Under mitt besök i Stockholm i veckan hade Ålands tidigare generalkonsul Claes Hammar, med sedvanlig fingertoppskänsla för både innehåll och sammanhang, lagt ribban högt. Programmet var gediget, varierat och värdefullt för Åland.
Föredrag för Samfundet Sverige-Finland och Skanstulls Rotaryklubb gav tillfälle att tala om självstyrelsen, vår plats som Fredens öar och vår position i Norden. Och resan rymde mer, en påminnelse om kulturens kraft som brobyggare mellan människor, språk och länder.
En särskilt minnesvärd avstickare gick till Finlandsinstitutet Stockholm, där direktören Wivan Nygård-Fagerudd tog emot med värme, engagemang och en smittande framtidstro, kompat av gott kaffe och kokosboll! Institutet är en av Finlands 17 kultur- och vetenskapsinstitutioner runt om i världen där idéer, konst, kunskap och relationer lirar fritt med varandra.
Detta instituts uppdrag är tydligt och viktigt, att presentera samtida finländskt kultur- och samhällsliv, att fördjupa relationerna mellan Sverige och Finland och att stärka den sverigefinska minoritetens språk och kultur. Det är en kombination av diplomati, bildning och kulturell nyfikenhet och en påminnelse om att mjuka värden ofta är de som skapar de mest hållbara banden.
Den k-märkta fastigheten i centrala Stockholm rymmer bibliotek (som snart växer), galleri, konferensutrymmen, bastuavdelning (Stockholms bästa!) och festsal för 200 personer, en miljö där kultur inte bara visas upp, utan levs, samtalas om och formas.
Nu hör kultur och konst till självstyrelsens egen behörighet men ibland är det till fördel för alla att göra gemensam sak, särskilt när det gäller de djupare tankarna i livet. Institutet har tidigare visat engagemang för Åland. I samband med Ålands 100-årsjubileum var man aktiv med uppträdanden och arrangemang som lyfte vår historia och vår särart. Det är ett exempel på hur Åland kan ta större plats i ett nordiskt kultursammanhang, inte som en perifer aktör, utan som en självklar del av berättelsen om Norden.
Att Wivan Nygård-Fagerudd själv är sångare, med bakgrund i bland annat Sibeliusakademin, ger ytterligare en dimension åt hennes arbete. Hon rör sig naturligt mellan konstnärskap och institutionsledning, mellan scen och strategi. Under vårt möte skickade hon hälsningar till våra åländska Sibelius-alumner Jenny Carlstedt och Marcus Boman, ett talande tecken på hur tätt sammanflätade våra kulturella nätverk faktiskt är.
Och här finns en tydlig uppmaning till Åland.
Till alla kulturarrangörer, producenter, musiker, teatermakare, festivalgeneraler och eldsjälar på Åland: hör av er. När det gäller arrangemang som kan locka finländare bosatta i Sverige, en publik som ofta längtar efter språk, identitet, rötter och nya impulser, finns en partner i Finlandsinstitutet. Här finns kanaler, nätverk och publik. Här finns en vilja att bygga vidare.
För Åland innebär detta en möjlighet att tänka större, längre och djärvare. Att se kulturen inte bara som ett lokalt nöje, utan som ett verktyg för synlighet, relationer, turism, inflyttning och mjuk makt. Att våga sätta våra berättelser, vår musik, vår historia och vår samtid i ett internationellt sammanhang.
Stockholmsbesöket blev därmed mer än en resa, det blev en påminnelse om att framtiden formas i mötet mellan människor, idéer och kultur. Och att Åland, med rätt samarbeten och rätt ambitioner, har alla förutsättningar att ta större plats på den nordiska kulturscenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar