Mot EU, med självförtroende

Anlände hem i går hals över arsle som saligen insomnade Sebba brukade uttrycka det. Avsåg komma hem från London på söndag kväll men lyckades göra det först måndag eftermiddag. På halvvolley bar det av till lagtinget för ett anförande om just EU-frågor. Så här löd det:

Fru talman,

Jag vill direkt be om överseende med sen ankomst till detta plenum. Jag har på ort och ställe bekantat mig med den europeiska gemenskapen och kan konstatera att det i vart fall när det gäller upprätthållandet av tillförlitlighet i flygtrafiken finns en del kvar att göra. Men nog med ursäkter. Detta ska ju egentligen handla om finans- och näringsutskottets utlåtande kring EU-redogörelsen.

Det är på flera sätt upplyftande att EU-frågor med jämna mellanrum lyfts i detta parlament. Den europeiska vardagen är något vi alla är en del av, den är vår verklighet. Ibland är detta bra och ibland upplevs det som ganska frustrerande. Ungefär som det mesta här i livet. Det gäller dock att i alla lägen söka möjligheter istället för att se hindren. Ett sådant ansvar vilar tungt på detta parlament. För om inte vi här inne gör allt för att Åland och ålänningarna ska kunna bygga sina liv innanför den europeiska unionen, då gör ingen annan det heller. Vi måste komma bort från fokuseringen på det omöjliga och koncentrera våra krafter på det möjliga! Europasamarbetet har öppnat våra gränser och skapat möjligheter som förr inte fanns. Det är globalisering och det är tillväxt, både ekonomiskt och intellektuellt. Från den vägen ska vi inte vika.

I utskottsarbetet har vi i samband med EU-redogörelsen valt att lyfta fram några av de delar som särskilt berör Åland och ålänningarna. Vi har till exempel erfarit att landskapsregeringen i ett uppfriskande tydligt utlåtande till social- och miljöministeriet påtalat det orimliga i särbehandlingen mellan röktobak och snustobak. I den bästa av världar skulle naturligtvis inget användas. I den värld vi faktiskt finns i konsumeras båda. Eftersom det finns mycket övertygande vetenskapliga bevis på att snus är mindre farligt än röktobak vore saken klar kunde man tycka. Resultatet är ändå att Finland valt att inte inkludera de åländska åsikterna i sitt svar till EU:s institutioner. Det är synd av flera skäl. Dels för att de åländska synpunkterna inte beaktats och dels för att de hade varit synnerligen värdefulla för till exempel Sverige som inte är ett lika snusnaivt land som det övriga Europa och behöver all hjälp som finns för att driva denna inte minst näringspolitiskt viktiga fråga. Dessutom skulle folk i Europa troligen leva längre om de valde snus framom cigaretter. Det är självklart vanskligt att jämföra olika nikotinprodukters hälsopåverkan men skillnaden mellan röktobakens skadeverkningar jämfört med snustobakens är ändå inget att sopa under mattan. Särskilt inte som det hör till republiken Finlands skyldighet att föra fram även åländska synpunkter i EU-ärenden.

Här vill jag flika in en alldeles egen åsikt. För Åland är det långt ifrån oviktigt att upprätthålla goda kontakter med Sverige på alla plan som är möjliga. Det är i Sverige våra ungdomar i dag får sin utbildning och det är med Sverige en allt större del av vår handel sker. Det är från Sverige de flesta kulturella influenser kommer och det är där vårt eget språk utvecklas. Dessutom är regionen Stockholm och Mälardalen vilket jag påpekade även i budgetdebatten förra månaden världens kanske mest snabbväxande region just nu. Det finns alltså tusen och åter tusen skäl att så långt som någonsin är möjligt stödja svenska ståndpunkter i de fall de sammanfaller med åländska behov. Särskilt mot bakgrund av att det genom åren visat sig extremt svårt att finna gehör för åländska strävanden i republiken Finland. När dörrar stängs på ett håll gäller det att öppna nya, på andra håll. Åland kan rätt skött bli till exempel en viktig matproducent till det växande stor-Stockholm. I tider av hästköttsskandaler och konstgjorda grödor finns en växande marknad för riktig mat.

