Nu lämnar jag IFK-styrelsen
I kväll lämnade jag styrelsen för IFK Mariehamn Ab. Det gör jag för att min tid inte längre räcker till för det engagemang som klubben är förtjänt av. Men jag lämnar inte klubben eller laget och jag fortsätter hjälpa till där jag kan. Idrottsrörelsen är i dag lika viktig som någonsin och jag är övertygad om att dess inspiration och vägledning behövs för att skapa gemensamma mål och dra upp strategier tillsammans. En gång idrottsman, alltid idrottsman och numera finns ju också DFS!
En snabb bakgrund. I december 2009 valdes jag in som vice ordförande i IFK Mariehamn Ab:s styrelse. Våren 2010 tog jag över som ordförande efter Thomas ”Pitchi” Lundberg som i sin tur hade ryckt in när Mikael Granskog plötsligt hoppat av hösten 2009. Under två säsonger satt jag som ordförande innan Robert Söderdahl tog över 2012. Jag blev då på nytt vice ordförande under ytterligare ett år för att vid kvällens bolagsstämma tacka för mig.
Det har varit fyra händelserika år. Att leda ligalag är ingen promenad i parken om man uttrycker det försiktigt. Det finns inte många bolag eller klubbar som har att hantera så mycket känslor och så många krav som IFK. Ändå har varenda dag, varenda match och varenda utmaning varit lustfylld, fast på olika vis. Jag har minnen för att fylla en bok men har nyligen skrivit två varför det för ögonblicket får räcka. Fast läs gärna historien om den svenska Gryningspyromanen eller Ålands Idrott (Historien om en ö och dess hjältar från 1897 till 2012)! :-)
Jag vill med anledning av detta lyfta fram några bestående ögonblick från denna IFK-tid.
Kvaldramat 2010. Vi föll på hemmaplan och var i händerna på TPS som i Åbo med två snabba mål i slutminuterna vann sin match och räddade oss kvar. Jag stod vid sidan av läktaren på Wiklöf Holding Arena och såg publiken vrida sig då speakern i misstag delade med sig av fel resultat vilket gjort att IFK ögonblickligen degraderades. Folk grät öppet och deras förtvivlan var äkta. Jag blev stärkt i min övertygelse att ett lag i den högsta fotbollsligan betyder mer än bara matcher nu och då. IFK definierar på flera sätt kampviljan och beslutsamheten hos hela Åland. När man är liten måste man sikta högt. Detta fortsätter IFK att göra.
Aktieemissionen 2011. Under IFK:s år i ligan har ekonomin alltid varit ansträngd för att denna höst nå botten. Pengarna var slut och framtiden ytterst oklar. Vi tog beslutet i styrelsen efter diskussioner med större aktieägare att genomföra en offentlig emission som bringade in 268.150 euro och blev en grund för en nystart. Jag ska aldrig glömma de som stod starka i detta läge och såg längre än till den egna nästippen när det gäller IFK och dess framtid i ligan. Det gav mig hopp för framtiden att se en osjälviskhet jag ibland börjat tvivla på. Tack vare riskvilliga investerare i en åländsk framtid kunde vi börja rekrytera en ny ledning och bygga ett nytt lag. Detta är förklaringen till att IFK nu kan andas optimism och framtidstro och att vi antagligen kommer att få spela Europe League redan denna sommar. Vem vi får möta avgörs i sådana fall den 24 juni vid Uefas huvudkontor i schweiziska Nyon.
Segermatchen mot FC Inter i fjol. Inter hade hemmaplan och de ledde ligan. IFK var förlusttippade gånger hundra men vägrade tro på ”experterna”. Det blev en folkfest på Veritas stadion. Hundratals ålänningar var på plats för att sjunga fram sitt lag och mitt i allt detta fick jag stå och se på hur vi vann med 3-0. Det var en av många definierande matcher och resulterade såklart i ett blogginlägg.
Skalp nummer två. Det tog bara nån vecka efter succén mot FC Inter så kom nya serieledarna HJK på besök till Mariehamn. IFK visade ingen pardon och ingen blyghet utan dängde upp storlaget från huvudstaden så det bokstavligen sjöng i knutarna. Säsongen 2012 blev också den bästa hittills i IFK:s historia.
Avslutningsvis. Man ska se till att försöka lära sig något nytt helst alla dagar. Genom att göra det undviker man gamla fotspår och så skapas tillväxt och kreativitet. Den kanske viktigaste lärdomen jag fick med mig efter dessa fyra år i IFK-styrelsen är följande: Det är alltid bättre att leta rätt än att leta fel. Kanske svårare, men viktigare. Och det var egentligen vad jag ville mest av allt när jag för något år sedan tog ett helt annat beslut.
Den kvarvarande styrelsen är ett dreamteam bestående av ordförande Robert Söderdahl, viceordförande Dan Mikkola samt medlemmarna Danne Nylund, Daniel Norrmén, Björn Wennström, Jonas Henriksson och Christer Björkman. Ni har kraft och kreativitet och vilja för att fortsätta leda IFK mot nya framgångar. Vi ses på läktaren!
PS Vid dagens bolagsstämma visade Mr IFK, Olle Fonsell, att gammal fortfarande är äldst då han presenterade sin vision för en helt ny arena där Wiklöf Holding Arena finns i dag. Den ska jag visa er på denna blogg i morgon! Stay tuned, som det heter.
