Äntligen ett klart besked!
Det var nära ögat i gårdagens stadsfullmäktige men nu är saken klar. Stadsstyrelsen fick fullmäktiges uppdrag att i snabb takt gå vidare med att tag fram underlag för att flytta den nuvarande friidrottsanläggningen från Idrottsparken i Mariehamn till Ytternäs sportfält intill Baltichallen. Samtidigt ska underlag för beslut tas fram beträffande hur Wiklöf Holding Arena ska förvandlas till en fullstor fotbollsarena. Det var ett litet men viktigt steg som togs med liten marginal men som skapar förutsättningar för framtiden.
Här kan du lyssna på en intervju med Peter Enberg som rakryggat och resolut stod upp för tydlighet och tillförsikt. Motsatsen till detta bjuder Ingrid Johansson på. Hon vill utreeeeda ytterligare för att därefter varken tycka si eller så utan snarare tvärtom.
Mitt eget anförande löd som följer:
Ordförande,
det som nu verkar kunna hända i stadshuset i kväll är tyvärr ett sätt att göra något som kan göras enkelt svårt. (Så blev det inte, en knapp majoritet gick in på denna linje!)
Mitt eget anförande löd som följer:
Ordförande,
det som nu verkar kunna hända i stadshuset i kväll är tyvärr ett sätt att göra något som kan göras enkelt svårt. (Så blev det inte, en knapp majoritet gick in på denna linje!)
Stadsstyrelsen har bett fullmäktige om en riktning och då borde vi ge den istället för att förlänga den byråkratiska processen genom en onödig återremiss.
Vi i Mariehamnscentern vill i dag fatta ett principbeslut att separera fotbollen från friidrotten och sedan låtit stadsstyrelsen tag fram ett slutligt förslag.
Det är i dag inte längre någon bra idé att kombinera ett modernt fotbollsstadion med en komplett friidrottsanläggning. Historiskt sett har detta inte varit något problem på Åland då Idrottsparken räckt till för alla. Så är det inte riktigt i dag. Nu står vi inför det faktum att fotbollsplanen är för liten för att fylla alla de krav som spel på högsta nivå ställer. (Här kan man för övrigt läsa mer om Idrottsparken och dess tillkommelse.)
Åland har lyckats med den sensationella prestationen att hålla två lag i den finländska ligan. IFK Mariehamn och Åland United har med sina framgångar inte bara vunnit ligor och cuper. De har satt hela Åland på både den finländska och europeiska fotbollskartan. Mariehamn har förvandlats till fotbollsstaden och lagen skapar goda nyheter och utgör dörröppnare i vitt skilda sammanhang.
Men Mariehamn är inte bara fotboll. Föreningslivet är rikt och övriga idrotter nödvändiga för att skapa ett socialt hållbart samhälle där både killar och tjejer och kvinnor och män dels kan delta och dels kan följa som supportrar. Inte minst friidrotten har skördat framgångar både nationellt och internationellt. För att ytterligare utveckla friidrotten och dess olika grenar krävs dock ytterligare investeringar. Löparbanorna på Idrottsparken har sett sina bästa dagar.
Tack vare den beredning som nu gjorts på tjänstemannanivå har vi sett olika förslag på hur vi kan lösa planutmaningen och löparbanorna och samtidigt skapa utrymme för att utveckla såväl friidrotten som fotbollen. Här är det såklart synd att vi inte har tillräckligt bra siffror för att kunna fatta ett konkret beslut. Trots det är Mariehamnscentern redo att låta ärendet gå vidare som ett principbeslut.
Idrottsparken görs om till ett fotbollsstadion och förses med konstgräs vilket skulle skapa möjligheter att ytterligare utveckla den redan mycket framgångsrika lokala verksamheten samt den växande fotbollsturismen. Stadens hotell är i dag till stora delar beroende av alla de inresande fotbollsklubbar från Finland och Sverige som spelar turneringar och ordnar träningsläger i Mariehamn. Detta kan göras ännu större genom att skapa ett fotbollscentrum på Idrottsparken där planerna i stort sett alltid är spelbara. Med tanke på hur oerhört utmanande det är att driva IFK Mariehamn ekonomiskt vore en sådan säsongsförlängning extremt värdefull. Detta skulle även stadens hotell, restauranger och rederier vinna på. Vi tror inte det är nödvändigt med löparbanor runt denna fotbollsanläggning. Det tar ner intrycket av ett ordentligt fotbollsstadion och gör upplevelsen för publiken lite sämre. De inkringliggande skolornas gymnastikundervisningar kan skötas på annat sätt och Ytternäs med sitt nya friidrottscentrum ligger trots allt bara tio minuter bort med cykel.
