Spartåget rullar vidare
Medan elefanterna dansat, Barbro Sundback avgått (gott och inspirerande ledarskap kan inte nog understrykas, det har jag påtalat här och här) och Ålandsbankens ägare tjafsat vidare (det är också en följetong som jag till exempel kommenterat här och här och här) har vi i det lilla men tappra finans- och näringsutskottet i Ålands lagting hyvlat till ytterligare ett betänkande (OBS, detta är det nya!) som läggs på lagtingets bord på måndag. Den här gången handlar det om den första tilläggsbudgeten för år 2013 enligt vilken Ålands landskapsregering kämpar vidare i den långa och svåra färden mot en ekonomi i balans år 2015. Innan själva utskottsbehandlingen inleddes kommenterade jag budgeten så här från talarstolen.
Vad är då, kan man fråga sig, en ekonomi i balans? Svaret är enkelt. Landskapet Åland måste se till att de egna utgifterna inte överstiger de årliga inkomsterna. Precis som vilket hushåll som helst. Detta arbete är inte enkelt men inte heller omöjligt och de första åtgärderna är vidtagna.
Det handlar också om politik och en opposition som ser det halvtomma glaset och såklart tycker det som gjorts är för lite. I en snärjigt skriven och inte så värst genomtänkt reservation (längst ner i betänkandet) vill oppositionen att landskapsregeringen gör om hela budgeten och drar in fler tjänster. Så gör oppositioner. De kräver hårdare tag, starkare nypor och fler permitteringar. Alla måste spara mer, lyder budskapet. Det är lätt att hålla med eftersom situationen är kärv vilket jag skrivit många gånger. Det är dock mer komplicerat än så.
Vi bygger samhälle och vi har ansvar gentemot såväl arbetstagare som skattebetalare. Samhällsservicen måste fungera och färjorna gå. Samhällsbyggen sker inte kortsiktigt utan för alltid. Arbetet tar aldrig slut om man inte vill att det ska ta slut. Inom det så kallade regeringsblocket vill vi utveckla. Oppositionen vill avveckla (eftersom det är ”billigare”). Vem som sist och slutligen har rätt är omöjligt att säga. Själv fortsätter jag att betrakta det halvfulla glaset och jobba för en bättre framtid! Att som oppositionen såga av alla trädets grenar är säkert effektivt men absolut inte användarvänligt.
Vad är då, kan man fråga sig, en ekonomi i balans? Svaret är enkelt. Landskapet Åland måste se till att de egna utgifterna inte överstiger de årliga inkomsterna. Precis som vilket hushåll som helst. Detta arbete är inte enkelt men inte heller omöjligt och de första åtgärderna är vidtagna.
Det handlar också om politik och en opposition som ser det halvtomma glaset och såklart tycker det som gjorts är för lite. I en snärjigt skriven och inte så värst genomtänkt reservation (längst ner i betänkandet) vill oppositionen att landskapsregeringen gör om hela budgeten och drar in fler tjänster. Så gör oppositioner. De kräver hårdare tag, starkare nypor och fler permitteringar. Alla måste spara mer, lyder budskapet. Det är lätt att hålla med eftersom situationen är kärv vilket jag skrivit många gånger. Det är dock mer komplicerat än så.
Vi bygger samhälle och vi har ansvar gentemot såväl arbetstagare som skattebetalare. Samhällsservicen måste fungera och färjorna gå. Samhällsbyggen sker inte kortsiktigt utan för alltid. Arbetet tar aldrig slut om man inte vill att det ska ta slut. Inom det så kallade regeringsblocket vill vi utveckla. Oppositionen vill avveckla (eftersom det är ”billigare”). Vem som sist och slutligen har rätt är omöjligt att säga. Själv fortsätter jag att betrakta det halvfulla glaset och jobba för en bättre framtid! Att som oppositionen såga av alla trädets grenar är säkert effektivt men absolut inte användarvänligt.
Så här blir det att se ut om man gör alldeles för stora ingrepp. Och då måste man fråga sig – är det faktiskt en sådan framtid vi vill ha? |
Kommentarer
Skicka en kommentar