fredag 8 februari 2013

Moralväktare blev flåbusar

Egentligen borde detta handla om den kommande EU-budgeten som just nu växer fram i Bryssel. Eller om vikten av att på precis alla områden se över landskapet Ålands ekonomi så att utgifterna inte blir större än inkomsterna. Till råga på allt är en asteroid av allt att döma på väg mot vår jord och som om det inte är nog med detta tycks det som sandlådekriget i Ålandsbanken fortsätter.

Därför är det lika bra att ägna sig åt Fröding. I dag är nämligen dagen då han dog 1911 blott femtio år gammal. Gustaf Fröding som var hans namn hann under sin tid på vår jord med betydligt mer än de allra flesta andra. Han drog sig inte för nånting när det gällde det skrivna ordet men undertecknade till skillnad mot dagens troll oblygt sina alster med sitt namn. Han skrev som ingen annan och kryddade sina texter med värmländska. Vill ni glänsa vid middagsbordet i kväll kan ni kalla det för onomatopoetiskt. När Gustaf Fröding skrev var han lycklig, kreativ, skojig och fullständigt oförutsägbar. I det verkliga livet hade han det kämpigare och var från och till intagen på olika vårdinstitutioner. Han söp och han hade diabetes vilket är en ganska skrynklig kombination och förmodligen tvingade det honom att ta upp årorna alldeles för tidigt.

Hur som helst, Det är tankeväckande att i dessa tider av näthat och anonyma påhopp till både höger och vänster minnas Fröding. När det begav sig 1896 gav han ut diktsamlingen ”Stänk och flikar” vari ingick dikten ”En morgondröm” som handlade om mötet mellan man och kvinna. Det borde han aldrig ha gjort ansåg vännerna av ordning och god smak och belade upplagan med kvarstad samt åtalade Fröding för någon form av brott mot just ordning och god smak. Rättsväsendet begrep dock bättre och friade honom efter bara två timmars betänketid.

Det har förvisso gått över etthundratio år sedan detta hände men människorna på jorden har i faktisk mening inte förändrats till det yttre. I sinnet har det dock hänt ofattbart mycket. I dag döljs absolut ingenting och bilderna och texterna som finns att hitta precis överallt är typ miljarder gånger värre än Frödings samhällsomstörtande text. På denna historiskt sett ganska korta tid har mänskligheten alltså gått från att vara stingsliga moralvakter till att bli virtuella och intellektuella flåbusar. Det är en rätt utmanande resa.
Frödings dikt:
Och som knoppen av Ariens ros en vår 
sina skylande blad från pistillerna slår 
inför sol, inför vindar och frön 
låg hon naket och utslaget skön 
och med vittskilda knän och med skälvande sköte 
var den älskades åtrå i möte.
Själ i flamma, blod i dans 
han var hennes, hon var hans 
han blev hon, hon blev han, 
ett och allt och tvenne, 
när hans unga makt av man 
trängde in i henne 
Och så här skrev den tidens recensent, Karl Warburg:
”Här sparas inga ord, ej ens de grövsta [...] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra [...] mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi.”
Sensmoral: Det ska fan vara föregångare.


Han utmanade och lekte med ord och skapade texter som ingen dittills sett maken till. Gustaf Fröding dog endast femtio år ung den åttonde februari 1911 men lämnade efter sig bokstäver som fortfarande är tänkvärda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Centerns linje vann i staden

Med hjälp av skatter finansierar vi all samhällsservice. Skatter är nödvändiga för att vi ska känna stolthet över våra gemensamma egendomar....