I utskottet fördes i samband med hanteringen av EU-redogörelsen även ett resonemang kring vikten av samråd mellan regeringen och lagtinget. I redogörelsen förefaller de bli allt mer sällsynta. Det visar sig dock att skälen till frånvaron av dessa i många fall har varit väldigt konkreta och praktiska. Arbetsbelastningen på EU-enheten inom förvaltningen är stor och ärendena många. Det vet vi alla som tar del av den ständiga ström av subsidiaritetsmeddelanden som landar i eposten. Det är som vi alla vet i stort sett omöjligt att analysera alla dessa och avgöra vilka som är viktiga och vilka som bara teoretiskt berör Åland och ålänningarna. Sådant skapar en känsla av otillräcklighet. Dilemmat är som vi alla vet att EU som kropp inte riktigt förmår hantera Åland som idé. Regioner som är lagstiftande men ändå inte nationalstater passar inte in i den mall EU skapar. Från utskottets sida är vi såklart mycket väl medvetna om den pressade ekonomiska situation vi befinner oss i men det finns nog ändå många skäl att ständigt vara uppmärksam på behovet av att följa de processer som EU skapar och som Åland vare sig vi vill eller inte påverkas av. Dessutom är det faktiskt på riktigt möjligt att påverka EU, jag återkommer till ett dagsfärskt exempel.

Fru talman,

det är enligt min egen mening viktigt att på alla sätt som är möjliga försöka vara lyhörda för strömningar och bestämda i våra argument och åsikter. Ett sätt är att till exempel via våra egna partier söka samarbeten inte bara på den nationella och den svenska sidan utan även ute bland de europeiska partierna. När allt kommer omkring är det ändå bara människor som ligger bakom precis alla beslut och genom att delta i diskussioner kan även vi från åländsk sida vara med och påverka.

Som alltid när EU-ärenden är på agendan är sjöfarten en viktig fråga. År 2015 närmar sig då nya svavelregler kommer att stöpa om branschen i grunden. Frågetecknen är många men som alltid när utmaningarna växer ökar också möjligheterna. Den som agerar klokast kommer också att nå de största framgångarna. I dag är Finland och Åland först i Europa när det gäller stödsystemen för miljöinvesteringar till sjöss. Det har funnits pengar, trettio miljoner euro, att anhålla om och det finns en stor vilja att satsa skattemedel i den finländska och åländska sjöfarten. Det är på sätt och vis en chansning, den som går först riskerar alltid att vara för tidigt ute. Men det sänder ut viktiga signaler när ett land ställer sig bakom en bransch och Finland har de facto under de senaste tio åren gått från en mer undanskymd plats i den europeiska sjöfartspolitiken till att i dag vara först och faktiskt bäst. Utskottet understryker vikten av att landskapsregeringen fortsätter jobba tillsammans med den finländska regeringen och branschen i denna för landskapet så viktiga fråga.

Avslutningsvis några egna synpunkter i en fråga jag känner starkt för. Sjöfarten har på bara hundra år genomgått en radikal förändring. Segelfartyg blev kolfartyg som blev förbränningsmotorer och så vidare. I dag trafikerar världens första gasdrivna passagerarfartyg på Östersjön. Det kan det göra tack vare det åländska skatteundantaget som förhandlades fram av framsynta politiker och envisa och pålästa förhandlare med gedigna självstyrelsepolitiska argument. Vi har på Åland en djupgående kunskap i sjöfart och vi har en vilja som sträcker sig långt och kommer därför att nå respekt även i större sammanhang. Är det någon som tvivlar på det vill jag påminna om Sjöfartens dag tidigare i maj där branschens spjutspetsar kom från stora delar av hela världen till Mariehamn för att diskutera lösningar och möjligheter. Det finns nämligen gott om sådana. Möjligheterna att påverka på riktigt finns där. Detta har synts på flera olika sätt. Finländsk sjöfartspolitik har nyligen, enligt min mening, vunnit mark i Europaparlamentet där man efter en knapp omröstning kunde stoppa ett förslag om fartygsåtervinning som skulle gjort skrotning till ett regionalt ansvar istället för den internationella utmaning gamla fartyg de facto är. Kostnaderna hade omedelbart drabbat redan finansiellt anfrätta europeiska rederier trots att ansvaret för världens sjöfart vilar globalt, inte lokalt. Här är det viktigt att lyfta fram ett synnerligen gott arbete från Rederierna i Finland och Finlands representanter i Europaparlamentet. Inom båda instanser spelar ålänningar extremt viktiga roller och har genom professionalism, oräddhet och goda argument gjort skillnad. Bara för att man kommer från små förhållanden är det inte förbjudet att tänka stora tankar.

Fru talman,

Östersjön är i dag ett av världens mest frekventerade trafikområden med intensiv import och export. Åland ligger mitt i detta, vi har kunskap och vi har vilja. Det är precis vad som krävs för att skapa framgång. EU är en besvärlig plats för ett litet landskap. Men det är den plats vi befinner oss på och den verklighet vi lever i. Då gäller det att anpassa sig till det och arbeta utifrån kända fakta, gärna mot nya mål.

Tack.

Här borde även åländska redare vara med och konkurrera. Med hjälp av en offensiv sjöfartspolitik kan detta bli verklighet på nytt.