerna.

måndag 20 maj 2013

Alla bara tänker på sitt...

I tider som denna har folk fullt upp med både det ena och det andra  (särskilt vi som håller på IFK!) och glömmer antagligen helt bort att vi i dag firat John Stuart Mills (1806-1873)  födelsedag. Han var inte vilken snubbe som helst utan farbrorn som uppfann socialliberalismen och i ett tidigt skede slog fast att
”Conservatives are not necessarily stupid, but most stupid people are conservatives.”
Det är spot on som de säger i England. Han sade annat också, som till exempel att:
”Ännu har aldrig något gjorts utan att någon har varit den förste att göra det [...] allt gott som uträttats är ett resultat av originalitet.”
Nädå, han pratade inte svenska, det senare citatet är en översättning. Fast inte lika bra som detta som sist och slutligen är det viktigaste:
”Den enda frihet som förtjänar namnet, är friheten att på vårt eget sätt fullfölja vårt eget bästa, så länge vi inte söker beröva andra deras välfärd eller hindra dem i deras strävan att nå den. Envar är den rätta väktaren över sin egen välfärd, såväl kroppsligen som själsligen och andligen. Mänskligheten vinner mer på att låta envar leva såsom synes honom bäst är på att tvinga envar att leva såsom andra anser bäst.”
Det är guldkornet i utsädeshögen. Precis så ska samhällen byggas och framgångsrika idrottslag skapas. Med sitt eget bästa för ögonen utan att för den skulle trampa på andra. Detta begrep John Stuart Mill till att börja med men orkade inte härda ut. För på gamla dar blev Mill som de flesta andra gamla gubbar rätt mossig, sur, inåtvänd och framtidslös. Och DET är något vi alla till varje pris måste undvika. Vill man läsa mer i ämnet rekommenderar jag Johan Norbergs rader om denne engelska ekonom, filosof, med mera.

För övrigt är detta en dag då IFK tog ytterligare ett steg mot en riktig titel då FC Honka besegrades i kvartsfinalen i Finska Cupen och nu får möta RoPS på bortaplan i semifinalen. IFK är ett äkta lag, litet men med stora ambitioner. Precis som hela Åland ska vara! Läs också den här storyn i legendariska fotbollsmagasinet When Saturday Comes av journalisten och vännen Egan Richardson, en hedersknyffel som följt IFK även tidigare. Han gör sportjournalistik på riktigt och sätter in nya händelser i gamla sammanhang på ett sätt som tyvärr är alldeles för ovanligt i dagstidningar av i dag.

Jag skulle hoppas att skribenter som läser detta lät sig inspireras att göra samma sak fast ännu bättre!

Egan Richardsons text om IFK Mariehamn hittar ni här!
John Stuart Mill var en av de män som började med att forma världens idéer och slutade som rätt bitter och pessimistisk. Från det kan man lära sig att samhällsbygge i likhet med mjölk är färskvara och måste anpassas till rådande lägen. Det som var självklart och lyckosamt förr är inte längre det. Ingen har alltid rätt.

söndag 19 maj 2013

Superjakt på Ålandsbesök

Den beskrivs som världens sjuttonde lyxigaste privata jakt. Men precis nu ligger Mayan Queen IV rätt över några av Ålands bästa flundergropar väster om Lagneskär, några stenkast från Västerhamn och festprissarna på Cinderella.

Fartyget som är 92 meter långt och har plats för bara sexton gäster har gjort en imponerande resa genom Östersjön: Oslo, Köpenhamn, Karlskrona, Kalmar, Västervik, Stockholm och nu Åland för man sparar ju alltid det bästa till sist! Ägaren till lyxjakten lär ska heta Alberto Bailleres, en åttioåring från Mexico som äger silvergruvor och har lyckats bra i affärer. På världslistan uppskattas hans förmögenhet (av Forbes) till tretton miljarder euro. Med de pengarna kunde han betala för hela den åländska budgeten – trettiosju år i följd.

Mayan Queen IV  är sex våningar hög och har väckt stor uppmärksamhet där den dragit fram längs de svenska kuststäderna. På Åland verkar man ha tagit det lugnare, fast så är vi ju från tidigare vana vid fartygslyx.

Nu är det oklart om just den här båten är till salu men det brukar det mesta vara. I så fall får man vara beredd att hosta upp i runda slängar 120 miljoner euro eller ungefär hälften av vad Viking Grace gick lös på.

