Ett stort, varmt och innerligt tack till alla som hört av er med hälsningar, gratulationer, ord, minnen och leenden i samband med min födelsedag igår. Det bär, lyfter och ger kraft, bara att läsa igenom era hälsningar är energifyllt, på alla tänkbara plan.
När jag ser tillbaka på året som gått gör jag det med stor ödmjukhet och en gnutta stolthet. Det började med fjolårets 6.0-gig på Alandica, en kväll av fuldans, puls, gemenskap och livslust som fortfarande känns i hela kroppen. Det var en hel dag som påminner om varför vi ska våga samla våra vänner, skapa stunder och dela glädje.
Under året som gått har jag fortsatt uppdraget att som talman för Ålands lagting lyfta fram självstyrelsen i alla tänkbara och några andra sammanhang. Besöken till lagtinget har varit täta och våra vänner är många. Det är sist och slutligen det självstyrelsen handlar om, att göra vår tillvaro så bra som möjligt för oss alla.
Uppdraget stannar inte på Åland, det sträcker sig bortom våra i lag stadgade gränser och inkluderar både högtid och vardag. I samtal, möten och sammanhang där vår lilla plats i världen både ska och borde synas mer. Det är ett förtroende jag aldrig slentrianiserar eller tar för givet. Att få tala för Åland, med Åland i ryggen, är större än titlar och formalia. Vår självstyrelse förtjänar uppmärksamhet, vi är en förebild som Fredens öar i en värld som krigshetsar.
Mitt i allt detta finns det som betyder allra mest: familjen. Att få säga att vi haft ett år med hälsa, närhet och vardaglig trygghet är ingen självklarhet, det är en gåva som ger perspektiv på allt annat. Tack till alla mina närmaste för att ni finns.
Vid sidan av jobb och familj vill jag också nämna en annan av min och Helenas favoritplatser. Granit är vår verkstad och testbana. Över 300 crossfitpass passerades, för min egen del, i december och genomsyras av svett, blodsmak, skratt, träningsvärk och pannben. Disciplin har mött lek. Allvar har förlorat mot gapflabb. Precis som livet ska vara. Särskilt tack till alla mina träningskompisar och ledare för väldigt professionella säsonger och för att ni står ut med en lat och gnällig gubbjävel.
Ålder är sist och slutligen något som bara finns i betraktarens ögon vilket gör det enkelt. Det handlar inte om siffror, det handlar om att varje dag visa sig redo att göra jobbet. Och precis så vill jag leva: med en skön och medveten blandning av allvar och skoj, ansvar och nyfikenhet. Med viljan att shunta upp och gasa på, aldrig bromsa. Med insikten att utveckling sällan är bekväm, men alltid nödvändig.
Det är fortfarande långt kvar till mållinjen och jag är hungrig. Jag är tacksam, i än högre grad. Jag är redo att trycka på ännu hårdare under året som kommer.
Tack till alla er som hört av er, som går bredvid, som säger emot, som stöttar, som skrattar och som håller mig vaken och framåtlutad. Fortsätt kämpa. Fortsätt sträva efter att möta människor med samma respekt och värme som du själv vill bli mött med. Försök se möjligheter där andra fastnar i problem. Välj ansvar framför cynism. Mod framför bekvämlighet, lyssna framför prata. Lyckas vi med det, var och en och tillsammans, då står vi stadigare. Rakare. Starkare.
Och då vågar vi mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar