Eb så kallad vanlig dag

Vad gör man egentligen som talman för Ålands lagting? frågade pryoeleven Youssef Saber som går i Strandnäs högstadieskola och tittade in idag tillsammans med Jessy Eckerman och Henrik Löken Löthman. Frågan är inte alldeles enkel, tänkte jag först, men ger det ändå en chans.

Idag har följande hänt:

Det började med att jag hälsade deltagare i en arbetsgrupp som ska diskutera Claims & Compensation inom oljesjöfarten välkomna till Åland. Niklas Karlman vid Ålands landskapsregering har lyckats locka hit tungviktare från snart sagt alla nordiska länder. Under tre dagar ska dessa nordiska och internationella experter analysera vad som ska hända om något vi alla hoppas slippa uppleva, men måste vara redo för; oljeutsläpp till havs.

Runt samma bord i Mariehamn sitter jurister, myndigheter, försäkringsspecialister och sjöfartsfolk för att dela erfarenheter om hur kostnader hanteras, vem som bär ansvar och hur vi kan agera snabbt när olyckan är framme. Detta är livsviktigt och inspirerande; för när havet förenar oss, blir också lösningarna gemensamma.

Tack till alla som deltar, delar kunskap och visar att engagemanget för rena hav och starka avtal är större än det mesta.

Strax därefter fick jag möjligheten att hälsa UNESCO-vänner välkomna till Alandica. De är hitbjudna av Viveka Löndahl för att diskutera det kanske viktigaste som finns; vår identitet, vår kultur och hur vi ska skydda den i händelse av krig, brottslighet och konflikt. Experter, myndigheter och kulturarbetare från hela Norden och Europa är på plats för den internationella konferensen “Borderless Responsibility – International Cooperation Against Illicit Trade and Destruction of Cultural Heritage.”

Tillsammans diskuterar man hur kulturarv kan skyddas i tider av konflikt, hur samarbetet mellan tull, polis, försvar och kulturinstitutioner kan stärkas och hur vi gemensamt kan stoppa den olagliga handeln med konst och föremål som bär vår historia.

Jag påminde deltagarna om ett åländskt talesätt: “Always moor your boat for storm, but still hope for fine weather.” Det beskriver precis vad detta handlar om, att vara beredd på kris, men alltid hoppas på fred.

Åland har varit demilitariserat sedan 1856 och är i dag en symbol för dialog, neutralitet och fred. Vår erfarenhet visar att samarbete över gränser gör skillnad.

Det är fantastiskt att UNESCO:s nordiska nätverk valt Åland som mötesplats för att diskutera framtiden för vårt gemensamma kulturarv och hur vi kan skydda det för kommande generationer. Bra gjort Viveka!
”Welcome to the Islands of Peace”, sade jag såklart.

Dagen har alltså kretsat kring att skydda ulturarv, lösa trixiga situationer till sjöss och prata framtid med Youssef, 15, från Strandnäs. Jag skulle inte drömma om att rangordna dessa; alla delar av jobbet är precis lika viktigt och betydelsefullt för Åland. Kulturarv, såklart. Sjöfart, absolut, Framtiden i form av Youssef, utan minsta tvekan.

Detta är alltså min dag idag men behöver inte betyda att den ser likadan ut imorgon, snarare tvärtom, vad det verkar.