Här ligger Mayan Queen IV just nu, troligen ovetande om flundrorna som simmar fram under kölen.
Sex våningar gör att de sexton passagerarna och besättningen har gott om plats.
Om man hade varit ute i natt hade det antagligen sett ut ungefär så här.
Här kan man se rörliga bilder på världens sjuttonde lyxigaste privatjakt:

lördag 18 maj 2013

Jörn Donner + IFK = sant

Ingen nu levande representerar den finländska intelligentsian som Jörn Donner. Han är i dag åttio år gammal och har i sitt liv verkligen gjort allt. Till exempel är han den ende finländaren som vunnit en Oscarsstatyett. Det gjorde han för produktionen av Fanny & Alexander tillsammans med Ingmar Bergman! I vår är han annars mest omtalad för sin biografi Mammuten som jag ännu inte läst men som står på kö i bokhyllan. 

Vad som inte kommer fram lika tydligt när det handlar om just mannen, myten och fenomenet Jörn Donner är hans intensiva fotbollsintresse och tycke för IFK. Det går långt tillbaka i tiden. När IFK spelade den avgörande kvalmatchen mot FC Jazz år 2004 satte sig Donner bakom ratten och körde de tvåhundrafemtio kilometrarna till Björneborg tillsammans med deckarförfattaren och sommarålänningen Staffan Bruun. Många är också historierna om hur Donner i regn och sol stått vid sidolinjerna på Alandia Cup och följt egna och andras lag. Så har det rullat på och efter hand har de två kompisarna Bruun och Donner fått sällskap av fler likasinnade som slutit an till den lilla men illustra IFK-klubben. I går var därför ett dussintal finlandssvenska män i sina bästa år på plats i Mariehamn för att följa laget som blivit deras – IFK Mariehamn.

De samlades traditionsenligt före matchen för förfriskningar i Dagen Industri-journalisten Mosse Walléns vackra hus i stadens centrum, sorterade ut förhandstipset och snackade startelvor och strategier. Fotboll är lätt att samlas kring och ha åsikter om. Enigheten om IFK:s betydelse för bilden av Åland i Finland var stor och tydlig. Gruppens analys:
Varje match som IFK spelar i ligan ger mer effekter för Ålandsbilden än tio seminarier som landskapsregeringen ordnar.
Det är en god och förmodligen sann slutsats.

Jag hörde aldrig matchanalysen efteråt men gissar att de tyckte det blev en ganska snårig tillställning där poängen blev viktigare än skönspelet. Så tyckte i vart fall jag. Själva matchen kan man läsa allt om här. Själv tycker jag just den här trepoängaren var extremt viktig mot bakgrund av ett besvärande skadeläge som jag verkligen hoppas lättar under helgen. På måndag är det nämligen dags för en av säsongens allra viktigaste matcher då IFK åker till Esbo för att möta FC Honka i kvartsfinalen i Finska Cupen. På torsdag möts lagen igen på samma plats, då i ligan.

Over and out, ha en fin lördag!

I går var åttioårige legenden och Oscarsvinnaren Jörn Donner i Mariehamn för att se IFK slå FF Jaro. IFK har Donner följt ända sedan han körde till Björneborg år 2004 för att se IFK stiga till ligan efter thrillerartade matcher mot FC Jazz.
Här är några till i det glada gäng som samlades hemma hos Mosse Wallén (längst till vänster)  före matchen.
Vinnare och förlorare. Pekka Lyyski och Jarotränaren Alexei Eremenko kommenterar matchen efteråt. Det var i ärlighetens namn inte så mycket att orda om den, men Pekka var förstås nöjd med att alla poängen stannade i Mariehamn-

fredag 17 maj 2013

Rederiernas utmaningar

Sjöfartens dag var en större succé än tidigare. Evenemanget drar folk från hela världen till Åland och understryker vikten av att ständigt arbeta för det så kallade sjöfartsklustret och dess framtid. Branschen är satt under press och utmaningarna är många. Då uppstår också möjligheter för de som är beredda och kreativa.

Jag satt hela dagen och lyssnade till olika föredrag vilka alla på sitt eget lilla vis bidrar till en större kunskap om denna bransch som står för 25 procent av vår bruttoregionalprodukt och inte långt ifrån 100 procent av våra inresandesiffror.

När det handlar om passagerarrederier har vi två av de stora spelarna på Åland och en skicklig uppstickare i Estland. Dessutom kom Destination Gotland till Mariehamn för att dela med sig av kunskapen hur man säljer sin ö. Kring detta har jag resonerat tidigare. Här kan man förresten se hela kampanjen!