En snabb bakgrund. I december 2009 valdes jag in som vice ordförande i IFK Mariehamn Ab:s styrelse. Våren 2010 tog jag över som ordförande efter Thomas ”Pitchi” Lundberg som i sin tur hade ryckt in när Mikael Granskog plötsligt hoppat av hösten 2009. Under två säsonger satt jag som ordförande innan Robert Söderdahl tog över 2012. Jag blev då på nytt vice ordförande under ytterligare ett år för att vid kvällens bolagsstämma tacka för mig.
Det har varit fyra händelserika år. Att leda ligalag är ingen promenad i parken om man uttrycker det försiktigt. Det finns inte många bolag eller klubbar som har att hantera så mycket känslor och så många krav som IFK. Ändå har varenda dag, varenda match och varenda utmaning varit lustfylld, fast på olika vis. Jag har minnen för att fylla en bok men har nyligen skrivit två varför det för ögonblicket får räcka. Fast läs gärna historien om den svenska Gryningspyromanen eller Ålands Idrott (Historien om en ö och dess hjältar från 1897 till 2012)! :-)
Jag vill med anledning av detta lyfta fram några bestående ögonblick från denna IFK-tid.
Kvaldramat 2010. Vi föll på hemmaplan och var i händerna på TPS som i Åbo med två snabba mål i slutminuterna vann sin match och räddade oss kvar. Jag stod vid sidan av läktaren på Wiklöf Holding Arena och såg publiken vrida sig då speakern i misstag delade med sig av fel resultat vilket gjort att IFK ögonblickligen degraderades. Folk grät öppet och deras förtvivlan var äkta. Jag blev stärkt i min övertygelse att ett lag i den högsta fotbollsligan betyder mer än bara matcher nu och då. IFK definierar på flera sätt kampviljan och beslutsamheten hos hela Åland. När man är liten måste man sikta högt. Detta fortsätter IFK att göra.
Aktieemissionen 2011. Under IFK:s år i ligan har ekonomin alltid varit ansträngd för att denna höst nå botten. Pengarna var slut och framtiden ytterst oklar. Vi tog beslutet i styrelsen efter diskussioner med större aktieägare att genomföra en offentlig emission som bringade in 268.150 euro och blev en grund för en nystart. Jag ska aldrig glömma de som stod starka i detta läge och såg längre än till den egna nästippen när det gäller IFK och dess framtid i ligan. Det gav mig hopp för framtiden att se en osjälviskhet jag ibland börjat tvivla på. Tack vare riskvilliga investerare i en åländsk framtid kunde vi börja rekrytera en ny ledning och bygga ett nytt lag. Detta är förklaringen till att IFK nu kan andas optimism och framtidstro och att vi antagligen kommer att få spela Europe League redan denna sommar. Vem vi får möta avgörs i sådana fall den 24 juni vid Uefas huvudkontor i schweiziska Nyon.
Segermatchen mot FC Inter i fjol. Inter hade hemmaplan och de ledde ligan. IFK var förlusttippade gånger hundra men vägrade tro på ”experterna”. Det blev en folkfest på Veritas stadion. Hundratals ålänningar var på plats för att sjunga fram sitt lag och mitt i allt detta fick jag stå och se på hur vi vann med 3-0. Det var en av många definierande matcher och resulterade såklart i ett blogginlägg.
Skalp nummer två. Det tog bara nån vecka efter succén mot FC Inter så kom nya serieledarna HJK på besök till Mariehamn. IFK visade ingen pardon och ingen blyghet utan dängde upp storlaget från huvudstaden så det bokstavligen sjöng i knutarna. Säsongen 2012 blev också den bästa hittills i IFK:s historia.
Avslutningsvis. Man ska se till att försöka lära sig något nytt helst alla dagar. Genom att göra det undviker man gamla fotspår och så skapas tillväxt och kreativitet. Den kanske viktigaste lärdomen jag fick med mig efter dessa fyra år i IFK-styrelsen är följande: Det är alltid bättre att leta rätt än att leta fel. Kanske svårare, men viktigare. Och det var egentligen vad jag ville mest av allt när jag för något år sedan tog ett helt annat beslut.
Den kvarvarande styrelsen är ett dreamteam bestående av ordförande Robert Söderdahl, viceordförande Dan Mikkola samt medlemmarna Danne Nylund, Daniel Norrmén, Björn Wennström, Jonas Henriksson och Christer Björkman. Ni har kraft och kreativitet och vilja för att fortsätta leda IFK mot nya framgångar. Vi ses på läktaren!
PS Vid dagens bolagsstämma visade Mr IFK, Olle Fonsell, att gammal fortfarande är äldst då han presenterade sin vision för en helt ny arena där Wiklöf Holding Arena finns i dag. Den ska jag visa er på denna blogg i morgon! Stay tuned, som det heter.
Assisterande tränare Peter Lundberg är fylld av optimism inför den ligasäsong som nyligen börjat. Det finns både material och vilja, konstaterade han. |
Så här ska det se ut många gånger framöver på Wiklöf Holding Arena när IFK Mariehamn utkämpar hela Ålands kamp mot lagen i finländska Veikkausliiga. |
Kommentarer
Skicka en kommentar