Svar kring Ulabrand
Häromdagen berättade jag om Ålands sjöräddningssällskaps nysatsning på den norska räddningskryssaren Ulabrand. Den kunde anskaffas tack vare goda och djupa kontakter med det norska sjöräddningssällskapet. Vilhelm Holmberg har på basen av det skrivit följande:
Hej Vilhelm och tack för frågorna, de är välformulerade och viktiga. Först av allt: min inblandning i Ålands sjöräddningssällskaps styrelse har inget med politik att göra, jag deltar bara för att jag tycker verksamheten är hedervärd och inspirerande. Frivilliga människor ger av sin egen tid för att rädda människoliv, miljö och egendom; både med direkta och indirekta insatser. Denna talkoanda skulle jag gärna se mer av på andra områden.
De myndigheter som bär huvudansvaret för sjöräddning är inrikesministeriet i Finland som till sin hjälp har sjöbevakningsväsendet. Sjöräddningen kompletterar och samarbetar med dem och kan med sin lokala närvaro och snabba utryckningsmöjligheter ofta gripa in på ett livsavgörande sätt. Så fungerar det i princip över hela Norden.
Till detta ska också läggas ansvaret för oljeskyddet vilket är en åländsk behörighet och något landskapet med egna medel måste hantera. Ålands sjöräddningssällskap bemannar oljeskyddsfartyget Svärtan och samarbetar därtill med de lokala brandkårerna. Detta skulle vara oerhört dyrt att ha andra att sköta. I Sjöfartstidningen rapporteras nu om tre stora kustbevakningsanheter som är på plats i Göteborgs skärgård för 250 liter brännolja, oljeskydd kan kosta väldigt mycket.
Över tid är det också frivilliga som i praktiken skött även större haverier. Räddningsbogserare som Gustaf Erikson, Algot Johansson och Harald har alla opererats av sjöräddningen. Några exempel är branden på Seawind, Amorellas grundstötning i Föglö, manöverodugliga skärgårdsfärjor och mycket mer. Alla dessa hade tvingats vänta längre om inte den lokala närvaron hade funnits.
Sedan några månader tillbaka har en sådan beredskap saknats på Åland vilket sett ur sjöräddningssynpunkt inte varit tillfredsställande. När så möjligheten dök upp att för ett mycket bra pris införskaffa Ulabrand tog sjöräddningen det ansvaret – för såväl kommersiell trafik som för skärgårdstrafiken. Tack vare det kan vi nu erbjuda både bogsering och massevakuering – något vi anser är nödvändigt för hela Åland. Det måste också tilläggas att ingen privat aktör hittills haft den kapaciteten i standbyläge.
När det gäller vad ett sällskap ska göra och inte ska göra går gränsen vid nödsituationer och assistens till medlemmar. Sjöräddningen avser inte ta sig an kommersiella uppdrag som ”vanliga” bogseringar med Ulabrand.
Hoppas detta är tillräckliga svar på dina frågor, hör annars gärna av dig!
”Lycka till, fin båt! Men jag måste fråga mig om nödvändigheten i denna anskaffning? Ligger inte sjöräddningsansvaret på Sjöbevakningens ansvar? Vi skattebetalare har ju redan anskaffat både utrustning och manskap för ändamålet. Jag har svårt att tro att Sjöräddningsuppdragen är så många fler här än på andra ställen längs vår kust. Jag ifrågasätter inte på något sätt sällskapets ändamål att komplettera den befintliga lagstadgade sjöräddningsverksamheten. Paf medlen till bara denna båt är ju inte några småsummor. Finns det klara gränser för vilka uppdrag föreningen utför för att inte snedvrida konkurrensen på den privata marknaden? I tidningen läser jag att man 5-6 ggr året utför nödbogseringar med denna storlek av båt. Är det då verkligen sjöräddningsuppdrag eller är det kommersiella uppdrag som sköts av föreningen? Sjöräddningssällskapet är en bra verksamhet på många sätt men man måste fråga sig om det faktiskt finns behov av dessa investeringar och dessa utgifter som trots allt betalas av oss skattebetalare via Paf-medel eller slår man indirekt undan fötterna för det privata näringslivet?. Trots allt är en stor del av uppdragen av kommersiell karaktär och inte per defenition sjöräddningsuppdrag när man ser på sällskapets uppdragsflora. Skulle vara intressant att också höra Jörgen Petterssons åsikter i saken, då han (antar jag) representerar den politiska delen av styrelsen. Mvh Vilhelm Holmberg”Mitt svar:
Hej Vilhelm och tack för frågorna, de är välformulerade och viktiga. Först av allt: min inblandning i Ålands sjöräddningssällskaps styrelse har inget med politik att göra, jag deltar bara för att jag tycker verksamheten är hedervärd och inspirerande. Frivilliga människor ger av sin egen tid för att rädda människoliv, miljö och egendom; både med direkta och indirekta insatser. Denna talkoanda skulle jag gärna se mer av på andra områden.
De myndigheter som bär huvudansvaret för sjöräddning är inrikesministeriet i Finland som till sin hjälp har sjöbevakningsväsendet. Sjöräddningen kompletterar och samarbetar med dem och kan med sin lokala närvaro och snabba utryckningsmöjligheter ofta gripa in på ett livsavgörande sätt. Så fungerar det i princip över hela Norden.
Till detta ska också läggas ansvaret för oljeskyddet vilket är en åländsk behörighet och något landskapet med egna medel måste hantera. Ålands sjöräddningssällskap bemannar oljeskyddsfartyget Svärtan och samarbetar därtill med de lokala brandkårerna. Detta skulle vara oerhört dyrt att ha andra att sköta. I Sjöfartstidningen rapporteras nu om tre stora kustbevakningsanheter som är på plats i Göteborgs skärgård för 250 liter brännolja, oljeskydd kan kosta väldigt mycket.
Över tid är det också frivilliga som i praktiken skött även större haverier. Räddningsbogserare som Gustaf Erikson, Algot Johansson och Harald har alla opererats av sjöräddningen. Några exempel är branden på Seawind, Amorellas grundstötning i Föglö, manöverodugliga skärgårdsfärjor och mycket mer. Alla dessa hade tvingats vänta längre om inte den lokala närvaron hade funnits.
Sedan några månader tillbaka har en sådan beredskap saknats på Åland vilket sett ur sjöräddningssynpunkt inte varit tillfredsställande. När så möjligheten dök upp att för ett mycket bra pris införskaffa Ulabrand tog sjöräddningen det ansvaret – för såväl kommersiell trafik som för skärgårdstrafiken. Tack vare det kan vi nu erbjuda både bogsering och massevakuering – något vi anser är nödvändigt för hela Åland. Det måste också tilläggas att ingen privat aktör hittills haft den kapaciteten i standbyläge.
När det gäller vad ett sällskap ska göra och inte ska göra går gränsen vid nödsituationer och assistens till medlemmar. Sjöräddningen avser inte ta sig an kommersiella uppdrag som ”vanliga” bogseringar med Ulabrand.
Hoppas detta är tillräckliga svar på dina frågor, hör annars gärna av dig!
 |
| Ulabrand är redo att hjälpa till när olyckan är framme. |
Här är en liten filmsnutt från Åland24
Kommentarer
Skicka en kommentar