Finns det då någon enkel slutsats att dra? Självklart inte, bra slutsatser är sällan enkla. Det råder dock en brist på idéer och kreativa förslag när det handlar om hur man kan göra ombordupplevelsen attraktiv igen. Det bollhav som fungerat så länge räcker inte längre till och vad som ska komma istället vet man inte. Passagerarsiffrorna sjunker på de etablerade linjerna medan de stiger till nya destinationer.

Här kommer några bilder från gårdagen, ha en skön helg och njut av värmen!

Jukka Vasama från STX-varvet gav exempel på framtidens fartyg och slog fast att batteridrift kommer allt mer och mer. Särskilt när det handlar om landsvägsfärjor blir alternativet snart konkurrenskraftigt med vanliga maskiner. 
TallinkSiljas Håkan Fagerström gav en alarmerande bild över utvecklingen på de största linjerna.  Inte ens när Viking Grace sattes in på Åbolinjen steg siffrorna mer än två månader, jämfört med fjolåret.
Destination Gotlands vd Christer Bruzelius kom till Mariehamn för att träffa branschfolk och berätta hur rederiet tänkt kring marknadsföringen av Gotland. Visit Åland hann han också med att träffa och, skulle jag tro, inspirera.
Ett helt tåg kläddes om i Gotlands färger. Kostnad: cirka 500.000 kronor. Av alla gäster som i dag bokar sina Gotlandssemestrar gör 75 procent det på Internet. Det gäller alltså att vara duktig på den marknadsföringen.
Så här är kampanjen upplagd.
Finansminister Roger Nordlund talade väl och insatt när han öppnade det stora seminariet om hur våra grannländer och EU långsiktigt ser på sjöfarten.
Lite överraskande var bara jag själv och finans- och näringsutskottets sekreterare Niclas Slotte registrerade som deltagare från Ålands Lagting.
Sjöfarten slår på stortrumman och lockar folk från hela världen till Mariehamn. Då kunde man tycka att övriga åländska organisationer borde ställa upp. Bordet till vänster lär ska ha varit bokat för Ålands Näringsliv men gapade tomt. Bordet till höger är Mariehamns stads där broschyrerna var många men människorna få. Nog kunde bordet ha varit bemannat, tycker jag. Detta är en parentes men illustrerar ganska väl vikten av att på riktigt arbeta tillsammans, så brett som möjligt.

torsdag 16 maj 2013

Sjöfartens dag, alla dagar

I dag är Åland och Mariehamn centrum för en bransch som levt, överlevt och förändrats som få andra branscher. Det är Sjöfartens dag och Alandica är fylld av sjöbjörnar, befraktare, operatörer, politiker, experter och annat löst folk. Det är en dag som vuxit från en vision hos några få till en verklighet som skapar tillväxt och arbetsplatser. Det är nämligen sådant som sker då folk möts. Dagens program är både tänkvärt och inspirerande. Att detta sker på Åland är både viktigt och framåtinriktat. Bor man på en ö är det inte bara Sjöfartens dag en dag per år. Den infaller precis alla dagar!

Shippingen är som företeelse en av de mest spännande branscher som finns. Det är osannolikt många faktorer som spelar in inför besluten. För att lyckas måste man vara både strategisk och handlingskraftig samtidigt. Investeringarna är extremt långsiktiga och beroende av beslut man själv sällan rår över. Ändå måste de tas med i kalkylen. Och skulle det inte räcka till med en skakig omvärld, oförutsägbara kunder och internationell politik måste sjöfararna dessutom vara beredd på skitväder. En vanlig klyscha här i livet är uttrycket man ska förtöja för storm men hoppas på vackert väder. Det kan man inte göra om man livnär sig till sjöss. Då är varje dag i hamn egentligen en förlorad dag.

Åland och de åländska redarna har över tid lyckats bättre än de flesta andra i sin anpassning till omständigheterna. Först när segel drev fram fartygen, sedan när kolen gjorde livet lite smutsigare och i dag när oljan snart gjort sitt och måste ersättas med något annat. Sjöfarten kommer att stå stark även i fortsättningen men måste anpassa sig till nya kunder och nya behov. Sådant hittar man inte på ensam på sin kammare. Då är det bra och nödvändigt att träffas och byta åsikter. Hoppas vi ses i vimlet!


