Engagemanget är viktigast

Det pratades budgetbetänkande i lagtinget i går och jag kan inte riktigt säga att jag är imponerad. Så här löd mitt anförande som bland annat resonerade kring tunnelprojektet mellan Föglö och Lumparland och som förvisso kostar endel men som sparar ännu mer i jämförelse med dagens läge.

Så här ser tunneln ut som förenar Hitra med fasta Norge.
Den ekonomiska och utvecklande politiken som dagens landskapsregering och en majoritet i utskottet står för präglas i allt för hög grad av dubbla bud och åtgärder som saknar förankring och till sin natur är motsägelsefulla. Detta skapar osäkerhet och nervositet och frustration vilket går ut över hela samhällsbygget och gör reformer svåra att genomföra. Politik borde gå ut på att skapa engagemang, inte minska det. Jag återkommer till några exempel men vill börja med att lyfta en analys jag saknar i betänkandet.

Inför budgetåret 2018 föreslår landskapsregeringen att verksamhetskostnaderna, alltså huvudsakligen löner, ska stiga med 5,5 miljoner euro till 232,4 miljoner euro. Om detta skriver finans- och näringsutskottet ingenting. Tvärtom understryks vikten av en ”återhållsam budgetpolitik” utan att närmare gå in på vad det egentligen betyder. Återhållsamhet är ju inte precis det första man tänker på när budgeten tvärtom späds på med 5,5 miljoner euro utan någon närmare förklaring. Dessutom konstateras att det är okänt hur många årsverken, alltså anställda, man har i förvaltningen men att mängden nettoanställningar ökat med ett tiotal. Från Centerns sida tycker vi detta borde ha analyserats bättre. Skattebetalarna har rätt att veta hur stor personalen i den offentliga personalen är.

Jag fortsätter med en annan fråga som nämndes i budgetdebatten men som uppenbarligen utskottet bortsett från. I bilagan till budgeten slår Åsub fast att prisutvecklingen på Åland skiljer sig markant från den i hela Finland och att det är prishöjningar inom hälsovården, alltså ÅHS, som bär skulden till detta. Man hade mot den bakgrunden kunnat förvänta sig någon form av resonemang kring det faktum att landskapsregeringen är inflationsdrivande.

Vi har alltså att göra med ett finans- och näringsutskott som dels inte lyfter fram varför verksamhetskostnaderna stiger och dels missar möjligheten att för detta lagting förklara hur det är möjligt att vi höjer priserna i vårt eget ÅHS så till den milda grad att inflationen ökar så mycket. För att på något sätt mildra effekterna av de egna åtgärderna väljer istället landskapsregeringen att införa ett tveksamt och illa riktat avdrag som är mindre värt för mottagarna än de höjda kostnaderna. Det man gör är att flytta pengarna från den ena fickan till den andra och samtidigt tappa mynt på vägen.

Betänkandet innehåller även andra motsägelser. Utskottet slår i sin analys till exempel fast att antalet personer med demenssjukdomar ökar vilket gör beslutet att stänga demensavdelningen på ÅHS än med obegripligt och hjärtlöst. Denna stängning skapar inte bara stora utmaningar för det kommunala fältet, det drabbar också medborgarna i deras vardag. När allt kommer till kritan är vår roll sist och slutligen att se till att folk har det så bra som möjligt. Just nu misslyckas vi med det vilket också tycks ha fått som följd att vi drabbats av chefsflykt i verksamheterna som i sin tur bromsar upp nödvändiga utvecklingsprojekt.

Listan över att säga en sak och göra något helt annat kan göras lång men jag ska begränsa mig till några av de mer problematiska åtgärderna. Till exempel införandet av en ny turistskatt för sportfiskande besökare. Utskottet skriver att turismen är en global tillväxtbransch vilket är sant. Lika sant är att trenden för åländsk del varit vikande de senaste åren. Våra intilliggande regioner har stärkts som resmål medan Åland har försvagats. Ett finans- och näringsutskott med driv hade granskat detta noggrannare och stoppat avgiften men vad jag kan se från hörandelistan har man valt att inte lyssna på de sakkunniga. Istället framhärdar utskottet och godkänner att vi ska börja lyfta en avgift av besökande turister som redan betalat fiskekort. Det är en uppvisning i att lägga dövörat till och göra det svårare istället för lättare för en bransch som har det kämpigt. Dessutom är det en verksamhet som huvudsakligen pågår ute på landsbygden och i skärgården.

