Moralväktare blev flåbusar
Egentligen borde detta handla om den kommande EU-budgeten som just nu växer fram i Bryssel. Eller om vikten av att på precis alla områden se över landskapet Ålands ekonomi så att utgifterna inte blir större än inkomsterna. Till råga på allt är en asteroid av allt att döma på väg mot vår jord och som om det inte är nog med detta tycks det som sandlådekriget i Ålandsbanken fortsätter.
Därför är det lika bra att ägna sig åt Fröding. I dag är nämligen dagen då han dog 1911 blott femtio år gammal. Gustaf Fröding som var hans namn hann under sin tid på vår jord med betydligt mer än de allra flesta andra. Han drog sig inte för nånting när det gällde det skrivna ordet men undertecknade till skillnad mot dagens troll oblygt sina alster med sitt namn. Han skrev som ingen annan och kryddade sina texter med värmländska. Vill ni glänsa vid middagsbordet i kväll kan ni kalla det för onomatopoetiskt. När Gustaf Fröding skrev var han lycklig, kreativ, skojig och fullständigt oförutsägbar. I det verkliga livet hade han det kämpigare och var från och till intagen på olika vårdinstitutioner. Han söp och han hade diabetes vilket är en ganska skrynklig kombination och förmodligen tvingade det honom att ta upp årorna alldeles för tidigt.
Hur som helst, Det är tankeväckande att i dessa tider av näthat och anonyma påhopp till både höger och vänster minnas Fröding. När det begav sig 1896 gav han ut diktsamlingen ”Stänk och flikar” vari ingick dikten ”En morgondröm” som handlade om mötet mellan man och kvinna. Det borde han aldrig ha gjort ansåg vännerna av ordning och god smak och belade upplagan med kvarstad samt åtalade Fröding för någon form av brott mot just ordning och god smak. Rättsväsendet begrep dock bättre och friade honom efter bara två timmars betänketid.
Det har förvisso gått över etthundratio år sedan detta hände men människorna på jorden har i faktisk mening inte förändrats till det yttre. I sinnet har det dock hänt ofattbart mycket. I dag döljs absolut ingenting och bilderna och texterna som finns att hitta precis överallt är typ miljarder gånger värre än Frödings samhällsomstörtande text. På denna historiskt sett ganska korta tid har mänskligheten alltså gått från att vara stingsliga moralvakter till att bli virtuella och intellektuella flåbusar. Det är en rätt utmanande resa.
Därför är det lika bra att ägna sig åt Fröding. I dag är nämligen dagen då han dog 1911 blott femtio år gammal. Gustaf Fröding som var hans namn hann under sin tid på vår jord med betydligt mer än de allra flesta andra. Han drog sig inte för nånting när det gällde det skrivna ordet men undertecknade till skillnad mot dagens troll oblygt sina alster med sitt namn. Han skrev som ingen annan och kryddade sina texter med värmländska. Vill ni glänsa vid middagsbordet i kväll kan ni kalla det för onomatopoetiskt. När Gustaf Fröding skrev var han lycklig, kreativ, skojig och fullständigt oförutsägbar. I det verkliga livet hade han det kämpigare och var från och till intagen på olika vårdinstitutioner. Han söp och han hade diabetes vilket är en ganska skrynklig kombination och förmodligen tvingade det honom att ta upp årorna alldeles för tidigt.
Hur som helst, Det är tankeväckande att i dessa tider av näthat och anonyma påhopp till både höger och vänster minnas Fröding. När det begav sig 1896 gav han ut diktsamlingen ”Stänk och flikar” vari ingick dikten ”En morgondröm” som handlade om mötet mellan man och kvinna. Det borde han aldrig ha gjort ansåg vännerna av ordning och god smak och belade upplagan med kvarstad samt åtalade Fröding för någon form av brott mot just ordning och god smak. Rättsväsendet begrep dock bättre och friade honom efter bara två timmars betänketid.
Det har förvisso gått över etthundratio år sedan detta hände men människorna på jorden har i faktisk mening inte förändrats till det yttre. I sinnet har det dock hänt ofattbart mycket. I dag döljs absolut ingenting och bilderna och texterna som finns att hitta precis överallt är typ miljarder gånger värre än Frödings samhällsomstörtande text. På denna historiskt sett ganska korta tid har mänskligheten alltså gått från att vara stingsliga moralvakter till att bli virtuella och intellektuella flåbusar. Det är en rätt utmanande resa.
Frödings dikt:
Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.
Själ i flamma, blod i dans
han var hennes, hon var hans
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne
Och så här skrev den tidens recensent, Karl Warburg:Sensmoral: Det ska fan vara föregångare.
”Här sparas inga ord, ej ens de grövsta [...] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra [...] mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi.”
Kommentarer
Skicka en kommentar