Bland dem som ska dela med sig av sina erfarenheter finns bland andra Destination Gotland som jag tidigare lyft fram som ett bra exempel även för Åland. 
Så här kan det se ut när internationell sjöfart drar fram.
Alla dagar är inte soliga och lugna. Det vet man till sjöss och är därför beredd. Kolla denna filmsnutt, otroliga bilder!

onsdag 15 maj 2013

Äntligen överraskad igen

Jag är sedan Anno Dazumal (uråldrigheten) Appleanvändare. Man kunde kanske beskriva det som missbrukare. Jag har haft Mac sedan de inte var stort mycket mer än en liten låda. Hur som. Nu har min splitternya iPhone 5 pajat. Det är första gången jag drabbats av laggande produkter från Apple och det var till en början otroligt irriterande. Nåväl. Telefonen är på garantireparation som lär ska ta tre veckor, vilket är alldeles uppåt väggarna för länge. Apple ska nog inte hålla på lalla för mycket med sånt där om man vill fortsätta vara världsledare.

I väntan på att luren ska komma tillbaka har jag återupplivat en gammal Nokia men har inte lyckats föra med mig mina nummer och namn. Jag är alltså i telefonisk bemärkelse nyfödd och har upptäckt något jag inte tidigare känt till att jag saknat. I iPhonen kunde man se namn och bild på den som ringde. Nu har jag inte en aning. Varje samtal är en överraskning, varje ringning en signal från det okända. Jag är på obruten mark och älskar varje sekund. Tänker tillbaka på hur det var förr när telefonen ringde och man faktiskt inte ens i teorin visste vem som fanns i andra ändan. Inser nu också att jag saknar busringningarna till okända och mycket mer. Ska nog ta mig en funderare på om inte detta egentligen är framtiden. I en förutsägbar värld är det överraskningarna som är hårdvaluta.


Se själva, så här glad blir man av att svara i telefon utan att på förhand veta vem som ringer!
Så här såg den första Macen ut som jag hade.

tisdag 14 maj 2013

President Titos eget paradis

Sitter och sållar intryck från helgen som gick och veckan som började. Ena dagen All In för IFK och det stundande spelet i Europa League (jepp, stavas faktiskt så) och nästa minnen från europeiska storpartiet Aldes konferens i Kroatien. I Pula (Kroatien) avhandlades de stora dragen. På Åland sker anpassningen lokalt. Åland är nu tack vare platsen i Alde på väg in i Europa och IFK ska snart göra samma sak i Europa League. Framgång föder framgång, det är den viktigaste principen här i världen och får inte för enda dag glömmas bort.

I Kroatien var det inte bara långa möten och mycket prat – regionen Istria har mycket mer att erbjuda. Till exempel Brijuni, ön där forna Jugoslaviens president Josip Broz Tito spenderade alla sina semestrar och mycket mer. Jag tror det stavas Brioni på svenska men strunt i det, platsen är hur som helst värd ett besök.

Brioni är till sin uppbyggnad häpnadsväckande och inbjudande. Femton minuter med båt från fasta Kroatien finns en artonhålsgolfbana som liknar inget annat. Här har man rationaliserat bort greenen och infört sanden. Det låter komplicerat  men är det inte det. Istället för välansade greener har man bunkerliknande hål. Hur coolt som helst om man frågar mig, som dock inte är golfare... Brioni är en liten plats i en stor värld. Precis som Åland.

Fast att elefanter är en del av framtiden är inte glasklart. Solklart är ändå att om du inte syns, så finns du inte heller. För det Tito gjorde under sin välmakt, som typ diktator över Jugoslavien, var att importera just elefanter, zebror, sköldpaddor och liknande till sin lilla ö. Han sparade inga mödor. Därför står det en ensam elefant (den andra har dött) kvar på en liten ö utanför Kroatien. En gång var den kompis med Tito. I dag ser den faktiskt ganska ledsen ut fast ön den står på är unik. Här kunde man kanske lägga ut texten om just Tito men jag avstår. Karln byggde en nation men är i dag lika hatad som han förr var älskad. Och tvärtom. Fundera på det om ni inte har något annat att göra.

Hotellet för tankarna till Shining men är i övrigt pittoreskt och mysigt och överraskande billigt
Här står flaggorna på rad.
Mitt i rundturen står lyckligtvis en bar så ingen behöver svimma av uttorkning. 
En del av skärgårdstrafiken i Kroatien ser ut så här. 
Sista kvällen med gänget avåts på en restaurang nära platsen där folk förr slog ihjäl varandra men som i dag är en turistattraktion. Tydligare än så är tillväxt svårt att definiera.
Hejdå Pula för denna gång. Måste medge att Kroatien och Pula är en plats jag gärna återkommer till.
Vad man inte ser är att taxin är typ sex tiondelar till vänster på bilden. Heder åt Sandra Lindström som lyckades ta bilden alldeles bokstavligen i sista sekunden.
Här är kongressen som sade ja till Åland...
...trots den här presentationen... ;-)


100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...