lördag 9 februari 2013

Ett minne av Sweet


Den nionde februari för sexton år sedan blev världen lite tystare och lite tristare. Då loggade Brian Francis Mc Manus Connolly ut för sista gången. Han blev bara femtioett år gammal men finns för alltid kvar i minnet hos mig och många andra som växte upp med glamrock, färggranna kläder och den ständiga kampen om vilket av banden Sweet, Slade och Kiss som egentligen var bäst.

Brian Connolly var alltså sångare i Sweet som var bandet i allas öron i byn där jag växte upp. Fast även deras början gick längs med gropiga vägar. Först kom Funny Funny vilket inte ens med bästa vilja känns särskilt stabil i dag. Sedan kom Co-Co vilken var ljusår bättre men ändå inte riktigt bra. Tuggummipop har aldrig och kommer aldrig att förändra världen, möjligen med undantag av Alexander Graham Bell.... 1973 tog Sweet steget över till mer rockiga varianter och skapade Ballroom Blitz och Teenage Rampage, två låtar som håller alla dagar i veckan ännu i dag. Det kom också flera, Sweet var en hitmaskin av bästa kaliber!

Sweet ägde 1970-talet men splittrades som rockband tenderar göra 1978 då Brian Connollys demoner började leva rövare i hans kropp. Jag minns sedan inte året men någon gång på nittiotalet kom Brian Connolly till Arken för att uppträda. Jag och mina kompisar nöp varandra i armen och gick såklart dit men möttes av en skakande syn. Brian C må ha varit en hjälte och artist men han var också en missbrukare och hade tänjt sin kropp till det yttersta. 1981 överlevde han multipla hjärtattacker under en och samma natt. 1988 försökte den då svårt alkoholiserade Brian återförenas med sitt gamla Sweet. Det gick inte, han fick fortsätta turnera på egen hand. Därför kom han till Mariehamn en dag på nittiotalet och genomförde i äkta The Show Must Go On-takter en konsert som vi rockade vilt till. Men som Shakespeare sade så gick beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över och minnet av en stjärna blev istället en påminnelse om hur skört ett liv egentligen är. Han var delvis förlamad efter hjärtattackerna och nervsystemet var till delar sargat till följd av alkohol och för många och för farliga läkemedel. 1997 gav kroppen sist och slutligen upp och Brian tog steget till den andra sidan.

Historien slutar dock inte här. Några av männen i originalet är förvisso döda men fenomenet Sweet fortsätter och gruppen står som bäst i beråd att inleda ännu en World Tour 2013!

The Sweet när det begav sig. Steve Priest, Brian Connolly, Andy Scott och Mick Tucker gjorde åtminstone min barndom lite rockigare. 

Så här ville jag se Brian Connolly när han en dag stod på scenen i Arkipelag, Mariehamn. Så blev det inte. Han var redan då alltför märkt av ett hårt liv för att det skulle bli riktigt bra.

2 kommentarer:

  1. Tror bestämt att jag var med på Arken den kvällen.. jag har liknande minnen av "giget", bittersweet (!) kunde man kanske uttrycka det.. kommer så väl ihåg när B stapplade backstage för att få syrgas mellan låtarna.. men mycket har Sweet betytt för mig med, definitivt! /Liz

    SvaraRadera
  2. Magnus Karlsson9 februari 2017 13:46

    Jag hade turen att få se dom under sin storhetsperiod. Dom var här i Göteborg 1976 och jag gick dit med några kompisar. Jag var bara 13 år och detta var min första konsert. Den blev en upplevelse för livet och jag har konserthalsduken kvar än idag och är dessutom numera kompis med Stevie Priest på Facebook.. :P

    SvaraRadera

Centerns linje vann i staden

Med hjälp av skatter finansierar vi all samhällsservice. Skatter är nödvändiga för att vi ska känna stolthet över våra gemensamma egendomar....