Låt mig ändå hålla dörren något på glänt för det så kallade hybridgräs som seglat upp i debatten under denna beredning. Det är troligen ett något mer miljövänligt alternativ än konstgräs som ju dras med problemet med mikroplaster vilket kan vara besvärande om det inte hanteras på rätt sätt. Det pågår forskning kring hur allvarligt detta egentligen är och den vetenskapen är jag inte tillräckligt insatt i. Som utsläppskälla betraktad har jag dock oerhört svårt att tro att konstgräsplaner skulle vara särskilt stora bovar; det handlar ju sist och slutligen om att ta hand om planskötseln på ett miljömässigt hållbart vis. Kanske genom att ordna något slutet system eller reningsverk och därmed bli en förebild för andra anläggningar. Man ska också minnas att hybridgräs egentligen är vanligt gräs som ska underhållas och som inte skapar samma möjlighet till säsongsförlängning som ett konstgräs. Ser man runtom i världen är konstgräs det alternativ som absoluta merparten av stadionbyggare väljer. Med tanke på vårt klimat på Åland skulle en konstgräsplan kunna utnyttjas tre gånger mer än en hybridgräsplan och det är ju det vi egentligen är ute efter. Mer matcher och fler träningar på Idrottsparken. Detta förlänger på riktigt den åländska turistsäsongen.
Ytternäs och platsen där Baltichallen finns skulle därmed, enligt vårt förslag, bli platsen för en ny friidrottsanläggning med sex löparbanor och i övrigt fullt utrustad för övrig friidrott. Att bygga åtta banor är förvisso flott och generöst men inte nödvändigt. Vi kan utan problem ordna till exempel öspel i enlighet med internationella regler på en sådan anläggning och det räcker långt på Åland. På de öar som arrangerat öspelen och vilka alla är mycket större än Åland är det extremt ovanligt med åtta banors anläggningar.
En specialiserad friidrottsanläggning har också alla förutsättningar att dels bli ett centrum för stadens alla friidrottare och dels bli en besöksmagnet av samma kaliber som Idrottsparken. Träningsläger och tävlingar är något som även friidrotten i Finland och Sverige behöver och vilken plats erbjuder bättre förutsättningar för det än Mariehamn?
Vi är beredda att låta detta principbeslut gå vidare för utredningar kring finansiering och investeringarnas storlek och därför ber jag att få understödja ledamoten Peter Enbergs förslag.
Innan det slutliga beslutet sedan fattas krävs detta fullmäktiges godkännande.
Vi har ett bra läge att med hjälp av till exempel PAF-pengar skapa två anläggningar vilka blir enormt betydelsefulla för såväl stadsborna som för den mycket värdefulla besöksnäringen.
Idrottsstaden Mariehamn kan bli ännu mer attraktiv och vad vore bättre än att inleda detta arbete nu för att så mycket som möjligt ska vara klart år 1919 då IFK Mariehamn fyller etthundra år. Det vore en riktig födelsedagspresent till stadens antagligen viktigaste förening.
Vi i Mariehamnscentern vill i dag fatta ett principbeslut att separera fotbollen från friidrotten och sedan låtit stadsstyrelsen tag fram ett slutligt förslag.
Det är i dag inte längre någon bra idé att kombinera ett modernt fotbollsstadion med en komplett friidrottsanläggning. Historiskt sett har detta inte varit något problem på Åland då Idrottsparken räckt till för alla. Så är det inte riktigt i dag. Nu står vi inför det faktum att fotbollsplanen är för liten för att fylla alla de krav som spel på högsta nivå ställer. (Här kan man för övrigt läsa mer om Idrottsparken och dess tillkommelse.)
Åland har lyckats med den sensationella prestationen att hålla två lag i den finländska ligan. IFK Mariehamn och Åland United har med sina framgångar inte bara vunnit ligor och cuper. De har satt hela Åland på både den finländska och europeiska fotbollskartan. Mariehamn har förvandlats till fotbollsstaden och lagen skapar goda nyheter och utgör dörröppnare i vitt skilda sammanhang.
Men Mariehamn är inte bara fotboll. Föreningslivet är rikt och övriga idrotter nödvändiga för att skapa ett socialt hållbart samhälle där både killar och tjejer och kvinnor och män dels kan delta och dels kan följa som supportrar. Inte minst friidrotten har skördat framgångar både nationellt och internationellt. För att ytterligare utveckla friidrotten och dess olika grenar krävs dock ytterligare investeringar. Löparbanorna på Idrottsparken har sett sina bästa dagar.