Här kan man också lyfta fram utvecklandet av Bomarsundsområdet i form av ett besökscenter. Bomarsund är den kanske viktigaste berättelsen vi har och borde därför lyftas fram mycket mer än vad som i dag är fallet. Även den motionen som talade för hela Åland röstade utskottet ner.

Utskottet konstaterar också att företagens konkurrenskraft måste stärkas men väljer att sätta tummen ner för att privatisera vägunderhållet och landskapets linfärjor. Det är också att säga en sak men göra något annat. Här skulle det finnas ett gyllene tillfälle att dels sätta fart på en viktig del av näringslivet och samtidigt spara pengar i förvaltningen. Inte minst hade det varit viktigt att se om utskottet alls ställt frågan till landskapsregeringen. På vilket sätt avser LR förbättra denna konkurrenskraft? Ett utskott ska utmana regeringen, inte bara krusa medhårs.
När det gäller självstyrelsens utveckling och det svenska språket har vi från Centern samt det tidigare Språkrådet efterlyst ett aktivare Ålandskontor i Stockholm för att göra Åland, självstyrelsen och vårt näringsliv synligare. Det förslaget förkastades med hänvisning till de allmänna motiveringarna där Ålandskontoret överhuvudtaget inte nämns. Däremot understryker man vikten av att förbättra förutsättningarna för en ökad tillväxt. Inser inte finans- och näringsutskottet och landskapsregeringen att denna tillväxt med stor sannolikhet finns i Sverige och i Mälardalsregionen? Vi bor granne med en av världens starkaste ekonomiska zoner och vi borde göra precis allt för att hitta affärerna där och visa vilka fantastiska arbetsplatser som finns på Åland. Istället väljer utskottet och landskapsregeringen att stänga Ålandskontoret. Det är att inte leva som man lär.

En av de mest kännbara åtgärderna som nu kan bli verklighet när utskottet gummistämplat och välsignat budgeten är nedskärningarna i kommunerna. Detta är på riktigt och det får konsekvenser för lokalsamhället. Det leder antingen till höjda skatter eller nedskärningar som drabbar barnomsorg, skolor och äldrevård. Det är ett tungt ansvar som inte bara faller på landskapsregeringen utan också på utskottets majoritet. I följderna av neddragningarna kommer centraliseringar och permitteringar som i högre grad drabbar kvinnor än män vilket enligt Centerns mening slår direkt mot den jämställdhet och hållbarhet som i vart fall vi alltid strävar mot. Det är dessutom en händelse som väldigt mycket liknar en tanke att av de fyra utskottsmedlemmarna som röstat för nedskärningarna till kommunerna bor tre i Mariehamn vilket på flera sätt speglar förhållandena i både lagting och landskapsregering. Vi börjar på allvar se resultatet av en regionalpolitik som går stick i stäv med den decentralisering som skapat ett starkt Åland.

För Åländsk Centers vidkommande är hela Åland lika viktigt. Denna budget riskerar i sin centraliseringsiver att ställa stad mot landsbygd och skärgård. Den inför skatter och avgifter som drabbar glesbygdens företagare och den sparar genom att försämra för de svagaste. Dessutom går tydligen utskottsmajoriteten nu in för att först bygga en jättebro på västra Föglö för att sedan ansluta en tunnel vilket låter som typiskt dubbelarbete. Centern håller fast vid att genomföra hamnbygget på östra Föglö men vi tar avstånd mot brobygget på den västra sidan. Alldeles särskilt innan det tunnelprojekt som utskottet bekantat sig med undersökts noggrannare. När verkligheten förändras är det som känt klokt att fundera över kartbilden. Dessutom borde möjligheten till extra anslag utredas ytterligare.

Landskapet Åland är än så länge obelånat och det vill vi inom Åländsk Center att vi ska fortsätta vara. Det gör vår självstyrelse starkare och våra argument gentemot Finland tyngre.

Jag tycker avslutningsvis att det är på sin plats att tacka finans- och näringsutskottets medlemmar för deras arbetsinsatser. Jag vet att frågorna inte är enkla och att arbetsbelastningen är hög. Det tycks mig dock som humöret i utskottet är gott vilket är direkt avgörande för arbetet. Vi må ha olika syn på vägen framåt men målet vårt är ändå samma – ett starkare och mer självstyrt Åland.

Kommentarer

Populära inlägg