Tack vare den beredning som nu gjorts på tjänstemannanivå har vi sett olika förslag på hur vi kan lösa planutmaningen och löparbanorna och samtidigt skapa utrymme för att utveckla såväl friidrotten som fotbollen. Här är det såklart synd att vi inte har tillräckligt bra siffror för att kunna fatta ett konkret beslut. Trots det är Mariehamnscentern redo att låta ärendet gå vidare som ett principbeslut.
Idrottsparken görs om till ett fotbollsstadion och förses med konstgräs vilket skulle skapa möjligheter att ytterligare utveckla den redan mycket framgångsrika lokala verksamheten samt den växande fotbollsturismen. Stadens hotell är i dag till stora delar beroende av alla de inresande fotbollsklubbar från Finland och Sverige som spelar turneringar och ordnar träningsläger i Mariehamn. Detta kan göras ännu större genom att skapa ett fotbollscentrum på Idrottsparken där planerna i stort sett alltid är spelbara. Med tanke på hur oerhört utmanande det är att driva IFK Mariehamn ekonomiskt vore en sådan säsongsförlängning extremt värdefull. Detta skulle även stadens hotell, restauranger och rederier vinna på. Vi tror inte det är nödvändigt med löparbanor runt denna fotbollsanläggning. Det tar ner intrycket av ett ordentligt fotbollsstadion och gör upplevelsen för publiken lite sämre. De inkringliggande skolornas gymnastikundervisningar kan skötas på annat sätt och Ytternäs med sitt nya friidrottscentrum ligger trots allt bara tio minuter bort med cykel.
Låt mig ändå hålla dörren något på glänt för det så kallade hybridgräs som seglat upp i debatten under denna beredning. Det är troligen ett något mer miljövänligt alternativ än konstgräs som ju dras med problemet med mikroplaster vilket kan vara besvärande om det inte hanteras på rätt sätt. Det pågår forskning kring hur allvarligt detta egentligen är och den vetenskapen är jag inte tillräckligt insatt i. Som utsläppskälla betraktad har jag dock oerhört svårt att tro att konstgräsplaner skulle vara särskilt stora bovar; det handlar ju sist och slutligen om att ta hand om planskötseln på ett miljömässigt hållbart vis. Kanske genom att ordna något slutet system eller reningsverk och därmed bli en förebild för andra anläggningar. Man ska också minnas att hybridgräs egentligen är vanligt gräs som ska underhållas och som inte skapar samma möjlighet till säsongsförlängning som ett konstgräs. Ser man runtom i världen är konstgräs det alternativ som absoluta merparten av stadionbyggare väljer. Med tanke på vårt klimat på Åland skulle en konstgräsplan kunna utnyttjas tre gånger mer än en hybridgräsplan och det är ju det vi egentligen är ute efter. Mer matcher och fler träningar på Idrottsparken. Detta förlänger på riktigt den åländska turistsäsongen.
Ytternäs och platsen där Baltichallen finns skulle därmed, enligt vårt förslag, bli platsen för en ny friidrottsanläggning med sex löparbanor och i övrigt fullt utrustad för övrig friidrott. Att bygga åtta banor är förvisso flott och generöst men inte nödvändigt. Vi kan utan problem ordna till exempel öspel i enlighet med internationella regler på en sådan anläggning och det räcker långt på Åland. På de öar som arrangerat öspelen och vilka alla är mycket större än Åland är det extremt ovanligt med åtta banors anläggningar.
En specialiserad friidrottsanläggning har också alla förutsättningar att dels bli ett centrum för stadens alla friidrottare och dels bli en besöksmagnet av samma kaliber som Idrottsparken. Träningsläger och tävlingar är något som även friidrotten i Finland och Sverige behöver och vilken plats erbjuder bättre förutsättningar för det än Mariehamn?
Vi är beredda att låta detta principbeslut gå vidare för utredningar kring finansiering och investeringarnas storlek och därför ber jag att få understödja ledamoten Peter Enbergs förslag.
Innan det slutliga beslutet sedan fattas krävs detta fullmäktiges godkännande.
Vi har ett bra läge att med hjälp av till exempel PAF-pengar skapa två anläggningar vilka blir enormt betydelsefulla för såväl stadsborna som för den mycket värdefulla besöksnäringen.
Idrottsstaden Mariehamn kan bli ännu mer attraktiv och vad vore bättre än att inleda detta arbete nu för att så mycket som möjligt ska vara klart år 1919 då IFK Mariehamn fyller etthundra år. Det vore en riktig födelsedagspresent till stadens antagligen viktigaste förening.
Några som via sina mobiltelefoner intresserat följde debatten i stadsfullmäktige i går kväll var spelarna i IFK Mariehamn, på väg till Helsingfors där HJK väntar i dag onsdag. Forza! Här skrev jag några rader inför kvällens match. |
Kommentarer
Skicka en kommentar